Läget?
Det kom en kommentar med den innebörden och jag insåg att jag inte hade skrivit på länge, delvis för att jag hade trott att pappan inte ville att jag skulle skriva om följande, vilket alltså var fel:
Skolan är igång
Två av fyra går nästan lustfyllt till skolan och trivs storligen. Ett tredje blir pappan helt enkelt inte klok på hur mycket h*n närvarar och det fjärde (gissa vem?) har högtidligen förklarat för pappan att h*n kommer att börja gå till skolan den 20 September, en månad efter skolstart. Resonemanget bakom detta är oklart, men vederbörande verkar inte ha klart för sig att goda betyg är bra att ha. Inte heller att man kan få gå om sin klass om det vill sig illa.
Pappan har haft många och långa snack med barnet, men det verkar som om barnet inte riktigt har greppat allvaret. Skolan är ingen buffé, den är obligatorisk. Man måste faktiskt gå nio år i skola i det här landet.
Mammans agerande i denna fråga verkar vara noll. I våras, när skolket blommade ut, fick vi höra att 'h*n 'var så lycklig' och avkopplad när h*n spelade'. Fint, mamman. Tänk fem år framåt om du kan.
Det andra frånvarande barnet har pappan haft svårt att få fram fakta ur. Det är oklart hur mycket h*n egentligen går till skolan, men mamman har sagt att barnet är 'mycket svårt' att få iväg om morgnarna. Då kan man tänka siig.
Mamman,ja?
I månader har varje samtal med pappan havererat inom minuter. Mamman far ut i okvädingsord till och med när de pratar om olika praktiska göranden och låtanden med barnen. Till slut ledsnade pappan och helt enkelt vägrade verbal kommunaktition med henne. SMS och mail fick räcka.
Lärarna och Soc
Vi, Barnens Farmor och jag, är djupt besvikna.Samhället har svikit de barn som behöver hjälp. Det äldstas skola skickade en orosanmälan till Soc i våras. Inget hände.
Nu får pappan inte längre lärarnas veckobrev från tre av barnens lärare, som alla var de samma som i våras. Han har mailat dem i ärendet utan att få svar.
Det hela är lite märkligt, tycker jag, eftersom de lärare pappan har varit i personlig kontakt med kvickt lärde sig att det var han som engagerade sig för barnen, inte mamman. Har en vårdnadshavare mandat att stoppa utskick till umgängesföräldern?
...sen har vi det här med en utlovad jul på en annan kontinent. Men det tar jag en annan gång.
6 kommentarer:
Vad förskräckligt att samhället sviker så här. Man skäms riktigt. Jag kan inte göra något, men fortsätter att läsa och försöker sända över lite styrka till er, via telepati (eller internet).
Man blir mörkrädd...
Vad gäller skolans veckobrev är det nog så att vårdnadshavare kan sätta stopp för dem.
Jag hoppas att pappan omedelbart kontaktar ansvariga lärare och rektor och anmäler sitt intresse - hur det än blir är det i både hans och barnens intresse att han fortsätter att markera sin närvaro, även om den inte är rent fysisk!
Tänker på er. Det gör så ont i hjärtat att veta att barnen fortsätter att fara illa, var dag som går gör det ju svårare för dem att komma igen.
Skolan får bara lämna ut information om barnet, veckobrev och liknande till vårdnadshavaren.
Sen spelar det ingen roll hur engagerad umgängesföräldern är eller om vederbörande tar kontakt med skolan och anmäler sitt intresse för att få info och veckobrev.
Ingen vårdnad = ingen information.
... om inte vårdnadshavare går med på att den andra föräldern får ta del av informationen.
Säger vårdnadshavaren nej är det stopp.
Nu får pappan ytterligare ett veckobrev. En lärare har inte svarat och ett av barnen har en inloggning på sin skolas webb som h*n har bjudit pappan på. Där finns bland annat något man kan kalla veckobrev.
Bra, det!
Måste säga att den nya tekniken underlättar en hel del, på många vis!
Och det allra bästa är ju om pappan och barnen kan göra upp om hur kontakten med skolan ska funka - till en viss gräns, alltså!
Håller tummarna för att pappan kan ha lite koll på hur barnen har det i skolan, och att barnens lärare har ryggrad nog att uppdatera honom. Svårt, det där, för om det bara finns en vårdnadshavare och den vårdnadshavaren sätter sej på tvären kan skolan bli rädd att det ska komma surt efter om de informerar den andre föräldern, och då blir det kalla handen. Vilket i sej inte är svårt att förstå, har man lagen att ta hänsyn till kan barnen lätt hamna i kläm!
Skicka en kommentar