HemmahosOss!

Nejnej. Jag har inte stavat fel på de två hemmahosare som är hemma hos Henne ett par gånger i veckan och försöker lära en som fyller 45 nästa gång att klara sin vardag, nu var det barnen som var hemmahososs! Jäpp. De var här för bara andra gången sen juldagen 2005. (Första gången var en hektisk timme under en femtimmarsträff förra hösten)

Pappan hade alltså barnen i helgen. Ett inslag blev då att de kom förbi oss igår på eftermiddagen. Det var riktigt roligt, ska ni veta. Ungarna vara glada att vara här (även om vi inte har vare sig Cartoon eller Disney i kabeln) och de kopplade av och mådde bra med de leksaker som har legat så länge och väntat på dem. Till och med det äldsta barnet som kan konstra en del emellanåt var glad. Vår bredbandskabel är tydligen bland det bredaste h*n har varit med om.

Sura gamla katten, då?
Till och med Helga var glad, eller hur man nu ska uttrycka saken när hon senstationellt kom fram och hälsade på ungarna och sedan höll koll på allting från ett behörigt avstånd. Barnen fick till och med klappa henne. Bara lite, men ändå. Det är inte den kattens normala beteende, ska ni veta. Hon struntar annars helt i allt vad folk heter.

Reglerna sitter i
Trots att det var länge sedan barnen var här regelbundet, så hade de inte glömt hur man brukar göra hemma hos oss. Ett 'maten är klar' fick fram dem till middagsbordet på två röda, de glömde till och med att pausa 'Ice Age' på DVD-n, och de åt sedan under mycket ordnade former. Sedan hjälpte de spontant till att ta ut disken till köket, en vana som började hos oss och sen pappan har tagit upp.

Allt är för den skull inte gullegull
Tro inget annat i den här berättelsen. Pappan hade alla barnen för andra helgen i följd och de vet att de kommer att vara med honom nästa helg också, då enligt förlikningsdomen. Det är alltså inte längre något ovanligt att de är med pappan. Då är det inte så konstigt att de går in i beteenden som numera är normala för dem.

Ljudnivån är bokstavligen alarmerande hög. Alla barnen är vana att höja rösten för att märkas, och vanlig samtalston är något helt annat för dem än för oss. Ett av barnen har också gjort det till sitt att slå igen dörrar när h*n är sur. Hårt, så att det ekar i halva huset. De är inte vana vid att bli hyssjade på, något som är viktigt för grannsämjan i pappans hus.

Det bråkas en del, också. Förut handlade det oftast om konkurrens om pappans uppmärksamhet, men den är borta nu. De bråkar om det de alltid bråkar om, och vad vi kan förstå är de inte vana vid att någon går in och stävjar bråket.

Det verkar faktiskt som om mamman bara låter barnen hållas när de går igång. Så har hon också dragit på sig klagomål från grannarna, vet vi. Pappan vill förstås inte dra på sig sådant, så han har börjat hålla efter ungarna när nivån stiger där hemma hos honom.

Hemma, var det
Barnen är nu på det klara att de har två 'hemma'. Det känns bra, men ändå lite vemodigt. Barn ska ju ha ett 'hemma', tycker jag.

Bara det inte är hos Henne

The Day After Kanelbullens Dag

Att barnen är veganer är ingen hemlighet för skolor och dagis. De tar hänsyn och ställer upp efter förmåga. Hedervärt! Men ibland undrar man:

Sk*tlessen
Ett av barnen ringde upp pappan igår och var lessen på riktigt. Vad hade hänt? Jo, en bagare hade ställt upp på Kanelbullens Dag och givit hela klassen var sin bulle, en vana sen några år. Alla utom en. Bullarna innhöll ju mölk och var till och med penslade med ägg. Sånt är inget för en vegan. Alltså fick barnet sitta där och se på när de andra mumsade bulle. H*n fick inte ens möjlighet att tacka nej, vilket vilken vuxen som helst hade fått i motsvarande situation. <UPDATE>Bagaren, vars barn är i klassen, vet mycket väl att det här barnet är vegan, men gör inget för den skull.</UPDATE>

Läraren vaknade till och fixade omsider en Veganbulle till barnet, men först efteråt. Klart att sånt går rakt in. Och det är inte första gången heller.

Ofta är väl fel ord, men barnet har ställts utanför ett flertal gånger på grund av sina kostvanor <UPDATE>och bagarens tanklöshet /UPDATE>. Sånt känns.

Pinsamt, skolan bagarn!

I kväll firar jag!

Scotch Blended Light över dosetten celebrerade mitt sista cellgiftsintag

Helt off topic, men ändå:
Nu har jag tagit mina sista cellgifttabletter för den här gången. I 24 veckors tid har jag tagit fem stycken hudfärgade tabletter av märke Xeloda morgon och kväll två veckor av tre. (Hängde ni med? Två veckor kur -en vecka vila var receptet)

Anledningen är att man hittade spår av cancerceller i mitt lymfsystem efter en operation i vintras.

Tabletterna smakar ingenting alls och jag har inga problem med att svälja dem, de flesta biverkningar utom trötthet och något som närmar sig letargi på eftermiddagarna har jag också sluppit. Dessutom har jag kunnat ta full dos hela resan, vilket inte är helt vanligt. Det finns dom som har avbrutit kuren p.g.a alla biverkningar. Jag borde alltså vara tacksam. Lik förbannat:

Jag H-A-T-A-R DESSA J-Ä-V-L-A FÖRBANNADE HELVETES tabletter
Dom står för något som påverkar resten av mitt liv, för att inte tala om nuläget: 15-20 toaletbesök om dagen (och natten)

Framåt
Nu tar det några veckor innan gifterna är ute ur kroppen, och min trötthet lär sitta i. Sen, om en månad eller så, kan jag börja jobba igen. I Januari ska jag in på seriösa efterkontroller som innefattar bl.a magnetröntgen av levern (som är en populär häckningsplats för min cancerform) och lungorna. (Hjälp! Jag röker närmare två paket Röda Prince om dagen)

Då, först, får jag en indikation på om det var värt dessa hudfärgade tabletter (à 30+ kronor stycket!), trötta dagar och alla toabesök.

Hej då, era beiga jävlar

FK -och en historielektion

FK
Pappan fick igår veta att Hon ska till Försäkringskassan i nästa vecka, inte förra veckan som vi trodde först. Låt oss hoppas att de pratar allvar med henne.

Historien kommer ikapp
Hon har ju täta och nära kontakter med Soc. Nu har hon lite skärrat berättat för pappan att en Socialsekreterare som var med när den här historien blommade ut är tillbaka i bilden. Jag kan förstå att Hon är skärrad.

I Tingsrätten, till exempel, uppgav hon att hon aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär förrän den vederstygglige maken började härja. Historien som jag refererar till gav Henne minst ett halvårs sjukskrivning och terapi långt därefter.

Det hela är en snart tio år gammal en icke-händelse vad Henne anbelangar, och nu kommer en som var med då tillbaka i handlingen. En som känner till Hennes instabila psyke och med förutsättningar att ta fram de akterna igen, något som inte är helt lätt:

När äktenskapet sprack i julhelgen 2005 och Hennes beskyllningar började hagla, så försökte jag intressera polis och åklagare för den incidenten, som ju är tämligen avslöjande när det gäller Hennes psyke och allmänna trovärdighet. Det visade sig att arkiven för den perioden ännu inte var digitaliserade, så jag fick höra att det var 'för besvärligt' att få fram materialet.

Jag vet av egen erfarenhet att det är omständigt att få fram gamla handlingar ur olika arkiv. Men också att det är möjligt.

Jag tänker tanken att hade arkivet i fråga varit digitaliserat, så hade materialet bara varit en fullmakt borta från utredarens skärmbild. Eller att om utredaren på polismyndigheten hade ansträngt sig lite, så...

...hade nog saker och ting varit lite annorlunda i dag

38 Kronor

Nu ska pappan ha hand om barnen så mycket att det här med matpengar har kommit på tapeten. Han ska t.ex ha två av dem i morgon torsdag och hela gänget fredag-söndag i helgen som kommer. Allt detta är utanför Tingsrättens förlikningsdom.

38 kronor
Mamman har erbjudit honom 38 spänn per barn och dag i matpengar. Först trodde jag att det var en norm, men idogt Googlande på beloppet har bara givit mig portionspriser i barnbespisningen och extrapriser på en Stor Stark i Göteborstrakten. Så varifrån kommer summan? Jo, Hon har räknat fram den själv utifrån de bidrag som hon uppbär. En fråga då, kära läsekrets:

Vad är en rimlig summa för mat till barnen när en umgängesförälder har barnen, eller finns det schabloner i saken? Han får inte ett öre från samhället och Hon borde faktiskt stå åtminstånde upp till fotknölarna i pengar med tanke på Hennes bidrag och förehavanden. Men ack:

Knapert framöver
Hon har berättat för pappan att 'det är lite knapert framöver' så att han kan inte få pengarna direkt. Låt mig här påminna om de 350 kronor som Hon redan är skyldig pappan för ett utlägg, så har vi en ganska otrevlig vy: Hon lôver och lôver men har alltid en förevändning att betala senare.

Sån är Hon

Förbättringar

Det är nu en månad sedan pappan började få ha barnen mer än de fem timmar i taget varanann vecka (med kontaktperson) som hade rått under 14 månaders tid. Till yttermera visso har pappan haft barnen långt mer än Tingsrätten angav i förlikningsdomen. Detta har betytt en hel del:

Barnen mår mycket bättre
Det har de själva sagt till pappan. De är mycket mer harmoniska och lugnare nu än tidigare, nu när det är tillåtet att tycka om honom. Pappan finns ju i deras liv på ett helt annat sätt än förut. Detta gäller glädjande nog också äldsta barnet, som ju har varit så solidarisk med mammans kampanjer mot pappan.

Hur det än går till hemma hos Henne, så har barnen börjat lära sig att andra spelregler gäller hemma hos pappan. Det viktigaste är nog maten: Regelbundna måltider tillsammans gäller. Sen lite hygien: Tvätta händerna efter toalettbesök. Att stänga av TV-n vid niotiden är inget problem, ungarna vet vad som gäller.

Hemma, då?
Vi har sett spår av förändringar där med. Barnen kommer i bättre kläder, som dessutom är hyfsat rena. Deras personliga hygien är bättre även om de har en bit kvar till vad iallafall jag kallar normalt. (Endera dagen dumpar jag en lastpall med hårschampo utanför Hennes dörr)

Våldet
Vi vet ju att Hon regelbundet slår barnen. Har slagit, verkar det vara nu. Till och med här har det skett en 'förbättring' eller hur man nu ska formulera saken när Hon inte längre slår barnen. Hon går 'bara' hårt fram med ryck och grepp av olika slag när barnens beteende inte passar henne. Och det är fortfarande värre saker än det nackgrepp som pappan är misshandelsdömd för...

Hemmahosarna
De förkommer i barnens tillvaro, men Hennes yppandeförbud är synnerligen starkt när det gäller dem. Barnen vägrar blankt att prata om dem. Vi vet egentligen bara att de är där ett par gånger i veckan och att de pratar mycket med Henne. Samt att de emellanåt tar barnen på bio eller olika utflykter. (Ingår det i verkilgen uppdraget?)

Det är troligt att de bägge hemmahosarna (à 700 kronor plus moms per timme, enligt deras hemsida) har haft en påverkan på Henns sätt att sköta hemmet.

Tyvärr
Vi har sett tillfälliga uppryckningar förut utan att de höll i sig. Vad som händer när till exempel hemmahosarna inte längre är med i bilden, eller när Hennes rörelse får motvind, tillåter jag mig att tänka dystra tankar på.

Måndagsrapport

Jodå, det gick bra den här helgen också. Pappan hade barnen långt utöver Tingsrättens schema. Det första hämtades i fredags morse och det sista lämnades nu i morse. Och i kväll ska han på träning med ett av dem. Om dom nu inte ställer in den här gången också. Det blir ett antal pinnar i umgängesstatistiken, det.

Grav dyslexi
Nu är det officiellt, det som vi länge har vetat. Ett av barnen har diagnostiserats med grav dyslexi. Formuleringen är i och för sig Hennes och hon har en tendens att både dramatisera och överdriva, men det här tror jag på. Jag har nämligen suttit ett antal gånger med barnet och hjälpt det att stava sig genom ord utan att för den skull kunna få en helhet av bokstavsbyggena. Ett klassiskt symptom. Jag har en god vän som är dyslektiker och han har två söner i samma läge, så där har jag också dragit en massa kunskap den vägen har jag har kunskaper att dra på.

Barnens pappa såg vartåt det barkade för åratal sen och ville öva lästräning med barnet, men Hon sade faktiskt nej! Barnet behöver specialundervisning, hävdade hon. Inte lästräning. Nu, efter expertutlåtanden, är det annat ljud i skällan. Det heter att Hon ska hjälpa barnet med vissa ämnen i skolan och pappan med lästräning och ett par andra ämnen.

Men hallå
Hur ska pappan kunna hjälpa till med något man behöver daglig träning i när han bara får ha barnet varannan helg?

Mamman får nog dra sitt strå till stacken och ägna sig åt lästräning med barnet (en tidskrävande och mödosam syssla ska ni veta), inte bara kunskapsförmedlande. Det är två olika saker, hoppas jag att Hon förstår.

Hoppas jag


Hoppas jag


Hoppas jag

Schemalagt umgänge, var det

Schemat
Barnens mamma var i Tingsrättsförhandlingen så gott som oresonlig när det gällde barnens övernattning hos pappan. De skulle inte få övernatta hos honom. När Hon till slut gav med sig på den punkten och förlikningen ingicks, så spikade Tingsrätten ett schema där pappan skulle ha barnen dagtid några helger för att sedan via en övernattning per helg komma till slutresultatet: Alla barnen fredag eftermiddag till söndag eftermiddag.

Icke
Det sprack nästan direkt. För en gångs skull till pappans fördel. Hon bad honom nämligen ta barnen långt mer än Tingsrätten hade fastslagit. Den här helgen, till exempel, skulle han ha haft barnen från lördag klockan 10.00 till söndag 19.00. Orsaken är givetvis att Hon vill slippa att ha hand om barnen så mycket det går. Då passar pappan minsann.

Så blev det
Pappan hämtade det yngsta barnet på fredagsmorgonen, och de andra anslöt under eftermiddagen. Till yttermera visso kommer ett av barnen att vara kvar hos pappan natten till måndag.

Så blev det inte
Pappan har gjort ett utlägg för en sak åt ett av barnen som de skulle dela på. 350 kronor är ingen förmögenhet, men ändå pengar att ta på allvar. Pengar som Hon skulle ha gett honom när han tog hand om barnen. Gissa hur det gick? Bara en gång borde räcka.

Just det. Hon meddelade att han får pengarna i 'slutet av nästa månad'. Oktober, alltså. Vi får se om Hon klarar det. Själv tror jag att Hon kommer att skjuta på det hela gång efter annan för att till slut bara blarra bort sin skuld. Under tiden kommer Hon väl att se till att slippa fler utgifter som är hennes.

Alla som har haft att göra med a*****r känner igen det beteendet.

Tack allihopa!

Trötta Mamman, Helsingborg42, Stina samt två(olika?) Anonyma som kommenterade postningen om Avlastning där frågan om Försäkringskassan och avdrag på underhållsbidraget togs upp.

Barnens pappa har fått ovärdelig hjälp och hela eoner av tidsbesparingar i sitt pyssel med blanketter, datum och Försäkringskassan.

Han vinkar och hälsar, nätt och jämt skönjbar bakom travar av papper och blanketter.

FK Talks Business

Detta har hänt:
I fredags när pappan hämtade två av barnen var tonen mellan de bägge exmakarna så civilserad man nu kan begära i det läge som råder. Senare på dagen blev det värre:

Mamman ringde upp pappan och råskällde för att han hade 'anmält henne till sjukkassan igen'.
-Igen, sade pappan. -Jag har inte gjort något sånt. Hon stod på sig. Till slut fick pappan möjlighet att förklara för Henne att det kanske var någon på hans sida som hade gjort något. (Underförstått mig och/eller Barnens Farmor, då förstås)

Därmed fick vi bekräftat vad vi länge har anat: Att Hon arbetar i princip som vanligt och samtidigt är sjukskriven på heltid. Att hon, en fri yrkesutövare med olika verksamheter och konton att jonglera med, arbetar om dagarna har vi vetat länge. Men vi har inte varit säkra på om hon fortfarande är sjukskriven.

Det är enda anledningen till att jag inte har gjort något den senaste tiden. Jag hade hoppats att en vårdnadsrättegång skulle bringa klarhet i saken. I så fall hade jag gått direkt från Tingsrätten till Försäkringskassan med den dokumentation som jag har samlat på mig. Men det blev ju förlikning, så Hennes status vad gällde sjukskrivning förblev oklar. Jag fick bida min tid.

Hur dum kan man bli?
De senaste dagarna har vi till vår häpnad sett Henne annonsera sin verksamhet. Ingen vettig människa gör väl så när man är sjukskriven? Dock har Hon tydligen gjort det. Nu har alltså Försäkringskassan hört av sig i ärendet. Hon ska dit på torsdag, har hon berättat för pappan. Personligen. Det räcker inte med telefonsamtal. Gissningsvis får hon tillfälle att kommentera dokumentation liknande den jag har samlat in.

Var det du? Svara Nu!
Ja, ja och nej. JA: Förra vintern ringde jag FK anonymt och anmälde Henne. Resultaten blev att Hon hånfullt förklarade för pappan att FK hade skrattat och lagt 'hans' anmälan åt sidan. Samt att hennes namn försvann från ett par mer eller mindre offentliga instansers annonsering.

Då visste jag att Hon var sjukskriven, men det senaste året har jag faktiskt inte känt till om hon har varit det eller inte.

JA: I vintras uppstod ett läge som var nästan lika flagrant som att annonsera sin verksamhet. Hon drog in femsiffriga belopp från en instans som inte kan ha känt till sjukskrivningen. Då skrev jag ett anonymt brev, som vi inte har sett någon som helst verkan av.

NEJ: Detta var sju månader sen. Jag har svårt att tro att FK-s fuskutredare tar så lång tid på sig att handlägga en anmälan även om detta inte rör sig om ett lättutrett VAB-fall, precis. Det måste vara någon för oss okänd som till slut har reagerat. Sagda okänd måste också ha känt till att Hon är sjuskriven, vilket vi alltså inte gjorde.

Anmälningen kan mycket väl vara ett resultat av Hennes marknadsföring korsat med hennes närmast osvikliga förmåga att skaffa sig fiender ovänner, både kommersiellt och privat.

Tycker jag synd om Henne om det nu blir återbetalning eller rent av böter? Inte om Henne, förstås. Att Hennes skatte- och betalningsmoral är usel har jag vetat i åratal. Men det finns de som indirekt drabbas om man sätter strypsnara på Hennes ekonomi.

Barnen

Helgrapport

Pappan hade alltså två av barnen fredag-lördag. De hämtades hemma hos mamman, även om Hon hade sett att pappan mötte upp dem vid skola och dagis. Med tanke på kläder och småsaker de vill ha med, så är det bäst så.

Det gick förstås bra, han fick verkligen vara med sina barn. De lekte, fluktade lite rullar, spelade spel och bara mös tillsammans. Det enda 'stora' var en biltur som jag och Barnens Farmor bjöd på. Vi åkte faktiskt till en kyrkogård och höstplanterade vid en grav tillsammans.

Det är pappans syster som vilar där. Hon blev 11 år och skulle ha fyllt 36 i lördags. Barnen, som förstås visste om sin avlidna faster och att de skulle till graven, tog det hela naturligt och bra och tyckte inte att det var läbbigt eller så.

Hemma eller inte hemma, det var frågan
Barnen återbördades till mammans hem tidigt på lördagskvällen. Lördag är ju krog-time för Henne, så pappan ville försäkra sig om att det var någon vuxen på plats. Det blev inte helt lätt. Mamman svarade inte på telefon och det barn som han ringde direkt uttalade sig lite svävande. (Just det barnet har jag kommit på med att ljuga om det här med att Hon lämnar barnen ensamma kvällar i sträck)

Pappan följde då med ända upp till dörren, men ville förstås inte gå in i lägenheten. Genom den öppna dörren hörde han en kvinna prata och skratta. Tack för det! Det var en vuxen på plats.

[Då, vill jag tillägga. Cynikern i mig sticker upp sitt fula tryne och säger att det var folk där som laddade inför kvällens krogbesök. Fy mig!]

Allt väl, således. Iallafall när det gäller pappan och barnen.

Avlastning -inte umgänge

När jag skriver detta är pappan på stan med två av barnen. Det ena avtågar förhoppningsvis med ett par dojor lämpade för den idrott som h*n har börjat med. (De två första träningarna spelade barnet barfota!) Det andra hittar nog ett PS2-spel som duger i en specialbutik. De lite äldre spelen är ju snorbilliga jmf nyutgåvorna. I går kväll, förresten, var pappan också med ett av barnen.

Sen åker alla hem till pappan och är tillsammans en timme eller två. Allt detta förstås med Hennes medgivande.

Avlastning
Det här är förstås en form av avlastning för den svårt tyngda mamman som bara har 5-6 timmar varje vardag för sig själv. (Märkte ni ironin där?) Och nu, efter förlikningen, dessutom varannan helg. Hon var på Soc om kontaktfamilj i våras och fick en, men det sprack efter första helgen. Famlijen i fråga avsade sig faktiskt vidare umgänge med barnen efter första helgen, som dessutom kostade ett par tusen för en förstörd dörr.

Då kan barnens så förkättrade pappa var bra att ha till hands. Redan andra helgen fick han ha barnen över natt, trots att tingsrätten hade sagt dagpass till en början. Och nu i helgen ska han ha två av dem fredag-lördag, trots att det inte är en umgängeshelg.

Det här är bara början, tror både pappan och jag. Det är ju så bekvämt för Henne att kunna skicka bort barnen så att hon kan ägna sig åt sitt. Just därför är pappan lite obenägen på att lova annat än tillfälle för tillfälle just nu.

FK
Försäkringskassan kommer in i bilden också. Nästa månad kommer pappan att lämna in en redogörelse för hur mycket umgänge han har haft, och därmed förhoppningsvis få lite bostads- och (rabatt på?) underhållsbidrag.

Jag är i det närmaste helt okunnig i sådant och anser bara, som skattebetalare, att en sådan åtgärd från FK i så fall borde innebära en nedskrivning av de bidrag som Hon får. För man kan väl inte få bidrag för perioder då barnen har varit med umgängesföräldern?

Vad Hon gör när hennes bidrag skrivs ner för att barnen är hos pappan avsevärda tider kan man bara spekulera i. Initialt lär hon i allafall gå i taket.

Pengar och bidrag verkar ju vara viktigare än barnen för Henne.

Helgen

Pappans helg med barnen inledes under viss osäkerhet. Skulle han få ha barnen över natt som aviserat, eller inte? Det blev en kompromiss, kan man säga. Hennes ombytlighet är ju vad den är, så löftet till två av barnen att de skulle få komma till pappa redan i fredags bröt hon. Men sen gick det bättre:

Barnen har haft en lugn och fin helg med pappan, med ett avbrott för stor dramatik:

Påseglad av ett UFO -och limmad
Ett av barnen råkade snedkasta en frisbee-liknande leksak på ett annat, så att ett jack över ena ögat och blodvite uppstod. Det såg förstås mycket illa ut med blod i ögat, men pappan plåstrade till jacket och sen körde jag dem till en läkare som helt sonika limmade såret, en för mig ny teknik. Allt gick bra och humöret var snart det gamla goda hos barnet.

H*n ringde mamman och berättade om det inträffade, och inledde med att det var ett syskon som hade kastat och att det var en olycka. Mamman verkade ta det hela med jämnmod, kanske för att det inte var pappan som hade orsakat olyckan. Då hade det nog blivit andra ljud i skällan....

Sovkaos
Pappan har förstås gjort iordning sängplatser för barnen, men det sprack fullständigt. Barnen skulle förstås sova hos honom där ute i vardagsrummet och det blev trängsel runt pappan. Det är ett år sen de hade möjlighet att sova med pappan, så det kan man förstå.

En på det hela taget mycket bra helg, alltså.

Lördag em

Vi, som ni, var nyfikna på om Hon hade gjort helt om på det här med att pappan skulle ha barnen över natten lördag-söndag också.

Det hade hon faktiskt inte. Alla barnen är nu hos sin pappa och är inte tillbaka hos mamman förrän i tidigt i morgon kväll. Vi var förbi ett tag och kunde konstatera att det rådde en i det närmaste harmonisk stämning jämfört med de komprimerade femtimmarsträffarna som rullade i femton månader.

Mer tid,
är förstås förklaringen. Pappan, liksom barnen, kan slappna av på ett helt annat sätt. Barnens konkurrens om pappans uppmärksamhet är nästan borta. Den behövs ju inte längre, nu när de har två dagar på sig att vara med varandra.

Barnens klädsel
Kläderna var oväntat hela och rena. Inte ett hål så långt ögat nådde (och det har inte hänt någon gång under den här tiden, ska ni veta). Det äldsta barnet måste ha tvättat håret någon gång den senaste veckan, liksom ett av syskonen och jag funderar på att ge dem var sin kam. Men vi har ju med Henne att göra:

Ytterkläderna som hon skickade med var för en svunnen årstid, och givetvis kom barnen vrålhungriga till pappan. Det första han fick göra klockan elva på förmiddagen var att ge dem mat.

Sån är Hon.

Mittåt!

Fredag kväll
Pappan skulle ju ha haft två av barnen från redan i kväll och hela helgen, något som med marginal överskrider det Tingsrätten hade att säga vid förlikningen, som sade två dagpass och inget annat.

Inför den första helgen med denna ordníng tackade pappan nej till att ha barnen över natt, men när Hon inför den här helgen erbjöd honom att ha barnen över natt lördag-söndag och till och med två av dem redan från ikväll, så tackade han ja. Med en gardering:

En liten lapp
I ljuset av allt som har varit med beskyllningar om pågående våld mot barnen (som alltså inget hellre vill än att träffa honom) med mera, så tyckte pappan att Hon skulle skriva ett papper där hon i all enkelhet medgav att pappan hade barnen som överenskommet.

Där slog Hon bakut.

Hon började med att prata om att pappan inte skulle använda lappen mot henne (visst inte) och fortsatte med diverse påhopp, som Hon gör när hon inte längre har koll på läget. Det är förstås det icke avgjorda misshandelsmålet som spökar.

Det värsta
Ett av de barn som skulle ha varit med sin pappa ikväll, ringde upp honom och anklagade honom för att inte ha velat ta emot barnet. Gissa var den 'informationen' kom ifrån?

Pappan försökte redogöra för det juridiska bakom hans resonemang och agerande gentemot Henne, men det är ju inte helt lätt när h*n går i mellanstadiet. Till slut skildes de iallafall som vänner.

Nu återstår att se om han får ha barnen över natt i morgon. Om inte, kommer Hon att var nykter? Kommer Hon att passa tiden? Kommer barnvakten att passa tiden?

Spänningen stiger.

Och nu detta!

Den kvinna som i rätten faktiskt krävde att barnen inte skulle få övernatta hos pappan under några som helst omständigheter har inte bara bett honom ta barnen över natten lördag-söndag trots att förlikningen säger dagpass. Nu ska två av barnen komma till pappan redan i kväll, fredag!

Snacka om ombytlighet.

Varför detta?
Jo, det är lite rörigt hemma hos Henne nu. Extra rörigt, kanske man ska säga. Det pågår nämligen ett möbelbyte med en massa lyft i helgen och då är det skönt om barnen är ur vägen. Hon har, enligt egen utsago, nämligen 'fått möblerna efter ett dödsbo' och kan därmed byta ut rätt mycket av det nuvarande möblemanget.

Bodelningen!
Bodelningen efter skilsmässan är inte klar. De var på vippen att skicka in förra året, men sedan dess har det uppstått fnurror på tråden. Pappan sade till Henne att det var lite konstigt att Hon gör sig av med möbler innan den är klar.

Hon vände på klacken och gick.

Umgänge, var det

Tingsrätten, BUP och SåChic skulle bara veta:

• Mamman har meddelat att det 'passar henne' om pappan har barnen över natt i helgen trots att förlikningsdomen säger två dagpass. Pappan tog budet.
• Det av barnen som har tagit sig själv till en idrottsaktivitet har kommit in i ett lag nu (Grattis!), men träningslokalen är en bit iväg och kräver att någon följer med barnet. Det gör förstås pappan i mån av tid. Annars kommer Barnens Farmor eller jag att hjälpa till. Dock inte mamman. Förstås. Till yttermera visso fick barnet betala bussresan till första träningen med egna pengar.
• Det av barnen som fick datorförbud pga 'förstörd dator' därhemma tillbringade några timmar med pappan och en dator där igår. Ett syskon hängde på och de tre hade en mycket bra kväll tillsammans.

...vore kul att få de pappafientligas kommentar till detta.

Förberedelser

Pappan fick sin bostad, en 2½, för styvt ett år sen. Redan från start planerade han för att barnen skulle kunna vara med honom där över natt, men det är inte förrän i höst det blir mer än femtimmarsträffar.

Förra helgen var det två långa dagpass, 10-19, och nu i helgen som kommer blir det två sådana till. Två veckor senare kommer den första övernattningshelgen, en natt, och i slutet av Oktober är pappans umgänge med barnen uppe i det som förlikningen ledde till: fredag-söndag. Allt enligt Tingsrättens utslag.

Personligen tror jag inte att Hon kommer att ägna sig åt umgängessabotage. Orsaken är att hon så ofta har begärt 'avlastning' av olika slag, både av pappan och Soc. Hon har till och med vid ett tillfälle tvingat ett motvilligt barn till en träff med pappan genom att utfärda förbud att vara hemma under träfftiden.

Utspärrad!
Det här med att barnet, det äldsta, inte vill komma med till pappan har inträffat några gånger, men att Hon spärrar ut barnet från hemmet för att slippa ha det hemma har bara hänt en gång. Tyvärr den senaste. Blir det likadant nästa gång barnet inte vill, så måste vi ha klart för oss vad som gäller. Kan mamman verkligen tvinga sitt barn på det viset? Kommer situationen till sin spets och barnet verkligen vägrar, så får barnet helt enkelt gå brandvakt enligt mammans tänk. (Givetvis ska vi då göra allt för att det inte blir brandvakt. 112 om så vore)

Jag har för övrigt sett Henne bestraffa samma barn vid tidigare tillfällen med samma metod: Ut! Och kom inte hem på en timme! Elakt värre, och i praktiken misshandel som jag ser det.

Ingen hemma
En annan sak som har inträffat ganska ofta är att mamman inte är hemma när barnen kommer tillbaka. Den kontaktperson som då var med, satte sig helt sonika innanför dörren och väntade ut Hennes hemkomst. Hon har inte varit alarmerande sen, 15-20 minuter, men det kan man ju inte veta när man sitter där och hör Henne sluddra i mobilen om att hon 'är på väg'.

Första helgen med heldag hände det igen. Då var det en barnvakt som var sen (men iallafall nykter) och pappan väntade förstås uppe i bostaden. Detta ledde senare till ett vredesutbrott från Henne, men vi anser nog att pappan gjorde rätt som han gjorde. Alternativet hade varit att vänta utomhus med barnen. Att låta dem vara själva är ett icke-alternativ.

Där måste vi också skapa klarhet. Vad gör pappan om Hon inte är hemma när den stadgade träfftiden är ute? Hur länge ska han behöva vänta innan han får ta till alternativ typ ta hem barnen till sig igen? Är det i så fall ett brott mot Tingsrättens förlikningsdom?

Undras om Soc får många sådan frågor.

Mantrat

Jag har ofta kallat motparternas beskrivning av pappan som en ständigt berusad våldsverkare för ett mantra. Senast användes det av Hennes advokat SåChic från Fina Advokatbyrån under de förhandlingar som ledde till den förlikning som nu gäller:

[Pappan] är olämplig som vårdnadshavare på grund av sitt våldsamma och aggressiva beteende gentemot [Henne] och barnen

Hon hade dessutom mage att lägga sitt påstående i presens, nutid, som om pappan var framme dagligen och bar sig åt mot familjen. Påståendet är helt felaktigt och SåChic vet nog det, men sån är hon. (Får en advokat ljuga i rätten, förresten?)

Skrik högt, och framförallt först
Varenda politiker och något så när offentlig person vet att halva loppet är vunnet om man hinner först till megafonen. Nu är inte Hon detta, men vi känner igen taktiken. Hon tog till den i December 2005 genom att just skrika högst och först om pappans farlighet. Sen spred det sig. Till Soc. Till Kvinnojouren. Till BUP. Till Tingsrätten. Till vårdnadsutredaren (via BUP). Till Hemmahosarna. Vi har sett formuleringen i olika variationer i hur många papper som helst.

Det är faktiskt så att Hon är enda källa till de här uppgifterna. Ett av barnen har i ett videoförhör berättat att pappa var arg. Vid ett tillfälle.

Konstigt nog verkar alla (utom möjligen Soc) anse att ett snart 20 månader gammalt påstående, obelagt dessutom, är en sanning och att terrorn fortgår.

Var finns förnuftet?
Hur giltigt är ett så gammalt påstående? Hur tänker folk? Vi kan ta hemmahosarna, två terapeuter som hjälper Henne att "få struktur", som exempel. De kom in i handlingen i våras när det stod klart för Soc att Hon inte kunde hantera vare sig hemmet eller barnen och är där tolv timmar i veckan. De bör alltså ha en god inblick i tillståndet i Hennes hem.

Inför den rättegång som alltså blev förlikning kontaktade pappans ombud en av dem och undrade om vederbörande kunde tänka sig att vittna om Henne och hemmet. Svaret blev förstås nej, de ska ju vara solidariska med Henne, men tror ni inte att Mantrat var där:

Teraputen sade nämligen också att "det var bättre än tidigare" hemma hos Henne, men det handlar ju om en "våldsutsatt familj". Man baxnar. En terapeut som med egna ögon har sett barnen rusa ut för att leka med pappan var det, dessutom.

Vittnesuppgifter
Jag kan tillägga att dessa terapeuter borde väl ha varit smaskiga vittnen till Hennes förmån om nu allt är som alla säger. Inte fan var dom kallade.

Hennes advokat hade faktiskt inga vittnen kallade till rättegången. Måhända SåChic kände på sig att det är svårt att backa upp Henne som en lämplig vårdnadshavare.

Då är det bättre att tugga lite fradga och ge sig på pappan i stället.

Tid -inte längre bristvara

Pappan och Barnens Farmor pratade om helgen som var. Det hade alltså gått mycket bra med barnen i två hela dagpass och pappan gottar sig i minnena. -Det bästa, sade han, var att vi hade så mycket mera tid tillsammans. Ingens stress eller kamp mot klockan. Vi kunde koppla av och bara vara med varandra.

Jäpp. Barnens interna konkurrens om pappans uppmärksamhet var (nästan) ett minne blott. Förut hade de bara fem timmar på sig. Nu två gånger nio. Och framöver blir det hela helger!

Fino fino.

Första helgen

Så är den då avverkad, första helgen i den nya ordningen efter förlikningen. Pappan var med barnen två långa dagpass, 10-19, utan kontaktperson. Det är något helt annat än de fem timmar med k-person, som har rått ett styvt år nu. Och det märktes. Men vi tar det kronologiskt:

Dag -1
Kvällen före ringer Hon upp pappan och erbjuder honom att ha barnen över natten. Hon ska tydligen bort på lördagkvällen. Det är frestande att ta erbjudandet, men pappan avstår. Nu när Tingsrätten har tagit steget att åsidosätta vårdnadsutredningens rekommendationer så är det bäst att följa det som är sagt. Han avböjer. Mamman får städsla barnvakt några timmar. Det visar sig att Rigmor kommer tillbaka.

Dag 1
Pappan hämtar barnen på gården klockan tio. Mamman säger inte ett ord, bara vänder på klacken och går sin väg. Resten av dagen förflyter i stort sett bra. Barnen behöver ju inte kämpa mot klockan om pappans uppmärksamhet.

Pappan börjar också få barnen att återgå till vanor som de nästan har glömt bort: Samlade måltider och att tvätta händerna efter toalettbesök, till exempel.

Barnens Farmor och jag kommer förbi och kan konstatera att de har tvättat håret den här gången. Inte luktar de heller. Men kläderna... Och språket! Vi är inte pryda eller hämmade någon av oss, men barnens språk och ordval bekom oss illa. Det var rått, helt enkelt.

Jag har nämnt att ett barn verkar ha stannat i växten. Det får näringstillskott med bland annat mjölkpulver sedan en tid, men det syns det inte mycket av. (Barnen är veganer och mamman är mycket renlärig på den punkten, så detta måste ha suttit långt inne) Mamman väger barnet i fråga, men talar inte om för det hur mycket h*n väger. Ett av de andra vet dock besked: Kilovis mindre än ett yngre syskon.

Dagen avslutas med återlämning enligt regelboken: På gården klockan nitton. Pappan får SMS från barnvakten Rigmor: Hon är sen, men 'på G'. Vad göra? Som kontaktpersonen gjorde mer än en gång i samma läge, givetvis.

Pappan följer med barnen upp i lägenheten och väntar där på Rigmor. Det är oväntat rent, och den där fattiglukten som hängt i luften vid tidigare tillfällen är borta, liksom ett antal möbler. Det är inte omöblerat, precis, men mycket mer luft och yta än tidigare. (Min tanke är att möblerna har gått av monetära skäl, inte estetiska. Men här kanske jag är ute och cyklar)

Rigmor kom efter kanske tjugo minuter. Pappan kommenterade städningen och hon log utan att säga något. Det är alltså knappast mamman som har fått ordning på hygienen i hemmet. Nåväl:

Det vore frestande att prata med Rigmor om barnen, hemmet och Henne. Hon hade ju ett par av dem i hela fyra dagar för lite sen. Men vi vet nu att Rigmor städslades via Hennes bekanta, så hon lär nog inte vara helt uppriktig om situationen.

Dag 2
Hämtning klockan tio. Den här gången hade barnen inte fått något att äta på morgonen, ett otäckt eko ur det förflutna. Orsaken var också densamma. 'Vi hann inte'.

Sen rullade jag fram bilen och körde hela gänget till en begivenhet strax utanför stan. Det var inte gratis, men en höjdare. Alla var nöjda och belåtna efteråt. Stämningen var på topp.

Pappan gjorde middag tillsammans med barnen. De fick hjälpa till efter förmåga och det gick bra med allting.

Återlämningen, då? Barnen gick själva upp i lägenheten (Mamman hade råskällt på pappan för att han var inne i den kvällen före. Men han kan ju inte lämna barnen ensamna, eller?) och det föreföll som om Hon var hemma. Men hon visade sig inte.

Datorstopp
Det äldsta barnet (vars telefonkort fortfarande inte är påfyllt som mamman har åtagit sig) ringde senare upp pappan från en syskontelefon och var ledsen på riktigt: H*n får inte längre använda mammas dator. Den pajade härförleden och Hon fick reparera den för 5.000:-. Det ska ha varit barnet som förstörde den genom att trycka sönder strömbrytaren. Godnatt spelfusk och Hotmail. Annars har ett annat barn berättat att reparatören kom och satte tillbaka en sladd, så var PC-n hel igen. Vem ska man tro?

Fem papp för att serva en dator när man kan köpa en ny och få pengar över för samma belopp? Just det. Här har vi nog en avsevärsd avrundning uppåt. Ganska så typiskt Henne.

Mer oroande är att Hon uttryckte sig i vändor som om barnet skulle betala. Det skulle medföra att barnet i fråga får Kronofogden över sig på 18-årsdagen. Samma tongångar har hörts om en förstörd dörr i somras. Vi hoppas verkligen att Hon bara har uttryckt sig slarvigt, något som hon är bra på. Mycket bra på.

Framåt
Det här med att ingen vuxen var på plats vid återlämningen var ju inte bra. Trots att Kontaktpersonen hade just detta läge ett antal gånger, så var pappan inte förberedd på saken. Här måste vi reda ut vad som gäller. Var det fel att gå upp i lägenheten, eller skulle han bara ha lämnat ungarna där?

Likaså har det förekommit att det äldsta barnet inte ville följa med på träffar med pappan. Senaste gången så kastade mamman faktiskt ut barnet och tvingade det att följa med genom att helt enkelt meddela att h*n inte fick komma innanför dörren förrän träfftiden var över. <Förtydligande> Alternativet till att följa med var alltså att gå brandvakt i fem timmar.</Förtydligande>Här måste vi också ta reda på vad som gäller.

Kan man tvinga ett barn att gå brandvakt i nio timmar, om än på dagtid? Om någon månad vidtar övernattningar med pappan och då har vi lite kallare nätter också.

Tanken svindlar.

Sista träffen och Yppandeförbudsreflexen

Nu har den sista träffen enligt den gamla ordningen ägt rum, fem timmar med kontaktperson. Redan på lördag börjar infasningen till det som står i förlikningsdomen: Alla barnen varannan helg.

Infasningen består i ett par helger utan övernattning och sedan ett par med en övernattning. Sen, först, blir det fredag-söndag. Allt på udda veckonummer.

Kontaktpersonen
Den här k-personen har varit med från början, i juli förra året, med avbrott för tre andra som avsade sig allt samarbete med Henne. Vi vet inte varför, men vi vet ju att Hon kan vara svår, påstridig och rent aggressiv när hon inte får som hon vill. Den här k-personen kom tillbaka i handlingen i Januari.

Den här k-personen anser, liksom de andra, att det här med övervakade träffar var fullständigt onödigt. Pappan är inget hot mot barnen, vad än Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån har att anföra i saken.

Vi skiljdes som vänner, kan man säga. En liten present att trä på armlänken från oss vuxna och blommor från barnen.

Kanske k-personen begick en överträdelse här, men nu vet vi att barnens mamma var onykter, för att inte säga full, vid de två senaste 'tillbakalämningarna' av barnen. Detta rapporterades förstås till Soc, som noterade saken. Hur, eller ens om, detta följdes upp, vet varken k-personen eller vi.

Barnen
Jag hade noterat en bättringstrend när det gäller hygienen den senaste tiden. Icke så denna gång. Alla hade skitigt hår, och det äldstas långa hår var till och med stripigt. Sjavigt klädd var h*n också. Lite märkligt med tanke på att det varit skolfotografering den dagen. Inför en sådan borde väl mamman ha snofsat upp sitt barn lite.

Yppandeförbudsreflexen
Jag har lärt mig hur det slår, barnens förbud att prata om saker hemmavid. Den här gången slog det till när jag noterade att ett kickboard var med och användes utan Inlinesskydd som barnen har varit så duktiga på. På min fråga om skydden kom en reaktion som om jag hade talat till någon annan, blicken stint i fjärran och total tystnad. Sen gick barnet iväg och ägnade sig åt annat. De är tydligen borta igen.

Värre var det när ämnet 'pengar' senare kom på tapeten. Ett av barnen är sparsamt och nitiskt med slantarna. Vi får ofta höra hur mycket h*n har just nu, och det rör sig om hundralappar ska ni veta. Den här gången slog Yppandeförbudsreflexen när jag sade något om just vederbörandes kassa.

Eftersom vi vet att mamman vid minst ett tillfälle har lagt beslag på pengar som något barn har fått, så fruktar jag det värsta:

Att Hon dricker upp barnens pengar

Förlikningsdomen

Koda telefonen på möte och ta fram kaffekoppen. Det här är ännu en en långpostning:

Den vårdnadsrättegång som vi hade laddat för blev ju en förlikning i stället. Kanske lika bra det, om man ska gå på vad kunnigare observatörer än jag hade att säga. (Men jag måste erkänna att jag hade sett fram emot att möta SåChic från Fina Advokatbyrån i en verbal dust om alkohol, misshandel och hygienisk misär i Hennes hem)

Nu har domen kommit, baserad på förhandlingens utgång.

Protokollet först
Hela rätten var där. Domaren och tre nämndemän. Alla män så när som på en av nämndemännen. Givetvis de bägge exmakarna och deras respektive ombud, och även en tyst hejaklack som Hon hade trummat ihop. Mamma och bror, tillresta utifrån, samt Hamstermannen som är Hennes f.d(?) älskare, affärspartner och suparkompis. Barnens Farmor och jag hade förstås gärna kommit, men eftersom vi var kallade som vittnen hade det inte varit en bra ide; Då hade vi nämligen diskvalificerat oss från att vittna.

Det här med moder och broder förvånar. Hon har nämligen brutit med dem och de med henne om man ska tro tidigare protokoll och utsagor från Henne. Orsaken sade hon sig inte känna till, men jag tror att det kan handla om det här.

Yrkanden
Pappans ombud inledde med att kräva ensam vårdnad, i andra hand delad vårdnad med barnen skrivna hos pappan. Utifall att rätten skulle tillerkänna Henne ensam vårdnad yrkades rätt till umgänge med barnen enligt ett schema.

Hennes ombud meddelade förstås att Hon bestrider pappans yrkanden och yrkar på fortsatt ensam vårdnad, och umgänge i närvaro av en kontaktperson. I princip nuläget, alltså.

Grunder
Pappans ombud skrädde inte orden. Han anförde att det var bäst för barnen med enskild vårdnad.

[Hon] är olämplig som vårdnadshavare. Hon har under målets handläggning brustit i omsorgen vilket kan medföra bestående faror för barnens hälsa
...
Den nuvarande hemmiljön hos [Henne] är otjänlig för barnen

Ombudet argumenterade att även om Hon tilldömdes vårdnaden så behövde pappan en möjlighet att få en inblick i och kontroll av barnens rutiner, kosthållning och hygien. Inte heller var pappan främmande för att hans umgänge med barnen initialt kan ske i närvaro av en kontaktperson varefter en lämplig upptrappning bör ske.

SåChic hävdade att ensam vårdnad är bäst för barnen. Sen detta:

[Pappan]är olämplig som vårdnadshavare på grund av sitt våldsamma och aggressiva beteende gentemot [Henne] och barnen

SåChic hänvisade alltså inte bara till den misshandel pappan är dömd för (domen är överklagad) utan använde samma svepande argument mot honom som hon använde i misshandelsrättegången. SåChic bemötte förstås inte med ett ord utsagorna om förhållandena hemma hos Henne och barnens hälsa.

Det står faktiskt inget i protokollet om att SåChic och/eller Hon anser att Hon är lämplig som vårdnadshavare. Alla med tillgång till vårdnadsutredningen kan förstå detta.

Tyvärr finns det inget om Hennes alkoholproblem heller, trots att dessa skildras i v-utredningen. En gåta för mig.

Samtal
"Parterna för under rättens ledning samtal i syfte att nå en överenskommelse", står det sedan. Därpå: "Efter en paus meddelar ombuden att parterna har nått en överenskommelse"

Jag kan förstå att samtalen inte dokumenterades, men trist är det att det mest dramatiska inte är med. De bägge föräldrarna var nämligen helt oresonliga på en punkt: Skulle barnen få övernatta hos pappan eller inte?

Rättens ordförande, en rådman i övre medelåldern, tryckte på pappan att det var bättre med en förlikning än en rättegång. Nämndemännen kunde ge honom ett sämre läge än förlikningen gav. Här log och nickade en av nämndemännen instämmande. Då blir man mörkrädd.

Pappan har berättat att Hennes ombud mer än en gång fick ta viskande diskussioner med henne. Till slut gav Hon med sig och gick med på att pappan fick ha barnen varannan helg. På sikt. Det hela inleds med ett antal dagträffar, som någon slags inskolning, innan läget sätter sig om ett par månader. Sen tre punkter:

1. [Hon] ger pappan fullmakt att inhämta information om barnen från myndigheter, skolor, sjukvården etc
2. Föräldrarna är överens om att umgänget mellan [Pappan] och barnen i framtiden skall utvidgas i enlighet med barnens behov och vad som är bäst för dem
3. Föräldrarna är överens om att barnen vecka XX år 2007 skall resa till [utlandet] med sin morbror

Ettan är den tyngsta. Pappan får alltså prata med skola och hälsovård om barnen. Det behövs, ska ni veta. Tvåan är en slags gardering i mina ögon. Går det åt pipsvängen för barnen där hemma, kan Hon ge dem mer tid med pappan. Trean, som var viktig för Henne att få med, hänger jag inte riktigt med på. Har Hon ensam vårdnad som förlikningen gav henne, så behöver väl inte pappan medge en utlandsresa som inte ens stör umgängesschemat?

Domslutet
Hon fick alltså fortsatt enskild vårdnad om barnen. Vidare har barnen rätt till umgänge med pappan enligt ett noga angivet schema, med den tidigare nämda upptrappningen angiven.

Sen har Hon rätt att bo kvar i den gemensamma bostaden, "dock längst för tiden till dess att bodelning har skett".

Det här var viktigt för SåChic och Henne att få med. Det handlar, tror jag, om det faktum att pappan ännu står för halva kontraktet på lägenheten och därmed kan Hon inte byta bostaden till en billigare, vilket vi vet att hon har försökt.

Ingen av de tre punkterna i förlikningsprotokollet är konstigt nog med i domen. Betyder det att Hon kan strula med fullmakten, eller?

Domskäl

Det parterna kommit överens om finner tingsrätten, såvitt framkommit, för närvarande, vara förenligt med alla barnens bästa

De dubbla inskjutna bisatserna ger i alla fall mig bilden av en viss tveksamhet. Känner rätten kanske på sig att barnen inte har det så bra därhemma?

(Mina) slutord
Att pappans motpart skulle använda misshandelsargumentet är förstås självklart. I min gränslösa naivitet trodde jag att vårdnaden var en från brottmålet separat process. Domen i brottmålet har dessutom inte vunnit laga kraft, ett faktum som SåChic förmodligen utelämnade.

Om nu pappan inte hade tagit nackgrepp den olycksaliga Novemberkvällen 2005 så hade nog läget varit lite annorlunda. Under hela den här resan har Hennes ombud och representanter målat upp och spätt på bilden av pappan som en alkoholiserad våldsverkare.

...när det är mamman som både dricker mer än pappan gjorde och dessutom hangripligen slår barnen. Inga nackgrepp där, inte. Så mycket vet vi.

Vem har sagt att det finns rättvisa här i livet?

Barnvakt(en)sBekymmer

Jag har påpekat det några gånger, och det förtjänas att påpekas igen:

Vi har inte berättat om ett antal händelser och incidenter för att skildringen skulle påverka den här bloggens trovärdighet. Det är illa nog som det är, tycker vi. (Allt vi berättar är sant, ska ni veta)

Det här är ett gränsfall med hög småttighetsfaktor, men också mycket talande för hur det står till hemma hos Henne.


Barnvakten Rigmor
Mamman är på resa några dagar, 'utomlands' enligt ett av barnen. Kvar i stan är två av barnen och en inhyrd barnvakt som de två barnen inte hade träffat förut. Jag kallar barnvakten för Rigmor fast hon heter något helt annat.

Barnvakten Rigmor?
Den minnesgode seriekonnässören vet då förstås att det handlar om den enda människa som Kalle, i Kalle och Hobbe, inte kan bemästra. (I nyutgåvorna har Rigmor fått sitt amerikanska namn, Rosalyn, men Rigmor är det namn jag lärde mig)

Varför Rigmor? Läs vidare:

Pappan fick reda på Hennes resa när han träffade det näst äldsta barnet på gården i veckan. På en ingivelse ringde han då upp lägenheten och gav sitt telefonnummer till Rigmor, 'om det skulle vara något'. Det blev det.

Igår skulle Rigmor nämligen ta de bäggen barnen till en begivenhet strax utanför stan, men hon ställde ett villkor: Det äldsta barnet måste duscha först. Ni läste rätt:

Det äldsta barnet ansågs inte vara i skick att vara bland folk förrän det hade gjort rent sig!

Barnet hade vägrat men Rigmor stod på sig. Ingen dusch -ingen utflykt. Hon var obeveklig. Sen tog Rigmor till plan B för att det näst äldsta barnet inte skulle lida för sitt strulande syskon: Hon ringde pappan och arrangerade en aktivitet med det barnet.

Pappan gjorde upp om en tid att plocka upp barnet, men senare kom ett mittåt. Det äldsta barnet hade motvilligt duschat och de var nu på väg. På kvällen lekte pappan som vanligt på gården, nu bara med det näst äldsta, och fick sig en hel del till livs:

Lägenheten 'städad'
Inför rättegången som blev en förlikning hade mamman trummat ihop lite stöd i form av sin mamma och bror som hade kommit till stan. De hade ägnat en dag åt att dammsuga och plocka i lägenheten inför Rigmors ankomst. Vad Rigmor sen tänkte när hon kom dit inför fyra dagar med två av barnen, vet vi inte. Men vi vet vad hon gjorde.

Tvättmaskinen gick nästan hela tiden, och Rigmor torkade ur kök och badrum. Det går att spekulera i att det låg i uppgörelsen med Henne att Rigmor skulle städa, men jag har svårt att tro på det. Rigmor hade inte bekantat sig med barnen hon skulle vakta i förväg, och då visste hon ju förstås inte vad hon skulle möta.

Jag tror att Rigmor helt enkelt inte stog ut med skiten och lukterna. De här barnen luktar även om de har rena kläder på sig, ska ni veta.

Då kan man föreställa sig hur det är uppe i lägenheten.

Efterord

Det lite bittra inlägget om pappans förlikning är nu det mest kommenterade av de hittills 314 postningar som finns att läsa i den här bloggen. (Länge var det här det mest kommenterade) Även på Föräldrajourens forum uppmärksammades förlikningen, liksom på pappaliv.se, men den tråden kan bara inoggade medlemmar läsa. På F-jouren kan man se i en kommentar att det tydligen inte är ovanligt att en domare sätter press på en part att gå med på förlikning.

Den vanligaste reaktionen är att pappan gjorde rätt. Tycko Tryck, kunnig och engagerad stammis på vår blogg skrev så här, bara minuter efter inläggets publicering:

(Utdrag ur hela kommentaren)
...det här är inte slut. Långt ifrån. Det har bara börjat. Låt mig först ta det absolut bästa och mest positva, jag fortsätter sedan med det som kommer att bli jobbigt. Chanserna för pappan att bli friad i Hovrätten gällande misshandelsdomen torde med detta vara synnerligen goda. Han är ju inte längre "farlig" eller "våldsam" och vittnen kan ju också styrka och intyga att så är fallet. Det gör en benägenhet att Hovrätten kommer att ställa större tilltro till pappans redogörelse att det sk. strypgreppet egentligen var någonting annat och inte i syfte att skada barnet...

...Chansen att Hovrätten också ser igenom mammans dimridå torde vara god, det verkar ju ologiskt att först påkalla övervakat umgänge pga. misshandel och sedan helt plötsligt släppa det kravet i utbyte av enskild vårdnad (+ alla bidrag). Och en friande dom är bra...

...Vad som blir jobbigt är att när barnen etablerar en stabilare kontakt med pappan kommer de att finna en trygghet där som gör att de inser vilken misär de egentligen lever i. Påverkan, föräldralojalitet och ett förfall under en längre tid gör att de kanke egentligen inte inser hur de har det hos modern...

...De har s.a.s blivit fartblinda. När de så blir varse kommer de att reagera och det på ett sätt att barnens omgivning också kommer att reagera. Och det är vårdnadshavaren som kommer att börja synas i sömmarna. Med följd att modern anser allt vara faderns fel och denne straffas med indraget umgänge. Barnen kan ju inte umgås med en pappa som "sätter griller i huvudet på dem". Sedan är alla uppe på banan igen. Det blir fråga om verkställigheter och utdömande av viten för att få igång umgänget. Och ju mer den något styva i korken utsätts för press ju fler dumheter kommer hon att ta sig för. Vilket resulterar i att om ca. 1 år kommer det vara läge för fadern att ånyo dra igång en vårdnadstvist och söka enskild vårdnad...

...Det här är rena spekulationer från min sida. Men jag vill ha fog att påstå att de bygger på god grund. Så lägg ner alla planer på att sluta blogga Plastfarfar, du kommer att ha en hel del att rapportera om även i framtiden. Sanna mina ord...

Det där med att ett miljöombyte skulle få barnen att inse att det inte står rätt till därhemma håller jag nog inte med om. Det vet de med all säkerhet redan. Men de kommentarer som spekulerar i att barnen kan komma att börja prata när de (på sikt) är med pappan två hela helger i månaden tror jag på. Pappan har hört en hel del de senaste månaderna, men så länge barnen inte vill prata med andra vuxna (Soc och polisen) om saken så är det i princip omöjligt att gå vidare.

Kopplingen Tycko gör till misshandelsmålet hade vi missat helt. Självklart är det så.

Sluta blogga?
Nix. Det kommer mer att rapportera om. Vår upprördhet har lagt sig, vi håller på att ställa om till det nya läget och kommer förstås som vanligt att göra så mycket vi kan för barnen och deras pappa.

Så här gick det

Jag brukar inte lägga någon tanke på sånt men när telefonen ringde och jag svarade, så började det i den sekunden att regna. Det var barnens pappa som hade suttit igenom den obligatoriska förlikningförhandlingen för vårdnadsrättegången.

Han hade gått med på förlikning, mer eller mindre pressad av den (manlige) domaren.

Det blev alltså ingen rättegång. Pappan tog inte striden.

Shit
Det är bara förnamnet, kan man lugnt påstå. Barnens Farmor, en fajter om någon, gick i taket. Själv kände jag det som när jag fick beskedet att jag inte var ren från cancerceller efter min operation. En slags chock, en handlingsförlamande chock, och en grym besvikelse. Sen blev jag arg.

Varför förlikning?
Under förhandlingens gång blev pappan övertygad om att han inte skulle få någon vårdnad alls om det blev rättegång, och ett överklagande till Hovrätten skulle ju ta något år. Då har barnen varit hos Henne i kanske tre år och sånt spelar ju in när de avgör ett vårdnadsfall.

Pappan upplever det som att han blev mer eller mindre pressad av domaren att ge med sig.

Pappans juridiska ombud gjorde en sakframställan som jag återkommer till när vi har protokollet i nästa vecka. Det verkar ha varit ungefär allt han gjorde den dagen.

Den jävla helvetes vårdnadsutredningen
Tycko Tryck skrev i en kommentar häromdagen att man lägger 97% procents vikt vid vårdnadsutredningen i vårdnadstvister. Tingsrätten tar för givet att Soc gör ett bra och seriöst jobb. Men den här v-utrdningen lyckas med konststycket att skildra en massa missförhållanden och sedan ändå gå på vårt mansfientliga BUP's rekommendation utan att ens blinka eller förklara sig.

Här blev det 100%. Med råge, om det hade varit möjligt. Faktum är att Hennes våld mot barnen inte togs upp, en sak som det fanns tre vittnen beredda att berätta om. Det stod ju inget om detta i v-utredningen, förklarade sig pappans juridiska ombud efteråt. Pappan har ågren för att han själv inte tog upp saken. Det förstår jag.

Hade det förelegat en polisanmälan i saken, förklarade ombudet, så hade det kanske varit ett annat läge. Varför såg då ombudet, som var välinformerat om det här med våldet mot barnen, då inte till att det förelåg en anmälan om barnmisshandel kan man då fråga sig.

Det som stod i v-utredningen om kaoset och hygienen togs förvisso upp, (Domaren verkade chockad av det här med att barnen luktar) men det hjälpte alltså inte. Av någon orsak som pappans juridiska ombud säkert har en bra förklaring till så togs Hennes alkoholproblem inte heller upp, trots att de är med i v-uredningen. Man baxnar.

Hur blir det då?
Hennes och advokat SåChics bud om att pappan skulle ha barnen 2*5 vardagar två dagar utan övernattning i månaden förvandlades till att pappan får ha dem fredag-måndag morgon två gånger i månaden. På sikt.

<UPDATE kl 1455> Jag glömde helt bort att Hon får fortsatt enskild vårdnad. Men Hon ska lämna medgivande till skolor och sjukvård att pappan får förhöra sig om barnen. (Få se om hon verkligen gör det)</UPDATE>

Liksom v-uredningen, så betraktar Tingsrätten tydligen pappan som en socialt inkompetent och oförmögen person, så de föranstaltade att det här schemat kommer att gälla efter en infasning på en, sedan tvådagarsträffar under en period.

Det blir i allafall utan kontakperson. Alltid något.

Är skildringen över nu. Vad händer med bloggen?
Min och Barnens Farmors första reaktion var att stänga den, så tillvida att vi slutar att uppdatera den. Där skulle den ligga och skvalpa till dess att barnen blir gamla nog att ta till sig vår sida av det hela, ett av syftena med den vill jag påminna om.

To be continued
När pappan sedan har barnen dygnsvis så kanske de blir mer benägna att prata om våldet och kaoset därhemma, vilket förstås skulle speglas här. Likaså kan jag sätta min sista skjorta på att Hon kommer att strula och jävlas i vanlig ordning.

Likaså kommer pappan att agera i ett par saker, som vi inte kan gå in på nu.

Men visst
Jag och Barnens Farmor är ledsna, arga och besvikna. Vi hade inte ens kunnat föreställa oss att pappan inte skulle ta striden.

<UPDATE> Barnens Farmor funderar på om det spelade in att domaren var en man i framskriden medelålder som handlade det hela. Det tål att tänkas på...</UPDATE>

Anteckningar

Det är en vårdnadsrättegång på G. Både Barnens Farmor och jag är kallade att vittna om det vi har sett. Jag kommer att förhöras (deras formulering!) om

Era iakttagelser av ansvarsfördelningen för den tid i hemmet, [barnens pappas] egenskaper som vårdnadshavare, Era iakttagelser av [Hennes] alkoholvanor samt barnens mående och hygien under tiden för sakens handläggning i domstol samt omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa

Barnens Farmor kommer att förhöras om hennes iakttagelser av [Hennes] och [pappans] egenskaper som vårdnadshavare, barnens 'mående' (Också deras formulering) vid [pappans] umgängestillfällen, och samma slutkläm:

omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa

Här blir det åtskilligt, kan jag meddela. Jag har pratat med en som kan sånt här, och fått veta att det inte är så noga med vad de skriver att man ska förhöras om. Det mesta som har relevans till målet kommer att dyka upp. En sak till lärde jag mig:

Anteckningar
Man får inte ta med dokumentation, men väl antecknngar i stolpform när man vittnar. Tack för det. Annars hade det blivit svårt att komma ihåg allt.

Blogg=Webblogg
Den förkortningen av den ursprungliga definitionen glömmer man lätt. Men den här bloggen skapades faktiskt som en logg över det som försiggår. Nu är den ovärdelig för oss. För att inte tala om sökfunktionen i rutan till höger. Där knackar man in ett ledord eller två och får snabbt fram det relevanta inlägget och därmed detaljer och datum.

Vi kommer alltså att komma väl förberedda till förhandlingen. Hur långt det räcker vete gudarna, men man kan väl hoppas på att Tingsrätten för en gångs skull inte dömer efter sina fördomar, utan efter de faktiska omständigheter som kommer att framgå.

Barnen far illa

Snart är det dags...

Vårdnadsrättegången är schemalagd till den här veckan. Jag skriver 'schemalagd' med avsikt. Den kan nämligen komma att ställas in också.

Den givna anledningen är att parterna enas. Dagen kommer till och med att inledas med ett sista medlingsförsök under Tingsrättens överinseende.

En annan orsak skulle kunna vara att den ställs in pga sjukdom. Hennes sjukdom. Vid misshandelsrättegången i vintras framställde Hon sig som ett rö, ett käril, hårt drabbad av den ondskefulle exmakens framfart. Samtidigt var hon stark nog att 'sköta hemmet på dagarna och arbeta på nätterna'. Det, ni.

Nåväl: Jag utesluter inte att Hon skickar fram ett sjukintyg (Hon har en tam psykiatriker) i stället för att komma till en tillställning som denna. Parterna vet vilka vittnen som är kallade, och Hon kan inte ha gillat förteckningen när hon såg den.

Barnens Farmor och undertecknad är kallade, men vår trovärdighet påverkas ju av att vi är anhöriga till pappan. Det blir värre för SåChic, Hennes advokat, att förklara bort vad vissa andra har att skildra.

Det anses olämpligt
att dra in barnen i en vårdnadskonflikt, men det har Hon konsekvent struntat i den här tiden. Hon har fått tillsägelser eftersom Hon har varit omdömesgill nog att prata skit om pappan i barnens närvaro inför en kontaktperson. Och nu detta:

Pappa, du kan väl anta mammas bud

Orden kom från ett av barnen i helgen. Det är inte bara fel av Henne att dra in barnen i konflikten på det viset, det är nedrigt och skamligt att använda dem som vapen mot pappan.

Mig skulle det inte förvåna om Hon hade hotat barnen med att de aldrig får se pappan igen om han inte tar budet, som alltså går ut på att Hon behåller hela vårdnaden och rakar in alla bidrag som finns i ämnet medan pappan på nåder får träffa barnen oftare än nu.

Men vi får väl se vad Tingsrätten säger. Om Hon är frisk nog att komma till rättegången, vill säga. Vittnesförteckningen drömmer Hon förmodligen mardrömmar om. Hoppas jag.

En träffrapport

Igår var det dags igen. Pappan träffade barnen. Officiellt den här gången. Han umgås ju med dem så gott som dagligen på gården, men Tingsrätten har sagt sitt: Fem timmar varannan vecka, och detta i närvaro av en kontaktperson. Nåväl:

Time shift
Dagen före träffen genomdrev mamman en senareläggning av starttiden, från klockan ett till klockan två. Hur det nu gick till, så missade de två äldsta barnen detta och var på plats på badet i fråga klockan ett. Ingen lunch hade de fått heller. (Mamman räknar med att pappan ger dem mat när de ses, så det förvånar inte att hon drar in på den utgiften)

Det äldsta barnet blev förstås på ett uruselt humör av att gå där och leta och vänta. När sällskapet sedan dök upp, satte h*n i sig en stor Kexchoklad (Jo, helt vanlig Cloetta Kexchoklad är godkänd för veganer) och lite senare ville h*n hem. Det var inte kul att bada idag.

Efter telefonkontakt med Henne tog så barnet bussen hem. De kvarvarande barnen badade och lekte av hjärtans lust, som det heter. Stämningen var överlag postitiv och de bråk som vi har sett uteblev faktiskt helt. Små konflikter om pappans uppmärksamhet och deltagande var det enda.

Det finns ju telefoner
Fanns, i det här fallet. Det ena av de två äldsta har tappat bort sin mobil. I kaoset därhemma, faktiskt. Det andra barnet har hittills "inte gillat" att använda den mobil som h*n fått av pappan. Nu vet vi varför:

Det kröp fram att barnens mamma inte hade fyllt på kontantkortet enligt den överenskommelse Hon gjorde med pappan när barnen fick sina telefoner tidigare i år.

Trist, men egentligen inte förvånande. Här hade alla inblandade verkligen haft nytta av en fungerande mobil och så har Hon schabblat bort den möjligheten.

Sån är Hon.

Arrogans

SåChic, Hennes advokat från Fina Advokatbyrån, har skickat ett förslag till uppgörelse inför den stundande vårdnadsrättegången, en tillställning som jag personligen tror att de vill slippa uppleva.

Erbjudandet
Mamman skulle ha fortsatt enskild vårdnad om barnen, men pappan skulle få "utökad" umgängesrätt.

Pratar SåChic med Henne?
När de bägge exmakarna har sonderat inför en eventuell uppgörelse, så har Hon nämligen varit mer generös mot pappan än så. Men det finns en gräns:

Bidragen
Hennes ledstjärna verkar vara bidragen. Får pappan för mycket vårdnad, eller tid, med sina barn så går ju bidrags- och understödsnivån ner. Det får den uppenbarligen på inga villkor göra.

Arrogans
Jag har personligen inte träffat SåChic, men kommer att göra det i egenskap av vittne i vårdnadsrättegången. Men jag har en bild av henne från olika protokoll och andra källor. Det är en segerviss och arrogant människa i sin yrkesutövning. Är man från Fina Advokatbyrån så ska man vinna, man har alltid rätt och motparterna ska inte bara förlora målet, de ska manglas.

Här hoppas jag verkligen att jag har fel: SåChic verkar vara mer mån om att vinna Hennes mål än hon är om det svenska rättsväsendets Mantra, att Barnens Väl Går Före.

SåChic gör det hon gör för pengar. Inte för barnen.

Jag skulle nog inte kunna ha hennes jobb.

Ett kusligt rollspel

Vi berättade om ett litet rollspel som två av barnen agerade på den senaste träffen. Det gav en obehaglig eftersmak, eftersom det handlade om mamman (då kallad "mormor") och hur barnen mer eller mindre knuffades till sängs om kvällarna under skrik, örondrag och nypningar i kinden. Igår kom något värre:

Pappan var på gården och lekte med barnen och han fick höra om de ständiga bråken i barnaskaran. Det blir tydligen värre och värre:

En sten stor som en tennisboll,
kastade plötsligt ett av barnen på ett annat barns fot när de (i en annan konstellation än förra gången) agerade ut ännu ett rollspel om bråken därhemma inför en förstummad pappa. Just den här gången blev det ingen skada skedd, men budskapet är där:

Barnens interna bråk omfattar numera tillhyggen. Skrämmande.

Rollspel?
Jo, vi vet att barnen är belagda med yppandeförbud om livet där hemma hos Henne. Och det håller till nästan 100 procent. Vi tror oss också veta att Hon hotar barnen med tvångsomhändertagande om de berättar. (Detta är iofs fel. Första steget blir ett utredningshem, har man klargjort för mig) Vad de har att berätta vet vi inte i detalj, men att Hon regelbundet slår sina barn vågar jag påstå.

Då agerar barnen i stället det de inte får prata om. Det har ju mamman inte förbjudit dem.

Bråk, var det
Vi har berättat om den kontaktfamilj som skulle ge Henne avlastning en helg eller två i månaden. De var där en helg i början på sommaren, och det var inte alls misslyckat för barnen. Sen hände det inte så mycket mer på den fronten. Nu vet vi varför.

Ett av barnen berättade för pappan att k-familjen har avsagt sig vidare kontakt med den här skaran. Det var tydligen för bråkigt våldsamt, är den korrekta formuleringen. Och kontaktfamiljen har också ställt ett krav på 2.000:- för en förstörd dörr. Då förstår jag att de inte vill ha barnen igen. Mamman, pedagogisk som hon är, har givetvis formulerat saken så att det är det orsakande barnet som är skyldigt två tusen. Det är alltid vårdnadshavaren som betalar, och det vet Hon säkert.

Att plantera skuldkänslor hos sitt eget barn på det viset är uselt.

Helt enkelt vidrigt

Helt j-a otroligt

Vi läser en artikel i GT om en pappa som tvingas lämna ifrån sig sina barn till mamman trots att han tilldömts vårdnaden. Hon hotade nämligen med självmord. Detta fick rätten på hennes hemmaplan, Worcester County Court i England, att besluta att barnen inte fick flyttas (hem) till Sverige. De hänvisade till Haag-konventionen som faktiskt ska förhindra att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i främmande land. Bara det.

Därpå gick mamman till Stockholms Tingsrätt som struntade i vad Varbergs Tingsrätt hade beslutat och gav henne rätt att ha barnen hos sig i sitt nya hemland.

Hotar man med självmord, en form av utpressning som jag ser det, för att få vårdnaden om sina barn ska man erhålla psykisk vård. Inte vårdnaden om barnen.

Worcester County Court och Stockholms Tingsrätt har visat prov på en i det närmaste patetisk undfallenhet och dessutom låtit barnen stanna hos en kvinna som inte verkar vara helt frisk med allt vad det kan innebära för barnens väl och ve.

Familjerättsexperten och chefsrådmannen Mats Sjösten vid Göteborgs tingsrätt är förstummad när GT refererar fallet för honom.

–Jag har aldrig hört något liknande. Haagkonventionen ska se till barnens bästa, och en psykiskt sjuk mamma är inte bra för barnen.

Också här verkar mammans bästa gå före barnens bästa, verkar det som. Vår Tingsrätt och Soc har även de hittills sett till att Hennes bästa går före barnens.

Rätts- och Socialväsendets mantra om barnens bästa går före klingar allt mer ihåligt i våra öron

"Alla slår mig"

Citatet är från häromkvällen när pappan var på gården och lekte med barnen. Ett av dem var deppigt. Urdeppigt som det bara kan bli när ens kompis har "gjort slut", och detta till ett annat av barnens fördel. Vi vet nog alla hur sånt känns.

Yppandeförbudet överträtt
Varken pappan eller vi brukar fråga barnen om hur det är det hemma, dels för att vi inte vill stressa dem, men också för att deras mamma helt klart har belagt dem med yppandeförbud om allt som försiggår innanför hemmets väggar. Men det här barnet lättade nu på hjärtat och drog diverse besvikelser och motigheter för pappan:

Våldet är värre än vi trodde
"Alla slår mig" betyder inte att alla går på just det här barnet, men fysiskt våld är deras vardag. Barnen slåss inbördes på ett sätt som vi inte hade kunnat föreställa oss: En knuten näve i magen för en bagatell som i alla andra sammanhang hade genererat en knuff, till exempel. På frågan om mamman också slår barnet, kom svaret "ibland". Sen slog yppandeförbudet och barnet blev en mussla i saken.

Passivitetsvarning,
borde utfärdas till Henne. Det här barnet vill aktivera sig, h*n vill göra så mycket och får inget göra. De bara tittar på TV därhemma. Idrott är på tanke för ett av barnen, det kan nämligen själv ta sig till hallen i fråga och behöver inte mammans direkta instats för detta.

Men alla aktiviteter som kräver mammans uppställning verkar uteslutna.

Frukosten. Igen.
Också det här barnet klagade på att maten därhemma var "äcklig". Må så vara, kanske man tänker. All mat är inte god mat.

Men växande barn, i synnerhet veganer som det handlar om här, måste äta ordentligt. Då får man inte schabbla med mathållningen som Hon uppenbarligen gör. Kosten verkar vara tämligen enahanda, har vi förstått. Då är det lätt att den klassas som "äcklig". (Jag vet av egen erfarenhet att Hon kan göra riktigt god veganmat, men den viljan verkar inte finnas längre) Frukosten, var det:

I December förra året påtalade vi i ett brev till Soc att barnen inte fick någon frukost om dagarna. Inte ens en helgmorgon kunde Hon göra sig omaket att ge dem ett morgonmål. Det var när de slök sin lunchmat direkt som de träffade pappan som detta uppdagades. Soc bör ha tagit ett snack med Henne om saken, men det får ju vi inte veta. Men vi kunde notera att barnen fick frukost efter detta.

Nu fick pappan höra att de inte får flingor på morgnarna längre. Sen slog yppandförbudet till igen. Vad äter de om morgnarna?

En bisarr knorr
Ett av Hennes mantra är ju att hon "inte har några pengar", vilket är lätt att tro på när man ser hur barnen är klädda och närda. Men när de åkte till ett bad häromdan, 4 hållplatser med bussen utan linjebyte, fanns det resurser: Hon tog Taxi med barnen dit och hem. Man baxnar.

Men, det är klart, sån är Hon

Notiser

Cyklarna
De var kvar där de hade lämnats på ett torg. Kombinationslås till barnens cyklar är införskaffade och kommer att monteras i dagarna. Sin egen cykel och nycklarna till den får Hon ansvara för själv.

Datorhaveri
Hennes PC har "gått sönder", oklart om det är mekaniskt eller mjukvarumässigt. Den som brukar hjälpa Henne är bortrest. Vad gör en Rådig Moder då?

Hon tar förstås över en dator som ett dyslektiskt barn har fått av sin skola för läs- och skrivträning. Likaså får det svårt dator- och spelberoende äldsta barnet också använda maskinen i fråga efter eget bevåg. Då blir det inte mycket tid över...

Lägenhetsrenovering
Eller ska vi avända formuleringen från vårdnadsutredningen, "sanering"? Hyresvärden har konstaterat att lägenheten behöver renoveras för 18.000:-. Hon kräver barnens pappa på halva beloppet trots att han inte har varit där på ett och ett halvt år och till och med lämnat ifrån sig nycklarna dit. (Jag var med den gången och kan skriva under på att den då var i gott skick)

Frågan kan bli intrikat eftersom han formellt inte har släppt sin halva av kontraktet till Henne. Vem som slutligen får kontraktet, avgörs av vårdnadsdomen enligt värdens praxis. En annan fråga är om Soc, Hennes huvudfinansiär, öppnar plånboken den här gången också. Nio papp, minst, blir Hon ju skyldig.

Besöksförbudet på gården
Hon har ju sagt till barnens pappa att barnen inte längre får leka med honom på gården. Det gick inte, ungarna sticker helt sonika ut när de vet att han är på plats. Hennes motdrag: När pappan ringer och berättar att han är på G, så säger hon inget till barnen. De får själva upptäcka att han sitter där. Det har hänt att han har fått sitta där trekvart-en timme och vänta ut dem.

Maten
Ett av barnen pratade om maten därhemma och började gråta. H*n pratade om "äcklig mat".

Vi har hört liknande tongångar förut och förstått att Hon har en tendens att röra ihop något, vars rester sedan mikras till de tar slut.

Sån är Hon

Jag mötte Henne

Det var en träff i kväll igen, bara en vecka efter den förra. Orsaken är förstås att semestrarna rubbar det schema som borde gälla: Fadern får träffa barnen fem timmar varannan vecka i närvaro av en, som Hon föraktfullt kallar det, "övervakare". Den korrekta termen är förstås kontaktperson.

Nåt nytt?
Egentligen inte. Barnen luktade möjligen lite mindre än förra gången, och det äldsta hade färgat håret. Dock inte tvättat det på några dar:

Färgat -inte tvättat

Cykelnyckeln
Jag hade fel när jag skrev att nyckeln kom bort i lägenheten. Den tappades bort på stan häromdan, när Hon var ute med barnen på cykel. Av outgrundlig anledning (det barn som berättade saken, bara ryckte på axlarna åt mammans resonemang) så bestämde Hon att alla då skulle lämna sina cyklar på ett av stadens torg och ta bussen två hållplatser hem i stället. Där står de än idag, eftersom reservnyckeln överlämnades till Henne i samband med att jag körde barnen hem ikväll.

Torget i fråga är en riskzon, kan jag berätta. Hoppas verkligen att cyklarna står kvar.

Så mötte jag Henne
Som vanligt fick kontaktpersonen ringa Henne och berätta att vi var på väg. Hon hade "ett fullmatat program", hade k-personen fått veta vid överlämningen på stan. Minst två kilometer, tre busshållplatser, hade två av barnen fått gå dit hemifrån. Bussbiljetter åt barnen är inte på fråga. Fast Hon har förstås säsongskort själv. Nåväl:

Jag landade med bilen (som rymmer barnen och kontaktpersonen, men ingen mer) på en ledig plats i samma stund som Hon kom runt hörnet från det som k-personen faktiskt kallade "suset" utan att gå in på varför. Hon såg mig först.

-När tänker du lämna tillbaka mina datorer! var Hennes hälsningsfras. Jag blev helt överraskad, inte bara av den oväntade repliken. Barnens mamma såg ut att ha åldrats tio år sen jag träffade henne senast, i December 2005. Fåror i anskitet, stripigt hår som inte borde hållas långt längre var det mest slående i hennes anblick.

-Det är inte dina datorer, sade jag.
-En gåva är en gåva, kom hon med. Vi stod på var sin sida av gatan och folk vände sig om. Hon hörs ganska bra, ska ni veta.
-De var mina hela tiden, det vet du. Jag började bli arg och kände att jag var beredd att gå in på Hennes hemmaplan: Tjafs och tjat. Hon är en mästare på sånt. Här räddade Hon mig:

-Innehållet på dom är mitt, sade hon. Tillbaka till kärnan i problemet.
-Se till att skaffa en jurist som gör klart vad som gäller, svarade jag. -Så följer vi det.
-Jag har sju ******** på dom. Dom är mina, fortsatte Hon. Har du läst det?

Åhå. Jag som trodde att det bara var en fix ide, det här med de ovärdeliga diskarna. Siffran sju är helt klart överdriven, men material Hon har användning för finns lika helt klart där och ingen annan stans.

Jag svarade att jag inte har tittat på materialet. Hon hotade mig åter igen med rättegång (det är arton månader sen första gången) Jag kände att jag blev arg igen. En kille på väg in i bilen framför min fick en gåtfull anledning att stanna upp och inspektera sin mobil, med ett snett leende. Jag var faktiskt på vippen att skaka Henne i grunden med en sak, men lyckades avstå.

-Då ses vi i Tinget, svarade jag bara och försökte se Hennes ögon, men de var dolda av ett par av de fulaste solglasögon jag har sett i hela mitt liv. En parodi på årets solglasmode. Jag överdriver inte. Får hon betalt för att bära dem? Hon har ju dålig ekonomi, vet vi.

Här gick kontaktpersonen in och bröt matchen. K-personen, ett riktigt proffs, såg nog att det barkade åt fel håll. K-personen tog Henne i armen och började prata om detaljerna till nästa träff. Lika bra det.

Var du på väg att berätta om bloggen, eller?
Värre än så, faktiskt. Hennes material ligger spritt över två 10 GB-diskar tillverkade i början på 00-talet. Åldern börjar bli farligt hög. Dessutom har diskarna i fråga alltså legat undanstuvade sen mellandagarna 2005. Ingen kan påstå att de längre fungerar när de inte snurrat på så länge.

Det var det jag var nära att berätta.

Så Hon kan inte göra anspråk på sitt eget material?
Tydligen inte. Allt jag har sett om upphovsrätt och intellektuell egendom handlar om information som används eller sprids. Den här infon ligger oanvänd och ospridd där den ligger, på hårdvara som är min. Hade det funnits lagrum för denna eventualitet, så hade jag nog fått veta det för länge sen.

Lite kul är det, faktiskt.

Inte helt oväntat...

För en knapp vecka sedan fick ett av barnen en ny cykel i födelsedagspresent av sin pappa. Han skruvade på lås, stödhjul och kunde sen konstatera att den fabriknya cykeln stod olåst på gården. När han ringde och bad Henne gå (eller åka två våningsplan med hissen) ner och låsa, slängde hon på luren. Cykeln fick vara som den var.

Inte oväntat
Nej, den snoddes inte. Tack för det. Men Scenario Två slog ju förstås. Sex dygn efter överlämnandet begär Hon i kväll in andranyckeln från barnens pappa. Den ordinarie "är borta" och cykeln därmed oanvändbar.

Det är borta,

är en term vi har lärt oss. I Hennes fall betyder det inte att något verkligen har försvunnit, bara att det inte står att finna i det 99 kvadratmeter stora hemmet på fyra rum och kök. En mobiltelefon, till exempel, är "borta" sen kanske en månad. Inlinesskydden till ett av barnen "var borta" för ett tag sen. De kom tillbaka, men är nu "borta" igen.

<UPDATE>Fel av mig. Nyckeln tappades verkligen på stan den här gången</UPDATE>

Det är till och med så givet att saker blir "borta", att barnen låter bli att ta hem saker de får när de är hos pappan, just för att de bara "kommer bort".

Kommentar överflödig. Nåväl:

Vad göra?
Vi skiftar till kombinationslås på samtliga jonnar varefter nycklarna blir "borta" och hoppas på att Hon inte är så borta att kombinationerna också blir "borta"...

Bestämmandeförälder?

Ett guldläge för rättshaverister, säger jag.

En utredare, hovrättslagmannen Göran Ewelöf, kan ha gett oss ett nytt ord: bestämmandeförälder. Tanken är att en domstol ska kunne ge ena föräldern bestämmanderätten i frågor om sjukvård, skola och socialtjänst även om gemensam vårdnad råder. Detta när föräldrarna inte kommer överens. De flesta, inklusive Barnombudsman Lena Nyberg och justitieminister Beatrice Ask, verka tycka att förslaget är bra.

Michael Alonzo, ordförande i Pappa-Barn tycker inte om det. Han ser det bara som ännu ett sätt att ta barnen från sin pappor. I Aktuellt igår (inslaget börjar en minut in, Alonzo framträder vid ca 3:50) påpekar han att de som vill ha ensam vårdnad men inte fått det, nu får en möjlighet att ta bestämmanderätten över barnen. Och det är tydligen i de flesta fall mödrarna som vill ha ensam vårdnad, så det blir ett verktyg (till) för kvinnor mot sina ex.

Tyvärr är det ju så att domstolarna mer eller mindre slentrianmässigt går på moderns linje vid vårdnadstvister, så Alonzo kan har rätt i det han säger. Själv ser jag förslaget som godhjärtat och välmenande med säkerligen bra konsekvenser i en del fall. Alla andra får bara nya verktyg i kampen mot sitt ex.

<UPDATE> Förslaget diskuterades även i P1-morgon i fredags och det är förstås uppmärksammat även på Föräldrajouren i en tämligen livlig tråd.</UPDATE>



DN om förslaget. SvD om förslaget.

En träff med bekräftelser

Finn ett två fel

Det var en bra träff igår. Full rulle med diverse släktingar på pappans sida, presenter, glam och stoj. Vi firade nämligen två födelsedagar.

Presenterna
Det ena, yngre, barnet fick enligt önskemål en CD-radio som mycket små bergsprängare kallas nu för tiden. Och en ny cykel. Den gamla fungerade, men inte mycket mer. Och de andra barnen har alla mycket fräschare hojar, så det var på tiden.

Det andra fölsedagsbarnet är det äldsta i skaran men för den skull långt ifrån tonåring. Här hade det förts en intrikat diskussion om spelkonsoler och annat som låg högt över kostnadstaket för en födelsedag, så det blev ett antal sedlar till hjälp på vägen till en Nintendo DS Lite.

Alla tål ju inte att bara vissa får presenter, så det skvätte lite smått och gott över hela skaran. Helt enligt traditionen i den familjen.

Nya missförhållanden?
Faktiskt inte. Det här var den första träffen på mer än ett år som inte gav oss nya inblickar i barnens hemliv. Det yppandeförbud som Hon har ålagt sina barn ligger tungt över dem. Ibland över det löjligas gräns. De vägrar till exempel att prata om hemmahosarna, men vi fick veta att de skulle på utflykt med dem dan efter (idag, alltså) av ett irriterat barn som uppenbarligen tyckte att sådant inte borde hemligstämplas.

Kanske saken borde ha hemligstämplats ändå. De bägge familjeterapeuterna som är hos Henne en eller två gånger i veckan är nämligen till för att hjälpa Henne till självhjälp, inte vara "avlastning". Hon har barnen hos en kontaktfamilj två(?) helger i månaden och sex timmar varje vardag för sig själv när skolor och dagis är igång, kan jag berätta. Det räcker tydligen inte.

Några gamla, då?
Tyvärr. Barnen luktar igen. Det äldsta hade för en gångs skull nytvättat hår, en klar reaktion på faktum att jag köpte överdrag till nackskydden i bilen på grund av barnets feta och smutsiga hår. Jag blev faktiskt uppmanad att ta av skyddet i fråga just därför. Men det var det enda barnet med rent hår, så jag avstod. Det håret var också det enda rena i den barnaskaran.

En vuxen otvättad luktar som alla vet ganska starkt och man känner det på alltför långt avstånd. Barn före puberteten och med otvättade kläder (trots att det var dubbelfödelsedag!) luktar helt annorlunda. Instängt. Fattigdom, på något vis. Jag associerade faktiskt till en del kvarter i Asien och USA(!) med oerhört låg levnadsstandard som jag har varit i. Det går inte att ta miste, dock. Barnen var skitiga igen efter en tid med hyfsad hygien.

Yppandeförbudet har jag nämnt. Det verkar vara ordentligt inpräntat så här inför vårdnadsrättegången.

Våldet, då. Har det upphört?
Vi är förvissade om att Hon använder våld mot barnen mer eller mindre slentrianmässigt. Skriker åt dem gör hon ju hela tiden, och då finns det inte mycket mer att ta till vid olydnad eller vägran. Läs detta:

Ett rop på hjälp?
Ett mycket uppskattat inslag i fölsedagsfirandet var en show från två av barnen. Det inleddes med dans ackompanjerad av den nya CD-radion, fortsatte med sång a capella (Gissa vem som har lyssnat på Carola?) och sen teater. Det första stycket utfördes av ett barn som gjorda alla fyra rollerna själv på ett imponerande sätt. Det andra stycket gav en besk eftersmak:

De bägge barnen agerade en improviserad pjäs utan egentlig handling eller, framför allt, ett ordentligt slut. Det handlade om en mormor som hade ett barn hos sig och skulle få vederbörande till sängs för natten. Så blev rollerna omkastade. Barnet skulle lägga mormor.

Ungarna turades om att dra varandra i örat, nypa varandra i kinden och knuffa ner varandra i sängläge. De tjöt av skratt. Det gjorde inte mer än en vuxen i sällskapet. Är drag-i-örat och nyp-i-kinden vardagsmat för dem? Det är lätt att bli nojig, men ändå. Vad var det som vi tog del av egentligen?

Avlämning
Den här gången blev det lite komplicerat på grund av min medicinering. Jag måste ta mina cellgiftpiller inom bestämda intervall, och detta i samband med maten. Det skar sig tidsmässigt med hemkörnngen av barnen den här gången, så jag körde ett par tidiga vändor så att träffen avslutades hos pappans hobbylokal som är inom gångavstånd från hemmet. Sen hann jag hem nästan i rätt tid för mat och Xeloda.

Utanför hobbylokalen väntade nya cykeln, som pappan skruvade på stödhjul och lås på. Barnet i fråga var överlyckligt. Sen lekte de på gården till träfftiden var slut och kontaktpersonen gick upp till Henne i lägenheten. K-personens arbetstid var slut.

K-personen kom ner på gården med besked från Henne att barnen skulle upp i lägenheten för att träfftiden var över. Ett, det äldsta barnet, gick upp till sin kära PC. De andra blev kvar.

Det gick kanske tre kvart, så var träffen över.

Hon förnekar sig inte
Under kvällen tog Hon kontakt med pappan och skällde ut honom för att ett av barnen hade fått ny cykel. Resonemanget är i skrivande stund oklart, men det kan ha gått ut på att det fanns ju en fungerande cykel, så varför en ny (När Systembolaget behöver så mycket av Hennes kontanta medel) Nåväl:

Pappan konstaterade senare att nya cykeln stod olåst och ringde upp till lägenheten för att be Henne gå ner två trappor och åtgärda saken. Hon slängde på luren.

Vid tiotiden på kvällen tog pappan omvägen förbi cykelstället när han skulle hem från lokalen. Cykeln, fabriksny, var fortfarande olåst.

Sån är Hon

PS Finn ett två fel?
Visst. Katten är utan öron, som Barnens Farmor påpekade i en kommentar. Och så detta:

Konstverket är ett av barnens och föreställer den katt de så ofta pratar om, trots att det var mer än ett år sen de sågs. Katten har, inte oförtjänt, fått epitetet Sura gamla Katten på den här bloggen. Varför då avbilda en leende katt?