Liza Marklund fick mig att skratta

Jag skrev om Liza Marklund härom dagen och kommenterade den (brist på) uppmärksamhet som Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda" har väckt. Antonsson påvisar där att Marklund har många —och stora— fel i sina böcker. I dag går Marklund ut med en artikel på debattsajten newsmill.se där hon bemöter Antonssons kritiska bok. Antonsson lär nog bemöta artikeln på sin blogg.

Artikeln är lång och Newsmill som även i vanliga fall är lite seg och instabil är extra seg och instabil i dag. Detta sägs bero på Marklunds artikel. Den som inte orkar vänta ut Newsmill och sedan ta sig igenom 15.000 tecken som lika gärna kunde komma från en förorättad politiker kan läsa Svd-s sammanfattning här. Eller Dagens Medias artikel här. DN. Expressen på ledarplats i förrgår. Och Aftonbladet.

Update 13/1 På DN Debatt i dag skräder advokaten och brottsofferjuristen Max Fredriksson, fil dr och brottsofferforskaren Magnus Lindgren samt psykologen och brottsoffersakkunnige Björn Lagerbäck inte orden. De utgår från Marklunds val av agent, en dömd kvinnomisshandlare, och kopplar detta till den i det närmaste förföljelse som 'Mias' ex har fått utstå. Resonemanget landar på att Marklund agerar rasistiskt eftersom det tydligen betonas att 'Mias' ex i 'Gömda' är utlänning. De använder uttrycket 'publicistelitens kamaraderi' om media-Sveriges tystnad, som dock verkar hävas nu. Det är ju skönt. /Update

I all korthet
Marklund beklagar att boken inte flaggades som 'baserad på verkliga händelser' utan som en 'sann historia'. Hon går ut hårt mot småfel i Antonssona bok ('Jag har aldrig signerat böcker i Nyköping') och det blir även en hel del juridik. Hon faller tillbaka till det här med källskyddet hela tiden, trots att hennes böcker inte längre är baserade på 'en sann historia'.

Här skrattade jag faktiskt
Marklund skriver nämligen att diverse händelser är sanna eftersom de resulterade i olika domar! Är hon dum, eller?

Vi som på nära håll har sett hur samhället behandlat en påstådd misshandel vet att en dom sannerligen inte kan vara ett sanningsbevis. Barnens pappa gick med elektronisk boja i tre månader och han har betalat närmare sextio tusen i skadestånd, baserat på sitt Ex' inte ens konsekventa uppgifter.

Vem tror då att jag tror på vårt rättssystem?