24 september 2010

Skolan!

Pappan fick i dag ett mail från det äldsta barnets lärare. H*n hade varit i skolan två dagar den här veckan, och dessutom varit både kontaktbar och trevlig. Två av fem, men ändå. Detta hör sannerligen inte till vanligheterna. Det var den goda nyheten:

Bortrest
Mamman är borta över helgen och hade mer eller mindre dumpat barnen hos pappan innan hon åkte. Resultatet: Två av barnen är nu ensamma hemma i Hennes lägenhet och de två andra är med pappan.

Utbrott
Från början var tre av barnen hos pappan. (Gissa på det fjärde!). Barnet med det besvärliga temperamentet kom till pappan med de andra i går, men åkte senare hem efter en serie mycket svåra utbrott. Pappan fick faktiskt hålla i barnet för att h*n inte skulle göra sig själv eller andra illa.

Månadspeng
Barnens Farmor och jag har länge varit noga med att ge månadspeng till barnen, men nu är det läget omtolkat. Bara de som går i skolan får full månadspeng. De som inte gör det får till en början hälften, sedan inget alls.

Detta sedan vi hade insett att de två äldsta —skolkarna— infann sig hos pappan enkom för att få slantarna. Sedan åkte de tillbaka till mamman. Ofta samma dag.

Barnen får faktiskt ingen månadspeng eller motsvarande av mamman. Däremot belönas de ibland med en slant när de utför olika sysslor. Detta går att diskutera, men jag anser att det är förkastligt. Att hjälpa till där hemma ska inte vara kopplat till pengar. Hjälper till gör man bara, månadspeng eller inte.

Punkt.

4 kommentarer:

Mummel sa...

Absolut så...
Här hos mej har det alltid varit inget jobb=inga pengar.
Och barnens jobb är skolan, i första hand. Sen är det lite mer, och lite mer ändå, beroende på ålder. Bära bort tallrik från bordet klarar en treåring, t ex...

Det viktiga är förstås att barnen lär sej förstå kopplingen, och att det inte är en bestraffning när pengarna dras in utan en konsekvens av egna handlingar. Eller icke-handlingar, alltså.

För sorgligt är det, i alla fall, och ännu sorgligare är det att tänka på att i grundskolan, där närvaro är lagstadgad, görs inget om frånvaron är skyhög, det får vänta till gymnasiet, som ju är en frivillig skolform... För där är kopplingen jobb-pengar väldigt tydlig: är du inte i skolan får du inte studiebidrag!

Jag hoppas verkligen att någon tar tag i eländet innan det är för sent för barnstackarna att komma ikapp ö h t. Hur kan vuxna stå bredvid och oja sej utan att göra nånting när barnaliv förstörs???

Plastfarfar sa...

Tack, Mummel

Ullah sa...

Jag känner en person som hävdar att om barnen uteblir från den obligatoriska skolgången i England, så blir föräldrarna åtalade och riskerar att hamna i fängelse. Jag vet inte om det är sant, men om det är det sätter det helt klart en större press på föräldrarna. För de flesta behövs naturligtvis ingen sådan press, men för vissa skulle det det onekligen som en bra idé. Visst är det en form av misshandel att strunta i om barnen inte går till skolan.

Plastfarfar sa...

Man kunde önska att det var så här med, Ullah. Själv har jag för mig att det går att begära polishämtning till skolan i Sverige, men det är allt för verklighetsnära för att jag ska orka kolla upp.

Glöm iaf inte att det är mamman och ingen annan som är ansvarig i det här fallet. Hon är ju ensam vårdnadshavare.