29 mars 2009

En gåta

Vi tar det i händelseordning:

Fredag eftermiddag
Pappan hämtar barnen. Det äldsta —spelande— barnet har fått korn på en specialutgåva av ett spel som h*n gillar, i begränsad upplaga, med nya banor och vapen tillsammans med allt man nu gör för att blåsa liv i en tynande försäljning av sin produkt.

Efter en del överläggningar om bl.a ekonomin så klipper h*n till. Problemet är att spelet är för Xbox 360, vars konsol är kvar hos mamman. Barnet är med de andra hos pappan.

Lördag morgon
Barnet har suttit med spelet i nypan hela kvällen före utan att kunna känna på det. Konsolen är ju kvar hos mamman. H*n ringer Henne. -Kan jag komma och hämta konsolen? Jag har det här nya spelet. -Visst. Kom du bara. (Mamman är noga med att få vara ifred när pappan har barnen, därav frågan)

Lördag förmiddag
Det äldsta barnet åker till Henne, och det näst äldsta är med. De kommer hem till Henne.

Och får råskäll!

Anledningen är att det näst äldsta är med. Mamman hetsar upp sig över att det näst äldsta är med. Det var ju bara det äldsta som fick komma.

Det äldsta får skäll för att h*n tog med det näst äldsta, och det näst äldsta får skäll för att det hade det dåliga omdömet att följa med sitt storasyskon när det bara var storasyskonet som fick komma. Hon nöjer sig inte med detta; Hon ringer upp pappan och skäller ut honom för att det näst äldsta fick följa med.

Ingen av de drabbade begriper ett vitten. Vad är det som är så förfärligt med att det äldsta hade det näst äldsta i släptåg? Ingen förklaring från Henne, bara mera skäll.

Det näst äldsta blir sur på det äldsta som anses ha tagit med det mot bättre vetande och de blir osams. Djupt osams.

När de kommer tillbaka till pappan är Barnens Farmor och jag där. Vi har en födelsedag att fira.

Lördag eftermiddag
De två äldsta käftar om vems felet är att det blev som det blev hemma hos Henne och vem som egentligen har något att säga till om när det gäller det gemensamt finansierade spelet.

Det äldsta är mer irriterad än jag har sett på länge. Och detta på mamman! H*n fäller följande replik:

Det finns en mamma[Henne] och en yrkes[Henne]. Jag hatar yrkes[Henne]
Det verkar som om att yrkes[Henne] inte är särskilt barnvänlig. Det var helt klart yrkes[Henne] som de drabbades av, och lika klart att yrkes[Hennes] persona inte var okänd för barnen.

Det näst äldsta ringer upp mamman för att försonas och får bara mera skäll. H*n skulle bara inte ha följt med. Ingen vet varför det var så allvarligt att ett barn till kom med för att hämta Xboxen. Bägge barnen är nu irriterade på mamman, vilket leder till att de försonas. Det halvt förstörda födelsedagsfirandet kan nu fortsätta och utgöra ett lyckligt slut på den här inte så lite märkliga historien.

Men varför var det så störande att två barn kom? Och varför sade Hon i så fall inte till om att bara det äldsta fick komma i ett ärende som tog högst fem minuter?

Ingen vet. Och ingen lär väl få veta heller.

Sån är Hon.

Spelet?
Tyvärr visade det sig vara en release av Halo Wars, ett tämligen våldsamt krigsspel. Mina förhoppningar om ett våldsfritt spelande är nu raderade.

4 kommentarer:

John sa...

Jag kan bara säga en sak:

vilken puckad morsa och stackars barn som behöver få gå igenom detta.

Är övertygad att barnen kommer att lämna henne och flytta till pappan när dem blir nog stora och starka att man vågar stå upp emot hennes aggerande.

http://www.vanligapappor.byethost2.com/smf/index.php

.

Plastfarfar sa...

Mamman sätter helt klart sig själv före barnen, John. Vad de gör när de växer upp och själva kan välja vem de ska bo hos, får vi se. Men man kan ju alltid gissa.

Johns länk går till Forum för Vanliga Pappor.

Det är ett relativt nystartat forum där "innehållet ska fokuseras till ämnen som är relevanta för människor som befinner sig i en svår situation där barn ingår. Exempel relevanta ämnen är vårdnadstvister, familjerätten, socialtjänsten, LVU, falska anklagelser, etc"

John sa...

Ja du har helt rätt att man bara kan gissa i dagsläget hur det kommer att gå. Men min känsla för dessa utsatta barn säger mig att dem själva kommer att ta tag i sitt problem när tiden är mogen. Jag har flera exempel på barn som fått genomgå ungefär samma sak som ”dina” barn får genomgå bla mitt eget. Dem tog tag i problemet själva när ingen annan kunde hjälpa till när tiden var mogen.

Av egen erfarenhet kan jag också säga att den föräldern som endast tänkt på sig själv hela tiden kommer inte att få det lätt när barnet/barnen ställer en mot väggen och kräver ett svar. Domen blir i regel hård. Barn är inte blinda…

Hoppas det går bra för dina barnbarn och att dem inte tar allt för stor skada av all turbulens.

Mycket bra att du och Farmor finns och ställer upp så gott ni kan.

För övrigt vill jag också säga vilken bra blogg du har.

Plastfarfar sa...

Den värsta turbulensen har lagt sig. Därmed inte sagt att barnen inte far illa, John.

Barnen verkar leva i en anarki hos Henne och hon tar inte tag i alla frågot hon borde ta tag i. I stället drar pappan ett tungt lass, både praktiskt och ekonomiskt.

Tack också för dina vänliga rader.