Kolmården

Det är förstås djurparken och inte anstalten (undras hur nära det var att pappan hamnade där?) det handlar om.

Pappan hade de två yngsta styvt en vecka och de två äldsta var på kollo, så Hon fick en välförtjänt(?) minisemester med sig själv, som det heter.

Jag och Barnens Farmor tog pappan och de två yngsta till Kolmårdens Djurpark för ett par innehållsrika dygn.
Zebror är vita med svarta ränder, om jag får ha en åsikt

Vi klev upp i ottan och åkte tidigt för att vara framme till Vildmarkshotellet i någorlunda tid. Detta hade sina svårigheter. Förutom att barnen är allmänt svårstartade på morgnarna, så fick det yngsta för sig att h*n bara kunde ha sina favoritjeans som inte bara var trasiga, de var skitiga också. Pappan vägrade. Barnet stod på sig och läget var helt låst i tre kvart. Ett tag såg det till och med ut som om att vi andra skulle åka iväg och lämna pappan och barnet i fråga kvar i stan.

Problemet för pappan är han helt enkelt inte är förmögen att ta till samma hot, okvädingsord (och våld?) i konflikter med barnen som mamman har för vana. Vad som är djupaste allvar för honom blir då en västanfläkt på barnens skala. Nåväl:

Pappan och barnen åkte linbanan ett varv runt stället, och det var ju kul även om det fick räcka med en gång för det äldre av de två. Under tiden klättrade jag och Barnens Farmor upp till Delfinariet. Klättrade? Stället är kuperat, kan jag meddela. Och är man då —som Barnens Farmor— opererad i bägge höfterna, så blir det ganska besvärligt. Nåväl igen:

Det blev en mycket lyckad förstadag, med färre lynnigheter och utbrott än väntat —därmed inte sagt att de var få. (Jag var själv nära ett i en inflammerad situation, men behärskade mig. Det var deras upplevelse). Att rida kamel var en hit, liksom badanläggningen på Vildmarkshotellet. Och discot.

Vildmarkshotellet har ett öppet trådlöst nätverk. Stort!

Dag två inleddes med bilkön i Safariparken. Skyltarna manade oss att inte stanna, håll bilen på rull. Ett skämt. Mitt i högsäsongen är trycket på djurparken oerhört, så det blev mera stop än go. De flesta djuren var helt ointresserade av bilarna. Vi fanns liksom inte, men björnarna klev obekymrat omkring och orsakade en tvärbromsning eller två. Lejonen var oväntat många på en oväntat liten yta. Och sömniga.

Vi hade kunnat svepa stället lite till efter detta, men det gällde att komma hem i tid också.

Summarum:
Dyrt, men värt pengarna. Vildmarkshotellets buffé ställer varenda Nord- och Östersjöfärja i lä. Personalen suveränt trevlig och kompetent. Dock kunde man ha flaggat för att det inte är helt lätt för de som har rörelsehinder av olika slag att besöka stället.

Snart åker jag och Barnens Farmor iväg på en alldeles egen liten resa. Det ska bli skönt.