06 februari 2007

Ett möte på Soc

Barnens pappa träffade en tjänsteman på Soc igår. Det var efter den senaste träffen som han begärde att få träffa gruppchefen och redogöra för sina bekymmer för barnens välbefinnande.

Det viktigaste var ju uppgiften från ett av barnen att Hon ger barnet örfilar så gott som dagligen.

Nu var chefen ifråga bortrest på en tid, så det blev en kollega till En Viss Socialsekreterare som pappan träffade. Lika bra det, eftersom EVS och barnens pappa inte går ihop alls. Kollegan påpekade noga och ofta att hon inte längre var på fallet Henne och att hon därför inte var så välunderrättad. Men en del hade hon "hört på möten", och kunde följaktligen meddela pappan att mamman nu har stöd av två olika personer som kommer till familjen med jämna mellanrum.

Det är tydligen mornarna som är svårast för Henne att organisera. Vi vet sedan länge att frukost inte hör till vardagen. Barnens första mål kan lika gärna vara lunchen i skolan.

Lite alarmerande är att Soc "inte har medel" till att hjälpa föräldrarna att få igång en samarbetsrelation med varandra, något det har talats om en längre tid. Nu är det ju i princip bara mamman som vägrar och ställer till det, så vi får hoppas att hennes stödpersoner påverkar henne åt rätt håll.

Pappan har sedan en längre tid erbjudit sig att ha barnen på helgerna, något som mamman har varit med på under förutsättning att Soc "betalar övervakaren". Att det gick utmärkt en torsdag-måndag utan kontaktperson förra året spelar tydligen ingen roll. Detta visste inte den här Socialsekreteraren om, och blev lite överraskad. Men pengar till sådant har det inte. Kontaktpersonsverksamheten är tydligen mycket dyr för dem.

Allt pappan pratade om noterades iallafall noga. Det viktigaste, utsagorna om Hennes örfilar och slag, noterades under tystnad. Noga. Utan att kommenteras.

Vet Soc mer än vi om saken?

2 kommentarer:

Anonym sa...

what??? Jag har inga ord - om barnen blir slagna så är det ju straffbart av myndigheterna att inte göra något. fanfan vad arg jag blir!

Plastfarfar sa...

Såja, Sara. Ta det lugnt. Vi tror alltså att de redan anar något.

Och vi vet faktiskt inte om de redan har dragit igång något.

Hoppas vi iaf...