Back to work

I dag börjar pappan arbeta igen efter sommarens enda ledighet. Två veckor skulle han ha varit med sina barn, men mamman satte P för detta, inklusive en helg som han faktiskt hade umgängesrätt. Detta kallas umgängessabotage, men den juridiskt kanske inte alla gånger så väl bevandrade mamman påstår faktiskt att det är Soc' beslut att stoppa umgänget med pappan. Ljuger gör Hon också: Det pågår ingen 'snabbutredning' på Soc om pappan och vidare träffar med barnen. (Läs bakåt några inlägg för detaljer)

Vad håller hon på med egentligen?
Barnens Farmor är benägen att tro att det är ekonomi i botten. Mamman får ju till en del sina bidrag nedskrivna i proportion till pappans umgänge med barnen. Själv tror jag mer på att det är ett lite riskabelt sätt för Henne att sätta press på Soc om att få en kontaktfamilj som skulle lasta av henne helger och kanske till och med veckovis. De som har hand om sådant på Soc har faktiskt kontaktat pappan. Då fick de veta hur ofta han egentligen hade barnen. Detta har rimligen påverkat deras bedömning. (Vi vet också att ett av barnen klart har motsagt sig k-familj, och att det yngsta är med på saken om 'det är på landet och det finns djur där'. Vad de två andra tycker, vet vi inte). Vidare i mitt resonemang:

Nu kan mamman säga att pappan inte alls träffar barnen och att behovet av k-familj nu är prekärt. Hon är kapabel till sådana resonemang. Om hon är kapabel att förstå att kontaktfamiljer inte växer på trän hos oss heller, vet jag inte.

Kontakt!
I går, sista semesterdagen, fick pappan kontakt med ett av barnen på telefon. H*n var väldigt diffus och motsägelsefull om var h*n befann sig, så pappan gav upp att ens försöka få klarhet. Vi vet ialla fall att de har varit bortresta veckan efter midsommar.

Via en SMS-dialog vet vi också att mamman har läst det mail som jag skickade till henne, och att hon inte har för avsikt att svara. I dag träffar hon nämligen en av sina hemmahosare socionomer på Soc som får ta beslutet om pappan ska få träffa sina barn i helgen enligt tingsrättens umgängesdom.

Den hemmahosare socionom på Soc som 'beslutar' (ger henne rådet, alltså) att genomföra umgängessabotage borde väl ändå inte finnas?

Då blir det fler än Henne som vi drar inför tinget, eller JO.

Ett mail

Pappans två semesterveckor den här sommaren är snart över. Han hade planerat massor med saker med de barn, två och två, som han skulle ha haft enligt överenskommelsen med Henne. Därav blev intet.

Mamman svarar inte på vare sig SMS eller mail. Barnens telefoner verkar avstängda; "Abbonnenten kan ej nås".

De senaste dagarna har det varit ganska rörigt med besked fram och tillbaka, så jag sopar rent med ett mail som jag skickade till Henne, kopia släktingen som förmodades agera mellanhand, i kväll:

Hej

Att du sviker en överenskommelse om att [Barnens pappa] ska träffa sina barn är väl i linje med alla dina svek, så det är inget att haka upp sig på. Nu är det emellertid så att du har frånhållit honom en träffhelg enligt Tingsrättens förordnande. Då blir det allvar:

Du har gjort dig skyldig till umgängessabotage, vilket kan leda till vite upp till 100.000:-

Vi har kontrollerat dina påståenden om Socialförvaltningen och konstaterat att de inte har någon som helst rätt att besluta om [Pappans] umgänge med barnen, vilket du har påstått. Sådant kan bara Tingsrätten besluta. Vidare:

Ditt påstående att en utredning pågår är helt igenom felaktigt. Socialförvaltningen har ingen pågående utredning när det gäller dina påsåtenden om [Papan] och [Barnet]. (Varför ska de andra barnen straffas för detta, kan man också undra)

Blir det fler sabotage av Pappans rätt att få träffa sina barn, som du dessutom vet att de vill vara med sin pappa, så ser jag ingen annan råd än att vidta de åtgärder som finns när det gäller umgängessabotage.

mvh
/[Jag]

Upprinnelsen till Henne nuvarande agerande står att läsa om här. Vi tror att allt bottnar i pengar; Hon får nedskrivet bidrag i nivå med pappans umgänge, vilket inte har varit så litet. Hittills.

Hur betalar man ett skadestånd?

Inte så här, i allafall

Advokatbyrån har överenskommit med [Henne] att hon på egen hand skulle ombesörja skadeståndsfrågan. Jag har dock varit i kontakt med [Henne] dag som ovan och fått bekräftat att skadestånd inkl ränta för henne och barnen emotses på hennes bankkonto nr: —

Jag får passa på att tillönska Dig en trevlig midsommarhelg!

Ur ett fax från Fina Advokatbyrån till pappan ombud. (Ordagrant! Negationen 'dock' får Fina Advokatbyrån gärna förklara) Avslutningen, den om midsommaren, känns som ett hån. Men så går det tydligen till i den svängen.

Den första frågan är om räntan. Hur mycket från när? Om vi räknar med 6% från när domen fick laga kraft, så pratar vi om lite styvt en tia om dagen. Överkomligt, i väntan på följande:

Jag motsätter mig att utbetalning av skadestånden till mina barn och till [Henne] görs som en överföring till [Hennes] bankkonto.

Anledningen är dels att jag vill att pengarna ska sättas in på personliga konton som jag öppnar i barnens namn, och dels att det inte tydligt kommer att framgå av en överföring till [Hennes] konto att det rör sig om skadeståndet och inte något annat.

Jag önskar att skadestånden betalas ut via [Pappans ombuds advokatbrå] och vill ha er hjälp med detta.

Vidare kommer till en början endast [Hon] att få sitt skadestånd.

Jag väntar nämligen med utbetalning av skadestånden till barnen i väntan på att min begäran om spärr på beloppen är behandlad av Överförmyndarnämnden

Ur en skrivelse från pappan till sin advokatbyrå. Det är lätt att föra över pengarna, men hur ska vi veta att Hon inte slår till om ett par månader och säger att beloppet handlade om något helt annat? Det viktigaste:

Skadestånden till barnen skulle klumpas ihop med Hennes. Vem tror då att dom ens skulle höra talas om beloppen? Inte jag.

Skulle stålarna sedan komma t.ex från mitt konto, så skulle jag faktiskt kunna sätta en tusing eller två på att Hon skulle ta det som en ersättning för sina överskrivna hårddiskar som händelsevis beloppsvis sammanföll med skadeståndssiffran och är sedan fullt kapabel avkräva pappan samma belopp. Tro mig, vänner. Jag har lärt mig hur hon tickar vid det här laget.

Pappans brev lär väl gå ur kuvertet direkt in i faxen fvb Fina Advokatbyrån. Sen får vi se.

Å andra sidan
Kronofogden kopplas in ganska tidigt i sådana här ärenden. Mamman har tydligen rätt att söka utmätning samma dag domen fick laga kraft, vilket skulle rendera pappan en prick i regisktret trots att han kommer att betala 'frivilligt' (Fogdens term) när en anmodan kommer.

Hur länge törs man vänta?

Förlåt mig, Soc!

Jäpp
Jag har de senaste dagarna undrat vad Hon och Soc egentligen gör. Det har till exempel hetat att Soc utreder pappans rätt att få umgås med sina barn, trots att tingsrätten är den instans man i så fall ska vända sig till.

Eller att barnen inte vill träffa pappan längre. Men Hon har stoppat pappan från att träffa sina barn de två veckor runt årets midsommmar som han är ledig. Det hette från Henne att det var Soc som hade dragit in umgängesrätten i väntan på en 'snabbutredning'.

Snabbutredning
Visst låter det. Som hämtat från en skandalartikel i pressen. Sedan skulle Soc, av alla, tydligen dra in pappans umgängesrätt. Som om de hade med den saken att göra. De har de inte. Envar sin egen jurist, säger jag om (och till, när tillfälle ges) till Henne.

Pappan trängde under dagen igenom några byråkratiska lager på Soc och kom till slut fram till den som nu är ansvarig (semestervikare) för Henne, och mottagare av ett brev som hon skrev före midsommar.

Brevet gick tydligen ut på att pappan hade skrämt sina barn (Ja, han hade haft en konflikt med ett av dem och satt ner foten. Därav incidenten) och att inget av dem längre ville/vågade träffa pappan. (Han har pratat med de tre syskonen, och alla vill hemskt gärna vara hos honom igen. Det fjärde, det med incidenten, vill han inte stressa och han respekterar barnets önskan att inte träffa pappan just nu)

Handläggaren slog ifrån sig direkt. Hon hade ju mammans brev framför sig, och kunde tydligen inte föreställa sig att det innehöll något annat än fakta. Det första pappan fick veta var att det alls inte pågick någon utredning. Sedan att Soc givetvis inte kunde beluta om umgängesrätt.

Det andra var att mamman hade underrättats om att ett beslut att stoppa umgänget var hennes eget och ingen annans. Soc hade inte med den saken att göra.

Det viktigaste
Det pågår ingen utredning om pappan. Brevet från mamman gav inte det resultat som hon påstod.

Kort sagt
Mamman har agerat helt och hållet på eget bevåg. Hon har hängt fram detta som om det var Soc som skyddade en värnlös kvinna mot en pappa som tydligen bara vill barnen illa.

Umgängessabotage?
Helt klart. Pappan kontaktar ombudet i morgon.

Sorry, Soc
Jag ber förbehållslöst om ursäkt för det som jag har skrivit om er de här dagarna. Men bara de här dagarna, om ni ursäktar.

Tro inget annat

Midsommaren 2008

...går inte heller i år till hävderna som en bra helg. Det går bara inte att mörka på. (Midsommaren 2007 var ingen hit, den heller). Barnens Farmor mår inte bra och pappan vägrar att ens prata om hur han känner det.

Han får inte träffa sina barn därför att mamman har tagit till en nödparagraf om att 'barnen svävar i allvarlig fara' om pappan fortsätter att träffa dem. Soc har accepterat hennes åtgärd och har haft fyra arbetsdagar på sig att undersöka sakförhållandena bakom Hennes påstående:

Ett (1) telefonsamtal på pappans display är utfallet hittills. Inget meddelande. Ingen återuppringning.

<Update >
Det framkom saker efter detta skrevs. Läs mer här.
</Update>

Det vidriga är att det handlar om pengar
Vi vet nu att mamman har fått besked från Försäkringskassan om pappans ansökan om umgängesbidrag, vilket leder till nedsatt underhållsstöd för de dygn per månad som pappan umgåtts med barnen. Och de är åtskilliga, ska ni veta.

Vi talar om en kvinna som inte anser sig ha råd till att medbringa barnen matpengar när de är med pappan.

Vi talar om en kvinna som av samma anledning vägrade att skriva under på hur mycket pappan hade barnen. Det var då han riktade sig direkt till Försäkringskassan, som har fattat ett delbeslut med Henne för kännedom. Då vet hon vad som kommer.

Vi talar om en kvinna som har (fått klart för sig?) insett att hennes bidrag skrivs ner ordentligt när Försäkringskassan betalar ut umgängesbidragen till pappan.

Vi talar om en kvinna som sätter sig själv före barnen, det är dokumenterat i vårdnadsutredningen.

Vi talar om en kvinna som ser barnen som en inkomstkälla som man tyvärr måste föda och till nöds klä anständigt.

Jag talar fritt ur hjärtat.

Gla Missommar

Gla Missommar

Undras hur barnen har det

Förtydligande

Avsnittet om umgänget i gårkvällens postning blev lite otydligt. Så här är det:

Mamman underrättade pappan om att Soc hade dragit in hans umgängesrätt i väntan på 'en snabbutrdning'. Där ljög Hon. Soc har inte mandat att göra så, men en vårdnadsförälder kan dra i nödbromsen om barnen 'svävar i allvarlig fara' och på eget bevåg stoppa umgänget. Det är vad mamman tydligen har gjort.

<Update >
Det framkom saker efter detta skrevs. Läs mer här.
</Update>

Sedan vidtar en utredning som har tagit märkvärdigt lång tid att komma igång och därmed förstördes barnens midsommarfirande. Pappans och vårt också, men det känns som en bagatell i sammanhanget.

Läs kunniga kommentatorer på Pappaliv.se, där jag lade en fråga igår. (Öppnas i nytt fönster)

Utsikterna just nu -molnen hopar sig

Kvällen före midsommarafton 2008. Flertalet av dessa besked kom faktiskt in under eftermiddagen, tro det om ni vill:

Skadestånden
Hennes ombud har tillskrivit pappans ombud att pengarna omedelbart ska in på ett konto tillhörigt Henne. Hon är tilldömd 38.000:- och två av barnen 7.000:- vardera. Givetvis ska hela summan in på Hennes bankkonto. Vem tror att barnen kommer att få se ett enda öre av sina skadestånd om det blir så?

Pappan har begärt att pengarna ska deponeras på Hennes byrås klientmedelskonto. De vet ännu inte om att han har tillskrivit Överförmyndaren om spärr på barnens pengar, så att mamman inte kan använda dem utan tillstånd och efterföljande redovisning.

Umgängesbidragen
Tack, Stina! Pappan har skickat detaljerna till Försäkringskassan, som i sin tur kommer (har redan?) skickat Henne underlaget. Problemet för henne är att om pappan har barnen så och så många dagar, så kommer hennes vårdnadsbidrag att skrivas ner i motsvarande omfattning. Hon har faktiskt förklarat sig inte ha råd med detta (men gärna låtit pappan ha barnen så mycket det nu är möjligt när man arbetar)

Umgänget
Pappan har fått veta att barnen 'svävar i allvarlig fara' om de är med honom. Detta av Henne, som har anmält honom till Soc som 'ska ha tillsatt en snabbutredning' efter en incident. I väntan på denna är pappans umgänge med barnen tills vidare stoppat, har Hon SMS-at pappan.

Utredningens enda märkbara tecken för pappan har varit att någon från Soc ringde upp honom härom dagen när han inte kunde svara, utan att lämna meddelande eller ens att ringa om lite senare. Den snälle pappan ringde då det nummer som stod på displayen och undrade vade de ville i en röstbrevlåda. Ingen respons.

Sedan har det inte någon som helst aktivitet ägt rum från Soc gentemot pappan.


<Update >
Det här blev lite otydligt och svårläst. Bättre skrivet här.
</Update>


Juridik
Pappans ombud förklarade att Hennes agerande är umgängessabotage, som kan ge vite upp till 100.000:- medan Socialjouren förklarade att det är vårdnadshavarens rätt att stoppa en umgängesförälders träffar med sina barn om barnen 'svävar i allvarlig fara'. Samt att v-havaren och inte Soc är den som ska underrätta umgängesföräldern om det hela.

Vem har rätt. Juristen eller Soc?

Barn i fara?
Tre av de fyra barnen som pappan har nått den här veckan har berättat att de gärna är med honom igen, men att 'det är ju mamma som bestämmer'. Det fjärde, h*n med incidenten, ligger pappan lågt med att söka upp. Att inse att man har skickat sin trots allt så omtyckta pappa 'i fängelse' är ett trauma för vilket barn som helst.

Går det att hänga falsk tillvitelse på Henne för det här, så blir det så. Var så säkra.

Vad håller Hon på med egentligen?
Det är med umgängesstoppet talar mot i princip allt Hon har gjort på väldigt länge. Pappan skulle ge henne 'avlastning' så mycket det går för hans arbetstider och nu är det tvärstopp. Han ska inte längre över huvud taget få umgås med barnen, och till och med 'avsäga sig' umgängesrätten.

Pappan tror att Hon spelar ut alla korten gentemot Soc, som i samband med att hon begärde kontaktfamilj fick reda på hur mycket han egentligen hade, och i sommar skulle ha, barnen och då fick kalla fötter på det här med kontaktfamilj åt henne. (K-familjer som utan vidare tar fyra barn står för övrigt inte på kö i vår kommun heller). Enligt pappans resonemang har mamman skurit av pappan från umgänget dels för att visa Soc att han är ute ur bilden, och dels av ekonomiska skäl:

Mamman inser att hennes bidrag dras ner i den omfattning pappan har barnen. Det tål inte hennes ekonomi, vad bidragen än är till för, och vad de nu används till.

Det här tror jag
Mamman har helt enkelt fått för många dåliga nyheter och/eller svåra frågor från FörsäkringsKassan och Soc på för kort tid och ballat ur, som det hette när jag var ung. Då agerar hon i desperation, utan att tänka på vare sig vidden av det hela eller vad det kan leda till.

Ska jag tro en uppgift, så lär det till exempel vara Hennes sak att bevisa att hon hade barnen en period som pappan har angivit för FK att han hade dem. Då kommer hennes bidrag alltså att skrivas ner i en märkbar omfattning.

Hennes utspel om de raderade hårddiskarna är mer ett spel för gallerierna. Snyftet om att 'hela hennes yrkesliv' låg på dem ger varken jag eller pappan ett vitten för, men tidsmässigt kom den lilla stöten nära de andra och gjorde kanske sitt till. (Raderingen och mailet om detta till Henne skedde för övrigt helt i samråd med pappan)

Midsommar, ju
Jag hör till dem som anser att självömkan är den åttonde dödssynden och borde således lämna ämnet utan kommentarer. Det gör jag dock härmed ett avsteg ifrån:

Ha't så bra, ät och drick av hjärtans lust. Sånt är aldrig fel.

Osäker prognos inför midsommaren

Pappan är ledig den här veckan och nästa. Då skulle han ha haft barnen två i taget en vecka i taget, var det tänkt. Som det ser ut nu får han inte ens ha dem i helgen, som är en udda vecka och alltså hans helg att umgås med sina barn. Mamman har slagit till alla bromsar och svarar just nu inte på vare sig telefon, SMS eller mail.

Detta har hänt
I slutet av förra veckan hade pappan två av barnen över natt. Ett av dem, född retsticka och provokatör, var mer än lovligt besvärlig och det blev konfrontation. Pappan sade ifrån. På skarpen om något och det urartade till ett gräl mellan dem. Notera ordet 'gräl'. Inget våld förekom annat än i mammans sinne efteråt. Är man arg, säger man dumma saker, det gör vi alla.

Pappans dumma sak var att säga till barnet att det var h*n som fick pappa i fängelse genom att prata som h*n gjorde på videon.

Sådant går förstås rakt in. Barnet blev bestört och oerhört kränkt av att höra något som h*n egentligen borde veta. Gissningsvis kände, och känner, sig barnet därmed skyldigt till till att pappa 'kommer i fängelse' (Mammans formulering. Det blir elektronisk boja två tredjedelar av den ådömda strafftiden)

Barnet, gammalt nog att åka buss själv, åkte hem. Det var tidigt på kvällen.

Vad hände sen?
Mamman SMS-ade pappan redan i helgen att han skulle ringa Soc och avskriva sig umgängesrätten med barnen(!) p.g.a det inträffade. Barnet har vid en kontakt från pappan sagt att h*n inte vill träffa pappan. Ett annant att h*n hemskt gärna vill, men h*n får inte för Henne.

Mamman är inte den som skräder orden, så det här med barnmisshandel kom också på tapeten. I skrivande stund, nästan en vecka efteråt, har pappan inte hört något från dem i ett ärende som landets poliskårer reagerar oerhört snabbt på. Då tror iaf jag att det inte blev något.

Hon har rapporterat pappan till Soc. De ringde upp honom i går morse såg han på displayens nummer. Men vederbörande lämnade inget meddelande i röstbrevlådan, eller ringde om. Då kan väl knappast Soc heller betrakta det hela som akut.

<Update >
Det framkom saker efter detta skrevs. Läs mer här.
</Update>

Ett ombud anlitades
Nejdå, inget juridiskt ombud. Men väl en släkting till Henne som förmodligen mycket motvilligt (jag känner vederbörande, en sympatisk och reko människa) tog på sig uppdraget att ringa pappan om lägga ut texten om det oerhörda som inträffat och uppmana pappan att avsäga sig umgängesrätten med barnen.

Han berättade att han kommer att begära polishjälp om så behövs för att få ha sina barn i helgen, som ju är 'hans' enligt tingsrätten. Beskedet har väl nått Henne vid det här laget och vi väntar på någon slags respons.

Varför gör Hon så?
Pappans teori till hennes agerande är den enda rimliga, men ändå lite märklig i mina ögon. Genom att stänga ute barnen från pappan, som har svarat för så mycket avlastning, sätter Hon press på Soc att få fram en kontaktfamilj och/eller fler resurser som 'lastar av' henne. Högrisk.

Min tanke är att Hon bara har fått spelet. Man vet ju aldrig.

Mer ur mailen

Jag
Hej

Då jag inte hörde något från dig om det juridiska, kan jag meddela att de bägge hårddiskarna nu är raderade och kommer att skrotas.

Henne
Hej.
Jag har svarat dig. Du får stå till svars inför rätten. Mitt ombud kommer att kontakta dig

Jag kan inte direkt påstå att min knän skallrar och att jag står med fingrarna i öppen mun som en skrämd Disneyfigur. Hade Hon kunnat stämma mig, så hade detta nämligen skett för länge sedan.

Redan 2005 polisanmälde hon mig, kan jag berätta. De avskrev tydligen det hela efter att en utredare respektive en åklagare hade talat med mig i totalt kanske fem minuter. (Åklagaren vädjade faktiskt om att jag skulle ge henne diskarna 'för att få saken ur världen'. Hon var tydligen rätt tjafsig i saken)

Återstår enskilt åtal eller stämning, även kallat tvistemål. Enskilt åtal tror jag inte mycket på, eftersom det faktiskt inte handlar om ett lagbrott. Den som förlorar ett tvistemål får vanligen betala både sina egna och motpartens kostnader minus den försäkring man nu har i ämnet. Jag är försäkrad och klarar en sådan utgift. Vad vi vet, så har Hon inte ens barnen försäkrade och då är det svårt att tro att hon skulle ha en rättsförsäkring. Det hela skulle alltså kunna stå Henne dyrt.

Sen har jag hört något om att man som stämmande part måste ställa ett garantibelopp för att rätten över huvud taget ska ta upp saken, men det har jag inte kunnat hitta något om.

Vet någon av er något om detta, så delge gärna kunskaper i kommentarerna ;-)

Spärrade konton

Utdrag ur mailen på sistone:

Jag:
Ett par minderåriga barn i min närmiljö kommer att få ett skadestånd. Jag är orolig för att mamman, som är ensam vårdnadshavare, kommer att ta pengarna för eget bruk.

Kan man öppna bankkonton i deras namn som står under förmyndare?

Överförmyndarkontoret:
Alla barn som erhåller försäkringsersättning över två basbelopp (82.000:-)insätts på spärrat bankkonto. Om uppgifter framkommer att det finns risk att pengarna används till något annat än till barnens nytta kan spärr kvarstå. Det innebär att förälder alltid måste begära tillstånd för att lyfta medel.

Jag:
I det här fallet har vi tyvärr inga fakta att peka på, mer än att mammans ekonomi är mycket ansträngd och att hon förmodligen har betalningsanmärkningar. Vi vet också att hon för ett par år sedan tömde de sparkonton som barnen har.

Likaså vet vi att barnen inte får veckopeng, och att de pengar de får eller tjänar har en tendens att 'försvinna'. Barnen pratar aldrig om hur.

Jag antar att sådan uppgifter som dessa inte räcker till för att få spärr på skadestånden, 7.000:-, men jag undrar hur man går tillväga för att begära spärr på skadestånden (som kommer att betalas frivilligt)

Överförmyndarkontoret:
Tillskriv oss i ärendet när skadeståndet betalas ut så får vi pröva om spärr skall kvarstå alt införas.

Då gör vi det. Och tack för tipset, UllaH!

En bra helg

Egentligen gjorde dom ingenting särskilt, barnen och pappan, men dom hade det rätt bra ändå. Min och Barnens Farmors helg blev inget att skryta om av skäl som inte hör till bloggen, så när som på en sak. Hela bandet var hemma hos oss på söndagseftermiddagen. Där fick de en ny fin kamera (min gamla 5,1-mexapixlare, alltså):

Såpbubbla i skogen. Den blev inte långlivad

Barnen tycker om att gå i naturen, något som det finns mer av hos pappan än hos oss. Och inte har vi några harar hos oss heller. Bara en demon:

Minne från en Asienresa

Efter 'skogs'-promenaden lagade vi mat och satt sju personer vid bordet, åt och pratade. Det var riktigt trivsamt och harmoniskt. En märklig sak inträffade dock:

Kronofogden
Fyra barn satt plötsligt som tända ljus när ordet 'konkurs' på något vis kom in i snacket runt bordet från att handlat om Kinas många bidrag till civilisationen. Vi berättade om Kronofogden (som de kände till), beslag av saker som går att sälja och existensminimum. Det ordet kände de också till, men inte i detalj. Jag fick lägga ut texten om saken för dem.

Alla fyra fullkomligt sög i sig informationen om fogden och konkurser, som i mångt och mycket verkade bekräfta vad de redan visste. Och här gavs ju tillfälle att få sakerna bekräftade och att ställa följdfrågor.

De två äldsta sjöng sedan efteråt en inverterad variant om att 'Var nöjd med allt som livet ger' från Djungelboken, där de rabblade bort en massa dagliga trevligheter.

Hur det kommer sig att ungarna känner till det här med konkurs, fogden, indrivning och existensminimum är det lätt att spekulera i. Mamman har tydligen haft orsak att prata med dem om sådant. Eller så har hon hotat med fogden som svar på något önskemål.

Det var ingen ide att ens tänka tanken på att fråga barnen, de lever ju under Hennes yppandeförbud.

Skadestånden!
Nu är vi verkligen oroliga för vad som händer med de skadestånd på 7.000:- vardera som pappan ska betala till de två äldsta barnen. Skadestånd över två basbelopp (82.000:-) hamnar med automatik på spärrade konton, har vår Överförmyndare svarat mig i ett mail. Finns det fog för att pengarna går till annat än barnens väl, blir det också spärrade konton vid lägre belopp.

Här finns det minsann fog, men hur ska man övertyga myndigheterna om detta?

Domen

Vi hade ingen bättre flagga än den här på nationaldagen, den gamla och uttjänta flaggen från min båt. Många fina minnen har den med sig. Nästa år blir det en bättre flagg
(Klicka för större bild)









Domen, var det
Hovrätten var tämligen kortfattad. Den höll med tingsrätten i allt. En sak brydde mig ett litet tag: I avsnittet om ersättning till ombuden fanns ordet 'tidsspillan' med. Tidsspillan? Tar dom betalt för att snacka skit eller? Nejdå. Det handlar om den tid som gick åt när Hon vägrade att infinna sig och så vackert kom undan med hjälp av en Politiskt Korrekt domare. De olika ombuden fick tillsammans 3.371:- i ersättning för att de väntade på en som till slut vägrade att infinna sig. Detta av våra skattepengar. Vad hovrättens domares och funktionärers tidsspillan kostade, framgår inte.

Hovrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort vare sig i fråga om skuld eller skadestånd. Tingsrättens domar ska därför i de delarna stå fast

That's it folks. Mamman hade krävt ett hårdare fängelsestraff, men det avslogs. Rätten var enig. Nämndemännen, en man och en kvinna, var från (m) respektive (v). Härav kan iaf jag inte dra några slutsatser.

Fotboja?
Pappan är dömd, förutom till tre månaders fängelse, att erlägga skadestånd till Henne och de två äldsta barnen. Vad gäller fängelse, så fullkomligt tigger dompapperen om att han ska be om att få elektronisk boja och inte just fängelse. Det är billigare för samhället och, som vi vet, så är långt ifrån alla dömda förhärdade våldsmän som anfaller sina anhöriga.

Skadestånden
Den dag domen vinner laga kraft, kan den som har rätt att få skadestånd gå direkt till Kronofogden med sitt krav, utan att först kontakta den 'skyldige'. Fogden kommer då att kontakta den dömde och delge kravet. (Lita på att Hon kommer att göra det)

Den dömde kan, å sin sida, kontakta Brottsoffermyndigheten för en 'frivillig inbetalning' av beloppet. Då hamnar vederbörande inte i fogdens indrivningsregister.

Pappan kommer att göra en 'frivillig inbetalning'. Till skillnad från Henne, är han noga med att betala alla skulder, hur orättmäktiga de än må vara.

Och frågan är om de två äldsta barnen som vittnade mot sin egen pappa, som de ändå så gärna vill vara med, någonsin ser de sju tusen var de är tilldömda.

Vi som känner Henne har våra aningar.

Jag blir FÖRBANNAD

Under våren har det framkommit att pappan kan begära umgängesbidrag för de dagar som han har haft barnen. Varannan helg enligt tingsrätten, åtskilligt fler i praktiken. Dessa dagar har han haft utgifter för mat (och faktiskt!) kläder för barnen, medan mamman har sluppit att föda eller klä barnen.

Pappan lade in om umgängesbidrag för en tid sedan, och Försäkringskassans självklara respons var att mamman (vårdandshavaren) skulle skriva under på att pappan hade barnen de dagar han uppgav.

Vi får se
Hennes första reaktion när papperen kom. Ett inte helt ovanligt sätt att tala maktspråk. Hon skulle "titta på saken".

Nu har Hon svarat pappan
Jag har inte råd. Det är sant!

Jag har inte råd

Fattar hon inte att det är lika med försäkringsbedrägeri att uppbära bidrag för perioder som pappan har (utgifter för) barnen? Hon 'har inte råd' med den nedskrivning av bidragen för Hennes del som det skulle innebära att hon medgav att pappan har barnen.

Jag är inte klokt arg
Hur korkad och ego får man bli utan att straffas för det? Är det så viktigt att kröka sig redlös på krogen att man låter sitt ex indirekt finansiera fyllorna och taxi hem? Är skitfula (tro mig!) kläder och pinsamt snedträffade glasögonbågar så viktiga att man låter sitt ex indirekt finansiera dem? (Hon ser rent förfärlig ut, ska ni veta)

Jag är inte särskilt insatt i det hon håller på med, men det är lätt att konstatera att Hon inte längre kan kallas framgångsrik i det. Folk och företag står inte i kö för Henne, om man säger. Pengar rullar liksom inte in. Att då finansiera sin misslyckade verksamhet med bidrag som är till för barnen och deras väl, är helt enkelt förkastligt.

Det självklara motdraget
Blir inte. Går pappan ner till det minimum av umgänge som tingsrätten angav, så går det ju ut över barnen. Sånt är helt enkelt uteslutet.

Nu känns det lite bättre:

He he

Arbetet fortskrider

Jag har ju bestämt mig för att radera ett par hårddiskar som Hon anser vara sina. Orsaken är att jag helt enkelt har ruttnat på Hennes behandling av barnens pappa och att jag anser att den räkmacka som hon glider runt på för våra skattepengar helt enkelt stinker. Min lilla hämnd är denna:

Domen
När barnens pappa, på Hennes fövirrade och motsägelsefulla vittnesmål (var barnen coachade?), dömdes till tre månaders fängelse och runt femtiotusen i skadestånd för åtskilligt mindre än det våld som Hon veckoligen utsätter sina barn för, så beslöt jag mig för att kvittera artigheten.

Datorerna
Jag hade givit familjen tre datorer, utrangerade från jobbet, att använda. Jag var också noga med att de fortfarande var mina, främst för att datormognaden och säkerhetstänkandet där var kusligt lågt. De tryckte bara bort det de inte begrep, eller orkade läsa. Då lever man farligt på nätet.

Inte helt oväntat, tog Hon den vassaste till sin. När sedan familjen splittrades, gjorde jag anspråk på maskinerna och pappan överlämnade dem till mig en iskall, inte bara temperaturmässigt, morgon strax för julen 2005.

Mamman gick i taket. Hon hade nämligen 'hela sitt arbetsliv' på en av burkarna. Tough Luck, som det heter. Maskinen stod då hos mig.

Domstol
Hon polisanmälde både mig och barnens pappa 2005 för stöld av Hennes dator. Dock kunde hon inte belägga att datorn i fråga var Hennes, eller ens visa att hon ägde en Windows(ME-)licens. Detta fick den åklagare som talade med mig att lägga ner fallet.

Bankfack
Jag skruvade loss ett par 10GB-diskar ur två Pentium III maskiner från Dell respektive Fuijitsu-Siemens och lade dem i mitt bankfack. Skriftligen och muntligen gjorde jag klart för Henne att jag åtföljer det som gäller, bara någon talar om det för mig. Jag har ingen lust att betala jurister för utredningar som Hon skulle ha nytta av.

Hon hotade med rättegång. Hon hotade med grupptalan (folk hade minsann via mail lagrat original som bara fanns där på disken. Det ni) Hon hotade med rättegång igen. Och igen. Inget har ännu skett på den fronten.

Domen
Jag fick nog. Läs bakåt ett par vändor, så förstår ni att jag lade på en värstingraderare på diskarna i fråga. Jag tror inte att det är ens teoretiskt möjligt att (till astronomiska kostnader) återskapa data från de bägge diskarna.

Vad händer nu?
Inte mycket, mer än att förfärliga utfästelser och oväder kommer att komma från Henne. Materialet är borta för evigt, och Hon borde veta det vid det här laget. Inte för att hon har ringt och tjatat om saken, utan mer för att Hon borde vid det här laget känna mig tillräckligt väl för att veta att jag både menar och gör det jag säger. Då kanske det sitter en bit in att få saken bekräftad.

Tomma ord är mer Hennes grej, om man säger

Läget just nu
Den ena disken, IDE 0,0,0 är raderad och överskriven
Den andra, 0,0,1 är äldre och långsammare och behöver mer tid, 26% kvar. CPU bara 119% i skrivande stund.

Dagarna med Rigmor

När mamman var bortrest nästan en vecka, hade barnen en innboende barnvakt som har varit med förut. Rigmor kallar vi henne, och hon har varit bra vad vi har förstått. Hon inte bara bringade lite ordning i kaoset, hon tog också ofta ut barnen på olika aktiviteter.

Inte den här gången. De gjorde inte en enda sak. Barnen var i skolan och sedan hemma hela tiden, inklusive helgen. Rigmor pratade om att åka och bada, men eftersom hon hade glömt att ta med baddräkten så blev det inget. Hon skickade iväg de två äldsta, men det ena hade ingen lust så det rann ut i sanden. Det andra ville inte åka ensam och hittade ingen kompis som var kvar i stan.

Ett par av ungarna ringde några gånger till pappan och ville vara med honom i stället, men det gick ju inte. Han jobbade för fullt både i helgen och dagarna runt.

Deprimerande.

Varför Rigmor var så passiv den här gången vet vi inte. Men det går att spekulera i att hon dels hade alla fyra för första gången och dels så handlade det om nästan en vecka den här gången. Ett helt annat lass än tidigare.

I helgen blir det bättre. Då är barnen nämligen med pappan.

Diskarna?
Överskrivningsarbetet fortgår. I skrivande stund har det rullat i nästan 44 timmar och är klart till styvt 53% med en CPU-last på just nu 269%(!). Ibland klonkar det till om den ena hårddisken. Det låter lite som en diskettstation om den. Men allt fungerar än så länge. Programmet meddelar inga misstag.

He he.

Det här klarar dom inte!

En mycket läsvärd understrckare i SvD i söndags inleds med hur bra diverse företag är på att återskapa data från skadade hårddiskar. Paradexemplen är förstås från ruinerna efter WTC 2001.

Emellertid
Att läsa av magnetskiktet från en tokskadad disk är något helt annat än att läsa av nollor och ettor från en raderad, eller överskriven, disk i gott mekaniskt skick och få fram vad som tidigare har stått där.

Ska man göra en hårddisk oanvändbar oläsbar, så är det bättre att radera än att gå fram med slägga och blåslampa. Så här gjorde jag med de två diskar som har legat i bankfack sedan 2005 och som Hon anser är sina:

Damma av gammelPC-n
Det är en från jobbet utrangerad Fujitsu-Siemens från 2001, med en Pentium 4 1.4 GHz och 512 MB primärminne. Till utformningen är det ett chassi man kallar 'pizzakartong', och den är ett utmärkt fotstöd numera. Dra ut sladdarna till de ordinaride diskarna och häkta på dem på de diskar som ska raderas:

Det ser lite oseriöst ut, men diskarna kommer att göra sina livs sista insatser. Då får de ligga lösa

Peter Gutmann
är en Nya Zeeländare och datorvetenskapare som på 90-talet lade fram tesen att man i elektronmikroskop kunde se byte för byte vad som hade funnits under de nuvarande byten på en hårddisk och därmed kunna få fram gammal, överskriven information på den.

Han arbetade fram the Gutmann Wipe, som mycket vetenskapligt skrev skriver över en disk, spår för spår och sektor för sektor i akt och mening att försvåra, men inte omöjliggöra, denna mikroskopavläsning, som han ansåg omöjlig att komma runt. För detta har han fått kritik.

<Update>
Han verkar nämligen ha fel när det gäller att återskapa data från överskrivna diskar.
</Update>

Det är nämligen så att inget labb någonsin har rapporterat att de har kunnat återskapa information från överskrivna diskar. Då skriver vi väl över Hennes diskar:

Så här gjorde jag
Börja med att ladda ner Darik's Boot and Nuke från Sourceforge. I mitt fall CD-versionen. (Det finns versioner som stöder diskett och bootbara USB-minnen också)

Starta datorn från CD-n. Nu regerar Linux, vad man än har för operativsystem. Vit text på blå bakgrund ger en viss seriositet åt det hela. Jag väljer Gutmann Wipe i 4 vändor på de bägge diskarna. (Observera att Boot & Nuke dödar alla diskar den ser. Rena Talibanen. Ta bort de som ska ha kvar data efteråt!)

Ett tryck F12 startar en ganska odramatisk process som förmodligen dödar diskarna för vanliga Geeks och Nördar på minuter. Men nu talar vi timmar. Och CPU-kraft:

Ser ni siffran uppe till höger? 176 procent!

Då är det nog lika bra att jag tog av kåpan till min gamla trotjänare ;-)

CPU-n känns inte särskilt varm

Nu jobbas det
Jag vet att jag ställde parametrarna onödigt högt, men det känns faktiskt bra att veta att diskarnas information i praktiken är borta för evigt. Det hela går framåt med ungefär en procent per timme, så om 100 timmar från klockan tolv idag är jobbet klart.

Fyra dagar! Undras om diskarna håller för bokstavligen miljoner miljoners skrivningar och läsningar så länge. De är trots allt tillverkade runt -00 och lät lite knackiga när jag drog igång dem.

Spela roll. Det labb som kan läsa tillbaka informationen som det ser ut redan nu, finns förmodligen inte.

Lite kul är det

<Update juni -08>Det tog tre dygn och tre timmar därtill. Nu kan inget labb i världen återskapa data, elektronmikroskop eller inte.

Det känns rätt fint, ska ni veta</Update>

Syskonmobbning

Jag har inte skrivit om saken för att uppgifterna har varit lite diffusa, men det äldsta barnet har haft problem med några som har gått tämligen hårt åt barnet i fråga av skäl som jag inte känner till.

Tråkning
hette det på min tid. I dag heter det mobbning och är något annat än de styrkedemonstrationer som förnedrade mig på 60-talet. Det handlar om råa tillmälen, förakt och rent fysiskt våld.

Samma skola
Det äldsta barnet går i samma skola som det syskon som har haft problem tidigare. Syskonet i fråga mår helt klart inte bra, och verkar ha bestraffats av skolledningen för detta. (Läs i arkiven för April och Maj om ni inte tror mig)

Förstagluttaren
Nu har mobbarna hittat ett nytt, eller kompletterande, mål: Just det barn som vi skrev så mycket om en tid; Det kallas nu både DAMP och ADHD av samma lilla krets som hittills har gett sig på det äldsta barnet. Orden är modeord i skolsverige på 00-talet, vad jag kan förstå. På min tid var man 'Pekka' eller något. Jag minns faktiskt inte.

Barnet har berättat om det här för pappan, som kommer att försöka få skolan att agera. Det hela är skitjobbigt, ska ni veta.

Mamman, då?
Det var tydligen ingen ide att berätta om saken för henne. Hon har ju som bekant sig själv att tänka på.

Helga fyller 17

Pötepyttisen (Klicka för en större bild)

Jag köpte henne på annons i Augusti för snart sjutton år sen. Det visade sig att säljarens mamma var min hårfrissa, som väl mindes sin dotters katts nedkomst: den sista Maj 1991. I går var det sjutton år sen, och Helga firades faktiskt inte med det hon älskar över allt annat:

Räkor
Hon spyr nämligen just som en katt om hon får räkor numera. Det är till och med skadligt för henne, har veterinären berättat. Sedan i höstas lever Helga på ett speciellt foder för njursvaga katter och detta utblandat med medicin mot struma, en mycket vanlig åkomma bland äldre katter. Finns det någon medicin eller specialkost som inte smakar räv?

Ovig
Hon är inte så snabb upp och ner från bord och knäet längre. Finns det en möjlighet att mellanlanda, så tar hon den. Finns det ingen, så låter hon emellanåt bli. Då lyfter jag upp eller ner henne och tänker att det var precis vad jag gjorde för sjutton år sen, när hon var liten och hade dålig koll på svans och rumpa.

Gnällig
Vi väcks ofta allt för tidigt av en högt gnällande katt numera. Mat finns i skålen och lådan är rensad. Det är förstås protester mot mathållningen det handlar om. Hur talar man om för en katt att det vidriga käket är för hennes eget bästa?

Ett liv
Helga lever sedan alla år ett lungt liv som den innekatt hon alltid har varit. Det kan till och med vara läbbigt att vara ensam på balkongen (Tacka ett gäng råkor kajor på trakten när hon var liten för det)

Förra året var jag sjukskriven och hemma i åtta månader. Emellanåt hade jag anledning att tänka att att det faktiskt störde henne, van som hon var vid att vara själv och sova och ha det bra under dagarna.

Ett liv?
Helga lider inte, om någon nu tror det. Hon är på regelbundna kontroller och provtagningar och de har blivit så vanliga att hon numera revolterar genom att anfalla personalen hos veterinären när hon är där på provtagning. Ett lite bisarrt hälsotecken tycker jag, som numera måste vara med vid varje provtagning för att den över huvud taget ska kunna göras.

Men när hon börjar lida på riktigt av sina ålderskrämpor, då vet jag att det är angeläget att hon inte behöver lida mer. Det blir tungt. Blytungt.

Cheers, Helga!
Hon Du, Sura Gamla Katten, har redan klarat dig längre än någon trodde förra året. Det, ni.