Ett möte på Soc

Igår var barnens pappa kallad till ett möte på Soc med anledning av att BUP och barnens mamma (den här bloggens Henne) hade uttryckt farhågor för ett av barnen. Varken Hon eller någon från BUP var med, men barnets lärare och en Socialsekreterare var där.

Det handlade om tillfällen som det här. Pappan har vid några tillfällen pratat med barnet genom staketet till en skolgård. Enligt Henne och nu även BUP är barnet mycket besvärligt efteråt och är svår att få till skolan dagen (dagarna?) efter. Därför uttrycker Hon önskemålet att pappan inte gör så, stödd av någon på BUP.

Pappan svarade att han för det första inte sökte sig dit, han gick den vägen till sin arbetslokal och att det dessutom bara hade inträffat ett fåtal gånger under hösten. Varken läraren eller Socialsekreteraren var särskilt påstridiga i ärendet. De hade förmedlat ett önskemål från Henne och fått pappans svar. Mamman kan ju inte tvinga pappan att undvika barnet. För detta krävs att Tingsrätten utfärdar besöksförbud, vilken Hon har misslyckats med att få fram åtskilliga gånger nu.

Gissningsvis var Hennes upplägg att pappan sökte upp barnet i fråga så gott som dagligen och skrämde det med sin blotta närvaro. Hon är sån. BUP kan vi lämna därhän. De har cementerat sin bild av pappan som en alkoholiserad våldsverkare utan att ens ha träffat honom. Nåväl:

Både läraren och S-sekreteraren var helt på det klara med att barnet verkligen ville träffa sin pappa och att det här med fem träfftimmar varannan vecka kanske var i underkant. Dessutom var inte barnet oroligt efter mötena med sin pappa.

Utvecklingssamtal
Mötet övergick till att bli ett (nästan) vanligt utvecklingssamtal. Läraren var ny för pappan och vice versa. Han drog läget för henne och förhörde sig om barnet och skolan, som man gör. Han ventilerade också sin oro på några punkter och blev stillad på ett par och lovades uppmärksamhet på andra.

Barnets beteende i skolan är inte vad det var tidigare, kan vi berätta. Det var inte så kul att höra. Läraren uttryckte det som att barnets liv inte är i balans och att barnet kan vara besvärligt på morgnarna. Hon hade lite svårt att greppa att mamman skickade sina barn till skola och dagis utan att ge dem frukost först. Det kan man förstå, men så är det faktiskt.

Vi kan också notera att Socialsekreteraren inte hade läst vårdnadsutredningen och att hon inte heller var uppdaterad på den bedrövliga situationen i barnens hem. Även om det inte var Hennes 'ordinarie' handläggare och främsta tillskyndare på Soc, En Viss Socialsekreterare, som var med igår så tycker jag nog att den här S-sekreteraren borde ha känt till det hela. Det är en människa som har varit inblandad under hela resans gång.

Att pappan fick träffa barnets lärare och att läraren fick bekanta sig med honom och skaffa sig en egen uppfattning var nog dagens behållning. Läraren hade ju fram till igår bara haft Hennes utsagor om barnets pappa att gå på.

Hur sådana valser går vet vi bara allt för väl.