Åsa Vilbäck: Barn berövas sin pappa för enkelt

Det är rubriken på en artikel i gårdagens Expressen. Egentligen är det en krönika i Dagens Medicin som citeras, men i skrivande stund finns den inte på deras nätupplaga. Åsa Vilbäck är läkare, debattör och känd från TV. Artikeln i Expressen har mängder av kommentarer, de flesta läs- och beaktansvärda.

Det är bara att hålla med. Våra erfarenheter är ju att en mamma i en vårdnadstvist 'vinner' den mer eller mindre på slentrian. Vårdnadsutredningen, till exempel, gjordes av en kvinna som skildrade vedervärdiga förhållanden i Hennes hem, men ändå föreslog att Hon skulle få vårdnaden om de fyra barnen. Och tingsrätten (kvinnlig majoritet) följde efter.

Den påstådda misshandeln, som ledde till 58 dagar med fotboja och ett stort skadestånd, var i princip odokumenterad. Hon var 'i chock' och 'trauma', var förklaringen till att all bevisning saknades. Inte ens ett läkarintyg på de påstådda skadorna kunde hon förevisa. Ett par vittnen som Hon hade ringt upp och berättat om händelsen i efterhand, fick berätta om detta och rätten köpte detta som om de hade sett 'misshandeln' ske.

Alla Hennes handläggare på Soc de första ett och ett halvt åren var kvinnor och hon fick i princip vad hon ville av dem. Pappan sökte hjälp en gång i början, men avspisades. Han var bostads- och arbetslös men det betydde inget för Soc. Han var ju man och missdådare.

Åsa Vilbäck skriver att flera studier visar att papporna diskrimineras i vårdnadstvister, bland annat för att socialtjänsten är kvinnodominerad. Det har vi sett.

Studier visar att pappor diskrimineras. De får inte komma till tals i lika hög grad som mamman, och deras syn på barnets bästa tas inte på allvar, skriver Åsa Vilbäck i Dagens Medicin

Det har vi också sett.

– Vi har alla en bild av den goda modern som alltid vill sina barn väl och aldrig ljuger, men jag tycker jag att om man jobbar med sådant här får man faktiskt sätta sig ned och studera saken lite djupare och inte vara för blåögd

Vi håller med.

Det har ju varit en del skriverier om samhällets syn på män i vårdnadstvister, kvinnojourer och inte minst om Liza Marklund den senaste tiden. Förhoppningsvis är det början till en attitydförändring som hjälper fram en genusneutral lagstiftning och får våra domstolar att engagera sig lite mer i de fall de dömer, inte bara slentrianmässigt gå på slentrianmässigt utförda vårdnadsutredningar och slentrianmässigt köpa allt som en 'misshandlad' kvinna påstår.

Det är för sent för barnens pappa. Hans liv är förstört av Henne, domstolarna och Soc. Men kanske andra män i liknande situationer framöver får en rättvis behandling om fler tycker som Åsa Vilbäck.

Hoppas kan man ju alltid.