Kan detta hända oss?

I Aftonbladet läser vi idag en på flera sätt skrämmande historia. Till att börja med har en handikappad 15-åring dött i lunginflammation. Just det. Lunginflammation i Sverige år 2006.

Flickan var utvecklingsstörd och hennes två yngre syskon är även de utveclingsstörda. En tung börda för föräldrarna, som bad socialen om hjälp utan resultat. -Ingen lyssnade på oss, säger pappan.

Trots ett 20-tal anmälningar från olika inblandade, däribland en läkare och en kurator, gjorde Soc i Södertälje ingenting!

Socialtjänsten valde att hemlighålla de många anmälningarna och informationen stannade mellan en handfull tjänstemän

skriver tidningen. Tyvärr står det inget om varför de mörkade på situationen, men det första man tänker är givetvis på det ekonomiska. En sönderfallande familj med tre utvecklingsstörda barn måste vara dyr att ta hand om. Men så cyniska är dom väl inte? Nåväl:

Vad har detta med oss att göra, då?
Jo, vi har ju skrivit till vårt Soc om vår oro för barnen tre gånger nu. Inget svar på de två första breven. Tredje gången bad vi om en reaktion och fick ett svar. Svaret bekräftade att det hade inkommit mer än en anmälning från oss, men det var undertecknat av den handläggare på Soc som är Hennes främsta tillskyndare där. Den andra Socialsekreteraren som var med från början har tagit ut distans till ärendet, har barnens pappa noterat.

Tänk om dom gör som Soc i Södertälje här också? Håller kunskaperna om barnens miserabla hemförhållanden inom en sluten krets av något skäl och struntar i att de far illa.

Hemska tanke

Artikeln i AB