Hur kan man göra så mot sitt eget barn?

Mamman ringde barnens pappa tidigare i dag. Hon nästan skrek fram att han måste ta det äldsta barnet NU! Orsaken var att barnet 'bara satt där' när h*n skulle städa inför några släktingars ankomst i kväll.

Pappan förklarade att han hade mycket att göra och att han tyvärr inte kunde (Hade barnet själv ringt, så hade det inte varit några problem). Mamman gick på, men kom ingen vart. Så hörde pappan mamman ropa detta i luren:

Gå UT. Du får inte fira jul här!

Detta var till det äldsta barnet precis innan samtalet bröts. De ska jula den 23, är det tänkt. Pappan blev bestört och känner sig nu taskig som inte välkomnade barnet. Men både Barnens Farmor och jag tycker att han gjorde rätt. Han kan inte låta mamman köra honom som hon vill och anpassa sig efter hennes nycker. Och, som sagt, barnet själv ringde inte. Då hade pappan agerat annorlunda.

Gissningsvis så får dessutom barnet i fråga vara med på Hennes julfirande i övermorgon, men vilken inledninng på julen det fick.

Grym bestraffning
Det här att Hon skickar ut barnen från hemmet är inget nytt. Jag såg det första gången 2004, och det var redan då helt klart ett vanligt fenomen för barnen. Själv hade jag svårt att förstå vad som hände innan det då bestraffade barnet lomade iväg ut i regn och rusk. I dag var det snöigt, blåsigt och kallt ute.

Den här sortens bestraffning är för mig lika grym och otidsenlig som att misshandla sitt barn. Det är ju en form av misshandel, om än inte fysisk. Att dessutom vräka ur sig att barnet inte får vara med om julfirandet förvandlar i mina ögon bestraffningen från grym till sadistisk.

Hur kan man göra så mot sitt eget barn?