Kontaktpersoner

Ni följer väl daddys kamp för att få träffa sin dotter? Han tampas lika mycket mot sitt rabiata ex som mot myndigheter som med sin parodi på oväld utgår ifrån att han är en förövare av värsta slag. Hans inlägg må vara ordrika, men bloggen är läsvärd. (Ni som inte har snabbt bredband får dock ha lite tålamod. Det är mycket i sidospalterna)

Nu har en av hans kommentatorer berättat om en rabiat kontaktperson: (Första kommentaren efter artikeln)

Ja,pappor är nog de mest misstrodda medborgarna i vårt samhälle,sen att vi har så kallade specialpedagoger som Gunilla Lindberg (Göteborgsområdet)som gärna tar arbete som kontaktperson gör det knappast bättre (Varning för henne).

Och då kan man verkligen förundra sig över hennes titel som "specialpedagog",verkar ju ganska nedgraderande att arbeta som kontaktperson om man jämför yrkena med varandra?!

Mden dessa är ju utbildade inom detta området som gäller våra barn,så visst vet de bäst(ironi).

Suck =(

Det finns troligtvis inget värre för ett barn,än att slitas ifrån sin fars varma,trygga och kärleksfulla famn!
Ändå är det exakt detta som mitt barn riskerade att få uppleva häromdagen,då denne Gunilla hotade oss med att avsluta barnets umgänge med mig!

(Fanns inget giltigt skäl för kontaktpersonen att komma med detta hot)
Barnet befann sig dessutom i min famn och klamrade sig fast vid mig,medan jag skällde ut denne kontaktperson med saklig och lugn röst,och jag talade även om för henne att jag är beredd att vidta rättsliga åtgärder mot henne.
Detta var en utbildad person som utsatte mitt barn för starkt obehag under umgänge!

Pappor,Lägg hennes namn på minnet och undvik henne!

Det där kommer helt klart från hjärtat och jag ifrågasätter inget. Men i vår skildring har vi haft både kontaktpersoner och specialpedagoger som har varit bra. Och en figur som var i Gunillas division: Vårdnadsutredaren! som konstaterade att mamman skulle få vårdnaden trots skildringar (från specialpedagog!) av vidriga förhållanden hemma hos henne, som till exempel onykterhet på morgnarna och annat.

Jag namnger inga och avstår från ens geografiska angivelser i den här bloggen, som dessutom ligger på en amerikansk server. Det känns lugnare så.

Rätten går alltid på Soc' rekommendationer har vi lärt oss. Då var det nästan en seger att pappan fick umgängesrätt varannan helg, trots att Soc ville ha kontaktpersonerna kvar. Den första tiden hade han fem timmar varannan vecka under det mamman kallade 'övervakare', kontaktperson.

Till skillnad från kommentatorn här ovan, har vi andra erfarenheter av k-personer. Under tiden med 'övervakning' så hade pappan fyra olika Jag träffade dem alla, och fick goda intryck. Ingen var vare sig rabiat eller fördomsfylld. Trevliga var de också. Och ingen gillade mamman ('Henne' i den här bloggen) Det var till och med så  illa att två av dem avbröt uppdraget och avböjde vidare samarbete och inte ens ville delta i samtal om saken på Soc med Henne. Detaljerna är förborgade, men det är lätt att spekulera i Hennes temperament som orsak.

Den fjärde var åtskilligt mer rutinerad än de andra och ganska tuff, men alls inte otrevlig. Hon klarade av mamman och utvecklade en positiv relation med barnen, pappan och oss. Hon var —liksom de övriga— helt på det klara med att pappan inte behövde 'övervakning' när han träffade barnen.

...detta som en indikation på att alla kontaktpersoner inte är som Gunilla Lindberg.