Julafton

...blev en höjdare redan från start. Pappan hade tutat i barnen att de skulle passa tiden exakt när jag rullade fram och hämtade dem utanför Hennes bostad. För kanske första gången någonsin höll alla tiden och mamman strulade inte till det heller, något hon annars brukar göra.

De var lite oroliga till en början, men harmonin infann sig vad det led och alla konflikter ebbade ut. Berget av julklappar under granen var det största någonsin. Det var till och med så att barnen själva tyckte att det var lite mycket.

När ska vi äta? När får vi klapparna?
Vi äter när maten är klar, svarade tre hårt arbetande vuxna. Sen röjer vi undan och sen blir det klappdags. Så blev det. Som icke-veganer fick Barnens Farmor och jag skämmas lite eftersom vi åt i omgångar på ett helt annat sätt än de övriga fem runt bordet. De satt färdigätna och betraktade oss äta skinkan och köttbullarna som vi rundade av med.

Kuppen
Ungarna hade utnämt mig till tomte, men när det blev dags försvann Barnens Farmor till badrummet och kom ut draperad i sin röda morgonrock och en fånig tomtekepa som ICA hade slumpat för en tia. Det blev succe.

Barnen fick det de hade önskat sig och lite till. Vi vuxna hade inte önskat oss något, men fick en hel del resultat av olika barns mödor. Eftersom Barnens Farmor och jag hade gett varandra nya möbler till vardagsrummet tidigare i höst, så hade vi kommit överens om att inte ge varandra något i jul. Men barnen skulle ju undra, så vi hade köpt något vi ändå skulle ha skaffat —en sladdlös dammsugare och en ny eltandborste— som serverades som klappar.

Disney
Klapputdelningen tog tid. Klockan blev tre. Vi traditionsbundna vuxna, svältfödda på tecknat i unga år som vi var, ville förstås se. Barnen med mer än en Disney Channel och hur mycket tecknat som helst i sina liv var mer likgiltiga. Vad göra?

Efter tjugo minuter klarade jag inte längre av det. Jag slog på TV 1 utan ljudet och lät Absolute Christmas skvala i högtalarna medan Disney snurrade på i TV-n. Det funkade ganska bra, faktiskt. Annars höll jag mig mer i bakgrunden —sippandes på en Linieakvavit— medan de andra öppnade julklappar för brinnande livet. Jag såg en familj igen, kändes det som. Det var skitmysigt.

Kvällen
När våra gäster hade åkt hem till pappan i en taxi, stöp vi två som klubbade oxar och sov middag en timme, tittade förstås på Karl-Bertil (som jag har sett allt sedan starten 1975) och softade i största allmänhet.

Det var en bra julafton.