25 april 2007

Coolt

Vi såg ju till att de två barn som åker inlines respektive sparkcykel fick seriösa skydd efter förra veckans träff. Jag köpte var sin uppsättning handlovs- knä- och armbågsskydd åt dem. Det var nonsensfria historier i svart och grafitgrått, avsedda att göra jobbet på ett bra sätt. Men barn är ju ofta känsliga för hur saker och ting ser ut, så jag var lite orolig att grejorna inte var häftiga nog och därför kanske inte skulle användas. Hej vad jag bedrog mig.

Cooolt!
Pappan är förbi ungarna ganska ofta i dessa dagar. Han hjälper dem med att få fason på cyklarna, leker med dem och annat som mamman uppenbarligen inte har energi till. Därför kan jag koppla av: Ungarna använder verkligen skydden när de åker, har pappan berättat. De anses coola just för att de är helt fria från pynt, seriefigurer, neon och pasteller.

ICE
Pappan har tricksat lite med sin operatör och fått loss en extra mobiltelefon till sitt abonnemang för en någorlunda acceptabel penning. Sen fanns det en apparat till som han inte behövde. Sen var det bara att köpa två kontantkort, så har de två äldsta var sin mobil att använda vid behov. Praktiskt och framförallt tryggt. Dom kan alltid ringa till mamma eller pappa om det är något. Pappan har också lagt in numret hem till barnens farmor och mig i telefonerna. Det ska bli intressant att se om Hon tillåter att dessa står kvar om hon ser detta.

Det ska också bli intressant att se om Hon håller sin del av avtalet, nämligen att fylla på kontantkorten när det blir dags.

<Update Augusti> Det gjorde Hon förstås inte </Update>

ICE, då? Jo. ICE står för In Case of Emergency och är en post man lägger in i telefonboken. Där finns namn och nummer till de närmast anhöriga så att räddningspersonal kan nå dem vid en eventuell olycka. En ICE-post finns också i barnens telefoner. ICE rekommenderas av SOS Alarm och man ska skriva informationen på engelska och inkludera vår landskod, +46, i numren i händelse att något sker utomlands.

Vidare
I morgon ska pappan träffa de två stödpersoner (eller hemmahosare. Det är oklart vilket) som hjälper Henne två(?) gånger i veckan. Initiativet till mötet var inte deras, har det visat sig. Det är Soc som ser detta som ett led i att få igång ett samarbete mellan föräldrarna. Samarbeta har i och för sig pappan velat hela tiden, det är Hon som har tredskat. Den bild av sitt ex som hon har målat upp tillåter ju inte samarbete.

Men han är bra att ha när det gäller cyklar och mobiltelefoner. Och att leka med barnen. Då kan Hon fokusera bättre på det som gäller:

Sig själv och sitt.

22 april 2007

Smolk

Det var en bra och på många sätt positiv träff i onsdags. Men det finns en otrevlig aspekt med träffarna nu för tiden. Så gott som varje gång framkommer det något om livet med Henne som inte är bra.


Det här är ett av barnens skor. Väl använda och inte i kval för något skönhetspris, direkt. Men skor slits. Det ligger i sakens natur



Så tar vi en närmare titt:
Just det. En lång spricka i fästet mellan sula och överdel. Framme i tån, dessutom, där det lättast tränger in vatten. Hur kul är det när det inte är många grader över noll om dagarna?
Ett par nya är inköpta, men ska bytas eftersom det var fel på kardborrebandet. När?
"Nån gång"



Tanden
Så har vi följetongen "Den Avslagna Tanden". Förarbetet är gjort sedan månader tillbaka, men minst en tid hos tandläkaren för det sista, själva återställningen, har avbokats "på grund av sjukdom" (Vi vet för övrigt att de var friska då)

På frågan om när detta skulle ske, svarade barnet "nästa vecka". Sedan sade det "veckan därpå" och sen kom det av sig.

21 april 2007

Födelsedagsträffen


Nu har jag hämtat mig efter torsdagens dåliga nyhet. Det nya läget påverkar knappast rapporteringen, utom möjligen i kvalitetshänseende. Nog om detta

Ett av barnen fyller alltså år i dagarna, så det blev ett litet kalas under träffen i onsdags. Sparkcykeln var en brottarhit, kan jag berätta. (Kul att barnen säger "sparkcykel" och inte "kickboard", förresten)

Lika glädjande var att hjälmen som medföljde också var en hit. Den ansågs tuff och kommer förhoppningsvis därför att användas mer än den hjälm barnet haft hittills.

Ett av syskonen fick ett gammalt löfte infriat och är nu stolt inlineåkare. Det är det andra eller tredje paret som h*n är inne på nu och det märks. Det är ingen dålig åkare vi ser. Vi såg också en åkare helt utan skydd!

Jag passade på när jag hade deras uppmärksamhet och berättade om brorsan som föll och bröt båtbenet en gång. Det renderade honom månader i gips. Sen berättade jag om de handledsskydd som finns. Ungarna lyssnade med stora ögon och frågade genast efter skydd. (De köpte jag i dagen efter, två kit med knä- armbågs- och handledsskydd till sparkcykelåkaren respektive inlineåkaren)

Vidare var vi aningens griniga på det här med hjälm, och har nu sett till att alla har hjälm. Hoppas de använder dem när pappan inte är med också. Mamman är ju inte särskilt engagerad i den saken. Heller.

Fler presenter
Det damp ner lite mer än bara sparkcykeln, förstås. Ett PC-spel (att köra hemma hos mamman), en DVD-rulle med tillhörande PS2-spel (som bara finns hos pappan) med mera.

Och en god nyhet
Kontaktpersonen har planerat resten av säsongen tillsammans med kontaktsekreteraren på Soc och det gick att få in de här träffarna i schemat!

UPDATE: Tulpanerna
Jag glömde det nästan viktigaste. Det var ju det här barnet som fick tulpaner budade till sig vid sin förra födelsedag. Mamman tog emot dem, kastade vårt grattiskort och satte fram dem som om hon hade köpt dem själv. (Och inte ens till barnet. Sån är Hon) Sanningen kom fram månader efteråt och barnet blev förstås inte glad.

Den här gången hade jag med mig en bukett som togs mycket väl emot, kan jag berätta. När det var dags att åka hem trodde barnet att tulpisarna skulle vara kvar hos pappan, men barnens farmor satte resolut blommorna i famn på barnet.

Där blev de kvar hela bilfärden hem. Ömt omhållna.

19 april 2007

Sorry


Fick tunga nyheter i morse. Inte nog med att konvalecensen efter operationen är besvärlig. Det blir det cellgifter framöver. Tumören hann sätta spår i lymfsystemet, vilket innebär att mina utsikter nu är "något mindre goda".

Kort paus

17 april 2007

Hjälm eller inte? -Inte

Först något annat
Träffen i morgon sammanfaller nästan med ett av barnens födelsedag. Det är det barnet som vid sin förra bemärkelsedag fick ett knippe tulpaner budat hem. I förstone verkade blommorna ha gått ut i det blå trots att jag visste genom budet att de kom fram. Långt senare (titta långt ner på sidan) visade det sig att Hon hade tagit emot blommorna, tagit bort grattiskortet och satt fram dem som om det var något som hon själv hade köpt.

Nu, när vi vet hur låg Hon kan vara, ska vi se till att detta inte går att göra igen.

Presenter
Traditionen i den familjen bjuder att man får vad man önskar sig (inom rimliga gränser) och att de övriga barnen också får någon liten present. Den här gången blir det en kickboard (sparkcykel av modernt snitt) som barnet har önskat och pappan, farmor och jag har gått ihop om.

Barnet självt uppger att hjälmen är på när h*n cyklar till skolan med mamma, och mamman har sagt till pappan att vi inte behöver köpa någon hjälm till barnet. Den ligger i källaren och är bara lite svår att hitta. Motsägelsefullt?

Inte alls. Barnet vet att man ska ha hjälm och att det är fel att cykla utan, men det ställer också upp på mamman och hjälper till att mörka på missförhållanden därhemma. Och det är inte heller första gången som det barnet far med osanning för att stötta mamman, som i sin tur har munkavlat barnen på det här med förhållandena därhemma.

Dessutom vet vi att ett annat barn i skaran cyklar utan hjälm, hjälmtvång eller inte.

Det ligger alltså en hjälm inslagen och klar bredvid sparkcykeln.

16 april 2007

Träffläget just nu

Nu på onsdag är det dags för nästa femtimmarsträff med barnen. Det är mer än två veckor sedan förra gången och därmed ett brott mot Tingsrättens interimistiska utslag: Fem timmar varannan vecka.

Men vad gör man när det bara finns en kontaktperson kvar i leken? Två k-personer har avsagt sig uppdraget pga "samarbetssvårigheter" med Henne och en tredje (egentligen stödperson på Soc) hamnade i onåd efter sina observationer i vårdnadsutredningen. Det har framgått att Hon anser att den tredje lämnade uppgifterna i vårdnadsutredningen i avsikt att skada Henne, eftersom de är i konflikt. Vi tror oss också veta att Hon har anmält den här tjejen till Socialstyrelsen.

Konflikt är ett naturligt tillstånd för Henne, ska ni veta om ni inte redan har listat ut det själva.

Den nuvarande kontaktpersonen vet att hon är den enda möjliga som kan medverka vid pappans träffar med barnen just nu, och har verkligen ställt upp. På den förra träffen, till exempel, var hon egentligen ledig men visste att utan henne skulle det inte bli något. Sånt är stort.

Tyvärr ser det ut som om träffen nu på onsdag blir den sista med just den här hårt bokade kontaktpersonen, och Soc har alltså svårt att få fram andra som vill samarbeta med Henne.

Å andra sidan har det sett mörkt ut förut och det har löst sig. Vi får hålla tummarna.

12 april 2007

Jag vet en till som borde ge sig

Chefen för familjesektionen på Soc i Vetlanda har tagit konskvenserna av sin avdelnings agerande och avgår nu

Precis som förvaltningsledningen konstaterat så har det gjorts flera felaktiga bedömningar i ärendet. Dessa beslut är jag ansvarig för och därför är det jag som ska ta konsekvenserna av detta och lämnar därmed tjänsten som sektionschef
På ett sätt hedrar det vederbörande (det framgår inte av artikeln i DN om det är en man eller kvinna) som själv måste ha varit en av dem som blundade med hela huvudet år ut och år in när den stackars flickan for illa.

En i sammanhanget mycket blygsam parallell, men ändå en parallell, är Hennes barn och vårat Soc. Barnen har det inte bra, det vet vi. Vi vet också att Soc känner till detta, bland annat för att de har gjort den vårdnadsutredning som visar på så många missförhållanden i hemmet.

Vi vet att Hon slår barnen, men inte hur mycket. Vi vet att de får vara ensamma långa kvällar i sträck och vi vet att Hon inte längre verkar bry sig om deras personliga hygien. Nu finns det också indikationer på att kosthållningen håller på att gå åt pipsvängen. Godis håller på att bli basföda för iallafall ett av barnen.

Soc är underrättade, inte bara av oss, och gör ungefär ingenting. Jo, de ger henne mer och mer stöd, förstås. Det senaste är att Hon har hemmahosare som ska hjälpa henne att klara sig själv.

Vi är mycket oroliga för barnen, kanske ni kan förstå.

Själv är jag faktiskt också orolig för att få se ett liknande uttalande från vårat Soc. Det skulle nämligen innebära att något har gått allvarligt fel utan att de har brytt sig.

09 april 2007

Föreningen pappa-barn i TV4

I Nyhetsmorgon den 9 April, Annandag Påsk, sändes ett reportage om barn som inte får träffa sin pappa, Föreningen Pappa-Barn efterlyser papporna. Månne Hon såg det?

Ni kan webbtitta på det här. (Det här med TV över nätet är annars en j***a soppa. Än funkar det här, än funkar det där och än funkar det inte alls. Om inget händer, kontakta TV4 och inte denne skribent)

07 april 2007

Ett oväntat möte

...kommer att ske på Soc. Det var den kollega till En Viss Socialsekreterare som egentligen inte är på fallet längre som ringde upp barnens pappa härom dagen.

Hon berättade de två stödpersoner —hemmahosarna— som nu är hos Henne ett par gånger(?) i veckan ville träffa honom. Det var de två, en man och en kvinna, som hade uttryckt önskemålet. Pappan frågade givetvis vad de ville, vad som var syftet med mötet. Det fick han nästan dra ur Socialsekreteraren, men till slut kom det; Ett jakande svar på frågan om de ville "känna upp" pappan.

Det här måste vara ett avsteg från deras vanliga rutiner. Pappan förekommer ju inte alls i Hennes liv längre, och bara fem timmar varannan vecka i barnens. Hemmahosarnas roll är att hjälpa Henne att klara skötseln av barn och hem, vilket hon bevisligen inte klarar själv. (Barnen tvättar inte längre händerna efter toalettbesök. Det "behövs inte". Bara det!)

Vi har funderat på vad som kan ligga bakom denna ovanliga begäran, och den enda hållbara förklaringen som kom upp var att de vill skaffa sig en egen uppfattning om pappan.

Hans ex-maka målar ju upp honom inför alla som vill höra på som en alkoholiserad våldsverkare som barnen är rädda för, medan barnen älskar sin pappa och inget hellre vill än att vara med honom mycket mer än de får vara nu.

Vi får väl hoppas att fler aktörer i Hennes nya liv skaffar sig en egen uppfattning av honom.

05 april 2007

Glad Påsk!

Vi önskar er alla en glad och fin helg.



Plastfarfar, barnens farmor och barnens pappa.


Fast våra tankar går förstås till barnen.

02 april 2007

Obehagligheter

Vid i princip varje träff med barnen har det framkommit otrevliga saker om hur de har det och förhållandena hos Henne. Det var inte annorlunda igår:

Blåmärket,
Ett av barnen gick med ett blåmärke på ena kinden, precis under kindknotan. Det var rektangulärt till formen, ca 15*2 millimeter stort. Det är väl inget med det, de flesta ungar slår sig emellanåt, tänkte jag först. Sen frågade någon om märket och hur det hade uppstått.

Barnet låtsades först inte höra.

En fråga till, nu från farmodern. Tystnad. Sen:
-Jag ramlade i trappan.
-Jaha. Trappan därhemma, eller?
Tystnad. Sen:
-Nej i skolan.

Vad ska man tro när man vet att Hon har belagt barnen med munkavle om hemlivet och även pratat både "fosterfamilj i Värmland" och barnhem med dem?

Pengarna,
Vid den förra träffen överräcktes pengar till barnen från deras (biologiska) farfars mor. De var avsedda att göra något roligt för, och vi pratar om hundralappar per barn. Naturligtvis undrade farfarmodern vad de hade gjort med pengarna.

Ett barn berättade att mamman behövde barnets pengar till mat och kläder (åt sig själv) men att de två skulle på bio för dem nån gång. Pengarna räckte med råge till bio åt hela gänget.

Ett annat hade sparat pengarna. På banken, minsann. -Jaha. Vad kul. Har du eget bankkonto nu? Nej, kom svaret. Men dom sitter på banken och ger ränta.

På Hennes konto, alltså. Hur säkra är dom där?

och lukten
Barnen luktade! Det var inte tvål och nytvättade kläder, precis. Det luktade illa om håret från dem och kläderna, i ett fall trasiga, kan inte ha vädrats på månader.

Sån är Hon

01 april 2007

Vi grattar i dag barnens farmor

Här fångad av ett av barnbarnen. Det är mycket likt, kan jag berätta. Minen är på pricken.


Annars
Har det varit en träff idag. Den gick mycket bra. Ungarna var glada och harmoniska.

Barnens farmors stående födelsedagsreplik:
Jag fyller år den första april och det är inget skämt.

Så är det.

Kommer Soc att agera?

Vi har ju med obehag konstaterat att Hon slår barnen. Hon far till och med fram hårdare mot dem än deras pappa är misshandelsdömd för. Vid den förra träffen med barnen kom detta till kontaktpersonens kännedom.

Soc
Hon skulle ta upp saken med Soc, något som pappan redan hade gjort. Pappan hade då inte märkt eller hört någon som helst respons från dem, men när k-personen agerade blev det resultat. Pappan fick nämnligen vid en kontakt med Soc i veckan höra att han ska veta att de bryr sig om rapporterna. Tro inget annat.

Att pappan är trovärdig borde de ha insett för länge sedan, men bättre sent än aldrig.