Hon är inte ensam

Det finns förstås fler situationer som liknar den den vi skildrar här, men jag hoppade ändå till när jag stötte på texten nedan. Den är från Offer Jag??..vad snackar du om? som skrivs av en 44-årig ensamstående fembarnsmamma (med ett besvärligt ex). Texten kunde faktiskt vara riktad direkt till Henne.

En dag, förr eller senare, kommer Hon att se detta. Hoppas kan man ju alltid att Hon tar till sig den på rätt sätt.

Läs&Begrunda puffeltufflans text:

_______________________________________________


Vad tänker dom på..dom Mammor (pappor kan dom med)
som använder sina barn som slagträn mot papporna¨
av ren bitterhet och ilska så bedriver dom
denna terror mot sina barn.

Att mamman förtalar pappans sida..
alla i pappans närhet
det är barnens ev syskon
farmor och farfar..ja alla.

Fattar inte denna mamma att varenda
ord skär in i barnens hjärtan som en kniv
som vrids om varje gång pappan kommer på tal
och oftast i negativa ordalag.
Fattar inte denna mamma att barnet älskar pappan
och inte har ett dugg med konflikten att göra
tydligen inte..

Att såra en annan människa via barnen..
är nog så effektivt vapen..
på bekostnad av barnets tillit till dom vuxna
och mamman får själv ett övertag

Vad lär sig barnet? av denna ondskefulla handling
där mamman genom hårda ord och lögner..
mot pappan..
kränker barnen så djupt..
kommer såren någonsin att läka?

Vad tänker denna Mamma som genom att
ingå en symbios med barnen
beskyller pappan för att gjort den ena ondskefulla
saken efter den andra mot barnet.

En hjärntvätt utan dess like svår att nå
för barnet har hamnat i en fruktansvärd lojalitetskonflikt
där mamman som är närmast barnen..styr..
..helt och hållet barnens känslor och tankar

Barnens fruktansvärda rädsla
för att förlora mamman.. hand i hand med
hot om att hon ska dö..Eller att dom ska dö
för att lindra smärtan och rädslan
så måste barnen förakta pappan..
för att mamman inte ska dö

Vad tänker hon på..denna mamma
som använder dessa små oskyldiga barn
som ett medel..för att hämnas på mannen som
hon älskade så högt..
…att hon kunde skaffa dessa barn med honom

Dessa barn som sedemera blev hennes
så effektiva vapen mot honom

Dessa barn som..som mest av allt vill
älska sin pappa..så som bara barn kan älska
Se upp till honom..vara stolta och säga
Det där ÄR min pappa.

Denna mamma har tagit från dessa barn
tilliten till dom vuxna
och den trygghet som hjälper barnen
att få vingar..för att sen stolta och trygga
flyga ur boet

Dom här barnen är så vingklippta
med hjärtan som gråter
och genom en fullständigt vansinnig mamma
så börjar dom sin vandring mot vuxenvärlden…
känslomässigt trasiga
med sår som är så svåra att
läka..
om dom någonsin läker

Bara för att en mamma var bitter och arg
så har barnen förlorat
halva sin själ

Det finns ingen vinnare
bara förlorare
Och dom som förlorat mest
är ju Barnen.

Var rädda om varandra!

_______________________________________________

Texten i orginal finns här.

Soc satte fart!?

Maken ringde Socialförvaltningen i fredags, så fort han hade läst utslaget, och lyssnade med dem vad som gällde.

Vi ordnar med en kontaktperson, kom svaret. Men det kan vara svårt att få fram en till första träffen med barnen om tre veckor. Sen kan vi inte börja arbeta formellt förrän vi har tillgång till utslaget.

Maken hängde på låset i går morse med en kopia. Det räckte för dem. Läs nu det här:

En Viss Socialsekreterare av alla människor hade ordnat en person redan samma dag! Klart att du ska få träffa barnen, sade hon och verkade till och med glad åt det hela. Jag trodde knappt mina öron när jag hörde detta.

Kontaktpersonen i fråga har varit med i svåra situationer förr och har Soc' fulla förtroende i saken. Men vederbörande kunde bara på onsdagar. -Jaha, sade pappan. -Då går det väl inte. Utslaget inehöll nämligen om en noga specificerad dag och till och med klockslagen för de fem timmarna varannan vecka.

En Viss Socialsekreterare lugnade honom. Det är ingen stor sak, fick han veta. Det går att ordna.

Nu är det bara att avvakta Hennes åtgärder. Den första blir förstås att hon överklagar. Den andra att omöjliggöra träff efter träff på grunder som man lätt kan spekulera i. (Dock inte här)

Sån är Hon.

Att göra och mer om domen.

Nu på förmiddagen går maken till Socialförvaltningen med en kopia på Tingsrättens utslag från i fredags. Det är den första i en räcka åtgärder som ska till för att han verkligen ska kunna få träffa sina barn under kontrollerade omständigheter den 8 juli. Till och med klockslag för umgänget är angivet, mellan klockan 10 och 15 får han träffa sina barn.

• Soc får papperet. Då kan de börja agera
• De kollar bland kontaktpersonerna
• Bägge makarna måste godkänna vederbörande
• Vederbörande måste sedan vara i närvaro av hela barnaskaran hela tiden

Vi vet ju att Hon kommer att överklaga domen till hovrätten och att ingen föreslagen kontaktperson kommer att falla Henne på läppen. Vi kan också vara säkra på att Hon kommmer att göra sitt yttersta för att trilskas och sabotera träffarna när handlingen har kommit så långt.

Maken har lyssnat med sitt ombud och med Soc om detta. Går Hon för långt, så "finns det medel", kom svaret. Det gagnar ju inte direkt Henne att bete sig som hon gör.

Vi har också tittat i protokoll och utslaget från i fredags. Inledningen är en pärla:

"Rätten tar en paus för att [Hennes ombud] skall ges möjlighet att tala med [Henne] om vikten av att hon närvarar personligen vid dagens sammanträde. Efter pausen inställer sig [Hon] och hennes begäran om medhörning återkallas"

Ni läste rätt. Hon ville inte vara med på sin egen förhandling. Sån är hon.

Annars var det inte mycket nytt. Hennes ombud malde på med deras synnerligen löst grundade propaganda om maken och hur farlig han är. Ombudet har till och med mage att på (ett undanglidande) sätt få fram att Hon är orolig för att maken kan "ta sig till" något med barnen.

Ett tankefrö är sått. Ett ogrundat påstående som vi hört så många utav på den här resan.

Det mest bisarra inslaget i förhandlingen är inte med i protokollet, det där Hon lägger ut texten om att maken skulle ha suttit på dagis med ett av barnen och läst en saga om en pappa som mördade sitt barn. Grädden på moset var att Hon sedan hittade urrivna sidor med historien i barnets ficka.

Jag kan tänka mig att Hennes ombud är tacksam för detta. Men jag kan inte förstå att Tingsrätten utelämnade det. För man kan väl inte komme efteråt och be dom stryka saker som inte passar ut ett förhandlingsprotokoll?

En delseger -för barnen!

Jäpp. Jag trodde det inte. Barnens farmor blev lite besviken och pappan är lycklig. Så här kom utslaget från tingsrätten:

Barnen får umgås med sin pappa! Eller som det heter, maken har från och med den 8 juli rätt att umgås med sina barn fem timmar varannan lördag. Detta i närvaro av en "oberoende kontaktperson".

Jeeez. Holy shit. Tingsrätten har insett att maken inte är det nersupna monster som Hon har utmålat honom som i snart ett halvårs tid.

Först tänkte jag att det här med kontaktperson är lite kränkande, men en kontaktperson blir ju också ett sanningsvittne när (inte om, utan när. Notera detta) Hon kommer med historier om vad barnen har känt och upplevt när de har varit med sin pappa. För det kommer hon att göra. Så mycket är vi säkra på.

Sen är det en sak som jag faktiskt tycker är angelägen. Hon har i en förhandling dragit en vals som bara måste vara hämtad från en skräckis, bok eller film. Den som kännde igen detta tema, får tammefan en hittelön om vi får veta. Då köper jag boken eller filmen och skickar den till SåChic. Och förstås Henne (-;

Kanske redan i eftermiddag...

...kommer utslaget från Tingsrätten. Det gäller hur vårdnad och umgängesrätt med dithörande nyttjande av parets bostad (Den biten är stor för Henne) ska se ut till dess att den "riktiga" skilsmäss- och vårdnadsdomen kommer någon gång efter sommaren.

Förhandlingen förra fredagen innhöll några egendomliga inslag och anklagelser, varav den om barnboken är den mest bisarra.

Hon och (det tillfälliga?) ombudet YngstITjänst gjorde inte särskilt bra ifrån sig. Ombudet krävde till exempel att vårdnadsutredningen skulle ske på ett sätt som helt enkelt inte är tillåtet. Så mycket kunde hon.

Men vi tror inte att det blir någon ändring av nuläget, Hon har ensam umgängesrätt till alla barnen och lägenheten är därmed också Hennes.

Samhället dömer alla män efter samma mall, har vi lärt oss. Det innebär att alla karlar är missbrukande troll och att alla kvinnor är utsatta och misshandlade.

De fall där det inte är så, är måhända lätt räknade. Men några fall finns det, och man tycker nog att Socialtjänst, kvinnojourer och alla andra borde kunne känna igen ett när de har det under näsan.

Men, ack.

Ett fax till:

Det verkar ha blivit en fax-vecka här på Hennes nya liv. Då tar vi väl ett till:

Det här faxet gick i början av april från SåChic, Hennes ombud, till Tingsrätten. Bakgrunden är att den första förhandlingen om interimistisk (tillfällig) vårdnad av barnen slutade med att Hon ensam fick umgängesrätten efter att ha hotat med att vägra att träffa barnen om pappan fick den allra minsta umgängesrätt med dem.

Ett högt spel som gick hem, bland annat för att SåChich hävdade att den polisanmälan om "ringa misshandel" på maken inte alls handlade om ringa misshandel. Det var grov misshandel, sade SåChic.

En ren lögn, faktiskt. Ren och skär, framkastad av en som lite senare beviljades inträde i Advokatsamfundet.

Tingsrätten fattade sitt beslut, men ombad SåChic att komma in med kompletterande uppgifter om saken före den 1/4. Dessa kom aldrig. Helt förståeligt, eftersom påståendena var gripna ur luften.

I stället kom detta:

I egenskap av ombud tillika rättshjälpsbiträde för [Henne] samt förelagd att inkomma med yttrande anförs följande:

Anledning till att [Hennes] begäran om komplettering av förundersökningen återtagits är att [Hon] och barnen mår dåligt och inte orkar deltaga i ytterligare förhör.

Såväl [Hon] som barnen är fortfarande i stort behov av att få bearbeta sina traumatiska upplevelser med [Maken]

Maken är alltjämt misstänkt för brott mot såväl [barn] som [Henne]. Enligt uppgift skall beslut i åtalsfrågan fattas inom kort. [Hennes] uppfattning är att tillräcklig bevisning presenterats för fällande dom mot [maken]

Att maken nu, enligt motpartsombudet, polisanmält [Henne] för misshandel av [ett barn] återspeglar väl parternas allvarliga konflikt.

[Hon] tillbakavisar alla anklagelser om att hon skulle ha utsatt [barnet] för brott.

Socialtjänsten har slutfört utredningar ang barnen, se bilagor. Att inhämta ytterligare utredning i målet är inte nödvändigt.

Att hålla fortsatt muntlig förberedelse, i avsaknad av nya omständigheter som skulle kunna föranleda en annan bedömning i målet är inte meningsfullt. [Hennes] uppfattning är att målet med stöd av bilagda utredningar är tillräckligt utrett. Hemställan om att tingsrätten förelägger parterna att inkomma med bevisuppgift och därefter skyndsamt sätter ut målet till huvudförhandling kvartstår således.

Glidande antydningar. Oprecisa påståenden. Ett fabricerat påstående från en, och endast en person, börjar redan i mars månad att bli en sanning för allt fler. Hur lyckas man med sånt?

De två första styckena är ett alltså ett rätt normalt inslag i Hennes svartmålning av maken, förstås påhittade. Det finns inga trauma skapade av honom. Däremot har en hel del fabricerade otäckheter om maken kastats fram, tyvärr några av dem med kvinnojourens benägna bistånd.

(Sorry, ROKS. Man kan inte satsa på rätt häst varje gång. Men Keep On the Good Works och se framåt i stället för att gräva ner er i den här barocka processen)

"Maken är misstänkt"... Han är anmäld och inget annat. Notera formuleringen om åtalsfrågan: "Enligt uppgift skall åtal väckas inom kort" Här tar Så Chic ut ett avstånd. Det är förmodligen Hon som har uppgivit detta om åtalet. Något åtal är ännu inte väckt, ska ni veta. Det här faxet gick alltså i början av april och ingen vet i skrivande stund, mer än två månader senare, när det kommer.

Att Hon tycker att det som finns räcker för fällande dom, får de två stå för. Men det är nog inte många andra än det här paret som skulle tala om för rätten att tillräcklig bevisning föreligger. (Bevisningen utgörs för övrigt enbart av Hennes utsagor)

Det var jag som anmälde Henne för barnmisshandel och ingen annan. En petitess kanske, men typsikt för SåChics agerande. Jurister borde väl ändå inte göra så enkla slarvfel? Jag trodde att de var noggranna typer.

Eller kanske hon ljög hon nu också? En anmälan från maken framstår ju som en desperat motanmälan och är väl inte så mycket att bry sig om. En anmälan från en utomstående skänker ju mer tyngd. F-n vet vad jag ska tro, där.

Givetvis tillbakavisar Hon alla anklgelser. Skulle den mänskan fastna med handen, hela armen, i syltburken på bild, på video, i direktsänd HDTV och med elva tränade observatörer som närvarande Åsyna Vittnen, så skulle Hon blåneka till allt. Sån är Hon.

Sista stycket är på sitt sätt magnifikt i sin pompösa arrogans. De (egentligen Hon, som SåChic valt att formulera sig) bara avfärdar tingsrättens begäran om ytterligare bevis. Sagda ytterligare bevis har de själva sagt att de skulle ha lagt fram den senast den 1/4.

Sådana är dom, Hon och SåChic.

Nu faxade rektor!

Förhandlingen i fredags kan knappast beskrivas som en lysande insats av Henne och det (tillfälliga?) ombudet YngstITjänst. Dels försökte Hon köra rätten och Tingsfiskalen med otillåtna krav som till exempel att kasta ut en åhörare, och dels kom de bägge med ett krav som strider mot Socialförvaltningens arbetsordning. De krävde att vårdnadsutredningen inför skilsmässoförhandlingen görs av samma personer som står bakom den som låg till grund för nuläget.

Jag kan tänka mig att SåChic, Hennes hittillsvarande ombud, rynkade pannan när hon fick veta detta. Men igår kom en i mina ögon illa genomtänkt respons:

Ett fax gick från SåChic till både Tingsrätten och makens ombud. Tre sidor, faktiskt:

Sida ett

I egenskap av ombud för [Henne] får jag härmed ange och åberopa bifogad handlig, till styrkande av att ett umgänge mellan barnen och [maken] inte är förenligt med barnens bästa, samt att barnen blivit rädda och påverkats negativt av faderns kontakter med dem.

Detta meddelande med bifogad handling översänds även till [makens] ombud.

En normal skrivelse, kan tänkas. Men den är otäck i ett avseende: Det här med barnens rädsla är Hennes mantra, som Hon och Hennes representanter mal och åter mal. Precis som i politiken, är det lätt hänt att ett påstående som upprepas tillräckligt ofta blir en sanning.

Sida två: (handskriven med riktigt stora bokstäver)


___________________________________________________
FAX
Till advokatbyrå NN
attention YngstITjänst

Anteckningar enligt telefon-
önskemål från [Henne]

Med vänlig hälsning

NN
Namnförtydligande
Rektor

_______________________________________________________
Det här tog faktiskt en hel A4 i anspråk. Att skicka med med försättsbladet även till makens ombud var nog ett klerikalt misstag på advokatbyrån. Här finns ju tung information i form av att det är på Hennes uppdrag som sida tre har fabricerats:

Sida tre
En sammanställning av de gånger som pappa ([hans namn]) som dök upp på vägen antingen hem eller till skolan.

1. Torsdag den 13 april 2006 kl. 11.15: [pappan] har dykt upp när vi var på väg till skolan från matsalen. Han pratade och kramade [ett barn]. Det var jobbigt för [barnet] efteråt.

2. Torsdag den 27 april 2006 kl. 15.10 var vi på väg hem så märkte vi att [pappan] föjer efter oss. Han försökte envis prata med barnen och spela in samtalet med en telefon bandspelare. Denna gång barnen har blivit väldigt tagen och irriterade av besöket. Den händelse rapporterades till skolledningen.

3. Onsdag den 3 maj 2006 kl. 15.15 på vägen hem sitter [pappan] på X-torget och skriker på avstånd med barnen. Barnen blev rädda för honom och därmed springer de från platsen.

4. Tisdag den 16 maj kl. 15.20 på väg hem vid X-torget dök [pappan] och vill träffa med barnen. Han hade en digital kamera med sig. Han vill ta bilder, men jag hindrade honom. Barnen var oerhört rädda för honom. Han upphöll oss ca 10 minuter så vi missade bussen också.

5. Måndag den 12 juni 2006 kl. 11.15 var jag på ett möte med social enheten vid Y-nämnden. Pappan dök upp när [ett barn] tillsammans med klassen och gick upp till skolan. Han ville ta bilder på [barnet] och säga glad sommar till [barnet]. Han gjorde det och sedan försvinner han från platsen.

Vid tangentbordet står

[Den Lille Bodyguarden]

Jäpp. Himself. The very same. Dock utan namnteckning. Det hela är uppenbarligen hopkokat i all hast, så illa som det är skrivet. Och urvalt också förresten. Det anses tydligen försvårande att en pappa vill säga glad sommar till sitt barn. Aja, baja!

Tre av incidenterna är redan speglade i den här bloggen. Versionerna skiljer sig åt, och jag tror att Bodyguarden har förväxlat ett par av händelserna.

Att det är jobbigt efteråt när ett barn träffat sin pappa på stan, kan man förstå. Ungarna lever ju under Hennes propagandaparaply och får förmodligen dagligen och stundligen höra vilken hemsk varelse han är. Då är det frustrerande att få skäll (och mer?) för att man har träffat sin pappa.

Barnen blir tagna av att pappan kontaktar dem. Det kan vi hålla med om. Men resten är ett rent fabrikat. Det är glädjen i att träffa farsan och sen det faktum att han måste gå (eller hämtas av polisen) som skapar frustrationen.

Vi vet att Hon säger till barnen att "pappa kommer att åka i fängelse". Vi vet att Hon säger till alla som vill höra på att barnen är livrädda för pappan. Vi vet att Hon ljuger (eller kanske lever i ett eget universum?) när Hon säger detta.

Hur skulle annars en händelse som denna kunnat äga rum?

I skrivande stund pratar maken med sitt ombud om hur detta ska besvaras. Stay tuned, folks.

Ett typiskt fax

Advokater faxar tydligen mer sinsemellan än de pratar. En del av den trafiken får vi kopia på. Här är till exempel ett som är ganska typiskt SåChic. Det är daterat den 1 juni i år och gick till tingsrätten inför den förhandling som man kan läsa om här. (Avskrivet ord för ord, så det är alltså SåChic och inte jag som svarar för språkfelen)

I egenskap av ombud tillika rättshjälpsbiträde för [Henne] får följande anföras.

[Maken] har sedan besöksförbudet meddelades i februari 2006 fortsatt att trakassera och förfölja [Henne] och barnen. Han har vid ett stort antal tillfällen överträtt besöksförbudet varvid polis tillkallades. [Maken] har dessutom varit frihetsberövad pga överträdelserna.

[Maken] är numera även misstänkt för överträdelse av besöksförbud och är kallad på polisförhör ang detta.

Kammaråklagare BÅ har denna dag meddelat att överträdelserna av besöksförbudet försenat förundersökningen men att åtal mot [Maken] kommer att väckas innan sommaren.

Socialtjänsten har föranstaltat utredningar i vilka samtliga barns behov klart framgår. Att inhämta ytterligare utredning i form av vårnadsutredning är icke nödvändigt utan skulle endast fördröja målets handläggning. [Hon] motsätter sig således att tingsrätten inhämtar ytterligare utredning.

Det har mot bakgrund av ovan anfört inte framkommit några nya skäl som skulle föranleda tingsrätten att göra en annan bedömning i vare sig vårdnads- eller umgängesfrågan. Det är således inte nödvändigt att hålla fortsatt muntlig förberedelse varför det hemställes att muntliga förberedelsen ställs in.

SåChic kanske skulle ha blivit politiker i stället? Hon kör den där lagom osanningsenliga skildringen av barnens pappa. Ordvalet "trakasserier" är ju ganska starkt, men hon skriver inte vari trakasserierna består. Jag kan berätta att de består i att pappan helt enkelt syntes för barnen, som blev glada över att se honom.

Visst har polisen tillkallats. Dom måste börja bli trötta på hennes ideliga falsklarm nu. Och omhändertagandet den 6/5 är en synnerligen het potatis. Polisen gjorde fel den kvällen, och dom vet om det. Vi funderar faktiskt på JO där. Men i Hennes och SåChics universum är detta ett belägg för att pappan är en storskurk. SåChic utelämnade för övrigt det faktum att pappan släpptes efter bara en timme. Ingen häktningsförhandling. Ingenting. (Fast en ursäkt borde ha varit på sin plats)

Påståendet att pappan är misstänkt är förmodligen semantiskt och juridiskt korrekt. Det är bara det att det bara är Hon, och SåChic förstås, som misstänker maken. Polisen har en utredning att genomföra.

Jag misstänker att Hon har larmat om brotten mot besöksförbudet mot bättre vetande. Hon är anmäld för detta. Då är det väl korrekt att hävda att Hon är misstänkt för falsk angivelse? För övrigt ett menedsbrott som kan ge Henne sex månader på Hinseberg. Nåväl.

Vi har inte kunnat nå åklagaren i fallet lika lätt som SåChic och Hon tydligen har gjort, och kan inte bedöma sanningshalten i den utsagan. Men jag måste ärligt medge att det stycket i mitt tycke förmodligen också skruvar på fakta sådär lite lagom för att få till det utan att egentligen påstå något. Politikertugg.

Att dom inte vill ha en vårdnadsutredning är förståeligt. Den som finns, är en ren partsinlaga. Klart att den räcker för dom.

Det sista stycket skulle göra mig något sur om jag hade fått sådana skrivningar i min egen tjänsteutövning. SåChic har faktiskt mage att tala om för tingsrätten vad den ska tycka, tänka och besluta. Jag hade ruttnat fullständigt på Henne och SåChic.

Kanske tingsrätten gjorde det, förresten? Det blev ju en förhandling.

Förhandling två del två -Vilken film har Hon sett, egentligen?

Förhandling två inleddes med att Hon vägrade att vara i samma rum som maken. Hon "mådde dåligt" och "kände sig hotad" av makens närvaro. I en Tingssal! När Hon fick klart för sig att det inte gick att ordna ett enskilt rum åt Henne, så visade det sig att Hon vägrade att ha barnens farmor i samma rum. Farmodern var där som åhörare, en självklar rättighet i vårt öppna samhälle. Det hela höll på att ställas in, tills farmodern vek sig. Inte ens rättens ordförande, Tingsfiskalen i det här fallet, har rätt att avvisa åhörare pga en av parternas lösa tyckande.

I Hennes värld tycks det dock vara så. Ombudet, inte SåChic den här gången, verkade lite generad men gjorde sitt jobb och ställde upp på Hennes bisarra krav:

Äntligen förhandling
Förhandlingen går till så att de inblandade parterna och deras ombud läggaer fram sina argument och sedan får den andra sidan bemöta dessa. Man behöver tyvärr inte belägga sina påståenden i en förhandling som denna. Det vet Hon, och Hon och hennes nya ombud agerade därefter. Vad sägs om detta:

• Maken står så gott som dagligen på gården eller gatan och skriker upp mot lägenheten.(Det är möjligen Hon som gör det. -Åt barnen. Han visar sig inte på gatan just för att slippa sådana påståenden)


• Maken har suttit på Dagis och läst en saga om en pappa som dödar sitt barn för ett av barnen och sedan rivit ur sidor ur boken och stoppat ner dem i barnets ficka, för att mamman ska hitta dem och skrämmas av detta. (Vilket bisarrt påstående! Var har Hon fått det där ifrån? Den som har sett filmen eller läst boken är mycket välkommen med ett tips)
  Detta har vi inte ens tänkt tanken på att fråga Dagis om det är sant. Det vore kränkande. Håller Hon på att gå över kanten?


• Barnen är (var för sig) rädda för att pappa ska kidnappa de andra barnen när tillfälle gives. Här svarade maken att han hade ett tillfälle när han sprang på två av dem ensamma på köpcentret, men att han då tog hem dem på ett säkert sätt i stället.


• Vid detta tillfälle, anklagar Hon, har maken även tagit sig för att köpa leksaker till barnen. (Det här är en obegriplig anklagelse. Är det något brottsligt i att göra så?)


• Maken baktalar Henne inför Hennes vänner. Han har i och för sig träffat ett par och berättat om skilsmässan, vilket var en nyhet för dem. Är dett baktaleri? Och vad Hon säger om honom inför alla som (knappast) vill höra på, inklusive 112, verkar inte höra till saken.

Och en, på sitt sätt förståelig, begäran:

• Hon krävde nämligen att den vårdnadsutredning som ska göras inför domen i fråga, utförs av samma personer som har gjort den utredning som ligger till grund för nuläget, att Hon har ensam vårdnad om barnen. (De är parter i målet och har strukit allt som möjligen kan tala till pappans fördel i sina skrifter.

Hennes ombud, yngst i tjänst på SåChics advokatbyrå, ställer kravet utan att blinka och utan att veta att en sån sak vore ett brott mot alla regler på Socialförvaltningen. Till och med En Viss Socialsekreterare (som definitivt inte hör till våra favoriter här) har sagt att detta helt enkelt är uteslutet. Vårdnadsutredningar görs av folk som inte varit inblandade i fallet tidigare. Punkt.

Kan juristen juridik? Nja, enligt deras lilla hemsida är så vederbörande specialist på famlijerätt. Fan tro't. Den här personen var långt ifrån så aggressiv som SåChic, och verkade till och med lite besvärad emellanåt. Hon ljög ialla fall inte, till skillnad från SåChic. Det hedrar henne.

Och så en helt osannolik uppgift, som vi inte har kunnat vare sig bekräfta eller dementera:

• Åklagaren i brottmålsdelen, BÅ, har i ett SMS meddelat Henne att rättegången mot maken för hans avskyvärda dåd (ett nackgrepp --> ringa misshandel) kommer att ske före sommaren.

Ni läste rätt. SMS. Short Messaging Service. Skulle en traditionsbelastad jurist verkligen kommunicera den vägen? Fax och i nödfall pappersbrev är ju deras kanaler. Makens ombud har försök nå BÅ i ett antal dagar nu, utan att lyckas.

(Här invänder Farmodern att det kanske ligger något i det. Han slipper ju då att lyssna på Hennes evinnerliga tirader, beskyllningar och tjat om hur rättssamhället ska agera gentemot maken)

• Maken anklagas också för att trakassera Den Lille Bodyguarden, när det i själva verket är tvärtom. Personen i fråga har till och med fått tillsägelse att inte gå på maken som han har gjort mer än en gång. Men i Hennes (fantasi-)värld så är det ju maken som är roten till allt ont...

Nå? Det här ser ju inte så bra ut för Henne.
Det spelar egentligen ingen roll, har makens ombud sagt. Hon har interimistiskt vårdnaden om barnen och lär få behålla den, trots dagens vettlösa agerande och påståenden. Tingsrätten ser alltid till barnens bästa, och Hon har ju hotat med att vägra att träffa barnen om maken skulle få någon som helst del av vårdnaden.

Hon vägrar varje form av samarbete med maken. Maken har lagt fram detaljerade och genomtänkta förslag på hur föräldrarna skulle hantera situationen. Hon bara nekar och kommer med sitt mantra, att hon ska ha barnen (och därmed få lägenheten)

Tingsrätten kallar detta att "föräldrarna inte kan samarbeta". Vaddå föräldrarna?

Det är ju för h-e Hon som inte kan samarbeta!

Förhandling två del ett

Tyvärr var jag inte där, men i fredags var det en andra förhandling om barnen, vårdnad och lägenheten mellan makarna. Tanken är att få en interimistisk (tillfällig) lösning i väntan på den permanenta skilsmässouppgörelsen som förmodligen blir av efter sommaren.

Akt 1
Hon kommer med ett annat juridiskt ombud än SåChic. Om Hon och SåChic har gjort slut vet vi inte, men det är i allafall samma advokatbyrå som fortfarande hjälper Henne. Det nya ombudet agerar lika leende och inställsamt mot Henne som SåChic. Själv ser Hon lite tärd ut, eller är det bara resultatet av några månadres hårdbantning? Hon har ju trots allt nästan två heltidstjänster till stöd. Intrycket förstärks av att Hon kommer iförd svarta glasögon en regning dag.

Ombudet inledde med att berätta att Hon vill sitta med som medhörande i ett annat rum, eftersom Hon mår så dåligt och även känner sig hotad av maken.

Tingsfiskalen, den som leder förhandlingen, fick göra paus och kolla läget och vad som gäller. Det här är en helt unik situation. Sedan kallas de bägge ombuden in och får veta att det inte går att ordna medhörning i ett annat rum i dag.

Då ställer Hon plötsligt kravet att barnens farmor, som är där som åhörare, inte ska vara med och höra på. I en offentlig förhandling!

Makens ombud motsätter sig detta ohemula krav, som framförs av ett lätt besvärat ombud för Henne. Det går inte, man får inte, avvisa åhörare på löst tyckande från ena parten i en sådan här förhandling. Ombudet kallar det hela en parodi, dock inte så att Tingsfiskalen eller Hennes ombud hör det.

Barnens farmor vet att det hela bara skulle resultera i en ny förhandling vid ett senare tillfälle om Hon ställde in. Detta skulle gynna Henne, så farmodern viker sig och sitter av förhandlingen i väntrummet i stället.

...och det här var bara början. Fortsättning kommer.

...med anledning av överträdelse av besöksförbud

Maken var igår hos den utredare, MJ, som verkar vara den på polisen som har Hennes soppa (spilld) i sitt knä med anledning av att Hon hade anmält honom för överträdelse av besöksförbud.

Och några saker till fick han reda på.

Hon har försökt utverka ett besöksförbud på maken gentemot barnen inte minder än tre gånger de senaste veckorna!

Att Hon inte lyckades verkar inte ha spelat någon roll. Hon gick ju på i sin vanliga stil och agerade gentemot 112 som om detta skulle finnas på fler ställen än i Hennes eget sinne.

Vidare
Samma dag han fick en timme på stan med två av barnen skulle han enligt Henne ha stått på gatan nedanför den lägenhet han inte får besöka och skrikit olika tillmälen. Näppeligen. Maken vet vad som gäller och tar inga risker. Han har inte satt sin fot på den gatan sedan Tingsrätten utfärdade sitt civilrättsliga besöksförbud mella makarna. Hon ville nog bara balansera sin egen omdömeslöshet med en anmälan eller två.

Den dagen Hon faktskt begick ett brott mot besöksförbudet mellan makarna, skulle maken ha lagt ett brev i Hennes brevlåda. Innehållet i brevet, och kanske faktum att Hon hävdar att det var maken som lade ner brevet, föranledde polisanmälan. Inte har maken gjort detta, inte. Hon ville nog bara balansera sin omdömeslöshet med en anmälan eller två.

Brevet låg hos utredare MJ, och maken bad att få se det.
-Njae.
Maken erbjöd sig att lämna handstilsprov.
-Umm. Nja. Då får vi skicka det till Linköping för analys. (SKL)
Maken undrade om det var för dyrt att göra så. MJ höll med.

Brevet i fråga blir nog liggande där det ligger.

SåpaTakter:
Under samtalet kom min anmälan på Hennes falska angivelser till MJ för handläggning. Det är sant!

MJ skummade anmälan och en diskussion om den 6 maj uppstod. Det är en het potatis, eftersom maken ju togs in på felaktiga grunder. Han släpptes efter någon timme.

Dock är ett felaktigt omhändertagande ett felaktigt omhändertagande.

MJ förklarade det hela rätten hade glömt att underrätta polisen om besöksförbudet mellan makarna.

Tyvärr, MJ. Vi tror inte på detta. Poliserna berättade då för honom att det fanns besöksförbud mellan makarna. MJ hade alltså fel på den punkten. Alla som jobbade den kvällen verkar helt enkelt ha gått på vad Hon sade när hon ringde 112.

Vad sker?
Det är en riktig smet av anmälningar och motanmälningar nu. MJ verkade inte direkt lyrisk. Han lägger nog ner hela skiten om han kan, men en knäpp på näsan för sina falska anmälningar kan man väl hoppas på att Hon får.

Att Hon kallas till förhör med anledning av mina och makens anmälningar för falsk angivelse, respektive ofredande och brott mot besöksförbud får man väl ta för givet.

Eller tar polisen också ställning för Henne vad Hon än gör?




Andra bloggar om:
Juridik, Skilsmässa

Tingsrätten schabblade

Den utredning som spelar så stor roll för det rättsliga nuläget saknade tre bilagor vilket upprört har påpekats i den här bloggen, och av makens ombud i fax till Hennes advokat, SåChic.

I ett samtal med en tjänsteman i Tingshuset nämnde makens ombud detta.
-Va. Har du inte bilagorna X, Y och Z i målet?
-Nej. Bara fram till U, V och W. De är det vi har.
-Ajaj. Vi har slarvat.

Bilagorna faxades per omgående till ombudet. Jag har inte sett dem ännu, men det är tydligen inga kioskvältare. Vi får se.

Samtalet var med anledning av en förhandling som skall ske i morgon, fredag. Förhandlingen är en uppföljare till den förhandling som i våras gav Henne omvårdnaden om barnen, lägenheten och maken förvägrades umgängesrätt med barnen eftersom Hon spelade högt och hotade med att vägra att ens träffa sina barn om maken hade den allra lilla minsta umgängesrätt med barnen.

Bara detta hot diskvalificerar Henne från omvårdnad i mina ögon men inte i Tinggsrättens, tyvärr.

I morgon är det en ny dag...

Okej -en öl till. Jag dånar snart

Det här är långfilmsmaterial i min ögon. Barnen ger sig av på en expedition till det hus som pappa skulle kunna ha bott i, bara hans ekonomi hande räckt till. Dom visste att pappa inte hade råd att bo där, men dom tog sig ändå dit och tittade på lägenheten som han var på vippen att ta.

Banalt? Inte för mig. Gripande! Snart kraschar jag över tangentbordet, så onykter jag är.

Tänk om Pappa hade bott här? Det Skriker i mig vid tanken på hur barnen upplevde den dagen. Hur hade dom det då? Vad såg de för sina ögon? Vad sade de till varandra?

"Tänk om pappa bodde här"

Frostmofjället, säger ni? No way.

This was for real.

Lågt. Trött -Har advokater regler?

Okej. Jag är inte helt nyckter. Men ändå:
I kväll är det bara några få dagar till en förhandling. Den förmodligen sista inför den definitiva som kommer någon gång efter sommaren. Maken, barnens Farmor och jag är ganska låga just nu. Samhället blundar för det mesta, verkar det som. Kvinnan Har Alltid Rätt, har vi lärt oss den här vintern och våren.

Skulle det visa sig att Kvinnan inte Har Rätt, gäller att Kvinnan Har Rätt. (Fråga vår Socialförvaltning. Hennes advokatbyrå. Dagiset. Skolan. Alla blundar med hela huvudet för att barnen inte har det bra. Dogmen Om Förtryckta Kvinnor gäller. Tvivla icke!)

Hon och SåChic, Hennes ombud, kräver att alla vidare förhandlingar ställs in utan omsvep. Hon "orkar inte med" fler förhör och utredningar om barnen och deras situation. SåChic nickar och ylar med.

SåChic kräver av Tingsrätten att Hon ges omelbar vårdand om barnen. Av anledning att Hon begär så. Resonemang överflödigt. Hon, "Henne" i den här historien, säger ju att det är som det är. Då är det som Hon säger att det är som det är. (Hängde ni med? Inte vi heller.)

Jag är en lekman och kan inte så mycket om juridik, framförallt inte spetsfundigheterna.

Men jag har noterat att SåChic under våren har blivit medlem av advokatsamfundet, hon har alltså rätt att kalla sig Advokat numera. Jag vet att detta samfund är månt om sina medlemmars uppträdande men det enda jag kan se när det gäller fel i utövningen är att det handlar om diverse ekonomiska mellanhavanden.

Finns ordet "etik" i deras ordlista? Eller "ljuga"? SåChic har ljugit så till den grad att jag helt enkelt inte förstår hur hon kan ha jobbet kvar. Jobbade hon för mig, skulle hon ha stått på backen för månader sen...

Faktiskt. Med skadestånd och "trolöshet mod huvudman" på sig, dessutom.

Mer följer i morgon. Jag är trött och lessen.

Gonatt, rättvisan. Farväl. Rättssamhället, släng dig i väggen. Göm dej. Glöm bort oss som vill väl.

...och vem i helvete bryr sig om barnen? Inte Hon, inte. Bara den stackars pappan som ikväll smög på dem för att inte ännu en gång bli hämtad av polisen.

[Hämtad av polisen? Läs bakåt i bloggen. Jag är trött och lite full nu]

Falsk anmälangivelse

Idag beslutade jag mig. Det kändes som om jag sänkte mig till samma låga nivå som Hon och hennes juridiska ombud, numera advokat, opererar på. Men det kom ett fax från SåChic (ombudet) i fredags. Det var arrogant och missvisande i flera avseenden. Ett av dem var att de händelser som Hon reflexmässigt har ringt 112 för utmålades som "trakasserier av barnen". SåChic lyckades med bedriften att framsälla händelserna som om maken redan var åtalad och dömd för brott mot ett icke-existerande besöksförbud. Trakasserier, förresten.

Pytt! Bulls**t!

Barnen tycker om att träffa sin pappa. Hon vet förstås detta och det måste skära i Henne varje gång ett barn glädjestrålande berättar om en träff på stan med fadern.

Anmälan, nedan, handlar om tre händelser. Första gången, den 2 maj Andra gången den 6/5 och sen den 27 maj . Först ville polisen bakom rutan inte ta emot den. Det handlar ju om ett civilmål, sade konstapeln. -Just det, svarade jag. -Men hon kör på som om det fanns ett straffrättsligt besöksförbud på maken gentemot barnen. Han blev till och med intagen vid ett tillfälle.

Nyckeln i det hela är alltså att Hon underrättades om att besöksförbud inte fanns redan den 2/5, men ändå fortsatte att anmäla maken så fort han dök upp under horisonten. Vem är det som trakasserar vem, egentligen?

En kollega tillkallades. På sekunder omvandlades min formulering "anmälan" till "angivelse". Ett starkare ord för Hennes dumheter.

Falsk angivelse kan leda till två år i sinkaburum, i lättare fall "böter eller fängelse i högst sex månader" Hej&Hå. Får vi se Henne på Hinseberg? Tyvärr tror jag inte det, men ändå. Det här kändes bra, ska ni veta.



Så här blev det:

___________________________________________________________________

Ort och datum


Anmälan rörande upprepad falsk anklagelsegivelse.


Den 6/5 2006 tidigt på
kvällen ringde [Hon] polisen i [Vår stad] och anmälde sin make, [Makens namn], för brott mot ett besöksförbud gentemot deras barn. [Hon] visste vid tillfället att det inte fanns något sådant, men ringde likväl 112.

Barnen lekte vid tillfället på gården, medan [Hon] upphöll sig i bostaden. Fadern stod och tittade på sina barn, utan att ta kontakt.

Anmälan ledde till utryckning och ett kortare omhändertagande. [Maken]släpptes efter någon timme för att de "inte hittade ett papper” på stationen. Det fanns inget besöksförbud.

Den 27/5 ringde [Hon] ånyo 112 i samma ärende. Denna gång ledde anmälan också till utryckning, men inte någon åtgärd. Inte heller denna gång var makarna i närheten av varandra. [Hon] var på restaurang och barnen lekte på gården.

Den 2/5 hade [Hon] också gjort en anmälan mot maken. Denna ledde till utryckning, men inte till omhändertagande. I stället anmäldes [Hon] för ofredande och brott mot det civilrättsliga besöksförbud som finns mellan makarna.

Något besöksförbud avseende faderns rätt att träffa sina barn finns inte. Detta framgick mycket klart av polisrapporten från den 2/5. Diarienr [så-och så].

[Hon] visste alltså att fadern inte var förbjuden att träffa sina barn när hon ringde den 6/5 och den 27/5.

Makarna ligger i skilsmässa och en vårdnadstvist pågår.

[Hon] , [adress, personnummer och telefon]


Mvh


[Denne skribent]
[Adress]
[Telefon]

Ett möte -två hälsningar

Tidigare i kväll kom maken gåendes från Konsum och mötte Henne och ett av barnen, som gick (till Konsum?) på andra sidan gatan.

Hälsning ett
Barnet log, skrattade och vinkade glatt.

Hälsning två
Hon gjorde en grimas, knackade sig för pannan och gjorde fingret åt maken. Ingen sade något.

Nå?
Maken vet vid det här laget vad som brukar ske när Hon ser honom. Han gick till sin arbetslokal 200 meter bort och satte sig att vänta på polisen, vilket har blivit Hennes vana att ringa den senaste tiden.

Dom kom inte!?
Nix. Inte en polisbil så långt ögat nådde. Inga kravaller eller något annat stort pågick som hade kunnat förklara ordningsmaktens bortavaro. Vi är ju vana vid att Hon gång efter annan ringer 112 så fort barnens far ser, eller syns av, barnen.

Hon kanske avstod från att ringa 112 den här gången, mötet var ju knappast ett "uppsökande" som Hon ju hävdar är förbjudet och straffbart. Eller så blev det bara ingen åtgärd.

Vad blir då Hennes nästa drag om detta inte hjälper längre?
I princip vad som helst. Håll i hatten, bara.
(Det är inte utan att vi bävar lite, kan jag medge)

Kan Soc söka medlemskap i ROKS?

ROKS har haft sitt årsmöte i dagarna. De har tydligen tappat en tredjedel av sina medlemsföreningar i efterdyningarna till SvT's könskrigsprogram förra året. Kvinnojouren där vi bor är i alla fall kvar. Det var den som Hon anlitade när Hon lämnade maken med barnen strax före nyår.

I dagens Svenska Dagbladet har Maria Abrahamsson en artikel om ROKS på ledarsidan. En passus där fick mig att hoppa till:

"landets tjej- och kvinnojourer kan alltså välja att ansluta sig eller inte. För egen del rekommenderar jag det senare, så länge som det ingår i Roks beteendemönster att inte ifrågasätta sanningshalten i kvinnors berättelser om hur svinaktigt makar, pappor och andra män bär sig åt. Utan en normalt kritisk bedömning av dessa utsagor riskerar politiska beslut att bli felaktiga och rättssäkerheten att sitta trångt hos myndigheter och domstolar. Det förfärande resultatet har vi sett när fäder har dömts till långa fängelsestraff och först efter att dottern eller sonen tagit tillbaka sina incestanklagelser, beviljats resning i Högsta domstolen"

"ingår i ROKS beteendemönster att inte ifrågasätta". Det har vi exemplet Henne på. Hon kom dit med buller och bång, satte besöksförbud på maken och vi har sett protokoll där en person på Kvinnojouren kallade hemmet "en krigszon" utan att veta ett dugg om den faktiska situationen.

Att besöksförbudet hävdes av Tingsrätten så snart det var praktiskt görligt, till exempel.

Att makens "systematiska våld" direkt skrevs om till Ringa misshandel (ett nackgrepp!), till exempel.

Ett gäng till som inte bryr sig om att kolla fakta är vår Socialförvaltning, där En Viss Socialsekreterare verkar att bra nära äta ur handen på Henne.

Kan Soc söka medlemskap i ROKS?

Spelar pengarna någon roll?

Egentligen är det här ett stickspår, för det enda som gäller är ju att barnen får det bra igen. Emellertid har vi fått frågan mer än en gång, så här är det:

Boende:
Den enda utgift vi känner till i detalj, är det skyddade boende som Hon tog med sig barnen in på dagen före nyårsafton 2005. Där bodde de i tio dygn à 3.950:- Förmodligen betalade Hon där en symbolisk avgift själv, men pengar blev det ändå.

Därpå (När man insett att maken inte var det förfärliga hot mot barnen och Henne som hon påstår?) blev det boende på hotell. Först ett någorlunda centralt i två veckor, och därpå ett mer perifert beläget några veckor till innan Hon flyttade hem till lägenheten igen. (Motvilligt, en vecka efter utsatt datum)

Vad hotellen i fråga, två rum bör ha behövts, kostar för en vanlig övernattande vet vi. Dock vet vi inte vad Socialförvaltningen har för avtal med dessa hotell, men rabatt bör det vara frågan om. Hon bodde med barnen inte mindre än 60 nätter på hotell, som alltså Soc betalade. Och maten, för den delen? Hel- eller halvpension spelar ju roll. Det blir alltså omöjligt för oss att skatta vad den notan kan ha gått på.

Stöd, nuläget
Ett av barnen har en stödperson i skolan, Den Lille Bodyguarden, som har arbetstid vardagar 10-15. Det finns en barnflicka i bilden också. Hon arbetar helger och två vardagar per vecka.

Hon (som i ett protokoll har sagt att hon ensam skötte famlijen på dagarna och arbetade på nätterna) har alltså nio mandagar per vecka i stöd från vår socialförvaltning. Detta har Hon haft sedan de kom hem från hotellboendet i början av Mars månad.

När Hon är ute på olika begivenheter, finns det barnvakt hemma. Vi vet inte om Hon betalar denna, men vi har all anledning att förmoda att Hon gör sitt yttersta för att slippa den utgiften.

Konklusion:
Det är alltså ett omfattande stöd som Hon har fått och får. Hur länge detta ska fortsätta, har vi inte någon uppfattning om. Det är Soc som resonerar och beslutar i saken, och vi har inga tentakler dit.

Jag vill inte ens försöka mig på en gissning på vad Hon har kostat samhället i dagsläget, men det torde i allafall vara sexsiffriga belopp.

Inte har barnen det bättre för den skull. Snarare tvärt om.

Brevet från Farmor

Barnens farmor skrev en hälsning till barnen i skolan förra måndagen. För säkerhets skull gick det via Rektor, som fick ett vänligt brev där vi berättade att vi gärna vill höra av oss till barnen så att de vet att vi tänker på dem. Vi bifogade ett oförseglat brev som gärna fick läsas före överräckande.

Den rektorn har, liksom dagisföreståndaren, sagt till barnens pappa att de inte tar ställning i konflikter och sedan omedelbart gjort just detta genom att foga sig efter Hennes önskemål.

I rektorns skola finns det en "resurs" i en klass, det är i praktiken en självutnämd väktare som eskorterar barnet till och från skolan. Han verkar inte tro på det här med att det inte finns något besöksförbud på maken gentemot barnen, och har agerat därefter.

I det klimatet var det då inte så förvånande att kunna konstatera att barnen inte hade fått brevet när vi talade med ett av dem i lördags.

Men informationen i det hade gått fram!

Skolledaren måste ha gett Henne brevet och Hon har av någon anledning delgett barnen hela, eller delar, av innehållet.

Barnet i fråga visste att vi har köpt en ny bil med fler sittplatser än den nuvarande, och kunde även meddela att Hon hade sagt till dem att "den bilen får ni aldrig se". Men det vore ju förstås ändå ändå kul att få åka med till Zoo i sommar.

Sån är Hon.

Hennes spastiska fingertoppar

Vi berättade om en stund med barnen igår. Den var trevlig, men givetvis spillde Hon malört i bägaren. Ett av barnen sprang nämligen, per stående order från Henne, upp i lägenheten och ringde Henne och Hamstermannen där de satt på krogen och berättade att pappa var där igen.

112
Det är Hennes reflex när maken dyker upp under horisonten. Hon ringde. Polisen kom, för vilken gång i ordningen börjar vi tappa räkningen på.

Men polisen verkade ha lite koll. Dom känner Henne nu. De kom, två trygga konstaplar, och pratade med maken. Nej, det finns inget besöksförbud på pappan mot barnen, bara ett mellan makarna. Och ett till, mellan maken och Hamstermannen. Detta för en mycket stor dumhet som maken gjorde sig skyldig till i mellandagarna 2005.

En kille stannade nere på gården med maken medan den andre gick upp i lägenheten, där Hon och Hamstermannen eldade på. 50 minuter senare kom den stackars polisen tillbaka.

Hennes anmälan ledde ingen vart.

Plan B
Hamstermannens genidrag blev då att anmäla maken för brott mot besöksförbudet dem emellan. Vari bestod detta?

Jo, maken hade kommit gående på gatan utanför krogen de satt på. Inga miner, inga tecken på igenkännande. Straffbart värre, enligt den inte allt för juridiskt bildade Hamstermannen, en självutnämnd lokal kulturpersonlighet.

Konstaplarna
De hade träffat maken förut, kvällens befäl var till och med samma som den famösa lördagskvällen. Alla kunde alltså läget. Besöksförbudet finns i Hennes sinne och ingen annanstans. Alla vet det utom hon. Hon drog till med att Hennes advokat, SåChic, hade uppget att det är ett brott mot umgängesrätten (som är Hennes, interimistiskt) att "uppsöka barnen".

Därför skulle maken gripas och låsas in, varpå förmodligen nycklarna skulle bortslängas. Att makens arbetslokal är bara 200 meter från lägenheten, och att stan inte är särskilt stor vilket faktiskt har en inverkan när det gäller slumpmässiga sammanträffanden verkar inte spela någon roll för Henne.

Dock
Det hele ledde inte till någonting. Polisen lägger sig ogärna i civila tvistemål, vilket det här är, och Hon fick bara ännu ett chalk-up på deras tavla.

Dom känner Henne nu, vilket framgick på ett sätt jag tyvärr inte kan redogöra för här. PUL sätter gränser.

Men sån är Hon...

Här satt vi framför Postkodmiljonären och sunkade iväg ännu en lördag. Så:

Barnens far ringer! Från gården, den gård som barnen är strängt förbjudna att leka utanför. Två av dom är där och är överlyckliga och bara bubblar iväg med barnens farmor. Vi får till slut en syl i vädret.

Var är Hon? På "serveringen" (en lokal krog) med Hamstermannen (Henns älskare)

Ett av barnen är det som drabbades av Tulpanmysteriet. Jag får ett snack med vederbörande: Nix inga blommor syntes på födelsedagen. "Du ska veta att jag pratade med han som körde ut tulpanerna, och han vet att det var din mamma som tog emtot blommorna. Han snackade med henne"

"Näe. Jag fick inga blommor på min fölsedeag"
"Är det inte lite slarvigt av mamma att tappa bort dom, då?"
"Jo"

Ridå. Ingen större idé att prata mer om detta.

Vi berättar om den nya bilen som vi har köpt. Den har plats för alla barnen på en gång, till skillnad från vår nuvarande. Shit! Skitkul!

Visst vill dom åka med. (Bara mamman är med på det hela, Hon i den här skildringen) Tanken på Henne lägger sordin på samtalet.

Vi har ju varit på ett antal bilfärder de senaste åren, Danmark, Eskiltuna, Västkusten för att ta de längre. Otaliga helgutflykter i vår närmiljö för att ta de kortare. Det är förstås skitkul att åka bil och veva ner och upp rutan med en knapp och inte en vev. Som dom gör på bio, ni vet.

Nuläget -Lugnet före stormen?

Det händer inte mycket just nu. Hon har till och med slutat med att ringa polisen och falskeligen anmäla maken för brott mot ett icke existerande besöksförbud när han syns under horisonten.

Men maken hade ett taktiksnack med sitt ombud häromdan. Det var inte så kul, om vi ska vara uppriktiga. Listan och indicierna på att Hon inte bara är en dålig mor, barnen mår dessutom inte bra, kan göras lång. Det hjälper inte. De får inte ens gå till tandläkaren!

Tingsrätterna dömer nästan alltid till kvinnans fördel vid skilsmässor, fick han veta. Prognosen är dyster.

Flexibiliteten i deras tänk sträcker sig tydligen inte så långt att de ens kan föreställa sig något annat än att kvinnans utsagor alltid är sanna och att det alltid är maken som är boven i familjelivet (Min kommentar, Nota Bene)

Ett ampert fax till tingsrätten med krav på en fullständig vårdnads- umgänges- och boendeutredning med anledning av att det material som tidigare presenterats bara handlar om ett av barnen har inte gett någon som helst reaktion. Hon och SåChic (Hennes ombud) måste ha fått det vid det här laget, men deras eventuella svar har inte kommit ännu.

Ny muntlig förhandling och interimistisk dom den 9 juni.

Suck.

Tänk Om Pappa Bodde Här-expeditionen

Jag var ju inte med själv på Konsum häromdan, så jag hörde inte allt som framkom där. Det här är värt att berätta:

I december såg det ett tag ut som om maken skulle köpa en lägenhet en bit ifrån den nuvarande bostaden, något som inte visade sig genomförbart. Men det hela gick så långt att den var utsedd av honom. Ett av barnen var till och med och tittade på den en gång, då innan skilsmässan vändes till rena blixtkriget av Henne.

De har återvänt!

För inte alls länge sedan tog sig barnen dit tillsammans och tittade på det huset som pappa skulle ha flyttat till. En utflykt helt på eget initiativ, och något som Hon förmodligen hanterade på sitt vanliga sätt: Skrik och skäll.

Vi hoppas att det inte förekommer örfilar eller värre, men detta är illa nog tycker jag. Hon har ju gjort det förut. Och då är det lätt hänt igen. Ryanden och gormanden vet vi i allafall att barnen får varje gång de har mött sin pappa och/eller sagt något icke-negativt om honom.

Skulle barnen verkligen göra en längtansfylld utflykt om det var som Hon säger, att han har hotat och slagit dem i åratal?

Näppeligen.

Men, sån är ju Hon.

Ännu ett samtal med chefen

Det är ett par veckor sedan maken pratade med En Viss Socialsekreterares chef, som då lovade att återkomma. Detta skedde ju aldrig, så han tog tillfället igår när sagda chef svarade i stället för EVS, som han egentligen ville prata med.

Det stora är förstås den närmast patetiska partsinlaga till utredning som En Viss Socialsekreterare och en kollega klippte och klistrade ur sina gamla anteckningar. (Det färskaste materialet var vid utredningens datum fem veckor gammalt!) Alla bilagor, en om varje barn, togs dessutom bort inför inskickandet till Tingsrätten.

Detta gjordes av Henne och hennes juridiska ombud, SåChic. Enda rimliga anledningen till att att man gör något sådant är väl att hålla bort icke-kritiska omdömen om maken från Tingsrätten. Ett ljus i mörkret är iallafall att rätten underkände utredningen och krävde kompletteringar som aldrig inflöt. Nåväl:

Maken uttryckte förnyad kritik mot utredningen och ville se en ny, oberoende sådan. Då fick han höra att Hon också hade kritiserat den, tydligen för att den inte sågade maken tillräckligt långt ner vid fotknölarna. Vidare hade Hon till chefen i fråga uppgivit att maken är en "manipulativ lögnare" och att detta inte framgår av utredningen.

Magstarkt. Är det någon som är detta, så är det ju Hon. Ingen som känner maken skulle ens kunna tänka tanken att han skulle vara åt det hållet. Då är det värre med Hennes omgivning. Ingen skulle dementera påståendet, vad vi vet.

Vi har till och med hört ordet "Knutby" som prefix till hennes förnamn. Från folk som känner Henne...

Det är annars snart tre veckor sen ett seriöst fax gick till Tingsrätten från makens ombud. Ingen reaktion har kommit. Kanske SåChic har fått problem med Henne. Det skulle inte förvåna.

Grädden på moset!
Det här är sant. I samtalet med En Viss Socialsekreterares chef framkom det ju att maken anses vara lögnaktig och manipulativ. Maken och chefen har inte haft så mycket med varandra att göra, och detta enbart på telefon. Men han fick trots det en fin liten replik till avslutning:

-Du verkar reko. En komplimang från en som bara har haft att göra med barnens far på telefon.

Då ska ni veta att maken verkligen bryr sig om barnen och är orolig för deras kosthållning, hälsa och skolgång. Det är den vanligaste orsaken till att han kontaktar Soc, och det vet chefen.

Annars
Barnens mamma verkar helt obekymrad när det gäller barnens kosthållning, hälsa och skolgång. Vi vet ju till exempel vad hon har sagt om deras tänder.

Sån är Hon.

Gråtattack (nästan) på Konsum

Vi har lärt oss under den senaste månaden att det inte är straffbart att träffa sina barn på stan även om man inte har umgängesrätt på dem (Fast Hon tycks tro detta) Då kan det väl inte vara förbjudet att stöta på sina barnbarn?

Barnens farmor har verkligen lidit den här vintern och våren. Att inte få träffa sina så älskade barnbarn har varit ett rent helvete för henne. Dags att göra något åt saken.

Aktionen
En planering med klockslag och "kända lokationer" spikade en tidpunkt och en plats. Det funkade!

I en Konsumbutik kom maken och barnens farmor gåendes när de oförhappandes stötte på två av barnen med sin stödperson, en riktigt trevlig sådan den här gången. Den andra stödpersonen verkar ha varit landsfiskal i ett tidigare liv, som han beter sig.

Stödpersonen blev bara glad åt barnens glada utrop vid åsynen av pappa och farmor och lät sällskapet hållas en stund, innan de tillsammans rörde sig hemåt.

Farmor bokstavligen grät av glädje när hon såg sina barnbarn för första gången sen Annandag Jul förra året. Det var stort för henne att få se de små igen.

Faderns kamera gick i videoläget igen, men tyvärr höll inte batterierna. Några minuter blev det iallafall.

Sällskapet skiljdes åt strax innan barnen kom hem. Fadern har ju besöksförbud på sin bostad (som hon kräver honom på hyra för) och törs inte ens visa sig på den gatan, eftersom Hon verkar knacka 112 på telefonen så fort Hon ser honom nu för tiden.

Dystra observationer
Ett av barnen gick i ärvda kläder. Inget ovanligt, kanske. Men de här var tydligt slitna. Maken kände direkt igen dem, och visste vilket syskon som hade haft dem tidigare. Bägge två hade också slitna skor.

Den familjen var alltid mån om fräscha kläder på barnen. Nu verkar det inte vara så viktigt med den biten längre. Heller.

En sak till
Det vi har trott vara en barnflicka, visade sig vara ännu en av Soc betald stödperson. Har den här tjejen samma arbetsvillkor som vi vet att Den Lille Bodyguarden har, så pratar vi om att Hon nu drar två heltider för att klara barnen.

Barnen mamma, Henne, har faktiskt suttit i tinget och berättat att hon ensam skötte familjen och hemmet på dagarn och arbetade på nätterna. Trovärdigt, va?

Sån är Hon.

Anmäla eller inte anmäla?

Det har egentligen inte hänt så mycket på den sista tiden, frånsett Hennes polislarm förstås. Hon verkar ha 112 som en spastisk reflex när maken kommer på tal, ialla fall från barnen.

Jag funderar faktiskt på att polisanmäla Henne för detta. Vi har rapporten från den första incidenten. Där står det i klartext att det inte finns något besöksförbud på maken gentemot barnen, och att Hon upplystes om detta.

Ändå så fortsatte Hon att ringa polisen när maken stötte på barnen.

Det är ett klockrent fall av falsk anmälan, anser jag. Detta ger i svåra fall upp till två års fängelse, i enkalare fall böter eller 6 månader.

Till yttermera visso så tog dom in maken en gång, när de hade läst fel på ett gammalt beslut som inte gäller längre. Inte ens en ursäkt fick han för sin förstörda lördagskväll. Maken ska diskutera en JO-anmälan med sitt juridiska ombud. Hoppas det blir en.

Men visst skulle det sitta fint i nästa förhandling (den 9 juni) att kunna nämna att Hon inte drar sig för att falskanmäla maken i sitt smutskastande av honom? Och att Hon står under åtal för detta?

En dröm, jag vet. Men ändå:
Det vore inte helt fel att skicka 20 tulpaner till Henne när hon sitter på Hinseberg?

Den lille Bodyguarden -igen!

Igår sprang fadern på två av barnen på väg hem från skolan. Inget oväntat i en stad som vår, men han tog en prat- och kramstund med dem på gatan. Ett av barnen, det som var så glädjestrålande på köpcentret, var lite moloket och avståndtagande. Helt klart en följd av allt skäll (Och mer? Hemska tanke!) barnet fått för att visa glädje över att träffa sin pappa.

Till Den Lille Bodyguardens stora förtret.

Den här gången blir det inget ryck-och-skäll som den förra gången, men väl tjafs. Maken får veta att Bodyguarden inte alls slog och drog i maken som maken skulle ha uppgivit för Soc.

Bodyguarden ljuger. Så enkelt är det.

Maken har upplyst Bodyguardens hussar och mattar på Socialförvaltningen om att det faktiskt inte finns ett besöksförbud på honom och barnen, vilket Hon har hävdat i två, möjligen tre, polisanmälningar.

Barnens far gick inte i svaromål, vilket sällan lönar sig mot tjafsiga personer. Men han fick veta att Bodyguarden skulle ringa Henne och berätta att de missade en buss för hans skull. (Det är femminuterstrafik på den linjen så dags) Underförstått att Hon, med anledning av det inträffade, skulle Vidta Åtgärder.

Man har alltså upplyst Bodyguarden om vad som gäller i denna inte så lite märkliga historia, där ett pikant inslag faktiskt var att En Viss Socialsekreterare blev föranlåten att kontakta makens juridiska ombud för att få reda på vad som gäller avseende besöksförbudet. Vad Hon sagt i ärendet var tydligen inte att lita på.

Barnens mor, Henne, har nämligen vad vi vet begärt men inte fått ett besöksförbud på maken gentemot barnen. Detta hindrade henne inte från att ringa runt och berätta att maken hade besöksförbud, inkluderande alltså polisanmälningarna.

Sån är Hon.

Nå. Blev det nåt?
Inte vad vi vet. Om Hon ringde polisen, så ledde det i så fall inte till någon märkbar åtgärd.

Vad barnen fick för att de hade pratat med sin pappa en stund vet vi inte heller, men ett utbrott eller två är ingen osäker gissning. De förmodas nämligen vara rädda för sin pappa, som ju enligt Henne har plågat familjen i åratal. Några avsteg från den linjen tolereras inte. Så mycket vet vi.

Sån är Hon...

Inlines oskyddat

Makens tillfälliga bostad är inte längre bort än att han har samma busshållplats som Henne och den lägenhet han nu har ett interimistiskt besöksförbud på. Då är det inte så konstigt att det hände sig att två av barnen glädjestrålande kastade sig över sin pappa som kom gåendes när de klev av bussen häromdan.

Den pappa som Socialförvaltningen (och vår lokala ROKS) har stämplat som ett hot mot just de barnen som enligt dokument vi har fått tillgång till, ska vara så rädda för fadern så att det inte är sant.

Fadern slår omedelbart på den kamera han har, en stillbildskamera som även har en videofunktion. och dokumenterar cirka tio minuter med två av barnen. Dom är glada och trängs om uppmärksamheten. Den barnflicka som är med verkar först lite osäker, men när hon ser barnens glädje ställer hon sedan upp genom att filma pappan med de två.

Bilderna
Herregud! Barnet har Inlines, rullskridskor heter det för oss äldre, utan att bära ett endaste skydd. Det är sant! Dokumentation i form av en video finnes!

Ungen har rest med bussen nästan en mil med grillorna på! Både fram och tillbaka. Inlines på bussen, kliva på och av och detta utan att ens ha hjälm på sig. Skandal är bara förnamnet!

Barnflickan verkade med all rätt lite generad för detta, men modern är ju den som (just nu, enligt Tingsrätten) har det övergripande ansvaret för barnen. Hon, "Henne" i den här bloggen, verkar inte bry sig så mycket om hur barnen skyddas. Mer än att de inte får leka någon annanstans än på gården, utifall att fadern skulle visa sig.

Vi vet sedan länge att inget av barnen behöver hjälm när det cyklar. Hennes barn känns faktiskt igen på detta, eftersom de är de enda som inte bär hjälm när de är ute med jonnen. Då kanske det här med hjälm och inlines inte är så konstigt. För Henne.

Sån är Hon.

En tänkvärd artikel på TV4.se i går.

Tänk om...

Hennes tandkräm och barnens tänder

I morse, när jag var hos min tandhygienist, kom jag på en sak: Den här bloggens "Henne" är ju noga med att barnen inte ska använda tandkräm med fluor. Passade på att fråga när jag hade ett proffs att tillgå. Är detta vanligt, och vad kan det innebära för ett barn?

Det förekommer att folk vill ha det så, kom ett lite undanglidande svar. Men risken för karies om man kör med tandkräm utan fluor mångdubblas. Om ungarna borstar tänderna efter varje matintag och inte dricker söta drycker mellan målen, så klarar de sig.

Annars har de karies som ett brev på posten.

Jösses! Här har vi en kvinna som inte bara skaffar tandkräm utan fluor till barnen, dom "behöver" inte gå till tandläkaren heller. Hon har till och med vid ett tillfälle avbokat ett tandläkarbesök, så att barnens far kom dit med ett barn och oförrättat ärende.

Arma barn som varken får fluor eller gå till tandläkaren!

Överkurs
Jag Googlade lite på det här med farligt fluor och hittade rena religionskrigen, där främst alternativmedicinare slår hårt mot användningen av fluor i kranvatten och tandkräm.

Folk som inte gillar etablissemanget (som ju förordar fluor i vatten och tandkräm) verkar vara de vanligaste som utmålar fluorets farlighet i den ena uppsatsen mer invecklad än den andra.

Fluor är i och för sig ett gift, men det har ändå egenskapen att i små, mycket små, mängder förstärka skelett och tänder. I större mängder är det alltså farligt.

Själv hade jag både Fluortanten i skolan på min tid och har borstat med fluortandkräm i hela mitt liv och inte har jag några deformiteter i skelettet, inte...

Kan man verkligen göra så här?

Att begära besöksförbud, få avslag och sen ringa runt och meddela att besöksförbud gäller, menar jag.

Tydligen. Hon kan, ialla fall.

Socialförvaltningen, skolan, dagiset, grannarna och till och med polisen blev underrättade om ett icke-existerande b-förbud i förra veckan. Polisen i form av två (troligen tre) larm till 112 när fadern syntes prata med sina barn på stan.

Ett av larmen resulterade dessutom i ett kortare omhändertagande i lördags kväll. De hade tagit ett tidigare utfärdat och annulerat b-förbud såsom fortfarande gällande.

Skadebekämpning
Nu gäller det att dels hämma skadorna, och dels att kanske agera mot Henne. Skolan vet nu vad som gäller, Soc likaså. Vi måste kontakta dagis och underrätta dem om vad som gäller, inte vad Hon tror.

Det här med grannarna får bestå. Man kan ju inte gärna gå runt och ringa på, eller sätta upp lappar i portarna. Det är fel budskap i sånt. Man framstår lite som en rättshaverist, tycker vi.

Juridik
Hon har alltså anmält maken för brott mot något som inte finns. Falsk tillvitelse, tycker jag. Mer åt falsk anmälan-hållet, tyckte en jurist. Också här får vi balansera Hennes elakheter mot att själva framstå som rättshaverister.

Men polisens felaktiga frihetsberövande är lite värre. Det kommer nog att bli en JO-anmälan på det. I allafall är det makens inställning just nu. Jag är böjd att hålla med.

Det är oursäktligt att inte kunna läsa innantill på skärmen, även om man är i telefon med en verbal och manipulativ människa som ljuger så att Hon tror sig själv.

Framöver?
Jag är inte helt nöjd, trots att Hon har gjort bort sig ordentligt. I Hennes beteende ligger det nämligen att skruva upp volymen när saker går Henne emot. Inte bara volymen, hon skruvar på sakförhållanden och dramatiserar värre, ska ni veta.

Hon tenderar att bli bombastisk när hon tar i. Och ta i är just vad jag tror att Hon kommer att göra...

Update igen -Polisen gjorde ett felaktigt gripande!

Polisen gjorde ett felaktigt gripande i lördags. Den andra (eller rentav den tredje?) anmälningen från Henne på en vecka om brott mot ett icke-existerande besöksförbud på maken gentemot barnen resulterade i att han fördes till stationen.

Att Hon ljuger lika fritt som andra andas vet nog de flesta som känner henne. Men att polisen inte kontrollerar Hennes påståenden? -De hade "sett fel". Han hade ett besöksförbud i vintras, som för övrigt blev kortlivat. Det hävdes nämligen så snart Tingsrätten öppnade efter helgen.

Det var detta som syntes för tjänstgörande, som inte kunde läsa innantill på sin skärm.

Skäms, polisen! Vet hut! Aja baja. Inte göra så mer!

...och kanske en ursäkt vore på sin plats?

Update -Gripen av hemliga skäl!

Det är sant. Maken har nu på förmiddagen försökt få reda på varför de tog in honom i lördags. Beskedet var att de inte får berätta!

Vad är det för samhälle vi lever i där man kan gripa folk utan att berätta varför?








...eller skäms dom bara för att dom gick på någon av Hennes lögner?

3*112=Falsk tillvitelse?

Maken ringde tidigt på kvällen i lördags och berättade att han hade morsat på barnen där de lekte utanför sitt hem, som är bara ett par hundra meter från makens tillfälliga övernattningsmöjlighet.

Det äldsta barnet sprang upp när fadern syntes, makarnas barn skall då tydligen omedelbart ta sig hem. Och läs detta:

Det äldsta barnet sprang tillbaka ner till sin far och berättade att Hon hade ringt 112. För andra gången på en vecka när fadern råkat sina barn. Då, i tisdags, kom en bil med två poliser och det hela avlöpte utan åtgärd. De pratade med honom och tog en anmälan på Henne för brott mot det besöksförbud som gäller mellan makarna. Den här gången blev det annorlunda.

Maken gick och satte sig på en bänk utanför den hobbylokal som han övernattar i emellanåt och väntade in polisen. De kom, ett par vänliga och informativa poliser, och maken förväntade sig en upprepning av tisdagen. Icke.

Centralen meddelade att han måste in. Okej. Han har inte gjort något otillåtet. Trots att han inte har umgängerätt med barnen, så är det inte otillåtet att prata med dem. (Läs här om det juridiska nuläget)

Väl inne på station blev han kvar en timme. De "hittade inte ett papper", så han fick gå därifrån. Vidare nämnde en av de som jobbade den kvällen att Hon hade lagt in om besöksförbud för honom gentemot barnen, och att maken inte hade tagits in den här kvällen om det inte hade varit för det som hände i onsdags.

-I onsdags. Det var ju i tisdags som Hon hade sin lilla jakt på honom, sade maken.
Inget svar.

Vadan detta? Vi grubblade länge på detta. Det enda som hade hänt på onsdagen, var att maken satt och läste på en parkbänk när Den Lille Bodyguarden kom gående på andra sidan gatan, med två av barnen. Han hade vinkat till barnen, som vinkade tillbaka. Det var allt. Bodyguarden hade inte låtsas se fadern. Hade detta också föranlett en 112-uppringning?

Tydligen. Dock utan att polisen hade tagit kontakt (Han hade suttit kvar och läst ett tag till)

Hmm, som det heter. Hon hade alltså ringt 112 om maken tre gånger på mindre än en vecka, och vi vet nu att Hon har lagt in om besöksförbud på barnen för maken, för ett par veckor sedan lät det på polisen, men maken är inte säker på den uppgiften.

Två gånger i förra veckan har maken varit i personlig kontakt med polisen utan att de har delgivit honom något, och de vet mycket väl var de hittar honom om de vill något. Under alla omständigheter är ett besöksförbud inte i kraft förrän det har delgivits den som det gäller.

Men Hon har helt klart agerat som om besöksförbudet var i kraft! Sanslöst. Det här skulle nog också förklara varför En Viss Socialsekreterare tog kontakt med maken juridiska ombud och undrade vad som egentligen gäller.

Skolans och dagis egendomliga beteenden är också förklarade om det är så att Hon har ringt runt och meddelat att det finns ett besöksförbud på maken gentemot barnen.

Vidare måste Hon i lördags ha berättat att det fanns ett besöksförbud när hon ringde 112. Det var förmodligen detta som var papperet som de inte kunde hitta.

I mina ögon är det här två, kanske tre, fall av falsk tillvitelse. Ett menedsbrott som kan ge fängelse.

Det är skamligt att missbruka ordningsmakten som Hon har gjort. Det är skamligt att ringa runt med en ren lögn som Hon har gjort.

Men det är klart, i hennes självkonstruerade universum så kanske det är så att det har utfärdats ett besöksförbud.

Dock icke i vår värld...

En Viss Socialsekreterare -och ett Seriöst fax

Igår blev makens juridiska ombud kontaktad av En Viss Socialsekreterare! Vad i all sin dar?

Jo, det gällde Tingsrätten. Hur löd utslaget egentligen? Vad gäller avseende besöksförbud mellan fadern och barnen? Ombudet läste upp domen för EVS och förklarade läget, ungefär som det står här. Huruvida ombudet funderade på om dom på Soc själva inte borde ha tillgång till utslaget i fråga, vet jag inte. Men det är nog troligt.

Socialsekreteraren kommenterade sitt ärende med att "det är viktigt att kontaktpersonen (Den Lille Bodyguarden, alltså) och barnen inte kommer i konflikt"

Vilket uttalande!

Analys
Bodyguarden har tydligen stött på motstånd och beklagat sig för Soc när han har försökt förbjuda barnen att prata med sin far. Klart att dom vill möta sin far, vad Hon än ljugit ihop om hans vederstyggligheter.

En Viss Socialsekreterare kände helt klart inte till innehållet i Tingsrättens utslag. I stället har vederbörande tydligen gått helt på Hennes uppgifter. Man baxnar!

Arbetar man verkligen seriöst man låter den enda källan till besked till skola och dagis vara Henne? Och blir tvungen att kontakta motpartens juridiska ombud för att få klarhet.

Ett Seriöst fax
"Vår" sida har inte hört så mucket från SåChic, Hennes ombud, sedan de fick avslag på sin begäran om tidigarelagd bodelning. I stället kallade Tingsrätten till en ny muntlig förhandling nu i maj, och de underkände den "vårdnadsutredning" som jag har tjatat om så länge nu.

Inte ens det omskakande faktum att fadern stötte på barnen och att alla hade trevligt fick fart på henne. Är deras fax trasig, kanske? Nåväl:

Sagda Seriösa fax gick till Tingsrätten.

Sagda Seriösa fax handlar om att maken hemställer om en fullständig vårdnads- umgänges- och boendeutredning med anledning av att det material som tidigare inskickades bara handlar om ett barn. -Och att bilagorna (en för varje barn) inte var med.

Vidare att utredningen skall göras av oberoende utredare. Inte En Viss Socialsekreterare och dennes partner eftersom maken upplever dessa som parter i målet.

Ord och inga visor.

Vad har Hon sagt egentligen?

Det har varit lite uppståndelse kring faderns träffar med barnen på sistone. Den Lille Bodyguarden har försökt avvisa honom på allmän plats(!) och Hon har ringt polisen (som vanligt utan att det ledde till något) när fadern har råkat sina barn på stan.

Personal på både skolor och dagis har agerat som om fadern hade besöksförbud på barnen. Det har han alltså inte, ska ni veta. Men Hon verkar vara av den uppfattningen.

Fadern tog ett snack med En Viss Socialsekreterares chef härförleden om detta och även om den bedrövliga vårdnadsutredning som Soc har lagt fram. Sagda chef skulle sedan ha hört av sig i måndags för uppföljning, men har ännu inte gjort det.

Fadern har under veckan i stället tagit kontakt med rektor respektive daghemsföreståndare och gjort det juridiska läget klart för dem. En synbar konsekvens är att Den Lille Bodyguarden inte längre bråkar när han ser fadern. Nu existerar fadern inte längre för honom och barnen tillåts till och med att morsa på sin farsa(!) när de ses på stan.

En annan konsekvens var alltså att dagispersonalen inte ingrep när han träffade barnen i en park häromdan. Men de ringde Henne (som i sin tur ringde 112). Bedrövligt agerat av folk som enligt egen utsago "inte ska lägga sig i vårdnadskonflikter" och sedan går Hennes ärenden under flera månader utan att blinka.

Min slutsats av detta är att Hon har underrättat skola och dagis om att fadern har besöksförbud på barnen, och att de har agerat efter detta. Tanken på att Hon skulle ljuga för dem verkar inte ha funnits. Men ljuger gör Hon, lika naturligt som vi andra andas. Det har vi sett många exempel på under den här resan.

Detta gäller
Tingsrätten har i en interimistisk dom utfärdat besöksförbud mellan föräldrarna och, lika interimistiskt, tilldelat Henne ensam vårdnad om barnen med därtill hörande boenderätt i den gemensamma bostaden. Maken saknar också umgängesrätt med barnen.

Umgängesrätt? Då får han väl inte träffa barnen?
Jodå. Dock inte organiserat. När man hör termen, så här det lätt att tro att varje form av umgänge är förbjudet. Ur Riksdagens Samhällsguide på nätet:

"Vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare tillgodoses. Detsamma gäller barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära, t.ex. mor- eller farföräldrar eller tidigare familjehemsföräldrar. Om barnets föräldrar inte kan komma överens om umgänget mellan sig, kan en domstol besluta i saken"

Just nu har Hon alltså ensam vårdnaden om barnen, och fadern kan inte kräva att få träffa dem regelbundet eftersom han inte har umgängesrätt. Nu nalkas vi en gråzon.

Termen "umgängesrätt" i juridiken handlar om att den förälder som inte har vårdnaden om barnen ändå ska få möjlighet att träffa dem. De flesta barn mår ju bättre av att träffa bägge föräldrarna även efter en skilsmässa. En mildare form av vårdnadsrätt, skriver man på Familjerätt på nätet, en utmärkt sajt riktad mot socialtjänstens arbetsområden, som vår Socialförvaltning inte verkar känna till. (långt ner på sidan)

Mer än en jurist vi har varit i kontakt med håller dock med om att spontana träffar på stan inte kan kallas brott mot umgängesrätten, just för att de inte är organiserade. En sak är ialla fall helt klar:

Barnen mår bara bra av att få stöta på farsan emellanåt. Det är det viktigaste.

Hon ringer polisen -igen!

Helgen måste ha tagit hårt på Henne. Fadern stötte ju på två av barnen på ett köpcenter, och till råga på allt var ett av dem just det barn som sägs vara så rädd och plågad av fadern att det inte liknar nånting i de anteckningar och den "utredning" som vi har tagit del av.

Sagda plågade barn var dock inte värre däran av att träffa på sin far, än att det gjorde upp om att träffa honom fyra (nej fem!) gånger i månaden, vilket vi fick höra i en lycklig utläggning på telefon.

Det kan inte ha varit så kul för Henne när barnet kom hem med det beskedet...

Och nu detta:

Häromdan kom fadern gåendes i ett ärende på stan. Händelsevis ;-) I en av stadens parker var Dagiset ute och lekte. Två av barnen var i den gruppen och fick syn på fadern och ropade upp honom. Han gick fram och pratade med dem. Den rådiga personalen visste tydligen att de inte hade rätt att köra bort honom från allmän plats (till skillnad från Den Lille Bodyguarden) och tyckte väl att det var lite löjligt att evakuera hela styrkan. Han är ju trots allt både ofarlig och välkomnades dessutom av sina barn. Men de ringde Henne...

Ett av barnen var med i helgen, och hade sin present med sig till dagis. Egentligen får man inte ha så stora gosedjur där, men det är en mycket viljestark person vi pratar om. Dels lyckades barnet få med sig vår present hemifrån, och dels så hade barnet med sig djuret hela dan.

Mamman hade blivit arg och skällt på det äldsta barnet, men inte detta barnet, för träffen i helgen fick fadern veta. Tro fan det. Ett fundament i svartmålningen av maken, är ju att han har plågat barnen, särskilt det äldsta barnet.

Så dyker Hon upp i parken, med andan i halsen och skriker till maken att "Du har besöksförbud. Du har besöksförbud!", på bara meters avstånd.

Sanningen är att de har besöksförbud på varandra, vilket Hon just har överträtt. Att man inte har umgängesrätten på barnen är inte samma sak som att han inte får träffa dem, men Hon tolkar ju lagar och domslut som Fan läser Bibeln. Nåväl:

Hon tar fram sin telefon och ringer. Man behöver inte vara Einstein för att gissa vart: 112. Maken avvaktar någon halvminut innan han tar adjö till barnen och går sin väg i sakta mak. Hon följer efter, på 5-10 meters avstånd, och är i telefon hela tiden.

Maken ringer 11414, servicenumret till polisen, för att berätta för dem var han är och stämma träff med den bil som helt klart har kallats. Tyvärr hamnar han i en kö, plats 20 blir segt omsider 14 innan han ger upp och ringer mig. Vad göra?

Fotografera Henne med mobilkameran, säger jag. Och gå i lugn och ro till en plats med mycket folk. Vinka till dom när du ser bilen.

Så skedde. Hon följde honom och verkade skildra promenaden steg för steg i telefonen.

Maken pratar med en av poliserna medan den andre samtalar med Henne på andra sidan gatan. Folk tittar, men stirrar inte. Två småkillar undrar om det är ett rån på G och lomar iväg när inget dramatiskt inträffar. Fadern har alltså inte gjort något brottsligt när han talade med barnen, får polisen klart för sig. Centralen hade inget om besöksförbud och honom. (Besöksförbud i en skilsmässosistuation är lite mildare är de som en brottsmålsdomstol utfärdar, och kommer väl knappast ner i spaningsregistren)

När polismannen får reda på att det i grunden är ett civilmål det handlar om, så drar han öronen åt sig lite. Civilmål är inget som ingår i deras normala tjänsteutövning. Men en anmälan på Henne för överträdelse av besöksförbudet blir det.

Vad Hon pratade med den andre polisen om, får vi väl veta bara om hon också har gjort en anmälan, vilket jag är beredd att sätta en vacker slant på.

Hon måste börja bli känd av vår polis nu. Det här är inte första gången hon ringer om maken, och inte heller den första gången det inte blir något. Det har aldrig blivit något av Hennes anmälningar, ska ni veta.

Faktum är att det mesta hon har lyckats med i den vägen är att få maken intagen över en långhelg, Allhelgona 2005. Då på anklagelser som borde lett till häktning, men i de förhandlingarna släpptes han diretk. En dumhet vid annat tillfälle ledde också till att han togs in, då över natt. Och släpptes direkt på morgonen.

Sån är Hon...

Tulpanmysteriet

Ett av barnen fyllde år för snart ett par veckor sedan. Vi, barnens farmor och jag, har alltid varit måna om barnens födelsedagar och kommit ihåg dem med presenter och kanske en slant.

Den här våren har inte varit helt lätt i det avseendet. Den först inträffade födelsedagen var till och med det som triggade den här bloggen. En mycket jobbig och kränkande händelse för barnens farmor.

Vad gör vi då? Ja, inte skickar man pengar till ett barn vars mor har kommenderat tömning av barnens sparkonton för den egna ekonomins skull. Hälsa på med en present får vi inte för Henne och skickar någon sak gör vi inte heller, eftersom vi ju inte får prata med barnet för att få reda på vad det önskar sig.

Men vi vill ju att barnen inte ska glömma bort oss, och då gäller det att markera närvaro i deras universum, om än från en annan galax just nu.

Så jag budade blommor till barnet. Tio vita och tio gula tulpisar till barnets hemadress. Ett rejält livstecken, om jag får säga så själv.

I helgen stötte fadern på två av barnen, och jag kunde inte låta bli att få fram en fråga om blommorna. Inget av de barnen kunde dra sig till minnes några (tjugo stycken!!) tulpaner eller blommor över huvud taget på den fölsedagen.

Suck.

I förmiddags gick jag till den affär som hade budat. Bingo. Föraren av blommorna var på plats och mindes transporten. Blommorna hade tagits emot av Henne (beskrivningen stämde) och sedan tydligen bara försvunnit.

Sån är Hon...

En timme med barnen!

Det har hänt mer än en gång nu, att fadern stöter på något av barnen helt oförhappandes på stan. Inte så konstigt med tanke på hur stor vår stad här. I Lördags var det dags igen:

Inne på ett shoppingcenter hör han ett barn gråta högljutt. En gråt som han omedelbart känner igen. Det är hans eget barn står inne i en leksaksaffär och är skitlesset! Han går dit, tittar försiktigt. Om modern är med, får han ju inte gå fram. De har ju besöksförbud på varandra.

Det tar inte lång tid att ta in läget. Två av han egna barn är ute på köpcentret helt ensamma!

Dels det äldsta, det som enligt alla papper och uttalanden är så rädd, så rädd för sin far, och ett till. Det visar sig att det äldsta barnet har fått månadspengen och är där för köpa en leksak som kostar just hela månadspengen. Det yngre barnet var med, men hade inga pengar att köpa leksaker för. Klart man blir lessen!

Fadern tog kontakt med barnen som blev glada att se honom. Det första fadern gjorde var att ringa barnens farmor, som äntligen fick prata med dem. Joy!

Pengarna räcker inte till batterier. Inga problem. Pappa är ju där. Barnens farmor och jag ber fadern lägga ut till presenter åt alla barnen, som de här ska ta med sig hem. Så gärna.

Några minuter senare ringer vår telefon igen. Det är äldsta barnet med pappans telefon. Vi får veta av ett lyckligt barn att de två vill träffas 4, nej fem gånger, i månaden. Bara mamma ger tillstånd förstås. Lätt suck.

Det är alltså det här barnet som i "vårdnadsutredningen" sägs vara rädd för sin våldsamma pappa!

Fira Midsommar som vi brukar och det traditionella sommarbesöket på Gröna Lund, då? Gärna det. Men mamma måste ge sitt tillstånd här också. (Lätt suck igen)

Nu blir det det andra barnet som lyckligt bubblar iväg med sin farmor om allt möjligt medan fadern och det äldsta konfererar om presenter och batterier. Samt lite till:

När jag sedan får prata med det barnet, så är barnet helt på det klara med vad besöksförbudet innebär: Domstolen har sagt att föräldrarna inte får träffa varandra. Samt att fadern inte är förbjuden att prata med barnen om han stöter på dem på stan. Det lät inte riktigt så när Hon drog det juridiska läget för barnen...

Barnen har alltså ensamma åkt till ett köpcenter. Vet mamma om det? -Självklart. Vad gör hon då, något annat, eller? -Nejdå. Hon är bara hemma.

Har ni fått någon telefon att ringa med om nåt skulle hända? -Det finns en, men den är visst trasig.

Den omdömesgilla och ansvarskännande modern har alltså släppt iväg två av barnen till köpcentret helt själva och utan den billiga lilla trygghetsförsäkring som en mobiltelefon numera innebär. Fy För Sören!

Pappan köpte presenter från oss till alla barnen och såg sedan till att de två kom hem ordentligt, men han kunde ju inte gå närmare sin bostad är ett halvt kvarter, för säkerhets skull.

Det blev ialla fall en timme med dem, restiden inkluderad.

Lite information om annat fick vi också som ett resultat av mötet på shoppingcentret.

• Man ringde polisen vid Den Lille Bodyguardens ingripande härom dagen. Fast dom kom inte på de 40 minuter fadern väntade. (Källa: Den Lille Bodyguarden till det äldsta barnet)
• Inget av barnen har varit hos tandläkaren ännu. Särskilt illa, eftersom de brås på släkter med dåliga tänder och att Hon har utfärdat Fluor-förbud när det gäller barnen.
• Sin mormor har de inte sett på åratal. Vi som trodde att Hennes mor var uppe om helgerna. Det var någon annan stödperson som maken hade skymtat.
• De två äldsta barnen har varit på olika fritidsaktiviteter, typ idrott. Nu, under Hennes regim, är allt sådant inställt.

Och den allra värsta uppgiften:

• "Mamma dricker alkohol", meddelade det yngre barnet spontant och oprovecerat.

Hon, som kallar sig själv nykterist och maken alkoholiserad, krökar alltså igen. Det har varit några fester i bostaden under våren. Men kanske inte ändå:

Det äldsta barnet gick in och dementerade kraftfullt. Modern har varit noga med att berätta att det är alkoholfritt vin och öl som dricks på festerna.

Med tanke på vem som figurerat där, hennes älskare, har jag svårt att tro på det här med alkoholfritt. Han spottar inte i glaset, ska ni veta.

Å andra sidan. De vuxna väntar med att skifta innehåll i pavorna tills barnen har somnat. Min teori.

Ett samtal med chefen

I fredags hade maken ett samtal med En Viss Socialsekreterares chef om den jämmerliga vårdnadsutredningen som vi hade fått tillgång till. Den var ju så vriden att det inte var sant!

Då fick han veta att det inte alls var en vårdnadsutredning. Vad det i själva verket var för typ av utredning som Hon och Hennes ombud SåChic hade bilagt till Tingsrätten, fick han inte riktigt klart för sig.

Men chefen i fråga fick klart för sig att det material som hon själv hade skrivit under var långt ifrån komplett. Chefens egen namnteckning fanns till exempel inte med. De bilagorna var bortgallrade.

Tydligen har en vårdnadshavare rätt att själv avgöra vad som som ska delges i det här fallet Tingsrätten. Vi har trott att det var allt eller inget, men så är det tydligen. Hon, just nu interimistiskt ensam vårdnadshavare, avgör enväldigt vilka delar av utredningen som ska komma Tingsrätten (och därigenom motparten) till godo.

Alla bilagor, en om varje barn, var borta! Ett av barnen figurerar i och för sig i utredningen, men den bilagan var inklistrad i huvudmaterialet och ett antal av de fel som vi har sett, måste kommit till under detta.

Sedan klagade maken på den lille Bodyguardens beteende häromdagen. Chefen höll med. -Så får man inte göra på allmän plats. Inget besöksförbud på barnen råder ju. Det är inte så kul att han går och röker i barnens sällskap heller, för den delen. -Sant.

Vidare förhörde sig fadern om barnens hälsa och kostvanor, som han med all rätt är mycket bekymrad för. (Många av hennes fixa ideer drabbar barnens kosthållning och kan mycket väl innebära fara för ohälsa)

Samtalet avslutades med att En Viss Socialsekreterares chef skulle kolla upp lite saker, och de ses igen i nästa vecka och pratar mera om barnen.

Äntligen någon som tar maken på allvar!

Hoppas vi. Knacka i trä...

BUP också

Igår skrev jag om att man blir dömd på sin könstillhörighet i skilsmässotvister, oavsett faktiska förhållanden. Det handlade då om Socialförvaltningen, som verkar äta ur handen på Henne, och även kvinnojouren där vi bor. Nu har jag sett ett gäng till. BUP. Det står för Barn och Ungdomspsykiatri.

Två av barnen har nämligen, med benäget bistånd av Soc, och på Hennes utsagor placerats i kö till en samtalgrupp för misshandlade barn.

Om nu någon har misshandlat dem, så är det i alla fall inte fadern. Hennes örfilar är bra mycket vanligare än det "nackgrepp" från fadern som är det enda som finns i någon utredning eller dokumentation.

De ska till BUP där vi bor. Jag ska inte ta upp just den BUP-enheten, men det finns en snarlik i Stockholm där man presenterar verksamheten klart och tydligt. Bågen heter stället.

En bit ner på sidan står det så här:

Bågen är till för barn och ungdomar. Men det finns även samtalsgrupper för mammor. Om barnen är riktigt små barn går mammorna alltid i en grupp i ett annat rum samtidigt med barnen. Även pappor kan få hjälp. Men då måste de stå för vad de gjort och vilja förändra sig.

Pappor får alltså hjälp bara om de står för att de har slagit fru och barn. Men om man, som i det här fallet, inte har slagit fru och barn, kära BUP, utan bara har beskyllts av en rabiat blivande exmaka för diverse påhittade och odokumenterade otyg.

Vad gör ni då?