Ännu en långpost, tyvärr. Men vi skildrar ju ett pågående skeende. Då kan det bli så.
Trist nyhet
Lite mer än en timme före verkställighet ringer kontaktpersonen och ställer in dagens schemalagda träff p.g.a sjukdom. Fem kvart, för att vara exakt. Pappan stod och gjorde frukost åt barnen (de får sällan morgonmål hemma hos Henne) inför mötet när hon ringde. Inga reserver fanns det heller så här på lördan med kort varsel. K-personen kunde ha hört av sig till Soc och varskott om att hon var på väg att bli sjuk, tycker vi nog.
Man kan lugnt säga att luften gick ur först pappan, och sen oss när vi fick veta det. Vi hade planerat en utflykt som ungarna hade gillat till max, ett evenemang i grannnskapet som inte återkommer förrän nästa år. Trist är bara förnamnet.
Pappan ringde Henne och erbjöd sig att ta barnen dit ändå. Det är ju ett evenemang som pågår bara den här helgen. Mamman var på ett uruselt humör, men sade att han kunde ta ut barnen om Hon fick tillbaka hårddiskarna! Sen fortsatte hon med att prata om polisanmälningar, brottmål och civilrätt.
Det här med hårddiskarna är en gammal surdeg som vägrar att låta sig glömmas bort, även om Hon inte tjafsar så mycket om dem längre. Läs här. Hade Hon kunnat klämma åt mig för saken så hade det skett för länge sen, var så säkra.
Pappan har ju inte kontroll över diskarna, det har jag, så det blev inget. Men en träff med barnen har tydligen ett pris. Undrar hur mycket Hon skulle ta om jag ringde och erbjöd henne cash. Eller vinboxar?
Tänkt dialog:
-Två vita och en röd, är det OK?
-Två av varje!
-Två av varje. It's a deal. När kan vi hämta barnen?
-Snarast. Och inte utan att ta med vinet!
Nytt missförhållande
De senaste 3-4 träffarna har det varje gång framkommit nya missförhållanden när det gäller Hennes skötsel av hemmet och barnens välbefinnande. Vi har anmält Henne till Soc tre gånger nu, och inte för några bagateller ska ni veta. Nåväl:
Trots att det inte blev någon träff så har ännu ett missförhållande framkommit, och det är allvarligt:
Spelberoende
Det äldsta barnet, kallat ÄB framöver, är mycket för datorspel. ÄB är det av barnen som är mest solidarisk med Hennes hatiska inställning till pappan. ÄB har vägrat att träffa pappan under en period, men när det kom in en PS2-konsol i pappans hem i julas blev det annat ljud i skällan.
ÄB kom, spelade som en besatt och fick sägas till för att låta något av de andra barnen få sin tur med spelet. Då satt ÄB och hela tiden kritiserade och talade om vad som skulle göras. Hur kul är det? ÄB fick snart tillbaka handkontrollen och kunde fortsätta.
Vid ett tillfälle såg pappan faktiskt tårar på ÄB-s kinder när det var en annan som spelade. Jag frågade ett av de andra barnen om ÄB alltid spelade så intensivt. -Ja, kom svaret
Dataspel och Simpsons är allt ÄB bryr sig om
Alarmerande. Spelberoendet bekräftades i gårkväll, kvällen före den inställda träffen. Ganska sent, kvart i tio, ringer ÄB upp sin pappa och säger att h*n vill komma till pappans lägenhet och spela spelen. Pappan svarar att de nog ska på det här evenemanget, så det blir nog inte så.
Barnet faller i gråt. Pappan hör Henne coacha samtalet i bakgrunden.
Det visar sig att Hennes PC är trasig, utslagen av virus. (Hennes mix av arrogans och okunnighet när det gäller datorer är sanslös) ÄB har ingen möjlighet att spela just nu. Läget är kritiskt för ÄB.
ÄB gråter och förklarar att h*n måste få spela innan skolan börjar på måndag. Annars är livet inte värt att leva. Den exakta formuleringen kan den chockade pappan inte minnas, men det gick ungefär så.
Nytt brev till Soc?Hade ÄB ringt oss och inte pappan, så hade det redan legat på lådan. Men nu var det pappan som fick den förfärande insikten. Han kommer att kontakta Soc om saken i veckan. Att ÄB inte mår bra har vi noterat tidigare och påpekat för Soc. Soc verkar inte bry sig.
Och det geni som gjorde vårdnadsutredningen skrev så här om ÄB-s spelande:
ÄB tycker om att spela dataspel
Det var allt. Som om det vore en intressant och givande hobby.
JackornaVi köpte ju ordentliga vinterjackor till barnen och gav dem förra gången vi sågs. Eftersom de jackor barnen hade var tillfyllest för nollgradigt men inte mer, så finns det faktiskt en reell möjlighet att Hon har avyttrat dem och använt pengarna till
sin hobby.
Alkoholen.
Vi blir varse om barnen har jackorna kvar nästa gång vi träffar dem.
-Sälja kläder, säger ni. -Nu ljugs det väl.
-Icke, svarar vi. -Sånt
har hänt. (Läs om tvillingvagnen. Jag säger inget mer)
SlutsatsNy (icke-)träff, nytt missförhållande uppdagat, alltså. Till och med en
inställd träff uppdagar ett nytt missförhållande numera. Det är skrämmande.
Så länge barnen företer en hyfsad fasad utåt och sköter sig någorlunda i skolan så gör Soc ingenting, vad vi vet. Är det så det går till, förresten? Soc sitter med armarna i kors och ser en fasad vittra, men gör inget förrän raset inträffar. Då kan det vara för sent och skadan skedd, men det verkar inte vara så viktigt för dem.
Vad får vi veta om barnens välbefinnande nästa gång?