"Jag måste ta tag i mitt liv"

...sade Hon till pappan. Det låter ju betryggande. Tills man hör fortsättningen: "och tänka på min karriär".

Karriär
Vad har hon för karriär? För tjugo år sedan betraktades Hon som lovande i sitt gebit, men det lyfte liksom aldrig. Nu lever hon på att vara sjukskriven av orsaker som jag har blivit uppmanad att inte nämna här, men jag kan i alla fall berätta att hennes inkomster från sin yrkesutövning —svarta som vita— helt klart är droppar i havet jämfört med vad samhället ger henne.

För ett par år sedan anmälde vi henne till ett par av de som då anlitade henne och de uppdragen torkade in. Alla tycker inte om att ha heltidsssjukskrivna på sin lönelista. Nu ägnar hon sig åt "arbetsträning" vitt och diverse annat svart. Men de större uppdragsgivarna tar jag åt mig äran för att ha blockerat henne.

Flytta utomlands
Första gången jag hörde detta trodde jag att det var Hennes vanliga dillerier. Vart man än flyttar så måste man ju behärska det lokala språket någorlunda bra för att klara sin försörjning, bara det. Hennes språkkunskaper är som de flestas: Engelska så att man reder sig utomlands och sedan inget mer. (Jag har sett prov på hennes engelska, och varje niondeklassare med G i bagaget borde kunna bättre)

Men nu har Hon lagt ut texten om saken igen, och då kan man bli fundersam. Hon har också pratat om att ta med sig två av barnen och "börja på nytt". Två? Den cyniska gissningen är förstås de två yngsta, eftersom de är kvar i bidragssystemet längre än de andra. Jag har mina teorier, men kan tyvärr inte spegla dem här.

Ta tag i sitt liv, var det
Barnens pappa har sett att Hon redan har börjat göra det. Han har barnen allt mer och signalerna från hennes bostad är inte trevliga. Så sent som i går kväll ringde det yngsta och bara ville att pappan skulle komma och hämta, för det hade varit en "konflikt" med ett av syskonen som tydligen hade spårat ur. Dock var klockan 22:30, (en tid som jag trodde att de flesta barn sover vid), och pappan sade ångestfyllt nej. Det av syskonen som var kvar hos pappan efter helgen pratade också med det yngsta och både h*n och pappan blev lika deprimerade av det hela.

Pappan ställde förstås den naturliga frågan om vad mamman hade gjort för att stävja konflikten. Svaret blev att Hon satt i telefon hela tiden och inte brydde sig. Inte ens när det yngsta barnet bara ville bort. (Nästa gång kommer pappan at beställa en taxi som Barnens Farmor bekostar)

Det är sant!