Julegranen

Nu är den klädd. Vi har tagit för vana att pryda den med semesterminnen. Det här är t.ex en Floridiansk delfinsurfande blåvalssurfande tomte som vi tycker är jäättefin. Ett annat semesterminne är denna ängel:

Amerikansk, den med förstås

Julaftonen, då?
Idag, den 23, har vi firat jul med barnen och deras pappa. Det blev fem ganska intensiva timmar. Kul, förstås, men också lite stressigt. Som barnens pappa uttryckte saken i ett luttrat tonfall:

Fem timmar

På fem timmar varannan vecka hinner man bara inte ikapp. Det är så mycket att berätta och komma ifatt med i stort och i smått. Den här gången verkar barnen iallafall ha fått frukost eftersom de inte ville ha mat direkt de var framme hos pappan. (Kan det vara så att vårt brev till Soc hade effekt. Vem vet?) Och det äldsta uteblev igen. Tyvärr. Där är det Hennes vilja och känslor för pappan som gäller där, verkar det.

Förutom den vanliga konkurrensen mellan barnen om pappans uppmärksamhet och deltagande, så hade vi en situation som jag tror att de flesta föräldrar känner igen:

Julklappsräkningen
Ett av barnen hade önskat sig en rätt dyr sak, vilket givetvis slog på julklappsbudgeten för barnet i fråga. Därmed fick barnet färre antal presenter än ett av syskonen. Bad, bad news. Alla kan inte väga antal mot summor. Det var väl den enda störnigen, förutom den vanliga:

Ett utdraget farväl
Formuleringen är en av kontaktpersonernas. Det handlar om att det tar tid att ta på sig och komma iväg för att vara tillbaka till hemmet hos Henne på utsatt tid. Barnen vill alltid vara kvar med pappan, men det får de ju inte för Tingsrätten och Socialförvaltningen. Det blir en långdragen process där än den ena, än den andra förvändningen och missnöjet med än det ena och än det andra ventileras. Bara för att pappa ska ta sig an vad det nu är frågan om. En sista dos uppmärkasmhet är vad barnen vill få i sig.

Nu är julen slut, slut slut
Vi har gjort skinkan, klätt granen och har det andra kallar julfirandet framför oss. Vi har nog själva julen bakom oss. I morgon kommer barnens pappa över och vi käkar, pratar och skrattar tillsammans. Det ska bli kul.

Dock är barnen inte med

---

[UPDATE kl 23:16] Superduperklappen ingen önskade
Jag glömde alldeles: Min klapp till pappan och barnen var en Sony PS2 med vidhängande spel. Dundersucce, särskilt ett med en samling rabiata kaniner som inte kan städa eller dansa om jag har förstått saken rätt. Huvudpersonen påminner till utseendet rätt mycket om Elvis, han i Metro. "Elvis" har rätt många prövningar att stå ut med. En är t.ex att spruta morotssaft(!) i ansiktsmaskerna på ett antal ilandstigande kaninattackdykare. Det enda jag kände igen där var att ubåten förstås var gul...