Fars dag

Barnen ringde inte
Det är inte så farligt som det låter. Fars dag har aldrig markerats högt i familjen när den var hel. Dessutom har pappan lärt sig att spontana kontakter från barnen är ytterligt sällsynta. Men trist är det förstås.

Det här har varit en helg när pappan hade kunnat haft barnen, men frivården har ju sagt att han inte får träffa de två äldsta eftersom de är målsägare i det straff han för närvarande avtjänar:

(ur ett Excelark jag har för att räkna dagar)

Ett samtal med frivården
Pappan ringde i veckan upp den person på frivården som hade förklarat att han inte fick träffa sin målsägande barn under strafftiden. Det blev ett märkligt samtal, som tar för stor plats att redogöra för här.

Kontentan
Mannen, ja det är det, verkar ha fiskat upp påståendet ur egen fatabur. Efter några penetrerande frågor från barnens pappa var han reducerad till en ren politiker, ni vet folk som inte kan erkänna att de har haft fel. Ett ordmoln och mummel som mynnade i att pappan får träffa barnen på eget ansvar och att han faktiskt gör det på egen risk. (Som om ungarna skulle anfalla honom, eller?) Man baxnar.

Pappan har, som ni ser, lite styvt tre veckor kvar av sitt straff. Han orkar inte tjafsa mer om saken. Men han planerar för sin första helg utan fotboja med barnen.