Inför julen...

Det är lika bra att säga som det är. Det vill sig liksom inte med den här julen. Den rätta inför-känslan vägrar att infinna sig. Hemmet är pyntat värre, julkorten skickade i tid, julmaten inhandlad och klapparna likaså. Inte ens den goda nyheten att Katten är bättre däran än befarat hjälpte.

23 11 5 6 1 13 20
(Ja, jag följer Lost) Vårt fokus är på den 23, nu på lördag. De fem timmarna från cirka klockan elva som pappan får träffa sina barn, närmare bestämt. Nästa gång han får träffa dem blir den 6 januari, Trettondedag jul. Gången därpå är Tjugondag Knut passerad med råge.

Det är det perspektivet som är så deprimerande. Fem timmar ska räcka till ett julfirande, lediga mellandagar och nyårsafton. Det går ju liksom inte.