Dömd på grund av sitt kön.

En sak som jag verkligen har undrat över under hela den här resan är: Hur i all världen kan mynigheter och kvinnoföreningen köpa allt som Hon kommer med?

Allt, säger allting, som är negativt om maken tar de till sig utan att ifrågasätta ett nå.

En utläggning i en rättsförhandling om att det var Hon som skötte barn och hushåll på dagarna och arbetade på nätterna medan maken bara satt i ett hörn och var full, till exempel. Borde inte en sådan utsaga höja ett ögonbryn?

Det tycker jag nog att det borde göra på många. Men inte på den Socialsekreterare som i ett protokoll faktiskt har antecknat att Hon säger att hon inte kan ta hand om barnen själv.

Yes. Ni såg rätt. Vi har diametralt motsägelsefulla uppgifter om vad Hon har sagt till Soc och i rätten.

Ett exempel av många som man kan rada upp. Makens juridiska ombud har i en inlaga påpekat att den enda källan till uppgifterna om makens vederstygglighet är just Hon. Det finns inga andra källor i något material som vi har tillgång till, och det är en hel del numera.

Hur kunde det då bli så här?
Statistiken, svarar jag. Vi läser dagligen om hustrumisshandlande dårar och kvinnor med barn som har råkat verkligt illa ut. Min uppfattning är att varken Socialförvaltningen eller Kvinnojouren där vi bor har kunnat ta till sig faktum att den här skilsmässan inte är som alla andra.

Hennes make är ingen söndersupen våldsverkare. Han är en vanlig, hygglig kille med möjligen ett stort fel: Han är för snäll. Hon har fått komma undan med mycket genom åren.

Socialförvaltningen har betett sig som Genuspolitiskt korrekta robotar (särskilt En Viss Socialsekreterare) utan att ens tänka tanken på att ifrågasätta något som Hon har kommit med. Tvärtom, så har de till och med skruvat på beskrivningen ytterligare i en vårdnadsutredning.

En person på kvinnojouren har kallat hemmet för "en krigszon" i ett uttalande. Med en närmast Pavlovsk reflex hävdas att allt ont som skett är makens fel:

Hon är ett rö, en skör människa som har terroriserats i åratal. Denna bedömning kommer från en människa som inte ens har sett killen i fråga. Bara lyssnat på Henne. Men alla män är ju definitionsmässigt skurkar i hennes cirklar. (Kvinnoskyddet där vi bor är med i ROKS, om någon undrar)

Jag är inte feminist själv. Det trista med den ideololigin är i mitt tycke att den har ett existensberättigande. Kvinnor borde inte behöva särbehandlas. Så enkelt är det, för mig iallafall.
Folk är lika och ska inte dömas för sitt ursprung eller kön. En självklarhet för mig och många andra, kan tyckas.

Dock inte för de som kör den här händelseutvecklingen. Maken är dömd på förhand av dem.

Han har ju fel könstillhörighet...

PS:
Var sker nu allt detta? Tja. Här Kanske. Bara kanske. Vem vet?

The Little Bodyguard Strikes Again

Stan är alltså inte större än att det finns en reell möjlighet att fadern stöter på barnen som han i och för sig inte har besöksförbud på (Det finns ett makarna emellan), men någon umgängesrätt har han inte.

Detta hände igår igen. Maken kommer gåendes på en gata och möter då den bodyguard, en kille som är "resurs" åt ett av barnen i skolan, följd av de två äldsta barnen några meter efter. Bodyguarden (som egentligen är någon slags förskollärare) känner inte igen maken till en början, men det gör förstås barnen.

Fadern stannar och pratar med dem. De pratar med honom, och han försöker nå barnens farmor på telefon så att hon kan födelsedagsgratulera det ena efterskott (det andra önskar sig en MP3-spelare till sin kommande födelsedag)

Tillslaget
Bodyguarden skickar iväg barnen (som vet att Hennes vrede blir stor om de ens nämner att de har pratat med fadern) och ger sig på fadern med knuffar och tillmälen. Han behåller lugnet och ringer bara upp mig, som i telefon hör en agiterad röst som ropar att "här får du inte vara. Ge dig iväg" "Jag ringer polisen"

Jag får klart för mig att de är på allmän plats, en av stadens gator. Där får man faktiskt vistas. Bodyguarden tar upp sin telefon och går en bit bort. Han ringer. Polisen?

Fadern och jag enas om att han ska stanna kvar där han är, han har inte gjort något olagligt eller brutit mot det regelverk som gäller i deras skilsmässa. Tekniskt sett har Bodyguarden gjort sig skildig till ofredande eller kanske till och med misshandel, men det känns lite futtigt att gå vidare med en sån sak. Nåväl:

Där sitter han nästan en halvtimme i vårsolen och väntar. Ingen polis. Förstås. Ringde Bodyguarden och drog sin historia, så lade de förmodligen på i andra ändan.

Det är faktiskt inte olagligt att gå på en gata, käre lille Bodyguard. Inte heller har du rätt att avgöra om ett kort samtal är ett brott mot umgängesrätten eller inte, även om du tycks tro det. Även om så vore, så är det rikets lag som gäller. Inte din och Hennes.

Hur har dom det?

-Barnen alltså. Det kan man verkligen fråga sig. Att de äter och sover är väl egentligen det enda vi kan vara säkra på, även om Hon i ett protokoll har sagt att hon behöver hjälp med att handla och laga mat.

Städa kan hon inte heller, förresten. Vi har en anteckning där Hon säger att Hon inte kan städa "på grund av sin barndom", utan att gå in på detaljer.

Vi har alltså en kvinna som inte städar, inte handlar maten och inte lagar till den heller. Källa: Socialförvaltningen.

Att barnen lever under en oerhörd press, kan vi vara förvissade om. Vi vet att Hon har förbjudit dem att gå till sin fars hobbylokal (utom för att hämta saker åt mamma) och att hon har berättat för dem att fadern kommer i fängelse.

Vi har en polisutredning där Hennes anmälan om grov misshandel direkt skrevs om till "ringa misshandel". Det åker man knappast in för. Hon har faktiskt varit värre mot ett barn, än det Hon har anmält maken för. Hon är anmäld för detta, men ännu har ingenting hänt på den fronten. Barnen, var det. Jo:

Jag har sett tillräckligt mycket av hennes stil mot barnen genom åren för att kunna gissa något sånär på hur det har det.

Hon är en dominant och ganska påträngande person som lätt tappar humöret när hon inte har 100% kontroll. Det går ut över barnen, som belönas med snällhet bara när de beter sig som Hon vill. Annars är det gap, skrik och en och annan örfil som gäller.

Just det där att Hon skriker åt barnen i tid, otid och oftast för rena bagateller är ytterst obehagligt.

Att Hon mättar barnen med propaganda mot fadern har hon nekat till (tyvärr inte under sanningsförsäkran), men vi kan ta detta för givet.

Vi har ett protokoll där barnen beskrivs som så gott som sönderstressade. I ett annat minns ett av barnen inte ens vad lunchen bestod av, och det äldsta barnet malde moderns mantra om fadern som en robot. Tordes väl inget annat om det skulle stå någon mat på bordet den kvällen, kan jag tänka mig.

Hjärntvättade?

Jävligt nära, i alla fall. Till råga på allt skylls alla barnens symtom på fadern, när det är modern som har framkallat hela situationen. Och dessutom bygger på med sitt flammande hat mot maken.

Socialförvaltningen ser allt genom hennes ögon, Socialförvaltningen köper alla Hennes påståenden hur bisarra de än är, och Socialförvaltningen har gjort en parodi till vårdnadsutredning där hon föreslås ha ensam vårdnad om barnen.

Hur kan det då bli så här. Skarvar han inte nu?
Ett rimligt antagande, men jag har faktiskt varit mån om att inte ljuga eller hitta på. Allt i den här bloggen är beskrivningar av faktiska händelser och skeenden. Tolkade beskrivningar, javisst, men likväl faktiskta.

Min uppfattning är att både Soc och det skyddade boende hon höll sig på (helt utan anledning) är politiskt och statistiskt korrekta. De betraktar utan att tänka en självständig tanke alla män i äktenskapliga konflikter som skurkar (Skyddade boende-föreningen är mycket riktigt med i ROKS) och skulle de eventuellt inse att Hon inte är det offer som Hon utger sig för att vara, så kan de av prestigeskäl inte backa eller ändra uppfattning -utåt.

Det här står jag för:
Det som pågår är psykisk barnmisshandel, i praktiken sanktionerad av Socialförvaltningen. Vidrigt är bara förnamnet.

Och nu?

Den vårdnadsutredning som vi har läst och kommenterat är alltså inte världens mest osakliga. Allt som talar för maken i det material vi faktiskt har fått tillgång till (avSoc!) och som bevisligen är det som utredningen är hopsatt från, är förstås borta.

• Hennes tämligen rikliga alkoholintag nämns över huvud taget inte, trots att det finns med i journalerna


• Makens djupa bekymmer för barnens hälsa är borta. De äter fel, för att fatta saken kort.


• Hans bekymmer för barnens tandvård, likaså. Hon har fått för sig att Fluor är skadligt och vägrar sådan tandkräm, vilket inte är bra när bägge föräldrarna kommer från släkter med dåliga tänder. Vid ett tillfälle bokade Hon till och med av en tid hos en tandhygeinist med ett av barnen, utan att säga något till fadern, som alltså kom dit med ett barn och oförrättat ärende.


• Och en märklig, för att inte säga bisarr, post i utredningen : Utredaren skriver att lägenheten behöver "delvis göras iordning" innan Hon och barnen kan återvända från sitt skyddade boende. Kan tro det. Vi har aldrig sett den så välstädad och fin som innan maken lämnade den ifrån sig. Kanske Hon inte är van vid en välstädad bostad. I en journalanteckning om just renligheten i hemmet säger Hon att hon inte gillar att städa på grund av "sin barndom"(?). Detta är förstås inte heller med i utredningen.

Listan kan göras åtskilligt längre. När dammet har lagt sig, så kommer dels två enskilda tjänstemän på vår Socialförvaltning, och dels hela j-a förvaltningen att anmälas till JO och/eller Socialstyrelsen.

Trist är dett att se hur politiskt korrekta och/eller inkompetenta tjänstemän på Soc helt enkelt inte kan känna igen en ren p*****at när de möter en. Sånt borde väl höra till jobbet?

Dom till och med blundar för att barnen far illa. Utgifterna, snart sexsiffriga, kan vi lämna därhän. Det är barnen det gäller nu.

Det är allvar, kära Soc.

Dagen efter...

Lördagsmornarna för oss är ett lugnets tid, då vi dricker vårt kaffe och sen i princip inte gör något särskilt förrän vi har knäckt fredagens Kors & Tvärs, och ibland även Lördagskrysset. Det brukar ta en timme eller två.

Den här morgonen blev lite annorlunda. Korsordet hamnade åt sidan, och i stället gick vi igenom gårdagens material, vårdnadsutredningen och det fax som inkommit till Tingsrätten från Hennes juridiska ombud, SåChic. Det går inte att återge det i deltalj här, men det kommenterades i gårdagens postning. Och så har vi grävt i våra dokumenthögar...

Vi tolkar faxet som att Hon har backat från att dokumentera fler "grova brott" som maken ska ha begått, något som SåChic redan i mitten av Januari meddelade rätten att de skulle göra. I mitten av Februari anmanades SåChic och Henne av rätten att inkomma med sagda dokumentation före den 30 Mars, vilket alltså aldrig skedde.

Och nu mår Hon plötsligt så dåligt att Hon inte "orkar med fler samtal" med Socialförvaltning eller polis. Hon meddelar i stället att det som finns räcker för en fällande dom. (Det är sant! Hon funkar så.)

Det beteendet känner väl de flesta igen. Alla har väl någon i sin omgivning som får huvudvärk eller blir plötsligt sjuk när en situation, eller bara en diskussion, går fel väg.

Vårdnadsutredningen
Vi tog fram ett antal olika utskrifter som vi har har fått tillgång till och häpnade:

Så gott som hela jävla utredningen är klippt och klistrad ur gamla anteckningar och protokoll!

Utredarna har inte ens orkat rätta olika skriv- och stavfel. Inget som helst nytt material har tillkommit. Man baxnar!

Den enda aktiva redigeringen vi kan urskilja, är att Utredaren har koncentrerat två av barnens skildningar till ett barns skildring. Det ser då förstås mycket värre ut. Och att det av barnen som står fadern närmast är helt och hållet utelämnat, förvånar oss inte. Inte mycket från Socialförvaltningen förvånar oss längre, faktiskt.

Litterärt kan man ta sig sådana friheter, av konstnärliga skäl, men en Socialsekreterare får bara inte kondensera och ljuga på det här viset. Utvisning, anser jag. Ta bort vederbörande från fallet!

Spriten
En mycket råkig aspekt i den här historien är att Hon med en dåres envetenhet har hävdat att maken först "missbukat" alkohol. Sedan blav han "alkoholist" och nu har han "grava alkoholproblem". Alla verkar att köpa detta. (Vi räknade på vad det skulle kosta att dricka så mycket som Hon har påstått att maken gör. Det skulle han omöjligt ha råd med. Inte många andra heller)

Det faktum att Hon förmodligen dricker både mer och oftare än maken, har Hon lyckats hålla borta från materialet. På ett ställe (men förstås inte i vårdnadsutredningen) tillstår Hon "vissa alkoholnproblem" för sin handgångna på Soc, En Viss Socialsekreterare, som givetvis inte tar med detta någonstans.

Ett mantra blir en uppgift blir en sanning. (Nej, Hon är inte politiker. Så mycket kan jag säga)

Update!

[Detta är en genomgripande rewrite av det jag lade ut i går. Jag var så taggad och skrev illa då]

Nu har jag läst materialet som har passerat mellan de bägge ombuden. Av juridiska, spetsfundiga, skäl som jag inte ska gå in på här, så har vi nu tillgång till den vårdnadsutredning som lades till rätten.

Vi börjar med det SåChic skrev till Tingsrätten nu senast. Bakgrunden är att Hon och SåChic i månader, faktiskt, har hävdat att de ska komma in med kompletterande uppgifter om makens våldsbrott mot Henne och maken. Uppgifter om "allvarliga brott" och inte det som nu finns, ringa misshandel. Dessa uppgifter inkom aldrig och Tingsrätten hade väl tröttnat på att den utlovade dokumentationen aldrig kom. De hade passerat en deadline med veckor. Nåväl:

Hon, Henne i den här storyn alltså, har dragit tillbaka en "begäran av komplettering av förundersökningen" eftersom Hon och barnen "mår dåligt och inte orkar delta i ytterkigare förhör" Bullshit. Hon flyr undan. Som den värsta politiker eller börs-VD när frågorna blir för svåra. Vi ser sånt i rubrikerna jämtligen och stundligen.

"Maken är alltjämt misstänkt för brott likväl mot barnen som mot Henne" Bullshit. En än så länge obehandlad polisanmälan från Henne handlar om nackgrepp och skäll på barnen för dålig städnig. Då skulle i princip varenda förälder i det här landet ha gjort sig skyldig till barnmisshandel.

Dessutom så finns det faktiskt en polisanmälan mot Henne (som polisen med JO's obegripliga okej i och för sig låter ligga nederst i högen, men ändå) Allstå:

"Hennes uppfattning är att målet med stöd av bilagda utredningar är tillräckligt utrett" En juvel! Det är tydligen Hon som dömer och talr om för hur rätten hur den ska bedöma läget. Släng dej i väggen, Tingsrätten!

Notera att allt detta är SåChics formuleringar. SåChic kallar sig jurist och borde väl själv i så fall ha en uppfattning om det hela. I stället låter SåChic Hennes bedömnigar styra skrivelsen. Fast SåChic är noga med att ange Henne som upphov till yrkandena.

Lite märkligt är det, eftersom ju SåChic är juristen i den konstellationen, inte Hon. Låt mig ana ett litet avståndstagande från den GenusKorrekta feministen SåChic gentmot den fritt fabulerande Henne.

Några fler samtal eller förhör orkar varken Hon eller barnen med, eftersom de forfarande "är i behov av att bearbeta sina traumatiska upplevelser med maken" Det här påståendet ställer sig faktiskt SåChic bakom. Otroligt, egentligen. Köper hon vilka dumheter som helst bara för att de ser bra ut för den som inget vet om Henne, vilket faktisk SåChic borde göra vid det här laget?

Specialarbete och Gymnasiefusk
Juridiken, PUL, hindrar mig från att gå in i en detaljerad analys av den vårdnadsutredning som vi nu av skäl som förmodligen undgått Henne kommit oss tillhanda:

Kvaliteten på den är helt enkelt skrämmande dålig. Jag har i mina dagar deltagit i bedömningen av både specialarbeten på gymnasiet och 20- resp 40-poängsarbeten på universitesnivå.

Som bedömare av ett specialarbete skulle jag svepa texterna i divers sökmotorer och förmodligen hitta en hel del som är klippt och klistrat från olika andra arbeten. Därefter skulle jag harkla mig och be verderbörande anstränga sig lite.

Som kritiker av ett två- eller treterminsarbete, så skulle jag dra i stora larmklockan. Fusk! Plagiat! Kopieringar. Relegering.

Detta är också en skarp situation, inte akademisk. Det gör ju saken värre. Det handlar om barnens väl och ve.

"Utredaren" kan inte ens hålla isär barnens identiteter. Ett barns problematik rubriceras under ett annat barns namn. "Utredaren" kontaminasammanblandar rätt många skildringar som vi faktiskt har protokoll på.

"Utredaren" klipper och klistrar ur olika utredningar och samtal utan att själv se att det helt inte stämmer. Mycket går helt enkelt inte ihop.

I var och varannan mening nämns makens alkoholproblem (konsuntionen beskrivs i sådan flöden att han bara inte skulle kunna ha råd att dricka dessa mängder)

Hon, Henne, dricker som en svamp vad vi vet. I ett protokoll vi har tillgång till, så vidgår Hon faktiskt till En Viss Socialsekreterare att också Hon har alkoholproblem. Detta ser vi inte röken av i utredningen.

Utredaren har utelämnat kontakter och samtal med parter som skulle kunna säga något snällt om maken.

Enögt är bara förnamnet, kära En Viss Socialsekreterare. Vill du, så skaffar jag dig gärna en putsduk till brillorna. Det verkar du behöva.

Goda nyheter -och så förstås dåliga

Good
Nu har det framkommit att Hennes begäran om en tidigarelagd bodelning har avslagits av rätten. I stället har man satt en tid för något som kallas "samtal", dvs en ny muntlig förhandling nu i Maj. Slutförhandling om skilsmässan sker tydligen inte förrän efter sommaren.

Bad
Och så har Soc gjort en vårdnadsutredning, som SåChic faxade över till makens juridiska ombud. Detaljer ur den kommer kanske så småningom, men en sak har jag faktiskt svårt att tro på:

Socialförvaltningen har bara pratat med Henne och -Givetvis det här stackars barnet, det som gör allt för att mamman ska tycka om sig. Inte med maken, inte med något av de andra barnen eller förstås med oss. Man har arrangerat den helt och hållet på Hennes villkor.

Det är bara det här barnet som är 100% korrekt i Hennes ögon. Ett bara sluter sig i sig själv, och ett är mer eller mindre rebelliskt och törs (än så länge) visa prov på positiva känslor för fadern.

Helt jävla otroligt. Tjänstefel, kära Socialförvaltning, är bara förnamnet. Barnen lider, de plågas psykiskt av Henne och hela situationen och ni bara väljer "att inte ha med" dem i den förbeställda utredningen. De visar ju att Hon inte alls är den goda, kapabla och perfekta moder som Hon otvivelaktigt själv anser att hon är.

Annars
Det är födelsedag i den splittrade famlijen idag. Barnens farmor ville inte uppleva samma nesa som vid en tidigare födelsedag, så vi skickade blommor hem till barnet i stället.

Undras om Hon ens öppnar dörren för budet? Jo förresten. Det kommer Hon att göra. -För att se om det ligger pengar i kuvertet.

Vad ska jag tro, JO?

Den 6 april lade jag en JO-anmälan på polisen med anledning av att det hade gått hela 96 dagar sedan jag gjorde en polisanmälan på Henne för barnmisshandel utan att något hade skett. Ärendet var "aktivt" och åklagare hade beslutat om förundersökning, en förundersökning som ännu inte hade inletts.

Någon vecka senare hade jag inte hört något, så jag ringde. -Jodå, de hade börjat med ärendet genom att begäran in handlingar mm. Det var ju lovande.

Idag landade ett brunt kuvert på hallmattan. Exakt den trygga (eller skräckinjagande) bruna kulör som man förväntar sig från en Myndighet. Det var till och med maskinstämplat i rött på det gammeldags viset, med beloppet "005.10", i stället för "Sverige Porto Betalt" i en ruta eller något jämrans brevmärke. Sånt är något förtroendeskapande, ska ni veta.

Sen läste jag innehållet:

Handlingar har infordrats och granskats. Muntliga upplysningar har därefter inhämtats från polisen.

Vad som kommit fram vid min granskning ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.

Jag trodde inte mina ögon. Bokstäverna fladdrade och flimrade för mina ögon, precis sådär som man kan läsa om i böcker. Jag läste det en gång till. Jodå. Det stod så. Det var alltså inte fel av polisens förundersökare att begrava en en anmälan om barnisshandel. (Det har idag gått 109 dagar sedan jag gjorde anmälan utan att något har gjorts från polisens sida)

JO bifogade en liten bilaga med allmän information också. Först en allmän drapa om deras rätt att avgöra vad som ska tas upp till prövning, att JO och ingen annan avgör hur ett ärende ska föras vidare, att beslutet inte kan överklagas.

"[Granskningen] är i stället främst inriktad på tillämpningen av gällande regler för hur mål och ärenden skall handläggas" är för mig nyckelmeningen i detta.

Sen kommer sju punker med "Vanliga orsaker till att JO inte tar upp eller utreder en anmälan vidare. Ingen av dem har faktiskt bärighet på just min anmälan. Det finns i och för sig en punkt om "missnöje med ett beslut att inleda eller lägga ner en förundersökning eller att väcka eller att inte väcka åtal", som man kanske kan ta till sig. Emellertid:

Här har en åklagare faktiskt beslutat om förundersökning. Förundersökningen i fråga är ännu inte inledd. Där föll det.

Nu börjar jag likna en rättshaverist, jag vet. Slut med detta. Jag begriper bara inte JO's beslut. Take that, JO!

Låt mig få avsluta med en from förhoppning att En Viss Förundersökningsledare på grund av JO's frågor i alla fall plockar fram ärendet ur sin nedersta skrivbordlåda.

Barnet i fråga är nämligen det som står sin far närmast ska du veta. Det har det inte särskilt kul just nu, just av det skälet...

En oroväckande(?) tystnad

Gårkvällens händelser borde i normala fall ha utlöst ett fax eller två från Hennes jurist, SåChic, till makens juridiska ombud. Så skedde inte.

Inte heller blev det något av hotet om omedelbar bodelning häromdagen. Underligt.

Det värsta "inte heller"
Vi tömde ikväll några påskägg på godis, och jag lägger detta i en gotteskål på jobbet i morgon. Det blir svårt att hålla masken och dra en story om att vi råkade köpa för mycket godis i år, men det skulle bli ännu svårare att berätta om de barnbarn som nu är utspärrade från vårt liv. Tack vare Henne.

Det var barnen som skulle ha fått äggen med godiset.

Larmet Gick!?!?

I kväll siktade fadern ett antal barn som cyklade runt på gården utanför den bostad han just nu har besöksförbud på. Han var på väg till sin hobbylokal ett par hundra meter bort och noterade att två av dem inte hade hjälm.

Hans barn!

Typiskt Henne att strunta i säkerheten, det har hon alltid gjort. Maken är alltid den som har fått rusa ner när ungarna har cyklat utan hjälm.

Det barn som står fadern närmast fick syn på honom och de tog kontakt. Det andra barnet, helt klart PAS'at, flydde hem och larmade modern. Henne. Hon som "inte alls" hade påverkat barnen när det gällde fadern. Den människan ljuger lika obehindrat som vi andra andas. Nåväl:

Både fadern och barnets farmor (via telefon) fick en pratstund med barnet. Det framgick att barnen inte fick besöka hobbylokalen som ligger bara ett par hundra meter från lägenheten. Ingen överraskning, där inte. Sen kom det:

-Domstolen har sagt att du inte får träffa oss, sade barnet.

Helt fel. Tingsrätten har interimistiskt meddelat besöksförbud mellan makarna, och ett till där maken inte får besöka lägenheten. Umgängesrätten är Hennes. (Hon hotade med att om maken fick någon som helst umgängesrätt, så skulle Hon vägra att träffa barnen. Coachad av SåChick)

Farmodern upplyste barnet om detta, förstås inte i dessa vuxentermer. Men budskapet gick hem.

Barnet skiljdes gråtande från fadern. Jag satte mig att vänta på Hennes HyperIntelligenta Motdrag. En timme tog det.

Fadern ringde och berättade att polisen stod med en bil utanför hobbylokalen, men att de inte hade sett honom. Hon hade mycket riktigt larmat och förmodligen skrikit om övergrepp, besöksförbud och allt annat som Hon är kapabel till när Hon flipprar ur.

-Gå fram till dom, sade jag när fadern ringde.
-Va?
-Ja. Du har inget att dölja. Du har ju inte gjort nåt straffbart. Det är stilpoäng att presentera sig när man är eftersökt, vetdu.
-Du är inte klok. Jag tar en promenad och sen är dom iväg på nåt annat.
-Och efter det är dom tillbaka på kvällens runda. Ring 11414 och prata om du inte vill gå till station själv.
-Du är inte klok. Suck. Okej.
-Stilpoäng. Remember?
-Okej.

Bilen, som hade stått parkerad helt ologiskt snett bakom lokalen, slog på blåljusen och drog iväg på något. Maken ringde 11414. Operatören hade inte ett nå, som det heter, om honom. Hon till och med skrattade åt situationen att en presumptiv buse ville beställa hämtning.

Det fanns inget på honom. Polisen hade varit där för inte första gången, eftersom Hon hade fått honom intagen mer än en gång, men den här gången så var det i praktiken ett flasklarm. Hämtningen, beställd av Henne, var helt klart avlyst.

Jävlar i Helvete vad jag vill veta vad hon sa när hon ringde.

För att inte tala om vad barnen är ut för i dessa dagar.

PAS, UFR och Muren

Förkortningen står för Parental Alienation Syndrome, vilket innebär otillbörlig påverkan av barn i syfte att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Läs mer En mycket bra sajt, för övrigt. Hemsidan: UFR.

I det här fallet snackar alltså Hon ner maken inför barnen i syfte att de ska stöta bort honom. Det kan man lungnt påstå att Hon gör:

Redan 2004 hörde vi barnen berätta att pappa var en "demon" och mamman då förstås en "ängel". Det är till att ha höga tankar om sig själv. Liknande repliker har vi sedan dess hört relativt ofta. "Mamma säger att pappa är elak", typ.

Vi tog för vana att kontra med repliker i stil med att "vi tycker att det är mamma som är elak mot pappa" Barnet i fråga blev då svarslöst. Man kan undra vad det har sett därhemma, och hur de har tolkat detta.

Vid förhandlingen om interimistisk vårdnad fick Hon en fråga om Hon försökte påverka barnen. Hon nekade förstås.

Påsken är över
På vårt köksbord ligger några kuvert med påskhälsningar och en liten slant från barnens farmor. Hon hade hoppats på ett tillfälle att lämna över dem, men den Berlinmur som nu har byggts upp runt barnen förhindrar detta.

Det måste vara En Viss Socialsekreterare som har fått personalen på barnens skolor och dagis att vända sig mot deras far. Personalen har ju sett honom lämna och hämta i åratal, och borde veta att han inte är någon demon. En av dem har indirekt medgivit detta. -I ett lågmält samtal utan åhörare. Har det utgått en Generalorder i det sociala maskineriet om att barnens far ska stoppas?

Ett annat block i muren är häpnadsväckande nog barnens mormor, Hennes egen mamma som Hon har beskyllt för övergrepp och incest i åratal. Mormodern verkar vara hitrest (50 mil) mest varje helg, och barnens lekande utomhus övervakas faktiskt.
(Detta visade sig vara fel. Det var en "stödperson" vi såg.)

Ett tredje block är den lille Bodyguarden som Soc har parkerat i ett av barnens skolklass. Han har faktiskt vid ett tillfälle fysiskt motat bort fadern. Detta har man bara inte rätt att göra, och jag önskar att det hela hade följts upp juridiskt. Det fanns till och med ett vittne till händelsen.

Bodyguarden är naturligtvis inte officiellt någon slags väktare, han är en bara en övernitisk "resurs" i den klassen som nu har tre "resurser", varav en är läraren. Är sånt normalt?

Vad händer i veckan?
Till att börja med drar SåChic och Hon tydligen igång en omedelbar bodelning, som jag har spekulerat i här. En fjärde orsak kan möjligen finnas: Hennes ekonomi bara måste vara i splillror. Hon går på sjukpenning och bidrag, lägenheten kostar och Soc tänker förmodligen inte hålla henne under armarna hur länge som helst, hur gärna En Viss Socialsekreterare än vill. Hon måste ha kostat samhället sexsiffriga belopp vid det här laget.

En "oberoende" vårdnadsutredning ska eller har dragits igång. Det är lite oklart vilket, men det skulle inte förvåna om den genomförs utan att någon talar med fadern, som Soc har skött saken hittills.

Min JO-anmälan av De Sovande Poliserna har man redan börjat behandla. Det lär väl inte gå fort, men man kan ju hoppas att polisen börjar jobba med fallet, iallafall. (Gör Soc som de har gjort med annat material som inte talar för Henne, så kommer de väl att "välja att inte ha med" polisanmälningen i vårdutredningen. Såna är dom)

Och ett barn till fyller år i veckan. Den envetna farmodern lär nog göra ett försök att överlämna en present. Hoppas det går bättre än förra gången. Det är inte samma ställe, men det är där den nitiske Bodyguarden härjar. Ett tips i all välmening, lille vän: Ger du dig på barnets farmor, så ses vi i Tinget.

Tungt var det

De senaste dagarna har jag fyllt på med material bakåt. Jag skrev om Julen och om Nyåret. Det var då den här historien kom in i sitt nuvarande skede. Mycket av känslorna och stämningarna från de dagarna kom tillbaka. Det var inte kul, ska ni veta. Jag blev akut deprimerad.

Därav gårdagens lite bittra postning. Glad påsk på er, iallafall.

Var rädda om barn och barnbarn...

Glad Påsk :-(

Barnens farmor hade påskäggsutdelning på sitt jobb i dag. Chefen hade köpt för mycket godis, så han var snäll och gav det som blev över till henne.
-Ta hem det till barnbarnen, sade han.
-Tack, sade hon. -Det var snällt.

Problemet är bara att hon inte får träffa barnbarnen i fråga . Inte ens dagispersonalen låter henne göra det. Deras mamma, huvudpersonen i denna Blogg, tillåter inte detta.

Undras förresten om de får träffa någon utanför det lilla skyddade universum som hon har byggt upp åt dem? Det Stora Hotet är givetvis fadern, men vi finns nog också med på hennes skitlista. Om inte annat så hamnar iallafall jag där snart.

Så nu står vi här, två som inte är särskilt begivna på sådant, med 2,5 kilo påskgodis att äta upp i helgen.

Heders, JO!

Uppdatering:

I torsdags JO-anmälde jag polisens anmärkningsvärt senfärdiga handläggning av något så allvarligt som barnmisshandel. (Anmälan gjordes den 2 januari, åklagaren beslöt om förundersökning den 7 mars och ännu har inget gjorts!)

Jag hade väntat mig någon form av kvitto på anmälan som gjordes över webben, men inget kom. I dag kunde jag inte hålla mig längre, så jag ringde.

-Jodå anmälan hade kommit fram, fick jag veta. -Och de hade redan begärt handlingar av polisen!

Heders, JO!

Tidigarelagd huvudförhandling -Vad i allan dar?

De Andra, dvs Hon, har nu krävt huvudförhandling om vårdnaden av barnen och bodelning snarast möjligt, i stället för att gå med på en ny muntlig förhandling. Makens advokat krävde ju detta eftersom Hon och hennes ombud SåChic inte har kommit fram med ytterligare material än det som presenterades vid den muntliga förhandlingen.

Sagda förhandling gav Henne interimistiskt ensam vårdnad om alla barnen i väntan på det slutgiltiga utslaget, som ju kommer efter sex månaders boskillnad. (Stax före midsommar i det här fallet)

Det finns bara en källa till allt Hon påstår att hennes make gjort: Hon själv. Och Tingrätten, liksom några Socialsekreterare har köpt alla påståenden. Märkligt är bara förnamnet. Nåväl:

Varför skulle Hon plötsligt vilja ha bodelning och ett tidigt avslut på processen att upplösa äktenskapet? Den obligatoriska vårdnadsutredningen har inte ens påbörjats. Om dom inte gör den helt utan utan att tala med maken, förstås. Socialförvaltningen är i och för sig kapabel till sånt, har vi lärt oss. Tingsrätten också?

Det finns flera skäl:

• Hon är i desperat behov av material som finns i utrymmen som bara maken kommer åt just nu.
• Hon räknar med seger, vill flytta och behöver lägenheten som bytesobjekt. Maken står ju fortfarande för halva kontraktet.
• SåChich vet att brottsåtalet mot maken inte är något vidare (Nackgrepp och skäll) och tror att en mild dom inte skulle ge dem kött på benen i en kommande skarp förhandling om vårdnad.

Jag skulle föredra att man väntade med alla förhandlingar tills De Sovande Poliserna gör sitt jobb och genomför den av åklagare beslutade förundersökningen mot Henne.

Lite kul vore det nog att få se Hennes min när Polisen ringer upp och förhör henne om misshandel av sitt eget barn...

SåChic lever!

Texten syns inte så bra, men den går ut på Hon och SåChic nu plötsligt vill ha en tidigarelagd huvudförhandling och inte en ny muntlig sådan, vilket makens juridiska ombud krävde i förra veckan.

Min första tanke var då på den polisanmälan om barnmisshandel som ligger mot Henne. Förundesökningen är inte ens påbörjad trots att anmälningen gjordes den 2 januari och åklagaren beslöt om förundersökning den 7 mars. Saken är JO-anmäld, mest i frustration, av mig.

Att Hon är under förundesökning för våld mot ett (eller två) av barnen bara måste betyda något för Tingsrätten när den sedan tar sitt beslut.

Men polisen sover ju på saken...

Tystnad. Vad pågår?

Jurister verka faxa varandra i stället för att hälsa. (Faxar dom sina julkort också?) Hennes och makens respektive juridiska ombud har regelbundet faxat varandra när det gäller små och stora spörsmål mellan parterna under hela den här resan.

Det har gällt allt från nycklar till förråd (Ajabaja, Hon. Det är maken som hyr dom!) till krav på femsiffriga belopp för Hennes utlägg (Återkom med spec och kvitton, tack. Hon återkom inte)

Men den sista tiden har det varit tyst från Hennes sida. SåChic, som jag kallar hennes juridiska ombud, skickade härförleden ett beskt fax där Hon krävde att maken skulle sluta att uppsöka barnen eftersom speciellt ett av dem "blev mycket upprört" av att träffa fadern.

Tacka fan för det. Barnet hade inte tillåtits av vare sig Socialsekreterarna, kvinnojouren (De finns häROKSå) eller mamman att över huvud taget kontakta eller nämna sin far.

När detta äntligen sker, så blir barnet så klart positivt exalterat. Detta måste upplevas som en prövning för Soc och en plåga för modern. Ett barn som älskar sin pappa är ju inte ett politiskt korrekt barn i det universum dessa vuxna lever i.

Svaret på sagda fax var en amper påminnelse om att man faktiskt kan stöta på varandra slumpmässigt, och att det var det äldsta barnet som själv sökte upp fadern den där gången. Vad gäller överlämning av diverse material "hänvisas till tidigare kommunikation".

I tidigare kommunikation är de juridiska ombuden ense om att det är bara att faxa en lista på det den ena kräver av den andra, så överlämnas detta på överenskommet sätt.

Fast det gäller ju inte Henne, förstås. Hon har besöksförbud på maken (och han på Henne) och skickar då fram det äldsta barnet att hämta grejor från makens lokal (det var då jag ringde upp Henne och berättade att vi hade bytt lås på lokalen)

Till saken:
På hela förra veckan har makens jurist inte hört ett dugg från SåChic (Hennes ombud) SåChic är i vanliga falla rätt snabb med sina arroganta skrivelser där hon framför Hennes absurda påståenden och krav.

Just nu ligger det obesvarade faxrepliker och väntar på uppföljning. Inte heller har SåChic och Hon lyckats tillföra förundersökningen något. Den förundersökning som Tingsrätten hänvisade till i sitt interimistiska utslag i mitten av Mars.

Förklaringen kan vara så enkel som att SåChic begår ett utvidgat påsklov (men då hade hon väl meddelat detta?) eller bara vinterkräks lite. Den sjukan tar ju en vecka.

Barnens farmor anser att tystnaden är illavarslande, att det snart kommer någott av det värsta man kan föreställa sig från det hållet.

Men själv tror jag att det beror på att SåChic och Hon har samarbetsproblem. (Alla som har haft att göra med Henne får det, förr eller senare. Man klarar bara så och så mycket från en rabiat megaloman) Hon har ju kommit med mängder av påståenden och utfästelser som sedan inte gick att belägga på något sätt. Ingen lätt sak för en jurist som dessutom själv gått ut med några av dumheterna. Och de senaste faxen från makens ombud har ju inte varit bock-och-tack, precis...

Brevet -ett ljus i slutet av tunneln?

Ett ljus i tunneln kan ju lika gärna vara ett mötande tåg, men ändå:

Den sista mars skulle Hon och hennes juridiska ombud ha lämnat in kompletterande uppgifter som styrkte Tingsrättens interimistiska beslut att ge Henne ensam vårdnad om barnen till dess att saken var slutgiltigt avgjord.

Uppgifterna kom aldrig in. Motparten hade hotat med att förstärka brottsanmälan (som rör sig om skäll och nackgrepp) med "grova brott". Detta bidrog till det interimistiska domslutet, men enligt åklagaren har motparten [Hon och hennes lika rabiata ombud] dragit tillbaka den aviserade utfyllnaden av åtalet. Tystnad råder nu från den sidan. Åklagaren har meddelat att den som har hand om min barnmisshandelsanmälan mot Henne har lagt ärendet "sist i högen". Märkligt.

Så Chict. Låt oss kalla hennes juridiska ombud så. Så Chic. Inget mer om den saken.

De lyckades få Henne att ha ensam vårdnad om barnen och besöksförbud på henne och lägenheten för maken genom att komma med beskyllningar som de sedan själva inte ens försökte styrka. Man tar sig för pannan. Nåväl:

Ett brev från makens juridiska ombud har nu gått till Tingsrätten:

Den [datum] tillerkände tingsrätten [Henne] ensam vårdnad om parternas [X] gemensamma barn. Skälet härför var att det förelåg sådana motsättningar partnerna emellan som omöjliggjorde samarbete kring barnen. Den gemensamma vårdnaden kunde därför inte bestå. Tingsrätten förklarade att det var förenligt med barnens bästa att [Hon] i denna situation tillfälligt skulle tillerkännas vårdnaden.

[Makens] inställning och yrkanden kvarstår oförändrande.

Av det tillfälliga beslutet framgår att [Hon] genom sitt ombud jur kand [SåChic]senast den 31 mars 2006 skulle ha meddelat tingsrätten vad som skett i förundersökning.

I avsaknad härav och efter samtal med kammaråklagare [BÅ] den 31 mars 2006 får jag meddela tingsrätten följande:

Förundersökningen mot [maken] är avslutad. [Hon] har genom sitt målsägarbiträde begärt komplettering av förundersökningen. Denna begäran har av henne själv frånfallits. Något beslut har inte fattats i åtalsfrågan.

För tingsrättens kännedom får dessutom meddelas att [maken] gjort polisanmälan mot [Henne] rörande brott mot [ett av barnen]

[Maken] yrkar att tingsrätten ånyo prövar skälen för sitt beslut och snarast möjligt kallar till nytt muntligt sammanträde.

Förhållande att något beslut inte fattats i åtalsfrågan och att [Hon] dragit tillbaka sin kompletteringsbegäran måste tolkas så att den hotbild hon gett sken av inte har den vidd eller intensitet som uppgivits.

Barnen har varit utan deras far i snart fyra månader. Det kan inte anses förenligt med deras bästa att de på detta sätt fråntas all kontakt med deras far.

Tingsrätten har i det tidigare meddelade tillfälliga beslutet nekat [maken]umgänge med stöd av en pågående förundersökning. Förundersökningen är nu avslutad.

[Maken] gör gällande att det inte föreligger någon hotbild mot vare sig barnen eller [Henne]. Det finns inga omständigheter -utöver [Hennes] uppgifter- som ger stöd för någon brottslighet.

Tingsrätten har genom sitt tillfälliga beslut äventyrat [X] barns kontakt med deras far. Ett beslut som i allt vilar på moderns uppgifter om en icke utredd misstanke om brott. För barnens bästa måste ett sådant äventyrande -även om det är tillfälligt- vila på en än robustare bevisning.

Sålunda krävs nu, för iakttagandet av barnens bästa, att tingsrätten omprövar skälen för sitt beslut och omedelbart kallar till ny muntlig förberedelse.

Ord och inga visor, vänner.

Hon och hennes jur kand till ombud har alltså vunnit en delseger genom att utlova än värre brottsanklageler än de som ligger, utan att sen kunna få fram något. De anklagelser som ligger handlar alltså om skäll och nackgrepp. Samt att maken har hållit i ett av barnen som inte ville städa sitt rum.

Värt att påpeka är också att alla påståenden om hotbilder och våld kommer från Henne, enbart Henne och ingen annan.

Dessa Hennes konstaterat obestyrkta utsagor har kostat samhället åtslilligt, både i pengar (skyddat boende och detta på hotell tidvis!) och resurser som borde ha använts till de som verkligen behövde hjälp.

Socialsekreterarna i vår stad borde skämmas. De har inte ens kontrollerat Hennes påståenden, bara ångat på i en feministisk-politiskt korrekt ROKS-anda. Jag har talat med deras chef om ett par märkligheter i hanteringen. Chefen sade att så får det här inte gå till, jag ska tala med dem.

Om chefen snackade med sina medarbetare vet jag inte, men vi har då inte märkt något av detta utlovade snack. Ingen har kontaktat någon på makens sida i konflikten, trots att chefen i fråga sade att detta var rutin. Det är enbart Hennes ord som gäller hos de FemiNitiska socialsekreterarna i våran stad.

Dax för en ny JO?

PS Ja, jag vet. Hon är manipulativ och verbal värre, men soc har nu passerat den vanliga halveringstiden för hennes vänskapsrelationer med råge, liksom en etisk anständighetsgräns. Dax att tänka själva nu, kära socialsekreteriat!

Barnen far illa. Jävligt illa just nu.

JO!

Nu har jag gjort det. Lagt mitt livs första JO-anmälan. Det känns lite högtidligt att i god demokratisk anda använda sig av ett demokratins verktyg för att påpeka fel i myndighetsutövande.

Polisens myndighetsutövande.

Det var överraskande enkelt. Det gick att till och med att göra on-line. Bara fylla i blanketten på JO-sajten och trycka på SÄND i sista rutan så var det klart. Vad det handlade om? Det här.

Polismyndigheten (och åklagaren?) där vi bor har i praktiken låtit ett ärende om något så angeläget som barnmisshandel bara ligga och drälla i 96 dagar nu.

Jag lade anmälan i förmiddags. Undras hur snabbt det går?

Drömreaktionen från JO vore att dom omedelbart satte lite blåslampa på De Sovande Poliserna, men det är nog naivt.

Mardrömmen är att JO inte beaktar pågående utredningar och skriver av saken.
Mardröm två: JO tar sån tid på sig att allt är över när han agerar.

Som vanligt lär väl verkligeheten bli något mellan dessa poler. Vi får se.

Barnmisshandel -Hennes!

Vid ett tillfälle i mellandagarna tappade Hon humöret när ett av barnen tappade en smörklick på Hennes tallrik. Hon ryade och skrek (inget ovanligt) och tryckte ner barnet mot tallriken med ett hårt nackgrepp, så hårt att barnet grät av smärtan.

Detta berättade barnet för sin far (det hela tilldrog sig medan makarna fortfarande bodde under samma tak) samma dag. Fadern blev helt förvirrad och ringde mig. Vad ska vi göra, undrade han. -Ge mig luren, sade jag och fick hela berättelsen direkt av barnet.

Vi dryftade sedan saken under den hemska nyårshelgen. Det Hon hade gjort var kanske inte vad jag och min generation skulle kalla misshandel, men det var ändå grövre än det våld från makens sida som skildras i den polisanmälan och förundersökning som pågår mot maken, och som kan kosta honom vårdaden och all kontakt med barnen.

Jag beslöt mig. Anmäl!

Anmälan lades den andre januari i år, av mig. Jag började med att ringa in den, men när det visade sig handla om barnmisshandel så skulle jag inställa mig personligen på stationen. Så gärna.

Anmälan var förstås bara ett litet motstygn till Hennes förtal, lögner och fria fantasier, men ändå. En moder hade burit hand på sitt barn. Sånt är allvarligt, fick jag veta. Ärendet skulle omedelbart till en jouråklagare och jag skulle få återkopping.

Inget hände. Inget hände, och det hände inte ett dugg på den fronten. Jag levde i tron att min anmälan hade gått in i den stora utredningen, eftersom jag trodde att maken hade gjort en egen anmälan för samma händelse.

Häromdan fick jag klart för mig att så inte var fallet. Det fanns bara min anmälan! Vad är det då som gör att en barnmisshandelsutredning blir liggande?

Idag ringde jag om återkoppling. 96 dagar efter anmälningen. -Jodå den är "ej slutredovisad". Det betyder att den inte är nerlagd, tack för det lilla.

Handläggare MJ handlade anmälan i januari och lämnade ärendet till åklagaren, givetvis samma åklagare som har hand om de andra anmälningarna i denna pyttipanna.

Åklagare beslöt om förundersökning den 7/3. Den Sjunde Mars 2006. 67 dagar, sextiosju dar, efter anmälan! Ärendet gick till en förundersökare som har varit med i den här historien tidigare. Vederbörande har sedan dess inte gjort ett dugg.

Det trista (och konspiratoriska) är att ju längre just det här drar ut på tiden, desto mer vinner Hon på det hela. Varför? Jo, hon har just nu ensam vårdnad om barnen och desto längre man har detta, desto mer tenderar domstolar att döma till den tillfälliga vårdnadshavarens fördel eftersom den tillfällige vårdnadshavaren har haft barnen så länge.

Har den som nu har ärendet på sitt bord något emot maken? Ja, säger han. De kom inte alls överens när de pratade senast. Heller.

Att Hon är både direkt olämplig som mamma och dessutom oförmögen att ha hand om sina barn, och att både Hon och Hennes juridiska ombud ljuger och manipulerar så att det står härliga till, får inte bara mig att fundera på hur det gick till när självaste Polismyndigheten slog till bromsarna i det här fallet. Anmälan talar ju inte precis till Hennes fördel och det är bara bra om förundesökningen drar ut på tiden, så att detta inte kommer med när tingsrätten ska sätta vårdnanden.

Barnet har berättat för sin pappa att mamman ofta går så hårt åt barnet verbalt, men inte fysiskt, (än så länge!) att barnet gråter.

Barnmisshandel verkar inte vara så allvarligt för en del som för andra. MJ, åklagaren och En Viss Förundesökningsledare, till exempel.

Vem har numret till JO?

Telefonkuppen

Google är bra till mycket. Att hålla koll på en del av Hennes förehavanden, till exempel. Ikväll var hon på ett engagemang på stan, sponsrat och väl annonserat på nätet av hennes uppdragsgivare. De hade f.ö ersatt gaget med "ett lån" från dem till Henne, som Hon betalar tillbaka genom olika arbetsinsatser.

På så vis slipper bägge parter diverse skatter och avgifter. Så går det till i deras kretsar.

Barnens farmor kläcker iden: Vi ringer!

-Du är inte klok, säger jag. -Hon har lagt världens munkavle på all vår kommunikation. Dom lägger på luren direkt.

-Vi ringer!

Jag suckade. Hon ringde. Äldsta barnet svarade. Mamma (Hon, Henne) var mycket riktigt inte hemma. Dom hade barnvakt ikväll. Barnvakten hade inga synpunkter på att nån ringde upp och pratade med barnen. Bingo!

Det blev en mycket trevlig halvtimme, om än med lite smolk. Ett av barnen ville till exempel inte prata direkt med oss. Bara via budbärare. Men förslaget att vi gör om ett par saker vi gjorde förra året (sockrat med att få sitta fram med nervevad ruta) gick hem. Visst. Shure Do it.
Det äldsta barnet, det som Hon skickade fram så nesligen och skamligen, förklarade sig dock upptagen hela lovet.
-Lite senare då, frågade jag. Fullt medveten om att barnet i fråga inget ville hellre och att barnet lever under ytterst starka påtryckningar från Henne om att allt som inte kommer från Henne är både farligt och potentiellt våldsamt.

Tystnad. Tystnad. Tystnad. Nästa barn tog luren.

Barnet Som Tystnade gör i princip allt för att vara Henne till lags utan att få annat än skrik och vrål tillbaka. Det vet jag, som har sett det. Saken har gjort mig illamående i åratal nu. Ett annat barn har Mycket Klart för sig (hur? Tjat, örfilar eller värre?) att det inte är någon bra idé att prata med oss, men kan ändå inte låta bli att växla repliker med oss via ombud.

Jag kan bara hoppas att barnet inte far illa för att det över huvud taget kommunicerade med oss.

Och kvällens barnflicka har nog varit där för sista gången. Lita på att Hon har satt munkavle och uppringningskontroll på alla inkommande samtal efter detta.

Ombudet då?
Det barn som agerade ombud, är förstås det barn som fyllde år härom sistens. Det är också det barn som det ligger en anmälan (nej, två!) om barnmisshandel mot. Utförd av modern. Hon. Henne.

Fler ombud...

Maken var i sin lokal i går kväll, då det kom folk!

Det var ett par bekanta till Henne, som knackade på och sedan berättade att de ville ha material som fanns där, enligt Henne. Det var angeläget. Tyvärr, svarade maken. -Vad jag vet ligger detta i den lägenhet som Hon nu disponerar ensam.

De lomade av, besvikna. Vad det än var som de var ute efter, så var det tydligen viktigt. Men den här gången så var det iallafall inget av barnen som Hon skickade fram.

PS Maken ljög inte. Han vet att materialet ligger i bostaden. Men Hon har tydligen ingen koll på sitt eget hem...

Telefonsvararen

För några dar sen hade vi en uppringning med ett deprimerande innhåll från Hennes mobil, helt klart en oavsiktlig sådan triggad av diverse kroppsrörelser och det faktum att Hon bär sin telefon lös i fickan. Idag var det dags igen:

Hemkomna från jobbet hade vi telefonsvararen full av en konversation mellan Henne och en man. Dels är ljudet i svararen inte det bästa, inspelningen var också från en mobil som dessutom låg i en ficka. Det var med andra ord så gott som omöjligt att höra i detalj vad de pratade om.

Två människor går medan de pratar. Hon verkar (tyvärr) vara på gott humör. Så mycket uttyder vi. Tidpunkten för inspelningen är efter makens möte med Bodyguarden. Tyvärr kan vi inte ens med den bästa vilja i världen påstå att något element i den ca två minuter långa konversationen handlade om mötet.

Nästa oavsiktliga uppringing blir den fjärde. (Undras vilken position vårt hemnummer ligger på?) Kanske får vi höra Henne prata om något vi kan ha användning av då. För henne vore detta säkerligen "olaglig telefonavlyssning" oavsett att det var Hon som ringde upp. Sådan är Hennes Mega-EgoCentriska logik. Tro mig.

Det var iallafall inget av barnen som grät den här gången...

Bodyguard?

Häromdagen såg fadern till att två av barnen fick syn på honom och kunde umgås med dem en hjärtskärande kort stund. Vi vet ju förstås inte vad Hon tyckte om detta, eller vad som rörde sig i Hennes huvud när barnen kom hem och berättade att de hade träffat sin far för första gången på mer än 80 dagar. 82 för att vara exakt.

Idag fick vi en indikation.

Fadern, stimulerad av träffen med två av barnen häromdagen, gjorde samma sak med ett barn som inte var med då. Han uppehöll sig alltså i en miljö där han visste att man kunde råka på barnet i fråga. Mycket riktigt.

Barnet hade eskort!!

Samma(?) kille som Soc utsåg till avlönad fadersgestalt under den tid Hon hade tagit in på skyddat boende med barnen var med idag. Han var dessutom ganska brysk mot fadern, som fick behärska sig för att inte kasta lyra med den lille bodyguarden som hade mage att dra bort honom från det barn som han inte hade sett på 84 dagar. Det var klokt av fadern att avstå från motåtgärd. Det hade resulterat i blåljus. (Själv hade jag paketerat bodyguarden i närmaste papperskorg) Nåväl:

Modern kör helt klart ett hårt race på skattebetalarnas bekostnad. Samhället skulle knappast gå med på att ha en eskort till ett barn om det inte förelåg en seriös hotbild. Skulle det föreligga en seriös hotbild, så skulle fadern haft besöksförbud på barnen också. Och suttit i en piketbil omgiven av stadiga konstaplar vid det här laget. Hon har försökt med detta tidigare utan att lyckas.

Hur fick hon då till detta? Fältet är vid öppet för spekulationer:

Gissningsvis fick hon spelet när två barn kommer hem och berättar om sitt möte med fadern. (Ingen svår gissning, men ändå) Lika gissningsvis, så ringde hon förgäves runt och beställde besöksförbud och/eller försökte få honom intagen. Hade detta lyckats, så hade vi vetat detta nu.

Vad gör då en skogstokig mytoman i detta läge?

Till att börja med listar Hon ut att pappan vill se ett barn till på nära håll. Detta måste stävjas!

Hon ringer vidare, (Det är en verbal och manipulativ figur vi har att göra med) och får till slut fram den faders- eller manlige gastalt som Soc tillhandahöll under deras skyddade boende. Så även nu. Sagda gestalt var helt klart beredd på att barnet kunde få syn på sin far, och agerade med berömvärd snabbhet. Gissningsvis på hennes order.

30 sekunder fick de tillsammans, fadern och barnet...

Födelsedagen

Ett av barnen fyllde år i går. Barnets farmor ville överräcka en present, men det gick ju inte för sig. Det var den incidenten, bara en av tusenden och åter tusenden (så känns det iallafall) av Hennes kränkningar, lögner och skändningar som faktiskt triggade den här bloggen.

Barnets far skickade då ett grattiskort c/o dagiset. Nu har det flutit in en rapport. Tänk på att han inte har besöksförbud på barnen, vilket Hon och en till (Soc eller Hennes juridiska ombud? Det finns bara dom två att välja på) faktiskt har ringt runt till berörda skolor och dagis och uppgett. Bara det! Nåväl:

Fadern gick i morse till den park som barnet och ett yngre syskon var i med sin dagisgrupp. Han lät sig bli upptäckt. Bägge två stormade fram till honom. Ett par ur personalen, som numera är uppdaterad avs besöksförbudet, såg på men lade sig inte i. Helt klart ringde en av dem till någon, gissningsvis chefen, och meddelade vad som stod på. Ingen åtgärd. Tack för det!

Barnet fyllde igår. Barnet frågade efter farmor och presenter. Barnet hade hållits hemma på sin födelsedag. Barnet hade inte fått något kort.

Jodå det hade kommit fram i tid, berättade personalen. -Och det hade överlämnats till modern, som alltså inte hade lämnat det vidare till barnet. Kul typ.

Lite information framkom dock:

• Hon har tydligen en barnflicka nu (som bara måste vara bekostad av Soc. Hennes ekonomi måste vara i upplösning nu)
• Barnen tror att de ska flytta. I så fall lämnar Hon lägenheten vind för våg. Hon har ingen möjlighet att använda den som bytesobjekt så länge bodelningen inte är klar.
• Mamman har sagt att pappan kommer i fängelse (För ett nackgrepp? Tro´t den som vill)
• Mamman hade lovat barnet en kanin som husdjur när de kom hem igen, men det löftet har tydligen svikits. (Henne i ett nötskal: Lova runt och hålla tunt)
  

När fadern gick efter kanske en halvtimme, kunde han höra hur personalen sade till barnen att han hade "skött sig bra" mot dem.

Han har faktiskt, till skillnad mot Henne, aldrig gjort något annat, kära personalen på Dagiset.

Det borde ni, om några, veta

Vad händer? -och mera Bad News

Det väntade bombardemanget uteblev. Vi trodde att Hon och hennes ombud skulle bombardera makens ombud med fax och krav på än det ena och än det andra efter söndagens förnedrande upplevelse för henne.

Inte nog med att hon skickade fram sitt äldsta barn för att smyga på lokalen och gå in om den var tom, vi fick reda på detta och jag ringde upp och informerade henne om att låset var bytt.

Hennes motdrag, att ånyo hota mig med datorerna känns lite krampartat. Saken är ältad och klar vad både mig och Hennes åklagare anbelangar. Det blir inget åtal, men hon tjatar väl till sig något. Vi får se.

Bad News (igen)
Dock kom det en annan nyhet igår. Soc har gjort en preliminär utredning, Lv5 tror jag att det heter. Inte nog med att den är gjord av den tjänsteman som fullkomligen äter ur handen på Henne och förmodligen är en av dem som anser att alla män är djur, oavsett att till och med ROKS numera tar avstånd från formuleringen. Maken får inte läsa den!

En vårdnadsutredning får inte läsas av någon som inte har vårdnaden av barnen. Det låter ju rimligt, men här har vi ett läge där Hon har hotat och ljugit sig till en interimistisk dom som ger henne vårdnaden till alla barnen och därmed får maken inte läsa den eller ges möjlighet att kommentera den.

Man baxnar. Enda möjligheten att utredningen öppnas för omvärlden är att Hennes sida lägger fram den som bevis i den rättegång som slutligt ska avgöra vem eller vilka som får omvårdnaden om barnen. Det är så dags...

Maken fick ovanstående när han ringde en tjänsteman och ville diskutera de anteckningar som han ändå har fått ut. Sedan detta:

-Vi har valt att inte ta med detta
-Varför har ni inte tagit med varken X, Y eller Z, i anteckningarna frågade han -Inte har ni pratat med alla barnen heller?
-Vi har valt att inte ta med detta, kom det iskalla svaret.

Que? Soc "har valt" att inte ta med material som talar till makens fördel, vilket samtal med både X, Y och Z hade gjort. Vi vet också att inte hela barnaskaran har köpt Hennes skräckpropaganda om deras egen far (som de faktiskt har känt i hela sitt liv och nog ännu har kvar en egen uppfattning om, trots Hennes skrämselpropaganda och lögner)

På vilka grunder har Soc "valt att inte ta med"? Sådant får inte ens de inblandade reda på. Tjänstemännen väljer enväldigt efter eget godtycke vad de ska ha med i materialet. Hennes påståenden, påhopp, hel- och halvlögner är förstås överallt i det material som vi har fått se. Nästan inget som möjligen skulle kunna tala för hans sak.

Barnens farmor, till exempel, ringde upp en av dessa tjänstemän och pratade i en halvtimme om det hon har sett och upplevt i det havererade äktenskapet. Hon citerades i en mening på exakt fyra ord. Fyra ord.

Ett två tre fyra.

Så lång är meningen som sammafattar ett halvtimmeslångt samtal. Tror ni att den var till makens fördel?

Expeditionen som gick snett

Igår ringde maken från sin mobil. Han var på väg till bussen, men hade sett det äldsta barnet gå med en tom barnvagn till den lokal som han hyr. Han har besöksförbud på Henne och lägenheten, men inte på barnen.

Då var det riskfritt att prata med barnet, som gick runt utanför och tittade om det var någon inne i lokalen. Pappan gick fram och hälsade. Svaret var att "jag vill inte tala med dig", inte helt oväntat från en som har levt under Hennes propagandaparaply i 79 dagar.

Barnet vände hemåt med oförrättat ärende.

Det hade ändå inte kunnat bli någon hämtning av vad det nu var som fick Henne att skicka fram sitt eget barn i en så känslig aktion som att i praktiken bryta mot ett besöksförbud och överenskomna procedurer. (Se nedan). Vi bytte nämligen låset till rummet i fråga för flera veckor sedan, den 16 januari. Hon hade inte fått veta detta ännu, men nu verkade tiden mogen. Sagt och gjort:

Jag ringde upp Henne i lägenheten.

Hon svarade.
Jag hälsade och presenterade mig.
-Tystnad.
Jag sade att jag har fått veta att hon skickar fram ombud till lokalen.
-Tystnad.
Jag förklarade att det inte var en bra ide, eftersom låset är bytt.
-Tystnad.
Jag berättade att detta var med hyresvärdens medgivande, och att detta har skett med anledning av att Hennes namn inte finns på kontraktet.
-Tystnad. (Nästan, iallafall. Det hörs ju när man andas med öppen mun)
Jag förklarade att det vore bäst att hålla sig till överenskommelsen, som innebär att hennes advokat faxar en lista på det Hon kräver till hans advokat och att sakerna sedan ställs ut vid en överenskommen tidpunkt.
-Tystnad (Nästan)
Jag drog en snabbrepris på det jag hade sagt.
-Andningsljud.
Okej?
-Tystnad. Andningsljud.
Jag lade på.

Det är skamligt att skicka fram sitt barn till att hämta saker i en lokal som Hon inte har tillträde till, tycker jag. Dessutom handlade det tydligen om så pass mycket att det krävdes barnvagn att dra i.

Sagda barn är dessutom enligt både Henne och Soc rädd för fadern. Men det är typiskt för hennes sätt att agera. Något som hon behövde i lokalen var viktigare än barnets välmående, viktigare än att utsätta det för risk (hennes officiella bedömning om faderns attityd) och viktigare än hålla den överenskommelse som faktiskt finns mellan parterna om hur överlämning av motpartens ägodelar ska gå till.

Jag behöver nåt. Gå och hämta det, unge. Skit i att han är farlig för nu är det jag som ska ha nåt. Tänkte hon så? Hon, som upprepade gånger har framställt maken som ett hot mot hela familjen. Nåväl.

Revenge! (på Hennes vis)
En halvtimme senare ringer Hon upp mig. Samtalet gick ungefär så här:

-Tänker du lämna tillbaka hårddisken, sade hon.
-Nej. Den är min egendom, svarade jag.
-Informationen på den äger jag.
-Det räcker med att en jurist läser lagen för mig så åtföljer jag det hela, svarade jag. Det är vad jag har sagt under hela den här resan.
-Jag ska åtala dig för det, sade hon. -Vill du bli åtalad?
-Vi ska väl inte öda rättsmaskineriets resurser på såna saker, svarade jag. -Det räcker med att jag får veta vad som gäller. Jag har till och med pratat med åklagaren om det här.
-Har du? Med XX?
-Just det. XX tyckte att jag skulle lämna materialet till dig som någon slags välgörenhet. Men jag är inte lagd åt det hållet.
-Så du är inte rädd för åtal då?
-Nej. Du får nog stämma mig eller väcka enskilt åtal, vad jag kan förstå. Det är svindyrt, kan jag berätta. Förloraren betalar dessutom alla kostnader.
-Jag ska åtala dig.

...ungefär så förlöpte det. Hennes formulering "Jag ska åtala dig", säger en del om Hennes ego och självuppfattning. Det är till att börja med en åklagare och ingen annan som väcker åtal. Man ringer inte bara upp någon och beställer ett åtal, som hon tycks tro.

Sen har jag faktiskt dryftat saken med den åklagare som är på fallet, och han verkade inte särskilt intresserad av just det här eventuella brottet. Mer om saken står att läsa här.

Det här andades desperation. Vi får väl se...

Mörkläggning pågår

Nu har det hänt igen -maken har blivit kontaktad av någon som trodde att han hade hand om barnen.
-Tyvärr, svarade han. -Jag är i skilsmässa och har besöksförbud just nu.

Den andre, en annan pappa, beklagade och sade att han inget fått veta.

Ännu en indikation på att Hon mörkar på det som pågår. Med benäget bistånd av dagispersonalen den här gången, verkar Hon hålla ner den pågående historien för omvärlden.

Inte ens den kvinna som Hon kallar sin bästa vän vet om saken, så här tre månader in på splitten. Maken träffade henne på en buss och de pratade lite. Det visade sig att Hon inte hade berättat för sin "bästa vän" om den pågående skilsmässan och det skyddade boendet.

Just det skeendet har rullat sen nyår. Skäms Hon för det hon håller på med?

Det skulle jag göra, ialla fall.

En uppringning

Vid pass halv tio på förmiddagen ringer vår hemtelefon. Nummerpresentationen anger Hennes mobil! Vafalls?

Det är andra gången, faktiskt. Hon bär sin telefon lös i fickan och då är det lätt hänt att sätta av ett kortnummer med olika kroppsrörelser. Vårt, till exempel. Jag svarar.

Förra gången, för en tre-fyra dar sen, hörde man bara allmänna ljud som från en buss eller något liknande. Inga repliker eller högtalarröster. Nu var det värre. Åtskilligt värre.

Jag hör hur hon skriker "LÄGG AV NU" och ett barn som gråter. Det yngsta, låter det som. "SLUTA NU". Gråt. Mera gråt. "LÄGG AV!" Gråt igen.

Mitt hjärta blöder.

Ett möte på stan

It is bound to happen, som det heter. Förr eller senare skulle det inträffa, och häromdan så kom det:

Stan är inte större än att detta bara måste ske förr eller senare: Maken kommer gående på en gata på väg till ett avtalat möte och möter en dagisgrupp som han känner igen. Två av barnen går ju där! Men var är dom? Där!

I en barnvagn längst bak i ledet. Den medföljande personalen känner förstås honom, han har ju lämnat och hämtat barnen där i åratal. Men den här tjejen beter sig lite underligt.

Hon vänder barnvagnen och drar sig bortåt. Konstigt.

Maken går fram. Vagnen är svårmanövrerad i snögloppet, så hon hinner inte långt. Han går ner på knä och hälsar på dem. De blir stormförtjusta. De har ju inte fått träffa honom på typ 60 dagar nu.

Personalen beter underligt. De känner ju honom sen åratal och vet hur han är mot barnen (och dom mot honom!), men nu behandlas han som en främling. En icke väl sedd sådan.

Maken pratar lite med en av dem. Dom tror att han har fått besöksförbud på barnen!

Det är förstås Hon som har ringt runt och varskott dagis och skola om det interimistiska beslutet från tingsrätten om att det är Hon som har ensam vårdand om barnen.

Som hennes kugghjul greppar varandra, så kommer det förstås ut som om maken har besöksförbud på barnen.

När maken lämnade barnen i snöyran, var ett hjärtskärande Paaaaappaaa! det sista han hörde.

Värre blir det:
Maken ringer förstås efteråt och underrättar dagis och skola om att han inte alls har besöksförbud på barnen. En person som han pratar med försäger sig, och berättar att de har fått två uppringingar i ärendet. Sen vägrar vederbörande att säga varifrån den andra uppringningen kom.

Uppringningsmysteriet
Att Hon skulle ringa runt med osanningar är inget som förvånar någon. Sånt finns i Hennes personlighet, kan man säga. När Hon dessutom seglar i medvind sedan Tingsrätten köpte hennes historier och gick på hennes hot (om att vägra träffa något av barnen om vårdnaden inte skulle komma helt och hållet på henne) i sitt beslut, så växer det väl i skallen på Henne och Hon tror väl att Hon kan komma undan med allt möjligt nu.

Varifrån kom då den andra uppringningen med samma felaktiga, för att inte säga falska, information? Vi vet att Hon har två mycket motiverade hjälpare. Den ena är den person på Soc som så systematiskt styrt handling och information Hennes väg. Den andra är arvoderad för samma sak och är Hennes juridiska biträde.

Sagda juridiska ombud ljög i förhandlingen i Tingsrätten om graden av misshandel i polisamälan. "Ringa" var plötsligt "Grov och systematisk".

Soc-personen agerar i något slags feministiskt manshatande, ROKS-korrekt nit. Då kan man mycket väl ljuga om besöksförbud. Det är min kandidat.

Det juridiska ombudet är en kall och aggressiv människa, helt klart beredd att gå mycket långt (löngnerna!) för att få igenom sin sak. Men ändå, jag tror inte att personen i fråga skulle ägna sig åt sådana barnsligheter som att sprida lätt genomskådade lögner.

Soc-personen är min uppringningskandidat. Måhända kan det ha skett i dumhet, eftersom vi har sett prov på bristande bildning därifrån tidigare. Men det kan också vara ett semantiskt missbruk:

Termen "umgängesrätt" uppfattas olika av jurister och lekmän. Juridiskt handlar det om det vi andra kallar vårdnad, men uttrycket är ju byggt på orden "umgänge" och "rätt" och tolkas då förstås av de flesta som om det handlade om rätten till umgänge över huvud taget.

Soc-personen kan ha varit ovetande om dessa spetsfundigheter, men å andra sidan så får man väl ställa krav på att Soc håll sin personal något så när informerade om elementa i familjerätten.

Tänk om Soc-personen medvetet missbrukade uttrycket utan att förklara det? Farligt nära lögn vore det...

Låset

Bägge makarna har nyckel till den lokal som de använder för olika syften. Emellertid står kontraktet på maken, och enbart maken. (Som inte har fått se sina barn på 17 dagar nu) Hon har inte visat ett spår av intresse för att betala, bara skickat ett SMS där Hon krävde att lokalhyran skulle betalas.

Det förblev förstås obesvarat. Lite snack med hyresvärden och en jurist. Okej? Helt okej. Ett besök på ett byggvaruhus. Medtag mejsel. Hade inte du en skruvdragare? Visstja.

Done!
Låset är nu utbytt. Hon har inte längre tillträde till lokalen i praktiken heller. Det känns rätt bra, faktiskt.

Ska vi tala om det för Henne? Näe. Hon kan väl få det på det svåra sättet, att Hennes nyckel inte längre passar när hon kommer dit och snokar nästa gång.

*garv* (det första på länge)

The very beginning

Det hela började förstås när de träffades, men just det här skeendet kan ha tagit sin början för kanske tio år sen. Då bodde de ihop och allt verkade frid och fröjd. Tills:

En leksak som drevs av elektricitet visade sig enligt Henne vara en avlyssningsutrustning. Ut med den! Familjen avlyssnades, och inte nog med detta: Barnen fördes bort av okända (makter?) som förgrep sig på dem varje natt (nästan, iallafall)

Huruvida bortförandena och övergreppen upphörde i och med skrotandet av avlyssningsleksaken vet jag inte.

Samma jul: Hon begick ett inte så lite seriöst försök att möta sina demoner genom att hoppa ut genom ett fönster och söka dem på nervägen. Demonerna välkomnade dock henne inte denna gången, så det blev en lång och ihärdig terapi på vår egen planet i stället. Sex måndader, typ. Bucklan i pannan syns ännu i denna dag och sägs bero på en trafikolycka. Sant, så länge man tänker på att också demoner trafikerar vissa personers liv.

Eller var det här som det sket sig?
I Juni 2005 beordade Hon tömnng av barnens sparkonton. Familjens ekonomi var helt under isen. Hennes karriär varkade ha gått i stå och sommaren stod för dörren. Dom bidrag av olika slag som Hon levde på verkade inte riktigt räcka till...

Nåväl:
Hösten 05 var inte nådig för någon inblandad. Drajorna, som i vanliga fall blandades 30/60 blev nu 60 gin och 30 Dry Martini i barnens saftglas (eller vad som nu fanns till buds att dricka. För det mesta vodka) och Hon tyckte att det var dags att förnya samlivet. Sagt och gjort:

Inte mindre än två förhållanden utom äktenskapet inleddes. Ärlig som Hon var, berättade Hon för maken om att hon träffade en annan. Givetvis hade de inte sex, enligt Henne.

Maken blev med dator, en modern sak som kunde både WLAN och DVD. Familjen hade ett antal datorer av lite äldre modell, men det här var en värsting i sammanhanget. Hon (vars säkert fem år gamla bärbara var helt överkörd, fulltankad av spy- och malware samt hårddisköverlastad) blev givetvis lack på det hela och hotade mer än en gång att kasta ut sagda maskin och några till "genom fönstret".

Mer här.

To be continued...

Nånting fick...

..bägaren att rinna över.

This is the start of the whole shit:

Sagda nånting var att ett av barnens farmor i all ödmjukhet ringde dagis och undrade när det passade att kom med en present på födelsedagen. Så att de inte var ute eller så.

"Vänta. Jag är ensam just nu. Kan du ringa om en timme?"
"Okej"

En timme senare:
"Ni får sköta det här utan vår medverkan. Som vi förstått är det länge sedan ni träffat barnet. Du förstår va?"
"Nej, jag förstår inte"
Tyst det är i luren. Tyyyst.

Dagiset är på Hennes sida.

Sminket

Ett bra och tydligt exempel på Hennes småttighet:

De har ett konto hos en sminkleverantör, skönhetsvårdsartikelfirma eller vad det nu heter. Fakturorna från denna landar i makens namn. Givetvis:

Hon har på nätet beställt en laddning skönhetsprodukter till sig dagarna innan hon övergav lägenheten. Tanken var att försändelsen skulle hämtas av Henne och fakturan tas av maken.

Tji fick Hon. Maken gick till postutlämingsstället och vägrade, som det heter. Då returneras det beställda utan extra kostnader. Hon blev alltså utan sina iofs välbehövliga skönhetsprodukter och maken slapp en månghundrakronig utgift.

Nyårshelgen

Makarna hade en överskommelse. Hon skulle var med barnen på julen, och maken skulle var hemma med dem under Nyårshelgen. Så blev det inte.

När maken började prata om nyåret och barnen, hade Hon ändrat sig. Hon stod på sig, med sin aggressiva envetenhet.

-JAG är med barnen i nyår!

Maken är snäll och fogar sig. Vid det här laget är han en mycket trött och sliten människa. Det har varit jobbiga månader i hemmet. Hon lägger inte två strån i kors när det gäller tvätt och städning därhemma, så det blev maken som utförde marktjänsten i det hemmet. Bara det.

Tillkommer gör det sönderfallande äktenskapet och familjens ekonomiska problem.

Den 30 December 2005. Klockan är 2130
Maken är, enligt det överenskomna schemat, i sin hobbylokal. Hon är hemma med barnen. Medan han är i telefon med barnens farmor, faktiskt, så kommer två poliser och delger honom besöksförbud!

Han får inte besöka lägenheten, träffa barnen eller Henne. Beslutet är taget av jouråklagaren och kan inte överklagas förrän efter helgerna, dvs den 9 januari.

• Ett besöksförbud innefattar all kommunikation, till och med e-post och SMS är specificerat. Inte heller får man meddela motparten via ombud, eller ens uppmana någon att kontakta den man har besöksförbud på.

Det hela är förstås ett resultat av den dumhet han gjorde dagen före. Ett separat besöksförbud är också utfärdat avseende Hamstermannen, en av Hennes älskare under hösten.

Nyårsafton 2005
Maken är hemma hos oss. Han är i ett slags chocktillstånd och går mest omkring som en Zombie när vi handlar på dagen. Vi får nästan valla honom till bilen. På vägen till oss såg han på avstånd att det var släckt i lägenheten. Var var de?

Kvällen var ingen fest, precis. Vi både ringer och rings upp med "Gott Nytt År" Det känns tomt med tanke på att vi inget vet om barnen den här kvällen. Inte var det så kul heller att tänka på förra nyårsafton, då barnen var här med full rulle, fyrverkerier (tidiga!) och hela konkarongen.

Barnens far är nollställd. Han berättar att nyåret är stort i Hennes föreställningsvärld. Det är då de verkligt stora skiftena inträffar. Hon gjorde mycket riktigt sitt självmordsförsök en nyårshelg.

Tänk om?

Barnens farmor omfattas inte av besöksförbudet. Inte jag heller. Vi ringer lägenheten först. Inget svar. Sedan barnens respektive mobiler. Avstängda. Sist ringer vi Hennes mobil. Avstängd.

Så blir det. Det är tre dystra själar som står och tittar på fyrverkerierna vid tolvslaget. Skumpan öppnade vi inte ens. Det får vänta till ett roligare tillfälle (Ännu när detta skrivs, i april 2006 ligger flaskan där i kylen och väntar på något att fira)

På hemvägen, sedan, ser fadern att det är mörkt i lägenheten.

Lägenheten skulle förbli mörk hela helgen. Telefonsamtalen obesvarade. Vad stod på? Vi började bli oroliga för barnen, inte Henne. Vad en vuxen och inte helt stabil människa gör med sitt liv under den helg som hon har närmast hednisk vördnad för, är faktiskt hennes ensak.

Men barnen?

Det var läskiga dagar ska ni veta. Tanken på att Hon hade begått utvidgat självmord, som det heter när man tar andra med sig, malde i oss hela tiden.

Måndag 2 januari 2006
Jag ringer polisen, till den utredare som har haft hand om familjens tidigare konflikter, och säger som det är: Maken har beslagits med besöksförbud, Hon svarar inte på sin mobil och lägenheten verkar ha stått tom hela helgen.

Jag berättar om självmordsförsöket och nyårshelger. Vi är väldigt oroliga för barnen.

Det satte fart på dom. Bara en kvart senare blir jag kontaktad. Hon har fått skyddat boende och är på ett kvinnohus med barnen!

Que? Hörde jag rätt? Det jag då visste om skyddat boende och kvinnohus gick ut på att det var slagna, utsatta och misshandlade kvinnor som fick skydd och hjälp. Men den här kvinnan, som faktiskt själv har slagit sina barn och terroriserat dem. Inte behövde Hon skydd!

Men så var det. Vad Hon sade för att få det, skulle fragmentariskt komma fram med tiden.

• Maken är gravt alkoholiserad och våldsam. (Hon både dricker och utövar mer våld själv)
• Maken har slagit barnen. (Ett nackgrepp. Hon örfilar dem regelbundet)
• Maken har misshandlat Henne (Skäll och en omruskning eller två. Är det kvinnomisshandel?)

...makens dumhet ett par dagar tidigare spelar ju största rollen. Hon kan anföra att han omhändertagits (gissningsvis använde hon ordet "häktad") och att besöksförbud råder.

Jag gör reflektionen att där sitter Hon med barnen och tar plats som någon utsatt stackare verkligen skulle behöva. Men det är en verbal och manipulativ person, det där. I mina ögon är Hon megaloman och på gränsen till psykopat.

Då får man som man vill. Till en början iallafall.

3 Januari 2006
Maken följer anvisningarna och går upp med nycklarna till Socialförvaltningen. Tjänstgörande blir förvånad. Dels för att han verkligen gör det han ska, och dels för att han är nykter, vettig och civiliserad.

Det var ju inte riktigt så Hon hade målat upp honom...

Julen och mellandagarna 2005

December var en frostig tid i familjen. Makarnas utgångsläge var att de skulle vistas ömsevis i bostaden, men detta höll inte alltid. Hon hade till exempel en tendens att komma hem i stället för till sitt alternativ när hon fraktades från krogen i nätt och jämt gångbart skick.

En överenskommelse mellan makarna att inte dricka i hemmet bröt Hon tämligen omedelbart. Några tomma ölburkar förklarade Hon med att Hon hade tagit hem dem från stan. Maken hittade efteråt tomglas och halvfulla spritflaskor i skåp och garderober.

Julafton var Hon med barnen i lägenheten. Vi vet inte så mycket om detta, men barnen tyckte i alla fall att det var okej. Maken var ensam i sin lokal. Han ville ha det så.

Juldagen kom maken hem till barnens farmor med alla barnen. Det var en positiv och givande dag och kväll. Barnen fick förstås julklappar av oss, vi åt och drack och alla mådde bra. Som vanlig handlade de bråk vi såg i grunden om att barnen konkurrerade om faderns uppmärksamhet.

Annandagen åkte de hem till sitt.


Torsdag 29 December 2005
Maken skulle tillbringa kvällen hos barnens farmor. När han gick, fick han höra följande från Henne till barnen:

"Säg hej då till Pappa nu. Ni kommer inte att få se honom på länge"

Han reagerade inte omedelbart på repliken. I flödet av lögner och elakheter om honom från Henne stack den inte av på något nämnvärt sätt.

Den här gången ljög hon inte...

Fortsättning

Separation på G, ett SMS och en obehaglig fundering

Läget är skärpt veckorna efter Smällen. Makarna sover ömsevis utanför hemmet, men en del avsteg sker: När Hon varit på krogen och satt sig i taxin hem, är det lätt hänt att hon körs till hemmet i stället för alternativet (Förarna kanske fraktar hem Henne till lägenheten per gammal vana?)

Då stapplar hon in genom dörren och stupar som en klubbad oxe i bingen. Detta skedde en gång med Hennes make i vår telefon. Han ryckte på axlarna så att det på någott sätt hördes i telefonen.
-Inte ovanligt, sade han bara.

Separation
Maken ser sig om efter ett annat boende. Ekonomin tillåter inte vad som helst, men han hittar ett boende inte så långt borta där han skulle vara inom räckhåll för barnen och även kunna ha ett par av dem hos sig i perioder.

Billigt är det inte. Kontantinsats och månadsavgift blir en del. Men man kan ju låna till insatsen.

Maken ser inget problem i att skriva av sig sin rätt till lägenheten om han flyttar. Hans attityd till skilsmässa och bodelning är pragmatisk och han utgår ifrån att de ska dela på vårdnaden av barnen.

Ekvationer
Vi sätter oss ner med maken och räknar. Slutsatsen blir att det helt enkelt inte går. För dyrt. Nix possiible. Forget it.

Suck.

Okej. Ni får byta er fyra till två treor i stället.

-Vi får bita ihop och ta saken, säger maken.

Han är resonlig och samarbetsvillig. Vi vet att Hon fortfarande vill lappa ihop förhållandet, bland annat för ett SMS som Hon skickade till maken en novemberdag 2005. Klockan är 14:45 på eftermiddagen:

"Hej, pratat med soc. Talar för dig. Påpekar de fel och överdrifter som finns i rapporten. Vi ses sen och berättar mer"

Idag blånekar hon till detta SMS (och att det är fel och överdrifter i rapporten), trots att det går att få teknisk bevisning från operatören, ett SMS gick faktiskt från henne till maken vid denna tidpunkt, och att maken har innehållet kvar i sin telefon. Bankrånare har fällts på liknande indicier. Nåväl.

Helomvändnngen
När Hon fick höra att maken inte längre var ute på bostadsköparmarknaden utan i stället ville byta deras gemensamma bostad till två, slog något slint i henne.

Hon gjorde helt om. Bytte fot. Kovände. Maken blev en fiende, för att uttrycka saken enkelt. Hon och ingen annan skulle ha lägenheten!

Varför?
Makarna hade ännu inte lagt in om skilsmässa, bland annat för att Hon fortfarande trodde på en försoning. Men nu hade hon klart för sig att maken verkligen menade vad han sagt länge nu: Vi splittar.

Sådant föder hat, och hat är Hon mycket bra på.

Giftorättsteorin
Hon skulle kunna göra anspråk på hälften av värdet i den av maken köpta bostaden vid en bodelning. Snöd vinning, helt enkelt. I praktiken skulle hon lura av honom halva insatsen om han hade köpt en bostad.

Lägenhetsteorin
De har en fyra. Nybyggd och ganska dyr i hyran. Finge Hon ensam kontraktet, så skulle Hon ganska enkelt kunna byta ner sig till något billigare, mer centralt och förstås mindre utan att behöva ta hänsyn till makens bostadsbehov. Vi såg faktiskt lägenheten i fråga i en bytestjänst några veckor senare. En mindre, billigare och mer centralt placerad efterfrågades mycket riktigt.

Mindre? Men barnen då?
Det är det som är det kusliga. Det är dokumenterat i en socialsekreteraranteckning att inte ens hon själv tror att Hon ensam kan ta hand om barnen. (När dett skrivs i slutet på mars har så Hon ensam vårdnad och mycket riktigt nästan två heltider till stöd för denna "ensamma vårdnad" från Soc)

Man har nämligen pratat om en "stödfamilj", som skulle kunna rycka in och ta hand om ett och annat barn då och då. För mig är detta en tydlig indikation på det som rör sig i djupet i Hennes sinne. Larmklocka, snarare:

Fosterhem nästa. Adoptera bort hellre än att maken får del i vårdnaden. Bo billigare och bättre med färre barn.

Kan man sjunka så djupt?

Dum fråga förresten. Hon kan ju...

Smällen

Hösten 2005 fördjupades konflikten mellan makarna. Ekonomin var utrusel (Hon hade redan i maj månad kommenderat tömning av barnens sparkonton. Uselt är bara förnamnet för detta) och maken gjorde klart för Henne att han ville lämna henne. Hon behövde honom, om inte annat så för att sköta hemmet och ta hand om barnen. Hon var inne på sin andre älskare den hösten.

Spänningarna i äktenskapet löste ut som ett jordskalv, och hon hanterade det på Sitt Sätt:

Smällen
Torsdagen före Allhelgona 2005 blev vi uppringda av dem. Bägge var kraftigt berusade. Jag råskällde på dem för att de var fulla bägge två hemma med barnen, som då i praktiken ju saknade tillsyn.

Maken var knappt kontaktbar, medan Hon talade osammanhängande och sluddrade ordentligt. Varken jag eller barnens farmor hade upplevt någon av dem så berusad tidigare. Det visade sig att han av någon anledning hade köpt en helflaska starksprit. Han, som i vanliga fall inte dricker något starkare än vin, blev förstås ordentligt plakat.

Ett av barnen hämtades till telefonen och kunde vittna om att "mer än halva" flaskan inte var urdrucken. Mamman hävdar än i denna dag givetvis att maken svepte i sig hela pavan, något som ytterst få människor kan göra utan att behöva akut läkarvård.

Polisen
Hon ringde 112. De kom, för inte första gången, till den adressen. Hon har mer än en gång ringt polisen när det har hettat till där hemma. För det mesta har poliserna lugnat situationen, men den här gången fungerade Hennes överreaktion.

Maken var i telefon med barnens farmor när de kom. Vår Huvudperson skärpte sig på det där speciella sättet som bara vana drinkare kan och tog emot en patrull på fyra personer.

Hon pratade om misshandel, spott och spe. Maken omhändertogs efter ett tag och fördes till arresten med anmälningar för hustru- och barnmisshandel över sig. Han var nu intagen, som det heter.

Hon kontaktade socialjouren redan samma kväll. Hon berättar att de en längre tid har haft det pressat hemma. (Ekonomin och det faktum att maken vill lämna henne är onekligen en press). Hon säger också att bägge makarna är förtvivlade över situationen och att bägge vill få hjälp.

Dagen efter var det helgafton. Man får sitta inne i sex(?) dygn utan häktningsförhandling och maken blev kvar i arresten hela den tiden på grund av helgen. Socialjouren infann sig i lägenheten och, eftersom det handlade om barnmisshandel, även ett antal poliser.

Häktad eller inte, det är frågan
Barnens farmor ringde och fick veta av Socialtjänstemannen att maken var "häktad" när han i själva verket var omhändertagen och väntade på häktningsförhandling. Det var den första, men långt ifrån sista tveksamma insatsen från den människans sida.

Alla något så när allmänbildade vet att det är skillnad på att vara gripen och att vara häktad. Den här personen borde faktiskt å yrkets vägnar känna till detta. Eller var det bara illvilja som barnens farmor mötte?

Det är svårt att tro på nu, men Hon ringde faktiskt till polisstationen flera gånger under helgen och ville få maken frisläppt eftersom "barnen saknade honom".

Det gjorde de förvisso. Hon kan inte ensam ta hand om barnaskaran. Vi, som fått rycka ut ett antal gånger, vet detta mycket väl.

Söndag
Maken sitter alltså anhållen. Hon kontaktar socialjouren och berättar att en Socialsekreterare varit på hembesök och att Hon fick förtroende för denne.

Hon berättar också att två av barnen blivit sjuka och att Hon behöver stöd för egen del så snart som möjligt, för att orka. Hon berättar för socialjouren att familjen inte har varit ute på flera dagar.

"Hon och maken har alltid delat på alla arbetsuppgifter med hem och barn och nu när maken sitter anhållen har Hon hela ansvaret", står det i en rapport. Vidare: "Hennes sjukskrivning gick ut nyligen och hon behöver gå till läkare och barnen behöver gå till olika aktiviteter vilket Hon har svårt att hinna med och Hon får ingen 'egen' tid, vilket hon behöver till bla träning"

"Hela familjen befinner sig i kris och det är framför allt maken, som hon säger är psykiskt sjuk som behöver stöd"

Jojo. Notera skrivningen om delade arbetsuppgifter. En ren lögn. Det var maken som som gjorde lejonparten av jobbet när det gällde hemmet och barnen. Det här med städning och rent i hemmet har aldrig varit Hennes grej. Tro oss som har sett vad hon tolererar i den vägen.

I mars 2006 hävdar Hon i en protokollförd förhandling att det är Hon som ensam har skött hemmet, lämnat och hämtat barnen på dagarna och sedan arbetat på nätterna.

(Underlag för ett riktigt hjälteepos, eller hur?)

-Maken då. Vad gjorde han, frågade någon oskyldigt.
-Han bara satt i ett hörn och var full, svarade Hon lugnt.

Man tar sig för pannan. Vem tror på sånt? Möjligen Hennes juridiska biträde och Socialtjänstemannen. Men knappast många andra.

Det här med egen tid för bl.a träning handlar förstås om hennes yrkesverksamhet, men det kan man ju inte säga när man just har berättat om att man tänker förlänga sin sjukskrivning.

Sen har vi den här i sammanhanget helt ologiska uppgiften från telefonkontakten samma kväll gripandet skedde:

"Hon berättar att det var maken själv som bad Henne ringa efter polisen när det blev bråk"

Maken var inte i skick att tala den kvällen. Han skulle helt enkelt inte kunna be henne om detta. Vi som pratade med honom kan intyga saken. Det gick faktiskt inte att höra vad han försökte säga.

Detta att maken skulle ha bett Henne ringa verkar märkligt, men uppgiften återkommer på andra ställen i den rapportflod som kvällen har givit upphov till. Jag tror faktiskt att Hon inte vågade eller ville ta på sig ansvaret för polislarmet av orsaker man bara kan spekulera i.

"Feghet" är det enda jag kan komma upp med som kan förklara Hennes yttrande. Det här med att ta ansvar är inte heller riktigt hennes grej...

Måndag morgon.
Häktningsförhandling. Maken släpptes direkt. Hennes anmälan om "grov misshandel" skrevs ner till "ringa misshandel"

Utredningar
...vidtog förstås. Samhället är mycket vaksamt när det gäller barns välbefinnande. Folk från polis och Socialtjänsten var på plats i bostaden redan under helgen och höll videoinspelade förhör med barnen.

Misshandeln av Henne
Det gäller nackgrepp och spottningar i håret. (Inte ens i ansiktet!) Makens observation om detta är att hon gjort mångdubbelt värre saker mot honom genom åren utan att han för den skull anmälde Henne. Kanske han skulle ha gjort det ändå?

Barnmisshandel
Barn 1: Nackgrepp och skäll. Barn 2: Undanknuffning och skäll för bristande vilja att städa rummet

Hur många föräldrar har i ljuset av detta då inte misshandlat sina barn?

Om Bloggen

Det är inte helt lätt att berätta vad som har hänt tidigare i ett skeende medan det rullar vidare. Därav den dåliga strukturen på bloggen.

Att alltihopa är jättesubjektivt och enögt torde väl ingen missa. Dom som känner till verkligheten bakom dessa skildringar torde inte missa vem, vad eller vilka (dem själva) det hela handlar om om dom hittar hit. Dom får tycka vad dom vill om Bloggen.

Tanken är att ingen annan än de inblandade ska känna igen sig, därav de utslätade (och många gånger ändrade) detaljerna. Sen får vi se om det räcker avs PUL, men jag tror faktiskt det.

Bloggar är ju till för att skildra löpande utvecklingar, och här har vi en handling som nog kan sägas ha börjat Allhelgonahelgen 2005 som alltså börjar skildras en bit in i mars 2006.

Jag beslöt mig för att starta den när det här hände. En bagatell i sammanhanget, förvisso.

Men det var så oerhört kränkade för barnens farmor. Man blir arg, tvärförbannad, ledsen och förtvivlad på en gång. Vi har på den här resan mött myndigheter och ett rättsväsende som inte verkar kunna ta till sig faktum att inte alla fäder i spruckna förhållande är försupna, socialt handikappade våldsmän. Och nu Dagis, där maken dessutom är väl känd av personalen. Den personalen visade sig göra vad Hon säger utan att någon stannar upp och tänker till:

Är det verkligen som barnens mamma säger om maken? Tar hon inte i lite väl hårt? Vi har ju känt honom i åratal.

Den tanken borde ha slagit flera inblandade vid det här laget, men vi har inga som helst indikationer på detta. Jo, en förresten. En av handläggarna på Soc har blivit utfryst av Henne. Det skulle kunna tyda på att Hon är åtminstonde lite ifrågasatt.

Hoppas vi. Knacka i trä.