Barnkontakt
Den sjukskrivna mamman har ju varit på utrikes arbetsresa några dagar och ett par släktingar har haft hand om barnen under tiden. Följande utspelade sig efter hemkomsten:
1) Mamman SMS-ade barnens pappa att hon hade det jättefint på resan och att alla barnen ville prata med honom.
2) Pappan ringde förstås upp dem och pratade. De var mycket riktigt glada över att prata med honom. Ett av dem bad till och med om hans adress för att kunna skicka ett försenat Fars Dagskort.
3) De berättade att de hade haft det jättebra medans mamman var bortrest. -Jaha. Vad gjorde ni då, undrade pappan. -Ingenting!
Några frågor?
Visst.
Varför ringde inte ungarna själva upp pappan om de nu ville prata med honom? Kort svar: Vet ej. Längre svar: Det går att spekulera i allt från tömda telefonkort till att de normalt sett inte får ringa sin pappa. Släktingarna som var i stan är tämligen avoga mot honom och kan ha förbjudit barnen att ringa. Å andra sidan har de inte ringt honom någon gång under tiden med boja.
Kanske mamman har tutat i dem att de inte får ringa heller, när beskedet om att de målsägande barnen inte får träffa pappan under tiden med boja.
Hur kan man ha haft det jättebra och ändå inte gjort någonting? Mitt svar: Mammans regim är ganska hård och långt ifrån fri från våld såsom örfilar. Sådant ägnar sig inte de här släktingarna åt. En av dem är gansk vek och vi lärde oss tidigt att h*n köper barnen medelst penning- och andra gåvor om de sköter sig. Den andra är snäll, glad och allmänt hyvens. Då har man det bra även om man inte gör något särskilt.
Tillägg: En annan möjlig förklaring är också trist; Barnen är ju drillade att mörka på allt som inte är positivt. Då säger man att allt är bra, vad det än är frågan om.
20 boj-dagar kvar.
2 kommentarer:
Hej PF,
som du vet då är jag en av dina trogna läsare.
Jag har förfärats över att pappan och barnen inte kan träffas under "bojtiden". Detta är ju ett långt värre straff än bojen i sig, inte bara emot pappan men även emot barnen.
Bra att du har lyft upp frågan, därför det är en sådan som behöver granskas och ändras. Barn skall ju inte straffas när en förälder straffas. Och vi ser ju att interner med mångåriga straff får besök, men en "liten" dom med fotboja förvägras besök.
Det är bara en av många underliga detaljer i Sverige, men dock viktigt för dem som drabbas.
Hoppas verkligen ni står distancen i denna maratonkamp.
Jag kan ju i alla fall muntra upp dig med att det går!!
Efter en 6-årig vårdnadstvist då har jag nu ett fungerande VV boende. Förvisso ville försäkringskassan att jag skulle fortsätta med att betala underhåll, men även där fick jag rätt i omprövningen....
Så håll ut, ge inte upp, inte ens i dessa mörkaste stunder.....
Tack för ditt stöd. Vi tror alltså inte riktigt på frivårdens utsaga, men pappan är trött och har inte mycket energi när det gäller myndigheter, så han avstår ifrån att föra saken vidare.
Vi håller ut och ser fram emot nästa hållpunkt: Avbojningen om 18 dagar.
Skicka en kommentar