Sura gamla Katten

Att blogga om katter har tydligen en negativ klang i seriösa bloggarkretsar. Det anses oseriöst och larvigt när det finns viktigare saker att blogga om. Typ Hennes nya liv. Det här är Helga:

Sura gamla Katten

Innan familjen sprack var det inte ovanligt att barnen var hemma hos sin farmor och mig, med eller utan pappan och hälsade på för en helg eller så. De lärde då känna min katt, Helga. Helga är ingen kelen typ, precis. Hon är född i Maj 1991 och kom till mig i Augusti samma år. I Juli 1992 gick hon upp i mitt knä första gången, detta efter att ha varit utackorderad en vecka. På den vägen är det.

Barnens försök att gulla med henne var alltså förgäves. De fick också en näraklornaupplevelse när de trängde sig på en i hörnet trängd katt och lärde sig att låta henne vara. Men det finns en sak som tar Helga ur hennes närmast totala likgiltighet för besökare: Kattgodis.

Ungarna älskade att kasta kattgodis (egentligen ett foderkomplement för utekatter) och se henne jaga rätt på och sluka bitarna. En och annan gång kunde hon till och med äta ur en framsträckt barnahand.

Ur journalanteckningarna
När Hon tog in på sitt skyddade boende med barnen strax före nyåret 2005/06 gjorde Soc intervjuer och genomförde samtal med barnen. Dessa anteckningar har vi fått tillgång till och det är en ganska deprimerande läsning många gånger, ska ni veta. Men det var en sak som fick oss att le. Det var när barnen beskrev sin sociala omgivning för socialsekreteraren. Där finns givetvis både deras farmor och jag med. Samt Helga:

[Plastfarfar] har en sur gammal katt som heter Helga,

står det ordagrant i journalen. Så sant. Barnen pratar ännu, mer än ett och ett halvt år senare, om Helga då och då när vi träffar dem. De gillar alltså djur, vilket deras mamma förstås vet om.
Under tiden på det skyddade boendet utlovades de en hamster när de väl var hemma igen. Hem kom de i mars 2006 och någon hamster har förstås ännu inte kommit in i familjen. Ännu ett brutet löfte från Henne, alltså. Nåväl.
Helga är sjuk
I vintras konstaterades hon ha dåliga njurar och sköldkörtelproblem. Sedan dess går hon på specialfoder och det gjorde henne lite bättre. Men veterinären varskodde om att detta inte hejdade förloppet och jag fick instruktion att ringa om Helgas beteende förändrades i något avseende. Detta har nu inträffat.

Nu på torsdag åker jag med Helga till veterinären för provtagning. Redan på telefon fick jag höra att det inte såg bra ut alls för henne i ljuset av sjukdomsbilden och det som nu tillkommit. Ska vi boka ett samtalsrum också? -Nej, svarade jag. Jag är redan förvarnad.

Barnen lär nog inte få träffa den sura gamla katten igen. Det är trist.

PS Ironiskt nog ska jag träffa min läkare inför en ny omgång cellgifter bara två timmar senare...

---

Update torsdag: Dramatiken uteblev. Helga lämnande, inte utan heroiskt motstånd, blodprover. Resultat och "diskussion" i nästa vecka. För egen del var allt OK så till vida att jag kan gå vidare med cellgifterna på fullt skaft i tre veckor till.

---

Update fredagen därpå: Veterinären var sjuk så beskedet tog tid, men Helgas blodvärden var OK. Sköldkörteln är det värre med, men det går att medicinera

---

Update hösten -07: Helga får 'humanmedicin' för struman och det verkar fungera. Njurarna, som inte går att medicinera, fungerar ännu som de ska. Jag är tacksam.

---

Update Januari -08: Läs om Ugly. Mitt hjärta blöder nästan bokstavligen.

---

Update 5/2 -08 Helga slutade att äta i fredags! Drack gjorde hon bara lite. Efter standardväntetiden 48 timmar, så ringde jag veterinären. När det framkom att Helga i alla fall åt rött kött (bland det bästa hon vet) så tyckte veterinären att Helga inte behövde tas in. Men en tid fick hon, igår.

Det slutade med att Helga togs in för dropp (hon var uttorkad), provtagning och observation. Jag åkte därifrån nästan förvissad om att det var Helgas sista resa som var inledd.

I morse ringde en nästan desperat veterinär. Helga gick till anfall när de skulle ta kompletterande prover. Ingen kunde längre röra henne, eller knappt öppna burdörren fast det hade gått bra kvällen före. Jag erbjöd, som de förväntade sig, mina tjänster och var på plats någon halvtimme senare.

Allt gick bra. Jag kunde ta upp katten och lugna henne medan de rakade ett ben till och tog flera prover under 'bara' heroiskt motstånd. Resultaten kom in på eftermiddagen:

Förhöjda, men inte farliga, levervärden och det kan bli en ändring av medicineringen mot struma. Jag kunde ta hem henne. Och det var jag som skulle bistå med borttagningen av droppslangen, eftersom Helga var 'en mycket bestämd dam'.

Så skedde. Tillsammans med en sköterska gick det geschwint att ta bort och plåstra efter slangen. En orolig kollega tittade till oss och gjorde stora ögon när hon såg Helga snäll i mina armar.

Vad gällde matvägran, så kan tydligen katter komma i en ond cirkel när de bara äter och dricker mindre, fick jag höra. Den var hävd nu. Men jag får vara beredd på att tvångsmata henne. Hur det nu ska gå till med 'en mycket bestämd dam'.

Det är ganska ovanligt, men inte unikt, att de får ringa efter husse/matte när en katt konstrar som Helga gjorde. Och det värsta:

Hon ska tillbaka till sitt fiendeland på efterkontroll om tre veckor...

---

Kontrollen gick bra, både vad gäller beteende och resultat.

---

Update mars 2009
Helgas värden är fortfarande OK, men tänderna är i mycket dåligt skick och käket kasst. Det verkar som om all mat för njursvaga djur är baserad på kyckling, något som Helga ogillar å det allvarligaste. Den sista tiden har hon nästan matvägrat.

Men idag hittade jag njursvagt (får man skriva så?) käk baserat på både kött och fisk. Jubel!

---

Juni 2009
Helga är Där.

Något har hänt

Rapporteringen från den senaste träffen överskuggades ju helt av att vi fick klart för oss att Hon dagligen utövar våld mot barnen. Soc är underrättade, men om de har gjort något eller kommer att göra något vet vi förstås inte. Emellertid:

Den här våren har det framkommit nya deprimerande uppgifter om barnen och hur de har det vid snart sagt varje träff. Pappan har förstås pratat med Soc om dessa och vi vet också att kontaktpersonen rapporterar till Soc från de träffar hon övervakar. Så även de med pappan och barnen.

Exempelvis
Barnens hygien har varit under all kritik, de anser till exempel att man inte "behöver" tvätta händerna efter toalettbesök numera, kläder och skor har varit både trasiga och slitna och jag har fått anledning att köpa överdrag till nackskydden i bilen för att de inte verkar tvätta håret på veckotal. (Jag kör dem och k-personen hem till Henne efter träffarna när jag kan)

Det har blivit värre för varje gång. Utom nu senast.

Vafalls?
Jäpp. Barnen var nästan rena den här gången. De luktade inte alls så mycket som tidigare och, håll i er nu, ett av dem hade en ny tröja. Nya kläder (som inte har kommit från oss) har vi inte sett på dem på hela det här året.

Två av dem har varit hos frisören. Tidigare har det äldsta barnet klippt sina syskon med reslutat som verkligen kunde diskuteras.

Vid flera tidigare tillfällen har Hon inte ens varit hemma när kontaktpersonen kommit med barnen, minst två gånger har hon dessutom varit alkoholpåverkad vid lämningen. Den här gången var Hon både nykter och hemma.

Har Hon bättrat sig, månne?
Nja. Min tanke är att det är rapporterna till Soc som har fått Henne på bättringsvägen. Att pappan så ofta ventilerar sin oro för barnen kan en cynisk Socialsekreterare lätt förklara bort som skitsnack om mamman. Men när en seriös, tränad och erfaren kontakperson (och andra?) rapporterar om ungefär samma saker blir det svårare att lägga saken åt sidan.

Det är därför jag tror att Hon har blivit tillsagd att sköta om sina barn. På skarpen.

En TT-notis som knappt märktes

Det här försvann nästan i nyhetsflödet. Åklagaren i fallet med kvinnojouren Helga i Tranås som hjälpte en kvinna att hålla sig undan med barnen trots att hon inte hade vårdnaden om dem har överklagat till Hovrätten.

"Jag gör inte samma bedömning som tingsrätten i uppsåtsfrågan, säger åklagare Erik Handmark till TT, om orsaken till varför han överklagar". Det gör inte jag heller.

En juridiskt kunnig bloggare, Selig.se, lägger ut texten kring den ganska knapphändiga TT-notisen och förklarar att försvaret bygger på att de åtalade inte kände till de faktiska omständigheterna (Hur många tror på det, förresten?) men att de också hade gjort likadant om de nu visste.

Konstigt, förresten, att överklagandet fick så liten plats i media. Fallet är ju principiellt viktigt för alla kvinnojourer runt om. Ska man köpa allt deras hjälpsökande kommer med osett, som nu, eller blir det till att vara skeptisk när dum- och orimligheterna staplas på varandra?

Eftertankar

Den senaste träffen gjorde oss illa till mods, för att uttrycka saken milt. Vi fick bekräftat vad vi länge har haft på känn: att Hon slår barnen regelbundet.

Mamma slår oss varje dag

var faktiskt den ordagranna formuleringen. Ett av barnen bröt för några minuter den kompakta tystnaden kring Hennes sätt att sköta sin familj som i normala fall råder.

Örfilar har alltid ingått i Hennes uppfostringsarsenal, så det förvånar egentligen inte. Möjligen att det numera är dagligen. Vi har också sett blåmärken på barnen som de har haft svårt, eller bara vägrat, att berätta om.

Örfilar har nog de flesta i min generation, tidigt femtiotal, fått. Det var inte ovanligt på den tiden. Jo. Dagliga örfilar var nog inte vanligt, förresten. Men att tillfoga sina barn blåmärken är en upptrappning av våldet som jag aldrig har hört talas om i min omgivning. Det gör mig illamående.

Ring polisen!
Visst. Sen då? På alla direkta frågor om Hennes våldsutövning tiger ungarna still, eller blånekar sig in i nämast absurda motsägelser. (Jag har till och med hört ett av dem mycket bestämt dementera en skildring från ett tillfälle där h*n inte ens var med själv) Visst skulle vi ha kunnat ta de drabbade barnen till akuten och dokumentera rodnader och blåmärken, men barnen vägrar alltså att länka skadorna till mamman. Då blir det svårt att gå vidare.

Skolan, då?
Skojar ni? Den här skolan blundade för att ett av barnen är dyslektiker i minst två år. Den här skolan tycker inte att det är märkvärdigt att en lågstadieelev kan ha samma kläder som för två år sen, med motivering att "det finns barn i klassen som är mindre än detta." Dessutom är det alltså Hon som har vårdnaden om barnen, om än interimistiskt, och lärarna företer inte många tecken på att ha en egen vilja. De lutar sig mot vad Hon säger.

Och det är alltså en skola med problem och svag ledning som inte gärna tar i ärenden som föranleder besvär och/eller utgifter förrän det har blivit ett måste.

BUP
Suck. Ett par av barnen går redan där, på grund av pappans nackgrepp i November 2005. Vi har sett vad de går för i olika skrivningar och protokoll. Lägger man ihop detta med hur de beskriver sig själva och sin verksamhet, så handlar det om att alla kvinnor och barn är utsatta för mäns våld av olika slag.

Skulle vårat BUP få i uppdrag att utreda Hennes våld mot sina barn är sannolikenheten ganska stor för att de ställer en fråga i stil med "Hon slår dej väl inte?", får det förväntade svaret och skriver en rapport som föranleder barnen mamma att polisanmäla mig för förtal eller falsk angivelse i förhoppning att få ett fett skadestånd att bränna på vad Hon nu bränner sina (och barnens!) pengar på.

Anmälan till Soc, blir det nån?
Jag ska försöka. Men på två dagar har jag inte kommit på någon bra linje i skrivningarna. Utsagorna om Hennes våld har de alltså fått från annat håll. Att ett barn företer symptom på något som kan likna undernäring likaså. Att en förälder tar pengar från sina barn är nog heller inget alarmerande för Soc så länge det inte gäller stora belopp. (Å andra sidan är allt man äger och har alltid ett stort belopp, jag vet)

Jag ska inte ge upp, men det blir svårt.

Det känns lite hopplöst just nu

Nu vet vi

Det var en träff i kväll trots att det bara var en vecka sen den förra. Orsaken är den stundande sommaren och kontaktpersonens semester. Nästa träff blir i midsommarveckan. Det bleve lite omständigt att gå in på exakt hur det framkom, men här är det:

• Hon slår barnen nästan dagligen
• Ett av barnen måste till läkare. Det kan inte vara normalt att stå stilla i klädstorlekar i två års tid
• Hon har tagit respektive "lånat" pengar av sina barn. (Deras sparkonton är länsade sedan länge. Det här är färska pengar som Hon snor) Vi talar om hundralappar, som går till mat och kläder enligt Henne

Vi vet också att Soc är underrättade om våldet, men inget om hur de har hanterat situationen. Eller om de ens har hanterat situationen. Det blir knepigt, det medges. Barnen lever ju under hot från Henne att bli omhändertagna och därmed helt utan fotfäste i tillvaron. Då är det förståeligt att man skyddar den som agar en. Och ger en undermånlig mat. Och struntar i elementär hygien. Och struntar i fritidsaktiviteter. Och går på krogen alldeles för länge alldeles för ofta.

Att barnens farmor (liksom jag) anser att barnen saknar kärlek och respekt för den egna personen i sina liv just nu är kanske inget man rapporterar till Soc, men det gör inte saken bättre. Ungarna verkar helt enkelt inte längre vara vana vid att en vuxen behandlar dem respektfullt, som individer med en egen integritet.

Vi har skrivit till Soc, "anmält" blir det då, om barnen tre eller fyra gånger nu och efter i kväll blir det en skrivelse till.

Fy faan

Läs- och skrivsvårigheter

Vi har anat det i åratal och varit förvissade i snart två års tid. Barnens pappa har varit på Soc och skolan om saken sen förra vintern i saken, men En Viss Socialsekreterare och rektor har ignorerat honom. Och EVS ignorerade då förstås även barnens farmor vid en kontakt när barnen hölls borta från all undervisning i åtta veckors tid.

Nu, sent omsider, har dock barnets skola kommit till klarhet (vilket säger en del om den skolan). Ett av barnen är dyslektiker. Då behöver man hjälp och träning.

Skolan har kontaktat Henne i ärendet och samtidigt påpekat att barnet blir utpekat och stämplat, vilket kan få sociala konsekvenser. Mamman ombads tänka sig noga för och underförstått helst inte kräva den träning som barnet behöver. Här gjorde Hon för en gångs skull en bra sak.

Hon krävde läs- och skrivträning. Punkt. Skolan fick ge sig och ta den utgift som träningen medför. Det är samma skola som vi berättade hade problem med skadegörelse för ett tag sen, en skola med många problembarn och en svag och konflikträdd ledning. Nu vet vi att den är snål också, på bekostnad av åtgärder som påverkar barn för resten av deras liv. Nåväl.

Hon förnekar sig dock inte i den här saken heller. Storsint har hon erbjudit sig att hjälpa barnet med läxorna tre gånger i veckan. Barnet? Tre? Jäpp.

Daglig läxhjälp innebär fyra gånger i veckan och det finns fler som har läxor i den familjen. Dom får tydligen klara sig själva, liksom det dyslektiska barnet fram till nu.

Sån är Hon.

Ett offer som samhället ser som en förövare.

Han har vågat sig på att skildra en normal man, en som inte förtrycker alla kvinnor han ser och givetvis har han fått skopvis med skit för saken. Själv skulle jag vilja köpa ett tjog exemplar eller så av Ronnie Sandahls roman "Vi som aldrig sa hora" och skicka till olika aktörer i Hennes nya liv mvh barnens plastfafar. De skulle förmodligen se det som en provokation. Men det får det vara värt.

Barnens pappa är stämplad av Kvinnojouren, Soc, BUP och Tingsrätten som förövare. Detta på en enda persons utsaga. Soc har nog vid det här laget insett att Hon har ljugit rätt bra, men de kan inte ta steget fullt ut och återbörda barnen till sin pappa. Tingsrätten, som köpte allt Hon sade och till och med fyllde på åt henne, regerar. Vårdnadsutredaren beskrev vidriga förhållanden i hemmet, men gick ändå helt på vad BUP-s rigida och fördomsfulla linje innebar: Han får träffa sina barn fem timmar varannan vecka och detta med en kontaktperson närvarande.

Ronnie Sandahl har tydligen provocerat en hel del tyckare av olika slag med att skildra en snäll man i en värld av mindre snälla kvinnor. I Nollnolltalets Sverige är detta tydligen en provokation mot genusetablissemanget. De reaktioner som skildras i en artikel i DN's serie "Efter mansrörelsen" är häpnadsväckande.

Män får inte vara offer, bara förövare kan man säga att de går ut på.

Barnens pappa är ett offer, som jag ser saken. Stämplad av fördomsfulla myndighetspersoner som lättjefullt har speglat fallet efter gängse genuskorrekthet och blundat för allt som talar till hans fördel. Det värsta:

Den enda källan är barnens mamma. Det finns inga som helst oberoende belägg för något som Hon har kommit med under den här tiden. Vi har protokoll från Tingsrätten där hon obesvärat går tvärt emot vad hon har sagt i Soc' journalanteckningar bara veckor tidigare.

Här har vi ett offer som samhället ser som en förövare.

Vi behöver dig, Ronnie!

En bra träff

I går kväll var det dags för en träff igen. Det var en bra träff, pappan var helnöjd efteråt och kontaktpersonen likaså. Barnen var glada och positiva och kämpade som vanligt om pappans uppmärksamhet. Till och med det äldsta barnet som har visat tecken på att må sämre den sista tiden var glatt och öppet på ett sätt som iallafall jag inte har sett på länge. Mycket länge. Inte heller var konfliktnivån mellan barnen så hög, eller tongångarna så råa som de har varit under våren.

En sak kommer jag att bära med mig mycket länge: Det var när pappan och barnen låg på ett litet kuddberg under en filt och gosade tillsammans den sista kvarten före den oundvikliga femtimmarsgränsen och hemfärden. Det gick rakt in i mig, den som dessutom skötte transporten...

Men det här är ingen goseblogg. Vi skildrar Hennes nya liv och hur Hon klarar av det, med fokus på barnen och hur de har det:

Hygienen
När jag först såg det äldsta barnet jublade jag invärtes. H*n har tvättat håret hos pappa! Men, ack. Det såg vått ut för att det var så fett. Otroligt fett. Fett fett, typ. Detta tillsammans med att det nästan axellånga håret (som vanligt) var välkammat lurade mig.

Ett mönster upprepade sig: Alla barnen utom det yngsta hade slitna kläder. Och det är inte Grunge(¹)-modet som har kommit tillbaka. Vi talar om slitna, trasiga och olagade plagg. Hyfsat rena jämfört med förra gången vi träffade barnen, men ändå.

Barnen luktade lika illa som förra gången, men inte lika starkt. Detta faktum tillsammans med att ett av dem berättade att dess rum uppenbarligen fått en storstädning och inte "luktade så illa längre" är ju hoppingivande. Personligen tror jag dock inte att Hon för den skull har genomgått någon slags hygienmetamorfos, utan mer att det beror på klagomål från olika håll. Grannarna, till exempel:

Sanitär olägenhet?
Vi följde upp en incident där barnens oväsen i trapphuset föranledde en påringning från en granne och Hon lade ansvaret på pappan, som inte ens var i närheten. Jodå, dom hade klagat flera gånger och sagt saker, barnet kunde inte formulera sig riktigt. "Sanitär olägenhet", undrade barnens farmor. -Just det. Det var det!

Det här är allt vi vet. Det är lätt att spekulera vidare om klagomål och tillrättavisningar från hyresvärden, men jag avstår. "Sanitär olägenhet", till exempel. Kan det syfta på enbart livliga barn, eller handlar det om mer?

Kontakt
Barnens farmor reagerade på att de yngre barnen visade ett stort behov av fysisk kontakt. De var keliga, nästan som katter. Det var nytt att det var så tydligt, men i ljuset av raderna i vårdnadsutredningen (längs ner på sidan) om att Hon sätter sig själv före barnen eller att hon stöter bort barnen när hon kommer hem, är detta egentligen inte så konstigt.

Hemfärden
Det har varit si och så med Hennes hemmavaro när kontaktpersonen återvänder med barnen. K-personen har faktiskt fått vänta in Henne mer än en gång. Sådant är förstås irriterande, så k-personen har tagit för vana att ringa Henne när bilen är på väg så att hon kan komma hem i tid.

Förra gången var det jämnt skägg. Bilen och Hon var framme i princip samtidigt. Och hon var inte nykter. Vi spånade om detta förra gången. Pappan pratade i går med k-personen om sitt intryck att Hon inte var nykter den kvällen och k-personen bekräftade att Hon verkligen hade luktat alkohol vid överlämningen av barnen. Sånt är inte bra, framgick det med önskvärd tydlighet.

Var hon nykter den här gången?
Jag satte av barnen och kontaktpersonen utanför en mörk lägenhet, vilket inte säger så mycket en Majkväll klockan åtta. Huruvida Hon var hemma eller inte kunde jag alltså inte avgöra. Tids nog får vi kanske veta.

Men pappan hade anledning att ringa om kvarglömda saker den här gången också och kunde berätta att Hon var något mindre onykter den här kvällen.

Alltid nåt.

---

[1] en (ungdomlig) musik- och klädstil, där man eftersträvar att ge ett vårdslöst intryck/NE

Hur tänker hon egentligen?

De senaste veckorna har pappan träffat sina barn och lekt med dem på gården utanför lägenheten nästan dagligen. Han har också blivit deras husmekaniker när det gäller cyklar, sparkcykeln och annat. Detta passar Henne, som får en inofficiell barnpassning och dessutom slipper hon att befatta sig med något så världsligt som att laga ett par stödhjul eller pumpa däck.

Det har fungerat på det hela taget bra, även om grannarna måste ha reagerat när Hon en gång med full kraft vrålade

Jag hatar dej!

från ett fönster efter en telefondiskussion som inte hade gått hennes väg. Sånt får man räkna med när man har med Henne att göra. Nåväl:

Häromdan avslutade pappan den inofficiella träffen med två av barnen med att ge dem varsin tjuga. Givetvis och tyvärr går såna slantar ofelbart till godis. Så även denna gång. Ett av barnen agerade ombud åt det andra, men lyckades tappa den tjugan och kom tillbaka med bara sitt eget godis.

Det blir förstås ett liv utan like mellan dem. I trappen. Det hela avrundas med att en granne ringer på och påpekar det olämpliga i att barnen väsnas som de gör i trappen.

Epilog: Hon ringer upp barnens pappa och håller honom ansvarig för det inträffade att barnen väsnades i trappen eftersom han hade gett barnen pengar.

Sån är Hon.

Några rader om min sjukdom

Min cancer påverkar den här bloggen mer än jag trodde att den skulle göra, så jag känner att en kort redogörelse vore på sin plats. Läget förklaras koncist i mitt nuvarande sjukintyg, daterat 26/4:

Utredd pga blod per rectum. Utredning visar rectal cancer. Erhåller preop strålbehandling och opereras 8/3-07. Startar nu 6 månader adjuvant cytostatika behandling

Cytostatika är alltså cellgifter. Mina heter Xeloda, är i tablettform och har förstås biverkningar som renderar mig sjukskriven under behandlingen som pågår Augusti ut:

Trötthet, ev diarré, illamående, nedsatt immunförsvar. Hudbiverkningar ffa från händer och fötter

Listan på ytterligare biverkningar är lång, men det är dessa som påverkar min förmåga att arbeta. "Hudbiverkningarna" som kan påverka min arbetsförmåga är sprickor och blåsor.

Stark läsning
Operationen var ganska omfattande. Jag har ett halvmeterlångt ärr på magen. Mitt tarmsystem är numera nästan två decimeter kortare än förr.

Jag har ingen buffert längre. Pockar det så måste jag, kan man uttrycka saken. Magen och jag måste lära oss en ny ordning. Sånt tar tid.

När det gäller ärret på mellangärdet så är det under läkning, men det tar tid även det. Jag varken får eller kan lyfta saker av vikt just nu. Vår blomkanna, t.ex, rymmer fyra liter. Jag kan inte använda den om den är mer än halvfull. Sex kaffepaket för en hundring på stormarknaden kan jag glömma. Jag kan inte ta hem dem. Trots att jag har bil och möjlighet att köra fram till porten.

Jag blev till yttermera visso ganska rådbråkad under operationen. Det gör ordentligt ont längst ner, om man säger. Jag har svårt att sitta, gå och stå när det är som värst. När jag är ute, går jag med krycka. Lika mycket för att signalera min oförhet till omgivningen som för att jag faktiskt behöver avlastningen.

Detta går iofs över, men det går ganska långsamt över kan jag berätta.

Sammantaget
Min tillvaro är, som ni förstår, tyngd av mitt sjukdomstillstånd och dess konsekvenser. Ytterligare konsekvenser i form av biverkningar ligger som ovädersmoln under horisonten. -De kommer, säger läkaren och låter som en meteorolog. -Var så säker. Men de går inte att förutse i detalj.

Sånt påverkar en. Jag skriver just nu inte så mycket här, fast det finns en del att berätta om hur barnen har det och om Hennes skruvade resonemang i olika sammanhang.

Tills vidare rapporterar jag förstås om det stora som sker, när det sker. Annars vill jag men kan inte alltid skriva om allt jag skulle vilja skriva om.

Tyvärr.

Update augusti 07: Min sjukskrivning kommer att sträcka sig fram till mitten av November. Då först är de sista spåren av cellgifterna borta. Men jag orkar iallafall mycket mer nu än tidigare

Update oktober 07: Nu har jag tagit mina sista(?) cellgifter. För varje dag som går kommer jag att orka mer. Men det största kommer i Januari, för då ska jag in på röntgen och andra kontroller. Det är ju då man får en indikation på hur kuren gick.

Update december 07:Jag arbetar sedan en tid. Först 50% och sedan 75% året ut. Det går ganska bra, även om jag hoppar över lunchen. Jag vågar inget annat, även om det borde gå med en lätt måltid av något slag.

Den 3 januari ska jag magnetröntgas och någon vecka senare vet jag om det blir fler behandlingar.

Update januari -08: Röntgad och analyserad. Inget otyg syntes på bilderna. Två årliga kontroller till med samma resultat och jag kan anses ren. Det är skönt.

Update mars -08: En andra undersökning, av operationsstället om man säger, var också positiv. Men läkaren berättade att min tumör var 'aggressiv', dock inte 'elak'. Därför blir nästa kontroll redan om ett halvår för säkerhets skull.

Inte fullt så kul.

Update augusti -08: Jag har diagnostiserats med högt blodtryck och höga kolestorolvärden, som jag nu tar mediciner för. Läkaren trodde som jag att det hade med min latenta stress att göra.

Update september -08: En datortomografi visade inga tecken på metastaser, tack för det. Nästa blir i februari.

Update april -09: Efter en datortomografi tog det fyra veckor att få en tid för läkarsamtal. Dessa var tämligen oroliga eftersom jag har blött ett par gånger den senaste tiden. -Hemmorojder har väl alla, sade läkaren och berättade att allt var helt OK. Skönt.

Update januari -10:
Jag är ren, säger doktorn. Numera anses man detta tre år efter operation om inget har dykt upp. Men det fattas i mitt fall 1½månad till tre år efter operationen, så det blir en fjärde koll nästa vinter.

Jag kan andas ut, verkar det som

Tranåspappan

Vi kan väl kalla honom det, den pappa som hade vårdnaden om de barn som kvinnojouren Helga i Tranås höll undan honom. I sex års tid hade de tydligen inte en aaaning om att mamman hade flytt från en vårdnadsdom som hade gått henne emot.

I samband med det lite märkliga frikännandet intervjuades pappan i P1-morgon. Ta några minuter och lyssna på honom och hans berättelse. En pappa som i likhet med vår skildrings pappa sätter barnen före sig själv.

Arbete pågår...

Ser bloggen lite konstig ut denna Kristi Himmelfärdsmorgon, så är det för att jag uppdaterar dess infrastruktur fullt ut till Blogger 2.0, eller vad Betan heter numera.

En nog så petig och tålamodskrävande process, ska ni veta. Men det blir lättare att bläddra i arkiven och bloggen kanske till och med accepteras av en databas eller två som inte tar den i dagsläget.

Den kunnige kanske är intresserad av veta att jag pimpar en Minima-mall. Mer om detta i Testbloggen.

Update: Nu ska det vara klart! Två petiga timmar netto och man ser knappt någon skillnad...

En riskabel policy

Nu har domen fallit i det mål vi skrev om i November förra året. Det handlar om kvinnojouren Helga i Tranås som hjälpte en kvinna att hålla sig undan med barnen trots att hon inte hade vårdnaden om dem.

domstolen anser att åklagaren inte har kunnat bevisa att kvinnorna från kvinnojouren kände till att mamman inte hade vårdnaden om barnen

Personligen tror jag nog att de visste det, men det kurage som krävs för att erkänna och ta ett straff för det man tror på och verkar för fattas tydligen här. (Vem tror t.ex att Greenpeace skulle neka sig ur någon gärning som de ligger bakom?)

Det som förvånade mig mest med den här historien var att få veta att kvinnojourernas policy är att inte ifrågasätta eller kontrollera en historia. På ett sätt kan jag förstå att de värnar om integriteten hos de som de hjälper och att de hjälpsökande känner sig tryggare i detta, men ändå:

Policyn kvinnojourerna följer har ju en uppenbar svaghet: Fältet är fritt för charlataner och lycksökare av alla de slag. Allt som krävs för att få mat och husrum är tydligen en historia om en elak man. Sen är det klart.

Gissningsvis har olika kvinnojourer stött på sådana fall, som de säkert har hanterat efter bästa omdöme. Det vore intressant att få reda på hur de hanterar sådana.

Ett oss närstående fall hanterades enligt policyn. Tyvärr.

UPDATE: Domen överklagades den 28 Maj. "Jag gör inte samma bedömning som tingsrätten i uppsåtsfrågan", säger åklagaren. Det gör inte jag heller.

Träffen i går

Inför hemtransporten av barnen hade jag faktiskt köpt överdrag till nackstöden i bilen. Det är inte bara det äldsta barnet som har skitigt hår, och jag ville inte peka ut det som jag gjorde förra gången då jag trädde en plastpåse över skyddet där h*n satt för att skydda mot fettfläckar.

Förra gången, ja. I mångt och mycket var denna träff som den förra. Tyvärr. Men vi kan väl ta det positiva först den här gången.

Tanden är fixad!
Den avslagna tand som ett av barnen har gått med sen 10 (tio) månader är nu åtgärdad fullt ut.

De trasiga skorna används inte längre!
Formuleringen är betingad av att de inte har kastats bort, enligt barnet i fråga. Märkligt.

Håret var tvättat!
Det av barnen med det smutsigaste (och givetvis längsta) håret hade tvättat det. Inte samma dag, precis, men ändå. Man får vara tacksam för det lilla, som det heter.

Eventuella samband med att jag skyddade bilen mot barnets hår förra veckan vill jag inte spekulera i.

Barnen älskar sin pappa!
Vem trodde annat?

Det värsta. Det absolut värsta

Snusket. Lorten. Lukten.

Så skrev jag efter förra träffen. Det kvarstår. Läs mer om detta här, så blir det inte för mycket omtugg.

Klädseln
Ett av barnen hade ingen jacka när de samlades för avfärd till pappan. En liten T-shirt var allt h*n hade på överkroppen i ca 10 plusgrader. Kontaktpersonen reagerade på detta och fick svaret av Henne att det nog fanns en tröja eller jacka hos pappan att ta till. Det gjorde det förstås, men om Hon trodde att jackan skulle komma med hem så fick hon tji.

På fötterna hade ungen fordrade stövlar och inga strumpor. Ett syskon gick i samma tröja som veckan före. Tröjan verkade ha använts dagligen, så mycket skitigare som den var.

Det äldsta barnet hade glädjande nog tvättat håret, men kläderna luktade som de brukar. Utom ena strumpan, för den hade h*n kastat på vägen. "Den var trasig".

Hygienen
Ingen förbättring så när som på det tvättade håret. Alla barnen luktade från i synnerhet håret, men att kläderna var övermogna för tvättkorgen gick att avgöra utan att behöva se hur skitiga de var.

Tidpassningsgåtan
I umgängessituationer som denna är det noga med att passa tiden, i synnerhet när det gäller hemkomsten. Men det här är ju ingen normal umgängessituation. Hon hade faktiskt inte ens varit hemma när kontaktpersonen kom på överenskommen tid för att lämna barnen efter de senaste träffarna. 10-15 minuters väntan hade k-personen fått stå ut med varje gång.

Så kontaktpersonen anlade moteld den här gången. K-personen skulle ringa Henne när vi lämnade pappans bostad och berätta att vi var på väg. Då skulle Hon ha de kanske tio minutrarna på sig att komma hem. Tjoflöjt!

K-personen ringde Henne en gång. Inget svar. En gång till. Inget svar. Tredje gången, precis när bilen var på rull, ringde k-personen den avstängda telefonen och lämnade meddelande.

När vi var på väg, motringde Hon och berättade att hon "nog" skulle hinna hem i tid. Det blev på gärsgårn, Hon hade precis kommit fram till sin port när vi kom runt hörnet. Mina känslor för Henne är sådana att jag ställde bilen 50 meter bort, så jag varken såg Hennes min eller hörde vad hon sade vid överlämningen.

Kvarterskrogsteorin
Efteråt skojade barnens farmor och jag om att Hon säkert hade varit på krogen och därför inte ville svara i den miljön. Sen måste glaset hyfsas, notan betalas och kanske 500 meter promeneras hem.

Nu tror vi att det verkligen är så.

Pappan ringde nämligen lite senare och berättade att han hade pratat med Henne om en kvarglömd telefon. Han, som har levt med henne i elva år, hörde direkt att barnens mamma inte var nykter. Hon var mer påverkad än hon rimligen hade kunnat bli på den stund hon hade varit hemma med barnen om hon hade druckit enbart hemmavid.

Skriver ni till Soc nu?
Redan efter förra gången var barnens farmor och jag inne på att skriva till Soc om barnens misär. Det blev inte av, det är svårt att formulera sig om sånt här utan att verka gnällig och smuts(!)kastande. Dessutom har vi skrivit en 3-4 gånger redan. Då måste man vara försiktig med att skriva mer, med tanke på trovärdigheten. Det var det långa svaret. Det korta svaret:

Det behövs inte

Kontakpersonen har tidigare rapporterat till Soc om barnen, klädseln och hygienen. Vidare om Hennes oförmåga att hålla sig hemma i tid. K-personen ska göra det igen. Så mycket vet vi.

Vi vet inte om k-personen ansåg att Hon var onykter igår eller vid andra tillfällen, eller vad k-personen har för uppfattning om skicket i bostaden. Sånt pratar man inte med vem som helst om i det jobbet.

När detta skrivs, har pappan just berättat att han har pratat med Soc och att kontaktpersonen redan hade gjort det.

Om det leder till något får vi se. Men pappan och kontaktpersonen har iallfall gjort det dom ska.

Vi får se om Soc gör det dom ska.

Jag hade 100% fel...

Jag skrev fel om antalet mantimmar i postningen om Hennes Familjeterapeuter. Hemmahosare i mina ögon. De är två stycken som är där tolv timmar i veckan. 2*12=24, tänkte jag. Men ack. De är där bägge två sammanlagt tolv timmar i veckan. Tolv mantimmar, således.

Trevligare läsning för ekonomerna på Soc, men inte för oss som är oroliga för hur barnen egentligen har det. Jag vill påminna om att terapeuterna bara arbetar dagtid måndag-fredag, så under de tider på dygnet och dagar i veckan som Hon är mest benägen åt ett riskfyllt beteende (läs fylleri i tveksamt sällskap) finns det inget vakande öga över barnen, som Tycko Tryck spekulerade i en kommentar till den postningen.

Trist

Tidigarelagd träff

Den enda kontaktperson som Hon längre accepterar kommer att ta semester senare den här månaden. Det påverkar träffschemat, liksom att Hon för en gångs skull ska på ett evenemang med barnen när det är dags för nästa ordinarie träff, den 16.

Några snabba förhandlingar per telefon och SMS har resulterat i att just den träffen tidigareläggs till i dag. Det passar bra eftersom barnens pappa fyller år i morgon.

Vem tar då träffarna när den ordinarie k-personen är ledig? Givetvis har Soc fler än en k-person att tillgå, men i det här fallet har alla avböjt allt samarbete med Henne. Helt klart på grund av just Henne. Läs mer här.

Barnens farmor har en fiffig lösning: Låt en av familjeterapeuterna göra jobbet. Då skulle de få nyttig inblick i hur det går till "på andra sidan".

En typisk sak
Pappan träffar barnen så gott som dagligen dessa ljusa kvällar och leker med dem på gården. Mamman har inget emot detta, då det ju är en form av avlastning. Ingen som känner henne skulle för övrigt ens tänka tanken att hon själv skulle ägna sig åt sånt. Hon sträcker sig till att stå i fönstret och titta på.

Häromdan åkte plötsligt Inlineåkaren av barnen utan skydd. De "var borta", hette det. Min reflex var att gå och köpa nya på direkten, men barnens pappa avstyrde. De var inte borta i bemärkelsen att någon hade stulit dem eller så. De var borta i oredan uppe i bostaden.

Mycket riktigt kunde ett av syskonen senare finna skydden i fråga. Men ett annat använder sin gamla hjälm. Den nya står inte att finna längre. Hur ser det ut i lägenheten egentligen?

...och Hon bryr sig alltså inte om att hennes barn både cyklar, kör sparkcykel och åker inlines utan skydd.

Ömsom vän, ömsom frän

Hon har varit ganska ombytlig till humöret den senaste tiden. Vid kontakterna med barnens pappa har hon ibland varit riktigt vän i framtoningen för att nästa gång komma med utfall av olika slag.

Ett scen som Hon ställde till med på en buss för några veckor sedan kan vi faktiskt inte skriva om, den skulle skada den här bloggens trovärdighet. Men jag kan berätta att den slutade med att Hon lämnade sitt yngsta barn ensamt på fel sida av en vältrafikerad gata.

Kontaktfamiljen
Pappan har fått höra att Hon köar barnen till en kontaktfamilj som skulle lasta av henne under helgerna. (Hon är ensam minst sex timmar varje dag när ungarna är på skola och dagis, men det räcker tydligen inte) Soc tystade bort saken vid pappans möte med de två familjeterapeuterna och för någon vecka sedan meddelade Hon triumfartat att allt var klart. Oklart, skulle vi säga. Det finns inga som helst detaljer om familjen i fråga, hur ofta detta skulle ske eller när det hela börjar.

Det är nämligen mycket olikt Henne att inte fylla på med detaljer när hon kommer med "goda" nyheter, därav min skepticism.

Pappan har föreslagit att han tar barnen en eller två helger i månaden, vilket Soc och terapeuterna tyckte lät bra. Vad Hon tycker om detta vet vi inte, men hon verkar satsa på K-familjen före barnens pappa.

24 12 timmar
De bägge familjeterapeuterna —hemmahosare kan man nog också kalla dem— är hos Henne 12 timmar i veckan, har pappan fått veta. Målet är att hjälpa Henne att "få struktur" på tillvaron i hemmet. I klartext ska de hjälpa en styvt 40-årig flerbarnsmor att klara av så självklara saker som att ge barnen mat och att natta dem.

Sagda flerbarnsmor har i Tingsrätten för övrigt sagt att det var hon som skötte hemmet på dagarna och arbetade på nätterna medan familjen ännu var hel. Det ni.

Det handlar alltså om 24 mantimmar Fel: 12 timmar ska det vara. De bägge delar på 12 timmar i veckan som Soc betalar. Vad detta blir i kronor törs jag inte spekulera i, men jag kan lova att barnens pappa inte skulle behöva hjälp med att ge barnen mat eller att natta dem. Han skulle hålla dem luktfria också, för den delen.

Terapeuterna var annars ovilliga att ta upp det här med det sanitära förfallet i bostaden och barnens dåliga klädsel. Lite märkligt, kan tyckas. Min tanke är att de helt enkelt skäms över att det kan vara som det är i den lägenheten och att hygienen visst står på agendan utan att de vill prata om saken.

Terapi
Det är värt att berätta igen: Hon anser alltså att pappan ska gå i terapi —som Hon själv gör— och att han också ska söka hjälp av de bägge familjeterapeuterna i sitt hem. Som om han skulle få det. Pappan har avböjt.

Varför tar Hon då upp saken, gång efter annan? Det enda jag kan komma på är att det faktiskt inte ser bra ut för henne i vare sig kontakterna med Soc eller i den kommande juridiska processen om det bara är Hon som dokumenterat inte klarar av att sköta barnen själv eller saknar "struktur" på sitt hemliv.

Det går alltså att fiska upp protokoll där Hon hävdar att hon klarar familjen själv och att barnens pappa var mer ett hinder än hjälp. Håller man upp dessa bredvid vad som nu är känt, vore det kul att höra Hennes förklaring. För att inte tala om Fina Advokatbyråns...

I Sverige år 2007

I går var det onsdag i jämn vecka och således en träff med barnen. I normala fall brukar jag rapportera om träffarna med barnen för sig, och sen berätta om de nya missförhållanden som uppdagats för sig. Men igår blev det lite mycket, så här kommer allt på en gång.

Busspengar
Eftersom det är skoldag, så träffar barnen kontaktpersonen på stan för gemensam färd hem till pappan, en färd som Soc pappan betalar. Två av barnen kom gående från sin skola tre busshållplatser bort. Mamman säger att hon inte har busspengar åt dem, har vi fått veta. Liksom att detta är ett mönster numera. (K-personen har underrättat Soc om detta och i princip fått en axelryckning till svar)

Matning, var det
Vid mötet med familjeterapeuterna i förra veckan fick pappan veta att Hon behöver hjälp med att "få struktur" på främst matning och nattning. Vi tar matningen först.

Pappan brukar samla barnen till en gemensam måltid när de är hos honom. Detta har med tiden blivit allt svårare. Barnen tar ett par tuggor och går ifrån. Eller så går de ifrån med tallriken och fortsätter med vad de höll på med. I går ville de knappt äta. Pappan fick ta ut maten (givetvis sånt som barnen tycker om) i köket och låta det stå. Barnen sen gick ut och tog lite då och då, som de är vana vid hemma hos Henne. Äter de varm mat nuförtiden, så är det i skolan och ingen annanstans.

Nattningen
Soc har alltså uttryckt bekymmer för nattningen. Hur de dagarbetande terapeuterna nu ska tackla den biten vet jag inte, men anledning finns det:

Det äldsta barnet sitter ofta uppe sent och tittar på kufisk kabel-TV. Inte nog med att ljudet är på så högt att det andra barnet i samma rum inte kan sova, h*n skrattar och tjoar åt det som sker också. Jag hörde en gång vilket ett av favoritprogrammen var: förnedrings-TV typ käka levande fiskyngel.

Det yngsta barnet berättade att det är så bråkigt om kvällarna att h*n har svårt att sova.

Det här är spekulation, jag vet, men ändå: Varför håller inte mamman lugn på barnen när det är läggdags?

• Ett svar skulle kunna vara att Hon helt enkelt inte är hemma. Vi vet sedan tidigare att barnen sitter barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna.
• Ett ruskigare svar vore att peka på hennes alkoholvanor.
• Ett än värre svar i mina ögon vore att hon helt enkelt inte bryr sig.

Det värsta. Det absolut värsta

Snusket. Lorten. Lukten.

Det blir bara värre
Barnen, eller rättare sagt deras kläder, luktar. Det har vi berättat tidigare. Lukten är svår att definiera. Jag kallar den "ovädrat", men det är inte så enkelt. Det är som att komma in i en unken, ostädad och ovädrad bostad utan att det för den skull luktar skit.

Mobbad?
Ett av barnen berättade faktiskt att h*n får glirningar av kompisarna i skolan för just klädlukten. Lite senare fick vi höra att de har problem med skadegörelse i den skolan. Rektor har t.ex polisanmält nedklottrade toaletter. Senare berättade h*n om sin tröja som någon hade tagit från kapprummet, klippt sönder och lagt i en toalett. Skolan hade ersatt det förstörda plagget. Update: Detta som om det vore ett inslag i den pågående skadegörelsen. Det trodde inte jag.

Jag frågade lite och det framkom att barnet ifråga inte hade en aning om vem eller vilka som kunde ha gjort det. Nej, barnet har inga som bråkar med det och nej, inga andra på hela skolan hade fått sina tröjor sönderklippta.

Men hallå! Är det bara jag och barnens farmor som lägger ihop det här med tröjlukten, glirningarna och att den enda sönderklippta tröjan på skolan gick ner i just en toalett?

Badkaret
Pappan fick ner de två yngsta i badet. Det är något de gillar, så det var bara kul. Mindre kul var att de inte hade rena kläder att sätta på sig efteråt. För att inte tala om badkaret. Botten var täckt av en gråsvart utfällning. Jag vill inte veta när de badade senast.

Akta bilen!
För att spara tid åt dem, så brukar jag köra barnen och kontaktpersonen hem till Henne efter träffarna. Vi köpte en fabriksny bil förra året. Sånt är man rädd om. Det råder t.ex förbud mot godisätning ombord och inga fötter mot ryggstöden, please.

Sviterna av min operation i början på mars sitter i, så jag kunde inte vårstäda bilen själv. Den lämnades in på rekonditionering i förra veckan och kom ut som ny. Då tar jag inga risker med det äldsta barnets ständigt otvättade hår. Axellångt är det också. Jag trädde helt sonika en påse över det aktuella nackstödet och förklarade att jag inte ville ha fettfläckar i den dyrt (1500:-) städade bilen. -När tvättade du håret senast, förresten? undrade jag.

Inget svar. Kanske lika bra, det.

Är det någon hemma?
Kontaktpersonen undslapp sig att vi hellre är framme några minuter efter än före utsatt tid. Jaha, tänkte jag. Det finns folk som sitter med stoppur i sådana här lägen. Ett par minuters försening kan kosta åtskilligt i umgängesrätt och annat. Då måste man fråga. K-personen svarade.

Mamman är inte alltid hemma när barnen återvänder från träffen med pappan. Det har hänt ett par tre gånger att k-personen har fått vänta på att Hon ska komma hem. Kontaktpersonen sätter sig då innanför dörren och väntar ut Henne. Som mest kanske en kvart, men ändå. Klockan är åtta på kvällen och kontaktpersonen ska åka hem till andra sidan stan kommunalt.

Soc är underrättade om det här också. Också åt det här ryckte de på axlarna.

Det var för övrigt ingen ide att fråga huruvuda Hon kan vara onykter när k-personen kommer hem med barnen, en reell möjlighet. Update: Inte heller om bostadens skick.

I den svängen har de diskretion och tystnadsplikt som i få andra. Jag skulle inte ha fått ett svar på en sån fråga.

Hur gick då själva träffen?
Bra, förstås. Vad tror ni?

Ursäkta dröjsmålet

Det är nu sex dagar sedan pappan träffade Hennes bägge stödpersoner, på initiativ av Soc. Vi har dragit på rapporten bland annat för att vi har diskuterat ett par saker ingående och länge.

Vad kan man skriva?
Fördelen med blogg i stället för en anhopning papper överallt är ju att allt finns på ett ställe och att det ligger i ordning. Nu finns det också en eminent sökruta till höger i bild där man kan Googla på innehållet i precis bara den här bloggen om man vill hitta något från året som har gått.

Nackdelen är förstås att vi inte vet vilka som läser bloggen, eller kommer att göra det. Vad vi vet, så är det ingen av de skildrade personerna eller instanserna som följer bloggen just nu. Det kan ju ändras, så allt vi berättar får vi vara beredda på att Hon, Soc, Fina Advokatbyrån eller till och med BUP får syn på förr eller senare. Därför silar vi info som skulle kunna vara till nytta för motparten i vårdnadstvisten, eller kanske påverka deras agerande.

Mötet i torsdags
Det är ett bra exempel på att vi inte kan skildra allt som är relevant. Hur gärna vi än vill, så ska vi nog inte berätta om det största som kom fram, mer än att det inte är till pappans nackdel. Nåväl.

Terapeuter
De två som jag i brist på annan kunskap kallat ömsom hemmahosare och ömsom stödpersoner visade sig vara familjeterapeuter. De förklarade sitt uppdrag som att hjälpa Henne med att "få struktur". Här inflikade Socialsekreteraren att det främst gällde matning och nattning, något som det i vårdnadsutredningen framkom att det fanns grava brister med. De är hos Henne och barnen två gånger i veckan och det framkom också att de enbart arbetar kontorstid. (Var inte nattning ett av de stora problemen, förresten?)

Terapeuterna förklarade också att deras uppdrag var barnens bästa och även att "bygga en bro" mellan föräldrarna så att de får igång kommunikation och ett samarbete när det gäller barnen. Det senare ligger Socialsekreteraren varmt om hjärtat och är faktiskt orsaken till att mötet ägde rum. (Konstigt nog, i ljuset av det här med brobyggandet, hade terapeuterna tydligen inte en tanke på att träffa pappan förrän Soc kom med propån)

Och det närmast självklara i sådana här sammanhang förkunnades: Barnen ska ha två föräldrar även om familjen är splittrad. Socialsekreteraren påpekade att barnens pappa bryr sig om barnen och även har stort stöd från barnens farmor och mig. (Samt några till)

Hur mår barnen?
Terapeuterna och även Socialskreteraren anser att de mår efter omständigheterna hyfsat och S-sekreteraren att de är mindra oroliga nu är tidigare. Vi har inte haft anledning att "trycka på larmknappen", sade terapeuterna. En diskret omformulering, det där. De anser inte att ett omhändertagande är nödvändigt. Men ämnet har tydligen varit på tapeten.

Pappan, som den senaste veckan faktiskt har tillbringat mer tid med barnen än terapeuterna har, har en helt annan uppfattning om deras välmående både psykiskt och medicinskt. Barnens farmor och jag likaså. Soc och skola där vi bor har uppenbarligen ribban högt när det gäller barns ohälsa.

Kontaktfamilj
Barnens pappa har av Henne hört att de står i kö för en kontaktfamilj som skulle ta barnen på helgerna (oklart hur ofta) men att det kan ta tid att få plats. När pappan tog upp saken under mötet blev Socialsekreteraren märkligt tyst och undvek ämnet. Oklart varför.

Pappans förslag att barnen i stället är med honom en helg eller två i månaden mottogs väl. Alla var på det klara med att barnen både vill och behöver ha kontakt med sin pappa. Terapeuterna måste ha fått ett gott intryck av pappan. Annars skulle de nog inte tycka som de gjorde.

Nu är det ju så att det är Hon som har sista ordet i den här saken, och hon kan mycket väl säga nej. I Hennes och Fina Advokatbyråns värld så är ju pappan en flåbuse som barnen är rädda för, och då kanske det inte passar sig att barnen är med honom.

Psykologisk hjälp
Terapeuterna, som ju har arbetet med Henne en tid, erbjöd pappan psykologisk hjälp. Mamman har ju det. Pappan tackade så mycket för erbjudandet, men behöver ingen hjälp just nu. I ett läge med delad vårdnad och alla barnen halva tiden kanske ett behov av stöd kan uppstå, men det tar vi då, svarade han.

Här kan jag tillägga att när Hon har diskuterat vårdnad och barntillsyn med pappan, så har hon tagit för givet att pappan behöver terapi som hon själv, och även att han behöver externt stöd i det fall han skulle ha alla barnen en tid. Det gör ju hon. Ett lite märkligt rättviseargument, kanske.

Men från Henne får vi vara beredda på rätt mycket, ska ni veta.

Coolt

Vi såg ju till att de två barn som åker inlines respektive sparkcykel fick seriösa skydd efter förra veckans träff. Jag köpte var sin uppsättning handlovs- knä- och armbågsskydd åt dem. Det var nonsensfria historier i svart och grafitgrått, avsedda att göra jobbet på ett bra sätt. Men barn är ju ofta känsliga för hur saker och ting ser ut, så jag var lite orolig att grejorna inte var häftiga nog och därför kanske inte skulle användas. Hej vad jag bedrog mig.

Cooolt!
Pappan är förbi ungarna ganska ofta i dessa dagar. Han hjälper dem med att få fason på cyklarna, leker med dem och annat som mamman uppenbarligen inte har energi till. Därför kan jag koppla av: Ungarna använder verkligen skydden när de åker, har pappan berättat. De anses coola just för att de är helt fria från pynt, seriefigurer, neon och pasteller.

ICE
Pappan har tricksat lite med sin operatör och fått loss en extra mobiltelefon till sitt abonnemang för en någorlunda acceptabel penning. Sen fanns det en apparat till som han inte behövde. Sen var det bara att köpa två kontantkort, så har de två äldsta var sin mobil att använda vid behov. Praktiskt och framförallt tryggt. Dom kan alltid ringa till mamma eller pappa om det är något. Pappan har också lagt in numret hem till barnens farmor och mig i telefonerna. Det ska bli intressant att se om Hon tillåter att dessa står kvar om hon ser detta.

Det ska också bli intressant att se om Hon håller sin del av avtalet, nämligen att fylla på kontantkorten när det blir dags.

<Update Augusti> Det gjorde Hon förstås inte </Update>

ICE, då? Jo. ICE står för In Case of Emergency och är en post man lägger in i telefonboken. Där finns namn och nummer till de närmast anhöriga så att räddningspersonal kan nå dem vid en eventuell olycka. En ICE-post finns också i barnens telefoner. ICE rekommenderas av SOS Alarm och man ska skriva informationen på engelska och inkludera vår landskod, +46, i numren i händelse att något sker utomlands.

Vidare
I morgon ska pappan träffa de två stödpersoner (eller hemmahosare. Det är oklart vilket) som hjälper Henne två(?) gånger i veckan. Initiativet till mötet var inte deras, har det visat sig. Det är Soc som ser detta som ett led i att få igång ett samarbete mellan föräldrarna. Samarbeta har i och för sig pappan velat hela tiden, det är Hon som har tredskat. Den bild av sitt ex som hon har målat upp tillåter ju inte samarbete.

Men han är bra att ha när det gäller cyklar och mobiltelefoner. Och att leka med barnen. Då kan Hon fokusera bättre på det som gäller:

Sig själv och sitt.

Smolk

Det var en bra och på många sätt positiv träff i onsdags. Men det finns en otrevlig aspekt med träffarna nu för tiden. Så gott som varje gång framkommer det något om livet med Henne som inte är bra.

Det här är ett av barnens skor. Väl använda och inte i kval för något skönhetspris, direkt. Men skor slits. Det ligger i sakens natur

Så tar vi en närmare titt:

Just det. En lång spricka i fästet mellan sula och överdel. Framme i tån, dessutom, där det lättast tränger in vatten. Hur kul är det när det inte är många grader över noll om dagarna?

Ett par nya är inköpta, men ska bytas eftersom det var fel på kardborrebandet. När?

"Nån gång"

Tanden

Så har vi följetongen "Den Avslagna Tanden". Förarbetet är gjort sedan månader tillbaka, men minst en tid hos tandläkaren för det sista, själva återställningen, har avbokats "på grund av sjukdom" (Vi vet för övrigt att de var friska då)

På frågan om när detta skulle ske, svarade barnet "nästa vecka". Sedan sade det "veckan därpå" och sen kom det av sig.

Födelsedagsträffen

---

Nu har jag hämtat mig efter torsdagens dåliga nyhet. Det nya läget påverkar knappast rapporteringen, utom möjligen i kvalitetshänseende. Nog om detta

---

Ett av barnen fyller alltså år i dagarna, så det blev ett litet kalas under träffen i onsdags. Sparkcykeln var en brottarhit, kan jag berätta. (Kul att barnen säger "sparkcykel" och inte "kickboard", förresten)

Lika glädjande var att hjälmen som medföljde också var en hit. Den ansågs tuff och kommer förhoppningsvis därför att användas mer än den hjälm barnet haft hittills.

Ett av syskonen fick ett gammalt löfte infriat och är nu stolt inlineåkare. Det är det andra eller tredje paret som h*n är inne på nu och det märks. Det är ingen dålig åkare vi ser. Vi såg också en åkare helt utan skydd!

Jag passade på när jag hade deras uppmärksamhet och berättade om brorsan som föll och bröt båtbenet en gång. Det renderade honom månader i gips. Sen berättade jag om de handledsskydd som finns. Ungarna lyssnade med stora ögon och frågade genast efter skydd. (De köpte jag i dagen efter, två kit med knä- armbågs- och handledsskydd till sparkcykelåkaren respektive inlineåkaren)

Vidare var vi aningens griniga på det här med hjälm, och har nu sett till att alla har hjälm. Hoppas de använder dem när pappan inte är med också. Mamman är ju inte särskilt engagerad i den saken. Heller.

Fler presenter
Det damp ner lite mer än bara sparkcykeln, förstås. Ett PC-spel (att köra hemma hos mamman), en DVD-rulle med tillhörande PS2-spel (som bara finns hos pappan) med mera.

Och en god nyhet
Kontaktpersonen har planerat resten av säsongen tillsammans med kontaktsekreteraren på Soc och det gick att få in de här träffarna i schemat!

UPDATE: Tulpanerna
Jag glömde det nästan viktigaste. Det var ju det här barnet som fick tulpaner budade till sig vid sin förra födelsedag. Mamman tog emot dem, kastade vårt grattiskort och satte fram dem som om hon hade köpt dem själv. (Och inte ens till barnet. Sån är Hon) Sanningen kom fram månader efteråt och barnet blev förstås inte glad.

Den här gången hade jag med mig en bukett som togs mycket väl emot, kan jag berätta. När det var dags att åka hem trodde barnet att tulpisarna skulle vara kvar hos pappan, men barnens farmor satte resolut blommorna i famn på barnet.

Där blev de kvar hela bilfärden hem. Ömt omhållna.

Sorry

---

Fick tunga nyheter i morse. Inte nog med att konvalecensen efter operationen är besvärlig. Det blir det cellgifter framöver. Tumören hann sätta spår i lymfsystemet, vilket innebär att mina utsikter nu är "något mindre goda".

Kort paus

---

Hjälm eller inte? -Inte

Först något annat
Träffen i morgon sammanfaller nästan med ett av barnens födelsedag. Det är det barnet som vid sin förra bemärkelsedag fick ett knippe tulpaner budat hem. I förstone verkade blommorna ha gått ut i det blå trots att jag visste genom budet att de kom fram. Långt senare (titta långt ner på sidan) visade det sig att Hon hade tagit emot blommorna, tagit bort grattiskortet och satt fram dem som om det var något som hon själv hade köpt.

Nu, när vi vet hur låg Hon kan vara, ska vi se till att detta inte går att göra igen.

Presenter
Traditionen i den familjen bjuder att man får vad man önskar sig (inom rimliga gränser) och att de övriga barnen också får någon liten present. Den här gången blir det en kickboard (sparkcykel av modernt snitt) som barnet har önskat och pappan, farmor och jag har gått ihop om.

Barnet självt uppger att hjälmen är på när h*n cyklar till skolan med mamma, och mamman har sagt till pappan att vi inte behöver köpa någon hjälm till barnet. Den ligger i källaren och är bara lite svår att hitta. Motsägelsefullt?

Inte alls. Barnet vet att man ska ha hjälm och att det är fel att cykla utan, men det ställer också upp på mamman och hjälper till att mörka på missförhållanden därhemma. Och det är inte heller första gången som det barnet far med osanning för att stötta mamman, som i sin tur har munkavlat barnen på det här med förhållandena därhemma.

Dessutom vet vi att ett annat barn i skaran cyklar utan hjälm, hjälmtvång eller inte.

Det ligger alltså en hjälm inslagen och klar bredvid sparkcykeln.

Träffläget just nu

Nu på onsdag är det dags för nästa femtimmarsträff med barnen. Det är mer än två veckor sedan förra gången och därmed ett brott mot Tingsrättens interimistiska utslag: Fem timmar varannan vecka.

Men vad gör man när det bara finns en kontaktperson kvar i leken? Två k-personer har avsagt sig uppdraget pga "samarbetssvårigheter" med Henne och en tredje (egentligen stödperson på Soc) hamnade i onåd efter sina observationer i vårdnadsutredningen. Det har framgått att Hon anser att den tredje lämnade uppgifterna i vårdnadsutredningen i avsikt att skada Henne, eftersom de är i konflikt. Vi tror oss också veta att Hon har anmält den här tjejen till Socialstyrelsen.

Konflikt är ett naturligt tillstånd för Henne, ska ni veta om ni inte redan har listat ut det själva.

Den nuvarande kontaktpersonen vet att hon är den enda möjliga som kan medverka vid pappans träffar med barnen just nu, och har verkligen ställt upp. På den förra träffen, till exempel, var hon egentligen ledig men visste att utan henne skulle det inte bli något. Sånt är stort.

Tyvärr ser det ut som om träffen nu på onsdag blir den sista med just den här hårt bokade kontaktpersonen, och Soc har alltså svårt att få fram andra som vill samarbeta med Henne.

Å andra sidan har det sett mörkt ut förut och det har löst sig. Vi får hålla tummarna.

Jag vet en till som borde ge sig

Chefen för familjesektionen på Soc i Vetlanda har tagit konskvenserna av sin avdelnings agerande och avgår nu

Precis som förvaltningsledningen konstaterat så har det gjorts flera felaktiga bedömningar i ärendet. Dessa beslut är jag ansvarig för och därför är det jag som ska ta konsekvenserna av detta och lämnar därmed tjänsten som sektionschef

På ett sätt hedrar det vederbörande (det framgår inte av artikeln i DN om det är en man eller kvinna) som själv måste ha varit en av dem som blundade med hela huvudet år ut och år in när den stackars flickan for illa.

En i sammanhanget mycket blygsam parallell, men ändå en parallell, är Hennes barn och vårat Soc. Barnen har det inte bra, det vet vi. Vi vet också att Soc känner till detta, bland annat för att de har gjort den vårdnadsutredning som visar på så många missförhållanden i hemmet.

Vi vet att Hon slår barnen, men inte hur mycket. Vi vet att de får vara ensamma långa kvällar i sträck och vi vet att Hon inte längre verkar bry sig om deras personliga hygien. Nu finns det också indikationer på att kosthållningen håller på att gå åt pipsvängen. Godis håller på att bli basföda för iallafall ett av barnen.

Soc är underrättade, inte bara av oss, och gör ungefär ingenting. Jo, de ger henne mer och mer stöd, förstås. Det senaste är att Hon har hemmahosare som ska hjälpa henne att klara sig själv.

Vi är mycket oroliga för barnen, kanske ni kan förstå.

Själv är jag faktiskt också orolig för att få se ett liknande uttalande från vårat Soc. Det skulle nämligen innebära att något har gått allvarligt fel utan att de har brytt sig.

Föreningen pappa-barn i TV4

I Nyhetsmorgon den 9 April, Annandag Påsk, sändes ett reportage om barn som inte får träffa sin pappa, Föreningen Pappa-Barn efterlyser papporna. Månne Hon såg det?

Ni kan webbtitta på det här. (Det här med TV över nätet är annars en j***a soppa. Än funkar det här, än funkar det där och än funkar det inte alls. Om inget händer, kontakta TV4 och inte denne skribent)

Ett oväntat möte

...kommer att ske på Soc. Det var den kollega till En Viss Socialsekreterare som egentligen inte är på fallet längre som ringde upp barnens pappa härom dagen.

Hon berättade de två stödpersoner —hemmahosarna— som nu är hos Henne ett par gånger(?) i veckan ville träffa honom. Det var de två, en man och en kvinna, som hade uttryckt önskemålet. Pappan frågade givetvis vad de ville, vad som var syftet med mötet. Det fick han nästan dra ur Socialsekreteraren, men till slut kom det; Ett jakande svar på frågan om de ville "känna upp" pappan.

Det här måste vara ett avsteg från deras vanliga rutiner. Pappan förekommer ju inte alls i Hennes liv längre, och bara fem timmar varannan vecka i barnens. Hemmahosarnas roll är att hjälpa Henne att klara skötseln av barn och hem, vilket hon bevisligen inte klarar själv. (Barnen tvättar inte längre händerna efter toalettbesök. Det "behövs inte". Bara det!)

Vi har funderat på vad som kan ligga bakom denna ovanliga begäran, och den enda hållbara förklaringen som kom upp var att de vill skaffa sig en egen uppfattning om pappan.

Hans ex-maka målar ju upp honom inför alla som vill höra på som en alkoholiserad våldsverkare som barnen är rädda för, medan barnen älskar sin pappa och inget hellre vill än att vara med honom mycket mer än de får vara nu.

Vi får väl hoppas att fler aktörer i Hennes nya liv skaffar sig en egen uppfattning av honom.

Glad Påsk!

Vi önskar er alla en glad och fin helg.



Plastfarfar, barnens farmor och barnens pappa.

Fast våra tankar går förstås till barnen.

Obehagligheter

Vid i princip varje träff med barnen har det framkommit otrevliga saker om hur de har det och förhållandena hos Henne. Det var inte annorlunda igår:

Blåmärket,
Ett av barnen gick med ett blåmärke på ena kinden, precis under kindknotan. Det var rektangulärt till formen, ca 15*2 millimeter stort. Det är väl inget med det, de flesta ungar slår sig emellanåt, tänkte jag först. Sen frågade någon om märket och hur det hade uppstått.

Barnet låtsades först inte höra.

En fråga till, nu från farmodern. Tystnad. Sen:
-Jag ramlade i trappan.
-Jaha. Trappan därhemma, eller?
Tystnad. Sen:
-Nej i skolan.

Vad ska man tro när man vet att Hon har belagt barnen med munkavle om hemlivet och även pratat både "fosterfamilj i Värmland" och barnhem med dem?

Pengarna,
Vid den förra träffen överräcktes pengar till barnen från deras (biologiska) farfars mor. De var avsedda att göra något roligt för, och vi pratar om hundralappar per barn. Naturligtvis undrade farfarmodern vad de hade gjort med pengarna.

Ett barn berättade att mamman behövde barnets pengar till mat och kläder (åt sig själv) men att de två skulle på bio för dem nån gång. Pengarna räckte med råge till bio åt hela gänget.

Ett annat hade sparat pengarna. På banken, minsann. -Jaha. Vad kul. Har du eget bankkonto nu? Nej, kom svaret. Men dom sitter på banken och ger ränta.

På Hennes konto, alltså. Hur säkra är dom där?

och lukten
Barnen luktade! Det var inte tvål och nytvättade kläder, precis. Det luktade illa om håret från dem och kläderna, i ett fall trasiga, kan inte ha vädrats på månader.

Sån är Hon

Vi grattar i dag barnens farmor

Här fångad av ett av barnbarnen. Det är mycket likt, kan jag berätta. Minen är på pricken.

Annars
Har det varit en träff idag. Den gick mycket bra. Ungarna var glada och harmoniska.

Barnens farmors stående födelsedagsreplik:
Jag fyller år den första april och det är inget skämt.

Så är det.

Kommer Soc att agera?

Vi har ju med obehag konstaterat att Hon slår barnen. Hon far till och med fram hårdare mot dem än deras pappa är misshandelsdömd för. Vid den förra träffen med barnen kom detta till kontaktpersonens kännedom.

Soc
Hon skulle ta upp saken med Soc, något som pappan redan hade gjort. Pappan hade då inte märkt eller hört någon som helst respons från dem, men när k-personen agerade blev det resultat. Pappan fick nämnligen vid en kontakt med Soc i veckan höra att han ska veta att de bryr sig om rapporterna. Tro inget annat.

Att pappan är trovärdig borde de ha insett för länge sedan, men bättre sent än aldrig.

Bloggtorka

---

Om än ofrivillig. Denne skribent är opererad för ändtarmscancer för ett par veckor sedan och har det lite besvärligt med konvalecensen just nu. Detta leder till att jag måste ransonera mina krafter både mentalt och fysiskt. Men händer det något, så dyker det upp här. Värre däran än så är jag inte

---

Det finns goda fäder också

I dagens SvD läser vi Karin Thunbergs krönika, betitlad 'Från varje berättelse ropar barn på hjälp'. Det är en uppföljning på förra veckans krönika där ämnet incest och fäders övergrepp mot barn togs upp.

Thunberg har fått otaliga mail och brev med rena skräckskildringar, som jag inte betvivlar en sekund. Emellertid:

Det är mycket nu
I den offentliga debatten om skilsmässor, vårdnad och våld mot barn det senaste året så hängs rutinmässigt fäderna ut som barnmisshandlare och ansvarsflyende, olämpliga fäder. Kära Karin och alla andra som inte verkar tänka på saken:

Det finns faktiskt goda fäder också. Pappor som älskar sina barn och bryr sig om dem. Pappor som hunsas av sina ex och myndigheterna. Pappor som inte får träffa sina barn därför att mamman kommer med rena påhitt i syfte att svartmåla dem.

Kära Karin och alla andra som skriver om ämnet:

Det finns goda fäder också. Fäder som lever i iskalla motvindar bland annat för att media är så förbannat enkelspåriga.

Kära Karin och alla andra: Vänd gärna på steken någon gång. Den goda fadern finns där ute. Ni kommer inte att behöva leta länge.

Kanske bara lätta lite på skygglapparna?

Det här är grovt

Pappan och barnens farmor träffade ungarna i kväll. Det var födelsedag, och de överräckte presenter.

Pappan vill inte ha något umgänge med sina barn?
Det var den första frågan han fick.
-Que?.
-Jo, mamma har sagt att du har sagt i rätten att du inte vill ha umgänge med oss.
-Självklart inte. Tvärtom är det

Sån är hon

Det händer saker

---

-På flera fronter, tyvärr. Min konvalecens har inte precis gått på räls de senaste dagarna och jag har lite svårt att fokusera på ens vardagliga ting. Detta om detta.

---

Fosterhem i Värmland
Vem lär sina barn den klyschan?

Barnhem
Avskaffades i Sverige 1980. Dom kan det ordet också.

Say no more.

Utslaget

För snart två veckor sedan var det en förhandling i Tingsrätten. Det gällde den fortsatt interimistiska vårdnaden om barnen. Jag har berättat om saken här och även här.

Utslaget hade kommit redan när jag började skriva, men barnslig som jag är kunde jag inte låta bli att göra en liten cliffhanger av det hela. Som sänktes av Tycko Tryck. I kommentarerna till postningen om själva förhandlingen hade han helt rätt. Så här blev det:

Det finns för närvarande inte skäl att ändra det interimistiska beslutet av den 16 juni 2006

Så står det i utslaget. Kort och koncist. Frys läget och gilla det. Pappan får fortsätta att på samhällets nåder träffa sina barn fem timmar varannan vecka, och detta med en kontaktperson närvarande hela tiden. Tycko skriver så här i en kommentar (innan jag hade publicerat detta!)

Min spekulation att tingsrätten inte kommer att ändra något interministiskt grundar jag på att domstolen agerar inom vad man ser som barnets bästa med tillit att de sociala myndigheterna är involverade och också agerar därefter.

Domstolen anser alltså att om det skall till övergripande åtgärder så skall socialtjänsten stå för dessa i första hand, i andra hand domstolen. Man följer i princip samma linje här som i vårdnadsärenden över lag, man låter familjerätten göra en utredning och avge ett förslag som sedan står till grund för domslut.

Tinget litar alltså på att Soc gör sin grej, kan man säga.

Då vore det väl himla trevligt om Soc gjorde sin grej också

Plan B. Tingsrätten avgör -och Hennes advokat ljuger

Hämta kaffe. Buslång postning
Försöken att få till stånd en frivillig överenskommelse mellan föräldrarna om vårdnaden stöp alltså. Hennes sida kunde inte släppa det här med ensam vårdnad och barnens pappa kan bara inte gå med på detta. Så här avlöpte förhandlingarna om hur den interimistiska vårdnaden av barnen ska se ut fram till när det nu blir som vårdnaden spikas:
(Jag följer protokollet från Tingsrätten, men har kortat texterna en del)

Yrkanden och inställning,
står det i protokollet. Pappans juridiska ombud yrkar i första hand på att han får ensam vårdnad om barnen, i andra hand att parterna ska ha gemensam vårdnad samt att barnen bor hos pappan. I tredje hand yrkas att barnen ska ha rätt till umgänge med pappan enligt ett schema som landar på att barnen är med pappan i princip halva tiden.

SåChic: [Hon] bestrider, jämväl interimistiskt, ändring av Tingsrätten beslut den 16 juni 2006, dvs. samtliga av [Pappans] nu framställda yrkanden bestrids. (Märkliga skrivningar där. Men det här är in extenso från protokollet)

Grunder och sakomständigheter
Ombuden utvecklar parternas resonemang. Här följer ett par direktcitat ur protokollet som jag tycker säger mycket om dem. Först pappans ombud. Han är lite återhållsam och nästan stram i sin framställning:

[Pappan] gör gällande att det finns skäl att ifrågasätta slutsatserna i vårdnadsutredningen mot bakgrund dels av att utredarna, som varit inblandade i målet sedan det inleddes, tydligt har präglats av familjens konflikt, dels av vad som faktiskt har framkommit i utredningen om [Hennes] bristande lämplighet som vårdnadshavare

Det är angeläget och omedelbart påkallat att ett utvidgat umgänge snarast kommer till stånd så att [Pappan] kan få en större inblick i barnens vardag

Lägg märke till att ombudet inte spaltar missförhållandena som uppdagades i utredningen, bara säger att det har framkommit att Hon inte är lämplig som vårdnadshavare.

SåChic agerar på en lägre nivå. Hon spaltar påståenden, sanningar och rena lögner om pappan i syfte att smutskasta. Det heter t.ex att pappan vid ett tjugotal tillfällen har överträtt besöksförbud mot Henne och att hon därför har nödgats tillkalla polis. Det är inte riktigt sant. Hon har i och för sig ringt polisen om barnens pappa ett antal gånger, men något besöksförbud har aldrig varit i kraft vid dessa tillfällen. Detta bara måste SåChic vara medveten om. Därför anser jag att hon ljuger.

SåChic påstår också att

Vid flera kontakttillfällen har [Barnens pappa] uppträtt tydligt påverkad vilket skrämt både [Henne] och barnen.

Suck. Det är precis sådana påhitt som Hon drar till med när hon inte har något specifikt att komma med. SåChic anar nog att det är en fabel, men det låter ju bra. Så varför inte? Nåväl:

SåChic fortsätter med att berätta om BUP, som har stämplat pappan som en alkoholiserad våldsverkare för tid och evighet utan att ens ha träffat honom. Inga nyheter för oss. Konstigt nog tog SåChic inte upp det här. Ett trauma om något, som nog BUP borde ta tag i. Men det är ju mamman som ställde till det för äldsta barnet, så det är väl inget att tala om då.

Sen kommer ett magnifikt stycke:

—Angående påståendena om [Hennes] olämplighet som vårdnadshavare och vad som framkommit kring detta i vårdnadsutredningen kan konstateras att vårdnadsutredarna, trots dessa uppgifter, gjort bedömningen att [Hon] är den som bör tillerkännas ensam vårdnad om barnen

Jag tycker att det är intressant att SåChic talar i plural när det är en enda kvinna som står för v-utredningen. Jag har läst fram- och baklänges i den utan att hitta en motivering till att utredningen gick helt på BUP-s linje. Men mer intressant är nog att SåChic håller med om att utredningen verkligen inte ser bra ut för Hennes del. Men skam den som ger sig. Här kommer teamet Hon/SåChics motmedel. Jag föreställer mig att SåChic reste sig upp i sin fulla längd och tog fram brösttonerna:

—[C] har haft och har alltjämt en konflikt med [Henne] och de uppgifter hon har lämnat har hon lämnat enbart i syftet att skada [Henne] på grund av deras konflikt

Maktspråk, dyngkastning eller ren idioti? Var så god och välj.

Att en som verkligen stått på Hennes sida, Den Lille Bodyguarden, också har vittnat om fylla (på morgonen!) i vårdnadsutredningen passar sig inte att kommentera. Eller har Hon kommit ihop sig med honom också?

Det näst sista stycket i protokollet handlar om att barnes pappa bestrider det här med polis och att det som har framkommit den sista tiden om att Hon slår barnen lyfts fram, liksom samarbetssvårigheterna med kontaktpersonerna som har lett till att de inte ens vill träffa Henne under kontrollerade former.

Sista stycket i protokollet:

SåChic: [Hon] avfärdar alla påståenden om att hon skulle ha utsatt barnen för våld eller att hon har något alkoholmissbruk

Notera att SåChic plötsligt tar ut det gängse advokatavståndet till sin klient med sin formulering. De tidigare, om besöksförbud, polis och personkonflikterna stod hon helt bakom.

Tingsrätten tar sedan en vecka på sig att komma med utslaget: Hur kommer den interimistiska vårdnaden om barnen att se ut?

---

Fotnot: C, som förekommer i ett citat är alltså en stödperson på Soc som har arbetat mycket med Henne och barnen. Barnen tycker mycket om henne och saknar henne sedan hon försvann ur deras liv i samband med att vårdnadsutredningen lades fram. Det är samma "C" som är med i postningen om kontaktpersonerna.

Otroligt

I dag har jag berättat om den inledande delen av den förhandling Tingsrätten kallade till häromdan. P.g.a min sjukhusvistelse har det uppstått en eftersläpning i redogörelsen.

Förhandlingen (som ägde rum samma dag som min operation) är över och utslaget är skickat till de bägge föräldrarna den 15 dennes. I torsdags.

I kväll ringde pappan upp Henne och fick efter visst besvär kontakt på en mobil. (Den fasta telefonen hos Henne får ingen annan än hon själv svara i) Han ville diskutera vissa praktiska detaljer som har uppkommit i och med Tingsrättens utslag.

Det här är sant!
Hon hade givetvis fått utslaget hon också. Men Hon hade inte läst det! Hon frågade barnens pappa vad det stod och vad det innebar. Själv hade Hon inte 'haft tid' att läsa det. Wow.

Vidare: Samtalet övergick som så ofta till tjafs och konstigheter och det slutade med att Hon lade på luren. Trodde hon. Men man lägger inte på i och med att man lägger ifrån sig en mobiltelefon, vilket Hon verkade tro. (Barnens pappa är f.ö helt säker på att Hon var nykter)

Han fick en akustisk bild av Livet Med Henne via den frånlagda mobilen. Smått och stort. Det största var det har som vi har berättat om tidigare, att Hon mutar barnen för att inte berätta att de är ensamma hemma:

Upplägget är att något barn 'sitter barnvakt' åt de andra när mamman är ute, och får betalt för detta. Problemet är att Hon ligger efter med betalningarna till ett av barnen. Inte oväntat.

Sån är Hon

Förhandling del ett

Parterna för diskussioner om att träffa en överenskommelse, först enskilt och därefter under ordförandes ledning, varefter det konstaterades att det saknas förutsättningar för parterna att nå en överenskommelse

Så inleds ett protokoll från Tingsrätten. Det handlar om den förhandling som de kallat till i förhoppning om att undvika en huvudförhandling, eller vårdnadsrättegång. Förhandlingen ägde rum när jag var på sjukhuset, och utslaget kom i förrgår

Utgångsläget
Vi har redogjort för Hennes inställning. Här är den igen: Hon ska ha hela vårdnaden om barnen och deras pappa får umgänge med dem enligt ett överenskommet schema. Hon skulle kunna kompensera honom ekonomiskt för de veckor han har barnen, eftersom Hon ju i det läget skulle få alla bidrag.

Pappan kan inte gå med på att avsäga sig all vårdnad om barnen. Han är väl medveten om att det då blir i praktiken omöjligt att i framtiden få tillbaka den.

Förhandlingarna
Hon och hennes ombud SåChic från Fina Advokatbyrån var som vanligt likadant klädda, vilket gav dem en lite komisk framtoning. Men deras krav var inte så roliga.

Till att börja med var det inte krav de ställde, de erbjöd pappan i nåder att få umgås med sina barn. Att han skulle få någon som helst del i vårdnaden var inte att tänka på.

Hollywood
SåChic gjorde en plötslig framstöt à la Perry Mason (så gammal är jag) och skulle vända förhandlingen till en huvudförhandling i ett svep. Hon krävde att Tingsrätten gjorde dagens möte till en huvudförhandling som avgjorde vårdnadstvisten en gång för alla.

Tingsfiskalen sade dock nej till detta. Efter de enskilda samtalen ansåg hon sig ej helt 'objektiv'. (Pappan kommer inte ihåg ordvalet exakt. Betyder detta att hon redan då hade valt sida i målet?)

Så Chic vred runt valskvarnen ett par varv till genom att påstå att barnens pappa troligtvis har misshandlat alla barnen, inte de två han är dömd för. Att domen är överklagad nämnde hon förstås inte.

Så gick det på. SåChic anammade det mesta som Hon har kommit med det här året som vore det sanningar och inte egna påhopp. Pappans ombud fick gå in och korrigera det mesta, men SåChic brydde sig inte. Hon malde på i sin fåra.

Pappans ombud lade sedan fram de tankar som fanns om en gemensam vårdnadslösning och Tingsfiskalen

kunde konstatera att det saknas förutsättningar för parterna att nå en överenskommelse

Härnäst: Plan B -Tingsrätten avgör

En solskensnotis

Jag skrev igår att barnens cyklar hade punktering allihop. Det var fel, har det framgått. Däcken hade bara pyst ut över vintern. Det var det näst äldsta barnet som på eget bevåg kollade däcken och pumpade upp dem.

Inte Hon.

Punka

I dagens SvD står det att vintercyklingen ökar, och (förstås) att årets cykelsäsong är inledd. Här är det varken:

Barnens pappa gick förbi sitt förra hem i veckan och noterade att de andra ungarna på gården var ute och cyklade, men inte hans. En titt i cykelstallet: Alla deras hojar hade punka, på ett eller bägge hjulen.

Två högerskor
Ett par av hans barn lekte i sandlådan. Av någon anledning hade det ena fått av sig skorna i den relativt varma dagen. Pappan pratade en stund med dem som han brukar när han stöter på dem och allt verkade någorlunda bra.

Sen tyckte han att barnet skulle ta på sig dojorna. Så varmt var det inte. Då såg han att deras mamma hade släppt ut barnet att leka med två högerskor på fötterna. Undra på att ungen tog av sig.

Röstbrevlåda och SMS
Efteråt ringde han upp Henne och erbjöd sig att fixa barnens cyklar. Han lämnade meddelande i röstbrevlådan och sade även något om sin egen gamla cykel som stod där, bortglömd i bodelningen. (Den kan han för övrigt både ha och mista) Svaret kom per SMS efter några timmar

Din cykel mot min hårddisk

Inte en stavelse om det viktigaste i pappans meddelande: Barnen, cyklarna och punkteringarna.

Sån är Hon

Kontaktpersonen rappporterar våld mot barn. Gissa vems våld?

---

Tillbaka
Operationen gick som den skulle. Nu är det 'bara' en lite besvärlig konvalecens kvar. Åter till Hennes nya liv:

---

Förra onsdagen hade pappan en träff med barnen igen. Glädjande nog var det äldsta med även den här gången och det var den kontaktperson som nu är på fallet som tog barnen till pappans bostad. So far, so good.

Hon slår dom!
Vi hade ett inlägg om detta häromsistens. Vi uttyckte oss lite försiktigt, men nu kom samma utsaga återigen. Ett av barnen var i köket med pappan och berättade att Hon far ut mot barnen med både slag och örfilar så gott som dagligen.

Pappan har hört sånt förr, två gånger till och med. Han har tagit upp det med Soc utan att något synbarligen har hänt. Det är förvisso en svår situtation. Kanske Soc anser att pappan bara baktalar Henne med påhittade historier, kanske barnen tiger still när utomstående börjar fråga dem om missförhållandena i hemmet. (Vi har sett tecken på detta) Det är t.ex via tanklösa felsägningar som vi vet att Hon mutar barnen med pengar för att inte berätta om de kvällar de lämnas ensamma hemma.

Kontaktpersonen
nästan stormade ut i köket (efter hennes mått mätt) eftersom hon råkade överhöra barnets berättelse och berättade att det hon just hört kommer att rapporteras till Soc.

K-personers roll är ju att iaktta och rapportera, men att behöva rapportera missförhållanden hos den förälder som har vårdnaden och inte den som är tilldelad fem timmar varannan vecka med sina barn måste väl höra till ovanligheterna?

Men det är klart, det är ju Henne vi har att göra med.

Bloggpaus

Nu blir det en paus i Hennes nya liv-bloggen på en vecka eller så. Orsaken är att denne skribent ska in på operation för ändtarmscancer. I mitt fall blir det ingen titthåloperation, utan man kommer att öppna mig, ta bort den anfäktade delen av tarmen och sy ihop det som blir kvar. Prognosen säger att det just nu inte ser ut att bli påse på magen och man har inte hittat fler tumörer än den som ska bort. En får vara tacksam för det lilla.

Vad får ni ut om mig av detta?
Jag lånar med mig en liten DVD-läsare med skärm och har önskat mig två filmer att se. Dels Fellinis Roma, och dels Last Man Standing med Bruce Willis.

Vi ses!

SåChic telefonerar

Jag har tidigare reagerat på att de bägge föräldrarnas juridiska ombud enbart kommunicerar per fax. Det har visat sig bero på SåChic, Hennes advokat. I början av den här resan så ringde pappans juridiska ombud upp SåChic för att dryfta något och fick en brysk uppmaning att ta det per fax. SåChic har varit rätt arrogant i sina skrivningar och i det närmaste levererat diktat av olika slag det här året. Så har det varit, fram till häromdan.

Då ringde en närmast inställsam SåChic upp pappans biträde och ville prata vårdnadsuppgörelse. Vi har en tid känt med oss att Hon och SåChic gärna, hemskt gärna till och med, vill slippa en vårdnadsrättegång. De har räknat med att den förhandling som är utsatt till i mitten av den här månaden ska vara avslut på vårdnadstvisten.

Nu vill SåChic att parterna kommer till förhandlingen färdiga att skriva under!

Deras krav är i allt väsentligt vad Hon redan har framfört till barnens pappa: Hela vårdnaden blir Hennes, och pappan får umgänge mer eller mindre på Hennes nåder. (Hon har själv sagt att faktum att alla bidrag då skulle gå till Henne betyder mycket) Fast nu ska man knåpa ihop ett schema som parterna skall följa.

Eftersom avtal, utom möjligen skuldsedlar, i Hennes ögon sällan är värda papperet de står på så var min första kommentar till detta vad som skall ske när Hon bryter eller ignorerar avtalet.

Pappans inställning till det hela känner vi givetvis till, men den kan vi ju inte ta upp här förrän allt är klart.

Slippa förhandlingen?
Motparten vill alltså att förhandlingen i praktiken ställs in och bara består i att man skriver på och därmed får ett avslut på vårdnadsprocessen. Det handlar inte om välgörenhet från deras sida, var så säkra. Hon har ju den interimistiska vårdnaden om barnen efter en förhandling med närmast bisarra inslag och anklagelser förra året. Friska upp minnet med del ett här, och del två här. Det där med högläsning om barnamord står i en klass för sig...

Det är rimligt att anta att Tingsfiskalen har läst protokollen från det tillfället inför den stundande förhandlingen. Då kan man förstå att Hon och SåChic inte vill påminnas om den förhandlingen.

De vill nog inte heller påminnas om att Hon då kallade sig nykterist (ett skämt redan då), eller att Hon nu har Hemmahosare för att barnen över huvud taget ska få mat på morgnarna. Eller att det äldsta, så omsorgsfullt PAS-ade barnet i desperation ringde efter pappan en sen lördagskväll för bara ett par veckor sedan. Eller att två av de tre inblandade kontaktpersonerna numera vägrar att ens träffa Henne på förekommen anledning.

Det är ingen vacker historia som skulle rullas upp inför Tingsfiskalen.

Hemmahosare!

"Hemmahosare" är personer som hjälper till självhjälp, kan man säga. Tanken är att den som får Hemmahosare av sin Socialförvaltning ska tränas i att ta hand om sig själv i stort och smått och komma igång med det praktiska i hemmet efter t.ex en förlossning. Det är företrädesvis yngre och socialt svaga familjer som får denna hjälp vad jag kan förstå.

Eftersom Hon snart är medelålders så får vi väl definiera henne som socialt svag. Hon, som i socialtjänstens och Tingsrättens protokoll säger att hon skötte familjen på dagarna och arbetade på nätterna, har nu hemmahosare!

Med risk att vara förmäten så tror jag att ett av våra brev till Soc spelar en viss roll. Det var i höstas som vi fick klart för oss att barnen inte fick frukost hemma! Och hemmahosarna ska komma tidiga morgnar ett par gånger i veckan tills vidare.

Det var under ett snack om vårdnadssituationen med barnens pappa som Hon berättade om hemmahosarnas första instas i Hennes hem:

Köpa mat!
De, två stycken, kom på sitt första besök tidigt förra måndagsmorgonen. Det fanns inte en matbit hemma! "Alla var sjuka", hade hon förklarat det med. Det blev till att gå ut på stan och hitta något som var öppet och handla morgonmål till Henne och barnen.

Det där med att "alla var sjuka" ger jag inte mycket för. Och om Hon trodde att hemmahosarna är gratis hemhjälp från Soc så lär hon snabbt ha tagits ur den villfarelsen.

Hjälp till självhjälp och inget annat är det frågan om.

Om kontaktpersonerna

En kontaktperson skall närvara vid pappans träffar med sina barn. Det har Tingsrätten beslutat, liksom att pappan får träffa sin barn fem timmar varannan vecka. Det är Soc som utser kontaktpersonen och vederbörande skall vara godkänd av bägge föräldrarna.

K-personens roll är i det här fallet att hämta barnen från Henne, fara med dem till pappan och sedan närvara under de fem timmarna. Hittills har fyra olika kvinnor varit kontaktpersoner. Omsättningen beror faktiskt på Henne, så det kan ju vara bra att ha det dokumenterat inför framtida förhandlingar av olika slag tänkte pappan.

Han har nu av kontaktsekreteraren på Soc utverkat en sammanställning över de fyra kontaktpersonerna. (En av dem är anställd på Soc i en annan egenskap, så hon är inte med här var inte med i skrivelsen) Ur Sammanställningen blir då så här:

• A var kontaktperson 060622-060817. Slutade uppdraget pga annat uppdrag. Hon tillsattes i avvaktan på att en ordinarie kontaktperson skulle tillsättas.

• B var kontaktperson 060823-061030. Hon slutar sitt uppdrag då hon tycker att hon har samarbetsproblem med modern. Kontaktsekreteraren föreslog B ett möte på förvaltningen för att samtala om problemen tillsammans med modern. B avböjde ett sådant möte.

• C hoppade in 061101-061123 när B hade semester. Det var under den tiden som det kunde gå veckor mellan pappans möten med barnen.

• D kontaktperson 061124-070127. Hon slutar sitt uppdrag då hon tycker att hon har samarbetsproblem med modern. Kontaktsekreteraren föreslog D ett möte på förvaltningen för att samtala om problemen tillsammans med modern. D ville ej komma på det föreslagna mötet.

• A har åter ett uppdrag som kontaktperson hos familjen [Barnens pappa] fr.o.m 070201.

Av de tre ordinarie k-personerna har alltså två avsagt sig uppdraget pga samarbetssvårigheter med Henne. Här kan vi spekulera hur mycket som helst, men vi vet att Hon kan ha ett svårt, mycket svårt till och med, temperament. Vad som än skedde, så var det så illa att vare sig B eller D ens ville diskutera saken med Henne efteråt.

A, kan jag tillägga, har i vårdnadsutredningen påtalat det olämpliga i att modern tar upp föräldrarnas konflikt inför barnen.

Mamman snackar alltså skit om barnens pappa inför en kontaktperson, så mycket vet vi.

C då?
C är anställd på Soc i en annan funktion och har tillbringat mycket tid med barnen och Henne i egenskap av stödperson. Det är också C som i vårdnadsutredningen påtalade de missförhållanden avseende renlighet och alkohol som råder i Hennes bostad.

Vi tror, men vet inte, att C inte längre är på fallet efter sina uttalanden i v-utredningen. Barnen har i allafall inte träffat henne på länge.

Det viktigaste
Alla fyra har alltså sett pappan med barnen. Ingen av dem anser att det behövs en kontaktperson vid träffarna.