Dan före dan!?

-Nähä, säger ni.
-Joho, säger vi.
-Det är i övermorgon, säger ni.
-Vi vet, säger vi. -Men det är i morron vi kan träffa ungarna.
-Visstja så var det, säger ni då.

Träffschemat
rubbas inte av något så världsligt som storhelger. Och träffschemat säger fem timmar varannan lördag. Med den nuvarande kontaktpersonen börjar de fem timmarna klockan elva. Klockan sjutton är då julfirandet över för vår del, känns det som. Men barnens pappa ska få till ett julfirande under de omständigheter som gäller.

Anpassningar
Barnen har levt ensamma med Henne i snart ett år nu, och vi har noterat olika förändringar i deras vardag. Den mest skrämmande är att de inte verkar få frukost om morgnarna. Vi har ofta noterat att de var hungriga när de kom till en träff, och med den nya starttiden elva så har deras hunger varit akut. Alltså ser vi till att det finns att äta redan när de kommer.

En annan sak har pappan märkt genom att det har blivit allt svårare att få barnen att sitta tillsammans och äta under träffarna. Förklaringen finns i vårdnadsutredningen, där en kontaktperson vittnar om måltidsvanorna: Var och en går ut i köket och tar för sig av vad som nu finns att äta när var och en känner för det. Alltså blir det mer något vi kan kalla buffé än en gemensam sittning.

Traditioner
Julen har aldrig varit en stor sak i familjen när den var hel. Men en tradition håller pappan styvt på, och barnen har nog inget emot det: Massor av julklappar ska det vara. Massor av julklappar blir det. Pappan har lyckats utverka önskelistor via Henne, och vi hade ju tillfälle att snacka julisar på den senaste träffen också. Barnen blir garanterat glada. Jag bistår med en superduperklapp som inget av barnen ens har nämnt. Det ska bli kul att se hur den tas emot.

Efteråt
åker jag och barnens farmor hem och påbörjar vårt eget julfirande, som inleds med skinkbakning och granklädning kvällen före Julafton.

Det kommer att kännas konstigt