Nyårsafton 2011
Storhelgen inleddes med att barnens mamma fick för sig att de inte ville vara med pappan längre, oklart varför. Beskedet kom helgen före jul och förmörkade åtskilligt.
Det var tre ganska molokna typer som firade en lugn julafton med alla barnens klappar undanplockade. Det finns gränser. Orden tål att upprepas: Det finns gränser.
Några dagar före jul hade ett eller två av barnen hört av sig och beställt hämtning av klappar hos pappan och/eller hemleverans av våra till mammans adress. Tvärnobben var bara förnamnet, som det heter på nusvenska. Ingen jul ihop, inga klappar. Det finns gränser.
Redan på Juldagen
ringde det första barnet och ville fira jul med pappan. Och det hade inte med uteblivna julklappar att göra, snarare om lugn och ro. Två ord som inte finns i Hennes universum.
Inom ett par dagar hade tre av de fyra hört av sig och önskat umgänge med pappan. Det här med att de inte ville vara med honom mera, fanns inte längre på kartan. Pappan orkade inte rota i saken, eftersom ungarna har sitt yppandeförbud när det gäller mamman och det som sker i det hemmet. Det är jobbigt nog för honom att hantera rabiata utfall på mailen. (Telefonsamtal är uteslutet sedan länge, och teckenränsen 160 för SMS räcker inte längre till för Henne)
De här dagarna är alla fyra med pappan och i dag firade vi en lite försenad jul hemma här. En markering: Nix tomteluvor. Julafton var ju för en vecka sedan.
Hursomhelst blev det mycket lyckat och i ser med viss bävan fram emot 2012.
Vad kommer Hon att hitta på då?