Fölsedan

Rosa marsipan, 8 bitar. (Kul, tycker en gammal datanörd)

Ett av barnen fyllde år förra lördagen. Vi kunde inte fira det förrän den här helgen. Det hade sina komplikationer, beroende på den kontaktfamilj som det och ett av syskonen tillbringar en helg i månaden hos. Inte heller började den här helgen bra. Barnens Farmor och jag landade i ett rent krisområde när vi kom till pappan med världens presentsäck i lördags. Hur skulle detta gå?

Bra!
Min telefon gick väl inte direkt varm, men fölsebarnet ringde ett antal gånger och undrade om vi inte skulle vara framme snart. Den sista när jag precis hade baxat in bilen i en p-ficka utanför pappans bostad. Vi lastade ur rena julklappssäcken med presenter och välkomnades av ett strålande glatt födelsedagsbarn.

Alla presenter var inte till jubilaren. För att mildra diverse avundsjukor så har vi tagit för vana att ge något smått till de andra syskonen vid födelsedagar. Det fungerade alldeles utmärkt. Ett av barnen blev till och med så begeistrad över sitt dinosauriepussel att h*n nästan glömde att kolla vad jubilaren fick.

Vi sjöng Ja må h*n leva, alla verserna, åt tårta och drack saft. Allt var frid och fröjd, kan man säga. Och barnet var helnöjt med sina presenter, tårtan och hur dagen utföll. Att det var grädde i tårtan och att marsipan innehåller äggvita bekom inte de veganska barnen.

Summa summarum en mycket bra och lyckad dag, alltså.

Dagen efter plitade barnet ihop ett brev till pappan där h*n tackade för den bästa födelsedag h*n har haft och Barnens Farmor och jag fick också en hälsning och ett tack.

Sånt värmer.