Så gick det

Jag berättade att Hon hade skickat ut det äldsta barnet i kylan och hotat med att h*n inte skulle få vara med på deras julfirande i kväll. Läget när detta skrivs, är att pappan är beredd att ha barnet i kväll och att h*n vet att det bara är att ringa pappan om det blir jobbigt igen, så softar de tillsammans i kväll. Mamman har några släktingar på besök och de firar julafton i kväll den 23 eftersom:

Barnens pappa ska hämta dem på julafton och sedan ha dem hela långa helgen. (Vi tror att mamman reser bort, men inget är sagt ännu).

"Vi ska fira riktiga julafton hos er!"
Det är ett av barnen som glädjestrålande som sade så till sin farmor. Just det. Pappan hämtar alltså barnen och de åker hem till oss på julafton för att fira här. Iden var pappans, men ungarna älskar tanken. "Riktiga" julafton har annars firats i Hennes bostad i hela barnens liv, först med och sedan utan pappan. Oss har de hälsat på någon av dagarna efter.

Vår julmatlista har sett lite annorlunda ut. Soyakorvar, till exempel, har aldrig förekommit på något julbord som jag har varit i närheten av. Eller Broccoli (faktiskt!), men får man hem ett koppel veganer så får man.

Julklappar i alla hörn
Julklappsöverlämningen sker alltså hemma hos Barnens Farmor och mig. Seden på pappans sida bjuder att julklapparna — liksom födelsedagspresenterna— är rena beställningsverk, men vi tror oss nog ha fått till en överraskning eller två.

Med gardering för det äldsta barnet ser det för en gångs skull ljust ut inför julen.