Gissa vem?

När jag kom hem från jobbet idag var barnens farmor redan hemma och hade öppnat posten.
-Vi har fått svar från Soc, var det första jag hörde.
-Gissa vem som har skrivit under, var det andra jag hörde.

Oh nej!
Det där var ingen fråga. Det var ett påstående. Vi har ju skrivit tre gånger nu till Soc och uttryckt vår stora oro för barnen och deras välbefinnande. De två första breven var adresserade direkt till chefen för det aktuella distriktet. Det tredje, som återges här, adresserades till enheten i fråga utan namns givande och öppnades väl av någon som lät det gå vidare efter eget omdöme. Nåväl:

Vi har tagit emot era anmälningar om oro kring barnen [efter-
namnet]
Vi har på grund av sekretess inte några möjligheter att i övrigt
lämna ut någon information.

Med vänlig hälsning

{Namnteckning}

[En Viss Socialsekreterare]
Telefonnummer

Jäpp. Den som tydligen har fått våra bekymmer för barnen på sitt bord är alltså Hennes tillskyndare på Soc. Den Socialsekreterare som har stått vid Hennes sida hela det här året och noterat den ena stolligheten och motsägelsen efter den andra utan att höja ett ögonbryn. Shit.

Tur var det väl att de två första breven landade på hennes chefs bord. Om den chefen ställer frågor till EVS (Socialsekreteraren) får EVS iallafall svårt att mörka på saken.

Att de inte ger några som helst detaljer kan jag förstå. Jag uppskattar faktiskt att man arbetar med höga sekretessnivåer på stället. Men att hon angav sitt telefonnummer på slutet känns i sammanhanget lite märkligt. Att lämna ut kontaktinformation i ett fall där man inte får säga något.

Barnens pappa
...ringde idag upp EVS' kollega som var med på mötet i går. En stressad kvinna mellan två sammanträden började förklara att hon inte hade mycket tid.
-Det är lugnt, sade pappan. -Jag vill bara tacka för ett bra möte igår.
-Oj. Tack, kom svaret. Hon var överraskad. I det jobbet får man nog ta rätt mycket, och att då få ett personligt tack för en insats är nog inte så vanligt.

Sån är han.