Juldagen slutade i moll

Förra året var pappan och barnen här på julafton, så det är inget konstigt i att de i år kom hem till Barnens Farmor och mig på juldagen. De (utom  pappan,förstås) hade julat med Henne i går.

Vegansk julmat
Självklart tar vi hänsyn till den familjens matvanor, så det blev ett något annorlunda julbord än det jag och Barnens Farmor avåt igår. En hit kom igen för tredje året: min vegetariska Lasagne. Dock med bechamelsåsen på komjök. Mitt försök att göra den på Sojamjölk häromåret föll nämligen helt. Pappan och ett av barnen okejade detta. (Och ett annat barn tog ett smakprov lite i smyg utan att falla död ner).

Pasta, broccoli, ärtor och mera pasta gjorde alla mätta och belåtna.

Skål!
Jag ångrar att jag har lärt barnen att skåla inför måltidens början. Är man sju personer vid bordet, så innebär det nämligen 42 klirr i glasen när alla skålar med alla.

Ett berg av julklappar
Det var inte bara Barnens Farmor och jag som hade lagt klappar. Pappan, barnens farfar och pappans farmor var också representerade, liksom förstås barnen till oss alla. Det tog faktiskt nästan tre timmar att få ut alla. Men kul var det.

Inget av barnen ville säga vad det hade fått hemma hos mamman på julafton. Själv fick jag två stavelser av ett barn: "massor". Sedan lämande vederbörande rummet.

Under ett nätt och jämnt kontrollerat kaos utdelades och öppnades den ena klappen efter den andra. Det blev så många att två av barnen började tycka att det blev för många klappar. Vi med.

Slutet i moll
Det framkom närmast i förbigående, när det snart var dags att åka hem till pappan: Två av barnen hade sett ett julkort där Barnens Farmor enligt dem hade skrivit att mamman

skulle kastas i soprummet

Visst. Barnens Farmor har, liksom jag, inget som helst till övers för Henne och har inget emot att så skulle ske. Men tanken på att Barnens Farmor skulle skriva så i ett julkort till barnen finns bara inte. Jag blev förbannad och konfronterade ett av barnen i saken.

Jodå. H*n hade sett orden, liksom ett syskon till.
-Kan ni vara så snälla att hämta kortet och visa upp det, säger Förhörsledare Plastfarfar.
-Det går inte. Kortet eldades upp.
-Eldades upp? Ni har väl ingen öppen spis.
-Näe. Men det gjordes av en tändare över ett fat.
-Okej. Tror ni verkligen att Barnens Farmor skulle skriva en sån sak till er?

[Generad tystnad]

-Vet ni vad jag tror? Det var [mamman] som själv skrev till det där. Barnens Farmor skulle aldrig göra en sån sak.

[Tystnad]

Jag berättade för första gången för det drabbade barnet om tulpanmysteriet, där mamman helt sonika lade beslag på en bukett avsedd för ett av barnen för eget bruk.

H*n var faktiskt inte vare sig överraskad eller tagen. Det föreföll som om något liknande inte var nytt för barnet.

Jag tänkte också på när mamman under den mardrömslika våren 2006 polisanmälde pappan för ett brev som han sades ha lagt i Hennes låda, som helt klart var fabricerat  av Henne själv. Men detta berättade jag inte för det här barnet.



Så var den dagen förstörd.