Hyvens, Studierektor

Hyvens?
Jag har hackat en hel del på en Studierektor den senaste tiden. Vederbörandes handläggning av ett av barnens uppträdande och problem har, minst sagt, lämnat en del övrigt att önska. Vi har till och med anmält skolan i fråga till en högre instans.

Pappan, som har rätt att bli informerad om barnen och skolan, har skrivit ett (pappers-)brev till S-rektorn med bilaga tingsrättens förlikningsdom till studierektorn. Det gav resultat:

The Studierektor Response
H*n tackade barnens pappa för ett 'tydligt brev' (det var ingen spydighet, brevet var verserat värre) och redogjorde för ett par incidenter som pappan aldrig hade kunnat fått höra talas om annars.

Åtgärdsprogram!?
Vad gäller det oroliga barnet, så har man lagt fram ett 'åtgärdsprogram'. Detta åväntar Hennes godkännande och underskrift. Eftersom hon är ensam vårdnadshavare, så måste pappan vänta på underskriften innan han får reda på vad det handlar om.

So far, so good
Skolans policy, eller rent av lagstiftningen, är vad den är. Det viktiga är att pappan nu får information om barnens med- och motgångar i skolan. Det känns skönt att studierektorn i fråga helt enkelt gjorde sitt jobb.

Sånt är vi inte vana vid.

DLB

Kommer ni ihåg Den Lille Bodyguarden? Det är den specialpedagog som våren 2006 hade hand om de två äldsta barnen i skolan och även följde dem till och från. En av hans insatser berättar jag om här. Han arbetade i den felaktiga förvissningen att pappan då inte fick träffa barnen på stan och gick nitiskt tillväga när de stötte på pappan.

I oktober förra året klev DLB på en buss. Han såg där enligt egen utsago barnens pappa, som då pekade på honom med två fingrar och tummen upp i den klassiska mordiska pistolgesten. När barnens pappa senare klev av, fick DLB enligt egen utsago 'en hård stöt av armbågen' av honom. Stöten tog på näsroten och blodvite uppstod inte. Det finns inga vittnen till händelsen.

Problemen är dels att pappan inte var på bussen i fråga och dels att han aldrig har använt gesten i fråga mot vare sig DLB eller någon annan.

Pappan dömdes för detta i vintras till en månads fängelse, en dom som givetvis överklagades.

Härnäst: Hovrätten.

Skolan talade och sade

Vi anmälde ju en skola, dess ledning och lärare i mitten av april. Det handlar om hur de behandlade ett av barnen, en förstaklassare. Luttrade som vi är, väntade vi oss inte så mycket av det och luttrade som vi är så blev det så. Förstås. Säg den överhet som vidgår ett fel.

Anmälan gick helt enligt den på nätet speglade regelboken till en instans ett snäpp över den skola det gäller.

Svaret
Den som svarade angav förstås sitt namn, men märkligt nog vare sig titel eller ansvarsområde. Bara den organisatoriska hemhörigeten. Och h*n inledde med att förklara att det enbart är 'vårdnadshavare' det gäller när det kallas till möten om något barn. Rätt till information, som barnens pappa har, är inte det samma som att delta i möten som skolan kallar till.

Det är en policy de har, och vi hänvisas till Grundskoleförordningen 7 kap. 2§. Jag ifrågasätter inte detta.

Rektorn
'Händelser vid en skola ska utredas på skolan' fick vi också veta. Liksom att

Det är på skolan man sedan kan besvara era frågor eller vidta de åtgärder som är relevanta i sammanhanget

Således gick vår skrivelse till den skolas rektor det gäller. Rektorn svar bilades helt utan kommentarer från den som svarade på vår skrivelse, varför jag drar slutsatsen att vår anmälan inte ledde till något annat än att vi möjligen förbrukade lite tid för dessa potentater med vår petitess om ett barn i första klass som knappt vågar gå till skolan för lärarens skull.

10 dagar
Enligt stämplarna tog rektor tio dar på sig att svara. H*n omvandlade de sex styckena i vår skrivelse till numrerade stolpar och bemötte dem alla. Det blir för mycket att återge här, men skrivelserna kommer förr eller senare att komma till barnen som en bit av dokumentationen av åren med Henne.

Nypa sig själv
Det som jag anser är barnmisshandel och inget annat beskrivs så här:

[...] barnet vid ett tillfälle haft ett mycket stort utbrott och vält stolar och bord i ett klassrum och därefter slgit och nupit sin lärare. Läraren uppmanade [barnet] att sluta slåss. När [barnet] inte gjorde det yttrade läraren igen att h*n inte fick slå och nypa [läraren] för det gjorde ont och att "slå på dig själv så får du känna hur det känns"

Det är allt. Nästa mening i svaret handlar om något annat. Rektor lämnar en skildring som kan vara faktisk, men gör inga som helst värderingar av det inträffade.

Blåmärket
Studierektor har talat med [barnens pappa] om saken. Studierektor har då sagt att vi i skolan aldrig tvingar något barn att skada sig självt. Så arbetar vi inte på [...]skolan! Däremot är det normalt att vi reder ut konflikter.

Snömos. Ska jag skratta eller gråta? En gång är en gång för mycket, kära [...]skolan. Fatta!

Uteblivna mellanmål
Vi får veta att

det ibland är 'så rörigt' kring [barnet] att h*n inte kan gå med klassen till matsalen. H*n äter då mellanmål på fritids tillsammans med någon vuxen. [barnet] bestraffas aldrig med uteblivet mellanmål

Det där tror jag så mycket jag vill på, om ni ursäktar. Barnet har berättat att det inte har fått något mellanmål. Punkt.

Vår slutkläm

Frågan är till och med om inte det här med blåmärket är en misshandelssituation som borde leda till disciplinära åtgärder,

lämnades utan kommentar av rektor på barnets skola. Liksom av den person som besvarade vår skrivelse.

Rektors slutkläm
"Min uppfattning är att personalen i arbetslaget [skolledning, -sköterska, kurator och specialpedagog] uppträder professionellt i sina relationer både till [barnet], vårdandshavare och fadern och att inga överträdelser har skett"

Eftersnack
Den mänska vår skrivelse hamnade hos kommenterade över huvud taget inte rektors svar. Bara slussade det vidare till oss. Rent allmänt var materialet vi fick nästan kemiskt rent från värderingar. Bara utsagorna om barnet anades en åsikt: H*n mår inte bra, men vi jobbar med saken.

Rektors slutkläm lämnar jag utan kommentarer.

...fast det vore trevligt om nån kliade barnets rygg, inte bara kollegornas.

Är Helga randig?

Telefonen ringde när vi var på väg till stormarknaden. Jag fick en barsk röst i örat:
-Är Helga randig?
-Ja, lite kanske. Fast inte så tydligt, svarade jag.
Klick. Samtalet avslutades.

Det var ett av barnen som satt och snickrade på en teckning med anledning av min nyligen timade födelsedag. Så här blev det:

Klösbrädan, korgen och Katten (Klicka för full storlek)

Påsen fick jag att 'ha saker i'. Den kommer jag att sätta ner en blomkruka i.

Sura Gamla Kattens tigrering (hon är vad som kallas 'huskatt' hos veterinären) lämnar en del att önska. Men hon har ialla fall en fin bläs och är rätt söt, tycker många.

Det kan man hålla med om

Det vi skildrar i den här bloggen är en utmärkt illustration till vad Mikael ”Prinsen” Trolin, landstingspolitiker (fp) från Dalarö, skriver i Aftonbladet idag om den lagändring som gjordes 2006 och vad den innebär för pappan i en vårdnadstvist.

Han sopas undan, kan man sammanfatta saken.

Före 2006 dömde domstolarna till gemensam vårdnad baserat på resonemanget att tillgång till bägge föräldrarna var 'till barnets bästa'. I den lag som kom då, vägde 'tvisten i sig' tyngre och ansågs som en risk för barnen. HD slog fast att samarbetssvårigheter mellan föräldrarna uteslöt gemensam vårdnad.

Med tanke på att vårdnaden i nio fall av tio går till mamman, hade man skapat ett förödande prejudikat och en obalans i rättssystemet som slår mot alla fäder, hur väl lämpade dom än är.

Det är väl därför som Hon glider på en räkmacka genom rättssystemet. Hon kom till och med undan en vägran att inställa sig till förhandling i Hovrätten genom att en Politiskt Korrekt domare tolkade om situationen till ett laga förfall.

Hon fick väl då vårdnaden trots att vårdnadsutredningen beskrev fylleri och misär just på grund av sin ovilja att samarbeta med pappan.

Hon har två 'familjerterapeuter', hemmahosare, sedan mer än ett år. Deras uppgift är att hjälpa henne att bringa ordning i kaoset och få henne att klara sig själv. Deras medverkan verkar ha permanentats.

Under hela den här resan, sen december 2005, har vi inte sett annat än att rättsinstanser och myndigheter ställt upp helhjärtat för Henne, blundat (till och med för faktum att Hon slår barnen!) när det behövs och i övrigt struntat fullständigt i pappan.

Då behövs det inte bara en ändring av lagarna. Det behövs ett ordentligt omtänk i hela myndighetsmaskineriet.

Lära dom att vara opartiska, typ.

Matpengar

Det har av och till nämnts att Hon borde skicka med matpengar när pappan nu har barnen så ofta. Alla fyra varannan helg, och två av dem minst en gång i veckan utanpå detta. I höstas erbjöd Hon 38 kronor per barn och dag, men drog sedan tillbaka erbjudandet med sin vanliga motivering att hon har det knapert.

Har man barnen så ofta så märks det i budgeten. Pappan jobbar dessutom deltid just för att kunna träffa sin barn mer...

Ett nytt försök
Pappan påminde Henne om matpengarna i ett SMS här förleden och fick omedelbart ett långt svar med innebörden 'ska vi ses och jämföra våra ekonomier och se vem som får ut minst?'. Hon angav en summa som stämmer rätt bra med vad vi har gissat oss till utifrån vad vi vet om hennes ekonomi (Sjukskriven 75%, återbetalning av felaktig sjukpenning med mera), och den var inte märkvärdig. Emellertid:

Hon utelämnade helt de belopp som hon får in i form av barnbidrag, hyresbidrag, underhållsbidrag och -stöd (har jag glömt något?) som faktiskt är framräknade för att hon har barnen kontinuerligt.

Pappan svarade Henne med en påminnelse om detta och på den vägen är det, om man säger. Hon svarade inte.

FK och Soc?
Nu har pappan dragit igång procedurerna för att få bidrag för barn vid umgängesrätt. Han är helt klart berättigad, men det finns en hake:

Hon måste skriva under på att han har barnen så mycket som han har. Här finns det anledning att vara orolig. Det ingår nämligen i Hennes skyltning genetmot omvärlden att pappan är bra nära ute ur bilden.

Då kan hon ju inte dokumentera osanningen i detta helt utan vidare?

Mötet om barnet

Mötet på skolan om det barn som inte mår bra ägde rum i förra veckan. Närvarande var representanter för skolan och mamman, samt en av hennes hemmahosare. Pappan ville förstås vara med, men det gick inte för sig eftersom han 'inte var anmäld'. Han funderade på att gå dit ändå, men avstod. Risken för att Hon då skulle ställa till ett uppträde vore i det närmaste hundra procent.

Efteråt förhörde han sig dock per SMS till Henne om hur mötet hade gått och vad det hade lett till. Svaret blev att han inte skulle få veta något eftersom:

Pappan hade stuvat om i umgängesschemat för att kunna fira förra veckans födelsedag med barnet hemma hos sig!

Han 'bestraffades' alltså av mamman för något som hon själv hade gått med på. Logiken i Hennes resonemang övergick mitt förstånd till dess att vi kom på en sak som Hon måste ha missat till det var för sent: Omstuvningen resulterade nämligen i att Hon hade alla fyra en kväll när hon hade en utannonserad aktivitet på stan. Detta torde ha medfört barnvaktskostnader för Henne, en utgift Hon välkomnar lika mycket som jag välkomnar P-böter. Nåväl:

Ett brev till Studierektor
Pappan har nu skrivit några rader till Studierektor på barnets skola och bifogat kopia på tingsrättens förlikningsdom, där det står att han har rätt att få del av information om barnen. Gissningsvis är detta en nyhet för skolan, men nu får de svart på vitt om vad som gäller.

Och pappan får veta mer om sina barn.

Soc kallar

'Kallar' är väl fel ord, men barnens pappa har fått ett artigt formulerat brev från en tjänsteman på Soc. Där förklarar h*n att h*n och en kollega gärna vill träffa pappan för att få höra hans 'tankar om sina barn' (deras formulering). De föreslog tre olika tider, av vilka en passade pappan utmärkt. Mötet kommer att äga rum om ett par veckor. Bägge namnen är nya för pappan, men det kan lika väl bero på en omorganisation som på att Hon har slitit ut sin vanliga handläggare. Nåväl: Orsaken till brevet?

Hon har begärt hjälp
Det är allt som står. Mamman har 'begärt hjälp' från Soc med något som fick dem att kontakta pappan. Vad hon begär från Soc som får dem att kontakta pappan kan man spekulera i, men det kan nog bara handla om en sak:

Sommaren tornar upp sig
Just det. Med skollov och stängda dagis, så får Hon plötsligt fyra barn sju dagar i veckan i stället för kanske fem kvällar och varannan helg. Då vill hon nog ha en kontaktfamilj till avlastning. Det här med k-familj har hon hotat med tidigare, som om pappan då inte skulle få ha sina barn. (Hennes idealläge vore nog ändå att barnen är hos honom varannan helg och en k-familj varannan, så att hon därmed får helgerna fria.)

Nu har Hon säkert begärt kontaktfamilj för lite mer än bara de helger pappan inte har barnen. Veckor i sträck, kanske.

Då verkar det rimligt att Soc stämmer av Hennes uppgifter om hur mycket han har barnen. Efter mer än tre års handläggande av Henne, så bör de nog till slut ha lärt sig att kontrollera hennes påståenden.

Därför tror jag att mötet handlar om att de vill veta hur mycket pappan egentligen har barnen och hans möjligheter att ha dem i sommar.

Här kommer Hennes och pappans uppgifter att gå vitt isär, som det heter.

Yppandeförbud. Besk eftersmak. Moll

Jag skrev igår om ett lyckat födelsedagsfirande hos pappan. Det blev en mycket fin kväll för pappan och de två av barnen som han hade natten till idag. Sedan vi hade åkt gick de ut i skogen på en promenad, något som alla tre tycker om.

Yppandeförbud
Förutom det jubilerande barnet så var det yngsta, ännu i dagisåldern, med. À propos ingenting fick pappan plötsligt höra att

Mamma drog mig i håret så att jag började gråta

Det gjorde alltså ordentligt ont. Pappan frågade lite och fick höra om en rejäl utskällning och ett rejält tag i håret. Barnet vittnade att H*n var med och såg det ske.

H*n var kvällens födelsedagsbarn! Pappan frågade förstås vederbörande om saken och fick det närmast stereotypiska svaret: En intetsägande replik och en blick i fjärran. Yppandeförbudet, det om att intet förtälja om (miss-)förhållandena hemma hos Henne, hade slagit igen.

Besk eftersmak
Varför tar jag upp en sån sak som ett ryck i håret? Svar: Därför att pappan står inför en dom och ett skadestånd för sveda och värk på närmare 40 tusen för åtskilligt mindre än så. En diffust beskriven misshandel och i det närmaste odokumenterat nackgrepp har på ett Politiskt Korrekt vis vandrat genom skiljedomar, tingsrätten och snart Hovrätten. Allt baserat på Hennes och Fina Advokatbyråns PK (Politiskt Korrekta) utsagor och nämndemäns dito bedömningar. Nog om dessa kräk.

Moll
På hemvägen kräktes det yngsta barnet lite. Pappan, som skulle ta det till dagis morgonen efter, blev lite orolig. Magsjuka har härjat i barnaskaran den senaste tiden, men det här verkade mer vara en efterdyning än ett återfall. Han bad barnet att inte berätta om saken på dagis dagen efter. Svaret gick rakt in:

Jag är jätteduktig att lyda vad föräldrar säger att jag inte ska säga

Det tror vi på. Hennes regim är om inte annat rak, och mycket tydlig, som det heter när man skriver om obehagliga maktfasoner som man egentligen inte borde blunda inför. Det gör inte jag:

Mamman kör helt klart ett skräckvälde där hemma hos sig. Det står jag för.

Födelsedag

Ett av barnen, det som inte får vara med på gården, fyllde år i måndags. H*n firades i går hemma hos pappan med presenter, sång och tårta. Barnens farfar kom. Deras Farmor och jag var förstås också med. Jag hade med mig tulpaner som jag personligen överräckte till jubilaren. Vi budade nämligen blommor en tidigare födelsedag, med ett trist resultat.

Hötappar
Det var inte vilka presenter som helst vi hade gått ihop om, ska ni veta. Dels ett keyboard elpiano (jag kallar det iallafall för synt) från Casio med alla möjliga programmeringsmöjligheter, och dels Guitar Hero III till PS2-an. GH III är den senaste (och trådlösa, tack för det!) gitarrstimulatorn i serien och verkar riktigt kul.

Barnet for som ett torrt skinn mellan grejorna och kunde inte bestämma sig för vilken som var kuligast.

En klassiker
Mamman kunde lätt räkna ut när barnet skulle firas och mycket riktigt så ringde pappans telefon tre gånger under tårtkalaset. Han svarade på den fjärde uppringningen. Inte ringer Hon väl enbart för att störa, väl? Jodå. Inte var det något akut, inte. Hon vek ut sig om hur mycket och hur besvärligt allt var. Det viktiga hade Hon pratat om tidigare under dagen, problembarnet:

Möte i skolan
Idag är det ett stort möte i skolan om det barn som inte mår bra och dessutom har problem med sina lärare, så till den grad att vi anmälde skolans beteende till högre instans. Jag har skrivit en del om det den sista tiden. Läs här, till exempel. Eller här, då allt började. Nåväl:

Pappan, som är ledig i dag, erbjöd sig förstås att kommat dit. Men det gick lika förstås inte. Mamman meddelade nämligen att pappan 'inte var anmäld' och därmed inte kunde komma. En av Hennes hemmahosare är det ialla fall, och kommer med 'som vittne' (Hennes formulering).

Det där med att pappan inte var anmäld är den blekaste bortförklaring jag har hört på länge. Han ska bistå med avlastning av alla de slag (och han gör det!), men inga spår av detta ska få synas utåt.

I Hennes världsbild, den hon speglar till Soc och andra instanser, drar hon ensam hela lasset. Pappan finns där någonstans, men inte mer. Enligt Henne.

Sån är Hon.

Vi vet så lite

Barnen berättar ju inte så mycket för pappan, så det blir ofta svårt att ens att gissa sig till vad som pågår. Det här, till exempel:

Torsdagsutflykter
Förra torsdagen, när pappan hade haft två av barnen och de var i skolan, ringde Hon och nästan skrek i telefonen om var det äldsta befann sig.
-H*n är väl hemma efter skolan, svarade pappan.
-H*n ska på ett viktigt möte, kom det från Henne.

Mötet var med en av hemmahosarna, som fortfarande har en aktiv roll hos Henne. Den här veckan var det dags igen.

Det äldsta barnet kom till pappan sent på eftermiddagen. Det hade varit på 'utflykt' med samma hemmahosare och sen på ett hamburgeri. (Jodå, veganer kan förse sig där också) Det var allt pappan fick veta.

Vad det barnet gör på torsdagarna som är så viktigt vet vi inte.

Skolan. Igen.
De två gånger den sista tiden som pappan har haft det barn som verkar mobbas av lärare på sin skola, har han praktiskt taget fått dra barnet till skolan och de har kommit hela lektioner för sent.

Tre dagar den här veckan har h*n varit hemma från skolan och det var den fjärde dagen som pappan hade det så besvärligt senast. Mamman har sagt att barnet var rädd för sina lärare och inte ville gå till skolan av den orsaken, men barnet själv har inte sagt något om detta till pappan.

Var det skolvägran eller sjukdom som höll barnet hemma? Mammans trovärdighet och förmåga att skruva till beskrivningar är vad den är, men det hindrar ju inte att hon kan ha rätt för en gångs skull.

Så lite vi vet.

Då får vi se

...vad det här leder till:

I början av mars i år visade [Barnet], upp ett blåmärke för sin pappa. Detta var självåsamkat och ett resultat av en provokation av läraren, [...], som alltså fick [Barnet] att nypa sig själv så hårt att ett blåmärke uppstod. [Barnet] skulle ”visa hur tuff h*n var”.

I början av april utestängdes [Barnet] från en aktivitet, [...]. Återigen som bestraffning för sitt beteende. Ett par veckor senare skulle h*n i stället få följa med en annan grupp på samma utflykt, men stängdes av igen efter en diskussion(!) under en mattelektion.
Enligt [Barnet] sade den läraren, [...], att h*n ”inte ville ha med den ungen”

Slutklämmen:

Frågan är till och med om inte det här med blåmärket är en misshandelssituation som borde leda till disciplinära åtgärder.

Utdrag ur en skrivelse från Barnens Farmor och mig till en administrativ nivå över barnets skola. Vi har alltså anmält två olika lärare för sitt olämpliga beteende och även påtalat studierektorns sätt att förringa det hela.

Att klia varandra på ryggen på ett barns bekostnad är förkastligt.

Det här hade jag svårt att tro

Har jag haft en skyddad uppväxt? Visst, ett villasamhälle utanför Stockholm låter väl bra. Men den tillvaron var inte heller den helt utan komplikationer, om nu någon trodde så. Men det här hade jag inte ens kunnat tänka mig. Det tog dagar innan jag kunde acceptera detta:

Fotboll
Ett av barnen gillar att sparka boll och h*n är dessutom ganska duktig. Snart stundar en födelsedag, och då vore det naturligt att ersätta förfjolårets söndersparkade boll med en ny. Icke.

Pappan pratade om saken med barnet och fick då veta att hemma hos honom fanns det inga kompisar att spela med, så någon boll behövdes inte. -Okej. Hemma på mammas gård, då?

-Där säger dom åt mig att sticka. Jag får inte vara med, kom svaret.

Va?
-När jag kommer ner på gården så får jag inte vara med.

Föräldrarna
Barnets Farmors omdedelbara reaktion var att ungarna på gården är påverkade av sina föräldrar att inte släppa in det här barnet i gemenskapen. Min omedelbara rektion på detta var att dom har väl en egen uppfattning om det här barnet, som är glatt, utåtriktat och numera inte så ohygieniskt som förr.

Sånt har alltid förekommit, förklarade hon för mig. "Lek inte med dom där. Dom är [ bla..bla ]" Själv har jag aldrig hört talas om sådana saker. Pappan, som förstås tog saken ganska hårt, tror likadant som Barnens Farmor.

Ett barn är utstött för att utstötarnas föräldrar inte tycker om barnet eller dess förälder.

Föräldern, helt klart
Vi vet att mamman har dragit på sig klagomål för barnens liv och kiv, för att uttrycka saken milt. Hyresvärden har ringt på mer än en gång med anledning av larm och bråk i trappen och till och med för att vatten har spolats ut genom badrumsfönstret (Fråga inte. Jag bara återger) vid ett tillfälle.

Mamman har hotat barnen med att de blir vräkta (läs en bit ner på sidan) om de inte sköter sig.

Då hamnar Hon förstås på minus i kvarteret. Folk ser Henne och barnen som ett negativt inslag i gatubilden och stöter ut henne ur den gemenskap man har runt en i kvarteret inbyggd gård. Själv tror jag att Hon inte ens märker en sån sak, egotrippad som hon är, men barnet märker det.

På det svåra sättet.

Engla

Ett ljus för ett barn och hennes familj

Vi tände ett ljus för lilla Engla i Stjärnsund och hennes familj i kväll. Nog är sagt om ondska och meningslöst våld. Barnens Farmor lider med och känner för Englas mamma. Barnens Farmor har själv ett änglabarn, som inte blev äldre än elva år. Barnens Farmor känner något oerhört för familjen.

Armlängds avstånd

Vi var förbi pappan och barnen ett par timmar i dag. Det var en ganska lugn och harmonisk skara vi träffade. Det äldsta sov genom hela tiden, för h*n hade suttit uppe hela natten och spelat framför PC-n. Detta mycket för att vare sig internet, telefon och kabel-TV hemma hos Henne 'inte fungerade' just nu. (Jag kollade på Hennes operatörs driftinformationssida utan att hitta något om störningar i hennes område. Hmm)

Armlängd, var det
Det barn som sedan kanske nyåret har varit avståndstagande mot oss för att sedan tina upp, var så även i dag. Pappan reagerade på att h*n blev som en omvänd hand när vi dök upp. Enstavig, ingen ögonkontakt och allmänt besvärad av vår närvaro sade h*n till och med att h*n inte ville ha någon födelsedagspresent av oss inför sin instundande födelsedag. Då är det allvar, vänner. (Fast barnet hade inte det minsta emot sin farmors kram och smekningar över huvudet när h*n satt vid PC-n och hon kom. Är det bara mig det gäller?)

Vad detta beteende kan bero på kan jag bara spekulera i, och då är det lätt att hamna fel. Låt mig bara antyda att 'påverkan' kan ha med saken att göra i mina ögon. Pappans vänner är Hennes fiender, om man säger.

Upptiningen kom, men efter en bra mycket längre tid än vanligt. Barnet blev sitt vanliga utåtriktade och postitiva jag och krävde att jag skulle vara med när h*n körde Mamma Mu och Kråkan på PC-n. (Spelen i den serien är stenkul. Rekommenderas!)

Och vi kommer att få ett önskemål om födelsedagspresent. Tack och lov.

Annars
Allt gick bra, det var en bra dag, och vi tror att pappan kan lägga en bra helg till handlingarna när han lämnar barnen i kväll. Fast en del trista moment kvarstår. Barnen har så svårt att hjälpa till med saker, till exempel. Men ett av dem diskade igår och (nästan) alla dukade ut sina fat efter lunchen idag.

Barnens Farmor anser att barnens slappa attityd när det gäller att hjälpa till och/eller att plocka undan beror på att de mer eller mindre bokstavligen (hemska tanke!) piskas till sådant hemma hos mamman. Pappan, som helt enkelt inte har våld eller hot om våld på sin repertoar, upplevs då som beskedlig jmf Henne.

Låt honom vara det!

Veckopengar -not

Pappan har alla fyra i helgen. So far so good, men de två yngsta är inte så lite besvärliga när det gäller att gå ut. Väl ute, är det konstigt nog (för mig i alla fall) inga problem. Nåväl:

Köpa godis
Barnens Farmor ringde just och kollade läget. -Jodå, svarade pappan. Två av dem är till kiosken och köper godis för lite pengar som 'de hittade'.

Pokerkassan?!
Det bekräftades, som vi trott länge nu, att barnen inte får veckopeng av mamman. De får tydligen en slant emellanåt för utförda sysslor i hemmet. Då är det svårt att klandra dem för en sådan sak som att använda slantar som ligger framme.

Men de enda pengar som ligger framme hos pappan är ett antal mynt, från 50-öringar till femkronor, som används som pokerchips när de spelar kort. Summan är inte märkvärdig, men det spelar ingen roll. Den vilar nu i gottebutikens kassa.

I vanliga fall skulle jag ha blivit ledsen, arg och rent av förbannad om någon gjorde en i mina ögon så småttig sak. Men i ljuset av att Hon inte ger sina barn veckopeng blir jag inte det.

Bara deprimerad

Dags igen

Jag berättade om barnet, en förstaklassare, som stängdes av från en aktivitet och även bestraffades med indraget mellanmål. I går var det dags igen:

Visst är det lärarmobbning:
Barnet skulle kompenseras för den uteblivna aktiviteten genom att få följa med nästa grupp på samma sak. Igår var det dags, trodde h*n. Dock: Timmen före var det matte och barnet strulade. Diskussioner (inte bråk!) med läraren uppstod och det slutade med att barnet inte ville göra talen. Till bestraffning fick barnet inte följa den här gången heller.

Den senaste tidens händelser har lärt läraren ifråga att h*n kommer undan med sitt beteende mot (inte bara det här?) barnet.

Trist är bara förnamnet.

En lägesrapport

Dags att sopa ihop lite trådar från den senaste tiden:

Umgängesschemat
Pappan delgav ju Henne sina arbetstider och hon bokade in, kan man säga, alla dagar det över huvud var möjligt för honom att ha barnen. Vi trodde ett tag att hon hade glömt en helg, men det var fel; Han skulle ha barnen nästan hela den veckan var det tänkt. Hon ska nämligen resa bort då.

Är det samma typ av resa som Hon har företagit vid den tiden på året i flera års tid nu, så bär det av till billig sprit. Riktigt billig sprit. Nåväl:

Pappan svarade med ett 'motschema' med indragningar främst när det gäller alla fyra mitt i veckan. (Resveckan är inte 'förhandlad' ännu) och Hon gick först i taket och hotade återigen med kontaktfamilj hellre än pappan om han inte var till lags. Ett tomt hot är vi nästan helt säkra på. Kontaktfamiljer står inte på kö i vår stad.

Fantastiskt nog bad Hon senare om ursäkt för utbrottet, något pappan inte kan minnas ha hänt förut. Alltid något.

Skolan
Mamman är inne på att barnet som har problem med sina lärare ska byta skola, och de bägge föräldrarna har faktiskt diskuterat saken ingående och är överens om att det vore det bästa för barnet. Hon är ju ensam vårdnadshavare, så det blir hon som får se till att det sker. Barnet självt har inget emot den andra skolan, där h*n har flera kompisar.

Försäkringskassan
Pappan har förmodligen rätt till en del outnyttjade förmåner eftersom han ju har barnen så ofta. Där har våra kommentatorer bidragit med tips och kunskaper den senaste tiden. (Tack för det, allihop!)

Pappan ska söka upp FK och be om ett rådgivande samtal. Det sitter långt inne ska ni veta. Dels är han trött och sliten av allt som sker, och dels har han enbart dåliga erfarenheter av myndigheter och domstolar allt sedan familjen sprack. Ibland tror han att det är skottpengar på honom, och ibland är jag böjd att hålla med, som han har behandlats respektive ignorerats.

Studierektor
Kanske vi inte är bästa källan för en sådan sak, men Barnens Farmor och jag ska följa upp ärendet med det lärarmobbade barnet efter förmåga och se om vi kan få skolan i fråga under lupp.

Barnens pappa är trött och sliten, vill jag upprepa. Det är mycket nu.

Mera Studierektor

Pappan hade två av barnen i förra veckan, och fick då veta mer om incidenten med avstängning (av en förstaklassare!) från en aktivitet. Detta föranledde ett mail till Studierektor:

[Barnet] sov över hos mig nu i veckan och h*n berättade då att h*n var avstängd ifrån [en aktivitet] för att h*n bråkat. Enligt [barnet] så formulerade [Läraren] sig enligt följande "Jag vill inte ha med den ungen"

Jag tycker att detta börjar likna mobbing, jag tycker inte att bemötandet emot [barnet] är värdigt och professionellt.

Jag vill inte ha med den ungen. Säger man så till ett barn i första klass?

The Studierektor Response
Tre dagar senare. (Mängder av hopskrivningar rättade och ett par ny rad infogade för läsbarhetens skull)

Det är riktigt att [barnet] inte fick följa med till [aktiviteten]. Detta berodde på att [barnet] den aktuella dagen inte följde de regler som gäller för alla barn på skolan. [barnet] är inte avstängd från [aktiviteten].

Vi försöker vara konsekventa i vårt bemötande mot våra elever. Det innebär att vi arbetar för att skolans regler ska gälla för alla. Att det ibland blir konflikter kring att regler inte följs är inte ett utslag av mobbning utan snarare reaktioner på undervisningen i att delta i en grupp med gemensamma normer, normer som elever, personal och föräldrar gemensamt har utformat.

Jag har arbetat tillsammans med personalen i årskurs ett under ett flertal år och aldrig sett antydan till mobbning mellan personal och elever. Så mitt förtroende för [Läraren], om att h*n inte utsätter [barnet] för mobbing står fast.

Vad säger man? Snömos, kanske. Notera att studierektorn inte berörde repliken om att läraren 'inte ville ha med den ungen'. Tunt. Nåväl: Under helgen har det framkommit bakgrund till det inträffade, om man säger:

Ett horn i sidan
Mamman har berättat för pappan att något hände med barnet i början på hösten. Hon kan till och med ange ett specifikt datum. Exakt vad som hände gick Hon tyvärr inte in på, med det var efter detta som barnet i fråga började må dåligt.

Nu, först, har han också fått veta att den aktuella läraren har ett horn i sidan till barnet. Oklart varför.

Vi går vidare
Barnens Farmor och jag kommer att följa upp det inträffade. Eftersom vi vet att skolledningen är svag och nu har sett att de också kliar varandra på ryggen, så gör vi detta på en annan nivå.

Nu vill jag bränna ner en skola!

Ett av barnen mår dåligt. Det yttrar sig bland annat i ett tämligen häftigt temperament med snabba skiften mellan svart och vitt. I skolan har h*n röjt och vält så till den grad att skolan kallade till ett särskilt möte om barnet.

Pappan har rätt att få information om barnet, men mamman verkar ha 'glömt' att informera skolan om detta. Fram till det här inträffade så var allt så bra, så. Enligt Henne. Notera att läraren förutom att tvinga barnet till att ge sig blåmärken också bestraffade det genom att utelämna det från klassens mellanmål. Nu har det hänt igen. (Ja, årtalet är 2008)

Häromdan skulle klassen på en utflykt/studiebesök. Alla fick följa med utom ett, för att 'h*n 'bråkade så mycket'. Gissa vem?

Jäpp. Det barn jag skriver om bestraffades återigen med uteslutning, om än icke med förhindrat näringsintag den här gången. H*n fick sköta sig själv en halvdag när klassen var på utflykt.

Jag saknar ord, och det lika bra är väl det. Föreställ er konstiga tecken som man såg i serietidningarna i stället för svordomar förr i världen.

Lök på laxen. Grädde på moset
Nu har den studierektor som (kanske?) har ett övergripande ansvar för lärarens framfart äntligen svarat på barnens pappas kontakt

Hej [********]
Anledningen till mitt sena svar är att jag varit sjuk och legat på sjukhus, inge vidare tillgång till datorer där.
Men i alla fall. Vi hade möte på måndagen efter den händelsen som vi talat om tidigare. Med på mötet var [Henne], personal från årskurs [*] årskus [1], jag, vår specialpedagog och min bitr. rektorskollega.
Vi talade lite om den händelsen som föranledde mötet men mest om hur vi, alla som är kring [barnet], än bättre kan stödja henne i att hanskas med sitt humör.
Det var ett möte i en positiv anda där alla var överens om att den enskilda händelsen var just en enstaka händelse i en annars mycket positiv utveckling för [barnet]

Som det heter i USA: Bullshit. En enskild extrem händelse, om än 'enstaka', är inte en dip i en utvecklingskurva. Förklara det här med att h*n inte fick mellanmål. Eller att h*n bestraffades med att inte få följa med när hela klassen åkte iväg? Eller det värsta: Läraren tvingade barnet till att misshandla sig själv som bestraffning.

Anmäl dom för h****te!
Gärna. Men då måste barnet kunna prata om saken med andra än sin pappa. Den enda i hela världen som h*n kan prata med om sånt.

Den enda i hela världen man kan lita på, typ.

<Update>Barnet går i ettan, skulle jag nog ha skrivit från början. Jag vill också påpeka att studierektor först 'var på kurs' och nu har 'legat på sjukhus'. Vad blir det nästa gång?</Update>

Dur och moll

Pappan hade barnen i helgen och det var ingen dålig helg, men eftersmaken är inte god.

Dur
De hade en fina dagar tillsammans både i fredags och i lördags och vi firade Barnens Farmors kommande födelsedag med saft och tårta i söndags. Barnen hade, var och en på sitt sätt, verkligen ansträngt sig för att göra saker åt henne. En tårta garnerades lite speciellt, halva med grädde och halva med vaniljkräm, så att alla barnen kunde ta för sig. De är ju veganer, men olika strikta i alla olika avseenden.

Det av barnen som verkar att borsta tänderna utan att behöva tjatas på har varit hos tandläkaren och hade inga hål. Sånt gläder.

Med gemensamma ansträngningar hade vi gått ihop och köpt en ny surf-PC som är tänkt åt de två äldsta. Den ersätter en 8 år gammal PIII/800 MHz och nätet fick en helt ny dimension för dem. Gissa om den uppskattades, trots att det är Vista på den ;-(

Moll
Magsjuka med kräkningar härjar i skaran och pappan, redan trött, drabbades också. Ett par aktiviteter fick ställas in. Det av barnen som inte mår bra och fått problem i skolan är förstås det som kissar på sig. Den här helgen med. Och h*n fick ett av sina utbrott när Barnens Farmor och jag var där.

Okvädingsord vi knappt visste att h*n kunde haglade, liksom Legobitar och stolar kastades omkull. Sedan stängde barnet in sig på rummet och var inte kontaktbar på kanske tjugo minuter medan en och annan Legobit gick i väggarna. Pappan gjorde inte mycket efter ett par fåfänga försök att lugna ner sitt barn, det skulle bara stressa upp barnet ännu mer.

Tårta, sång och saft med Barnens Farmor blev det ändå. Fast utan just detta barn. Lite senare kom h*n ut. Och hade städat rummet! Allt var hopplockat, upprest och undanställt i en liten försoningsakt. Skitgulligt!

'Får vi bo hos dej när vi hamnar på gatan?'
Citatet är ordagrant. Det började med att ett av barnens berättade att värden hade knackat på i samband med att ett barn hade stänkt och skvätt i badrummet med öppet fönster och grannen under hade störts. (Mamman hade nämnt det hela för pappan och kallat värdens beteende 'hotfullt'. Det är en av hennes standardformuleringar och inget att ta allvarligt på, även om Hon har fått påringningar för barnens oväsen ett antal gånger) Den här gången hade mamman helt klart hotat barnen med att alla skulle vräkas och 'hamna på gatan' om de inte skötte sig bättre.

-Visst, svarade pappan. Det ska väl gå bra. På följdfrågan om mamman också skulle få bo där, svarade han inte riktigt likadant.

Mamman hade alltså målat upp ett vräkningsscenario för barnen och förespeglat dem ett liv på gatan. I Sverige år 2008. Vem är det som är hotfull här egentligen.

Hon eller värden?

Umgänge vs arbetstider

I början av året lade pappan ett förslag till umgängesschema till Henne. Hon avslog detta och förklarade att hon skulle ha barnen hos en kontaktfamilj i stället för hos pappan när Hon behövde avlastning.

Som vanligt blev det inget av med Hennes 'hot' och utfästelser. I stället följdes pappans schema till bra nära punkt och pricka, fastän det hette att Hon inte brydde sig om det. Sen fick pappan sitt jobb. Han arbetar 80% för att kunna se sina barn lite mer än annars och det är på oregelbundna tider. Schemat går runt på fyra veckor och han har varannan helg fri.

Pussel
Pappan gav Henne schemat. Nu har det kommit ett förslag (Snarare 'anvisning', eller 'bokning'. Det är en bestämd typ vi har att göra med) till hur han ska få umgås med sina barn under april och maj månad i år. Barnens Farmor satte sig med pappans arbetstider bredvid Hennes 'förslag' till dagar med barnen.

Vad tror ni?
Just det. Hon bokade in varje ledig dag för pappan. Det är sant! Varje dag i schemat det är ens teoretiskt möjligt så ska han ha barnen, två i taget eller alla fyra. Som grädde på moset ska han dessutom ha alla fyra kvällen före den nya tiden för hovrättsförhandlingen, ta dem till skola och dagis för att sedan infinna sig i Hovrätten och stå till svars för att han har misshandlat sina barn och få höra att de är rädda för honom. Det ni.

Det intressanta är att när det gäller två av barnen, så är det hela tiden de två yngsta det handlar om. Hon anser uppenbarligen att de två äldsta kan sköta sig själva så att Hon slipper att tänka på annat än sig själv i vanlig ordning.

Det här går inte
Pappan lever sitt liv för barnen. Det är ingen överdrift. Han vill träffa dem så mycket som möjligt, men varje ledig dag är helt enkelt för mycket. Barnens Farmor har förmanat honom att han blir utbränd om han följer Hennes umgängesschema. Jag med. Han håller med, men tänker med hjärtat gör han.

Jamen Hon då. Hon har ju dem hela veckorna?
Visst. Men tänk på att Hon är sjukskriven 75 procent och gissningsvis stämplar de sista 25. Det innebär att hon har minst sex timmar om dagen för sig själv när barnen är på dagis och skola. Hon får med sitt umgängeschema vilodagar utanpå dessa 'sextimmarsdagar'. Det får inte pappan. De dagar han inte är på sitt arbete, så ska han alltså ha barnen enligt Henne.

Låt mig gissa
Det blev ingen kontaktfamilj för Henne. Då kör hon pappan som om han vore ett pensionat att sätta av 'ungarna' (Hennes uttryck. Dessutom i närvaro av barnen) på.

Och det här med matpengar till pappan för de dagar han har barnen, struntar Hon som vanligt i.

Sån är Hon

Good news!

I höstas skrev jag, med reservation för att formuleringen var Hennes, att ett av barnen hade fått diagnosen "grav dyslexi". Daglig lästräning anbefalldes, plus att barnet fick lästräning av en specialpedagog(-lärare. Vad heter de numera?) tre gånger i veckan.

Att barnet hade svårt att läsa var det ingen tvekan om. H*n kunde få gliringar om att h*n inte kunde läsa av syskonen. Och h*n arbetade sig igenom ett ord stavelse för stavelse utan att sedan kunna få dem till en helhet. Typiskt en dyslektiker. Emellertid:

Övning ger färdighet
Den dagliga träningen blev det förstås inte mycket av när h*n var hos mamman. Hon förklarade att de i stället 'pratade mycket om ord', men pappan var noga med att de skulle sitta och läsa tillsammans en stund varje gång han hade barnet i fråga. Och träningen med läraren fortsatte. Vecka ut och vecka in satt de en timme efter skolan tre gånger i veckan.

Bingo!
Nu har läraren förklarat att barnet har kommit i kapp sin klasskamrater. H*n läser på lika duktigt som de andra och det märks. Hemma hon pappan (och då även hos Henne) är barnet lika benäget att plocka upp något att läsa som de andra. Det är kul.

Eftertanke
Så här lätt 'botar' man inte 'grav' dysleksi, det torde de flesta inse. Grundproblemet var nog att h*n hade kommit efter i skolan, som det heter. Plus att h*n nog har en släng av dysleksi, men knappast grav sådan. Och det finns en sak att peka på när det gäller det här med att komma efter i skolan:

Våren 2006, när Hon tog in på skyddat boende med barnen, var de utan skolundervisning i åtta veckor. Mamman förklarade då att hon skötte denna, så det var ingen fara för att barnen skulle komma efter.

Det där, liksom det mesta från Henne, tror jag på så mycket jag vill.

Munhygien enligt Henne

Ett av tre tre av barnen som var hos pappan senast har problem med varkulor i munnen. En är känd av tandläkaren och h*n vet om minst en till. Det gör tydligen inte ont, men det ömmar ordentligt när eltandborsten hemma hos pappa används. Då vill man inte gärna borsta tänderna. Barnet hade en snar tid hos tandläkaren, trodde vi. Men h*n ska inte dit förrän om en månad!

Ett annat vill i princip inte borsta tänderna. Pappan får tjata och truga när det blir dags för tandborstning.

Det tredje borstar utan allt för mycket prut. Gissningsvis för att h*n gick med en avslagen tand i tio(!) månaders tid innan mamman lät fixa den. Eller bara föra göra pappan glad.

Munhygien enligt Henne
Barnen får inte använda tandkräm med fluor för mamman. Hon hör till dem som anser att fluor är skadligt. Ämnet är skadligt i stora mängder, visst, men inte i de mängder som kommer på fråga när det gäller tandborstning. Jag skrev om saken i maj 2006.

Fluor eller inte. Varkulor må vara akuta eller inte, men tandborstning är obestridligen det allra viktigaste när det gäller munhygien. Dock inte längre för de här barnen, verkar det som.

Morgnar enligt Henne
Tillsammans med det vi fick veta om barnens obefintliga frukostvanor nu för tiden, så verkar det som om barnen när de är hemma hos Henne går ur sängen, i kläderna och ut genom dörren till skola och dagis en vanlig morgon.

Inte riktigt som pappan vill ha det när han har dem, ska ni veta.

Glad Påsk!

önskar vi alla er alla!

...även om årets påsk är något kylslagen

Fölsedag

Ett av barnen fyller år i dag. Firandet inleddes hemma hos pappan i går, tack vare att hans schema tillät detta. Det var tänkt att han skulle ha två av barnen över natten till i dag, men det yngsta grät sig till att 'få vara med pappa', så blev de tre.

Efter en ovanligt strulig överlämning (Hon ändrade tid och plats tre gånger. Vid ett tillfälle kastade hon ifrån sig telefonen och ett av barnen tog upp den och sade att 'Mamma vill nog inte prata med dig just nu') kom de så hem till pappan med lite pizza att inleda med. Sen öppnades det presenter och sen dök Barnens Farmor och jag upp med ännu fler presenter.

I den familjen har julklappar och födelsedagspresenter alltid varit beställningsverk, så h*n blev knappast överraskad av paketen. Bara glad. De två andra fick, som seden också bjuder, lite presenter. Och blommor.

Alla barnen tycker om blommor. Det går förstås si och så med krukväxter och frön, men buketter uppskattas på riktigt. Det är kul, tycker jag. Mitt hopp står nu till ett skott från vår Aloe, en tålig halvkaktus, som nu står i en kruka hos pappan. Den borde nog ta sig.

Födelsedagsbarnet pratade om att fira sin dag 'på riktigt' hemma hos mamman. Det låg minsann massor av paket och väntade.
-Jaha, frågade jag. -Vad är det i dom då? Barnet tvekade.
-Kläder! Det kan ju vara kul att få men hårda paket är väl ändå roligare, tänkte jag.
-Vad har du önskat dig då? (Önskan är alltså lika med en beställning för de här barnen. Förankrad och klar)
-En [leksak]! Barnet tvekade. -Kanske.

Så frågade jag om h*n skulle ha kalas. Det kom ett 'kanske' på det också.

Nu har mamman en förmodligen inte allt för stark ekonomi, men vanan att pytsa ut nyttoföremål som presenter (hårschampo är en klassiker) har hon haft länge. Den här gången kommer tydligen en välbehövlig påfyllning av barnens garderober som födelsedagspresent.

Hoppas att barnet får den där leksaken och att det blir ett kalas. Det mesta h*n fick igår blir nämligen kvar hos pappan, hur kuliga grejor det än var.

Och kul hade de. Stördes grannarna, så var det av sång den här gången.

Studierektor!

Till slut hörde h*n av sig –per mail. Pappan fick några uräktande rader om att h*n hade varit på kurs och inte kunnat svara förrän nu, och att de tar muntlig kontakt endera dagen.

I så fall var det en lång kurs, som inleddes i mitten av förra veckan, fortsatte över weekenden och avslutades med två dagar i påskveckan, med tanke på hur länge pappan har försökt kontakta vederbörande.

Hoppas den gav något.

Helgen

Jag har försummat att rapportera om helgen som var, då pappan hade alla fyra. Den var OK så när som på att barnen fortfarande bara låter bli att hjälpa till. Det hjälper inte längre att säga till dem. Att bära ut tallrikarna efter maten eller till och med hjälpa till med disken verkar just nu uteslutet. Sånt gjorde de förr. I min kortrapport nämnde jag att ett barn verkade försöka ta ut avstånd till mig och Barnens Farmor. Samma beteende upprepade sig dagen efter, då jag var förbi i ett ärende.

Kissa på sig
Ett barn kissade på sig bägge nätterna senast hos pappan. Det har hänt förut och det är trist att det händer igen. Det handlar förstås om samma barn som har haft problem i skolan på sistone. Tror ni att h*n mår bra?

Tandläkare
För ett par år sedan tjatade jag om barnens munhygien. Mamman hör nämligen till dem som anser att fluor i tändkrämen är myndigheternas konspiration i avsikt att förgifta den egna befolkningen. Alltså borstar barnen tänderna med fluorfri tandkräm. Och inte särskilt ofta, har vi lärt oss.

Mycket riktigt ska ett av barnen nu operera bort varkulor i munnen. ('Två stycken fast tandläkaren bara vet om en!') De känns inte som annat än bulor. Ännu. Barnet visade glatt upp sin käft för oss. Det blir nog mer än varkulor att ta hand om där.

Frukost
Det är väl två år sedan vi skrev till Soc och larmade att barnen inte fick morgonmål hemma hos Henne. Då skedde en viss uppryckning, men nu har det satt sig:

Barnen, det äldsta är inte ens tonåring, äter inte längre frukost. Så är det. De är inte längre mottagliga för morgonmål. Deras första näringsintag är mellanmålet respektive skollunchen på vardagar. På helgerna hemma hos Henne kan man verkligen undra när de får något att äta.

Just det här ska kanske jag, som dricker X koppar svart kaffe och röker ett hemligstämplat antal Röda Prince på morgnarna, kanske inte orda så mycket om. Men det här handlar om växande barn. Det är annat än mina sunkiga vanor.

Kort sagt
Förstår ni att pappan är trött, stressad och deppad?

Studierektor -igen

Pappan har försökt nå Studierektor i en vecka nu. S-rektorn har inte svarat i telefon, på meddelanden i röstbrevlådan eller på mail. Budskapen är två: Vad händer med mitt barn, samt jag har tingsrätten med mig på att jag har rätt att få veta.

Nu har en tänkbar förklaring kommit, efter ett långt och osammanhängande telefonsamtal från Henne till barnens pappa. Barnet i fråga har vid ett tillfälle när läraren inte var på plats skrikit, kastat stolar omkring sig och vält skolbänkar i ett utbrott. Då ringde en av klasskamraternas föräldrar skolan och var bekymrad för sitt barns väl och ve. (Ja, det var samma lärare som provocerade barnet att misshandla sig själv)

Detta var orsaken till mötet. Vid detta möte krävde Hon uppställning från skolan och en handlingsplan när det gällde barnet. Skolans inställning var (om man får tro Henne) inte så lite slapp; så länge det 'bara' var en klasskamrats förälder som hade bekymrat sig för det inträffade, så var det ingen orsak till att sätta upp en handlingsplan.

Nu måste man utgå från att all information från Henne är både tillrättalagd och filtrerad, men ändå: Jag baxnar.

Men denna brist på åtgärder skulle kanske, eventuellt, i 'bästa' fall möjligen kunna vara förklaringen till att Studierektor inte svarat pappan. Det finns ju inget att rapportera. Då svarar man väl att det inte finns något att rapportera, invänder ni. Jag med.

Vad händer?
Mamman är tydligen på tjafshumör i ärendet. Då kan hon vara svår, ska ni veta. Följer hon sitt normala beteende så kräver hon stödinsatser av alla de slag från skolan och Soc.

Pappan ska gå till rektor med en kopia på tingsrättens skiljedom. Jobbet och helgen sitter i vägen, så det blir väl i nästa vecka. Pappan är just nu så trött att han knappt orkar tänka.

Jag förstår honom.

Studierektor

Pappan har anledning att prata med skolan. Ett av barnen provocerades av en lärare att i praktiken misshandla sig själv. Då uppdagades att barnet hade varit oroligt och agressivt den senaste tiden, så till den grad att skolan hade kallat mamman till ett möte om barnet. Och pappan hotade med polisanmälan av det inträffade.

Mötet ägde rum. Pappan var inte kallad. Eftersom Hon ju har hela vårdnaden, angår inte barnens väl och ve pappan vad skolan anbelangar. Att pappan enligt tingsrätten har rätt att få del av information från skolan har mamman helt klart inte berättat för dem.

Studierektor, var det
Pappan har försökt nå Studierektor i snart en vecka nu. Han vill dels informera sig om barnet och dels informera skolan om sin rätt till information. Vederbörande har en mobil med röstbrevlåda där pappan har lämnat meddelande ett par gånger och s-rektor har inte ringt tillbaka eller haft telefonen på när pappan har ringt. Sex gånger bara i fredags. (Det syns inte att det är pappan som ringer. Han har hemligt nummer)

Egentligen är det konstigt eftersom skolan ju tror att de blir polisanmälda för barnmisshandel. Då borde väl varje kontakt från pappan vara en blåslampa för dem? Eller är studirektor typen som gömmer huvudet i sanden och tror att den elaka omvärlden därmed försvinner?

Ett av barnen har i alla fall berättat vad mamman berättade för det: Mamman har kontaktat klassföretåndaren och sagt att skolan måste 'ta ett mycket större ansvar' för barnet med problem. Det där känner vi igen. Uttrycket använder Hon ofta i sina kontakter med pappan när hon vill att han ska göra något. Ta en utgift eller två, till exempel.

Pappan har också SMS-at Henne för att få information om mötet med skolan, men förstås inte fått något svar.

Jag tror att mötet i fråga inte gick Hennes väg och/eller så blev det någon form av konfrontation. Det senare vore ganska typiskt Henne. Det finns förstås en möjlighet att Operation Utslätning inleddes, med det tror jag mindre på. Barnet är oroligt och stundom aggressivt. Inte tu tal om saken. Sånt är svårt att mörka.

Vi får se vad som händer när pappan får kontakt.

En kortrapport

Vi var förbi pappan och alla fyra nu vid lunchtid. Det såg bra ut den här gången. Eftersom pappan jobbar en del nästa helg, så firar de påsk tillsammans den här helgen. En påsk utan ägg eftersom de ju är veganer. Ingen lammstek heller, alltså.

Munkavle?
Ett av barnen var märkvärdigt dämpat när vi kom. Jag frågade pappan om det hade hänt något.
-Näe. H*n blev så när ni kom.

Oh-oh.

Detta var inte första gången, slog det mig. Barnet hade betett sig likadant vid flera tillfällen den senaste tiden. Först dämpad och avvisande, sedan tinade h*n upp och blev som vanligt glad och skojfrisk. För mig och Barnens Farmor finns det bara en tänkbar orsak till ett sådant beteende: Mamman.

Mamman?
Visst. Hon kan inte vara omdeveten om att vi har skrivit till Soc ett antal gånger ('anmält', är deras ordval). Sen tror hon ju att det är jag som ligger bakom försäkringskassans tillslag i december när hon blev återbetalningsskylig och dessutom fick sin sjukskrivningsgrad nedskriven från helt till 75% (något jag inte gör. Det finns nog fler än vi som inte gillar att folk fuskar med sjukkassan). Sånt svider.

Gissningsvis har Hon utfärdat ett förstärkt yppandeförbud, här kallat munkavle, gällande oss till barnen barnen gentemot oss. Det vet ju att de inte får berätta saker för pappan. Det händer till och med att de hejdar varandra om någon kommer in på något känsligt.

Hur mamman har formulerat sig när det gäller oss, vet vi av uppenbara orsaker inte. Det kan gälla allt från en order att inte ens prata med oss till att inte svara på frågor, (Vi frågar aldrig om livet med Henne. Barnen blir för stressade av det) men trist är det. För att inte säga oroväckande.

Och idag?
Barnet i fråga tinade upp och blev sitt vanliga skojfriska jag. När vi gick tyckte h*n dessutom att det var alldeles för tidigt.

Skönt

Omröstningen är avslutad

En längre tid har det legat en halvt oseriös omröstning i högerspalten. Man har haft fyra alternativ att välja på. Två av dem var så att säga för Henne och två emot. Redan från början var trenden klar: En klar majoritet av de som röstade tyckte att Hon antingen skulle 'Ge sig' eller 'Emigrera utan barnen'. Få tyckte att hon skulle 'Stå på sig' eller 'Emigrera med barnen'

Ganska snart stabiliserade sig ett läge där knappa 10% av rösterna var för de två senare alternativen. Det såg ut så i månader medan antalet lagda röster sakta byggde på. Men den senaste tiden droppade det in ett antal röster på Henne. Siffran steg från 9 till 13 procent på kort tid. Ett mönster som har funnits i nästan ett år var plötsligt ändrat. Jag blev misstänksam.

Fusk
Alla omröstningar har en funktion som hindrar folk från att rösta mer än en gång från samma dator. Detta är mycket lätt att komma runt för den som vet hur man gör. Då kan man klicka fram röster på det man vill gynna tills man får kramp i fingret. Satt det någon och gjorde så med den här omröstningen i lugn takt för att inte avslöjas?

Den tjänst som jag använde mig av, Pollhost, tillåter inte att man ser när eller varifrån rösterna läggs. Det är tekniskt möjligt men också tekniskt resurskrävande, så det kan jag förstå. Då får man hitta på något annat.

Den tjänst för besökarstatistik, Statcounter, som jag använder (och Blogger rekommenderar) anger IP-adresserna hos besökarna. Med denna identifiering kan man se till exempel när folk läste bloggen, om de är återkommande och även hur de hittade hit. Plus allt annat man kan få fram ur en IP-adress.

Jag gick in på resultatsidan stup i kvarten dagar i ände. När jag såg att en röst hade lagts, så checkade jag omedelbart in på Statcounter och såg vem eller vilka som hade besökt Hennes nya liv senast. Med tanke på att det sällan är över 100 besök under ett dygn, så vore det inte så svårt att se om det finns samband mellan en viss besökare och en röst till på Henne. Jäpp:

En privatkund hos en av våra stora internetoperatörer hade besökt Hennes nya liv strax före varje gång jag såg att en ny röst på Henne hade lagts. Saken var klar. Någon fuskade medvetet, och detta dessutom med finess genom att smyga in röster på Henne. En drös röster på kort tid hade ju varit självavslöjande.

Jag frös först omröstningen medan jag funderade. Det här har hänt förut och jag startade då om omröstningen. Men nu var det inte roligt längre. Jag tog bort omröstningen och är nöjd med att mer än 90% av våra besökare tycker att Hon antingen skulle ge sig eller emigrera utan barnen.

Hur fuskar man då i omröstningar?
Det får ni ta reda på själva.

Mötet med skolan

Det möte som skolan kallade till om ett av barnen har nu ägt rum. Pappan, som inte var kallad, har fått en redogörelse av mamman varför åtminstone jag förutsätter en viss skönmålning.

Tidigare har mamman bara sagt att det går så bra så, när barnens skolor och dagis har varit på tal. Nu vet vi annorlunda. Man kallar inte till ett möte om ett barn utan anledning.

Dessutom hade en lärare på den skolan i praktiken gjort sig skyldig till barnmisshandel veckan före genom att provocera barnet till att nypa sig i handen så att ett märke uppstod. En upprörd pappa hotade med polisanmälan, vilket måste ha satt sin prägel på mötet.

Tre representanter för skolan mötte upp Henne och en av hennes hemmahosare som hon hade tagit med 'som vittne'(!). Pappans hot om polisanmälan måste ha satt prägel på mötet, men mamman berättade inte mycket om den. Inte mycket annat heller, för den delen.

Mötet gav inget konkret mer än att det skullet vara 'mer fokus' på barnet i fråga framöver. Detta enligt mamman.

Pappan kommer nu att kontakta skolledningen för att informera sig mer detaljerat. Han har alltså inte någon del i vårdnaden om barnen, men tingsrätten har givit honom mandat att informera sig. Han vill inte göra procedur av saken, men har en kopia av förlikningsdomen i beredskap om det skulle behövas.

Blir det polisen?
Nej. Pappan avstår för barnets skull. Det vore för mycket att gå igenom med tanke på hur h*n mår. Dessutom har skolan tydligt visat att läraren i fråga gjorde helt fel.

Det får man ha vilken åsikt man vill om, men jag respekterar beslutet. Fast jag hoppas att pappan inte berättar det i första taget för skolan. Lite tid på halster förtjänar de nog allt.

Nu är det svårt

Barnens pappa har det tungt nu. Den postiva utveckling som har skett med barnen under hösten och vintern har vänt. Senast han hade alla fyra, så var det en besvikelse. Barnen är oroliga, bråkar och ställer inte längre upp som de har gjort hittills.

Det allvarliga just nu, är det barn som är så oroligt och aggressivt i skolan att en lärare provocerade fram en ren misshandelsstituation och mamman, men inte pappan, är kallad till möte om barnet. H*n lär för övrigt vid ett tillfälle ha gått mer eller mindre bärsärk och vält omkull allt som gick i ett klassrum.

Som lök på laxen skedde detta igår: Pappan brukar vara med ett av barnen på träning på måndagar. När han igår ringde Henne för att stämma av läget, fick han bara till svar att 'det var inte en bra dag' för barnet i fråga att träna. På med luren.

Senare träffade han de två yngsta på gården. Det yngsta barnet sade att h*n ville sova hos pappan.
-Nej, det går inte, svarade pappan. -Jag måste jobba.
-Jamen jag vill sova hos dig många nätter, sade barnet och brast i gråt.

Sånt tynger
Pappan är under press. Han har ett nytt arbete med allt vad det innebär av att göra bra ifrån sig och ge ett gott intryck. Det är oregelbundna tider, så han kan bara inte träffa barnen så ofta som hittills.

I vanliga fall när han kontaktar mamman om något, så vet han inte om han drabbas av åska, solsken, eller gråmulet. Den sista tiden har det bara varit åska. Hon har för det mesta varit oförskämd och kommit med otidigheter och besynnerliga resonemang som till exempel att eftersom han gav barnen cyklar, så är det han som ska se till att de är i skick inför våren (Har de stått ute över vintern?)

Hon har också dragit igång en procedur för att byta lägenhet, har barnen berättat. Den nuvarande bostaden ska göras fin inför visningarna. Men inget mer är sagt. Pappan och Barnens Farmor oroar sig för att hon kanske lämnar stan, men det tror inte jag. Hon, och den verksamhet hon nu bedriver är alldeles för rotade här. Hennes kontakter är nästan uteslutande lokala, bara det.

Och nu borde han alltså dra igång procedurer där han polisanmäler en lärare, gör klart för skolan att han också enligt tingsrätten har rätt att ta del av barnens utveckling i skolan och pussla ihop umgänge med barnen och mycket, mycket störig mamma.

Hur mycket ska han behöva orka med, egentligen?

Barnmisshandel

Pappan hade ju två av barnen över natt i förra veckan. Ett av dem visade upp ett blåmärke på ena handen. Sånt triggar nu för tiden, ska ni veta. Pappan fick dra ur barnet vad som hade hänt.

En lärare!
Det var en av lärarna på barnets skola som hade provocerat fram saken genom att säga att h*n minsann inte var så tuff, få se om du kan nypa dig själv eller något i den stilen. Och barnet nöp sig själv så att ett ordentligt märke uppstod.

Pappan blev så klart upprörd. När han kom till skolan med barnet, sökte han upp läraren i fråga, men den var stressad och upptagen. Pappan fick tag på en annan av det här barnets lärare och konfronterade vederbörande med det inträffade. Läraren visste inte så mycket om just den händelsen, men kunde berätta att barnet i fråga varit mycket oroligt och aggressivt den sista tiden.

Pappan sökte upp rektorn, men rektorn var i möte hela dagen.

-Jag polisanmäler det här!
Det var det sista pappan sade innan han gick. Att den repliken skulle ge eko på skolan var självklart. Senare på dagen ringde studierektor upp pappan och berättade att man inte hade för vana att göra så på den skolan. Tack för det, men en gång är faktiskt en gång för mycket.

Pappan fick också veta att barnets beteende hade förvärrats så till den grad den senaste tiden att man skulle ha ett särskilt möte om saken med mamman. Pappan, vad de vet, är ju inte vårdnadshavare och har följaktligen inte rätt att ta del av barnens framsteg och problem i skola och dagis.

Där har de fel, i tingsrättens skiljedom står det faktiskt att han har det även om Hon har vårdnaden. Men det är väl inget som hon har nämnt för personalen.

Pappan fick också veta att en bestraffning var att barnet inte fick mellanmål när de andra fick det. Vad är det för pedagogik? Blir man snäll av att inte äta, eller?

I skrivande stund är anmälan inte gjord, men jag hoppas verkligen att den blir av. Pappan har inget läkarintyg på märket, men barnets berättelse och de bilder han tog borde räcka.

Mamman då?
Hade inte barnet berättat om det hela för Henne? Jo. Vad hade hon gjort?

Inget

Tänk om barnens pappa inte hade funnits i bilden...

I februarinumret av Acta Paediatrica, en tidskrift om forskning inom barnhälsa, publicerades en undersökning om 'Fäders betydelse för barns och ungdomars hälsa' av Anna Sarkadi, Robert Kristiansson och Sven Bremberg. Statens Folkhälsoinstitut har publicerat den på svenska (.pdf). Den har uppmärksammats av Pappa-Barn och nu också av nätupplagan av Vi Föräldrar, ett samarbete mellan olika tidningar i Bonniersfären.

Där kan man läsa att barn med en närvarande fadersgestalt mår bra mycket bättre än de som inte har det och att effekten finns långt upp i åren. De till och med röker i mindre omfattning.

Jaha
Kom med något nytt, tänker jag. Självklart mår barn med bägge föräldrarna hemma bättre än de som inte har det. Men visst är det bra att det finns svart på vitt på saken. Undersökningen är en sammanfattning av inte mindre än 24 uppsatser med olika vinklar på ämnet, så den blir svår att slå på fingrarna.

Sedan har vi ett oss närliggande exempel också. Under mer än ett och ett halvt års tid hade barnens pappa tillstånd att träffa sina barn fem timmar varannan vecka, och detta med en kontaktperson närvarande.

Att barnen mådde bra av att träffa honom rådde det inget tvivel om. Att det var med Hennes goda minne som han efter en tid också träffade barnen 'i smyg', oftast på gården, rådde det heller inget tvivel om. Barnen var glada över det och mådde bättre, vilken underlättade för mamman.

Sen fick pappan umgängesrätt, alla fyra varannan helg. Detta överträffades med råge, mycket för att mamman ville ha helgerna till sitt. Sedan dess, fram till för några veckor sedan, så har barnen bara mått bättre och bättre.

Om inte?
Om barnen inte hade haft pappan kvar i sitt universum så tror jag att det hade gått käpprätt åt pipsvängen. Det är inte bara vi som är på det klara med att Hon inte klarar av att ta hand om dem. Jag kan tyvärr inte vara specifik, men medvetandet om saken finns inom Soc' sfär kan man säga.

Barnen fick en stödfamilj, (kontaktfamilj är samma sak), i början av sommaren 2007, alltså medan pappan hade sitt 'övervakade' umgänge. Den avsade sig uppdraget efter första helgen och en förstörd dörr. Stödfamliljen klarade inte av barnens liv och kiv.

Det äldsta barnet mådde ordentligt dåligt månaderna efter splittringen. Nu är det ett annat som definitivt inte mår bra. Bägge dessa har lugna, fina och harmoniska stunder när de är ensamma med pappan. Hemma hos Henne är det värre, med ständiga bråk och kiv.

Barnen har till och med en reflex att tystna och försvinna ur åsyn när det ringer på dörren. Gissningsvis för att det ofta handlar om klagande grannar, något som nu pappan också har drabbats av.

Sammantaget
Enligt min uppfattning så hade pappans uteblivande (vilket Hon gjorde sitt absolut bästa för att skapa i början. Läs i arkiven från våren 2006) resulterat i total anarki. Våldet mellan barnen hade kanske rent av resulterat i skador. Hennes uppfostringsmetoder också.

Utan pappan hade Soc förmodligen fått dela upp barnen på två stödfamiljer och även utöka närvaron av de hemmahosare som Hon fick förra våren. Men oron där hemma hade fortgått. Grannarna hade varit ännu mer störda och kanske hade Hon blivit uppsagd på grund av oväsendet från lägenheten.

De barn som inte mått bra hade knappast mått bättre av att pappan försvunnit. Där hade krävts instatser av olika slag. BUP, till exempel.

Mammans alkoholintag hade knappast varit mindre, för den delen. Där hade nog också insatser påkallats.

Jag vågar tro att utan pappan hade den familjen varit upplöst i dag. Av myndigheterna och av omtanke om barnens väl och ve.

Så därför kan jag skriva under på undersökningens resultat.

En besvikelse till

Pappan hade de två yngsta i går och natten till i dag. Det var en JÄÄÄttefin kväll igår med mys och samvaro. I morse var det värre:

De ville inte gå upp
Pappan fick bara inte upp dem. Det var tider att passa till skola och dagis, men allt sprack. Bägge barnen kom för sent. Orsak:

Pappan är en mjukis jämförd med Henne. Han vägrar att ta i, vare sig verbalt eller fysiskt. Barnen lever ju under en helt annan regim med vrål och våld på morgnarna hemma hos mamman. Då är pappans väckning och försök att få igång dem en piss i Mississippi, som det heter. Inget att bry sig om när mamma kommer med (hugg?) och slag för att få upp dem.

Tänk också på att pappor kan dömas för barnmisshandel på tämligen lösa boliner. Det gör iallafall den här pappan. Ett påstått nackgrepp kan rendera fängelse. Då nänns han knappt höja rösten åt dem för att inte dra på sig mer av Henne orkestrerat skit.

Det går bakåt
Förut kunde jag rapportera att barnen började lära sig att hjälpa till när de var hos pappan. Eller att alla åt tillsammans runt matbordet. Nu är det på väg tillbaka till anarki igen.

Barnen bryr sig helt enkelt inte om vad pappan säger. De gör vad som faller dem in i trygg förvissning om att det inte leder till någon bestraffning värd att nämna. Jämfört med Gulagen hemma hos Henne är pappans regim inget att ens lägga märke till.

Pappan och Barnens Farmor är, liksom jag, förtvivlade. Det är tungt nu. Blytungt.

Och varför går det bakåt när det såg så bra ut en tid?

Barnen tiger, därtill nödda och tvugna

Dementi

Ni som till äventyrs tror att det här i dagens DN, respektive Sydöstran, handlar om Henne har fel, även om jag kan förstå att ni hoppade till när ni såg det. Den här bloggens huvudperson har till att börja med fyra barn, inte två, och de är inte omhändertagna av Soc. Sen blir det värre.

Artikeln i Sydöstran är längre och mer utförlig. DN-s artikel är en konstifikt vingklippt version Sydöstrans, kan man säga. (Se nedan) Nåväl:

Aga
Vi vet alltså att hon slår barnen, 'varje dag' enligt ett av dem. Vi hoppas verkligen att det inte är frågan om tunga slag med tillhyggen eller knuten näve, men vi vet faktiskt inte. Barnen blir tvärstysta när förhållandena hemma hos Henne kommer på tal. Det här åtalet handlar om

örfilar, slag mot kroppen och sparkar

under en tvåårsperiod. Tyvärr kan jag tänka mig att Hon får ett liknande åtal om barnen någon gång börjar prata, vilket barnen i Karlskrona alltså har gjort.

Indoktrinering
'Våra' barn utsätts förvisso för föräldrafjärmande så till visso att Hon snackar skit om pappan inför dem (Hon har till och med fått tillsägelser av Soc om det olämpliga i detta). Men till skillnad från Karlskronafallet, så är pappan kvar i bilden och träffar dem vida mer än tingsrättens förlikningsdom anger.

Barnen i Karlskrona fick överhuvud taget inte ha något umgänge alls, 'våra' barn har sina umgängen. Men det är ovanligt att kompisar kommer hem till dem, mycket för att mamman helt enkelt inte tycker om det. Sådant stör Henne, vet pappan sedan gammalt.

Papporna
Pappan i Karlskronafamiljen lämnade (stöttes ut ur?) familjen men har nu vårdnaden om barnen (Här undviker DN av okänd anledning att berätta att de är hos pappan nu). Han försökte hålla kontakten i smyg med dem. Detta känner vi igen. 'Vår' pappa träffade under en längre period barnen i smyg, något som mamman faktiskt kunde ringa polisen om i början. Nu har han umgängesrätt och mamman vill att han ska ha dem så ofta som möjligt.

Demonerna
Kvinnan i Karlskrona 'hörde röster', som fick henne att bete sig som hon gjort. Här blev jag lite rädd när jag läste om det. 'Vår' mamma har nämligen också sina demoner, även om det är oklart om de just pratar till Henne. Men de har till exempel fått familjen att kassera elektriska leksaker som enligt Henne tjänade som radiosändare och att de två förstfödda barnen fördes bort om nätterna för att utsättas för övergrepp.

Och vad har dom egentligen för sig på DN och TT?
Artikeln i Dagens Nyheter är från TT. Det är en förkortad version av den i Sydöstran. Förkortningarna är tendensiösa, kan man säga. TT skriver alltså inte att pappan nu har vårdnaden om barnen, bara att de är 'utplacerade'. Inte ett ord om att han tvingades träffa dem i smyg under en längre period. I DN/TT-s tappning av det hela är pappan reducerad till en skugga. Man ska väl tänka att han flydde fältet. Sunkigt, DN och TT!

En sak är på sitt sätt glädjande
Va? Jo, åklagaren i Karlskrona, Margareta Lewenhagen, är kvinna. Och det är en kvinna som åtalas för barnmisshandel.

Som vår historia har utvecklat sig, är det faktiskt svårt att tro.

Orenoverad lägenhet bytes

Vi har inte sett något i tidningen eller på nätet, men det finns ju fortfarande det här med lappar på Konsum och i porten. Vi anade det en tid, men först nu har bitarna fallit på plats:

Lägenhet finnes
Hon ska byta sin lägenhet till något annat, gissningsvis billigare. Det är nog förklaringen till den stress som barnen just nu upplever. De lever i och för sig i en allmän stressituation, men det här ligger som sten på börda just nu.

Home Staging
I förra veckan åkte Hon till inredningsbutiker och möbelvaruhus och köpte stort och smått att fräscha upp lägenheten med så att den blir fin när den visas för bytesspekulanterna. Barnen fick följa med och hjälpa till att bära.

Åker Hon buss med barnen och köper möbler, undrade jag i en naiv reflexion. Nix. Hon får bilskjuts av Hemmahosarna, som sedan snart ett går hos Henne 1-2 gånger i veckan (á 700 per person och timme, vad jag vet. Detta dessutom momsbelagt) Men de verkar inte så pigga på att hjälpa till med att lyfta och bära:

Det äldsta barnet blev till och med så trött av två vändor med mycket lyft att h*n inte orkade med till pappan den kvällen. En gång ringde Hon till och med upp pappan och krävde att det barn som var där då omedelbart skulle åka hem till Henne och hjälpa till med att lyfta ett bord. Det, ni.

Sanering och reparation
En soc-person uttalade i vårdnadsutredningen att lägenheten behövde saneras. Så dåligt ställt var det då med städning och hygien. Bostaden var dessutom sliten, om än i skick, redan 2005 när pappan kastades ut med buller, bång och myndigheternas benägna bistånd.

Städning och hygien är bättre nu, kanske de där hemmahosarna har med saken att göra. Barnen har i alla fall mindre skitiga kläder och luktar mindre nu än förut. Men slitaget har fortgått:

18.000:-
I början på hösten konstaterade Hennes värd att lägenheten behövde renoveras för så mycket pengar. Hon krävde pappan på halva beloppet, men det blev inget eftersom lägenheten inte renoverades. Nu har Hon hela kontraktet på den tidigare gemensamma bostaden, så jag tror inte att hon kan klämma pappan på renoveringskostnader inför flytten.

Ekonomin i det här blir knepig, vad jag kan förstå. Hon får alltså renovera lägenheten, hon har köpt möbler och annat och hon kommer att få betala flytten. Då ska det till en rejält mycket billigare lägenhet i bytet för att Hon ska kunna räkna hem affären.

Eller hitta någon bytare som ändå tänker renovera själv och inte bryr sig om trasiga avlopp, sönderslagna dörrar och skåpluckor, eller parketter som är slitna ner i träet. Så klart finns det en möjlighet att Hennes största sponsor, Soc, betalar kalaset också.

Fast matte är inte hennes starka sida. Heller.

En besvärlig helg

Den sista tiden har det sett så pass bra ut att det inte har funnits så mycket att rapportera här. Pappans nya jobb, med skiftarbete, är det stora som har hänt. Fast vi har sett tecken på stress: ett av barnen har börjat kissa på sig igen, och ett annat har återupptagit sitt tämligen högljudda krig mot ett av sina syskon. Och nu detta:

Alla fyra hela helgen
Det var fyra både stressade och understimulerade barn som kom pappan i fredags. Det äldsta, som fortfarande inte får använda PC-n hemma hos Henne, satt framför datorn i princip hela sin vakna tid. Men de andra levde om, kan man säga.

Tidvis var det svårt att uppfatta pappan när han var i telefon, så mycket väsnades de bägge kombattanterna. De struntade i alla tillsägelser. Både Barnens Farmor och jag försökte tala om för dem att pappan kanske inte får behålla lägenheten om de väsnas som de gör. De brydde sig inte.

Pappans upprepade tillsägelser hade ingen som helst verkan. Barnen började snart om. Han höll utläggningar om att han kanske måste flytta för att de väsnas så. De struntade i det och bara fortsatte.

Varför gör de så?
Barnens Farmor har en trolig förklaring som även jag skriver under på: Barnen vet att pappan aldrig skulle slå dem. Hans enda vapen är tillsägelser och ett och annat rytande. Sen är det stopp.

Då är det åtskilligt värre hemma hos Henne. Vi vet att hon går ganska hårt fram mot dem. Hon slår dem —till och med varje dag, har ett av barnen sagt till en kontaktperson— och att hon då kan uttala formidabla hotelser. Gör som jag säger, unge, annars blir det en fet smäll. Ungarna vet att det är allvar bakom Hennes ryanden och skrik.

Pappans arsenal mot barnen är ingenting mot mammans. Då blir det lätt hänt att de ignorerar hans resonemang.

Till saken hör förstås också att de får sköta sig i pricip själva hemma hos Henne. Hon tar inte ut dem på några aktiviter alls, vad vi kan förstå. Då ligger tristessen bakom hörnet.

Självklart hedrar det pappan att han inte ens vill hota med något som kan tolkas som våld, men det hjälper föga om värden hör av sig efter helgens drabbningar.

Det är alltså ganska deppigt just nu.

Mera stress

Jag har berättat om något som bara måste vara ett stressymptom; ett av barnen har fallit tillbaka till ovanan att kissa på sig igen. Nu har vi sett ett symptom till:

I alla syskonskaror finns det aggressioner. Barn bråkar i olika konstellationer, tråkar och provocerar varandra. Under ett års tid eller så, var t.ex ett av de här barnen ganska provokativ mot ett par av de andra. Det fanns alltid, kändes det som, tillfälle att jävlas med dem. Och de var inte svarslösa. Sådant känner alla flerbarnsföräldrar igen.

Under hösten avtog detta för att till slut helt upphöra. Lugn och sammanhållning ersatte tidvis ganska högljudda och livliga konflikter.

Men nu
Barnet i fråga har återgått till sitt gamla beteende, och därmed syskonen. Inte tu tal om saken. Den senaste tiden har pappan inte haft dem tillsammans utan att bråk av den gamla sorten har uppstått.

Häromdagen var det aktuella barnet ensam hos pappan. Han försökte prata med barnet om saken, men fick ett välbekant svar: En axelryckning och en lite fjärran blick.

Mammans yppandeförbud var där. Igen.

Kiss -återfallet

Ett av barnen kissade på sig i sömnen ganska länge, längre än syskonen, men inte 'onormalt' långt upp i åren. Detta upphörde förra året, till glädje för pappan som slapp tvätta lakan efter varje natt som h*n sov hos honom.

Nu har det börjat igen.

När barnet i fråga hade sovit med pappan i hans bäddsoffa senast, var det ordentligt blött på morgonen. Pappan försökte prata med barnet om saken, ett nog så känsligt ämne. Det gick mycket riktigt inte särskilt bra.

Men barnet var vid ett tillfälle på vippen att börja säga något som hade med saken att göra. Då avbröt h*n sig och bet sig nästan bokstavligen i tungan. Mammans yppandeförbud om förhållandena hemma hos henne hade slagit.

Sånt känns tungt.

Sömn?

Den här helgen skulle pappan haft barnen, men hans nya jobb kom emellan. I torsdags kunde han ha i alla fall de två yngsta. Det var en mycket fin kväll, även om det visade sig att ett av dem inte hade fått någon mat förrän h*n kom till pappan sent på eftermiddagen.

Barnen var trötta. Lika trötta som det äldsta barnet var när h*n var hos pappan veckan före. Och som det barn brukar vara som emellanåt sover hos pappan efter sin träning på måndagar. Eller som alla fyra förra gången de var tillsammans hos pappan.

Vi vet att barnen i mångt och mycket sköter sig själva hemma hos Henne. Vi vet också att hon bokstavligen sliter upp dem ur sängarna på morgnarna för att alla ska komma i tid till skola och dagis, även om de sällan gör det. En vanlig godnatt-tid är framåt elva på kvällarna har vi förstått. Barnens vardag innehåller nog inte så mycket sömn som de behöver.

Sover, kopplar av och mår bra gör de med pappan.

Stiltje?

Det har inte varit många inlägg på bloggen den sista tiden. Så här långt in i Januari var det tretton stycken, lika långt in i den här månaden är det bara fyra. Håller vi på att lägga av? Icke.

Flyt
Det finns inte mycket att berätta just nu. Pappans umgängesschema med barnen håller, trots att mamman faktiskt inte känns vid det. Det går också bra när han är med sina barn, möjligen kan det bli livligt när alla fyra är på plats. I det avseendet har läget både förbättrats och stabiliserats. Det finns inte så mycket att berätta just nu. Men det håller nog inte på så i längden.

Nytt schema
I dagarna börjar pappan på ett nytt jobb efter en tids arbetslöshet och omskolning. Han jobbar 80% med vad det innebär för plånboken. Det är förstås för barnens skull. Den stora förändringen är att han nu jobbar skift, med kvällar och helger på schemat.

Detta påverkar förstås umgänget med barnen. Kommande helg, till exempel, skulle han ha haft två av dem men det nya jobbet sätter P för detta. Mamman tog beskedet om hans nya jobb postitivt. Hon gratulerade honom och accepterade att det inte blir något umgänge i helgen.

Hon är emellertid en ombytlig typ. När det sjunker in att pappan inte kommer att kunna ha barnen lika mycket som hittills, eller att hon knappast får ett högre vårdnadsbidrag, lär det bli annat ljud i skällan. Gissningsvis kommer barnen att få höra att pappan inte vill träffa dem. Sedan lär väl hennes vanliga fras, att pappan 'ska ta sitt ansvar' komma också.

Det gör han, kan jag berätta. Men det nya jobbet kommer alltså att ställa till problem. Pappan kommer inte att fuska med sjukskrivningar och annat för barnens skull. Det finns gränser.

Lugnet lär alltså knappast bestå.

...och pappan träffade BUP

Bakgrund, går att hoppa över för den som har följt bloggen en tid. Ni kan gå direkt hit.
BUP, Barn och UngdomsPsykiatrin, har en central roll i den här historien. I början, våren 2006, gick barnen på terapi för att komma över traumat efter pappans förment våldsamma och onyktra framfart mot familjen.

I alla fall hette det så från mammans sida. Det var också mycket bra att plocka fram detta i den misshandelsrättegång som pappans nackgrepp mot ett av barnen (och påstått hotfulla beteende mot Henne) ledde till. Helt enligt Schablon 1A när det gäller män och föregivet våld i familjen blev pappan fälld. (Domen överklagades och i självaste Hovrätten förvandlades Hennes vägran att inställa sig till 'laga förfall' enligt kapitel 4 moment 3 anm. 4 i sagda Schablon. Rättegången tas om vid en senare tidpunkt) Nåväl.

BUP-s rekommendation i den närmast bisarra vårdnadsutredningen följdes också till punkt och pricka av utredaren, trots att utredningen höll fram ett antal brister i Hennes förmåga att ta hand om barn, hem och sig själv. Hygienen, mathållningen och alkoholmissbruket borde väl var för sig ha varit orsak att ta ifrån Henne vårdnaden om de fyra barnen, men BUP hade alltså ett ord i laget.

Mamman har hela tiden sedan dess hävdat att barnen går i terapi och/eller att de står i kö för ytterligare terapi. Först de två äldsta barnen och förra året ett till. Där har pappan sett tydliga tecken på påverkan utifrån. Det kallas för PAS när en förälder försöker alienera barn gentemot den andra.

Sedan ett halvår eller så har Hon bett pappan att kontakta BUP om barnen. Kanske hon tror att pappan därmed skulle inse att han själv behöver terapi, något som hon själv enligt egen utsaga går i. Behöver hon terapi, så behöver han. Så är det ställt i Hennes värld.

Mötet
Pappan ringde och gjorde upp om en tid. Han fick träffa två personer som märkligt nog inte hade några som helst papper med sig. De hade läst och pratat före mötet, sade de.

Det första som framkom var att inget av barnen går i terapi längre. Inte heller står något av dem i kö för terapi. Mamman hade ljugit om saken för pappan. Konstigt att hon uppmanade honom att konfrontera påståendena, men hon är ju som hon är.

Det andra var att 'barnen var bättre och stabilare' mot slutet av behandlingarna än i början. Mot slutet var händelsevis när de fick träffa sin pappan mer än de fem timmar varannan vecka som gällde i mer än ett års tid.

Det tredje var 'att det är ovanligt att barn vill ha så mycket kontakt med pappan' som de här. Kommentarer överflödiga.

Pappan till BUP: Barnen har berättat för honom att mamman är hård mot dem. Slag och örfilar förekommer. Detta har han även berättat för Soc. BUP-personerna tog till sig detta och berättade att de är rapporteringsskyldiga när det gäller våld mot barn.

Att pappan var den som skötte hem och barn före skilsmässan hade de på BUP tydligen redan insett, liksom att han inte var det monster enligt Schablon 1A som så många så ofta har framställt honom som.

Efterord
Pappan var lite besviken på mötet. Det gav egentligen inte så mycket, menade han. Själv tycker jag att det var bra att BUP fick ett ansikte, som det heter. Det är aldrig fel att visa upp sig för folk som bara har en på papper, om man säger.

Våldet mot barnen är ju det viktigaste. Där kan man undra om BUP följer upp och/eller kontrollerar pappans påstående. Han glömde tyvärr att berätta att fler än han har fått utsagor från barnen. Deras farmor och jag, till exempel. Och framförallt en oberoende, tränad och mycket erfaren observatör som var kontaktperson en längre tid.

Leder det här till något?
Pappan tror inte det, och tyvärr inte jag heller. Hade något av barnen fortfarande gått i terapi så hade de nog följt upp det här med våld mot barnen och försökt få dem att prata. Men nu är ju terapin över, och om då BUP kallar in barnen för fler samtal p.g.a uppgifterna vet jag inte om de gör. Eller ens om de har mandat att göra.

Diskomysteriet

I helgen skulle pappan ha haft de två äldsta enligt det inofficiella umgängesschemat. Men ett av dem hade en träff med disko tillsammans med de som h*n hade varit på kollo förra sommaren med.

Mamman hade av okänd anledning bestämt sig för att hon och ingen annan skulle följa barnet till diskot. Med en logik som är hennes och ingen annans (samt pappans känsla för barnen) resulterade detta i att alla barnen var med honom fredag-lördag och att barnet i fråga lämnade pappan och syskonen tidigt på lördagskvällen för sin träff. Pappan hade barnet i telefon ända fram till att det mötte mamman på stan, eftersom hon inte kunde tänka sig att åka några hållplatser och möta upp sitt barn vid pappans hållplats.

Det hade varit en träff i höstas som barnet (läs Mamman) missade, så nu var h*n taggad på att träffa sommarkompisarna. Några av dem hade till och med skrivit till barnet och verkligen uppmanat det att komma.

Mamman satte av barnet på diskot och gick sedan över gatan till ett kafé. Klockan nio kom barnet, bedrövat, och de åkte hem till Henne. Vad hade hänt?

Barnet kände inte en kotte där. Ingen av kompisarna från i somras var på plats och h*n blev inte särskilt väl behandlad av de företrädesvis lite äldre deltagarna på tillställningen. Fiasko, alltså.

Hur det kommer sig att man skriver ett brev för sedan utebli, övergår mitt förstånd. En person kan få förhinder. Men fyra?

Annars
Myskväll i fredags, bio och allmänt umgänge i lördags. Vi var förbi och jag guidade två av barnen genom ett sockerkaksbak. Det blev mycket lyckat och de ansåg att sockerkaka med ägg i var godare än utan.

För ett år sedan hade det här med ägg varit uteslutet –barnen är ju veganer– men numera gör de små och mindre små avkall från detta. Mycket för att den veganmat de nu får på skola och dagis upplevs som enformig. Ett av barnen pratar till och med om att smaka på fisk, men det har ännu inte blivit av. Kött är helt uteslutet för dem och så lär det nog förbli.

Men att få lite ägg och mjölk i kosten när man växer kan nog inte vara helt fel.

Grannsnack

Barnes pappa fick ju en påringning av grannen ovanför i lördags. Det gällde oväsen från hans lägenhet kvällen före, då alla fyra barnen var hos pappan. Samtalet fördes i god anda, så god som det kan bli när man egentligen inte känner varandra.

Nu har pappan följt upp det hela genom att gå upp och prata med den störde, också han pappa men 'bara' till en hemmaboende dotter. (Detta innan barnens pappa läste ditt råd i kommentarerna, Tycko ;-)

Att det kan höras när ett av pappans barn kommer loss går inte att diskutera. H*n har nämligen vanan att slå i dörrar hårt och demonstrativt när h*n blir arg. Den vanan har för övrigt kostat Henne en avlastningsfamilj förra året. Sen har vi de ofta högljudda konflikterna mellan barnen som mamman uppenbarligen inte gör ett dugg för att stävja. Barnen lever ut sina aggressioner och konflikter på ett sätt som ofta både förvånar och skrämmer mig, en 'väluppfostrad' 50-talist.

Nåväl
Pappan drog läget för grannen: Han har alla fyra en gång i månaden numera, och ett eller två varje vecka. Grannen pratade om släng i dörrar och prat som hördes uppåt i huset under veckorna. En hel del av detta när pappans lägenhet var tom på både barnen och honom själv!

Själv hör pappan ofta musik och annat från grannen vägg i vägg, så han ventilerade tanken att det kanske var den grannen som grannen ovanför hörde och förväxlade med pappan. Det är ju ofta svårt att höra varifrån ljud kommer ifrån i flerfamiljshus, särskilt när det gäller andra våningsplan.

Grannen ovanpå köpte inte detta rakt av, men han uteslöt inte heller möjligheten. Sen kom en klassisk fredstrevare: Dottern till grannen ovanpå har ju ofta kompisar hemma och de spelar musik. -Hörs det?

-Visst gör det det, svarade pappan. -Men det stör inte.

De skildes utan tvedräkt.

PS
Jag har grävt fram överblivna tätningslister från vår stora fönstertätning i höstas, rejäla saker för 2.5-5mm som pappan kan sätta i dörrkarmarna som absorbenter (ljud- och stötdämpare).

Allt för grannsämjan.

En nästan vanlig helg

Helt enligt pappans schema, det som enligt mamman inte råder, hade han ett av barnen i torsdags och sedan alla fyra fredag-söndag.

Det började med att det första barnet var sjukt, fortsatte med att det kryade på sig, men då hade ett annat barn blivit magsjukt och pappan fått en släng av influensan. Han var sedan ganska matt hela helgen.

En påringning
I lördags ringde en granne på och berättade att hans dotter inte hade kunnat somna kvällen före. Det hade varit lite oroligt kvällen före och när i synnerhet ett av barnen har för vana att höja rösten ordentligt av minsta orsak, så kan grannarna störas. Men han var i allafall inte otrevlig eller så, och inte pappan heller. Men pappan tog åt sig, ska ni veta. Han mådde inte bra efteråt.

Barnens reaktion när grannen ringde på, var att de blev tysta som möss och försvann ur all åsyn. De var helt klart vana vid sådana påringningar, vilket är i linje med vad vi vet om livet hemma hos Henne.

Söndagsmiddag
Helgen avslutades med samkväm och middag hemma hos Barnens Farmor och mig. Det sjuka barnet kräktes bara lite bara en gång och det som i vanliga fall äter lite och nästan har stannat i växten åt för två. Det var kul.

Till och med Sura Gamla Katten var social, utifrån sina normer: Hon höll sig framme och övervakade lekar och aktiviteter från bästa fåtöljen i stället för att lägga sig i sovrummet. Hon lät sig till och med klappas och klias under hakan. Det har aldrig hänt förut.