Suck

I dag, exakt ett år efter det att Hon tog med sig barnen till ett (förbokat) skyddat boende, fick barnens pappa en träff med sina barn.

Det där såg inte bra ut. Han har ju fått träffa dem fem timmar varannan vecka sen i somras. Med en "övervakare" närvarande. Soc använder termen "kontaktperson". Det är Hon som skruvar till formuleringen, liksom Hon har skruvat till det mesta det här året.

Årets bottennapp
Jag har funderat på att lägga ut en tio-lista på Hennes förehavanden så här inför årskiftet, men det skulle bli alltför plågsam läsning för oss närstående. Jag avstår. (Titta i arkiven för Mars till och med Juni så förstår ni)

Träffen
Den här gången var alla barnen med. Tyvärr måste jag tillstå att det äldsta nog kom för att få känna på PS2-konsolen jag hade gett pappan och barnen i julklapp, precis som ett syskon hade förutspått. Men barnet var glatt och gott, som det heter. Nästan socialt med tanke på vad Hon har pumpat i barnet de senaste månaderna.

Kontaktpersonen
ska ha en eloge. Hon hade noterat hur svårt det var för barnen att skiljas från pappan när de åkte kommunalt. Väntan vid busshållplatsen var rena skärselden och restiderna naggade de stackars fem timmarna ordentligt i kanten. Därför hade kontaktpersonen utverkat Taxi för färden tillbaka till Henne. "Kvalitetstiden" blir större, som hon uttryckte saken.

Den här gången mötte pappan upp vid busshållplatsen vid hämtningen och han var med ut till taxin när det var dags för färden tilbaka till Henne. Gråt, skrik och tandagnisslan. Men ändå, de fick mer tid tillsammans.

Maten
Skrev jag att de inte hade fått frukost av mamman i dag heller? Eller att klockan faktiskt var 11.00 när de hämtades (Elva. En timme före tolv, lunchdags)

Ungarna åt lagom och sen fick pappan till en sak som vi trodde var bortglömd. De satt och åt tillsammans utan minsta problem. Barnen kom snällt när maten var klar och de åt och de pratade och de tog ordentligt ut tallrikarna i köket efteråt. Precis som på den gamla tiden som vi trodde var glömd.

Smolk
Barnen är illa klädda för årstiden. Tunna och slitna ytterkläder. Fel storlekar. Deras mamma har i ett fall inte ens brytt sig om att ta bort förra ägarens namnlapp, bara kryssat över den utan att skriva i den nya ägarens namn.

Barnens farmor
hade som det heter, ruttnat, på deras i en del fall bokstavligen ruttna klädesplagg (ett par strumpor var icke av denna världen) och vi hade inhandlat seriösa vinterjackor år barnen. De mottogs med jubel, ska ni veta.

Mutor
Under förra träffen började ett av barnen berätta en sak för kontaktpersonen som hon nog hade svårt att greppa, och därför inte riktigt tog till sig:

Mamma går ut och är borta länge

Nu följde pappan upp detta och detta inträffade:
Barn 1: Mamma går ut för att lämna tillbaka filmer. Då utser hon ett barn till barnvakt som tar hand om oss andra
Barn 2: Tyst! Du skulle ju inte berätta det där. Då får vi ju inga pengar av mamma.
Pappan: ??!??
Barn 1: Men det är ju så.
Pappan: Får ni pengar av mamma för att ni inte ska berätta att hon är ute och lämnar er ensamma?
Barn 1: Ja, så är det.
Barn 2: Men nu får vi inga pengar, ju. TYYST!

Ungefär, mycket ungefär, så lät det. Men kontentan är isande klar:

Hon går alltså ut och lämnar barnen att ta hand om sig själva. Inte f*n är det för att lämna tillbaka en film eller två, inte. En sån sak tar minuter.

Hur länge är Hon borta, egentligen, när hon känner sig föranledd att låta ett minderårigt barn var barnvakt åt sin småsyskon?

Och Hon mutar barnen att inte säga något.

Här tänker jag bara på Hennes alkoholvanor...