Vem har en chans i helvetet mot dessa krafter?
Det som boulevardpressen blåste upp förra helgan som en kidnappning med rikslarm och allt har nu skalats ner till det den här bloggen skildrar: En pappas kamp för sina barn. (Heders, Expressen, som hoppade av drevet och pratade med honom!). Pappan har infunnit sig med barnen till polisen, greps inte och misstänks nu för någon slags egenmäktighet. Iinte människorov.
Dessutom har mammans advokat tydligen blåljugit om ett intyg eller två till den här mammans fördel. Vad är nytt under solen?
Visst, det finns skillnader. Till att börja med så har Osama Al-Hasane helt klart åtskilligt en starkare ekonomi än den här bloggens pappa, och därmed större handlingsfrihet. Pappan skulle å andra sidan aldrig ta till något så drastiskt som Osama gjorde,även om han hade råd med så lite som en ynka natt utombys.
Men de är ändå på samma resa: Ett samhälle där tjänstemän med förnuftet igenmurat av politisk korrekthet —för att inte säga fördomar. Vidskepelse rent av!— rädda för att bli stämplade som avvikande tar till den bekvämaste lösningen oavsett hur barnen får det: Ge mamman allt. Lämplig vårdnadshavare eller inte, vad spelar det för roll?
Vem har en chans i helvetet mot dessa institutionella pappahatare som präglade av fördomar, åren på Sopis och de infernaliska lunch- och fikarasternas agitprop-sessioner lever ut en tillvaro i självgod medvetenhet om att de nedgör den ena pappan efter dena andra?
2 kommentarer:
Att det är tyst runt just denna pappas "kamp" kan ha sina förklaringar...
Mamman och pappan hade ett fungerande samarbete, de hade också delad vårdnad och delat umgänge där barnen bodde hos var förälder halva tiden var.
När mamman träffade en ny uppförde sig pappan hotfullt, och mammans nye stod till slut inte ut och lämnade förhållandet.
Året efter träffar mamman åter en ny och pappan uppträder åter hotfullt, men denna gång görs en anmälan där hoten mot första mannen också tas upp.
I dec 2009 lämnar mamman in en stämning, hon vill fortsatt ha delad vårdnad och fortsatt delat umgänge men vill ha struktur på umgänget då konflikt uppstår mellan parterna då pappan inte alltid har barnen när han ska.
I februari kommer den fällande domen om olaga hot i tre fall.
I mars håller man den muntliga förberedande förhandlingen om att fastslå schemat för det delade umgänget, men pappan dyker inte upp och han skickar ej ett juridiskt ombud. Han har tidigare meddelat att han kanske kommer.
Förhandlingarna avbryts och pappan tilldelas vite.
I mars uttalar pappan för mamman att han sökt ensam vårdnad gällande barnen i Irak, ett uttalande han senare erkänt att han gjort men menar att han ljög för mamman.
I april går pappans ansökan om iranskt medborgarskap för barnen igenom.
Fram till 1 maj har pappan delat umgänge med barnen, mamman undanhåller inte barnen från pappan under hela processens gång.
Den 30 april lämnas dock en ny stämning in från mamman om enskild vårdnad pga rädsla att pappan tänker avvika med barnen till Irak, och det är först nu hon undanhåller barnen fram tills beslut tas i Juni. Detta för att säkerhetsställa att barnen fanns kvar i Sverige tills beslutet togs om vilka åtgärder som skulle sättas in...hon överlät alltså beslutet till rätten och följde också rättens beslut om umgänge.
En hel del på pappans blogg stämmer inte när man kontrollerar i offentliga uppgifter, en del av anklagelserna som han riktar mot enskilda motsägs direkt av uppgifter han själv lagt upp på sin blogg, antagligen för att han inte förstår innebörden.
Tilläggas skall att pappan erkänner på bloggen att han vägrat delta i samarbetssamtal, detta under den tid då det handlat om att komma överens om ett schema.
Hur man än vänder och vrider på detta fall så har man rumpan bak...mamman har velat ha både gemensam vårdnad och gemensamt växelvis umgänge och hon har tom stämt för att få ett schema fastlagt...pappan dök inte upp och han vägrade gå på samarbetssamtal..
Det står ganska självklart att en oro från mammans sida dyker upp när pappan säger att han sökt enskild vårdnad om barnen i Irak, att barnen blir Irakiska medborgare i april efter pappans ansökan, att pappan köper tomter i Irak och lägger ut sitt hus i Sverige till försäljning.
Jag kan inte finna något som tyder på att mamman ville kapa banden mellan barn och pappa, snarare tvärt om...men man kan förstå att hon inte vill riskera att barnens band till henne blir kapat genom att de förs ut ur landet.
MVH KiaW
Din kommentar är lika med mammans sida. Sez No More.
Skicka en kommentar