Träffen i går

Inför hemtransporten av barnen hade jag faktiskt köpt överdrag till nackstöden i bilen. Det är inte bara det äldsta barnet som har skitigt hår, och jag ville inte peka ut det som jag gjorde förra gången då jag trädde en plastpåse över skyddet där h*n satt för att skydda mot fettfläckar.

Förra gången, ja. I mångt och mycket var denna träff som den förra. Tyvärr. Men vi kan väl ta det positiva först den här gången.

Tanden är fixad!
Den avslagna tand som ett av barnen har gått med sen 10 (tio) månader är nu åtgärdad fullt ut.

De trasiga skorna används inte längre!
Formuleringen är betingad av att de inte har kastats bort, enligt barnet i fråga. Märkligt.

Håret var tvättat!
Det av barnen med det smutsigaste (och givetvis längsta) håret hade tvättat det. Inte samma dag, precis, men ändå. Man får vara tacksam för det lilla, som det heter.

Eventuella samband med att jag skyddade bilen mot barnets hår förra veckan vill jag inte spekulera i.

Barnen älskar sin pappa!
Vem trodde annat?

Det värsta. Det absolut värsta

Snusket. Lorten. Lukten.

Så skrev jag efter förra träffen. Det kvarstår. Läs mer om detta här, så blir det inte för mycket omtugg.

Klädseln
Ett av barnen hade ingen jacka när de samlades för avfärd till pappan. En liten T-shirt var allt h*n hade på överkroppen i ca 10 plusgrader. Kontaktpersonen reagerade på detta och fick svaret av Henne att det nog fanns en tröja eller jacka hos pappan att ta till. Det gjorde det förstås, men om Hon trodde att jackan skulle komma med hem så fick hon tji.

På fötterna hade ungen fordrade stövlar och inga strumpor. Ett syskon gick i samma tröja som veckan före. Tröjan verkade ha använts dagligen, så mycket skitigare som den var.

Det äldsta barnet hade glädjande nog tvättat håret, men kläderna luktade som de brukar. Utom ena strumpan, för den hade h*n kastat på vägen. "Den var trasig".

Hygienen
Ingen förbättring så när som på det tvättade håret. Alla barnen luktade från i synnerhet håret, men att kläderna var övermogna för tvättkorgen gick att avgöra utan att behöva se hur skitiga de var.

Tidpassningsgåtan
I umgängessituationer som denna är det noga med att passa tiden, i synnerhet när det gäller hemkomsten. Men det här är ju ingen normal umgängessituation. Hon hade faktiskt inte ens varit hemma när kontaktpersonen kom på överenskommen tid för att lämna barnen efter de senaste träffarna. 10-15 minuters väntan hade k-personen fått stå ut med varje gång.

Så kontaktpersonen anlade moteld den här gången. K-personen skulle ringa Henne när vi lämnade pappans bostad och berätta att vi var på väg. Då skulle Hon ha de kanske tio minutrarna på sig att komma hem. Tjoflöjt!

K-personen ringde Henne en gång. Inget svar. En gång till. Inget svar. Tredje gången, precis när bilen var på rull, ringde k-personen den avstängda telefonen och lämnade meddelande.

När vi var på väg, motringde Hon och berättade att hon "nog" skulle hinna hem i tid. Det blev på gärsgårn, Hon hade precis kommit fram till sin port när vi kom runt hörnet. Mina känslor för Henne är sådana att jag ställde bilen 50 meter bort, så jag varken såg Hennes min eller hörde vad hon sade vid överlämningen.

Kvarterskrogsteorin
Efteråt skojade barnens farmor och jag om att Hon säkert hade varit på krogen och därför inte ville svara i den miljön. Sen måste glaset hyfsas, notan betalas och kanske 500 meter promeneras hem.

Nu tror vi att det verkligen är så.

Pappan ringde nämligen lite senare och berättade att han hade pratat med Henne om en kvarglömd telefon. Han, som har levt med henne i elva år, hörde direkt att barnens mamma inte var nykter. Hon var mer påverkad än hon rimligen hade kunnat bli på den stund hon hade varit hemma med barnen om hon hade druckit enbart hemmavid.

Skriver ni till Soc nu?
Redan efter förra gången var barnens farmor och jag inne på att skriva till Soc om barnens misär. Det blev inte av, det är svårt att formulera sig om sånt här utan att verka gnällig och smuts(!)kastande. Dessutom har vi skrivit en 3-4 gånger redan. Då måste man vara försiktig med att skriva mer, med tanke på trovärdigheten. Det var det långa svaret. Det korta svaret:

Det behövs inte

Kontakpersonen har tidigare rapporterat till Soc om barnen, klädseln och hygienen. Vidare om Hennes oförmåga att hålla sig hemma i tid. K-personen ska göra det igen. Så mycket vet vi.

Vi vet inte om k-personen ansåg att Hon var onykter igår eller vid andra tillfällen, eller vad k-personen har för uppfattning om skicket i bostaden. Sånt pratar man inte med vem som helst om i det jobbet.

När detta skrivs, har pappan just berättat att han har pratat med Soc och att kontaktpersonen redan hade gjort det.

Om det leder till något får vi se. Men pappan och kontaktpersonen har iallfall gjort det dom ska.

Vi får se om Soc gör det dom ska.

Jag hade 100% fel...

Jag skrev fel om antalet mantimmar i postningen om Hennes Familjeterapeuter. Hemmahosare i mina ögon. De är två stycken som är där tolv timmar i veckan. 2*12=24, tänkte jag. Men ack. De är där bägge två sammanlagt tolv timmar i veckan. Tolv mantimmar, således.

Trevligare läsning för ekonomerna på Soc, men inte för oss som är oroliga för hur barnen egentligen har det. Jag vill påminna om att terapeuterna bara arbetar dagtid måndag-fredag, så under de tider på dygnet och dagar i veckan som Hon är mest benägen åt ett riskfyllt beteende (läs fylleri i tveksamt sällskap) finns det inget vakande öga över barnen, som Tycko Tryck spekulerade i en kommentar till den postningen.

Trist

Tidigarelagd träff

Den enda kontaktperson som Hon längre accepterar kommer att ta semester senare den här månaden. Det påverkar träffschemat, liksom att Hon för en gångs skull ska på ett evenemang med barnen när det är dags för nästa ordinarie träff, den 16.

Några snabba förhandlingar per telefon och SMS har resulterat i att just den träffen tidigareläggs till i dag. Det passar bra eftersom barnens pappa fyller år i morgon.

Vem tar då träffarna när den ordinarie k-personen är ledig? Givetvis har Soc fler än en k-person att tillgå, men i det här fallet har alla avböjt allt samarbete med Henne. Helt klart på grund av just Henne. Läs mer här.

Barnens farmor har en fiffig lösning: Låt en av familjeterapeuterna göra jobbet. Då skulle de få nyttig inblick i hur det går till "på andra sidan".

En typisk sak
Pappan träffar barnen så gott som dagligen dessa ljusa kvällar och leker med dem på gården. Mamman har inget emot detta, då det ju är en form av avlastning. Ingen som känner henne skulle för övrigt ens tänka tanken att hon själv skulle ägna sig åt sånt. Hon sträcker sig till att stå i fönstret och titta på.

Häromdan åkte plötsligt Inlineåkaren av barnen utan skydd. De "var borta", hette det. Min reflex var att gå och köpa nya på direkten, men barnens pappa avstyrde. De var inte borta i bemärkelsen att någon hade stulit dem eller så. De var borta i oredan uppe i bostaden.

Mycket riktigt kunde ett av syskonen senare finna skydden i fråga. Men ett annat använder sin gamla hjälm. Den nya står inte att finna längre. Hur ser det ut i lägenheten egentligen?

...och Hon bryr sig alltså inte om att hennes barn både cyklar, kör sparkcykel och åker inlines utan skydd.

Ömsom vän, ömsom frän

Hon har varit ganska ombytlig till humöret den senaste tiden. Vid kontakterna med barnens pappa har hon ibland varit riktigt vän i framtoningen för att nästa gång komma med utfall av olika slag.

Ett scen som Hon ställde till med på en buss för några veckor sedan kan vi faktiskt inte skriva om, den skulle skada den här bloggens trovärdighet. Men jag kan berätta att den slutade med att Hon lämnade sitt yngsta barn ensamt på fel sida av en vältrafikerad gata.

Kontaktfamiljen
Pappan har fått höra att Hon köar barnen till en kontaktfamilj som skulle lasta av henne under helgerna. (Hon är ensam minst sex timmar varje dag när ungarna är på skola och dagis, men det räcker tydligen inte) Soc tystade bort saken vid pappans möte med de två familjeterapeuterna och för någon vecka sedan meddelade Hon triumfartat att allt var klart. Oklart, skulle vi säga. Det finns inga som helst detaljer om familjen i fråga, hur ofta detta skulle ske eller när det hela börjar.

Det är nämligen mycket olikt Henne att inte fylla på med detaljer när hon kommer med "goda" nyheter, därav min skepticism.

Pappan har föreslagit att han tar barnen en eller två helger i månaden, vilket Soc och terapeuterna tyckte lät bra. Vad Hon tycker om detta vet vi inte, men hon verkar satsa på K-familjen före barnens pappa.

24 12 timmar
De bägge familjeterapeuterna —hemmahosare kan man nog också kalla dem— är hos Henne 12 timmar i veckan, har pappan fått veta. Målet är att hjälpa Henne att "få struktur" på tillvaron i hemmet. I klartext ska de hjälpa en styvt 40-årig flerbarnsmor att klara av så självklara saker som att ge barnen mat och att natta dem.

Sagda flerbarnsmor har i Tingsrätten för övrigt sagt att det var hon som skötte hemmet på dagarna och arbetade på nätterna medan familjen ännu var hel. Det ni.

Det handlar alltså om 24 mantimmar Fel: 12 timmar ska det vara. De bägge delar på 12 timmar i veckan som Soc betalar. Vad detta blir i kronor törs jag inte spekulera i, men jag kan lova att barnens pappa inte skulle behöva hjälp med att ge barnen mat eller att natta dem. Han skulle hålla dem luktfria också, för den delen.

Terapeuterna var annars ovilliga att ta upp det här med det sanitära förfallet i bostaden och barnens dåliga klädsel. Lite märkligt, kan tyckas. Min tanke är att de helt enkelt skäms över att det kan vara som det är i den lägenheten och att hygienen visst står på agendan utan att de vill prata om saken.

Terapi
Det är värt att berätta igen: Hon anser alltså att pappan ska gå i terapi —som Hon själv gör— och att han också ska söka hjälp av de bägge familjeterapeuterna i sitt hem. Som om han skulle få det. Pappan har avböjt.

Varför tar Hon då upp saken, gång efter annan? Det enda jag kan komma på är att det faktiskt inte ser bra ut för henne i vare sig kontakterna med Soc eller i den kommande juridiska processen om det bara är Hon som dokumenterat inte klarar av att sköta barnen själv eller saknar "struktur" på sitt hemliv.

Det går alltså att fiska upp protokoll där Hon hävdar att hon klarar familjen själv och att barnens pappa var mer ett hinder än hjälp. Håller man upp dessa bredvid vad som nu är känt, vore det kul att höra Hennes förklaring. För att inte tala om Fina Advokatbyråns...

I Sverige år 2007

I går var det onsdag i jämn vecka och således en träff med barnen. I normala fall brukar jag rapportera om träffarna med barnen för sig, och sen berätta om de nya missförhållanden som uppdagats för sig. Men igår blev det lite mycket, så här kommer allt på en gång.

Busspengar
Eftersom det är skoldag, så träffar barnen kontaktpersonen på stan för gemensam färd hem till pappan, en färd som Soc pappan betalar. Två av barnen kom gående från sin skola tre busshållplatser bort. Mamman säger att hon inte har busspengar åt dem, har vi fått veta. Liksom att detta är ett mönster numera. (K-personen har underrättat Soc om detta och i princip fått en axelryckning till svar)

Matning, var det
Vid mötet med familjeterapeuterna i förra veckan fick pappan veta att Hon behöver hjälp med att "få struktur" på främst matning och nattning. Vi tar matningen först.

Pappan brukar samla barnen till en gemensam måltid när de är hos honom. Detta har med tiden blivit allt svårare. Barnen tar ett par tuggor och går ifrån. Eller så går de ifrån med tallriken och fortsätter med vad de höll på med. I går ville de knappt äta. Pappan fick ta ut maten (givetvis sånt som barnen tycker om) i köket och låta det stå. Barnen sen gick ut och tog lite då och då, som de är vana vid hemma hos Henne. Äter de varm mat nuförtiden, så är det i skolan och ingen annanstans.

Nattningen
Soc har alltså uttryckt bekymmer för nattningen. Hur de dagarbetande terapeuterna nu ska tackla den biten vet jag inte, men anledning finns det:

Det äldsta barnet sitter ofta uppe sent och tittar på kufisk kabel-TV. Inte nog med att ljudet är på så högt att det andra barnet i samma rum inte kan sova, h*n skrattar och tjoar åt det som sker också. Jag hörde en gång vilket ett av favoritprogrammen var: förnedrings-TV typ käka levande fiskyngel.

Det yngsta barnet berättade att det är så bråkigt om kvällarna att h*n har svårt att sova.

Det här är spekulation, jag vet, men ändå: Varför håller inte mamman lugn på barnen när det är läggdags?

• Ett svar skulle kunna vara att Hon helt enkelt inte är hemma. Vi vet sedan tidigare att barnen sitter barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna.
• Ett ruskigare svar vore att peka på hennes alkoholvanor.
• Ett än värre svar i mina ögon vore att hon helt enkelt inte bryr sig.

Det värsta. Det absolut värsta

Snusket. Lorten. Lukten.

Det blir bara värre
Barnen, eller rättare sagt deras kläder, luktar. Det har vi berättat tidigare. Lukten är svår att definiera. Jag kallar den "ovädrat", men det är inte så enkelt. Det är som att komma in i en unken, ostädad och ovädrad bostad utan att det för den skull luktar skit.

Mobbad?
Ett av barnen berättade faktiskt att h*n får glirningar av kompisarna i skolan för just klädlukten. Lite senare fick vi höra att de har problem med skadegörelse i den skolan. Rektor har t.ex polisanmält nedklottrade toaletter. Senare berättade h*n om sin tröja som någon hade tagit från kapprummet, klippt sönder och lagt i en toalett. Skolan hade ersatt det förstörda plagget. Update: Detta som om det vore ett inslag i den pågående skadegörelsen. Det trodde inte jag.

Jag frågade lite och det framkom att barnet ifråga inte hade en aning om vem eller vilka som kunde ha gjort det. Nej, barnet har inga som bråkar med det och nej, inga andra på hela skolan hade fått sina tröjor sönderklippta.

Men hallå! Är det bara jag och barnens farmor som lägger ihop det här med tröjlukten, glirningarna och att den enda sönderklippta tröjan på skolan gick ner i just en toalett?

Badkaret
Pappan fick ner de två yngsta i badet. Det är något de gillar, så det var bara kul. Mindre kul var att de inte hade rena kläder att sätta på sig efteråt. För att inte tala om badkaret. Botten var täckt av en gråsvart utfällning. Jag vill inte veta när de badade senast.

Akta bilen!
För att spara tid åt dem, så brukar jag köra barnen och kontaktpersonen hem till Henne efter träffarna. Vi köpte en fabriksny bil förra året. Sånt är man rädd om. Det råder t.ex förbud mot godisätning ombord och inga fötter mot ryggstöden, please.

Sviterna av min operation i början på mars sitter i, så jag kunde inte vårstäda bilen själv. Den lämnades in på rekonditionering i förra veckan och kom ut som ny. Då tar jag inga risker med det äldsta barnets ständigt otvättade hår. Axellångt är det också. Jag trädde helt sonika en påse över det aktuella nackstödet och förklarade att jag inte ville ha fettfläckar i den dyrt (1500:-) städade bilen. -När tvättade du håret senast, förresten? undrade jag.

Inget svar. Kanske lika bra, det.

Är det någon hemma?
Kontaktpersonen undslapp sig att vi hellre är framme några minuter efter än före utsatt tid. Jaha, tänkte jag. Det finns folk som sitter med stoppur i sådana här lägen. Ett par minuters försening kan kosta åtskilligt i umgängesrätt och annat. Då måste man fråga. K-personen svarade.

Mamman är inte alltid hemma när barnen återvänder från träffen med pappan. Det har hänt ett par tre gånger att k-personen har fått vänta på att Hon ska komma hem. Kontaktpersonen sätter sig då innanför dörren och väntar ut Henne. Som mest kanske en kvart, men ändå. Klockan är åtta på kvällen och kontaktpersonen ska åka hem till andra sidan stan kommunalt.

Soc är underrättade om det här också. Också åt det här ryckte de på axlarna.

Det var för övrigt ingen ide att fråga huruvuda Hon kan vara onykter när k-personen kommer hem med barnen, en reell möjlighet. Update: Inte heller om bostadens skick.

I den svängen har de diskretion och tystnadsplikt som i få andra. Jag skulle inte ha fått ett svar på en sån fråga.

Hur gick då själva träffen?
Bra, förstås. Vad tror ni?

Ursäkta dröjsmålet

Det är nu sex dagar sedan pappan träffade Hennes bägge stödpersoner, på initiativ av Soc. Vi har dragit på rapporten bland annat för att vi har diskuterat ett par saker ingående och länge.

Vad kan man skriva?
Fördelen med blogg i stället för en anhopning papper överallt är ju att allt finns på ett ställe och att det ligger i ordning. Nu finns det också en eminent sökruta till höger i bild där man kan Googla på innehållet i precis bara den här bloggen om man vill hitta något från året som har gått.

Nackdelen är förstås att vi inte vet vilka som läser bloggen, eller kommer att göra det. Vad vi vet, så är det ingen av de skildrade personerna eller instanserna som följer bloggen just nu. Det kan ju ändras, så allt vi berättar får vi vara beredda på att Hon, Soc, Fina Advokatbyrån eller till och med BUP får syn på förr eller senare. Därför silar vi info som skulle kunna vara till nytta för motparten i vårdnadstvisten, eller kanske påverka deras agerande.

Mötet i torsdags
Det är ett bra exempel på att vi inte kan skildra allt som är relevant. Hur gärna vi än vill, så ska vi nog inte berätta om det största som kom fram, mer än att det inte är till pappans nackdel. Nåväl.

Terapeuter
De två som jag i brist på annan kunskap kallat ömsom hemmahosare och ömsom stödpersoner visade sig vara familjeterapeuter. De förklarade sitt uppdrag som att hjälpa Henne med att "få struktur". Här inflikade Socialsekreteraren att det främst gällde matning och nattning, något som det i vårdnadsutredningen framkom att det fanns grava brister med. De är hos Henne och barnen två gånger i veckan och det framkom också att de enbart arbetar kontorstid. (Var inte nattning ett av de stora problemen, förresten?)

Terapeuterna förklarade också att deras uppdrag var barnens bästa och även att "bygga en bro" mellan föräldrarna så att de får igång kommunikation och ett samarbete när det gäller barnen. Det senare ligger Socialsekreteraren varmt om hjärtat och är faktiskt orsaken till att mötet ägde rum. (Konstigt nog, i ljuset av det här med brobyggandet, hade terapeuterna tydligen inte en tanke på att träffa pappan förrän Soc kom med propån)

Och det närmast självklara i sådana här sammanhang förkunnades: Barnen ska ha två föräldrar även om familjen är splittrad. Socialsekreteraren påpekade att barnens pappa bryr sig om barnen och även har stort stöd från barnens farmor och mig. (Samt några till)

Hur mår barnen?
Terapeuterna och även Socialskreteraren anser att de mår efter omständigheterna hyfsat och S-sekreteraren att de är mindra oroliga nu är tidigare. Vi har inte haft anledning att "trycka på larmknappen", sade terapeuterna. En diskret omformulering, det där. De anser inte att ett omhändertagande är nödvändigt. Men ämnet har tydligen varit på tapeten.

Pappan, som den senaste veckan faktiskt har tillbringat mer tid med barnen än terapeuterna har, har en helt annan uppfattning om deras välmående både psykiskt och medicinskt. Barnens farmor och jag likaså. Soc och skola där vi bor har uppenbarligen ribban högt när det gäller barns ohälsa.

Kontaktfamilj
Barnens pappa har av Henne hört att de står i kö för en kontaktfamilj som skulle ta barnen på helgerna (oklart hur ofta) men att det kan ta tid att få plats. När pappan tog upp saken under mötet blev Socialsekreteraren märkligt tyst och undvek ämnet. Oklart varför.

Pappans förslag att barnen i stället är med honom en helg eller två i månaden mottogs väl. Alla var på det klara med att barnen både vill och behöver ha kontakt med sin pappa. Terapeuterna måste ha fått ett gott intryck av pappan. Annars skulle de nog inte tycka som de gjorde.

Nu är det ju så att det är Hon som har sista ordet i den här saken, och hon kan mycket väl säga nej. I Hennes och Fina Advokatbyråns värld så är ju pappan en flåbuse som barnen är rädda för, och då kanske det inte passar sig att barnen är med honom.

Psykologisk hjälp
Terapeuterna, som ju har arbetet med Henne en tid, erbjöd pappan psykologisk hjälp. Mamman har ju det. Pappan tackade så mycket för erbjudandet, men behöver ingen hjälp just nu. I ett läge med delad vårdnad och alla barnen halva tiden kanske ett behov av stöd kan uppstå, men det tar vi då, svarade han.

Här kan jag tillägga att när Hon har diskuterat vårdnad och barntillsyn med pappan, så har hon tagit för givet att pappan behöver terapi som hon själv, och även att han behöver externt stöd i det fall han skulle ha alla barnen en tid. Det gör ju hon. Ett lite märkligt rättviseargument, kanske.

Men från Henne får vi vara beredda på rätt mycket, ska ni veta.

Coolt

Vi såg ju till att de två barn som åker inlines respektive sparkcykel fick seriösa skydd efter förra veckans träff. Jag köpte var sin uppsättning handlovs- knä- och armbågsskydd åt dem. Det var nonsensfria historier i svart och grafitgrått, avsedda att göra jobbet på ett bra sätt. Men barn är ju ofta känsliga för hur saker och ting ser ut, så jag var lite orolig att grejorna inte var häftiga nog och därför kanske inte skulle användas. Hej vad jag bedrog mig.

Cooolt!
Pappan är förbi ungarna ganska ofta i dessa dagar. Han hjälper dem med att få fason på cyklarna, leker med dem och annat som mamman uppenbarligen inte har energi till. Därför kan jag koppla av: Ungarna använder verkligen skydden när de åker, har pappan berättat. De anses coola just för att de är helt fria från pynt, seriefigurer, neon och pasteller.

ICE
Pappan har tricksat lite med sin operatör och fått loss en extra mobiltelefon till sitt abonnemang för en någorlunda acceptabel penning. Sen fanns det en apparat till som han inte behövde. Sen var det bara att köpa två kontantkort, så har de två äldsta var sin mobil att använda vid behov. Praktiskt och framförallt tryggt. Dom kan alltid ringa till mamma eller pappa om det är något. Pappan har också lagt in numret hem till barnens farmor och mig i telefonerna. Det ska bli intressant att se om Hon tillåter att dessa står kvar om hon ser detta.

Det ska också bli intressant att se om Hon håller sin del av avtalet, nämligen att fylla på kontantkorten när det blir dags.

<Update Augusti> Det gjorde Hon förstås inte </Update>

ICE, då? Jo. ICE står för In Case of Emergency och är en post man lägger in i telefonboken. Där finns namn och nummer till de närmast anhöriga så att räddningspersonal kan nå dem vid en eventuell olycka. En ICE-post finns också i barnens telefoner. ICE rekommenderas av SOS Alarm och man ska skriva informationen på engelska och inkludera vår landskod, +46, i numren i händelse att något sker utomlands.

Vidare
I morgon ska pappan träffa de två stödpersoner (eller hemmahosare. Det är oklart vilket) som hjälper Henne två(?) gånger i veckan. Initiativet till mötet var inte deras, har det visat sig. Det är Soc som ser detta som ett led i att få igång ett samarbete mellan föräldrarna. Samarbeta har i och för sig pappan velat hela tiden, det är Hon som har tredskat. Den bild av sitt ex som hon har målat upp tillåter ju inte samarbete.

Men han är bra att ha när det gäller cyklar och mobiltelefoner. Och att leka med barnen. Då kan Hon fokusera bättre på det som gäller:

Sig själv och sitt.

Smolk

Det var en bra och på många sätt positiv träff i onsdags. Men det finns en otrevlig aspekt med träffarna nu för tiden. Så gott som varje gång framkommer det något om livet med Henne som inte är bra.

Det här är ett av barnens skor. Väl använda och inte i kval för något skönhetspris, direkt. Men skor slits. Det ligger i sakens natur

Så tar vi en närmare titt:

Just det. En lång spricka i fästet mellan sula och överdel. Framme i tån, dessutom, där det lättast tränger in vatten. Hur kul är det när det inte är många grader över noll om dagarna?

Ett par nya är inköpta, men ska bytas eftersom det var fel på kardborrebandet. När?

"Nån gång"

Tanden

Så har vi följetongen "Den Avslagna Tanden". Förarbetet är gjort sedan månader tillbaka, men minst en tid hos tandläkaren för det sista, själva återställningen, har avbokats "på grund av sjukdom" (Vi vet för övrigt att de var friska då)

På frågan om när detta skulle ske, svarade barnet "nästa vecka". Sedan sade det "veckan därpå" och sen kom det av sig.

Födelsedagsträffen

---

Nu har jag hämtat mig efter torsdagens dåliga nyhet. Det nya läget påverkar knappast rapporteringen, utom möjligen i kvalitetshänseende. Nog om detta

---

Ett av barnen fyller alltså år i dagarna, så det blev ett litet kalas under träffen i onsdags. Sparkcykeln var en brottarhit, kan jag berätta. (Kul att barnen säger "sparkcykel" och inte "kickboard", förresten)

Lika glädjande var att hjälmen som medföljde också var en hit. Den ansågs tuff och kommer förhoppningsvis därför att användas mer än den hjälm barnet haft hittills.

Ett av syskonen fick ett gammalt löfte infriat och är nu stolt inlineåkare. Det är det andra eller tredje paret som h*n är inne på nu och det märks. Det är ingen dålig åkare vi ser. Vi såg också en åkare helt utan skydd!

Jag passade på när jag hade deras uppmärksamhet och berättade om brorsan som föll och bröt båtbenet en gång. Det renderade honom månader i gips. Sen berättade jag om de handledsskydd som finns. Ungarna lyssnade med stora ögon och frågade genast efter skydd. (De köpte jag i dagen efter, två kit med knä- armbågs- och handledsskydd till sparkcykelåkaren respektive inlineåkaren)

Vidare var vi aningens griniga på det här med hjälm, och har nu sett till att alla har hjälm. Hoppas de använder dem när pappan inte är med också. Mamman är ju inte särskilt engagerad i den saken. Heller.

Fler presenter
Det damp ner lite mer än bara sparkcykeln, förstås. Ett PC-spel (att köra hemma hos mamman), en DVD-rulle med tillhörande PS2-spel (som bara finns hos pappan) med mera.

Och en god nyhet
Kontaktpersonen har planerat resten av säsongen tillsammans med kontaktsekreteraren på Soc och det gick att få in de här träffarna i schemat!

UPDATE: Tulpanerna
Jag glömde det nästan viktigaste. Det var ju det här barnet som fick tulpaner budade till sig vid sin förra födelsedag. Mamman tog emot dem, kastade vårt grattiskort och satte fram dem som om hon hade köpt dem själv. (Och inte ens till barnet. Sån är Hon) Sanningen kom fram månader efteråt och barnet blev förstås inte glad.

Den här gången hade jag med mig en bukett som togs mycket väl emot, kan jag berätta. När det var dags att åka hem trodde barnet att tulpisarna skulle vara kvar hos pappan, men barnens farmor satte resolut blommorna i famn på barnet.

Där blev de kvar hela bilfärden hem. Ömt omhållna.

Sorry

---

Fick tunga nyheter i morse. Inte nog med att konvalecensen efter operationen är besvärlig. Det blir det cellgifter framöver. Tumören hann sätta spår i lymfsystemet, vilket innebär att mina utsikter nu är "något mindre goda".

Kort paus

---

Hjälm eller inte? -Inte

Först något annat
Träffen i morgon sammanfaller nästan med ett av barnens födelsedag. Det är det barnet som vid sin förra bemärkelsedag fick ett knippe tulpaner budat hem. I förstone verkade blommorna ha gått ut i det blå trots att jag visste genom budet att de kom fram. Långt senare (titta långt ner på sidan) visade det sig att Hon hade tagit emot blommorna, tagit bort grattiskortet och satt fram dem som om det var något som hon själv hade köpt.

Nu, när vi vet hur låg Hon kan vara, ska vi se till att detta inte går att göra igen.

Presenter
Traditionen i den familjen bjuder att man får vad man önskar sig (inom rimliga gränser) och att de övriga barnen också får någon liten present. Den här gången blir det en kickboard (sparkcykel av modernt snitt) som barnet har önskat och pappan, farmor och jag har gått ihop om.

Barnet självt uppger att hjälmen är på när h*n cyklar till skolan med mamma, och mamman har sagt till pappan att vi inte behöver köpa någon hjälm till barnet. Den ligger i källaren och är bara lite svår att hitta. Motsägelsefullt?

Inte alls. Barnet vet att man ska ha hjälm och att det är fel att cykla utan, men det ställer också upp på mamman och hjälper till att mörka på missförhållanden därhemma. Och det är inte heller första gången som det barnet far med osanning för att stötta mamman, som i sin tur har munkavlat barnen på det här med förhållandena därhemma.

Dessutom vet vi att ett annat barn i skaran cyklar utan hjälm, hjälmtvång eller inte.

Det ligger alltså en hjälm inslagen och klar bredvid sparkcykeln.

Träffläget just nu

Nu på onsdag är det dags för nästa femtimmarsträff med barnen. Det är mer än två veckor sedan förra gången och därmed ett brott mot Tingsrättens interimistiska utslag: Fem timmar varannan vecka.

Men vad gör man när det bara finns en kontaktperson kvar i leken? Två k-personer har avsagt sig uppdraget pga "samarbetssvårigheter" med Henne och en tredje (egentligen stödperson på Soc) hamnade i onåd efter sina observationer i vårdnadsutredningen. Det har framgått att Hon anser att den tredje lämnade uppgifterna i vårdnadsutredningen i avsikt att skada Henne, eftersom de är i konflikt. Vi tror oss också veta att Hon har anmält den här tjejen till Socialstyrelsen.

Konflikt är ett naturligt tillstånd för Henne, ska ni veta om ni inte redan har listat ut det själva.

Den nuvarande kontaktpersonen vet att hon är den enda möjliga som kan medverka vid pappans träffar med barnen just nu, och har verkligen ställt upp. På den förra träffen, till exempel, var hon egentligen ledig men visste att utan henne skulle det inte bli något. Sånt är stort.

Tyvärr ser det ut som om träffen nu på onsdag blir den sista med just den här hårt bokade kontaktpersonen, och Soc har alltså svårt att få fram andra som vill samarbeta med Henne.

Å andra sidan har det sett mörkt ut förut och det har löst sig. Vi får hålla tummarna.

Jag vet en till som borde ge sig

Chefen för familjesektionen på Soc i Vetlanda har tagit konskvenserna av sin avdelnings agerande och avgår nu

Precis som förvaltningsledningen konstaterat så har det gjorts flera felaktiga bedömningar i ärendet. Dessa beslut är jag ansvarig för och därför är det jag som ska ta konsekvenserna av detta och lämnar därmed tjänsten som sektionschef

På ett sätt hedrar det vederbörande (det framgår inte av artikeln i DN om det är en man eller kvinna) som själv måste ha varit en av dem som blundade med hela huvudet år ut och år in när den stackars flickan for illa.

En i sammanhanget mycket blygsam parallell, men ändå en parallell, är Hennes barn och vårat Soc. Barnen har det inte bra, det vet vi. Vi vet också att Soc känner till detta, bland annat för att de har gjort den vårdnadsutredning som visar på så många missförhållanden i hemmet.

Vi vet att Hon slår barnen, men inte hur mycket. Vi vet att de får vara ensamma långa kvällar i sträck och vi vet att Hon inte längre verkar bry sig om deras personliga hygien. Nu finns det också indikationer på att kosthållningen håller på att gå åt pipsvängen. Godis håller på att bli basföda för iallafall ett av barnen.

Soc är underrättade, inte bara av oss, och gör ungefär ingenting. Jo, de ger henne mer och mer stöd, förstås. Det senaste är att Hon har hemmahosare som ska hjälpa henne att klara sig själv.

Vi är mycket oroliga för barnen, kanske ni kan förstå.

Själv är jag faktiskt också orolig för att få se ett liknande uttalande från vårat Soc. Det skulle nämligen innebära att något har gått allvarligt fel utan att de har brytt sig.

Föreningen pappa-barn i TV4

I Nyhetsmorgon den 9 April, Annandag Påsk, sändes ett reportage om barn som inte får träffa sin pappa, Föreningen Pappa-Barn efterlyser papporna. Månne Hon såg det?

Ni kan webbtitta på det här. (Det här med TV över nätet är annars en j***a soppa. Än funkar det här, än funkar det där och än funkar det inte alls. Om inget händer, kontakta TV4 och inte denne skribent)

Ett oväntat möte

...kommer att ske på Soc. Det var den kollega till En Viss Socialsekreterare som egentligen inte är på fallet längre som ringde upp barnens pappa härom dagen.

Hon berättade de två stödpersoner —hemmahosarna— som nu är hos Henne ett par gånger(?) i veckan ville träffa honom. Det var de två, en man och en kvinna, som hade uttryckt önskemålet. Pappan frågade givetvis vad de ville, vad som var syftet med mötet. Det fick han nästan dra ur Socialsekreteraren, men till slut kom det; Ett jakande svar på frågan om de ville "känna upp" pappan.

Det här måste vara ett avsteg från deras vanliga rutiner. Pappan förekommer ju inte alls i Hennes liv längre, och bara fem timmar varannan vecka i barnens. Hemmahosarnas roll är att hjälpa Henne att klara skötseln av barn och hem, vilket hon bevisligen inte klarar själv. (Barnen tvättar inte längre händerna efter toalettbesök. Det "behövs inte". Bara det!)

Vi har funderat på vad som kan ligga bakom denna ovanliga begäran, och den enda hållbara förklaringen som kom upp var att de vill skaffa sig en egen uppfattning om pappan.

Hans ex-maka målar ju upp honom inför alla som vill höra på som en alkoholiserad våldsverkare som barnen är rädda för, medan barnen älskar sin pappa och inget hellre vill än att vara med honom mycket mer än de får vara nu.

Vi får väl hoppas att fler aktörer i Hennes nya liv skaffar sig en egen uppfattning av honom.

Glad Påsk!

Vi önskar er alla en glad och fin helg.



Plastfarfar, barnens farmor och barnens pappa.

Fast våra tankar går förstås till barnen.

Obehagligheter

Vid i princip varje träff med barnen har det framkommit otrevliga saker om hur de har det och förhållandena hos Henne. Det var inte annorlunda igår:

Blåmärket,
Ett av barnen gick med ett blåmärke på ena kinden, precis under kindknotan. Det var rektangulärt till formen, ca 15*2 millimeter stort. Det är väl inget med det, de flesta ungar slår sig emellanåt, tänkte jag först. Sen frågade någon om märket och hur det hade uppstått.

Barnet låtsades först inte höra.

En fråga till, nu från farmodern. Tystnad. Sen:
-Jag ramlade i trappan.
-Jaha. Trappan därhemma, eller?
Tystnad. Sen:
-Nej i skolan.

Vad ska man tro när man vet att Hon har belagt barnen med munkavle om hemlivet och även pratat både "fosterfamilj i Värmland" och barnhem med dem?

Pengarna,
Vid den förra träffen överräcktes pengar till barnen från deras (biologiska) farfars mor. De var avsedda att göra något roligt för, och vi pratar om hundralappar per barn. Naturligtvis undrade farfarmodern vad de hade gjort med pengarna.

Ett barn berättade att mamman behövde barnets pengar till mat och kläder (åt sig själv) men att de två skulle på bio för dem nån gång. Pengarna räckte med råge till bio åt hela gänget.

Ett annat hade sparat pengarna. På banken, minsann. -Jaha. Vad kul. Har du eget bankkonto nu? Nej, kom svaret. Men dom sitter på banken och ger ränta.

På Hennes konto, alltså. Hur säkra är dom där?

och lukten
Barnen luktade! Det var inte tvål och nytvättade kläder, precis. Det luktade illa om håret från dem och kläderna, i ett fall trasiga, kan inte ha vädrats på månader.

Sån är Hon

Vi grattar i dag barnens farmor

Här fångad av ett av barnbarnen. Det är mycket likt, kan jag berätta. Minen är på pricken.

Annars
Har det varit en träff idag. Den gick mycket bra. Ungarna var glada och harmoniska.

Barnens farmors stående födelsedagsreplik:
Jag fyller år den första april och det är inget skämt.

Så är det.

Kommer Soc att agera?

Vi har ju med obehag konstaterat att Hon slår barnen. Hon far till och med fram hårdare mot dem än deras pappa är misshandelsdömd för. Vid den förra träffen med barnen kom detta till kontaktpersonens kännedom.

Soc
Hon skulle ta upp saken med Soc, något som pappan redan hade gjort. Pappan hade då inte märkt eller hört någon som helst respons från dem, men när k-personen agerade blev det resultat. Pappan fick nämnligen vid en kontakt med Soc i veckan höra att han ska veta att de bryr sig om rapporterna. Tro inget annat.

Att pappan är trovärdig borde de ha insett för länge sedan, men bättre sent än aldrig.

Bloggtorka

---

Om än ofrivillig. Denne skribent är opererad för ändtarmscancer för ett par veckor sedan och har det lite besvärligt med konvalecensen just nu. Detta leder till att jag måste ransonera mina krafter både mentalt och fysiskt. Men händer det något, så dyker det upp här. Värre däran än så är jag inte

---

Det finns goda fäder också

I dagens SvD läser vi Karin Thunbergs krönika, betitlad 'Från varje berättelse ropar barn på hjälp'. Det är en uppföljning på förra veckans krönika där ämnet incest och fäders övergrepp mot barn togs upp.

Thunberg har fått otaliga mail och brev med rena skräckskildringar, som jag inte betvivlar en sekund. Emellertid:

Det är mycket nu
I den offentliga debatten om skilsmässor, vårdnad och våld mot barn det senaste året så hängs rutinmässigt fäderna ut som barnmisshandlare och ansvarsflyende, olämpliga fäder. Kära Karin och alla andra som inte verkar tänka på saken:

Det finns faktiskt goda fäder också. Pappor som älskar sina barn och bryr sig om dem. Pappor som hunsas av sina ex och myndigheterna. Pappor som inte får träffa sina barn därför att mamman kommer med rena påhitt i syfte att svartmåla dem.

Kära Karin och alla andra som skriver om ämnet:

Det finns goda fäder också. Fäder som lever i iskalla motvindar bland annat för att media är så förbannat enkelspåriga.

Kära Karin och alla andra: Vänd gärna på steken någon gång. Den goda fadern finns där ute. Ni kommer inte att behöva leta länge.

Kanske bara lätta lite på skygglapparna?

Det här är grovt

Pappan och barnens farmor träffade ungarna i kväll. Det var födelsedag, och de överräckte presenter.

Pappan vill inte ha något umgänge med sina barn?
Det var den första frågan han fick.
-Que?.
-Jo, mamma har sagt att du har sagt i rätten att du inte vill ha umgänge med oss.
-Självklart inte. Tvärtom är det

Sån är hon

Det händer saker

---

-På flera fronter, tyvärr. Min konvalecens har inte precis gått på räls de senaste dagarna och jag har lite svårt att fokusera på ens vardagliga ting. Detta om detta.

---

Fosterhem i Värmland
Vem lär sina barn den klyschan?

Barnhem
Avskaffades i Sverige 1980. Dom kan det ordet också.

Say no more.

Utslaget

För snart två veckor sedan var det en förhandling i Tingsrätten. Det gällde den fortsatt interimistiska vårdnaden om barnen. Jag har berättat om saken här och även här.

Utslaget hade kommit redan när jag började skriva, men barnslig som jag är kunde jag inte låta bli att göra en liten cliffhanger av det hela. Som sänktes av Tycko Tryck. I kommentarerna till postningen om själva förhandlingen hade han helt rätt. Så här blev det:

Det finns för närvarande inte skäl att ändra det interimistiska beslutet av den 16 juni 2006

Så står det i utslaget. Kort och koncist. Frys läget och gilla det. Pappan får fortsätta att på samhällets nåder träffa sina barn fem timmar varannan vecka, och detta med en kontaktperson närvarande hela tiden. Tycko skriver så här i en kommentar (innan jag hade publicerat detta!)

Min spekulation att tingsrätten inte kommer att ändra något interministiskt grundar jag på att domstolen agerar inom vad man ser som barnets bästa med tillit att de sociala myndigheterna är involverade och också agerar därefter.

Domstolen anser alltså att om det skall till övergripande åtgärder så skall socialtjänsten stå för dessa i första hand, i andra hand domstolen. Man följer i princip samma linje här som i vårdnadsärenden över lag, man låter familjerätten göra en utredning och avge ett förslag som sedan står till grund för domslut.

Tinget litar alltså på att Soc gör sin grej, kan man säga.

Då vore det väl himla trevligt om Soc gjorde sin grej också

Plan B. Tingsrätten avgör -och Hennes advokat ljuger

Hämta kaffe. Buslång postning
Försöken att få till stånd en frivillig överenskommelse mellan föräldrarna om vårdnaden stöp alltså. Hennes sida kunde inte släppa det här med ensam vårdnad och barnens pappa kan bara inte gå med på detta. Så här avlöpte förhandlingarna om hur den interimistiska vårdnaden av barnen ska se ut fram till när det nu blir som vårdnaden spikas:
(Jag följer protokollet från Tingsrätten, men har kortat texterna en del)

Yrkanden och inställning,
står det i protokollet. Pappans juridiska ombud yrkar i första hand på att han får ensam vårdnad om barnen, i andra hand att parterna ska ha gemensam vårdnad samt att barnen bor hos pappan. I tredje hand yrkas att barnen ska ha rätt till umgänge med pappan enligt ett schema som landar på att barnen är med pappan i princip halva tiden.

SåChic: [Hon] bestrider, jämväl interimistiskt, ändring av Tingsrätten beslut den 16 juni 2006, dvs. samtliga av [Pappans] nu framställda yrkanden bestrids. (Märkliga skrivningar där. Men det här är in extenso från protokollet)

Grunder och sakomständigheter
Ombuden utvecklar parternas resonemang. Här följer ett par direktcitat ur protokollet som jag tycker säger mycket om dem. Först pappans ombud. Han är lite återhållsam och nästan stram i sin framställning:

[Pappan] gör gällande att det finns skäl att ifrågasätta slutsatserna i vårdnadsutredningen mot bakgrund dels av att utredarna, som varit inblandade i målet sedan det inleddes, tydligt har präglats av familjens konflikt, dels av vad som faktiskt har framkommit i utredningen om [Hennes] bristande lämplighet som vårdnadshavare

Det är angeläget och omedelbart påkallat att ett utvidgat umgänge snarast kommer till stånd så att [Pappan] kan få en större inblick i barnens vardag

Lägg märke till att ombudet inte spaltar missförhållandena som uppdagades i utredningen, bara säger att det har framkommit att Hon inte är lämplig som vårdnadshavare.

SåChic agerar på en lägre nivå. Hon spaltar påståenden, sanningar och rena lögner om pappan i syfte att smutskasta. Det heter t.ex att pappan vid ett tjugotal tillfällen har överträtt besöksförbud mot Henne och att hon därför har nödgats tillkalla polis. Det är inte riktigt sant. Hon har i och för sig ringt polisen om barnens pappa ett antal gånger, men något besöksförbud har aldrig varit i kraft vid dessa tillfällen. Detta bara måste SåChic vara medveten om. Därför anser jag att hon ljuger.

SåChic påstår också att

Vid flera kontakttillfällen har [Barnens pappa] uppträtt tydligt påverkad vilket skrämt både [Henne] och barnen.

Suck. Det är precis sådana påhitt som Hon drar till med när hon inte har något specifikt att komma med. SåChic anar nog att det är en fabel, men det låter ju bra. Så varför inte? Nåväl:

SåChic fortsätter med att berätta om BUP, som har stämplat pappan som en alkoholiserad våldsverkare för tid och evighet utan att ens ha träffat honom. Inga nyheter för oss. Konstigt nog tog SåChic inte upp det här. Ett trauma om något, som nog BUP borde ta tag i. Men det är ju mamman som ställde till det för äldsta barnet, så det är väl inget att tala om då.

Sen kommer ett magnifikt stycke:

—Angående påståendena om [Hennes] olämplighet som vårdnadshavare och vad som framkommit kring detta i vårdnadsutredningen kan konstateras att vårdnadsutredarna, trots dessa uppgifter, gjort bedömningen att [Hon] är den som bör tillerkännas ensam vårdnad om barnen

Jag tycker att det är intressant att SåChic talar i plural när det är en enda kvinna som står för v-utredningen. Jag har läst fram- och baklänges i den utan att hitta en motivering till att utredningen gick helt på BUP-s linje. Men mer intressant är nog att SåChic håller med om att utredningen verkligen inte ser bra ut för Hennes del. Men skam den som ger sig. Här kommer teamet Hon/SåChics motmedel. Jag föreställer mig att SåChic reste sig upp i sin fulla längd och tog fram brösttonerna:

—[C] har haft och har alltjämt en konflikt med [Henne] och de uppgifter hon har lämnat har hon lämnat enbart i syftet att skada [Henne] på grund av deras konflikt

Maktspråk, dyngkastning eller ren idioti? Var så god och välj.

Att en som verkligen stått på Hennes sida, Den Lille Bodyguarden, också har vittnat om fylla (på morgonen!) i vårdnadsutredningen passar sig inte att kommentera. Eller har Hon kommit ihop sig med honom också?

Det näst sista stycket i protokollet handlar om att barnes pappa bestrider det här med polis och att det som har framkommit den sista tiden om att Hon slår barnen lyfts fram, liksom samarbetssvårigheterna med kontaktpersonerna som har lett till att de inte ens vill träffa Henne under kontrollerade former.

Sista stycket i protokollet:

SåChic: [Hon] avfärdar alla påståenden om att hon skulle ha utsatt barnen för våld eller att hon har något alkoholmissbruk

Notera att SåChic plötsligt tar ut det gängse advokatavståndet till sin klient med sin formulering. De tidigare, om besöksförbud, polis och personkonflikterna stod hon helt bakom.

Tingsrätten tar sedan en vecka på sig att komma med utslaget: Hur kommer den interimistiska vårdnaden om barnen att se ut?

---

Fotnot: C, som förekommer i ett citat är alltså en stödperson på Soc som har arbetat mycket med Henne och barnen. Barnen tycker mycket om henne och saknar henne sedan hon försvann ur deras liv i samband med att vårdnadsutredningen lades fram. Det är samma "C" som är med i postningen om kontaktpersonerna.

Otroligt

I dag har jag berättat om den inledande delen av den förhandling Tingsrätten kallade till häromdan. P.g.a min sjukhusvistelse har det uppstått en eftersläpning i redogörelsen.

Förhandlingen (som ägde rum samma dag som min operation) är över och utslaget är skickat till de bägge föräldrarna den 15 dennes. I torsdags.

I kväll ringde pappan upp Henne och fick efter visst besvär kontakt på en mobil. (Den fasta telefonen hos Henne får ingen annan än hon själv svara i) Han ville diskutera vissa praktiska detaljer som har uppkommit i och med Tingsrättens utslag.

Det här är sant!
Hon hade givetvis fått utslaget hon också. Men Hon hade inte läst det! Hon frågade barnens pappa vad det stod och vad det innebar. Själv hade Hon inte 'haft tid' att läsa det. Wow.

Vidare: Samtalet övergick som så ofta till tjafs och konstigheter och det slutade med att Hon lade på luren. Trodde hon. Men man lägger inte på i och med att man lägger ifrån sig en mobiltelefon, vilket Hon verkade tro. (Barnens pappa är f.ö helt säker på att Hon var nykter)

Han fick en akustisk bild av Livet Med Henne via den frånlagda mobilen. Smått och stort. Det största var det har som vi har berättat om tidigare, att Hon mutar barnen för att inte berätta att de är ensamma hemma:

Upplägget är att något barn 'sitter barnvakt' åt de andra när mamman är ute, och får betalt för detta. Problemet är att Hon ligger efter med betalningarna till ett av barnen. Inte oväntat.

Sån är Hon

Förhandling del ett

Parterna för diskussioner om att träffa en överenskommelse, först enskilt och därefter under ordförandes ledning, varefter det konstaterades att det saknas förutsättningar för parterna att nå en överenskommelse

Så inleds ett protokoll från Tingsrätten. Det handlar om den förhandling som de kallat till i förhoppning om att undvika en huvudförhandling, eller vårdnadsrättegång. Förhandlingen ägde rum när jag var på sjukhuset, och utslaget kom i förrgår

Utgångsläget
Vi har redogjort för Hennes inställning. Här är den igen: Hon ska ha hela vårdnaden om barnen och deras pappa får umgänge med dem enligt ett överenskommet schema. Hon skulle kunna kompensera honom ekonomiskt för de veckor han har barnen, eftersom Hon ju i det läget skulle få alla bidrag.

Pappan kan inte gå med på att avsäga sig all vårdnad om barnen. Han är väl medveten om att det då blir i praktiken omöjligt att i framtiden få tillbaka den.

Förhandlingarna
Hon och hennes ombud SåChic från Fina Advokatbyrån var som vanligt likadant klädda, vilket gav dem en lite komisk framtoning. Men deras krav var inte så roliga.

Till att börja med var det inte krav de ställde, de erbjöd pappan i nåder att få umgås med sina barn. Att han skulle få någon som helst del i vårdnaden var inte att tänka på.

Hollywood
SåChic gjorde en plötslig framstöt à la Perry Mason (så gammal är jag) och skulle vända förhandlingen till en huvudförhandling i ett svep. Hon krävde att Tingsrätten gjorde dagens möte till en huvudförhandling som avgjorde vårdnadstvisten en gång för alla.

Tingsfiskalen sade dock nej till detta. Efter de enskilda samtalen ansåg hon sig ej helt 'objektiv'. (Pappan kommer inte ihåg ordvalet exakt. Betyder detta att hon redan då hade valt sida i målet?)

Så Chic vred runt valskvarnen ett par varv till genom att påstå att barnens pappa troligtvis har misshandlat alla barnen, inte de två han är dömd för. Att domen är överklagad nämnde hon förstås inte.

Så gick det på. SåChic anammade det mesta som Hon har kommit med det här året som vore det sanningar och inte egna påhopp. Pappans ombud fick gå in och korrigera det mesta, men SåChic brydde sig inte. Hon malde på i sin fåra.

Pappans ombud lade sedan fram de tankar som fanns om en gemensam vårdnadslösning och Tingsfiskalen

kunde konstatera att det saknas förutsättningar för parterna att nå en överenskommelse

Härnäst: Plan B -Tingsrätten avgör

En solskensnotis

Jag skrev igår att barnens cyklar hade punktering allihop. Det var fel, har det framgått. Däcken hade bara pyst ut över vintern. Det var det näst äldsta barnet som på eget bevåg kollade däcken och pumpade upp dem.

Inte Hon.

Punka

I dagens SvD står det att vintercyklingen ökar, och (förstås) att årets cykelsäsong är inledd. Här är det varken:

Barnens pappa gick förbi sitt förra hem i veckan och noterade att de andra ungarna på gården var ute och cyklade, men inte hans. En titt i cykelstallet: Alla deras hojar hade punka, på ett eller bägge hjulen.

Två högerskor
Ett par av hans barn lekte i sandlådan. Av någon anledning hade det ena fått av sig skorna i den relativt varma dagen. Pappan pratade en stund med dem som han brukar när han stöter på dem och allt verkade någorlunda bra.

Sen tyckte han att barnet skulle ta på sig dojorna. Så varmt var det inte. Då såg han att deras mamma hade släppt ut barnet att leka med två högerskor på fötterna. Undra på att ungen tog av sig.

Röstbrevlåda och SMS
Efteråt ringde han upp Henne och erbjöd sig att fixa barnens cyklar. Han lämnade meddelande i röstbrevlådan och sade även något om sin egen gamla cykel som stod där, bortglömd i bodelningen. (Den kan han för övrigt både ha och mista) Svaret kom per SMS efter några timmar

Din cykel mot min hårddisk

Inte en stavelse om det viktigaste i pappans meddelande: Barnen, cyklarna och punkteringarna.

Sån är Hon

Kontaktpersonen rappporterar våld mot barn. Gissa vems våld?

---

Tillbaka
Operationen gick som den skulle. Nu är det 'bara' en lite besvärlig konvalecens kvar. Åter till Hennes nya liv:

---

Förra onsdagen hade pappan en träff med barnen igen. Glädjande nog var det äldsta med även den här gången och det var den kontaktperson som nu är på fallet som tog barnen till pappans bostad. So far, so good.

Hon slår dom!
Vi hade ett inlägg om detta häromsistens. Vi uttyckte oss lite försiktigt, men nu kom samma utsaga återigen. Ett av barnen var i köket med pappan och berättade att Hon far ut mot barnen med både slag och örfilar så gott som dagligen.

Pappan har hört sånt förr, två gånger till och med. Han har tagit upp det med Soc utan att något synbarligen har hänt. Det är förvisso en svår situtation. Kanske Soc anser att pappan bara baktalar Henne med påhittade historier, kanske barnen tiger still när utomstående börjar fråga dem om missförhållandena i hemmet. (Vi har sett tecken på detta) Det är t.ex via tanklösa felsägningar som vi vet att Hon mutar barnen med pengar för att inte berätta om de kvällar de lämnas ensamma hemma.

Kontaktpersonen
nästan stormade ut i köket (efter hennes mått mätt) eftersom hon råkade överhöra barnets berättelse och berättade att det hon just hört kommer att rapporteras till Soc.

K-personers roll är ju att iaktta och rapportera, men att behöva rapportera missförhållanden hos den förälder som har vårdnaden och inte den som är tilldelad fem timmar varannan vecka med sina barn måste väl höra till ovanligheterna?

Men det är klart, det är ju Henne vi har att göra med.

Bloggpaus

Nu blir det en paus i Hennes nya liv-bloggen på en vecka eller så. Orsaken är att denne skribent ska in på operation för ändtarmscancer. I mitt fall blir det ingen titthåloperation, utan man kommer att öppna mig, ta bort den anfäktade delen av tarmen och sy ihop det som blir kvar. Prognosen säger att det just nu inte ser ut att bli påse på magen och man har inte hittat fler tumörer än den som ska bort. En får vara tacksam för det lilla.

Vad får ni ut om mig av detta?
Jag lånar med mig en liten DVD-läsare med skärm och har önskat mig två filmer att se. Dels Fellinis Roma, och dels Last Man Standing med Bruce Willis.

Vi ses!

SåChic telefonerar

Jag har tidigare reagerat på att de bägge föräldrarnas juridiska ombud enbart kommunicerar per fax. Det har visat sig bero på SåChic, Hennes advokat. I början av den här resan så ringde pappans juridiska ombud upp SåChic för att dryfta något och fick en brysk uppmaning att ta det per fax. SåChic har varit rätt arrogant i sina skrivningar och i det närmaste levererat diktat av olika slag det här året. Så har det varit, fram till häromdan.

Då ringde en närmast inställsam SåChic upp pappans biträde och ville prata vårdnadsuppgörelse. Vi har en tid känt med oss att Hon och SåChic gärna, hemskt gärna till och med, vill slippa en vårdnadsrättegång. De har räknat med att den förhandling som är utsatt till i mitten av den här månaden ska vara avslut på vårdnadstvisten.

Nu vill SåChic att parterna kommer till förhandlingen färdiga att skriva under!

Deras krav är i allt väsentligt vad Hon redan har framfört till barnens pappa: Hela vårdnaden blir Hennes, och pappan får umgänge mer eller mindre på Hennes nåder. (Hon har själv sagt att faktum att alla bidrag då skulle gå till Henne betyder mycket) Fast nu ska man knåpa ihop ett schema som parterna skall följa.

Eftersom avtal, utom möjligen skuldsedlar, i Hennes ögon sällan är värda papperet de står på så var min första kommentar till detta vad som skall ske när Hon bryter eller ignorerar avtalet.

Pappans inställning till det hela känner vi givetvis till, men den kan vi ju inte ta upp här förrän allt är klart.

Slippa förhandlingen?
Motparten vill alltså att förhandlingen i praktiken ställs in och bara består i att man skriver på och därmed får ett avslut på vårdnadsprocessen. Det handlar inte om välgörenhet från deras sida, var så säkra. Hon har ju den interimistiska vårdnaden om barnen efter en förhandling med närmast bisarra inslag och anklagelser förra året. Friska upp minnet med del ett här, och del två här. Det där med högläsning om barnamord står i en klass för sig...

Det är rimligt att anta att Tingsfiskalen har läst protokollen från det tillfället inför den stundande förhandlingen. Då kan man förstå att Hon och SåChic inte vill påminnas om den förhandlingen.

De vill nog inte heller påminnas om att Hon då kallade sig nykterist (ett skämt redan då), eller att Hon nu har Hemmahosare för att barnen över huvud taget ska få mat på morgnarna. Eller att det äldsta, så omsorgsfullt PAS-ade barnet i desperation ringde efter pappan en sen lördagskväll för bara ett par veckor sedan. Eller att två av de tre inblandade kontaktpersonerna numera vägrar att ens träffa Henne på förekommen anledning.

Det är ingen vacker historia som skulle rullas upp inför Tingsfiskalen.

Hemmahosare!

"Hemmahosare" är personer som hjälper till självhjälp, kan man säga. Tanken är att den som får Hemmahosare av sin Socialförvaltning ska tränas i att ta hand om sig själv i stort och smått och komma igång med det praktiska i hemmet efter t.ex en förlossning. Det är företrädesvis yngre och socialt svaga familjer som får denna hjälp vad jag kan förstå.

Eftersom Hon snart är medelålders så får vi väl definiera henne som socialt svag. Hon, som i socialtjänstens och Tingsrättens protokoll säger att hon skötte familjen på dagarna och arbetade på nätterna, har nu hemmahosare!

Med risk att vara förmäten så tror jag att ett av våra brev till Soc spelar en viss roll. Det var i höstas som vi fick klart för oss att barnen inte fick frukost hemma! Och hemmahosarna ska komma tidiga morgnar ett par gånger i veckan tills vidare.

Det var under ett snack om vårdnadssituationen med barnens pappa som Hon berättade om hemmahosarnas första instas i Hennes hem:

Köpa mat!
De, två stycken, kom på sitt första besök tidigt förra måndagsmorgonen. Det fanns inte en matbit hemma! "Alla var sjuka", hade hon förklarat det med. Det blev till att gå ut på stan och hitta något som var öppet och handla morgonmål till Henne och barnen.

Det där med att "alla var sjuka" ger jag inte mycket för. Och om Hon trodde att hemmahosarna är gratis hemhjälp från Soc så lär hon snabbt ha tagits ur den villfarelsen.

Hjälp till självhjälp och inget annat är det frågan om.

Om kontaktpersonerna

En kontaktperson skall närvara vid pappans träffar med sina barn. Det har Tingsrätten beslutat, liksom att pappan får träffa sin barn fem timmar varannan vecka. Det är Soc som utser kontaktpersonen och vederbörande skall vara godkänd av bägge föräldrarna.

K-personens roll är i det här fallet att hämta barnen från Henne, fara med dem till pappan och sedan närvara under de fem timmarna. Hittills har fyra olika kvinnor varit kontaktpersoner. Omsättningen beror faktiskt på Henne, så det kan ju vara bra att ha det dokumenterat inför framtida förhandlingar av olika slag tänkte pappan.

Han har nu av kontaktsekreteraren på Soc utverkat en sammanställning över de fyra kontaktpersonerna. (En av dem är anställd på Soc i en annan egenskap, så hon är inte med här var inte med i skrivelsen) Ur Sammanställningen blir då så här:

• A var kontaktperson 060622-060817. Slutade uppdraget pga annat uppdrag. Hon tillsattes i avvaktan på att en ordinarie kontaktperson skulle tillsättas.

• B var kontaktperson 060823-061030. Hon slutar sitt uppdrag då hon tycker att hon har samarbetsproblem med modern. Kontaktsekreteraren föreslog B ett möte på förvaltningen för att samtala om problemen tillsammans med modern. B avböjde ett sådant möte.

• C hoppade in 061101-061123 när B hade semester. Det var under den tiden som det kunde gå veckor mellan pappans möten med barnen.

• D kontaktperson 061124-070127. Hon slutar sitt uppdrag då hon tycker att hon har samarbetsproblem med modern. Kontaktsekreteraren föreslog D ett möte på förvaltningen för att samtala om problemen tillsammans med modern. D ville ej komma på det föreslagna mötet.

• A har åter ett uppdrag som kontaktperson hos familjen [Barnens pappa] fr.o.m 070201.

Av de tre ordinarie k-personerna har alltså två avsagt sig uppdraget pga samarbetssvårigheter med Henne. Här kan vi spekulera hur mycket som helst, men vi vet att Hon kan ha ett svårt, mycket svårt till och med, temperament. Vad som än skedde, så var det så illa att vare sig B eller D ens ville diskutera saken med Henne efteråt.

A, kan jag tillägga, har i vårdnadsutredningen påtalat det olämpliga i att modern tar upp föräldrarnas konflikt inför barnen.

Mamman snackar alltså skit om barnens pappa inför en kontaktperson, så mycket vet vi.

C då?
C är anställd på Soc i en annan funktion och har tillbringat mycket tid med barnen och Henne i egenskap av stödperson. Det är också C som i vårdnadsutredningen påtalade de missförhållanden avseende renlighet och alkohol som råder i Hennes bostad.

Vi tror, men vet inte, att C inte längre är på fallet efter sina uttalanden i v-utredningen. Barnen har i allafall inte träffat henne på länge.

Det viktigaste
Alla fyra har alltså sett pappan med barnen. Ingen av dem anser att det behövs en kontaktperson vid träffarna.

Barnen i helgen? -På Hennes villkor

I måndags ringde Hon upp barnens pappa och undrade om han kunde ta hand om barnen Fredag-Söndag. Självklart ville han det. Men det är ju Henne vi har att göra med, så det fanns ett aber:

Du får inte berätta för Soc om det här

Que? Pappan tänkte med hjärtat (som han brukar) och gick med på saken med en liten justering, han hämtar barnen på lördag förmiddag, inte från skola och dagis på fredan. OK?

Vi hade ganska tunga diskussioner om detta, ska ni veta. Får Soc reda på att Hon lämnar barnen till deras pappa över en helg då hon tydligen har en angelägen aktivitet (att Hon är långtidssjukskriven är bara en inkomstkälla för henne. Det hindrar Henne inte från att hålla på med sitt) så faller ju rätt mycket av Hennes, SåChics och BUP-s hatpropaganda mot pappan. Han är ju inte värre än att han kan ta ungarna när Hon reser.

Barnens farmor och jag bedyrade att Soc inte skulle bli ovetande om detta. Pappan reste ragg. Det viktigaste för honom var att få vara med barnen så ni ger vackert fan i att berätta, fick vi höra. Situtionen blev lite spänd.

En titt i kalendern
Dagen efter kom det ett "mittåt" från Henne. Hon förklarade att barnens farmor skulle ställa sig upp i rätten och berätta om helgen med barnen (vilket är precis vad hon skulle göra i ett motsatt läge. Löften och tomma ord från Henne går inte att skilja åt) vilket alltså skulle påverka vårdnadsprocessen negativt.

Eftersom deras linje går ut på att pappan är både fruktad och hatad av barnen så kan jag förstå detta. Vaddå kalendern, förresten?

Jo, i mitten av Mars kommer en förhandling i Tingsrätten. Denna vill Hon och hennes ombud SåChic från Fina Advokatbyrån se som punkt för vårdnadstvisten. De vill helt klart på inga villkor vara med om en ny huvudförhandling.

Där kommer nämligen inte bara jag och barnens farmor att vittna. En del andra är också vidtalade. Och Soc-folk kommer förhoppningsvis att tala sanning efter som de kommer att prata under just sanningsförsäkran. (Hoppas kan man ju alltid)

Bad news för Henne. Det kan bara inte SåChic vara omedveten om.

Intressant läsning

Arne Wirén är mannen bakom Pappaombudsmannen.se. Han är också krönikör i tidningen Metro och vi har haft anledning att citera honom förut här och även här på Hennes nya liv. Nu har han skrivit ännu en läsvard krönika som tar upp en sak jag egentligen försöker ligga lågt med.

Genusperspektivet
Wirén skriver i sin senaste Metro-krönika att det är dags att kvotera in män på socialkontoren. 82 procent av alla socialsekreterare är kvinnor och bara en tredjedel av de män som söker till Socionomutbildningen kommer in. Han redogör för mail där pappor har blivit illa bemötta. Vad sägs om detta:

En pappa berättar att varje gång han varit på samarbetssamtal känns det som om han suttit ensam och fått argumentera med både x-et och socialen

Eller detta?

Mamman sitter och klagar på att han inte serverar barnet gröten precis som hon bestämt att det ska göras. Socialsekreteraren nickar allvarsamt och noterar det i sina handlingar

En annan berättar att hans åsikter och uppfattningar tvättas bort av Soc på vägen till Familjerätten. Vi har sett tecken på detta i vår historia också.

Jag har inte velat anlägga ett genusperspektiv i den här bloggen. Det satt långt inne och det tog tid innan jag skrev det här: Okej -Vi vänder på steken. Där vände jag förtecken på de bägge föräldrarnas agerande. Dvs pappan beskrevs göra det Hon har gjort. Det blev en närmast bisarr läsning.

I det omvända läget skulle Soc har ryckt ut med LVU i handen redan förra sommaren. Nu ger Soc (bara kvinnor i hanteringen) i stället Henne allt stöd de kan. Till och med stödpersoner som kommer på morgonen och hjälper henne igång ett par gånger i veckan.

Vårdutredaren (kvinna) beskrev en ren misär i hemmet men gick till 100% på vad BUP (kvinnor) sade. Jag anmälde Henne för barnmisshandel, åklagaren (man) beslutade om förundersökning och utredaren (kvinna) har begravt ärendet. Tingsrätten (kvinnlig ordförande bägge gångerna) har gett Henne interimistiskt vårdnaden om barnen respektive dömt pappan för misshandel av ett barn. Nackgrepp, ska ni veta. Två av tre nämdemän där var för övrigt kvinnor. Att Hennes advokat SåChic på Fina Advokatbyrån är kvinna behöver väl inte sägas. Eller att pappans juridiska biträden är män.

Jag levde i den naiva villfarelsen att de inblandades genus inte skulle spela någon som helst roll för behandlingen av de bägge föräldrarna. Men hej, vad jag bedrog mig.

Barnens farmor brukar säga att vi behöver mansfrid i det här landet. Jäpp. Lite rättvisa skulle inte heller skada.

Dragan får inte träffa sin barn

Den som missade reportaget i TV4-s Drevet häromkvällen kan webb-titta på det här. Dragan är aktiv i föreningen Pappa-Barn som vi numera länkar till i högerspalten.

Hennes barnmisshandel

Den 2 januari 2006 anmälde jag Henne för barnmisshandel, saker som ett av barnen hade berättat för mig. Det var faktiskt grövre än det Hon har fått barnens pappa åtalad och fälld i första instans för. Åklagare beslutade om förundersökning och sen hände ingenting. Utredaren har begravt ärendet.

Svenska Dagbladet skriver i en artikel i dag att "Fler anmäler våld mot barn", men också att fyra av fem misstänkta gärningsmän kommer undan. Bara i 20 procent av fallen där en förundersökning har inletts leder denna till en dom.

Hon verkar i nuläget vara en av dem som kommer undan. I ljuset av att barnen har berättat att mamman slår eller örfilar sina barn så gott som dagligen känns det extra trist.

Pappan är fälld i tingsrätten för ett nackgrepp.

Är detta rättvisa?

Artikeln

Nu är Hon fullt återställd

Det var ju stor dramatik i helgen. Efter ett bråk med sin förre älskare fick Hon något slags sammanbrott och detta föranledde äldsta barnet att ringa efter pappan, bara minuter före midnatt. Läs om detta här.

Dagen efter var Hon både öppen och villig att prata. Hon till och med lättade på sina krav inför vårdnadsuppgörelsen. Ett halv varv på garrotten, men ändå.

Det var då, det
De bägge föräldrarna kom i söndags även överens om att träffas och prata inför förhandlingen så att den kunde genomföras smidigare. Pappan SMS-ade idag Henne om tid och plats för snacket och fick till svar att

Vi tar det i tinget

Ord och inga visor. Men det är en indikation på att Hon är återställd till sitt vanliga jag, på gott och (mest) ont.

Kvällens träff
kunde jag inte vara med på, jobbet var i vägen. Men barnens farmor var med de sista timmarna och jag kom dit på slutet och körde tillbaka barnen och kontaktpersonen till Henne. Detta ger mer 'kvalitetstid' alldeles bortsett ifrån att det går fort och bekvämt jämfört med allmänna färdmedel och tre byten om jag har räknat rätt.

Kontaktpersonen fnyser nästan bokstavligen åt att hon skulle behövas vid träffarna. Hon fnyser åt en del annat som vårat Soc gör också, men det kan jag tyvärr inte relatera här. Nåväl:

God nyhet I
Barnet med den avslagna tanden får den äntligen åtgärdad. Åtta månader tog det. Ett förstabesök idag och sen blir det klart om någon vecka.

God Nyhet II
Det äldsta barnet som har vägrat att vara med på flertalet träffar var med ikväll. Det hänger förstås ihop med helgens händelser, men ändå. Jag har personligen inte sett ungen så utåtriktad och postitiv sen sommaren före skilsmässan. En fåstavig och introvert typ var plötsligt utåtriktad, trevlig och engagerad i bilen tillbaka till Henne.

Kan det ha med helgen att göra?

Information
Bråket mellan Henne och den förre älskaren, Hamstermannen, berodde på att ett avtal dem emellan hade brutits. -Av vem? -Mamma. Inte helt oväntat.

Sån är Hon.

TV 4 i kväll -Drevet

Deras debatt- och samhällsprogram har i kväll rubriken "Draggan kämpar för att få vara pappa". Det handlar om varför pappor nästan alltid är chanslösa i vårdnadstvister.

Vi, barnens farmor och jag, sover nog så dags med ålderns rätt men barnens pappa lär sitta limmad framför TV-n. Vi spelar förstås in det.

TV4 22:35

Efter krisen

Barnens pappa ringde givetvis upp Henne dagen efter det förmodade sammanbrottet. Var barnen OK, eller krisade Hon igen?

Hon var lugn och ganska samlad, visade det sig. Det blev ett långt samtal där Hon öppnade sig och lämnade ut en hel del information.

Soc ringer varje vecka,
påstod Hon. En Viss Socialsekreterare kollar läget med jämna mellanrum. Enligt Henne är "samhällets press på ensamstående mödrar stor". Jag tillåter mig att tvivla på att Soc ringer runt till alla ensamstående mödrar varje vecka.

Men väl till de som bedöms vara i någon slags riskzon.

Nya vårdnadsbud
Pappan fick ett något ändrat vårdnadserbjudande. Hon ska fortfarande ha ensam vårdnad om barnen, men pappan erbjuds umgänge med två av barnen i taget under helgerna efter ett schema och med hela skaran var 4-5 helg. Då och då kan det bli frågan om att ha dem Onsdag till Söndag.

Pengarna!
Hon erkände oförblommerat att Hon verkligen behöver barn- hyres- och vårdnadsbidragen. Därför kan det inte bli tal om delad vårdnad, som ju skulle innebära att bidragen skrevs ned. (Hade pappan fått ha barnen halva tiden eller mer, uteblir v-bidraget helt, vilket Hon självklart är medveten om)

Men Hon erbjöd sig att kompensera pappan ekonomiskt ur dessa potter för de dagar han har barnen.

Vad pappan tycker och tänker om detta, kan vi förstås inte avslöja här. Vad jag tycker och tänker, håller jag också för mig själv.

Men i stora drag tror jag att ni kan tänka er linjerna...

Pappa du MÅSTE komma!

Igår skrev jag att det inte var så mycket att rapportera när detta hade hänt:

Klockan var några minuter före midnatt i lördags. Barnens pappa var på väg att lägga sig efter en kväll hos sin far och hans sambo när det ringde på mobilen. Det var det äldsta barnet, det som de sista månaderna så helhjärtat ställt upp på Hennes sida och till och med ringt upp pappan bara för att kalla honom 'jävla idiot'. Nu gällde det något helt annat.

Mamma är jättelessen,
fick pappan höra. Hon beskrevs som trasig och bara sitter och gråter. Pappan frågar vad som har hänt. Det visar sig att Hennes förre älskare, av oss kallad Hamstermannen, hade varit där och de hade bråkat. Sen verkar mamman ha fått något slags sammanbrott. -Ska jag komma över, undrade pappan.

Pappa du MÅSTE komma!

Rent praktiskt var det inte helt enkelt ordnat. Pappan har valt att inte ha en fast telefon i sin bostad och han vågade inte koppla ner samtalet eftersom han inte visste om det var Hon som skulle svara och bara lägga på luren när han ringde igen, någon måste ju komma ner i porten och släppa in honom. Då kunde han ju inte ringa efter en taxi.

Det blev en resa med allmänna färdmedel, hela tiden med barnet i telefonen. Det tog tid så dags på dygnet, men barnet höll ut och pappan peppade sin förstfödda medan han åkte. När bussen var vid hållplatsen före destinationen, tog någon luren från barnet. Det var en för pappan okänd man, som sade att det var lugnt nu. Pappan behövde inte komma.

-Men jag är ju nästan framme, protesterade pappan. -Jaha, men kom upp då. Pappan fortsatte att prata med barnet de få minuter det tog att komma fram. Det var Hennes nya, som hade förekommit i familjen en tid, som Hon hade ringt och hade kommit upp i lägenheten medan pappan färdades dit.

Kvart
Pappan har tidigare använt uttrycket 'kvart' om skicket på lägenheten, och det gällde även den här gången. Hennes bostad var som vanligt i oordning och ostädad. Det såg helt enkelt för jävligt ut, tyckte barnens pappa. Mamman satt invirad i ett täcke och hulkade lite. De andra barnen sov, i TV-soffan respektive sin säng.

Det äldsta barnet var glad att pappan hade kommit, och Hon hade nog inte så mycket emot det heller.

Tre vuxna och ett barn satt sedan och pratade av sig en timme eller så, som ofta sker efter en kris. De bägge männen kom överens och pratade obesvärat med varandra efter ett tag, till barnets uppenbara glädje och en viss irrititation från Hennes sida.

Hon verkade ha återhämtat sig från sammanbrottet, men vad bråket med Hamstermannen gällde framkom aldrig. Eftersom Hon och H-mannen har ekonomiska mellanhavanden så är det lätt att spekulera i att det gällde pengar. Hon är en mästare på att förhala betalningar och ändå stanna utanför Kronofogdens register. En delikat balansgång som hon behärskar till fullo, men här kan det alltså ha gått snett.

Pappan åkte sedan hem, i taxi den här gången, och sov dåligt resten av natten. Mycket dåligt. Han hade sett barnens misär på nära håll, och hur deras mamma hade varit så nära ett totalt sammanbrott att hans nävaro påkallades.

Hur ska detta sluta?

Har vi lagt av?

Det har inte skrivits något på snart en vecka här, så man kan ju undra om vi har lämnat Hennes nya liv i stöpet. Svaret är helt enkelt att det har inte varit så mycket att rapportera den senaste tiden.

Blogga för framtiden
Ett av syftena med den här bloggen –det viktigaste– är att barnen i framtiden ska kunna läsa om den här tiden från ett annat perspektiv än Hennes. Då följer vi utvecklingen och speglar den här, ska ni veta. Ett annat syfte är att de inblandade myndigheterna och juristerna också ska få läsa om sina insatser ur vårt perspektiv. Är det lagvidrigt att avslöja vilka vi skriver om, så får jag väl ta konsekvenserna.

Vad Hon tycker eller gör när hon läser den här bloggen skiter jag faktiskt högakningsfullt i.

Vad händer framöver?
Pappan får träffa barnen på onsdag. Den enda kontaktperson som är kvar i handlingen efter Hennes ageranden den här vintern kan inte på helger. K-personen kan en gång till, men sen är det skrivet i stjärnorna hur det blir. I värsta fall får väl någon på Soc agera kontaktperson vid träffarna.

I mitten av Mars har Tingsrätten kallat till ny förhandling i ett försök att lösa vårdnadstvisten utan rättegång. Jag kan förstå att den inställningen delas av Hennes advokat SåChic på Fina Advokatbyrån. Högläsning ur vårdnadsutredningen borde räcka för att diskvalificera Henne som vårdnadshavare i en rättegång.

Med tanke på hur Hennes bud i vårdnadstvisten ser ut, barnen 1-2 helger i månaden och emellanåt (när det passar Henne alltså) plus att Hon ska ha hela vårdnaden med dithörande bidrag av olika slag, så tror iallafall inte jag på att Tingrätten eller SåChic lyckas.

Kanske rätten lyssnar på vad de inblandade k-personerna tycker och släpper kravet på k-person vid träffarna.

Eller till och med ger pappan fler stunder med sina barn.

Hon resonerar

Härom dagen pratade föräldrarna med varandra. Ämnet var förstås vårdnadskonflikten. Pappan erbjöd sig att ha barnen på helgerna, men fick nej med motiveringen att han inte kan bli helgpappa eftersom han "är straffad"

Förlåt? Domen är överklagad och har inte vunnit laga kraft. Då är han inte "straffad". Inte begriper jag hennes koppling mellan helgpapperiet och "straffet" heller, för den delen. Nåväl:

Hon erbjöd honom att ha barnen 1-2 helger och "några dagar" i månaden. Då duger det tydligen att "vara straffad". Givetvis ska Hon ha hela vårdnaden hur det än blir med pappans tillgång till sina barn.

Update, förtydligande
Och bidragen som hör till det här med hela vårdnaden. Det är det viktigaste för Henne, anar antar jag. Viktigare än barnen...

Mittiveckan-träffen

Vi har i kväll träffat ungarna och haft en trevlig och bra kväll med pappan och barnen. Och de med honom. Och vi har åter mött en trevlig gammal bekant: Den allra första kontaktpersonen kunde nämligen ställa upp och se till att pappan kunde träffa sina barn. Hon kan ställa upp ett par tre onsdagar till, men sen går det inte längre. Och då får Soc problem.

De är nämligen skyldiga att se till att pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Tingsrätten har så föranstaltat, och då måste Soc ordna k-personer. Punkt. Om de inte kan få till det, så hör i alla fall jag av mig till Kommundirektoratet, JO, Tingsrätten och alla som vill höra på.

3 av 4
Kontaktpersoner har nämligen avsagt sig, eller blivit avsagda av Henne. Detta på grund av utbrott och otidigheter från Hennes sida. Vi vet förstås inte i detalj, men alla tre har gjort klart för barnens pappa att han inte har någon roll i det hela. Den återstående k-personen är den som helt enkelt inte kan ställa upp på helger, något som Tingsrätten har stipulerat.

I kväll var hon tillbaka, trevlig och proffsig som vanligt. Hon vet att det här inte är en kris-situation och anser, som de andra, att det här med träffar och kontaktperson är onödigt i det här fallet. Att hennes förstahandsinformation motsäger Tingsrättens andra- och tredjehandsunderlag (och fördomar?) spelar ingen roll. Nåväl:

Det äldsta
Barnet var inte med trots att träffen ägde rum hemma hos pappan med det så åtråvärda PS2-spelet apterat och klart. Varför, frågade barnens farmor.

NN är arg

kom svaret. Vaddå arg, varför det? -Vet inte.

Mer fick vi inte. Klart oroväckande, om jag får säga min mening.

En dånande tystnad
Vi har lärt oss, men det kryper ändå i mig när barnen sluter leden och i princip vägrar att prata om hur det är där hemma hos Henne. I kväll var det mer än nånsin, kändes det som. Lite spillde dock över. Ett av barnen går nu på en eftermiddagsaktivitet, dans, en gång i veckan. Pappan betalar. Ett annat vill nog hemskt gärna ägna sig åt fotboll, men inget har hänt. -Varför? [Tystnad]

Jag är inget proffs i saken, men jag kan förstå att barnen försöker sluta ledet och vara lojala mot Henne när det gäller miss- och icke-förhållanden därhemma. Hon är ju det enda de har kvar. Hjälp! Vilken tanke.

Hon är det enda de har kvar.

Jag saknar ord

Mer Blogg-juridik

Jag spekulerade häromdan i vad som kan hända när Hon blir varse att det finns en blogg som är dedicerad till henne. WB har en liknande blogg, men han ligger före så till vida att den vårdnadstvisten är avgjord och att hans ex har upptäckt bloggen.

Det fantastiska är att exet i fråga då skrev sitt namn och till och med hemtelefonnummer i en gästbokskommentar där allt dementerades. Som Tycko Tryck skrev i en kommentar till min spekulation:

Märkligt att en person dels känner igen sig själv, dels att ingenting stämmer och allt är lögn, är inte det en paradox?

I söndags skrev WB om detta på sin blogg, med denna uppföljning lite senare. Han har uppmärksammats av tidningen på sin ort, som skrev om bloggen på ett sätt som får mig att tro att WB-exet hade coachat dem.

Det juridiska läget för bloggar av den här typen är inte klarlagt, ska ni veta.

Igår kallade jag till exempel BUP där vi bor för "Talibaner". Enögda dogmatiska typer, ungefär som Gudrun Schyman beskriver svenska män. Den information jag har fått via WB's blogg säger mig att detta inte är förtal, eftersom jag inte skrev om vilket BUP-gäng det gäller.

Inte heller tänker jag namnge Henne, eller ens bekräfta eller dementera namnet om Hon skulle publicera sig i kommentarerna.

Tänk om fel person tog åt sig av den här bloggen. Vad gör jag då? Låt oss hoppas att så inte sker. Det skulle ju innebära att Hon inte är unik.

Och att det finns ännu fler barn som far illa...

BUP är Talibaner

---

Update: Jäpp. Det stod "hedningar" häröver först. I enlighet med rådande debattklimat har jag tagit mig friheten att ändra rubrik på postningen. Det aktuella BUP-gänget kommer förr eller senare att se detta. Det ska bli intressant att läsa era kommentarer, minus allt psykomumbo-jumbo förstås, kära BUP-Talibaner.

---

Under samtalet med socialsekreteraren framkom att Soc, liksom barnens pappa, hade föreslagit våran BUP att han skulle träffa dem. Syftet var att de skulle få en person att relatera till, inte den mardrömsgestalt som han utmålas som.

Den 'misshandel' som har renderat honom så mycket elände ligger femton månader bakåt i tiden. Misshandeln utgjordes av nackgrepp, inte örfilar som barnens mamma har visat sig (fortfarande. Hon har alltid örfilat barnen) regelbundet utdela. Pappan är dömd mot sitt nekande, domen är överklagad och pappan är en våldsverkare i BUP's ögon, liksom i den märkliga vårdnadsutredning jag har gnällt om så många gånger.

BUP till och med skriver på sin hemsida att fäder är välkomna och kan hjälpa till med rehabiliteringen (efter ett nackgrepp!) av barnen. Det är det äldsta, och det mest alienerade barnet, som går regelbundet på BUP. De andra har varit där en eller 'ett par' gånger, eller står i kö.

BUP fick frågan av Soc. BUP svarade att pappan 'inte behövs'. BUP har dömt pappan på mammans utsagor. BUP ignorerar andra sanningar än att mannen är en våldsverkare och att kvinnan den drabbade. BUP vill straffa mannen.

Det Kristna budskapet, liksom många andra, handlar om kärlek, förlåtelse och försoning.

BUP's budskap till oss är hämd och bestraffning. Inget annat.

Talibaner.

Ett möte på Soc

Barnens pappa träffade en tjänsteman på Soc igår. Det var efter den senaste träffen som han begärde att få träffa gruppchefen och redogöra för sina bekymmer för barnens välbefinnande.

Det viktigaste var ju uppgiften från ett av barnen att Hon ger barnet örfilar så gott som dagligen.

Nu var chefen ifråga bortrest på en tid, så det blev en kollega till En Viss Socialsekreterare som pappan träffade. Lika bra det, eftersom EVS och barnens pappa inte går ihop alls. Kollegan påpekade noga och ofta att hon inte längre var på fallet Henne och att hon därför inte var så välunderrättad. Men en del hade hon "hört på möten", och kunde följaktligen meddela pappan att mamman nu har stöd av två olika personer som kommer till familjen med jämna mellanrum.

Det är tydligen mornarna som är svårast för Henne att organisera. Vi vet sedan länge att frukost inte hör till vardagen. Barnens första mål kan lika gärna vara lunchen i skolan.

Lite alarmerande är att Soc "inte har medel" till att hjälpa föräldrarna att få igång en samarbetsrelation med varandra, något det har talats om en längre tid. Nu är det ju i princip bara mamman som vägrar och ställer till det, så vi får hoppas att hennes stödpersoner påverkar henne åt rätt håll.

Pappan har sedan en längre tid erbjudit sig att ha barnen på helgerna, något som mamman har varit med på under förutsättning att Soc "betalar övervakaren". Att det gick utmärkt en torsdag-måndag utan kontaktperson förra året spelar tydligen ingen roll. Detta visste inte den här Socialsekreteraren om, och blev lite överraskad. Men pengar till sådant har det inte. Kontaktpersonsverksamheten är tydligen mycket dyr för dem.

Allt pappan pratade om noterades iallafall noga. Det viktigaste, utsagorna om Hennes örfilar och slag, noterades under tystnad. Noga. Utan att kommenteras.

Vet Soc mer än vi om saken?

Improviserad reservträff!

Nu är det klart: Pappan får träffa sina barn nu på onsdag eftermidag. Träffen i lördags blev ju inte av, eftersom Hon hade fått kontaktpersonen att avsäga sig uppdraget. Den tredje i raden som har drabbats av Hennes höga missnöje, gissningsvis i form att ett utbrott eller två.

Det är kontaktpersonsadministratören på Soc som fixade saken. Hon har inte haft det helt lätt med Henne och har faktiskt sagt att "Jag har aldrig varit med om något liknande" när den senaste k-personen avsade sig Henne.

Jag har inte varit helt snäll mot k-personsadministratören tidigare. Det tar jag tillbaka nu.

Den k-person som ställer upp på så kort varsel är för övrigt den enda av fyra inblandade som avsagt sig uppdraget av andra skäl än Henne. Den här kunde helt enkelt inte ställa upp på helgerna, men på onsdag är det okej.

Heders, k-personsadminsistratören och den nygamla kontaktpersonen!

Läser Hon bloggen?

Frågan är aktualiserad av WB, som har fått en åklagare på halsen för sin blogg. Hans ex känner sig tydligen utpekad av honom och vill att han slutar att skriva om det som sker. Läs hans kommentar här.

För vår del, då? Vi vet att Hon inte känner till den här bloggen. Gjorde hon detta, skulle vi nämligen veta om det. Ni också. Hon kommer att kommentera i princip varje inlägg med dementier och motangrepp. Hon är sådan till sin läggning.

Från första stund har jag, iaf, varit medveten om att Hon kommer att få syn på bloggen om Hennes nya liv, förr eller senare. Då kommer hon och Fina Advokatbyrån att göra allt för att stänga ner den. Därför gjorde jag valet att lägga bloggen på en server utanför Sverige. Och det som skrivs här är inte olagligt eftersom ingen pekas ut med namn eller ens hemort.

Från början angav jag inte ens de inblandades könstillhörighet, men det har jag fått ge avkall på eftersom detta verkar vara en faktor.

Glöm PUL.

Dock kommer Hon att känna igen sig inom sekunder när Hon läser i den här bloggen. Soc kommer att ta en timme eller två på sig innan de tar till sig att de är med här. Ingen människa har någonsin kallat någon på vårat Soc för snabbtänkt, vad jag vet.

Fina Advokatbyråns närvaro på nätet är närmast pliktskyldig. Dom har inte ens en .se-adress och verkar tro att .com fortfarande är det häftiga. Min gissning är att Fina Advokatbyrån inte kommer att känna igen sig förrän Hon ringer dem och i vanlig ordning känner sig hotad.

Då kommer F.A (med specialitet familjerätt) att upptäcka att man inte lyfter luren och säger åt Blogger.com att stänga ner en blogg. F.A kommer att lära sig det här med yttrandefrihet och att nätet är inte så lite gränsöverskridande.

Gissningsvis kommer F.A inte att göra samma misstag som WB's antagonister. Dom är, i allafall enligt sin hemsida, medietränade och vet nog att rättsliga åtgärder mot mig bara skapar publicitet och uppmärksamhet som kanske inte är odelat positiv för dem.

Jag tror nämligen inte att Fina Advokatbyrån offentligen vill förknippas med en kvinna som knappt kan ta hand om sina barn.

Men det är en risk i att skriva, visst. Till skillnad från WB så är den här vårdnadstvisten inte avgjord. Får motparten korn på bloggen, så blir den med all sannolikhet en bricka i deras spel.

Ungefär som barnen.

Hur mycket tid behöver Hon egentligen?

Jag skrev om den senaste träffen att barnen, så när som på jackor och skodon, var klädda för inomhusaktiviteter. Ett par fötter saknade till och med strumpor. Detta gjorde att de fem timmarna fick tillbringas inomhus i stället för ute, som barnens pappa hade tänkt sig.

Barnen var klädda så trots att pappan i ett SMS hade meddelat att de skulle vara ute. Umgängessabotage? Njae. Det kan faktiskt lika gärna vara frågan om Hennes oförmåga att sköta om barnen. Nåväl:

Häromdan så möttes de bägge föräldrarna på stan. Ett lite avmätt samtal utspann sig och pappan kom att fråga Henne varför barnen inte var klädda för att vara ute när han hade meddelat Henne att de skulle vara utomhus?

Svaret kom att hans SMS kom alldeles för sent. Hon hann helt enkelt inte se till att de klädde sig för utomhus.

Alldeles för sent?
Jag frågade pappan när han skickade sitt SMS. Han svarade. Jag frågade igen. Han svarade likadant. Hade vi inte pratat på telefon, så hade jag satt en lampa i ögat på honom och sagt att nu är det tredje och sista chansen att ge ett seriöst svar.

Men pappan är trovärdig och klockan i hans telefon går nästan exakt rätt. (Den tjänstgör nämligen också som väckarklocka) Hans SMS till Henne gick 40 minuter innan kontaktpersonen skulle hämta barnen.

40 minuter var alltså för sent för att Hon skulle kunna få på ungarna en tröja till. Eller ett par strumpor i ett fall.

Det finns en indikation till på att Hon gör bara det absolut nödvändigaste när det gäller barnen. Och det är sant vad ni än tror. Det känns lite småttigt att berätta, men eftersom det gäller hälsan så:

Tvålfritt. Tandkrämsfritt
Det har framkommit under de senaste träffarna att det inte är så noga med den personliga hygienen. Pappan fick i samband med ett toabesök höra att det numera räckte med att tvätta sig utan tvål därhemma. Inte heller behövs det tandkräm när barnen borstar tänderna.

Sådant tror man ju inte på utan vidare, men barnen har inte bara bekräftat det allihop. De tvättar sig utan att använda tvål och de tittar inte ens åt tandkrämen nu för tiden. Jag har också noterat att hårschampo verkar vara en bristvara hemma hos Henne. Rättelse: Hårschampo för barnen, förstås. Hon själv är välvårdad och stylad värre.

Vad blir nästa steg. Börjar Hon tvätta barnens kläder utan tvättmedel, eller?

Soc bad honom kontakta advokaten!

På lördag, var det tänkt, skulle träffarna komma i takt igen. Det har ju varit åtskilligt med strul de senaste månaderna. Men ack:

Kontaktpersonen bortkopplad -igen!
Det fick pappan veta när han ringde henne för att diskutera träffen på lördag. Hon gick inte in på detaljer, men det står klart att barnens mamma "inte har något förtroende" för henne. Och k-personen hörde en sak som han har hört förut, från andra som klivit av: -Du har inte med orsaken att göra.

Den här kontaktpersonen var den fjärde sedan träffarna började förra sommaren. En kontaktperson avsade sig uppdraget sedan Hon "hade kränkt" k-personen inför barnen. En annan kunde inte längre, pga ändrade förhållanden och två stycken har nu avpolleterats av Henne.

Eftersom det framkom under den senaste träffen att Hon ofta slår barnen är det lätt att spekulera i att kontaktpersonen petades för att hon gjorde sitt jobb och rapporterade det inträffade.

Lika lätt som att spekulera i att den k-person som avpolleterades i höstas blev det för att hon berättade om de svåra missförhållandena i hemmet i vårdnadsutredningen. Nåväl:

Jag aldrig varit med om något liknande

Det var vad den på Soc som organiserar träffar och kontaktpersoner sade till barnens pappa när han ringde. I skrivande stund finns det ingen annan kontaktperson att uppbringa, så lördagens träff är i praktiken inställd.

Pappan råddes att kontakta sin advokat om saken. Jag kan förstå det, eftersom det ju är en dom i Tingsrätten som inte längre kan eftertföljas. Vad gör man då?