Kaospraktik

Så kändes det när pappan och två av barnen kom förbi i lördags. Han hade förstås alla fyra, udda vecka som det var, men det äldsta ville inte annat än att vara kvar i pappans lägenhet och spela.

Ett gott tecken
Spelar man det här? Det inflöt en nerladdningsorder på ett planetariumprogram inför det äldsta barnets eventuella hitkomst. Stellarium är ett himmelsskådarprogram skapat av entusiaster på Sourceforge.net, en osviklig källa till goda, nyttiga och fria program helt i Internets ursprungliga anda.

Stellarium är mycket vetenskapligt, pedagogoskt, välgjort och alltså gratis. Det handlar om stjärnhimlen, galaxer, kvasarer och planeter. Ganska häftigt, faktiskt. Point and klick, som det heter. Then you're There. Where No Man Has Gone Before :-)

Fast det äldsta ville alltså inte följa med. Spela roll. Vi andra fröjdades också över Stellarium.

Barnet hade stött på Stellarium i skolan, bara det!

Närvaron bättre än frånvaron?
Vi vet efter ett skolmöte att barnet fortfarande har en tendens att utevara från lektioner som har lunch eller håltimmar i kanten, även om skolket har minskat. Sammanlagt är närvaron bättre, men h*n verkar forfarande kila hem och spela när det går. Vad den hemmavarande och sjukskrivna mamman gör åt saken vet vi fortfarande ingenting om.

Ett barn kvar att redovisa
H*n var med mamman på en resa och tilbaka först på lördagskvällen. Mamman hade frågat pappan om det var okej, umgängeshelg som det var, och pappan hade gått med på det hela.

Tre fyra timmar vid spisen
Var dom hungriga eller inte? Var pappan hungrig eller inte? Var vi hungriga eller inte? Vi hade laddat med diverse veganska och andra ingridienser och satsat på en stor gemensam sittning, men ack:

Ett barn hade just ätit, det andra skulle bli hungrigt 'lite sernare' och pappan längtade faktiskt efter min vegetariska Lasagne, trots att den innehåller bechamelsås. (Jag bara vägrar att ersätta mjölk med soyaprodukter i matlagning. Det funkar bara inte). Det blev inte ens gående bord. Det blev gående matlagning.

Dessutom var jag svårt förkyld. Jag hade till och med skickats hem från jobbet dagen före. Var är skalkniven? De andra bara umgicks, ju. Jag hade inte tid att vara hungrig.

Öronljus
Det finns delade meningar om saken, men både pappan och Barnens Farmor har använt dem till belåtenhet. Självklart ville då det näst äldsta också prova. Där stod jag och skalade och stekte grönsaker medan  vaxljuset brann ner och sög upp orenheter ut barnaörat i knastande ljud bara någon meter eller så bort.

Gottis
Det blev en promenad till den lokala gottekjorren (godisbutiken på nusvenska) där barnen inte bara tog för sig, de förbarmade sig över den galne stackars kocken också, och fyllde en påse åt honom utan att veta att jag medicinerar mot verkningarna av sådant. Men värmde gjorde det. (Godiset landar i en skål på mitt jobb och ger mig Karma, som det heter)

Ett i taget
Jag, med rådgivande bistånd från pappan, lagade en middag i taget till de bägge barnen och pappan allt eftersom de blev hungriga. Barnens Farmor var inte heller kry, men hade roligt tillsammans med barnen. Skulle hon äta Lasagne med pappan eller? Icke. Det vore för mastigt för dem bägge. Jag hade gjort Lasagne som ingen ville ha!

Barn tre
Vid åttatiden satte mamman av det bortresta barnet på en närbelägen hållplats där pappan mötte. (Efter mycket känsliga förhandlingar. Mamman är inte välkommen till ens vår port, och det vet Hon) Givetvis hade barnet i fråga inte ätit, det hade ju varit med mamman. Fast det hade med sig presenter från resan. Till alla syskonen utom det äldsta, förstås. H*n 'glömdes bort'. Det var inte första gången, lärde jag mig.

[/pf:] (jag, alltså) lagar en middag till. Disken hopas.

Lasagnen då?
Den blev klar i sinom tid, men ingen hade alltså tid att äta den. Pappan fick hem den i ett par matlådor att käka i veckan.

Sammantaget
Alla hade kul utom möjligen Sura Gamla Katten, för dagen Obama-pimpad:

Hon var rar nog att inte fräsa år barnen, men det fick räcka med det. Och att klorna hölls inne.

Gnäller jag?
Alls icke som den uppmärksamme läsaren säkert inser. Det var en kul kväll, ska ni veta.

Smolket går inte att blunda för, men ändå: Vi hade kul och mådde bra tillsammans Sådant är viktigt.