Memory Lane

I helgen tog vi en biltur med de två yngsta. Pappan visade området där han växte upp och vi åkte förbi det kedjhus som den familjen levde i. Det äldre av de två reagerade på att alla hus i området såg likadana ut och jag förklarade fåfängt att det blir billigare att bygga och därmed att köpa om man massproducerar på det viset.

Varför denna nostalgi?
Även under den tid familjen var hel, så var det mesta på Hennes villkor. Detta inkluderade historieskrivningen. Pappans var mer eller mindre exkluderad. Exempelvis har de fyra barnen tolv olika förnamn registrerade. Ett —säger ett— pekar på pappans släkt. Resten handlar lite om New Age och mycket —förstås— hennes sida. (Pappans goda relation till sin mor ansågs osund och skulle stävjas. De borde inte umgås, som Hon såg saken.)

Då skadar det inte att pappan visar och berättar om sin uppväxt och bakgrund. Inte heller att Barnens Farmor var med och fyllde på med anekdoter. De två yngsta var intresserade, men gruvade sig för att behöva knacka på i pappans f.d hem. (Det behövde de inte. Saken var inte på tanke)

Sedan åkte vi och tittade på den badsjö som pappans familj trakterade. I oktober var det kanske inte så häftigt, men en cykel på sjöbotten som vi skådade från pontonbryggan räddade den avvikaren.

Teknologi
Det hela blev tankeväckande. Pappan berättade för barnen att det inte fanns mobiltelefoner när han var liten. Man kunde inte ringa varandra från fältet när någon var sen. Landlina och apparater med nummerskiva gällde. TV hade två kanaler (en enda när jag respektive Barnens Farmor var små) och dessa i svartvitt. Internet fanns inte utom på DARPA's meny och ingen mänska hade dator hemma. VHS är forntid för barnen, men inte ens detta fanns när pappan var liten. För barnen är DVD det självklara.

Så satte jag in dödsstöten: [pappan] hade inte dataspel när han var liten. Det näst äldsta barnet om detta:
-Vad jobbigt det måste ha varit att växa upp utan teknologi!

Tänkvärt värre. Fast vi klagar inte för att vi inte visste om det som komma skulle. Generationerna före oss lyssnade på radio och betraktade enkanals-TV som en ultramodernitet. Före dem var telefonin ett stort hallå (ursäkta ;-). Så där kan man hålla på till stenyxan och bakåt.

Kommer det här barnets barnbarn att formulera sig sammaledes om dagens teknik fyrtio år senare?

Inte osannolikt, om jag får gissa.