Julen var bra -sen då?

Trots en del orosmoln så föll julen alltså väl ut. Repliken "min bästa julafton någonsin" från ett av barnen smickrar iofs, men jag misstänker att den fälls varje jul. Hursomhelst:

Pappan har i kväll lämnat tillbaka barnen till Henne. Barnen har för första gången i sina liv firat jul någon annanstans än hemma hos Henne, och det borde kanske ha känts lite tomt för henne, tänker man. Icke.

Inte en endaste gång mellan den 24 mitt på dagen och i dag den 27 har mamman hört av sig till något av barnen, vare sig per telefon eller SMS (Det är inte ovanligt att hon gör det under vanliga helger). Inte en endaste krona i matpengar har hon heller bidragit med för de här dagarna. "Jag har inga pengar", är hennes ständiga ursäkt. Det har inte pappan heller, men det biter inte på Henne. Det är syndast om henne själv. Låt bidragen flöda och strunt i att pappan försörjer barnen i princip halva tiden!

2010
blir ett mörkt år för pappan. Han är fortfarande arbetssökande och har fortfarande inte fått något jobb. A-kassan är vad den är —definitivt inte doserad för fyra barn på nästan halvtid— så när Försäkringskassan hörde av sig om ett underhållsbidrag som är baserat på 2008 års inkomst som ska dras på den A-kassa han har i dag, så blev det jobbigt. Skulderna växer.

Såklart är vi där, men stormrika är vi inte.