...och pappan träffade BUP
Bakgrund, går att hoppa över för den som har följt bloggen en tid. Ni kan gå direkt hit.
BUP, Barn och UngdomsPsykiatrin, har en central roll i den här historien. I början, våren 2006, gick barnen på terapi för att komma över traumat efter pappans förment våldsamma och onyktra framfart mot familjen.
I alla fall hette det så från mammans sida. Det var också mycket bra att plocka fram detta i den misshandelsrättegång som pappans nackgrepp mot ett av barnen (och påstått hotfulla beteende mot Henne) ledde till. Helt enligt Schablon 1A när det gäller män och föregivet våld i familjen blev pappan fälld. (Domen överklagades och i självaste Hovrätten förvandlades Hennes vägran att inställa sig till 'laga förfall' enligt kapitel 4 moment 3 anm. 4 i sagda Schablon. Rättegången tas om vid en senare tidpunkt) Nåväl.
BUP-s rekommendation i den närmast bisarra vårdnadsutredningen följdes också till punkt och pricka av utredaren, trots att utredningen höll fram ett antal brister i Hennes förmåga att ta hand om barn, hem och sig själv. Hygienen, mathållningen och alkoholmissbruket borde väl var för sig ha varit orsak att ta ifrån Henne vårdnaden om de fyra barnen, men BUP hade alltså ett ord i laget.
Mamman har hela tiden sedan dess hävdat att barnen går i terapi och/eller att de står i kö för ytterligare terapi. Först de två äldsta barnen och förra året ett till. Där har pappan sett tydliga tecken på påverkan utifrån. Det kallas för PAS när en förälder försöker alienera barn gentemot den andra.
Sedan ett halvår eller så har Hon bett pappan att kontakta BUP om barnen. Kanske hon tror att pappan därmed skulle inse att han själv behöver terapi, något som hon själv enligt egen utsaga går i. Behöver hon terapi, så behöver han. Så är det ställt i Hennes värld.
Mötet
Pappan ringde och gjorde upp om en tid. Han fick träffa två personer som märkligt nog inte hade några som helst papper med sig. De hade läst och pratat före mötet, sade de.
Det första som framkom var att inget av barnen går i terapi längre. Inte heller står något av dem i kö för terapi. Mamman hade ljugit om saken för pappan. Konstigt att hon uppmanade honom att konfrontera påståendena, men hon är ju som hon är.
Det andra var att 'barnen var bättre och stabilare' mot slutet av behandlingarna än i början. Mot slutet var händelsevis när de fick träffa sin pappan mer än de fem timmar varannan vecka som gällde i mer än ett års tid.
Det tredje var 'att det är ovanligt att barn vill ha så mycket kontakt med pappan' som de här. Kommentarer överflödiga.
Pappan till BUP: Barnen har berättat för honom att mamman är hård mot dem. Slag och örfilar förekommer. Detta har han även berättat för Soc. BUP-personerna tog till sig detta och berättade att de är rapporteringsskyldiga när det gäller våld mot barn.
Att pappan var den som skötte hem och barn före skilsmässan hade de på BUP tydligen redan insett, liksom att han inte var det monster enligt Schablon 1A som så många så ofta har framställt honom som.
Efterord
Pappan var lite besviken på mötet. Det gav egentligen inte så mycket, menade han. Själv tycker jag att det var bra att BUP fick ett ansikte, som det heter. Det är aldrig fel att visa upp sig för folk som bara har en på papper, om man säger.
Våldet mot barnen är ju det viktigaste. Där kan man undra om BUP följer upp och/eller kontrollerar pappans påstående. Han glömde tyvärr att berätta att fler än han har fått utsagor från barnen. Deras farmor och jag, till exempel. Och framförallt en oberoende, tränad och mycket erfaren observatör som var kontaktperson en längre tid.
Leder det här till något?
Pappan tror inte det, och tyvärr inte jag heller. Hade något av barnen fortfarande gått i terapi så hade de nog följt upp det här med våld mot barnen och försökt få dem att prata. Men nu är ju terapin över, och om då BUP kallar in barnen för fler samtal p.g.a uppgifterna vet jag inte om de gör. Eller ens om de har mandat att göra.
11 kommentarer:
De är, som sagt, skyldiga att anmäla t o m misstanke om våld eller annat som kan innebära risk för barns hälsa och utveckling till sociala myndigheter.
Det som kan komma ur mötet är alltså en anmälan till soc från BUP, vilket inte kan betraktas som ingenting...
Förhoppningsvis kommer det snart att framgå vem i sammanhanget det är som behöver väldigt mycket hjälp med sin psykiska hälsa.
Om du förstår vad jag menar...
Största risken är att pappa inte orkar. Att han bara ser murar, inte sprickorna i dem. För barnens skull hoppas jag att han inte ger upp, trots att allt kan tyckas omöjligt att komma igenom!
Soc har i det här fallet fått flera påstötningar från oss och olika kontaktpersoner om våld och att barnen far illa utan att det har lett till något som vi känner till, Mummel.
Man får väl hoppas att BUP i så fall blir tungan på vågen.
Att mammans psykiska hälsa behöver omsorg borde myndigheterna nog känna till vid det här laget. Jag tror, utan att ha allt för mycket på fötterna, att hon fortfarande medicinerar.
Den sjukskrivning som Hon har levt på så länge handlar nämligen bland annat om 'agitationsproblem'. Dessa kan man få av vissa psykofarmaka enligt FASS.se.
PAS har det forskats mycket om och skrivits avhandlingar av lärda människor som verkligen vet vad de talar om. Men av någon konstig orsak är begreppet PAS något som inte är vedertaget varken inom sjukvård eller rättsväsende. Talar man om PAS inför en familjerätt så har de inte en susning.
PAS kan man säga är en icke godtagen diagnos helt klart.
Jag själv använder inte ordet PAS längre, jag föredrar att säga föräldrafjärmande istället.
Som sagt, PAS beskriver en diagnos, föräldrafjärmande beskriver mera ett beteende eller en konkret handling och det blir liksom lite begripligare.
PAS används också i och med att det blivit mera känt i alla möjliga sammanhang och kanske också ibland felaktigt, därför kanske det kan vara svårt att förstå vad man egentligen menar när någon säger PAS och det kan ju uppfattas negativt om ordet används i fel sammanhang eller feltolkas.
Jag vill absolut inte kritisera Plastfarfars ordval utan snarare råda den det eventuellt kan beröra att inte i kontakt med myndigheter eller instanser hävda PAS, då kan det fungera bättre att säga att man upplever ett föräldrafjärmande.
Tyvärr kan det (ofta??) vara så att BUPs ord väger mycket tyngre på Soc än de egna gör. (som i detta falla alltså pappans eller ditt osv...) Vet av egen erfarenhet.
Det går ju alldeles utmärkt att pappan ringer BUP och på telefon berättar det han glömde säga vid mötet.
Jag hoppas verkligen BUP gör sin plikt och rapporterar till Soc, tror absolut att det skulle gagna pappan.
Annika
Vi har blivit ganska luttrade under den här resans gång, Annika. Mig skulle det inte förvåna om det visar sig att BUP har avslutat fallen och därmed inte gör något.
Men det är inte bara folk i jävsituationer som har rapporterat till Soc. Den kontakperson som fick höra att 'mamma slår oss varje dag' är rutinerad och ojävig.
Det här med 'föräldrafjärmande' är ett bra uttryck, Tycko. PAS är kontroversiellt, det vet vi. Vi har heller aldrig använt uttrycket i kontaker med mynigheterna.
Sen kan ju pappan också ordna med mera träffar hos bup.
Om han tycker att dom behöver någon att prata med finns dom ju där för just barnens skull.
Jag hade min dotter att gå hos bup i många år trots att hon från socialens sida var klar och färdig-utredd.
I dag vet jag att jag gjorde rätt. Det som finns att läsas i hennes journal är helt och hållet objektivt och går mycket väl att användas i eventuella tvister i framtiden.
Och troligtvis kommer hon också att finna en viss glädje (?) i att läsa hur det egentligen var under alla dessa år som hon bodde här...något som alltså inte överhuvudtaget stämmer överrens med det fadern påstår och hon tror blint på just nu.
Även kuratorn och överläkaren tyckte då och tycker fortfarande att jag gjorde rätt som bokade in henne hos bup.
På eget initiativ.
Jag tror nog inte att pappan kan ta barnen till BUP, Dudaim. Mamman har nämligen hela vårdnaden och pappan bara umgängesrätt och då är det väl hon som måste ta dem dit.
Enligt Henne står barn i kö, enligt BUP gör de det inte. Gissa vem vi tror på?
Men det här med att journalerna är en dokumentation hade jag inte tänkt på.
Tack för det, Dudaim!
Pappa är ju trots allt pappa, så han kan mycket väl prata med BUP och framför sin oro och sin åsikt att barnen behöver stöd.
Sen kan ju vårdnadshavaren vägra att gå med på det - men det ger ett ganska effektivt "verktyg" i framtida sammanhang.
Särskilt om det finns utomstående som kan komma med samma åsikter, som t ex skolan. Eller soc. Som ju faktiskt ÄR SKYLDIGA att anmäla vid MISSTANKE om att barn far illa.
Nästa stopp länsrätten...
Pappan har framfört sin oro för barnens väl och ve under Hennes regim. Både till Soc och nu till BUP.
Inga resultat hittills, vad vi kan skönja från vår horisont.
Visst, Mummel. Skolan och alla möjliga är skyldiga att anmäla vid minsta misstanke om våld och/eller missförhållanden. Det gör de säkert också.
...om det är en pappa det gäller. Att anmäla en mamma verkar sitta mycket långt in.
Det är ju inte i takt med tidsandan.
Jag tror ju att även pappan kan ha barnkuratorer att prata med barnen.
Själv har jag ordnat så att skolkuratorn och skolpsykologen pratat/pratar med barnen under skoltid.
Efter några träffar ringde de upp fadern och berättade att de pratat med barnen och att de kommer att fortsätta och följa upp dem, hade han någonting emot det?
Vad skulle han svara på det?
Och eftersom både kuratorn och psykologen samt lärarna och rektorn i skolan anser att barnen behöver någon utomstående att prata med finns det ingenstans för honom att beklaga sej.
Han kan ju inte kräva att de slutar träffa barnen i skolan.
Dessutom har barnen nu, med skolpsykologens hjälp, rätt att åka till bup direkt behov uppstår.
Allt ordnades med ett enkelt telefonsamtal från min sida.
Jag berättade att barnen gått igenom en jobbig skilsmässa och att jag väldigt gärna ville att "någon" skulle se efter hur barnen har det och mår.
Och fortfarande 6 år efter det samtalet träffar alltså kuratorer och psykologer barnen. Samt ringer mej och berättar om det är någonting som inte är riktigt bra med barnen.
Och nej, jag har inte delad vårdnad utan fadern har ensam vårdnad om barnen.
Det där var nytt för oss, Dudaim. Vi får se om barnens skola går med på samma saker. Pappan har tyvärr inte allt för goda erfarenheter av skolan i fråga, men att fråga kostar ju inget.
Skicka en kommentar