Problembarn

Jag basunerade ut att de bägge problembarnen hade trots allt börjat skolan, om än några veckor sent. Nu har följande inträffat:

Vände på dygnet
Barnet med det besvärliga temperamentet dök —helt oväntat— upp hos pappan i lördags kväll. H*n hade, liksom det äldsta, varskott att h*n inte ville vara med pappan över helgen. Och h*n inleder med att stolt förklara att h*n inte har varit i skolan på nästan två veckor!

Pappan fick också veta att h*n var uppe hela nätterna och lade sig framåt fyra om morgnarna. Pappan och de två andra fick även veta när barnet i fråga blev sugen på en macka. Vid pass 0200 utbröt ett liv utan like från köket i pappan 2½:a: Barnet gjorde mackor, utan minsta hänsyn till att folk faktiskt sov i lägeneten.

Pappan var tuff, sade åt barnet, släckte lampor med mera och bemöttes med utbrott och okvädingsord, Efter detta fick han efteråt beröm får ett syskon, som förmodligen har sett beteendet allt för ofta.

Ännu klockan tolv dagen efter gick det inte att väcka barnet i fråga.

Nästa morgon
Pappan tar det yngsta till skolan, åker hem igen och försöker få Problembarnet till sin skola. Det gick inte. Barnet var på sitt värsta humör och kallade pappan och tillvaron rätt så många fulheter.

Vad har mamman med detta att göra?
Svaret kommer lätt: Hon låter barnen leva i sin anarki och är enligt ett av dem sällan hemma efter före midnatt om kvällarna.

Guskelov att ialla fall två av dem sköter sig.

Vad har Soc och/eller skolan med detta att göra?
Jag är en naiv skattebetalare som tror att Soc och/eller skolan borde engagera sig när ett barn spårar ur. (Pappan har försökt väcka dem i ärendet, men ack!). Kan man dra tillbaka sina skattepengar till Socialtjänsten?

Svaret är annars att de tydligen inte känner att de behöver göra något.

Mamman rulez. As per Politisk Korrekthet. i samråd med Soc och skola. Vad är det för samhälle vi lever i?

Två utvecklingssamtal

I veckan har pappan varit på ett utvecklingssamtal i den skola det dyslektiska barnet går i, och ett till med det äldsta.

High Five I
Det var inte bara bra, meddelade klassföreståndaren. H*n utvecklas bra och tillför dessutom gruppen med sin positiva och utåtriktade personlighet.

Pappan har märkt att barnet i fråga läser snabbare och hänger med bättre på textade program, men —säger skolan— det är inte som är det viktigaste. Det viktigaste är att barnet kan ta till sig informationen i det lästa. Det kan man hålla med om.

Mamman var inte med. Hon ringde pappan samma morgon och skällde. Exakt vad det handlade om har han i vanlig ordning förträngt. Han kan helt enkelt inte längre lyssna uppmärksamt på en människa som faller ut i otidigheter inom sextio sekunder. Det kan man förstå.

High Five II
Nästa möte var med lärarna till det äldsta barnet, som äntligen började gå i skolan en månad efter starten. Barnet fick genomgående goda vitsord för kunskap, motivation och uppställning. Det är ju kul. Emellertid var det inte så kul att mamman var med på det här mötet:

Mamman tog nämligen tid på sig att snacka ner pappan i sällskap med andra! Hon pratade om vad han inte hade gjort och vilken dålig förälder han var. Man får lust att skicka detta till Henne:

Kära Mamman:
Att du valde att göra bort dig totalt inför andra är ditt problem. Men du borde väl ändå vara medveten att det är du, som ensam vårdnadshavare, är den som borde göra något för dina barn. Pappan har inte ett iota att säga till om tack vare dina lögner och samhällets Politiskt Korrekta åtgärder för några år sedan.

Är du så dum att du inte begriper att pappan kan kliva av banan vilken minut som helst på grund av dina ständiga utfall? Är du så dum att du inte begriper att det är du har ansvaret för dina barn? Är du så dum att du inte kan fördela de bidrag och vårdnadspengar du får även till barnens väl och ve? Är du så dum att du inte begriper att både skola och Soc känner igen en misslyckad förälder när de ser en?

Tydligen.

Mvh
/Plastfarfar

Utredning pågår

Barnen har besökt Soc i veckan. Där fick de frågor om mestadels sin vardag, som t.ex hur en vanlig morgon ser ut och vem som lagar frukosten. Detta är dynamit för mamman, som för det mesta sover över barnens uppstigande och skolgående.

Tyvärr
Mamman satt med, så barnens yppandeförbud när det gäller missförhållanden hos henne lär inte bara ha gällt. Det förstärktes av Hennes närvaro.

Sunda förnuftet säger väl alla utom Soc att eventuella missförhållanden knappast framkommer om roten till dessa sitter med vid samtalen?

Givetvis är det pappans fel
Han hade nämligen anledning att kontakta Socialjouren vid ett tillfälle i somras, när barnet med det ostyriga temperamentet mer eller mindre rymde. Detta kallar mamman en "anmälning" som nu Soc har reagerat på. Att det äldsta barnets skola gjorde en orosanmälan när h*n inte visade sig på veckor efter skolstarten har tydligen inte med saken att göra.

Och, skulle jag vilja fråga Henne, vad är det egentligen för fel i att påpeka missförhållanden?