Pappa du MÅSTE komma!

Igår skrev jag att det inte var så mycket att rapportera när detta hade hänt:

Klockan var några minuter före midnatt i lördags. Barnens pappa var på väg att lägga sig efter en kväll hos sin far och hans sambo när det ringde på mobilen. Det var det äldsta barnet, det som de sista månaderna så helhjärtat ställt upp på Hennes sida och till och med ringt upp pappan bara för att kalla honom 'jävla idiot'. Nu gällde det något helt annat.

Mamma är jättelessen,
fick pappan höra. Hon beskrevs som trasig och bara sitter och gråter. Pappan frågar vad som har hänt. Det visar sig att Hennes förre älskare, av oss kallad Hamstermannen, hade varit där och de hade bråkat. Sen verkar mamman ha fått något slags sammanbrott. -Ska jag komma över, undrade pappan.

Pappa du MÅSTE komma!

Rent praktiskt var det inte helt enkelt ordnat. Pappan har valt att inte ha en fast telefon i sin bostad och han vågade inte koppla ner samtalet eftersom han inte visste om det var Hon som skulle svara och bara lägga på luren när han ringde igen, någon måste ju komma ner i porten och släppa in honom. Då kunde han ju inte ringa efter en taxi.

Det blev en resa med allmänna färdmedel, hela tiden med barnet i telefonen. Det tog tid så dags på dygnet, men barnet höll ut och pappan peppade sin förstfödda medan han åkte. När bussen var vid hållplatsen före destinationen, tog någon luren från barnet. Det var en för pappan okänd man, som sade att det var lugnt nu. Pappan behövde inte komma.

-Men jag är ju nästan framme, protesterade pappan. -Jaha, men kom upp då. Pappan fortsatte att prata med barnet de få minuter det tog att komma fram. Det var Hennes nya, som hade förekommit i familjen en tid, som Hon hade ringt och hade kommit upp i lägenheten medan pappan färdades dit.

Kvart
Pappan har tidigare använt uttrycket 'kvart' om skicket på lägenheten, och det gällde även den här gången. Hennes bostad var som vanligt i oordning och ostädad. Det såg helt enkelt för jävligt ut, tyckte barnens pappa. Mamman satt invirad i ett täcke och hulkade lite. De andra barnen sov, i TV-soffan respektive sin säng.

Det äldsta barnet var glad att pappan hade kommit, och Hon hade nog inte så mycket emot det heller.

Tre vuxna och ett barn satt sedan och pratade av sig en timme eller så, som ofta sker efter en kris. De bägge männen kom överens och pratade obesvärat med varandra efter ett tag, till barnets uppenbara glädje och en viss irrititation från Hennes sida.

Hon verkade ha återhämtat sig från sammanbrottet, men vad bråket med Hamstermannen gällde framkom aldrig. Eftersom Hon och H-mannen har ekonomiska mellanhavanden så är det lätt att spekulera i att det gällde pengar. Hon är en mästare på att förhala betalningar och ändå stanna utanför Kronofogdens register. En delikat balansgång som hon behärskar till fullo, men här kan det alltså ha gått snett.

Pappan åkte sedan hem, i taxi den här gången, och sov dåligt resten av natten. Mycket dåligt. Han hade sett barnens misär på nära håll, och hur deras mamma hade varit så nära ett totalt sammanbrott att hans nävaro påkallades.

Hur ska detta sluta?

Har vi lagt av?

Det har inte skrivits något på snart en vecka här, så man kan ju undra om vi har lämnat Hennes nya liv i stöpet. Svaret är helt enkelt att det har inte varit så mycket att rapportera den senaste tiden.

Blogga för framtiden
Ett av syftena med den här bloggen –det viktigaste– är att barnen i framtiden ska kunna läsa om den här tiden från ett annat perspektiv än Hennes. Då följer vi utvecklingen och speglar den här, ska ni veta. Ett annat syfte är att de inblandade myndigheterna och juristerna också ska få läsa om sina insatser ur vårt perspektiv. Är det lagvidrigt att avslöja vilka vi skriver om, så får jag väl ta konsekvenserna.

Vad Hon tycker eller gör när hon läser den här bloggen skiter jag faktiskt högakningsfullt i.

Vad händer framöver?
Pappan får träffa barnen på onsdag. Den enda kontaktperson som är kvar i handlingen efter Hennes ageranden den här vintern kan inte på helger. K-personen kan en gång till, men sen är det skrivet i stjärnorna hur det blir. I värsta fall får väl någon på Soc agera kontaktperson vid träffarna.

I mitten av Mars har Tingsrätten kallat till ny förhandling i ett försök att lösa vårdnadstvisten utan rättegång. Jag kan förstå att den inställningen delas av Hennes advokat SåChic på Fina Advokatbyrån. Högläsning ur vårdnadsutredningen borde räcka för att diskvalificera Henne som vårdnadshavare i en rättegång.

Med tanke på hur Hennes bud i vårdnadstvisten ser ut, barnen 1-2 helger i månaden och emellanåt (när det passar Henne alltså) plus att Hon ska ha hela vårdnaden med dithörande bidrag av olika slag, så tror iallafall inte jag på att Tingrätten eller SåChic lyckas.

Kanske rätten lyssnar på vad de inblandade k-personerna tycker och släpper kravet på k-person vid träffarna.

Eller till och med ger pappan fler stunder med sina barn.

Hon resonerar

Härom dagen pratade föräldrarna med varandra. Ämnet var förstås vårdnadskonflikten. Pappan erbjöd sig att ha barnen på helgerna, men fick nej med motiveringen att han inte kan bli helgpappa eftersom han "är straffad"

Förlåt? Domen är överklagad och har inte vunnit laga kraft. Då är han inte "straffad". Inte begriper jag hennes koppling mellan helgpapperiet och "straffet" heller, för den delen. Nåväl:

Hon erbjöd honom att ha barnen 1-2 helger och "några dagar" i månaden. Då duger det tydligen att "vara straffad". Givetvis ska Hon ha hela vårdnaden hur det än blir med pappans tillgång till sina barn.

Update, förtydligande
Och bidragen som hör till det här med hela vårdnaden. Det är det viktigaste för Henne, anar antar jag. Viktigare än barnen...

Mittiveckan-träffen

Vi har i kväll träffat ungarna och haft en trevlig och bra kväll med pappan och barnen. Och de med honom. Och vi har åter mött en trevlig gammal bekant: Den allra första kontaktpersonen kunde nämligen ställa upp och se till att pappan kunde träffa sina barn. Hon kan ställa upp ett par tre onsdagar till, men sen går det inte längre. Och då får Soc problem.

De är nämligen skyldiga att se till att pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Tingsrätten har så föranstaltat, och då måste Soc ordna k-personer. Punkt. Om de inte kan få till det, så hör i alla fall jag av mig till Kommundirektoratet, JO, Tingsrätten och alla som vill höra på.

3 av 4
Kontaktpersoner har nämligen avsagt sig, eller blivit avsagda av Henne. Detta på grund av utbrott och otidigheter från Hennes sida. Vi vet förstås inte i detalj, men alla tre har gjort klart för barnens pappa att han inte har någon roll i det hela. Den återstående k-personen är den som helt enkelt inte kan ställa upp på helger, något som Tingsrätten har stipulerat.

I kväll var hon tillbaka, trevlig och proffsig som vanligt. Hon vet att det här inte är en kris-situation och anser, som de andra, att det här med träffar och kontaktperson är onödigt i det här fallet. Att hennes förstahandsinformation motsäger Tingsrättens andra- och tredjehandsunderlag (och fördomar?) spelar ingen roll. Nåväl:

Det äldsta
Barnet var inte med trots att träffen ägde rum hemma hos pappan med det så åtråvärda PS2-spelet apterat och klart. Varför, frågade barnens farmor.

NN är arg

kom svaret. Vaddå arg, varför det? -Vet inte.

Mer fick vi inte. Klart oroväckande, om jag får säga min mening.

En dånande tystnad
Vi har lärt oss, men det kryper ändå i mig när barnen sluter leden och i princip vägrar att prata om hur det är där hemma hos Henne. I kväll var det mer än nånsin, kändes det som. Lite spillde dock över. Ett av barnen går nu på en eftermiddagsaktivitet, dans, en gång i veckan. Pappan betalar. Ett annat vill nog hemskt gärna ägna sig åt fotboll, men inget har hänt. -Varför? [Tystnad]

Jag är inget proffs i saken, men jag kan förstå att barnen försöker sluta ledet och vara lojala mot Henne när det gäller miss- och icke-förhållanden därhemma. Hon är ju det enda de har kvar. Hjälp! Vilken tanke.

Hon är det enda de har kvar.

Jag saknar ord

Mer Blogg-juridik

Jag spekulerade häromdan i vad som kan hända när Hon blir varse att det finns en blogg som är dedicerad till henne. WB har en liknande blogg, men han ligger före så till vida att den vårdnadstvisten är avgjord och att hans ex har upptäckt bloggen.

Det fantastiska är att exet i fråga då skrev sitt namn och till och med hemtelefonnummer i en gästbokskommentar där allt dementerades. Som Tycko Tryck skrev i en kommentar till min spekulation:

Märkligt att en person dels känner igen sig själv, dels att ingenting stämmer och allt är lögn, är inte det en paradox?

I söndags skrev WB om detta på sin blogg, med denna uppföljning lite senare. Han har uppmärksammats av tidningen på sin ort, som skrev om bloggen på ett sätt som får mig att tro att WB-exet hade coachat dem.

Det juridiska läget för bloggar av den här typen är inte klarlagt, ska ni veta.

Igår kallade jag till exempel BUP där vi bor för "Talibaner". Enögda dogmatiska typer, ungefär som Gudrun Schyman beskriver svenska män. Den information jag har fått via WB's blogg säger mig att detta inte är förtal, eftersom jag inte skrev om vilket BUP-gäng det gäller.

Inte heller tänker jag namnge Henne, eller ens bekräfta eller dementera namnet om Hon skulle publicera sig i kommentarerna.

Tänk om fel person tog åt sig av den här bloggen. Vad gör jag då? Låt oss hoppas att så inte sker. Det skulle ju innebära att Hon inte är unik.

Och att det finns ännu fler barn som far illa...

BUP är Talibaner

---

Update: Jäpp. Det stod "hedningar" häröver först. I enlighet med rådande debattklimat har jag tagit mig friheten att ändra rubrik på postningen. Det aktuella BUP-gänget kommer förr eller senare att se detta. Det ska bli intressant att läsa era kommentarer, minus allt psykomumbo-jumbo förstås, kära BUP-Talibaner.

---

Under samtalet med socialsekreteraren framkom att Soc, liksom barnens pappa, hade föreslagit våran BUP att han skulle träffa dem. Syftet var att de skulle få en person att relatera till, inte den mardrömsgestalt som han utmålas som.

Den 'misshandel' som har renderat honom så mycket elände ligger femton månader bakåt i tiden. Misshandeln utgjordes av nackgrepp, inte örfilar som barnens mamma har visat sig (fortfarande. Hon har alltid örfilat barnen) regelbundet utdela. Pappan är dömd mot sitt nekande, domen är överklagad och pappan är en våldsverkare i BUP's ögon, liksom i den märkliga vårdnadsutredning jag har gnällt om så många gånger.

BUP till och med skriver på sin hemsida att fäder är välkomna och kan hjälpa till med rehabiliteringen (efter ett nackgrepp!) av barnen. Det är det äldsta, och det mest alienerade barnet, som går regelbundet på BUP. De andra har varit där en eller 'ett par' gånger, eller står i kö.

BUP fick frågan av Soc. BUP svarade att pappan 'inte behövs'. BUP har dömt pappan på mammans utsagor. BUP ignorerar andra sanningar än att mannen är en våldsverkare och att kvinnan den drabbade. BUP vill straffa mannen.

Det Kristna budskapet, liksom många andra, handlar om kärlek, förlåtelse och försoning.

BUP's budskap till oss är hämd och bestraffning. Inget annat.

Talibaner.

Ett möte på Soc

Barnens pappa träffade en tjänsteman på Soc igår. Det var efter den senaste träffen som han begärde att få träffa gruppchefen och redogöra för sina bekymmer för barnens välbefinnande.

Det viktigaste var ju uppgiften från ett av barnen att Hon ger barnet örfilar så gott som dagligen.

Nu var chefen ifråga bortrest på en tid, så det blev en kollega till En Viss Socialsekreterare som pappan träffade. Lika bra det, eftersom EVS och barnens pappa inte går ihop alls. Kollegan påpekade noga och ofta att hon inte längre var på fallet Henne och att hon därför inte var så välunderrättad. Men en del hade hon "hört på möten", och kunde följaktligen meddela pappan att mamman nu har stöd av två olika personer som kommer till familjen med jämna mellanrum.

Det är tydligen mornarna som är svårast för Henne att organisera. Vi vet sedan länge att frukost inte hör till vardagen. Barnens första mål kan lika gärna vara lunchen i skolan.

Lite alarmerande är att Soc "inte har medel" till att hjälpa föräldrarna att få igång en samarbetsrelation med varandra, något det har talats om en längre tid. Nu är det ju i princip bara mamman som vägrar och ställer till det, så vi får hoppas att hennes stödpersoner påverkar henne åt rätt håll.

Pappan har sedan en längre tid erbjudit sig att ha barnen på helgerna, något som mamman har varit med på under förutsättning att Soc "betalar övervakaren". Att det gick utmärkt en torsdag-måndag utan kontaktperson förra året spelar tydligen ingen roll. Detta visste inte den här Socialsekreteraren om, och blev lite överraskad. Men pengar till sådant har det inte. Kontaktpersonsverksamheten är tydligen mycket dyr för dem.

Allt pappan pratade om noterades iallafall noga. Det viktigaste, utsagorna om Hennes örfilar och slag, noterades under tystnad. Noga. Utan att kommenteras.

Vet Soc mer än vi om saken?

Improviserad reservträff!

Nu är det klart: Pappan får träffa sina barn nu på onsdag eftermidag. Träffen i lördags blev ju inte av, eftersom Hon hade fått kontaktpersonen att avsäga sig uppdraget. Den tredje i raden som har drabbats av Hennes höga missnöje, gissningsvis i form att ett utbrott eller två.

Det är kontaktpersonsadministratören på Soc som fixade saken. Hon har inte haft det helt lätt med Henne och har faktiskt sagt att "Jag har aldrig varit med om något liknande" när den senaste k-personen avsade sig Henne.

Jag har inte varit helt snäll mot k-personsadministratören tidigare. Det tar jag tillbaka nu.

Den k-person som ställer upp på så kort varsel är för övrigt den enda av fyra inblandade som avsagt sig uppdraget av andra skäl än Henne. Den här kunde helt enkelt inte ställa upp på helgerna, men på onsdag är det okej.

Heders, k-personsadminsistratören och den nygamla kontaktpersonen!

Läser Hon bloggen?

Frågan är aktualiserad av WB, som har fått en åklagare på halsen för sin blogg. Hans ex känner sig tydligen utpekad av honom och vill att han slutar att skriva om det som sker. Läs hans kommentar här.

För vår del, då? Vi vet att Hon inte känner till den här bloggen. Gjorde hon detta, skulle vi nämligen veta om det. Ni också. Hon kommer att kommentera i princip varje inlägg med dementier och motangrepp. Hon är sådan till sin läggning.

Från första stund har jag, iaf, varit medveten om att Hon kommer att få syn på bloggen om Hennes nya liv, förr eller senare. Då kommer hon och Fina Advokatbyrån att göra allt för att stänga ner den. Därför gjorde jag valet att lägga bloggen på en server utanför Sverige. Och det som skrivs här är inte olagligt eftersom ingen pekas ut med namn eller ens hemort.

Från början angav jag inte ens de inblandades könstillhörighet, men det har jag fått ge avkall på eftersom detta verkar vara en faktor.

Glöm PUL.

Dock kommer Hon att känna igen sig inom sekunder när Hon läser i den här bloggen. Soc kommer att ta en timme eller två på sig innan de tar till sig att de är med här. Ingen människa har någonsin kallat någon på vårat Soc för snabbtänkt, vad jag vet.

Fina Advokatbyråns närvaro på nätet är närmast pliktskyldig. Dom har inte ens en .se-adress och verkar tro att .com fortfarande är det häftiga. Min gissning är att Fina Advokatbyrån inte kommer att känna igen sig förrän Hon ringer dem och i vanlig ordning känner sig hotad.

Då kommer F.A (med specialitet familjerätt) att upptäcka att man inte lyfter luren och säger åt Blogger.com att stänga ner en blogg. F.A kommer att lära sig det här med yttrandefrihet och att nätet är inte så lite gränsöverskridande.

Gissningsvis kommer F.A inte att göra samma misstag som WB's antagonister. Dom är, i allafall enligt sin hemsida, medietränade och vet nog att rättsliga åtgärder mot mig bara skapar publicitet och uppmärksamhet som kanske inte är odelat positiv för dem.

Jag tror nämligen inte att Fina Advokatbyrån offentligen vill förknippas med en kvinna som knappt kan ta hand om sina barn.

Men det är en risk i att skriva, visst. Till skillnad från WB så är den här vårdnadstvisten inte avgjord. Får motparten korn på bloggen, så blir den med all sannolikhet en bricka i deras spel.

Ungefär som barnen.

Hur mycket tid behöver Hon egentligen?

Jag skrev om den senaste träffen att barnen, så när som på jackor och skodon, var klädda för inomhusaktiviteter. Ett par fötter saknade till och med strumpor. Detta gjorde att de fem timmarna fick tillbringas inomhus i stället för ute, som barnens pappa hade tänkt sig.

Barnen var klädda så trots att pappan i ett SMS hade meddelat att de skulle vara ute. Umgängessabotage? Njae. Det kan faktiskt lika gärna vara frågan om Hennes oförmåga att sköta om barnen. Nåväl:

Häromdan så möttes de bägge föräldrarna på stan. Ett lite avmätt samtal utspann sig och pappan kom att fråga Henne varför barnen inte var klädda för att vara ute när han hade meddelat Henne att de skulle vara utomhus?

Svaret kom att hans SMS kom alldeles för sent. Hon hann helt enkelt inte se till att de klädde sig för utomhus.

Alldeles för sent?
Jag frågade pappan när han skickade sitt SMS. Han svarade. Jag frågade igen. Han svarade likadant. Hade vi inte pratat på telefon, så hade jag satt en lampa i ögat på honom och sagt att nu är det tredje och sista chansen att ge ett seriöst svar.

Men pappan är trovärdig och klockan i hans telefon går nästan exakt rätt. (Den tjänstgör nämligen också som väckarklocka) Hans SMS till Henne gick 40 minuter innan kontaktpersonen skulle hämta barnen.

40 minuter var alltså för sent för att Hon skulle kunna få på ungarna en tröja till. Eller ett par strumpor i ett fall.

Det finns en indikation till på att Hon gör bara det absolut nödvändigaste när det gäller barnen. Och det är sant vad ni än tror. Det känns lite småttigt att berätta, men eftersom det gäller hälsan så:

Tvålfritt. Tandkrämsfritt
Det har framkommit under de senaste träffarna att det inte är så noga med den personliga hygienen. Pappan fick i samband med ett toabesök höra att det numera räckte med att tvätta sig utan tvål därhemma. Inte heller behövs det tandkräm när barnen borstar tänderna.

Sådant tror man ju inte på utan vidare, men barnen har inte bara bekräftat det allihop. De tvättar sig utan att använda tvål och de tittar inte ens åt tandkrämen nu för tiden. Jag har också noterat att hårschampo verkar vara en bristvara hemma hos Henne. Rättelse: Hårschampo för barnen, förstås. Hon själv är välvårdad och stylad värre.

Vad blir nästa steg. Börjar Hon tvätta barnens kläder utan tvättmedel, eller?

Soc bad honom kontakta advokaten!

På lördag, var det tänkt, skulle träffarna komma i takt igen. Det har ju varit åtskilligt med strul de senaste månaderna. Men ack:

Kontaktpersonen bortkopplad -igen!
Det fick pappan veta när han ringde henne för att diskutera träffen på lördag. Hon gick inte in på detaljer, men det står klart att barnens mamma "inte har något förtroende" för henne. Och k-personen hörde en sak som han har hört förut, från andra som klivit av: -Du har inte med orsaken att göra.

Den här kontaktpersonen var den fjärde sedan träffarna började förra sommaren. En kontaktperson avsade sig uppdraget sedan Hon "hade kränkt" k-personen inför barnen. En annan kunde inte längre, pga ändrade förhållanden och två stycken har nu avpolleterats av Henne.

Eftersom det framkom under den senaste träffen att Hon ofta slår barnen är det lätt att spekulera i att kontaktpersonen petades för att hon gjorde sitt jobb och rapporterade det inträffade.

Lika lätt som att spekulera i att den k-person som avpolleterades i höstas blev det för att hon berättade om de svåra missförhållandena i hemmet i vårdnadsutredningen. Nåväl:

Jag aldrig varit med om något liknande

Det var vad den på Soc som organiserar träffar och kontaktpersoner sade till barnens pappa när han ringde. I skrivande stund finns det ingen annan kontaktperson att uppbringa, så lördagens träff är i praktiken inställd.

Pappan råddes att kontakta sin advokat om saken. Jag kan förstå det, eftersom det ju är en dom i Tingsrätten som inte längre kan eftertföljas. Vad gör man då?

Hon slår dom!

Uppgifterna är inga vittnesmål, direkt. Men utsagor från två av barnen under dagens träff går ut på samma sak:

Mamman utövar våld mot barnen så gott som dagligen
Våldet i fråga är dels slag och örfilar mot barn som inte är lydiga eller snabba nog, och dels ett sätt att väcka barn som jag bara kan kalla sadistiskt. Hon drar nämligen ett sömnigt barn ur sängen med ett grepp om benet och "river och sliter" sedan på barnet för att väcka det. Barnen sover i Hennes säng, kan jag tilägga.

Tån
Före dagens träff fick barnens pappa en fråga per SMS från mamman om de skulle vara inne eller ute under de fem timmarna. Ute, svarade pappan på SMS-et. Tjoflöjt:

Ett av barnen var strumplöst i stövlarna. Ett annat hade ett hål stort som en handflata på byxan. (Fransarna tydde på att hålet inte var nytt) och under Farmors vinterjacka såg vi bara en kortärmad tröja på ett av barnen. Ingen av ungarna hade kunnat vara utomhus en dag som denna.

Och en tå var vit.

Det är sant. Det jag skulle kalla 'ringtån' på ena foten var onaturligt ljus. Vit, faktiskt. Tårna på ömse sidor var också onaturligt ljusa, men inte som den här. Pappan klämde och frågade. Kontaktpersonen sträckte hals. Vi tror att det var känsel kvar i tån, men vi kan faktiskt inte vara säkra på saken.

Veckopengen
Ett barn bad lite försynt pappan om veckopeng. Det var ju Lördag. Pappan svarade att det faktiskt är mamman som ska ge barnen veckopeng, hon har ju vårdnaden (såna ord kan dom) Svaret blev att de inte får veckopeng av Henne.

En slant från farmor och mig hittade fram till ungarna.

Annars
...så var det en bra träff. Harmonisk och aktivitetsfull. Den vanliga konkurrensen om pappans uppmärksamhet fanns ju där, men barnen verkar kunna hantera detta bättre detta nu.

Det äldsta barnet var inte med eftersom den ägde rum i pappans hobbylokal och följaktligen PS2-an inte var åtkomlig. Men barnet ringde ändå pappan och kallade honom jävla idiot.

Både pappan och vi betraktar detta som ett rop på hjälp. Hjälp som Hon inte vill ge i och med att hon har vägrat att träffa pappan och barnet i fråga i ett samarbetssamtal.

På måndag
Kontaktar pappan förstås Soc om det här. Inte Hennes ryggkliare, En Viss Socialsekreterare, utan deras chef. Update: Han kontaktar förstås skolsköterskan också.

Vårdnadsutredning eller inte -vi är där!

Vårdnadsutredaren böjde sig alltså slaviskt för BUP (som inte har träffat barnens pappa eller ens sett honom på bild) och föreslår att den alkoholiserade modern som inte kan hålla sig nykter på morgnarna (detta är faktiskt ur vårdnadsutredningen) eller ens hålla barnen med morgonmål (dito) får vårdnaden om barnen.

Pappan, föreslår vårdnadsutredaren enligt BUP's direktiv, ska få fortsätta att träffa att träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Och vi, barnens farmor och jag, är ett störande moment enligt v-utredaren. Läs mer här.

Jag har frågat en jurist om Tingsrätten verkligen kan stipulera att anhöriga inte får vara med på träffar med barnen mer än så-och-så.

-Tekniskt sett ja, kom svaret. -Men det är mycket ovanligt.

I morgon lördag 27 Januari utmanar jag manshatarna och de Politiskt Korrekta Kommisionärerna på BUP på snöbollskrig under pappans nästa träff med sina barn.

Må bäste man vinna

En berättigad fråga -och ett begripligt svar?

Barnens pappa har underrättat den som gjorde vårdnadsutredningen och även föreslog en samarbetsträff mellan föräldrarna om att Hon vägrat detta. Svaret blev ett "så synd. Hör av dig om Hon ändrar sig". Tunt, tycker jag. Det handlar om det äldsta barnet som definitivt inte mår bra och att Hon struntar i att försöka hjälpa sitt förstfödda.

I stället borde vårdnadsutredaren ringa i diverse larmklockor på Soc och få någon att mer eller mindra tvinga Henne att samarbeta. Jag vet inte vad de har för maktmedel, men ändå; det gäller ju ett barns välbefinnande.

Vårdnadsutredarens svar var ju inte direkt sporrande, men pappan lade ändå ett nytt mail till henne häromdan:

Jo en fråga. I vårdnads - boende och umgängesutredningen skrev du "är det lämpligt att barnens och faderns anhöriga inte är med vid umgänget. Det är lättare att koncentrera sig både för barnen och [pappan] om de kan vara ensamma,bortsett från en kontaktperson.Anhöriga kan vara med och träffa barnen emellanåt,men inte för ofta" Jag skulle vilja förstå hur du kom fram till en sådan tanke? Mina barn tycker om att vara med mina anhöriga som jag ser det.

Svaret blev detta:

Så bra att du frågar!
Jo, vad jag menar är att dina barn behöver dig nu i första hand. Kontakten och relationen har inte flutit på och det kan vara så att ni behöver vara bara ni i lugn och ro ensamma, för att ni skall hitta tillbaka till det som ursprungligen finns emellan er och som kan ha fått sig en törn. Det blev väldigt tydligt när jag var hemma hos dig. Jag tyckte att stämningen var lite splittrad och att barnen inte verkade ha så stort behov av dem just då. De är naturligtvis viktiga, men behöver inte alltid finnas där. Du och dina barn behöver få möjlihet till att bara koncentrera er på varandra och det ni gör. Med allt som har varit för er alla är det inte så konstigt att det kan vara lite oroligt i relationerna. Av vad jag uppfattade när jag var med er, var att du och de yngre barnen har en i grunden känslomässigt nära relation. Dina anhöriga kan ju vara med emellanåt. Så är det för alla barn, alla är inte alltid där och barn tycker om att "rå om" sina föräldrar, utan andra.Hoppas detta blev begripligt

I nåder kan barnens farmor och jag få vara med emellanåt, skrev hon. Att hon med egna ögon såg oss lasta av pappan när barnens kamp om hans uppmärksamhet blev lite mycket, har den kära vårdnadsutredaren tydligen förträngt. Liksom att vi inte trängde oss på eller pockade på barnen.

Spontant vill jag kalla hennes mail för socialflum och snömos men jag har ingen större erfarenhet av den världen, så det kanske är så de kommunicerar i den sfären.

Särskilt begripligt är hennes resonemang iallafall inte för oss utanför, tycker jag.

Träffen igår

I går var det dags för en femtimmars för pappan och barnen igen. Det var ett tag sen sist, den förra träffen ställdes ju in p.g.a sjukdom. Det blev en bra träff, positiv och harmonisk i många avseenden. Men som vanligt är det lite smolk i bilden.

Spelberoende
Uttrycket är ett av syskonens. Det äldsta barnet satt som limmad framför pappans PS2 och fick faktiskt tillföras vätska efter ett par timmar. Varje försök att aktivera barnet på något annat misslyckades skändligen. När syskonen spelade satt barnet som förhäxad och slet till sig kontrollern när det inte gick bra nog. Barnet fick till slut sätta sig en meter bakom för att inte förstöra för de andra. Gråtfärdigt, bokstavligen.

Det här kan bara inte vara sunt. Barnet i fråga är likadant hemma hos Henne, har vi fått veta. Det som Vårdnadsutredaren kallade "gillar att spela dataspel" upptar barnets hela fritid med avbrott för mat och Simpsons.

Tandläkaren
Ett av barnen behöver tandläkarhjälp. En tand slogs av i somras och ingenting har gjorts ännu. Det varken smärtar eller ilar, men barnet vill verkligen få hjälp. Jag frågade om de inte skulle till tandläkaren snart och fick svaret att de var på väg en gång i höstas, men fick förhinder.
-Jamen då är det ju bara att beställa en ny tid, sade jag.
[Tystnad]

Det har gått mer än åtta månader utan att Hon har ordnat en tandläkartid åt sitt barn.

PAS
Det skulle bli alldeles för krångligt att dra detaljerna, men det är mycket tydligt att Hon ägnar sig åt ett beteende som en av familjens kontaktpersoner i vårdnadsutredningen har påtalat som "olämpligt". Det olämpliga består i att "prata om föräldrarnas konflikt inför barnen". Det gör Hon med besked, ska ni veta. Det är iallafall inte mycket i barnens beteende som tyder på att Hon lyckas med sin anti pappa-propaganda, förutom att det äldsta barnet utåt ställer upp på Henne till 100 procent. Jo, en sak:

Ungarna tiger som muren om livet med Henne. Förut har vi alltid hört ett och annat, som ibland skrämt oss. Det här med att de inte får frukost, till exempel. Eller att barnen är barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna. Nu är det mol tyst om tillvaron därhemma. Eftersom de hade mutats med pengar att inte prata om barnvakteriet (men försade sig) så tror jag att Hon köper deras tystnad. Förhoppningsvis, iallafall. Att skrämma dem till tystnad vore värre.

Lite i glädjebägaren också:
Jackorna var kvar. De hade inte sålts, som jag befarade. Skönt. Extra skönt, faktiskt, eftersom de i övrigt inte var klädda för årstiden. Och precis just den här dagen hade ett av barnens första mjölktand valt att börja glappa. Ungen var lycklig över att kunna dela den upplevelsen med sin pappa.

Och de ville sova över hos pappan. Idén slog rot och de blev ihärdiga på den punkten. Pappan blev tvungen att ringa Henne och fråga. Tvärt nej i inte så lite otrevliga formuleringar.

Och den träff som inhiberades förra gången blir kompenserad. Nästa lördag blir det, och då får pappan träffa sina barn tre veckor på raken. Inte illa.

Vi anar en taktik -på ett barns bekostnad

En skruvad titel kanske, men icke desto mindre korrekt. Så här ligger det till:

Både vårdnadsutredaren (faktiskt!) och den sakkunniga är på det klara med att det äldsta barnet inte mår bra. Vi och barnens pappa har sett det länge.

Barnet i fråga är det enda i skaran som har anammat Hennes närmast hatiska inställning till barnens pappa och till och med saboterat träffar med pappan i sin iver att vara mamman till lags.

V-utredaren nämner saken lite i förbigående i sin utredning, men hon tog upp det med Soc och med bägge föräldrarna muntligen och utanför utredningen: Ett samarbetssamtal, tror jag det kallas, där bägge föräldrarna och det äldsta barnet snackar ihop sig om saker och ting. Detta i syfte att underlätta barnets förmodligen mycket pressade situation. V-utredaren betraktade till och med saken som angelägen. Mötet skulle äga rum under ordnade former på Soc.

SMS och Mail
Pappan har sedan några veckor försökt få till ett samarbetssamtal med Henne. Han har kontaktat Henne via mail och SMS, och fått undvikande svar. Fram till igår:

Vi ses i Tingsrätten [datum]!

Datumet är då den nya förhandling som Tingsrätten har kallat till ska ske. Nix samarbetssamtal. Formuleringen fick mig att dra på munnen, faktiskt. Den är nämligen plagierad från vad jag sade till Henne när hon hotade med polisanmälan för de hårddiskar som ligger i bankfacket sedan 13 månader. Nåväl:

Hon vägrar alltså att samarbeta med barnens pappa. Vi vet ju att den nya lagstiftningen på området säger att om någon av föräldrarna i en vårdnadstvist vägrar att samarbeta, så kommer vårdnaden att tillfalla bara en av dem.

Att barnet inte mår bra och kanske till och med blir sämre med tiden spelar tydligen ingen roll för Henne.

Denna samarbetsvägran, anser jag, är en mycket tydlig indikation på att Hon och advokaten SåChic på Fina Advokatbyrån kommer att spela det kortet i förhandlingar och rättegångar framöver. De är i så fall mycket säkra på att vinna.

[Vi är själva inte ens säkra på att barnen har kvar de nya jackor som deras farmor köpte åt dem. Hon kan mycket väl ha lastat av dom i en Second Hand-butik elller på Blocket.se. Dricker man så mycket så ofta som Hon gör, så behövs varenda öre. Och hon har försökt med sådant förut]

Att Hennes bästa går före barnens är i våra ögon bekräftat. Att SåChic och Fina Advokatbyrån ställer upp på att med öppna ögon låta bli att hjälpa ett barn anser vi också är bekräftat.

Barnets välbefinnande är nu ett utspelat kort i vårdnadstvisten. Och de som bryr sig om barnet får bara träffa det fem timmar varannan vecka.

Sån är Hon.

Mer ur skrivelsen

Igår berättade jag om en skrivelse från en sakkunnig. Det är en kommentar till den vårdnadsutredning som trots påvisade missförhållanden med Henne och i hemmet ändå föreslår att Hon ska ha ensam vårdnad om barnen. Den sakkunniga är verkligen sakkunnig, kan jag meddela.

Givetvis reagerar hon, som alla andra, över att vårdnadsutredaren inte nämner att pappan är dömd för misshandel mot sitt nekande och att domen är överklagad. Inte heller framgår det att barnens pappa sen ett år lever ett skötsamt och ordnat liv nästan helt utan alkohol (det var alltså inte så hösten 2005, vilket han inte nekar till)

Lika givetvis tar den sakkunniga upp rapporterna om Hennes oförmåga att sköta hemmet, alkoholen, kaoset och den gripande noteringen i vårdnadsutredningen att barnen ibland gråter på kvällen när de måste sova på smulor och nedkissade sängar.

Den sakkunniga redovisar vårdnadsutredarens resonemang så här:

Utredaren ifrågasätter i sin sammanfattning om en förälder ska ha den juridiska vårdnaden om ett barn, om den har utsatts för någon form av våld. Hon undrar om det är förenligt med att vara en god förälder, som är lämpad att fatta belut om barnet. Utredaren tror även att barnen kan ha svårt att ta till sig den terapeutiska behandling som barnen genomgår om de samtidigt umgås med pappan. BUP-personal anser att en kontaktperson skall vara närvarande vid umgänge med pappan för att barnen ska kunna känna trygghet med honom

Utifrån detta resonemang, skriver den sakkunniga vidare, föreslår utredaren att mamman ensam tilldelas vårdnaden om barnen och att pappan för lång tid ges övervakad umgängesrätt. Sen kommer ett ampert stycke:

Det måste vara unikt att en förälder som har alkoholproblem, som missköter sina barns hälsa och därtill skapar misär i hemmet föreslås få ensam vårdnad om sina barna pga att den andre föräldern mot sitt nekande har blivit dömd till misshandel av den egna familjen där varken märken eller läkarintyg har verifierat händelsen

Så är det. Under rättegången förklarade Hon detta med sitt vanliga "jag mådde dåligt" och "jag var stressad". Tingrätten lade huvudena på sned och nickade instämmande, kan en som var med berätta. Mera:

Utredarens förslag skulle ordentligt öka påfrestningen på de redan hårt prövade barnen och pappan. Den övervakade umgängesformen som är prövad med 5 timmar var 14:e dag sedan en längre tid är enligt min mening en fullständigt oacceptabel lösning eftersom barnen inte mår bra av den, de tycker att det är för långt mellan gångerna och för lite tid var gång

Som lök på detta har Soc klantat bort träffar och den nuvarande kontaktpersonen ringde sig sjuk inför den senaste träffen, som pappan just nu inte ser ut att få igen.

"Barnens bästa", heter det i var och varannan utsaga från Socialsverige. Vems bästa vårat Soc har för ögonen kan man verkligen fråga sig.

En sakkunnig person har uttalat sig om

-Vårdnadsutredningen, förstås. Vederbörande har ett CV som gott och väl räcker för att kallas just 'sakkunnig' i ärenden som dessa. Vederbörande har läst vårdnadsutredningen och har lämnat synpunkter i en skrivelse.

I händelseförloppet finns faktum att Hon tog in på ett skyddat boende med barnen och blev kvar där i veckotal. Sista tiden på familjehem, men ändå. Barnen fick bara veta att pappan var polisanmäld för misshandel och att han enligt mamman skulle komma i fängelse. Att han inte fick bo kvar hemma, men inte vart han hade tagit vägen. Hon förvägrade pappan att träffa barnen på ett socialkontor. Ur skrivelsen:

Oaktat vad som har hänt i en familj är det ändå båda föräldrarna som är mest betydelsefulla för varje barn. Ingen familj borde tillåtas att drastiskt splittras mer än för en mycket kort tid och då i samband med hot

Något hot har alltså inte förekommit i den här historien, men ordet är ändå vanligt i Hennes språk. Hon kan 'känna sig hotad' så fort någon har en annan åsikt än henne. Nåväl:

Skrivelsen påpekar att barnen det här året har haft ett stort antal vuxna i olika roller som de på olika vis måste förhålla sig till. Personalen på det skyddade boendet, BUP, kontakt- och avlastningspersoner, följeslagare till skola och dagis med flera och frågar om detta är förenligt med ett gott omhändertagande av barn i kris.

All denna uppståndelse, det negativa fokuset på pappan som en våldsverkare, prat om fängelse, olika aktörer som kommer och går i hemmet, på fritiden, i umgänget med pappan. Aktörer som ska bevaka, iaktta och rapportera. Min övertygelse är att barnen, utöver familjens tragiska utveckling, har tillfogats betydande känslomässiga skador i efterloppet

Ord och inga visor från en sakkunnig. Mer ur skrivelsen i senare postningar. Det här känns lite tungt, ska ni veta.

Vad stod det nu på draken?

Den här bilden från vår gran var med i en av helgens postningar. Den är ett minne från Hong Kong och jag undrade om någon visste vad det stod på lappen. En av våra stammisar lät språkkunniga vänner titta på bilden och fick det här beskedet:

In Chinese, dragons always present good things. For this, the little words say that "big wealth" meaning that the people will get much money and to be rich.

Doesn't it sound good?

Jäpp. Ska rekommendera barnens farmor inköp av en Trisslott i dag ;-)

Update: Barnens farmor köpte en Triss idag och vann en ny lott! Med våra mått mätt är det en otrolig framgång. Vår tillförsikt är stärkt.

Flera drakar till Barnen och deras farmor!

Det handlar om pengar

Vi har länge varit på det klara med att pengarna betyder mycket när Hon diskuterar vårdnaden om barnen. Hon har till och med sagt till barnens pappa att Hon behöver bidragen. I det förslag som ligger från Henne och SåChic på Fina Advokatbyrån har pappan nådigt tillstånd att ha barnen upp till två veckor i månaden. När Hon så finner lämpligt. Och Hon ska ha hela vårdnaden om barnen.

I dagens Metro skriver pappaombudsmannen Arne Wirén i en krönika om liknande fall. Det finns en brytpunkt där modern förlorar underhållsstödet: Om pappan har barnen max tio dagar under en 28-dagarsperiod får hon underhållsstöd. Har han dem tolv anses barnen inte längre bo övervägande hos mamman och hon får inga pengar.

En pappa som mejlat mig berättar att han gradvis började träffa sin son mer än de stipulerade fem dagarna varannan vecka. Mamman kom på att det var praktiskt, hon fick tid för annat, och pojken njöt av att få vara hos sin pappa mer. Till slut blev det så att han hade sonen halva tiden, och han tyckte då att han inte skulle betala något underhåll. Mamman kom omedelbart till sans och ställde ultimatum: ”Träffa pojken mindre, annars begär jag enskild vårdnad!”

Regelverket gäller situationer med delad vårdnad. Självklart känner SåChic till det. Det är därför som barnens pappa inte ska ha någon som helst del i vårdnaden om barnen, men gärna få träffa dem betydligt mer än han får göra nu. Två flugor i en smäll.

Då skulle Hon kassera in underhållsstöd, barn- och hyresbidrag också för de veckor som barnen är med pappan och kostar honom pengar. Vi vet ju från vårdnadsutredningen att Hon sätter sig själv före barnen i mångt och mycket.

Men de är bra att ha som inkomstkälla

Krönikan i Metro

Vemod

Minne från Hong Kong i vår gran, en drake faktiskt.

Vet nån om det är en prislapp, välgångsönskninger eller ett "Åk hem, långnästa barbarer" på lappen?

Igår var det tjugondedag Knut och våra julgrejor är nu på väg ut i maklig takt. Vi tar inte allt på en gång, det skulle bli för mörkt på en gång då.

Barnen fick inte se vår fina gran och vårt hem med julpynt i varje hörn den här julen, något som de älskar. Inte blev det leka kurragömma heller.

Vi hade planerat för en julgransplundring med dem förra tjugondedag Knut, men Hon tog ju bort dem från sin pappa och tillbringade sex veckor på ett skyddat boende i stället.

Undras hur det blir nästa jul

Barnets helomvändning

Att det äldsta barnet inte mår bra är ganska tydligt. Nu senast framkom till exempel att dataspelande har blivit ett måste för barnet. Vi minns andra incidenter, som till exempel mötessabotaget eller när personalen på ett bad fick höra att pappan hade kidnappat barnen.

Listan kan göras lång. Fram till en viss händelse på stan, så var barnet som de andra gentemot pappan. Det är efter denna som problemen började. Händelsen var förmodligen för positiv för mamman, Henne. Det var nog inte så kul för henne att höra barnet glädjstrålande berätta om mötet med pappan och sen berätta att det ville träffa honom

4 -nej fem gånger i månaden

(Autentiskt citat) Hon måste ha tagit till hårdhandskarna (Bokstavligen? Hon är kapabel till att slå barnen) för att omvända det stackars barnet till Sin Rätta Lära. Och lyckats.

Barnet, gammalt nog att begripa vad vuxna vill ha, matar numera BUP med allt de önskar om pappans vedervärdighet och lite till. Barnet har vägrat att medverka vid träffarna med pappan den sista tiden och till och med ringt upp pappan då och då bara för att vara oförskämd.

Vad gör man inte för mammas gunst? Den har varit svår att få fram till dessa dagar

Läs mer om hur hon har hanterat barnet i fråga genom åren.

Sån är Hon

Nix träff -nix kompensation

Pappan skulle ju ha träffat barnen i lördags, men det ställdes in i sista minuten p.g.a kontaktpersonens sjukdom. Nu har han pratat med den på Soc som organiserar träffarna.

Till att börja med visste hon inte att kontaktpersonen blev sjuk i lördags. Och inte kunde hon ordna något till helgen, heller. (K-personen kan bara udda veckor)

Tunt, Soc

Tycko Tryck

Jag tycker att Tycko Tryck's kommentarer till den förra postningen är mycket läsvärda och vill rekommendera dem. Han har varit på en egen resa, ända upp till HD faktiskt, och har en del att tillföra. Missa dem inte!

Kommentarerna.

Update 8 jan mer att läsa från Tycko.

Trista nyheter

Ännu en långpost, tyvärr. Men vi skildrar ju ett pågående skeende. Då kan det bli så.

Trist nyhet
Lite mer än en timme före verkställighet ringer kontaktpersonen och ställer in dagens schemalagda träff p.g.a sjukdom. Fem kvart, för att vara exakt. Pappan stod och gjorde frukost åt barnen (de får sällan morgonmål hemma hos Henne) inför mötet när hon ringde. Inga reserver fanns det heller så här på lördan med kort varsel. K-personen kunde ha hört av sig till Soc och varskott om att hon var på väg att bli sjuk, tycker vi nog.

Man kan lugnt säga att luften gick ur först pappan, och sen oss när vi fick veta det. Vi hade planerat en utflykt som ungarna hade gillat till max, ett evenemang i grannnskapet som inte återkommer förrän nästa år. Trist är bara förnamnet.

Pappan ringde Henne och erbjöd sig att ta barnen dit ändå. Det är ju ett evenemang som pågår bara den här helgen. Mamman var på ett uruselt humör, men sade att han kunde ta ut barnen om Hon fick tillbaka hårddiskarna! Sen fortsatte hon med att prata om polisanmälningar, brottmål och civilrätt.

Det här med hårddiskarna är en gammal surdeg som vägrar att låta sig glömmas bort, även om Hon inte tjafsar så mycket om dem längre. Läs här. Hade Hon kunnat klämma åt mig för saken så hade det skett för länge sen, var så säkra.

Pappan har ju inte kontroll över diskarna, det har jag, så det blev inget. Men en träff med barnen har tydligen ett pris. Undrar hur mycket Hon skulle ta om jag ringde och erbjöd henne cash. Eller vinboxar?

Tänkt dialog:
-Två vita och en röd, är det OK?
-Två av varje!
-Två av varje. It's a deal. När kan vi hämta barnen?
-Snarast. Och inte utan att ta med vinet!

Nytt missförhållande
De senaste 3-4 träffarna har det varje gång framkommit nya missförhållanden när det gäller Hennes skötsel av hemmet och barnens välbefinnande. Vi har anmält Henne till Soc tre gånger nu, och inte för några bagateller ska ni veta. Nåväl:

Trots att det inte blev någon träff så har ännu ett missförhållande framkommit, och det är allvarligt:

Spelberoende
Det äldsta barnet, kallat ÄB framöver, är mycket för datorspel. ÄB är det av barnen som är mest solidarisk med Hennes hatiska inställning till pappan. ÄB har vägrat att träffa pappan under en period, men när det kom in en PS2-konsol i pappans hem i julas blev det annat ljud i skällan.

ÄB kom, spelade som en besatt och fick sägas till för att låta något av de andra barnen få sin tur med spelet. Då satt ÄB och hela tiden kritiserade och talade om vad som skulle göras. Hur kul är det? ÄB fick snart tillbaka handkontrollen och kunde fortsätta.

Vid ett tillfälle såg pappan faktiskt tårar på ÄB-s kinder när det var en annan som spelade. Jag frågade ett av de andra barnen om ÄB alltid spelade så intensivt. -Ja, kom svaret

Dataspel och Simpsons är allt ÄB bryr sig om

Alarmerande. Spelberoendet bekräftades i gårkväll, kvällen före den inställda träffen. Ganska sent, kvart i tio, ringer ÄB upp sin pappa och säger att h*n vill komma till pappans lägenhet och spela spelen. Pappan svarar att de nog ska på det här evenemanget, så det blir nog inte så.

Barnet faller i gråt. Pappan hör Henne coacha samtalet i bakgrunden.

Det visar sig att Hennes PC är trasig, utslagen av virus. (Hennes mix av arrogans och okunnighet när det gäller datorer är sanslös) ÄB har ingen möjlighet att spela just nu. Läget är kritiskt för ÄB.

ÄB gråter och förklarar att h*n måste få spela innan skolan börjar på måndag. Annars är livet inte värt att leva. Den exakta formuleringen kan den chockade pappan inte minnas, men det gick ungefär så.

Nytt brev till Soc?
Hade ÄB ringt oss och inte pappan, så hade det redan legat på lådan. Men nu var det pappan som fick den förfärande insikten. Han kommer att kontakta Soc om saken i veckan. Att ÄB inte mår bra har vi noterat tidigare och påpekat för Soc. Soc verkar inte bry sig.

Och det geni som gjorde vårdnadsutredningen skrev så här om ÄB-s spelande:

ÄB tycker om att spela dataspel

Det var allt. Som om det vore en intressant och givande hobby.

Jackorna
Vi köpte ju ordentliga vinterjackor till barnen och gav dem förra gången vi sågs. Eftersom de jackor barnen hade var tillfyllest för nollgradigt men inte mer, så finns det faktiskt en reell möjlighet att Hon har avyttrat dem och använt pengarna till sin hobby.

Alkoholen.

Vi blir varse om barnen har jackorna kvar nästa gång vi träffar dem.
-Sälja kläder, säger ni. -Nu ljugs det väl.
-Icke, svarar vi. -Sånt har hänt. (Läs om tvillingvagnen. Jag säger inget mer)

Slutsats
Ny (icke-)träff, nytt missförhållande uppdagat, alltså. Till och med en inställd träff uppdagar ett nytt missförhållande numera. Det är skrämmande.

Så länge barnen företer en hyfsad fasad utåt och sköter sig någorlunda i skolan så gör Soc ingenting, vad vi vet. Är det så det går till, förresten? Soc sitter med armarna i kors och ser en fasad vittra, men gör inget förrän raset inträffar. Då kan det vara för sent och skadan skedd, men det verkar inte vara så viktigt för dem.

Vad får vi veta om barnens välbefinnande nästa gång?

Svaret som blev en postning

Den mest kommenterade posten i den här bloggen är den där vi vände på förtecknen och spånade om att den här vårdnadskonfliktens roller voro omkastade. Jenny kom med en kommentar som föranledde ett långt svar, som jag lite fåfängt tycker kan gå bra som en egen postning:

Det var bara styvt tre veckor sedan jag avslöjade att i princip alla inblandade på Soc, Tingsrätt, BUP och förstås Hennes ombud är kvinnor. Till dess hade jag nogsamt undvikit att ange könstillhörigheten på de inblandade tjänstemännen, juristerna och även den polis som begravt en för Henne misshaglig anmälan

Naiv som jag tydligen är, har jag tagit för givet att könstillhörigheten inte är en faktor när rättvisa skipas och barns bästa bedöms. Det är svårt att skriva något som strider mot ens paradigmer, grundbultar ska det vara, men tyvärr verkar detta vara fallet.

När det gäller Soc så är vår mardröm att det har gått prestige i fallet och att de inte kan backa från sin ursprungliga ståndpunkt.

Låt oss hoppas att vi har fel, och tack för dina rader, Jenny.

Ny förhandling i Mars

Budet kom igår. Tingsrätten har beslutat om en ny muntlig förhandling om vårdnaden av barnen. Den kommer att äga rum i Mars.

Pappans ombud anser att det inte är dåliga nyheter rakt av, eftersom ärendet hade slussats igenom på nolltid om det hade varit spel mot ett mål (pappan, alltså. Soc verkar ha utfärdat skottpengar på honom)

Den besynnerliga vårdnadsutredningen som beskriver Hennes barn och hem som vanvårdade, Henne som avståndstagande från barnen och Hennes alkoholvanor som synnerligen otrevliga och ändå föreslår att hon får hela vårdnaden kanske spelar in. (Tillsammans med faktum att Hon i förra förhandlingen kallade sig "nykterist")

Man kan faktiskt tro att Vårdnadsutredaren inte har läst det hon själv hade skrivit när hon kom till sin inrådan. Nåväl:

Vi anser att det är synnerligen dåliga nyheter. Barnen kommer att få leva som de gör i ett antal månader till. Bristfälliga kläder, matvanor som är rena anarkin, inga läkar- eller tandläkarbesök. Och det senaste: Mamman anser tydligen att barnen är stora nog att vakta sig själva när hon är ute för kvällen och "jobbar".

Det gör inte vi

Okej -Vi vänder på steken

En tankelek:
Det är barnens pappa som har den interimistiska vårdnaden till dess att vårdnadstvisten är klar. Inte Hon, som det är nu. Följande inträffar:

• Det första larmet kommer redan i Maj. Någon anmäler till Soc att allt inte står rätt till hemma.
• Under sommaren anmäler en barnvakt att pappan kommer hem full och att barnen får sköta sin mathållning mer eller mindre själva
• Vårdnadsutredningen berättar om ett hem som behöver "saneras", alkohol och snusk i köket. Bland annat:
• En stödperson berättar att pappan ligger och sover när barn ska hämtas till skolan, men en "mycket berusad" älskarinna är uppe
• En annan stödperson berättar att det alltid står alkohol framme, och att städning och hygien är under all kritik
• Pappan stöter ibland bort barnen när han kommer hem och de får gå till sina rum
• Under hösten kommer det tre brev från oroliga anhöriga där diverse brister i olika saker som sommarklädsel långt in på hösten, bristande läkarvård och faktum att barnen inte ens får frukost om dagarna påtalas

Soc skulle förstås ha gripit in för månader sedan och tidningen hade vältrat sig i missförhållandena. (Gruppchefen på Soc gillar att uttala sig i media) Pappan hade inte fått behålla den interimistiska vårdnaden särskilt länge.

Tankeleken slut
Nu är det ju Hon som har den interimistiska vårdnaden. Soc har fått ta emot rapporter om Henne. (Listan är sann, ska ni veta) Och Soc har inte gjort något som märkts utåt. Jo, förresten.

Efter anmälningen om deras frukostvanor, så hade barnen fått frukost inför nästa träff. Gången efter var Hennes ordning återställd och barnen hade ännu klockan elva på förmiddagen inte fått något att äta...

Det är ju i en kvinna som missköter sig och barnen. Då gör det tydligen inte så mycket att de far illa

Suck

I dag, exakt ett år efter det att Hon tog med sig barnen till ett (förbokat) skyddat boende, fick barnens pappa en träff med sina barn.

Det där såg inte bra ut. Han har ju fått träffa dem fem timmar varannan vecka sen i somras. Med en "övervakare" närvarande. Soc använder termen "kontaktperson". Det är Hon som skruvar till formuleringen, liksom Hon har skruvat till det mesta det här året.

Årets bottennapp
Jag har funderat på att lägga ut en tio-lista på Hennes förehavanden så här inför årskiftet, men det skulle bli alltför plågsam läsning för oss närstående. Jag avstår. (Titta i arkiven för Mars till och med Juni så förstår ni)

Träffen
Den här gången var alla barnen med. Tyvärr måste jag tillstå att det äldsta nog kom för att få känna på PS2-konsolen jag hade gett pappan och barnen i julklapp, precis som ett syskon hade förutspått. Men barnet var glatt och gott, som det heter. Nästan socialt med tanke på vad Hon har pumpat i barnet de senaste månaderna.

Kontaktpersonen
ska ha en eloge. Hon hade noterat hur svårt det var för barnen att skiljas från pappan när de åkte kommunalt. Väntan vid busshållplatsen var rena skärselden och restiderna naggade de stackars fem timmarna ordentligt i kanten. Därför hade kontaktpersonen utverkat Taxi för färden tillbaka till Henne. "Kvalitetstiden" blir större, som hon uttryckte saken.

Den här gången mötte pappan upp vid busshållplatsen vid hämtningen och han var med ut till taxin när det var dags för färden tilbaka till Henne. Gråt, skrik och tandagnisslan. Men ändå, de fick mer tid tillsammans.

Maten
Skrev jag att de inte hade fått frukost av mamman i dag heller? Eller att klockan faktiskt var 11.00 när de hämtades (Elva. En timme före tolv, lunchdags)

Ungarna åt lagom och sen fick pappan till en sak som vi trodde var bortglömd. De satt och åt tillsammans utan minsta problem. Barnen kom snällt när maten var klar och de åt och de pratade och de tog ordentligt ut tallrikarna i köket efteråt. Precis som på den gamla tiden som vi trodde var glömd.

Smolk
Barnen är illa klädda för årstiden. Tunna och slitna ytterkläder. Fel storlekar. Deras mamma har i ett fall inte ens brytt sig om att ta bort förra ägarens namnlapp, bara kryssat över den utan att skriva i den nya ägarens namn.

Barnens farmor
hade som det heter, ruttnat, på deras i en del fall bokstavligen ruttna klädesplagg (ett par strumpor var icke av denna världen) och vi hade inhandlat seriösa vinterjackor år barnen. De mottogs med jubel, ska ni veta.

Mutor
Under förra träffen började ett av barnen berätta en sak för kontaktpersonen som hon nog hade svårt att greppa, och därför inte riktigt tog till sig:

Mamma går ut och är borta länge

Nu följde pappan upp detta och detta inträffade:
Barn 1: Mamma går ut för att lämna tillbaka filmer. Då utser hon ett barn till barnvakt som tar hand om oss andra
Barn 2: Tyst! Du skulle ju inte berätta det där. Då får vi ju inga pengar av mamma.
Pappan: ??!??
Barn 1: Men det är ju så.
Pappan: Får ni pengar av mamma för att ni inte ska berätta att hon är ute och lämnar er ensamma?
Barn 1: Ja, så är det.
Barn 2: Men nu får vi inga pengar, ju. TYYST!

Ungefär, mycket ungefär, så lät det. Men kontentan är isande klar:

Hon går alltså ut och lämnar barnen att ta hand om sig själva. Inte f*n är det för att lämna tillbaka en film eller två, inte. En sån sak tar minuter.

Hur länge är Hon borta, egentligen, när hon känner sig föranledd att låta ett minderårigt barn var barnvakt åt sin småsyskon?

Och Hon mutar barnen att inte säga något.

Här tänker jag bara på Hennes alkoholvanor...

Nyårsönskningar inför 2007

Grekland i granen

Seoul i granen







Så här års är Bloggosfären nerlusad med nyårsönskningar inför 2007 som folk uppmanar varandra till i någon slags staffett. Tanken är väl som vanligt att få fler läsare till den egna bloggen. Hade vi fått någon sådan till Hennes nya liv, bleve det ungefär så här:

1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta



2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder



3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst



4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.
   
   Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där



5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera

Inget lär väl bli av, men önska kan man ju alltid

Ett litet glädjebud -från Soc. Faktiskt. Det är sant!

Minne från Gamla Stan i Stockholm

The Flying Spaghetti Monster(?) Tack H, som vet vad vi vill ha i granen. I bakgrunden ett minne från Dubrovnik

Glädjebudet
är att Soc har stått för sina misstag och underlåtenhetssynder när det gäller pappans träffar med barnen. En gång var det sju (7) veckor mellan två träffar för att Soc inte kunde få fram en kontaktperson.

Därför har det gått ut ett påbud från någonstans i de byråkratiska labyrinterna om att pappan ska gottgöras för detta. Vår julfirande den 23 kommer att kompletteras med ett nyårsfirande den 30. På detta ligger en ordinarie träff i Trettonhelgen.

Alltså får pappan träffa sina barn tre veckor på raken under storhelgerna. Inte illa.

Julegranen

Nu är den klädd. Vi har tagit för vana att pryda den med semesterminnen. Det här är t.ex en Floridiansk delfinsurfande blåvalssurfande tomte som vi tycker är jäättefin. Ett annat semesterminne är denna ängel:

Amerikansk, den med förstås

Julaftonen, då?
Idag, den 23, har vi firat jul med barnen och deras pappa. Det blev fem ganska intensiva timmar. Kul, förstås, men också lite stressigt. Som barnens pappa uttryckte saken i ett luttrat tonfall:

Fem timmar

På fem timmar varannan vecka hinner man bara inte ikapp. Det är så mycket att berätta och komma ifatt med i stort och i smått. Den här gången verkar barnen iallafall ha fått frukost eftersom de inte ville ha mat direkt de var framme hos pappan. (Kan det vara så att vårt brev till Soc hade effekt. Vem vet?) Och det äldsta uteblev igen. Tyvärr. Där är det Hennes vilja och känslor för pappan som gäller där, verkar det.

Förutom den vanliga konkurrensen mellan barnen om pappans uppmärksamhet och deltagande, så hade vi en situation som jag tror att de flesta föräldrar känner igen:

Julklappsräkningen
Ett av barnen hade önskat sig en rätt dyr sak, vilket givetvis slog på julklappsbudgeten för barnet i fråga. Därmed fick barnet färre antal presenter än ett av syskonen. Bad, bad news. Alla kan inte väga antal mot summor. Det var väl den enda störnigen, förutom den vanliga:

Ett utdraget farväl
Formuleringen är en av kontaktpersonernas. Det handlar om att det tar tid att ta på sig och komma iväg för att vara tillbaka till hemmet hos Henne på utsatt tid. Barnen vill alltid vara kvar med pappan, men det får de ju inte för Tingsrätten och Socialförvaltningen. Det blir en långdragen process där än den ena, än den andra förvändningen och missnöjet med än det ena och än det andra ventileras. Bara för att pappa ska ta sig an vad det nu är frågan om. En sista dos uppmärkasmhet är vad barnen vill få i sig.

Nu är julen slut, slut slut
Vi har gjort skinkan, klätt granen och har det andra kallar julfirandet framför oss. Vi har nog själva julen bakom oss. I morgon kommer barnens pappa över och vi käkar, pratar och skrattar tillsammans. Det ska bli kul.

Dock är barnen inte med

---

[UPDATE kl 23:16] Superduperklappen ingen önskade
Jag glömde alldeles: Min klapp till pappan och barnen var en Sony PS2 med vidhängande spel. Dundersucce, särskilt ett med en samling rabiata kaniner som inte kan städa eller dansa om jag har förstått saken rätt. Huvudpersonen påminner till utseendet rätt mycket om Elvis, han i Metro. "Elvis" har rätt många prövningar att stå ut med. En är t.ex att spruta morotssaft(!) i ansiktsmaskerna på ett antal ilandstigande kaninattackdykare. Det enda jag kände igen där var att ubåten förstås var gul...

Dan före dan!?

-Nähä, säger ni.
-Joho, säger vi.
-Det är i övermorgon, säger ni.
-Vi vet, säger vi. -Men det är i morron vi kan träffa ungarna.
-Visstja så var det, säger ni då.

Träffschemat
rubbas inte av något så världsligt som storhelger. Och träffschemat säger fem timmar varannan lördag. Med den nuvarande kontaktpersonen börjar de fem timmarna klockan elva. Klockan sjutton är då julfirandet över för vår del, känns det som. Men barnens pappa ska få till ett julfirande under de omständigheter som gäller.

Anpassningar
Barnen har levt ensamma med Henne i snart ett år nu, och vi har noterat olika förändringar i deras vardag. Den mest skrämmande är att de inte verkar få frukost om morgnarna. Vi har ofta noterat att de var hungriga när de kom till en träff, och med den nya starttiden elva så har deras hunger varit akut. Alltså ser vi till att det finns att äta redan när de kommer.

En annan sak har pappan märkt genom att det har blivit allt svårare att få barnen att sitta tillsammans och äta under träffarna. Förklaringen finns i vårdnadsutredningen, där en kontaktperson vittnar om måltidsvanorna: Var och en går ut i köket och tar för sig av vad som nu finns att äta när var och en känner för det. Alltså blir det mer något vi kan kalla buffé än en gemensam sittning.

Traditioner
Julen har aldrig varit en stor sak i familjen när den var hel. Men en tradition håller pappan styvt på, och barnen har nog inget emot det: Massor av julklappar ska det vara. Massor av julklappar blir det. Pappan har lyckats utverka önskelistor via Henne, och vi hade ju tillfälle att snacka julisar på den senaste träffen också. Barnen blir garanterat glada. Jag bistår med en superduperklapp som inget av barnen ens har nämnt. Det ska bli kul att se hur den tas emot.

Efteråt
åker jag och barnens farmor hem och påbörjar vårt eget julfirande, som inleds med skinkbakning och granklädning kvällen före Julafton.

Det kommer att kännas konstigt

Svek

Under den senaste träffen med pappan, den på julmarknaden, berättade ett av barnen att deras mamma hade lovat barnen en "myskväll" kvällen före. Den hade emellertid blivit inställd eftersom det hade bråkats i skaran.

Det visade sig till och med att Hon ofta lovade barnen Myskvällar, men någon sådan hade ännu inte inträffat. De hade alla ställts in. Knappast en förtroendeskapande åtgärd. Ungefär lika förtroendeskapande som att Hon lovade barnen ett marsvin när de kom hem från det skyddade boendet utan att fullfölja. Eller det där dataspelet som aldrig materialiserade sig. Eller när Hon...

Vi hör ju inte så mycket från barnen, men kan ändå rada upp många exempel på hur Hon sviker sina löften till barnen. Löften ska förstås alltid infrias, men just löften till barn är på något vis heliga. Man vill ju inte svika. Men Hon verkar använda löften som ett sätt att få lugn/tyst/vadsomhelst på barnen utan att begripa att svikna löften faktiskt går på djupet och eroderar deras tilltro till Henne. Men barnens pappa begriper det där:

Glassen
Under den senaste träffen längtade ett av barnen plötsligt efter glass (i December! Utomhus!). Smal sak, tänkte vi och hittade en butik med glasspinnar i frysen. Men ack, det var mjukglass som efterlängtades. Mjukglass i December! Gatuköken var vinterutrustade med korv och annat. Glassmaskinen förstås avstängd. Pappan kom på en sak och pratade tålamod med barnet.

Barnet litar på sin pappa och visade tålamod. Det lönade sig, eftersom det fanns en McDonalds längs vägen hem, och McD har alltid mjukglass tillhanda. Vi väntade den tid det tog att köa och äta en mjukglass. Sen fortsatte hemfärden. Sån är han, barnens pappa. Lovat är lovat och lovat ska hållas.

Sån är inte Hon.

Kan detta hända oss?

I Aftonbladet läser vi idag en på flera sätt skrämmande historia. Till att börja med har en handikappad 15-åring dött i lunginflammation. Just det. Lunginflammation i Sverige år 2006.

Flickan var utvecklingsstörd och hennes två yngre syskon är även de utveclingsstörda. En tung börda för föräldrarna, som bad socialen om hjälp utan resultat. -Ingen lyssnade på oss, säger pappan.

Trots ett 20-tal anmälningar från olika inblandade, däribland en läkare och en kurator, gjorde Soc i Södertälje ingenting!

Socialtjänsten valde att hemlighålla de många anmälningarna och informationen stannade mellan en handfull tjänstemän

skriver tidningen. Tyvärr står det inget om varför de mörkade på situationen, men det första man tänker är givetvis på det ekonomiska. En sönderfallande familj med tre utvecklingsstörda barn måste vara dyr att ta hand om. Men så cyniska är dom väl inte? Nåväl:

Vad har detta med oss att göra, då?
Jo, vi har ju skrivit till vårt Soc om vår oro för barnen tre gånger nu. Inget svar på de två första breven. Tredje gången bad vi om en reaktion och fick ett svar. Svaret bekräftade att det hade inkommit mer än en anmälning från oss, men det var undertecknat av den handläggare på Soc som är Hennes främsta tillskyndare där. Den andra Socialsekreteraren som var med från början har tagit ut distans till ärendet, har barnens pappa noterat.

Tänk om dom gör som Soc i Södertälje här också? Håller kunskaperna om barnens miserabla hemförhållanden inom en sluten krets av något skäl och struntar i att de far illa.

Hemska tanke

Artikeln i AB

Inför julen...

Det är lika bra att säga som det är. Det vill sig liksom inte med den här julen. Den rätta inför-känslan vägrar att infinna sig. Hemmet är pyntat värre, julkorten skickade i tid, julmaten inhandlad och klapparna likaså. Inte ens den goda nyheten att Katten är bättre däran än befarat hjälpte.

23 11 5 6 1 13 20
(Ja, jag följer Lost) Vårt fokus är på den 23, nu på lördag. De fem timmarna från cirka klockan elva som pappan får träffa sina barn, närmare bestämt. Nästa gång han får träffa dem blir den 6 januari, Trettondedag jul. Gången därpå är Tjugondag Knut passerad med råge.

Det är det perspektivet som är så deprimerande. Fem timmar ska räcka till ett julfirande, lediga mellandagar och nyårsafton. Det går ju liksom inte.

Gissa vem?

När jag kom hem från jobbet idag var barnens farmor redan hemma och hade öppnat posten.
-Vi har fått svar från Soc, var det första jag hörde.
-Gissa vem som har skrivit under, var det andra jag hörde.

Oh nej!
Det där var ingen fråga. Det var ett påstående. Vi har ju skrivit tre gånger nu till Soc och uttryckt vår stora oro för barnen och deras välbefinnande. De två första breven var adresserade direkt till chefen för det aktuella distriktet. Det tredje, som återges här, adresserades till enheten i fråga utan namns givande och öppnades väl av någon som lät det gå vidare efter eget omdöme. Nåväl:

Vi har tagit emot era anmälningar om oro kring barnen [efter-
namnet]
Vi har på grund av sekretess inte några möjligheter att i övrigt
lämna ut någon information.

Med vänlig hälsning

{Namnteckning}

[En Viss Socialsekreterare]
Telefonnummer

Jäpp. Den som tydligen har fått våra bekymmer för barnen på sitt bord är alltså Hennes tillskyndare på Soc. Den Socialsekreterare som har stått vid Hennes sida hela det här året och noterat den ena stolligheten och motsägelsen efter den andra utan att höja ett ögonbryn. Shit.

Tur var det väl att de två första breven landade på hennes chefs bord. Om den chefen ställer frågor till EVS (Socialsekreteraren) får EVS iallafall svårt att mörka på saken.

Att de inte ger några som helst detaljer kan jag förstå. Jag uppskattar faktiskt att man arbetar med höga sekretessnivåer på stället. Men att hon angav sitt telefonnummer på slutet känns i sammanhanget lite märkligt. Att lämna ut kontaktinformation i ett fall där man inte får säga något.

Barnens pappa
...ringde idag upp EVS' kollega som var med på mötet i går. En stressad kvinna mellan två sammanträden började förklara att hon inte hade mycket tid.
-Det är lugnt, sade pappan. -Jag vill bara tacka för ett bra möte igår.
-Oj. Tack, kom svaret. Hon var överraskad. I det jobbet får man nog ta rätt mycket, och att då få ett personligt tack för en insats är nog inte så vanligt.

Sån är han.

Ett möte på Soc

Igår var barnens pappa kallad till ett möte på Soc med anledning av att BUP och barnens mamma (den här bloggens Henne) hade uttryckt farhågor för ett av barnen. Varken Hon eller någon från BUP var med, men barnets lärare och en Socialsekreterare var där.

Det handlade om tillfällen som det här. Pappan har vid några tillfällen pratat med barnet genom staketet till en skolgård. Enligt Henne och nu även BUP är barnet mycket besvärligt efteråt och är svår att få till skolan dagen (dagarna?) efter. Därför uttrycker Hon önskemålet att pappan inte gör så, stödd av någon på BUP.

Pappan svarade att han för det första inte sökte sig dit, han gick den vägen till sin arbetslokal och att det dessutom bara hade inträffat ett fåtal gånger under hösten. Varken läraren eller Socialsekreteraren var särskilt påstridiga i ärendet. De hade förmedlat ett önskemål från Henne och fått pappans svar. Mamman kan ju inte tvinga pappan att undvika barnet. För detta krävs att Tingsrätten utfärdar besöksförbud, vilken Hon har misslyckats med att få fram åtskilliga gånger nu.

Gissningsvis var Hennes upplägg att pappan sökte upp barnet i fråga så gott som dagligen och skrämde det med sin blotta närvaro. Hon är sån. BUP kan vi lämna därhän. De har cementerat sin bild av pappan som en alkoholiserad våldsverkare utan att ens ha träffat honom. Nåväl:

Både läraren och S-sekreteraren var helt på det klara med att barnet verkligen ville träffa sin pappa och att det här med fem träfftimmar varannan vecka kanske var i underkant. Dessutom var inte barnet oroligt efter mötena med sin pappa.

Utvecklingssamtal
Mötet övergick till att bli ett (nästan) vanligt utvecklingssamtal. Läraren var ny för pappan och vice versa. Han drog läget för henne och förhörde sig om barnet och skolan, som man gör. Han ventilerade också sin oro på några punkter och blev stillad på ett par och lovades uppmärksamhet på andra.

Barnets beteende i skolan är inte vad det var tidigare, kan vi berätta. Det var inte så kul att höra. Läraren uttryckte det som att barnets liv inte är i balans och att barnet kan vara besvärligt på morgnarna. Hon hade lite svårt att greppa att mamman skickade sina barn till skola och dagis utan att ge dem frukost först. Det kan man förstå, men så är det faktiskt.

Vi kan också notera att Socialsekreteraren inte hade läst vårdnadsutredningen och att hon inte heller var uppdaterad på den bedrövliga situationen i barnens hem. Även om det inte var Hennes 'ordinarie' handläggare och främsta tillskyndare på Soc, En Viss Socialsekreterare, som var med igår så tycker jag nog att den här S-sekreteraren borde ha känt till det hela. Det är en människa som har varit inblandad under hela resans gång.

Att pappan fick träffa barnets lärare och att läraren fick bekanta sig med honom och skaffa sig en egen uppfattning var nog dagens behållning. Läraren hade ju fram till igår bara haft Hennes utsagor om barnets pappa att gå på.

Hur sådana valser går vet vi bara allt för väl.

Pappaombudsmannen i Metro

Tidningen Metro hade en artikel med ruriken "En pappa av tio vinner kampen om sina barn" i förrgår, den 11 December. Artikeln tar upp statistik från 2002 (från Socialstyrelsen) med denna innebörd och låter Annika Rejmer, doktor i rättssociologi vid Lunds unviversitet, kommentera faktum att bara 10 procent av papporna tilldömdes ensam vårdnad i tvister:

Pappor i svåra vårdnadstvister känner att de diskrimineras i sin kontakt med socialtjänsten. De får inte komma till tals och de känner att deras syn på barnets bästa inte tas på allvar, säger hon.

Det kan vi lätt hålla med om. Barnens pappa utstår i princip en sådan behandling av Soc. De lyssnar på honom och sen händer ingenting. Inte fick han hjälp när han verkligen behövde det heller, kan vi tillägga. Hon måste vara uppe i sexsiffriga belopp ett par tre hundra tusen vid det här laget. Detta inkluderar skyddat boende, stödpersoner, en dammsugare och sommarläger för ett par av barnen, men inte bredbandet hennes. Det fick Hon vackert betala själv.

Sen kommer något intressant:

–Det är inte i första hand domstolarna som dömer till moderns fördel. Det svåraste är att få en könsneutral utredning från socialtjänsten, eftersom det nästan uteslutande är kvinnor som gör utredningarna, säger Johan Ridderbjelke, familjerättsadvokat

Domstolarna gör sina utslag bedömningar på partiskt genomförda utredningar, alltså. Det känner vi igen. Det har förekommit två utredningar i den här historien, en preliminär i våras och nu den som Tingsrätten beställt inför vårdnadsrättegången.

Speciellt den första är ett hastverk fullt av fel, som nästan uteslutande är till pappans nackdel. Den senare har inte fullt så många fel av den typen, bara ett 20-tal, men den ger häpnadsväckande inblickar i familjens nuvarande liv och citerar proffs som säger att Hon inte klarar av läget, att hon dricker och att barnen är undernärda. Och den föreslår Henne som ensam vårdnadshavare.

Jag har undvikit att påpeka saken hittills i bloggen om Hennes nya liv, men tar nu bladet från munnen. Så här är det:

All inblandad personal på Soc, Kvinnojouren och BUP är kvinnor. Två inblandade domare är också kvinnor, liksom vårdnadsutredaren.

Update Hennes ombud från Fina Advokatbyrån är förstås också kvinnligt
Update 2 Den utredare på polisen som har begravt polisanmälningen på Henne gällande barnmisshandel är också kvinna

Tyvärr, men jag känner nu att det behöver nämnas.

Update 2: Jag trodde faktiskt inte att så allvarliga saker som de som avhandlas i den här bloggen kunde vara genusrelaterade. Därför har jag varit noga med att utelämna genus på inblandade personer. Men om samtliga är kvinnor och efter att ha sett Johan Ridderbjelkes uttalande i Metro, så blev det plötsligt relevant. Jag kan tillägga att jag är besviken över att det är så.

PS och länkar
Artikeln hänger ihop med två krönikor i samma tidning av Arne Wirén, som har startat sajten Pappaombudsmannen.se.
Krönika ett
Krönika två
Artikeln i Metro (En frustrerad pappa)
Läsarreaktioner dagen efter.
Jämställdehetsministern uttalar sig i Metro om saken. Nyamko Sabuni är förvånad.

Brevet till Soc

I helgen fick vi veta att barnen inte får någon frukost hemma. Inte ens klockan elva på förmiddagen, lunchtid för många, hade de fått något att äta den dagen. Vi fick också höra att det är så även vanliga dagar hemma hos Henne och barnen. Horribelt!

Vi är maktlösa då Hon har tilldömts vårdnaden, om än interimistiskt. Det enda vi kan göra är att kontakta Soc. Det blir tredje gången, faktiskt. Jag valde att göra detta i vanlig brevform för att det sättar andra spår i verksamheten än telefosamtal och mail, som våra myndigheter tenderar att inte diarieföra på samma sätt. Kanske skrivelserna gör nytta i framtida förhandlingar, vem vet? Nåväl. Det här ligget i posten till Soc:

Sedan snart ett år har [Hon], [personnummer], boende på [Adress] ensam tagit hand om de fyra barn hon har tillsammans med [barnens pappa], [personnummer]. Vi, barnens farmor och hennes sambo, har både den 13 och den 27 november skrivit och uttryckt vår stora oro för hur de har det. I helgen fick vi anledning att återigen uttrycka vår oro och våra tvivel på [Hennes] förmåga att ta hand om barnen:

Vid en av de av Tingsrätten stadgade träffarna i lördags hämtades barnen av kontaktpersonen, NN, klockan elva och åkte buss med pappan. Redan i bussen började de på dagens matsäck som egentligen var avsedd som lunchmat. De hade inte fått någon mat hemma på hela förmiddagen!

[Pappan] frågade om detta inte var en engångsföreteelse, trots att vi ofta har noterat att barnen är hungriga vid början av en träff, och han undrade om de fick frukost vanliga skol- och dagisdagar.

-Nej, kom svaret. ”Det hinner vi aldrig”

Att [Hon] är kroniskt sen är ingen nyhet för vare sig oss eller de inblandade skolorna och dagisen. Men att hon underlåter att ge barnen möjlighet att äta frukost på morgnarna och att de ändå är sena till dagis tycker vi faktiskt är mycket allvarligt.

Återigen vill vi uttrycka vår mycket stora oro för barnen och deras välbefinnande. Vi vill påminna om att vårdnadsutredningen skildrar ett hem i något som liknar anarki, liksom att [Hennes] alkoholmkomsumtion av vårdnadsutredaren skildras som alarmerande stor.

En bagatell i sammanhanget kanske, men ändå en indikation på att allt inte står rätt till, är att det [ålder]-[äldsta barnet] numera klipper håret på sina syskon. Resultatet på [ett av dem] är vad vi kallar ”pottklippning”. En besparing, förvisso. Men inte en bra sådan.

Vi har alltså skrivit två gånger tidigare i detta ärende. Vi har ännu inte fått något svar, eller märkt någon reaktion på det vi har reagerat på. Därför vore vi tacksamma om vi denna gång finge ett svar från [det aktuella socialdistriket]. Det räcker med att få veta att ni är medvetna om läget, vilket vi utgår från att ni är.

Hälsningar
[Våra namn med adress och kontaktinformation dag- och kvällstid]

Brevet är på väg, så jag får skämmas för en felstavning eller två. Avslutningen kunde vara bättre tycker jag också så här efteråt.

Men budskapen att ungarna far illa och att Soc gärna får bekräfta våra brev går nog fram.

En kanonträff

Vi lät ju inte barnen veta vad som stod på agendan inför träffen i Lördags. Tanken med detta var att aktiviteten i fråga inte skulle vara en faktor när det äldsta barnet bestämde sig för deltagande eller inte.

Barnet valde att avstå. Den som anser att PAS är kvasivetenskapligt nonsens har inte sett det här läget. Nåväl:

Färden gick till en julmarknad med några tillhörande attraktioner i form av åk- och skridoskamöjligheter. Jubel!

Som vanligt blev det stundom besvärligt när barnen ville vara med pappan och kappades om detta. Jag stod faktiskt med en klump i halsen vid ett tillfälle:

Skridskoturen
Det yngsta barnet kan inte åka skridsko. Då blev det att stå och titta på när pappa åkte runt med ett annat. Det var en otröstlig unge som stod där och bara grät och grät.

Vill vara med pappaa,

ekade det vida ikring. Pappa var det enda som gällde för en som inte får träffa honom mer än fem timmar varannan vecka. Folk omkring hade ju förstås inte bakgrunden, men jag såg ingen ta illa upp. Alla hörde ju att det var ett lesset barn som stod där.

Pappan löste det snyggt, tyckte jag. Vare sig jag, farmodern eller kontaktpersonen kunde trösta barnet. Men pappan åkte fram och snackade lite, vad de sa hörde jag inte. Barnet nickade och avtågade med farmor till några stånd. Sen kom de tillbaka, barnet med en påse hårt i handen. -Till pappa, sade barnet. -En julklapp? Nej en present! Julklappar ger man ju på julen, och det är ett par veckor dit.

Barnet hade köpt ett gosedjur till sin pappa. Det ska ligga i sängen med pappa på nätterna så att han tänker på barnet när han sover. Det gör han förstås ändå, men det värmde. Ett liten julsaga i allt eländigt som pågår.

En sjösjuk plastfarfar
Jag bidrog tappert till förlustelserna genom att åtfölja ett annat, lite större barn på några aktiviteter. En av dem var jag lite tveksam inför. Skulle det verkligen gå bra, det här? Inte kunde jag säga nej, heller. Massor av ungar i samma ålder höll ju på där. Bara en sak att göra: Åka med. Do it. Grin and bear it, som det heter. Gilla läget.

Jag överlevde, nätt och jämt. Barnet tog direkt en omgång till. Och en till.

Inside info
Vi har ju föresatt oss att aldrig snoka i hur barnen har det hemma, men i förbigående får vi nästan varje gång veta något nytt. Nu, till exempel, sade barnen rakt ut att det bara var skönt att det äldsta barnet inte var med. Och att de skulle köpa blommor till pappa i julklapp och de skulla vara från alla utom det äldsta.

Barnet i fråga är tydligen besvärligt mot dem där hemma. Det kan fara ut mot Henne också, har vi sett i vårdnadsutredningen.

Det är det barnet som vi uttryckte vår stora oro för i vår första skrivelse till Soc. Samma barn har saboterat träffar och tillbringar i princip sin vakna tid framför dataspel och TV. (De andra har klagat på att TV-n är högt påslagen sent på kvällarna när de ska sova. Jag hörde vilket program det var frågan om. Det börjar 2230)

Vi fick en skrämmande insikt i barnens frukostvanor också. Det blev en separat postning av detta.

Annars var det en höjdardag. Alla var glada. Kontaktpersonen, som övervakade sin andra träff med det här gänget, verkade också gilla läget. Hon mös mest.

Nu ser vi och barnen fram emot nästa gång. Det blir den 23 och vi kommer att fira lite jul hemma hos pappa. Barnen var bestämda på den punkten. De tycker om att vara där. Ett spontant utrop från förra gången har jag tagit till mig.

Pappa vad rent och fint du har det!

Annat är det hemma hos Henne, har vi förstått.

Vanvård? Vanvård!

Rapporten om träffen i lördags får vänta lite. Det här känns viktigare att rapportera om. Jag blev så upprörd:

Otroligt men sant
Med den nya kontaktpersonen börjar träffarna en timme senare än förut. Vi har ofta noterat att barnen var hungriga och frågat oss om de har fått någon frukost hemma. Svaret kom i lördags:

Ungarna hämtades klockan elva och slök halva matsäcken (som deras pappa hade med sig) redan på bussen. De var vrålhungriga. Vi frågade om detta. Nej, de hade inte fått något att äta förrän de hämtades av pappan!

-Jamen, sade han och tänkte att det här var en engångshändelse. -Ni äter väl frukost innan ni går till skolan om dagarna, väl?

Det hinner vi aldrig

Barnen får alltså inget att äta av Henne på morgnarna. Via vårdnadsutredningen vet vi också att det inte var ovanligt att Hon fortfarande sov (men Hennes "mycket berusade" karl var i alla fall uppe) när en stödperson hämtade dem till skolan.

Barnens farmor och jag har skrivit till Soc två gånger nu och uttryckt vår oro för barnens välbefinnande.

Ikväll blir det en tredje skrivelse. Undras om vi får något svar den här gången?

PS
Barnens farmor undrar om vi inte ska påtala faktum att Hon låter det äldsta barnet (som inte ens kan påbörja nedräkningen till tonåren ännu) klippa de andra. Pottklippning är knappast barnmisshandel, men vi tar nog med det också.

En sparad slant är en tjänad slant, heter det nämligen. Vi vet ju att Hon prioriterar sig själv före barnen och att Systembolaget också verkar ha prio före barnen i Hennes nya liv...

Träff i morgon...

Soc har ju schabblat rätt bra med träffmöjligheter, så det var en kompensationsträff förra lördagen. I morgon är det dags för en ordinarie.

Vi har planer...
Men vi avslöjar dem inte här eller för barnen i förväg. Orsaken är ganska trist: Pappan och barnens farmor, liksom jag, tycker att det ska vara viljan att träffa pappa som ska styra ett eventuellt deltagande. Inte vad som ska ske.

Vi har ju haft problem med det äldsta barnet, som verkar vara det (enda) som är solidariskt med Hennes hatiska attityd till barnens pappa. En eller två träffar har saboterats i olika omfattning. Det var inte ett lätt beslut, men alternativet kunde uppfattas som att vederbörande låter sig köpas.

Sånt är under våra värdigheter. Under vår värdighet ska det nog heta.

Min polisanmälan av Henne

...för barnmisshandel i mellandagarna 2005 finns med vårdnadsutredningen. Det står så här:

2005-12-27 gjordes en anmälan till polisen av barnens farmors sambo, med anledning av ett telefonsamtal som han haft med ett av barnen som uppgivit att modern samma dag tidigare hade hållit hårt i [barnets] nacke, så att h*n börjat gråta

Det är allt. Inte heller finns det något om detta i redovisningen av de samtal som utredaren har haft med Henne.

När jag i början av april ringde polisen och fick status på detta ärende fick jag veta att Åklagaren har beslutat om förundersökning. Det ligger hos en utredare på polisen som jag har varit i kontakt med tidigare. Längst ner i skrivbordslådan.

Är jag konspiratorisk nu?
Polisutredaren betraktar nämligen barnens pappa som en gravt alkoholiserad våldverkare, och då förstås Henne som en i raden av tyranniserade och sönderslagna kvinnor som man ska stödja med alla till buds stående medel.

Då är det inte så konstigt att inget händer, eftersom en misshandelsdom på Henne skulle ha inverkan på vårdnadstvisten.

Och omvärldens bild av Henne.

Nu det värsta:
Vid ett par tillfällen i somras visade ett (annat) av barnen blåmärken på armarna för sin farmor.

Det är mamma som har gjort dom

Jag mår illa.

En släng av sleven

Faktiskt. När utredaren tidigare i höst träffade barnen tillsammans med sin pappa på en av träffarna, var vi med. Lite mycket folk på en gång, tänkte jag och frågade utredaren om vi var i vägen på något vis, barnens farmor och jag. -I så fall lämnar vi.

-Inte alls, kom svaret. Stanna gärna. Vi blev då kvar ett tag, men inte hela träfftiden som är fem timmar.

Vårdnadsutredningen
...tar faktiskt upp saken. I resonemangsdelen finns ett avsnitt om fadern och umgänge med barnen. Där står det så här:

För att möjliggöra på bästa sätt en bärande relation, är det lämpligt att barnens och faderns anhöriga inte är med vid umgänget. Det är lättare att koncentrera sig både för barnen och [Pappan] om de kan vara ensamma, bortsett från en kontaktperson. Anhöriga kan vara med och träffa barnen emellanåt, men inte för ofta.

Där fick vi. Utredaren var tydligen alldeles för fokuserad på att observera barnen och pappans kommunikation med dem för att notera konkurrensen om pappans uppmärksamhet. Jag till och med berättade om detta för utredaren.

Sagda konkurrens leder till konflikter (som utredaren tyckte att pappan hanterade bra) och även till att han tvingas ransonera sig med ungarna i något slags Time Slot-förfarande.

Då är det inte helt felt att deras farmor eller jag ägnar oss åt det för stunden försmådda barnet. I helgen, till exempel, var det hela sju veckor sen barnen träffade pappan senast. Lita på att de var taggade på att få tid med pappan. Lita på att vi var bra att ha till hands.

Men vi gick ändå tidigare än vi hade velat. Utredarens ord ringde i våra öron. I bilen diskuterade vi om Tingsrätten kan förordna om träffar utan anhöriga eller om de kan ge oss en kvot som inte får överskridas.

Själv tror jag inte det, men f*n vet. Vi har blivit rätt så luttrade på den här resans gång, ska ni veta.

Ett SMS, en träff och små sår

Ett SMS från Henne till barnens pappa i veckan:

Gud välsigne den dag du inte beter dig avvikande mot barnen

Helt omotiverat, tre sju! veckor sen förra träffen, och inför den träff som ägde rum i Lördags.
Vad det är för budskap i ett sånt meddelande kan man verkligen spekulera i.
Vad som får Henne att skicka något sådant kan man också spekulera i.
Vad Hon säger om barnens pappa till sin omgivning kan man också spekulera i efter ett SMS som detta.
Jag ser ett otäckt påhopp helt utan grund från en människa som håller på att tappa fotfästet. Nåväl:

Träffen
Igår gick bra, som vanligt. Den nya kontaktpersonen satt där och hade inte mer att göra än de andra kontaktpersonerna. Dvs ingenting. Ett par dystra punkter:

Det äldsta barnet, det mest PAS-ade, utblev på egen begäran. Trist och inte oväntat. Men vi slapp i allafall sabotage den här gången.

Ett annat barn har gått med utslag och rena sår på ben och armar sedan i somras. Vad gör mamman åt det?

Hon lägger på salva

Barnets utslag är nu blödande. Pappan har ingen som helst del i vårdnaden av barnen, så han kan bara lida och se på. (Är det värre nästa gång, så tar jag på mig att kidnappa ungen till akuten, kan jag meddela)

Tröst
De glasögon och de skodon som vi har skrivit till Soc om är nu på plats respektive utbytta. Huruvida detta beror på vår "anmälning" eller något slags omsorg för barnen från Hennes sida kan man också spekulera i...