28 juni 2010

Soc --Vaff*n gör ni (inte)

Hemresan
från den lyckade midsommaren hos den biologiske farfardern och hans sambo gick bra. Till dess att det var tio minuter kvar av resan. Då började det barnet som har problem med sitt humör att konstra, detta för att ett av syskonen lånade en MP3-spelare när h*n ändå tittade på en film i DVD-läsaren, och föra ett jävla liv. (Här hörde en medpassagerare av sig till pappan och sade att hon 'hade det likadant'. Sympati är alltid välkommen)

Försvunnen?
Barnet bara försvann vid ett bussbyte. Pappan sökte och sökte. Väktare och stationspersonal tillfrågades. Ingen visste eller hade sett något. Hade något allvarligt inträffat? Icke.

Barnet hade av någon anledning sökt sig till mammans bostad, där det äldsta syskonet sitter framför PC-n, äter godis och har vänt på dygnet medan mamman är i sin 'hyr'(stipendie-)stuga för en vecka.

Sitta ensam med ett godis- och spelfreak?
Pappan blev förbannad och ringde Henne och berättade om det uppkomna läget. Hon slängde —helt förutsägbart— på luren. Då ringde han socialjouren, en instans som han har mer eller mindre allergier emot efter de senaste årens behandling. Ska en tioåring sitta ensam i en lägenhet med ett syskon som bara spelar, snaskar godis och tittar på TV?

Tydligen OK
Det är väl inte så farligt, sade jouren när pappan ringde dem. Sen ringde vi och påpekade att två barn satt ensamma i en lägenhet upp till en vecka till. Kvinnan som svarade slog mer eller mindre knutar på sig själv för att slippa ta tag i ärendet, men jag stod på mig. Vi har ett läge där en tioåring är ensam med ett äldre syskon och mamman tyckte inte att det var någor mer med det.

"Kan inte pappan ta hem barnet?"
"Näe. Det är mamman som har vårdnaden. Hon sitter på en ö och slänger på luren när saken kommer på tal"
"Så de kan inte diskutera saken. Är de inte vänner?"
"Hon är ovän med ungefär alla i sin omgivning"
[Suck]. [Okej]. [Kontaktuppgifter. Vi hör av oss]

Samtalet avslutades med att kvinnan tog fler detaljer och lovade att höra av sig.

Fan tro't.

Update kl 22:54
Ännu inget från Soc. Ungefär som jag trodde.

Är de överbelastade, slappa eller är det här med en oduglig mamma bara inte Politiskt Korrekt? Inte ens historien lär ge svar på saken.

7 kommentarer:

Mummel sa...

Ge er inte.
Ring på kontorstid också. Kräv svar. Eller ring polisen - då brukar det bli fart på det hela.
Förklara för soc att pappa faktiskt inte kan göra något, eftersom han då riskerar att bli polisanmäld: hon har ju bevisat vad hon går för i det sammanhanget...
Men små barn ska inte lämnas ensamma. Barn FÅR inte lämnas ensamma. Det är grov försummelse, och får förstås, enligt alla Svea rikes lagar i ämnet, inte lämnas utan tillsyn.
Jag hoppas och ber att soc åtminstone kan göra sitt jobb. Åtminstone.
Fy fan...

Anonym sa...

Känner igen detta såväl....

Ge er inte, kräv ett svar av dem. Gör en orosanmälan att barn far illa.

Sånt här beteende emot småbarn gör mig heligt förbannad.

Lycka till

//John


Visst kommer det en uppdatering på hur detta gick?

Plastfarfar sa...

Jag samlar mig för ett svar till er bägge som blir ett nytt inlägg, i morgon.

Ullah sa...

Jag läser också, som alltid, men har just inget att komma med än det gamla vanliga. Kämpa på! Och följ ovanståendes råd.

Mummel sa...

Jag hoppas att ni bestämmer er för att stå kvar, att finnas kvar för barnen - och hur paradoxalt det än låter är det det ni gör genom att "bråka" och blanda in myndigheter.

Kanske hatar de er en tid. Kanske länge. Men de kommer att veta att det fanns människor som verkligen brydde sej om dem, och visade det.

Kram

Plastfarfar sa...

Tanken på att vi på något vis skulle svika eller överge barnen finns inte. Punkt.

Mummel sa...

Jag vet.
Det har jag aldrig tvivlat en sekund på!