Normaliteten förklarad!

I förra veckan så visade Hon sig plötsligt oroväckande normal och nästan vänlig. I måndags var det liknande tongångar igen. Saker började dock falla på plats, och igår kom bekräftelsen.

Ett sidospår först -om bloggen.
Vi berättar inte allt som händer. Dels för att det skulle bli för tjafsigt, och så finns det händelser som ingen skulle tro på om vi skildrade dem. Vi har förstått att det finns läsare som tror att mycket här är överdrivet när det snarare är tvärtom, så vi håller igen på en del saker. Det som står är illa nog, tycker vi. Nåväl:

En replik från den senaste träffen har vi inte tryckt på. Dels för att den egentligen inte tillför något, trodde jag. Och dels för att det skulle verka småttigt att göra det. Men tillsammans med Hennes nya stil de senaste dagarna och det kuvert med tre eftersända breven till ex-maken (öppnade och lästa, givetvis. Det här med posthemligheten är inget för Henne) som kom honom tillhanda igår, fick barnets replik en helt annan vikt:

"Mamma har inga pengar och måste låna"

Med de tre breven låg en faktura, påminnelse förstås, och några rader om att detta bara är en av de gemensamma skulderna.

Pengar
...var det som Hon ville prata om. Förstås. Vi hade spånat om andra orsaker också, men det här var ju det mest troliga. Det är månadsskifte i dagarna och Hon verkar ha problem. Den bilagda fakturan gällde två av barnens fritidsaktiviteter under våren.

Aktiviteter som de inte har deltagit i. När Hon var på det skyddade boendet med barnen, tog organisationen i fråga kontakt med pappan och undrade varför barnen inte kom. Han förklarade som det var, att de var på skyddat boende med mamman och att det var henne de skulle ta kontakt med. Hon hade lätt kunnat ringa och lägga ner medlemsskapen, men detta skedde aldrig. I stället tickade de icke närvarande barnens medlemskap pengar hela vårterminen.

Fogden
Gissningsvis är just det här ärendet mycket nära fogden. Det är ganska gamla poster, en del. Pappan ringde Kronofogdemyndigheten och fick veta att han inte fanns där. Och, häpnadsväckande, han fick även Hennes status hos dem. Offentlighetsprincipen är underbar!

Hon hade två anmälningar på sig under våren, visade det sig. Men Hon klarade sig undan betalningsanmärkning genom att göra rätt för sig på deras första utskick.

Går man till en begagnatbod och försöker kränga barnens gamla leksaker och avlagda kläder, kan det i bästa fall anses vara ett mycket ekonomiskt eller kanske excentriskt beteende. Jag tror något helt annat.

Hennes ekonomiska läge bara måste vara prekärt. Fadern, som var så ond, så ond att Hon inte ens kunde vistas i samma rum som honom bemöts plötsligt civiliserat. Barnen ärver varandras kläder över könsgränserna och de har i princip inte gjort nånting på hela sommaren. (Kollot är en kommunal tjänst för "mindre bemedlade" familjer, som det hette förr i världen.)

Allt talar i våra ögon för att Hon är illa ute och vill få till en bodelning snarast. Där finns, uppger Hon, tiotusentals kronor att kräva exmaken på. Vi har skissat på beloppen och anser att Hennes bokföring är lika sanningsenlig som allt annat Hon har kommit med på den här resan.

Tingsrätten har förordnat en advokat, och ett bodelningsmöte är satt till i början av september. Så länge kan Hon tydligen inte vänta -återigen berättar vi inte allt vi vet.

Men vi kan vänta. Det kan vi berätta.

PS Breven!?
En av pappans första åtgärder vid splittringen var förstås att ställa om posten. Den går sedan i början på året till honom c/o barnens farmor. Han är fortfarande mantalsskriven på den adress som han hade besöksförbud på så länge. Men omställningen hade inte fungerat hundraprocentigt (detta är nu reklamerat) och tre brev hade landat i det "gamla" brevinkastet.

Inte nog med att Hon läste dem (vilket är förbjudet), hon lät dem ligga också. Det äldsta var från början på juni och föranledde ett akut telefonsamtal. Hon eftersände något inte förrän hon behövde makens samarbete.

Sån är Hon.