Sista träffen och Yppandeförbudsreflexen

Nu har den sista träffen enligt den gamla ordningen ägt rum, fem timmar med kontaktperson. Redan på lördag börjar infasningen till det som står i förlikningsdomen: Alla barnen varannan helg.

Infasningen består i ett par helger utan övernattning och sedan ett par med en övernattning. Sen, först, blir det fredag-söndag. Allt på udda veckonummer.

Kontaktpersonen
Den här k-personen har varit med från början, i juli förra året, med avbrott för tre andra som avsade sig allt samarbete med Henne. Vi vet inte varför, men vi vet ju att Hon kan vara svår, påstridig och rent aggressiv när hon inte får som hon vill. Den här k-personen kom tillbaka i handlingen i Januari.

Den här k-personen anser, liksom de andra, att det här med övervakade träffar var fullständigt onödigt. Pappan är inget hot mot barnen, vad än Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån har att anföra i saken.

Vi skiljdes som vänner, kan man säga. En liten present att trä på armlänken från oss vuxna och blommor från barnen.

Kanske k-personen begick en överträdelse här, men nu vet vi att barnens mamma var onykter, för att inte säga full, vid de två senaste 'tillbakalämningarna' av barnen. Detta rapporterades förstås till Soc, som noterade saken. Hur, eller ens om, detta följdes upp, vet varken k-personen eller vi.

Barnen
Jag hade noterat en bättringstrend när det gäller hygienen den senaste tiden. Icke så denna gång. Alla hade skitigt hår, och det äldstas långa hår var till och med stripigt. Sjavigt klädd var h*n också. Lite märkligt med tanke på att det varit skolfotografering den dagen. Inför en sådan borde väl mamman ha snofsat upp sitt barn lite.

Yppandeförbudsreflexen
Jag har lärt mig hur det slår, barnens förbud att prata om saker hemmavid. Den här gången slog det till när jag noterade att ett kickboard var med och användes utan Inlinesskydd som barnen har varit så duktiga på. På min fråga om skydden kom en reaktion som om jag hade talat till någon annan, blicken stint i fjärran och total tystnad. Sen gick barnet iväg och ägnade sig åt annat. De är tydligen borta igen.

Värre var det när ämnet 'pengar' senare kom på tapeten. Ett av barnen är sparsamt och nitiskt med slantarna. Vi får ofta höra hur mycket h*n har just nu, och det rör sig om hundralappar ska ni veta. Den här gången slog Yppandeförbudsreflexen när jag sade något om just vederbörandes kassa.

Eftersom vi vet att mamman vid minst ett tillfälle har lagt beslag på pengar som något barn har fått, så fruktar jag det värsta:

Att Hon dricker upp barnens pengar

Förlikningsdomen

Koda telefonen på möte och ta fram kaffekoppen. Det här är ännu en en långpostning:

Den vårdnadsrättegång som vi hade laddat för blev ju en förlikning i stället. Kanske lika bra det, om man ska gå på vad kunnigare observatörer än jag hade att säga. (Men jag måste erkänna att jag hade sett fram emot att möta SåChic från Fina Advokatbyrån i en verbal dust om alkohol, misshandel och hygienisk misär i Hennes hem)

Nu har domen kommit, baserad på förhandlingens utgång.

Protokollet först
Hela rätten var där. Domaren och tre nämndemän. Alla män så när som på en av nämndemännen. Givetvis de bägge exmakarna och deras respektive ombud, och även en tyst hejaklack som Hon hade trummat ihop. Mamma och bror, tillresta utifrån, samt Hamstermannen som är Hennes f.d(?) älskare, affärspartner och suparkompis. Barnens Farmor och jag hade förstås gärna kommit, men eftersom vi var kallade som vittnen hade det inte varit en bra ide; Då hade vi nämligen diskvalificerat oss från att vittna.

Det här med moder och broder förvånar. Hon har nämligen brutit med dem och de med henne om man ska tro tidigare protokoll och utsagor från Henne. Orsaken sade hon sig inte känna till, men jag tror att det kan handla om det här.

Yrkanden
Pappans ombud inledde med att kräva ensam vårdnad, i andra hand delad vårdnad med barnen skrivna hos pappan. Utifall att rätten skulle tillerkänna Henne ensam vårdnad yrkades rätt till umgänge med barnen enligt ett schema.

Hennes ombud meddelade förstås att Hon bestrider pappans yrkanden och yrkar på fortsatt ensam vårdnad, och umgänge i närvaro av en kontaktperson. I princip nuläget, alltså.

Grunder
Pappans ombud skrädde inte orden. Han anförde att det var bäst för barnen med enskild vårdnad.

[Hon] är olämplig som vårdnadshavare. Hon har under målets handläggning brustit i omsorgen vilket kan medföra bestående faror för barnens hälsa
...
Den nuvarande hemmiljön hos [Henne] är otjänlig för barnen

Ombudet argumenterade att även om Hon tilldömdes vårdnaden så behövde pappan en möjlighet att få en inblick i och kontroll av barnens rutiner, kosthållning och hygien. Inte heller var pappan främmande för att hans umgänge med barnen initialt kan ske i närvaro av en kontaktperson varefter en lämplig upptrappning bör ske.

SåChic hävdade att ensam vårdnad är bäst för barnen. Sen detta:

[Pappan]är olämplig som vårdnadshavare på grund av sitt våldsamma och aggressiva beteende gentemot [Henne] och barnen

SåChic hänvisade alltså inte bara till den misshandel pappan är dömd för (domen är överklagad) utan använde samma svepande argument mot honom som hon använde i misshandelsrättegången. SåChic bemötte förstås inte med ett ord utsagorna om förhållandena hemma hos Henne och barnens hälsa.

Det står faktiskt inget i protokollet om att SåChic och/eller Hon anser att Hon är lämplig som vårdnadshavare. Alla med tillgång till vårdnadsutredningen kan förstå detta.

Tyvärr finns det inget om Hennes alkoholproblem heller, trots att dessa skildras i v-utredningen. En gåta för mig.

Samtal
"Parterna för under rättens ledning samtal i syfte att nå en överenskommelse", står det sedan. Därpå: "Efter en paus meddelar ombuden att parterna har nått en överenskommelse"

Jag kan förstå att samtalen inte dokumenterades, men trist är det att det mest dramatiska inte är med. De bägge föräldrarna var nämligen helt oresonliga på en punkt: Skulle barnen få övernatta hos pappan eller inte?

Rättens ordförande, en rådman i övre medelåldern, tryckte på pappan att det var bättre med en förlikning än en rättegång. Nämndemännen kunde ge honom ett sämre läge än förlikningen gav. Här log och nickade en av nämndemännen instämmande. Då blir man mörkrädd.

Pappan har berättat att Hennes ombud mer än en gång fick ta viskande diskussioner med henne. Till slut gav Hon med sig och gick med på att pappan fick ha barnen varannan helg. På sikt. Det hela inleds med ett antal dagträffar, som någon slags inskolning, innan läget sätter sig om ett par månader. Sen tre punkter:

1. [Hon] ger pappan fullmakt att inhämta information om barnen från myndigheter, skolor, sjukvården etc
2. Föräldrarna är överens om att umgänget mellan [Pappan] och barnen i framtiden skall utvidgas i enlighet med barnens behov och vad som är bäst för dem
3. Föräldrarna är överens om att barnen vecka XX år 2007 skall resa till [utlandet] med sin morbror

Ettan är den tyngsta. Pappan får alltså prata med skola och hälsovård om barnen. Det behövs, ska ni veta. Tvåan är en slags gardering i mina ögon. Går det åt pipsvängen för barnen där hemma, kan Hon ge dem mer tid med pappan. Trean, som var viktig för Henne att få med, hänger jag inte riktigt med på. Har Hon ensam vårdnad som förlikningen gav henne, så behöver väl inte pappan medge en utlandsresa som inte ens stör umgängesschemat?

Domslutet
Hon fick alltså fortsatt enskild vårdnad om barnen. Vidare har barnen rätt till umgänge med pappan enligt ett noga angivet schema, med den tidigare nämda upptrappningen angiven.

Sen har Hon rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden, "dock längst för tiden till dess att bodelning har skett".

Det här var viktigt för SåChic och Henne att få med. Det handlar, tror jag, om det faktum att pappan ännu står för halva kontraktet på lägenheten och därmed kan Hon inte byta bostaden till en billigare, vilket vi vet att hon har försökt.

Ingen av de tre punkterna i förlikningsprotokollet är konstigt nog med i domen. Betyder det att Hon kan strula med fullmakten, eller?

Domskäl

Det parterna kommit överens om finner tingsrätten, såvitt framkommit, för närvarande, vara förenligt med alla barnens bästa

De dubbla inskjutna bisatserna ger i alla fall mig bilden av en viss tveksamhet. Känner rätten kanske på sig att barnen inte har det så bra därhemma?

(Mina) slutord
Att pappans motpart skulle använda misshandelsargumentet är förstås självklart. I min gränslösa naivitet trodde jag att vårdnaden var en från brottmålet separat process. Domen i brottmålet har dessutom inte vunnit laga kraft, ett faktum som SåChic förmodligen utelämnade.

Om nu pappan inte hade tagit nackgrepp den olycksaliga Novemberkvällen 2005 så hade nog läget varit lite annorlunda. Under hela den här resan har Hennes ombud och representanter målat upp och spätt på bilden av pappan som en alkoholiserad våldsverkare.

...när det är mamman som både dricker mer än pappan gjorde och dessutom hangripligen slår barnen. Inga nackgrepp där, inte. Så mycket vet vi.

Vem har sagt att det finns rättvisa här i livet?

Barnvakt(en)sBekymmer

Jag har påpekat det några gånger, och det förtjänas att påpekas igen:

Vi har inte berättat om ett antal händelser och incidenter för att skildringen skulle påverka den här bloggens trovärdighet. Det är illa nog som det är, tycker vi. (Allt vi berättar är sant, ska ni veta)

Det här är ett gränsfall med hög småttighetsfaktor, men också mycket talande för hur det står till hemma hos Henne.


Barnvakten Rigmor
Mamman är på resa några dagar, 'utomlands' enligt ett av barnen. Kvar i stan är två av barnen och en inhyrd barnvakt som de två barnen inte hade träffat förut. Jag kallar barnvakten för Rigmor fast hon heter något helt annat.

Barnvakten Rigmor?
Den minnesgode seriekonnässören vet då förstås att det handlar om den enda människa som Kalle, i Kalle och Hobbe, inte kan bemästra. (I nyutgåvorna har Rigmor fått sitt amerikanska namn, Rosalyn, men Rigmor är det namn jag lärde mig)

Varför Rigmor? Läs vidare:

Pappan fick reda på Hennes resa när han träffade det näst äldsta barnet på gården i veckan. På en ingivelse ringde han då upp lägenheten och gav sitt telefonnummer till Rigmor, 'om det skulle vara något'. Det blev det.

Igår skulle Rigmor nämligen ta de bäggen barnen till en begivenhet strax utanför stan, men hon ställde ett villkor: Det äldsta barnet måste duscha först. Ni läste rätt:

Det äldsta barnet ansågs inte vara i skick att vara bland folk förrän det hade gjort rent sig!

Barnet hade vägrat men Rigmor stod på sig. Ingen dusch -ingen utflykt. Hon var obeveklig. Sen tog Rigmor till plan B för att det näst äldsta barnet inte skulle lida för sitt strulande syskon: Hon ringde pappan och arrangerade en aktivitet med det barnet.

Pappan gjorde upp om en tid att plocka upp barnet, men senare kom ett mittåt. Det äldsta barnet hade motvilligt duschat och de var nu på väg. På kvällen lekte pappan som vanligt på gården, nu bara med det näst äldsta, och fick sig en hel del till livs:

Lägenheten 'städad'
Inför rättegången som blev en förlikning hade mamman trummat ihop lite stöd i form av sin mamma och bror som hade kommit till stan. De hade ägnat en dag åt att dammsuga och plocka i lägenheten inför Rigmors ankomst. Vad Rigmor sen tänkte när hon kom dit inför fyra dagar med två av barnen, vet vi inte. Men vi vet vad hon gjorde.

Tvättmaskinen gick nästan hela tiden, och Rigmor torkade ur kök och badrum. Det går att spekulera i att det låg i uppgörelsen med Henne att Rigmor skulle städa, men jag har svårt att tro på det. Rigmor hade inte bekantat sig med barnen hon skulle vakta i förväg, och då visste hon ju förstås inte vad hon skulle möta.

Jag tror att Rigmor helt enkelt inte stog ut med skiten och lukterna. De här barnen luktar även om de har rena kläder på sig, ska ni veta.

Då kan man föreställa sig hur det är uppe i lägenheten.

Efterord

Det lite bittra inlägget om pappans förlikning är nu det mest kommenterade av de hittills 314 postningar som finns att läsa i den här bloggen. (Länge var det här det mest kommenterade) Även på Föräldrajourens forum uppmärksammades förlikningen, liksom på pappaliv.se, men den tråden kan bara inoggade medlemmar läsa. På F-jouren kan man se i en kommentar att det tydligen inte är ovanligt att en domare sätter press på en part att gå med på förlikning.

Den vanligaste reaktionen är att pappan gjorde rätt. Tycko Tryck, kunnig och engagerad stammis på vår blogg skrev så här, bara minuter efter inläggets publicering:

(Utdrag ur hela kommentaren)
...det här är inte slut. Långt ifrån. Det har bara börjat. Låt mig först ta det absolut bästa och mest positva, jag fortsätter sedan med det som kommer att bli jobbigt. Chanserna för pappan att bli friad i Hovrätten gällande misshandelsdomen torde med detta vara synnerligen goda. Han är ju inte längre "farlig" eller "våldsam" och vittnen kan ju också styrka och intyga att så är fallet. Det gör en benägenhet att Hovrätten kommer att ställa större tilltro till pappans redogörelse att det sk. strypgreppet egentligen var någonting annat och inte i syfte att skada barnet...

...Chansen att Hovrätten också ser igenom mammans dimridå torde vara god, det verkar ju ologiskt att först påkalla övervakat umgänge pga. misshandel och sedan helt plötsligt släppa det kravet i utbyte av enskild vårdnad (+ alla bidrag). Och en friande dom är bra...

...Vad som blir jobbigt är att när barnen etablerar en stabilare kontakt med pappan kommer de att finna en trygghet där som gör att de inser vilken misär de egentligen lever i. Påverkan, föräldralojalitet och ett förfall under en längre tid gör att de kanke egentligen inte inser hur de har det hos modern...

...De har s.a.s blivit fartblinda. När de så blir varse kommer de att reagera och det på ett sätt att barnens omgivning också kommer att reagera. Och det är vårdnadshavaren som kommer att börja synas i sömmarna. Med följd att modern anser allt vara faderns fel och denne straffas med indraget umgänge. Barnen kan ju inte umgås med en pappa som "sätter griller i huvudet på dem". Sedan är alla uppe på banan igen. Det blir fråga om verkställigheter och utdömande av viten för att få igång umgänget. Och ju mer den något styva i korken utsätts för press ju fler dumheter kommer hon att ta sig för. Vilket resulterar i att om ca. 1 år kommer det vara läge för fadern att ånyo dra igång en vårdnadstvist och söka enskild vårdnad...

...Det här är rena spekulationer från min sida. Men jag vill ha fog att påstå att de bygger på god grund. Så lägg ner alla planer på att sluta blogga Plastfarfar, du kommer att ha en hel del att rapportera om även i framtiden. Sanna mina ord...

Det där med att ett miljöombyte skulle få barnen att inse att det inte står rätt till därhemma håller jag nog inte med om. Det vet de med all säkerhet redan. Men de kommentarer som spekulerar i att barnen kan komma att börja prata när de (på sikt) är med pappan två hela helger i månaden tror jag på. Pappan har hört en hel del de senaste månaderna, men så länge barnen inte vill prata med andra vuxna (Soc och polisen) om saken så är det i princip omöjligt att gå vidare.

Kopplingen Tycko gör till misshandelsmålet hade vi missat helt. Självklart är det så.

Sluta blogga?
Nix. Det kommer mer att rapportera om. Vår upprördhet har lagt sig, vi håller på att ställa om till det nya läget och kommer förstås som vanligt att göra så mycket vi kan för barnen och deras pappa.

Så här gick det

Jag brukar inte lägga någon tanke på sånt men när telefonen ringde och jag svarade, så började det i den sekunden att regna. Det var barnens pappa som hade suttit igenom den obligatoriska förlikningförhandlingen för vårdnadsrättegången.

Han hade gått med på förlikning, mer eller mindre pressad av den (manlige) domaren.

Det blev alltså ingen rättegång. Pappan tog inte striden.

Shit
Det är bara förnamnet, kan man lugnt påstå. Barnens Farmor, en fajter om någon, gick i taket. Själv kände jag det som när jag fick beskedet att jag inte var ren från cancerceller efter min operation. En slags chock, en handlingsförlamande chock, och en grym besvikelse. Sen blev jag arg.

Varför förlikning?
Under förhandlingens gång blev pappan övertygad om att han inte skulle få någon vårdnad alls om det blev rättegång, och ett överklagande till Hovrätten skulle ju ta något år. Då har barnen varit hos Henne i kanske tre år och sånt spelar ju in när de avgör ett vårdnadsfall.

Pappan upplever det som att han blev mer eller mindre pressad av domaren att ge med sig.

Pappans juridiska ombud gjorde en sakframställan som jag återkommer till när vi har protokollet i nästa vecka. Det verkar ha varit ungefär allt han gjorde den dagen.

Den jävla helvetes vårdnadsutredningen
Tycko Tryck skrev i en kommentar häromdagen att man lägger 97% procents vikt vid vårdnadsutredningen i vårdnadstvister. Tingsrätten tar för givet att Soc gör ett bra och seriöst jobb. Men den här v-utrdningen lyckas med konststycket att skildra en massa missförhållanden och sedan ändå gå på vårt mansfientliga BUP's rekommendation utan att ens blinka eller förklara sig.

Här blev det 100%. Med råge, om det hade varit möjligt. Faktum är att Hennes våld mot barnen inte togs upp, en sak som det fanns tre vittnen beredda att berätta om. Det stod ju inget om detta i v-utredningen, förklarade sig pappans juridiska ombud efteråt. Pappan har ågren för att han själv inte tog upp saken. Det förstår jag.

Hade det förelegat en polisanmälan i saken, förklarade ombudet, så hade det kanske varit ett annat läge. Varför såg då ombudet, som var välinformerat om det här med våldet mot barnen, då inte till att det förelåg en anmälan om barnmisshandel kan man då fråga sig.

Det som stod i v-utredningen om kaoset och hygienen togs förvisso upp, (Domaren verkade chockad av det här med att barnen luktar) men det hjälpte alltså inte. Av någon orsak som pappans juridiska ombud säkert har en bra förklaring till så togs Hennes alkoholproblem inte heller upp, trots att de är med i v-uredningen. Man baxnar.

Hur blir det då?
Hennes och advokat SåChics bud om att pappan skulle ha barnen 2*5 vardagar två dagar utan övernattning i månaden förvandlades till att pappan får ha dem fredag-måndag morgon två gånger i månaden. På sikt.

<UPDATE kl 1455> Jag glömde helt bort att Hon får fortsatt enskild vårdnad. Men Hon ska lämna medgivande till skolor och sjukvård att pappan får förhöra sig om barnen. (Få se om hon verkligen gör det)</UPDATE>

Liksom v-uredningen, så betraktar Tingsrätten tydligen pappan som en socialt inkompetent och oförmögen person, så de föranstaltade att det här schemat kommer att gälla efter en infasning på en, sedan tvådagarsträffar under en period.

Det blir i allafall utan kontakperson. Alltid något.

Är skildringen över nu. Vad händer med bloggen?
Min och Barnens Farmors första reaktion var att stänga den, så tillvida att vi slutar att uppdatera den. Där skulle den ligga och skvalpa till dess att barnen blir gamla nog att ta till sig vår sida av det hela, ett av syftena med den vill jag påminna om.

To be continued
När pappan sedan har barnen dygnsvis så kanske de blir mer benägna att prata om våldet och kaoset därhemma, vilket förstås skulle speglas här. Likaså kan jag sätta min sista skjorta på att Hon kommer att strula och jävlas i vanlig ordning.

Likaså kommer pappan att agera i ett par saker, som vi inte kan gå in på nu.

Men visst
Jag och Barnens Farmor är ledsna, arga och besvikna. Vi hade inte ens kunnat föreställa oss att pappan inte skulle ta striden.

<UPDATE> Barnens Farmor funderar på om det spelade in att domaren var en man i framskriden medelålder som handlade det hela. Det tål att tänkas på...</UPDATE>

Anteckningar

Det är en vårdnadsrättegång på G. Både Barnens Farmor och jag är kallade att vittna om det vi har sett. Jag kommer att förhöras (deras formulering!) om

Era iakttagelser av ansvarsfördelningen för den tid i hemmet, [barnens pappas] egenskaper som vårdnadshavare, Era iakttagelser av [Hennes] alkoholvanor samt barnens mående och hygien under tiden för sakens handläggning i domstol samt omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa

Barnens Farmor kommer att förhöras om hennes iakttagelser av [Hennes] och [pappans] egenskaper som vårdnadshavare, barnens 'mående' (Också deras formulering) vid [pappans] umgängestillfällen, och samma slutkläm:

omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa

Här blir det åtskilligt, kan jag meddela. Jag har pratat med en som kan sånt här, och fått veta att det inte är så noga med vad de skriver att man ska förhöras om. Det mesta som har relevans till målet kommer att dyka upp. En sak till lärde jag mig:

Anteckningar
Man får inte ta med dokumentation, men väl antecknngar i stolpform när man vittnar. Tack för det. Annars hade det blivit svårt att komma ihåg allt.

Blogg=Webblogg
Den förkortningen av den ursprungliga definitionen glömmer man lätt. Men den här bloggen skapades faktiskt som en logg över det som försiggår. Nu är den ovärdelig för oss. För att inte tala om sökfunktionen i rutan till höger. Där knackar man in ett ledord eller två och får snabbt fram det relevanta inlägget och därmed detaljer och datum.

Vi kommer alltså att komma väl förberedda till förhandlingen. Hur långt det räcker vete gudarna, men man kan väl hoppas på att Tingsrätten för en gångs skull inte dömer efter sina fördomar, utan efter de faktiska omständigheter som kommer att framgå.

Barnen far illa

Snart är det dags...

Vårdnadsrättegången är schemalagd till den här veckan. Jag skriver 'schemalagd' med avsikt. Den kan nämligen komma att ställas in också.

Den givna anledningen är att parterna enas. Dagen kommer till och med att inledas med ett sista medlingsförsök under Tingsrättens överinseende.

En annan orsak skulle kunna vara att den ställs in pga sjukdom. Hennes sjukdom. Vid misshandelsrättegången i vintras framställde Hon sig som ett rö, ett käril, hårt drabbad av den ondskefulle exmakens framfart. Samtidigt var hon stark nog att 'sköta hemmet på dagarna och arbeta på nätterna'. Det, ni.

Nåväl: Jag utesluter inte att Hon skickar fram ett sjukintyg (Hon har en tam psykiatriker) i stället för att komma till en tillställning som denna. Parterna vet vilka vittnen som är kallade, och Hon kan inte ha gillat förteckningen när hon såg den.

Barnens Farmor och undertecknad är kallade, men vår trovärdighet påverkas ju av att vi är anhöriga till pappan. Det blir värre för SåChic, Hennes advokat, att förklara bort vad vissa andra har att skildra.

Det anses olämpligt
att dra in barnen i en vårdnadskonflikt, men det har Hon konsekvent struntat i den här tiden. Hon har fått tillsägelser eftersom Hon har varit omdömesgill nog att prata skit om pappan i barnens närvaro inför en kontaktperson. Och nu detta:

Pappa, du kan väl anta mammas bud

Orden kom från ett av barnen i helgen. Det är inte bara fel av Henne att dra in barnen i konflikten på det viset, det är nedrigt och skamligt att använda dem som vapen mot pappan.

Mig skulle det inte förvåna om Hon hade hotat barnen med att de aldrig får se pappan igen om han inte tar budet, som alltså går ut på att Hon behåller hela vårdnaden och rakar in alla bidrag som finns i ämnet medan pappan på nåder får träffa barnen oftare än nu.

Men vi får väl se vad Tingsrätten säger. Om Hon är frisk nog att komma till rättegången, vill säga. Vittnesförteckningen drömmer Hon förmodligen mardrömmar om. Hoppas jag.

En träffrapport

Igår var det dags igen. Pappan träffade barnen. Officiellt den här gången. Han umgås ju med dem så gott som dagligen på gården, men Tingsrätten har sagt sitt: Fem timmar varannan vecka, och detta i närvaro av en kontaktperson. Nåväl:

Time shift
Dagen före träffen genomdrev mamman en senareläggning av starttiden, från klockan ett till klockan två. Hur det nu gick till, så missade de två äldsta barnen detta och var på plats på badet i fråga klockan ett. Ingen lunch hade de fått heller. (Mamman räknar med att pappan ger dem mat när de ses, så det förvånar inte att hon drar in på den utgiften)

Det äldsta barnet blev förstås på ett uruselt humör av att gå där och leta och vänta. När sällskapet sedan dök upp, satte h*n i sig en stor Kexchoklad (Jo, helt vanlig Cloetta Kexchoklad är godkänd för veganer) och lite senare ville h*n hem. Det var inte kul att bada idag.

Efter telefonkontakt med Henne tog så barnet bussen hem. De kvarvarande barnen badade och lekte av hjärtans lust, som det heter. Stämningen var överlag postitiv och de bråk som vi har sett uteblev faktiskt helt. Små konflikter om pappans uppmärksamhet och deltagande var det enda.

Det finns ju telefoner
Fanns, i det här fallet. Det ena av de två äldsta har tappat bort sin mobil. I kaoset därhemma, faktiskt. Det andra barnet har hittills "inte gillat" att använda den mobil som h*n fått av pappan. Nu vet vi varför:

Det kröp fram att barnens mamma inte hade fyllt på kontantkortet enligt den överenskommelse Hon gjorde med pappan när barnen fick sina telefoner tidigare i år.

Trist, men egentligen inte förvånande. Här hade alla inblandade verkligen haft nytta av en fungerande mobil och så har Hon schabblat bort den möjligheten.

Sån är Hon.

Arrogans

SåChic, Hennes advokat från Fina Advokatbyrån, har skickat ett förslag till uppgörelse inför den stundande vårdnadsrättegången, en tillställning som jag personligen tror att de vill slippa uppleva.

Erbjudandet
Mamman skulle ha fortsatt enskild vårdnad om barnen, men pappan skulle få "utökad" umgängesrätt.

Pratar SåChic med Henne?
När de bägge exmakarna har sonderat inför en eventuell uppgörelse, så har Hon nämligen varit mer generös mot pappan än så. Men det finns en gräns:

Bidragen
Hennes ledstjärna verkar vara bidragen. Får pappan för mycket vårdnad, eller tid, med sina barn så går ju bidrags- och understödsnivån ner. Det får den uppenbarligen på inga villkor göra.

Arrogans
Jag har personligen inte träffat SåChic, men kommer att göra det i egenskap av vittne i vårdnadsrättegången. Men jag har en bild av henne från olika protokoll och andra källor. Det är en segerviss och arrogant människa i sin yrkesutövning. Är man från Fina Advokatbyrån så ska man vinna, man har alltid rätt och motparterna ska inte bara förlora målet, de ska manglas.

Här hoppas jag verkligen att jag har fel: SåChic verkar vara mer mån om att vinna Hennes mål än hon är om det svenska rättsväsendets Mantra, att Barnens Väl Går Före.

SåChic gör det hon gör för pengar. Inte för barnen.

Jag skulle nog inte kunna ha hennes jobb.

Ett kusligt rollspel

Vi berättade om ett litet rollspel som två av barnen agerade på den senaste träffen. Det gav en obehaglig eftersmak, eftersom det handlade om mamman (då kallad "mormor") och hur barnen mer eller mindre knuffades till sängs om kvällarna under skrik, örondrag och nypningar i kinden. Igår kom något värre:

Pappan var på gården och lekte med barnen och han fick höra om de ständiga bråken i barnaskaran. Det blir tydligen värre och värre:

En sten stor som en tennisboll,
kastade plötsligt ett av barnen på ett annat barns fot när de (i en annan konstellation än förra gången) agerade ut ännu ett rollspel om bråken därhemma inför en förstummad pappa. Just den här gången blev det ingen skada skedd, men budskapet är där:

Barnens interna bråk omfattar numera tillhyggen. Skrämmande.

Rollspel?
Jo, vi vet att barnen är belagda med yppandeförbud om livet där hemma hos Henne. Och det håller till nästan 100 procent. Vi tror oss också veta att Hon hotar barnen med tvångsomhändertagande om de berättar. (Detta är iofs fel. Första steget blir ett utredningshem, har man klargjort för mig) Vad de har att berätta vet vi inte i detalj, men att Hon regelbundet slår sina barn vågar jag påstå.

Då agerar barnen i stället det de inte får prata om. Det har ju mamman inte förbjudit dem.

Bråk, var det
Vi har berättat om den kontaktfamilj som skulle ge Henne avlastning en helg eller två i månaden. De var där en helg i början på sommaren, och det var inte alls misslyckat för barnen. Sen hände det inte så mycket mer på den fronten. Nu vet vi varför.

Ett av barnen berättade för pappan att k-familjen har avsagt sig vidare kontakt med den här skaran. Det var tydligen för bråkigt våldsamt, är den korrekta formuleringen. Och kontaktfamiljen har också ställt ett krav på 2.000:- för en förstörd dörr. Då förstår jag att de inte vill ha barnen igen. Mamman, pedagogisk som hon är, har givetvis formulerat saken så att det är det orsakande barnet som är skyldigt två tusen. Det är alltid vårdnadshavaren som betalar, och det vet Hon säkert.

Att plantera skuldkänslor hos sitt eget barn på det viset är uselt.

Helt enkelt vidrigt

Helt j-a otroligt

Vi läser en artikel i GT om en pappa som tvingas lämna ifrån sig sina barn till mamman trots att han tilldömts vårdnaden. Hon hotade nämligen med självmord. Detta fick rätten på hennes hemmaplan, Worcester County Court i England, att besluta att barnen inte fick flyttas (hem) till Sverige. De hänvisade till Haag-konventionen som faktiskt ska förhindra att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i främmande land. Bara det.

Därpå gick mamman till Stockholms Tingsrätt som struntade i vad Varbergs Tingsrätt hade beslutat och gav henne rätt att ha barnen hos sig i sitt nya hemland.

Hotar man med självmord, en form av utpressning som jag ser det, för att få vårdnaden om sina barn ska man erhålla psykisk vård. Inte vårdnaden om barnen.

Worcester County Court och Stockholms Tingsrätt har visat prov på en i det närmaste patetisk undfallenhet och dessutom låtit barnen stanna hos en kvinna som inte verkar vara helt frisk med allt vad det kan innebära för barnens väl och ve.

Familjerättsexperten och chefsrådmannen Mats Sjösten vid Göteborgs tingsrätt är förstummad när GT refererar fallet för honom.

–Jag har aldrig hört något liknande. Haagkonventionen ska se till barnens bästa, och en psykiskt sjuk mamma är inte bra för barnen.

Också här verkar mammans bästa gå före barnens bästa, verkar det som. Vår Tingsrätt och Soc har även de hittills sett till att Hennes bästa går före barnens.

Rätts- och Socialväsendets mantra om barnens bästa går före klingar allt mer ihåligt i våra öron

"Alla slår mig"

Citatet är från häromkvällen när pappan var på gården och lekte med barnen. Ett av dem var deppigt. Urdeppigt som det bara kan bli när ens kompis har "gjort slut", och detta till ett annat av barnens fördel. Vi vet nog alla hur sånt känns.

Yppandeförbudet överträtt
Varken pappan eller vi brukar fråga barnen om hur det är det hemma, dels för att vi inte vill stressa dem, men också för att deras mamma helt klart har belagt dem med yppandeförbud om allt som försiggår innanför hemmets väggar. Men det här barnet lättade nu på hjärtat och drog diverse besvikelser och motigheter för pappan:

Våldet är värre än vi trodde
"Alla slår mig" betyder inte att alla går på just det här barnet, men fysiskt våld är deras vardag. Barnen slåss inbördes på ett sätt som vi inte hade kunnat föreställa oss: En knuten näve i magen för en bagatell som i alla andra sammanhang hade genererat en knuff, till exempel. På frågan om mamman också slår barnet, kom svaret "ibland". Sen slog yppandeförbudet och barnet blev en mussla i saken.

Passivitetsvarning,
borde utfärdas till Henne. Det här barnet vill aktivera sig, h*n vill göra så mycket och får inget göra. De bara tittar på TV därhemma. Idrott är på tanke för ett av barnen, det kan nämligen själv ta sig till hallen i fråga och behöver inte mammans direkta instats för detta.

Men alla aktiviteter som kräver mammans uppställning verkar uteslutna.

Frukosten. Igen.
Också det här barnet klagade på att maten därhemma var "äcklig". Må så vara, kanske man tänker. All mat är inte god mat.

Men växande barn, i synnerhet veganer som det handlar om här, måste äta ordentligt. Då får man inte schabbla med mathållningen som Hon uppenbarligen gör. Kosten verkar vara tämligen enahanda, har vi förstått. Då är det lätt att den klassas som "äcklig". (Jag vet av egen erfarenhet att Hon kan göra riktigt god veganmat, men den viljan verkar inte finnas längre) Frukosten, var det:

I December förra året påtalade vi i ett brev till Soc att barnen inte fick någon frukost om dagarna. Inte ens en helgmorgon kunde Hon göra sig omaket att ge dem ett morgonmål. Det var när de slök sin lunchmat direkt som de träffade pappan som detta uppdagades. Soc bör ha tagit ett snack med Henne om saken, men det får ju vi inte veta. Men vi kunde notera att barnen fick frukost efter detta.

Nu fick pappan höra att de inte får flingor på morgnarna längre. Sen slog yppandförbudet till igen. Vad äter de om morgnarna?

En bisarr knorr
Ett av Hennes mantra är ju att hon "inte har några pengar", vilket är lätt att tro på när man ser hur barnen är klädda och närda. Men när de åkte till ett bad häromdan, 4 hållplatser med bussen utan linjebyte, fanns det resurser: Hon tog Taxi med barnen dit och hem. Man baxnar.

Men, det är klart, sån är Hon

Notiser

Cyklarna
De var kvar där de hade lämnats på ett torg. Kombinationslås till barnens cyklar är införskaffade och kommer att monteras i dagarna. Sin egen cykel och nycklarna till den får Hon ansvara för själv.

Datorhaveri
Hennes PC har "gått sönder", oklart om det är mekaniskt eller mjukvarumässigt. Den som brukar hjälpa Henne är bortrest. Vad gör en Rådig Moder då?

Hon tar förstås över en dator som ett dyslektiskt barn har fått av sin skola för läs- och skrivträning. Likaså får det svårt dator- och spelberoende äldsta barnet också använda maskinen i fråga efter eget bevåg. Då blir det inte mycket tid över...

Lägenhetsrenovering
Eller ska vi avända formuleringen från vårdnadsutredningen, "sanering"? Hyresvärden har konstaterat att lägenheten behöver renoveras för 18.000:-. Hon kräver barnens pappa på halva beloppet trots att han inte har varit där på ett och ett halvt år och till och med lämnat ifrån sig nycklarna dit. (Jag var med den gången och kan skriva under på att den då var i gott skick)

Frågan kan bli intrikat eftersom han formellt inte har släppt sin halva av kontraktet till Henne. Vem som slutligen får kontraktet, avgörs av vårdnadsdomen enligt värdens praxis. En annan fråga är om Soc, Hennes huvudfinansiär, öppnar plånboken den här gången också. Nio papp, minst, blir Hon ju skyldig.

Besöksförbudet på gården
Hon har ju sagt till barnens pappa att barnen inte längre får leka med honom på gården. Det gick inte, ungarna sticker helt sonika ut när de vet att han är på plats. Hennes motdrag: När pappan ringer och berättar att han är på G, så säger hon inget till barnen. De får själva upptäcka att han sitter där. Det har hänt att han har fått sitta där trekvart-en timme och vänta ut dem.

Maten
Ett av barnen pratade om maten därhemma och började gråta. H*n pratade om "äcklig mat".

Vi har hört liknande tongångar förut och förstått att Hon har en tendens att röra ihop något, vars rester sedan mikras till de tar slut.

Sån är Hon

Jag mötte Henne

Det var en träff i kväll igen, bara en vecka efter den förra. Orsaken är förstås att semestrarna rubbar det schema som borde gälla: Fadern får träffa barnen fem timmar varannan vecka i närvaro av en, som Hon föraktfullt kallar det, "övervakare". Den korrekta termen är förstås kontaktperson.

Nåt nytt?
Egentligen inte. Barnen luktade möjligen lite mindre än förra gången, och det äldsta hade färgat håret. Dock inte tvättat det på några dar:

Färgat -inte tvättat

Cykelnyckeln
Jag hade fel när jag skrev att nyckeln kom bort i lägenheten. Den tappades bort på stan häromdan, när Hon var ute med barnen på cykel. Av outgrundlig anledning (det barn som berättade saken, bara ryckte på axlarna åt mammans resonemang) så bestämde Hon att alla då skulle lämna sina cyklar på ett av stadens torg och ta bussen två hållplatser hem i stället. Där står de än idag, eftersom reservnyckeln överlämnades till Henne i samband med att jag körde barnen hem ikväll.

Torget i fråga är en riskzon, kan jag berätta. Hoppas verkligen att cyklarna står kvar.

Så mötte jag Henne
Som vanligt fick kontaktpersonen ringa Henne och berätta att vi var på väg. Hon hade "ett fullmatat program", hade k-personen fått veta vid överlämningen på stan. Minst två kilometer, tre busshållplatser, hade två av barnen fått gå dit hemifrån. Bussbiljetter åt barnen är inte på fråga. Fast Hon har förstås säsongskort själv. Nåväl:

Jag landade med bilen (som rymmer barnen och kontaktpersonen, men ingen mer) på en ledig plats i samma stund som Hon kom runt hörnet från det som k-personen faktiskt kallade "suset" utan att gå in på varför. Hon såg mig först.

-När tänker du lämna tillbaka mina datorer! var Hennes hälsningsfras. Jag blev helt överraskad, inte bara av den oväntade repliken. Barnens mamma såg ut att ha åldrats tio år sen jag träffade henne senast, i December 2005. Fåror i anskitet, stripigt hår som inte borde hållas långt längre var det mest slående i hennes anblick.

-Det är inte dina datorer, sade jag.
-En gåva är en gåva, kom hon med. Vi stod på var sin sida av gatan och folk vände sig om. Hon hörs ganska bra, ska ni veta.
-De var mina hela tiden, det vet du. Jag började bli arg och kände att jag var beredd att gå in på Hennes hemmaplan: Tjafs och tjat. Hon är en mästare på sånt. Här räddade Hon mig:

-Innehållet på dom är mitt, sade hon. Tillbaka till kärnan i problemet.
-Se till att skaffa en jurist som gör klart vad som gäller, svarade jag. -Så följer vi det.
-Jag har sju ******** på dom. Dom är mina, fortsatte Hon. Har du läst det?

Åhå. Jag som trodde att det bara var en fix ide, det här med de ovärdeliga diskarna. Siffran sju är helt klart överdriven, men material Hon har användning för finns lika helt klart där och ingen annan stans.

Jag svarade att jag inte har tittat på materialet. Hon hotade mig åter igen med rättegång (det är arton månader sen första gången) Jag kände att jag blev arg igen. En kille på väg in i bilen framför min fick en gåtfull anledning att stanna upp och inspektera sin mobil, med ett snett leende. Jag var faktiskt på vippen att skaka Henne i grunden med en sak, men lyckades avstå.

-Då ses vi i Tinget, svarade jag bara och försökte se Hennes ögon, men de var dolda av ett par av de fulaste solglasögon jag har sett i hela mitt liv. En parodi på årets solglasmode. Jag överdriver inte. Får hon betalt för att bära dem? Hon har ju dålig ekonomi, vet vi.

Här gick kontaktpersonen in och bröt matchen. K-personen, ett riktigt proffs, såg nog att det barkade åt fel håll. K-personen tog Henne i armen och började prata om detaljerna till nästa träff. Lika bra det.

Var du på väg att berätta om bloggen, eller?
Värre än så, faktiskt. Hennes material ligger spritt över två 10 GB-diskar tillverkade i början på 00-talet. Åldern börjar bli farligt hög. Dessutom har diskarna i fråga alltså legat undanstuvade sen mellandagarna 2005. Ingen kan påstå att de längre fungerar när de inte snurrat på så länge.

Det var det jag var nära att berätta.

Så Hon kan inte göra anspråk på sitt eget material?
Tydligen inte. Allt jag har sett om upphovsrätt och intellektuell egendom handlar om information som används eller sprids. Den här infon ligger oanvänd och ospridd där den ligger, på hårdvara som är min. Hade det funnits lagrum för denna eventualitet, så hade jag nog fått veta det för länge sen.

Lite kul är det, faktiskt.