En bra helg

Egentligen gjorde dom ingenting särskilt, barnen och pappan, men dom hade det rätt bra ändå. Min och Barnens Farmors helg blev inget att skryta om av skäl som inte hör till bloggen, så när som på en sak. Hela bandet var hemma hos oss på söndagseftermiddagen. Där fick de en ny fin kamera (min gamla 5,1-mexapixlare, alltså):

Såpbubbla i skogen. Den blev inte långlivad

Barnen tycker om att gå i naturen, något som det finns mer av hos pappan än hos oss. Och inte har vi några harar hos oss heller. Bara en demon:

Minne från en Asienresa

Efter 'skogs'-promenaden lagade vi mat och satt sju personer vid bordet, åt och pratade. Det var riktigt trivsamt och harmoniskt. En märklig sak inträffade dock:

Kronofogden
Fyra barn satt plötsligt som tända ljus när ordet 'konkurs' på något vis kom in i snacket runt bordet från att handlat om Kinas många bidrag till civilisationen. Vi berättade om Kronofogden (som de kände till), beslag av saker som går att sälja och existensminimum. Det ordet kände de också till, men inte i detalj. Jag fick lägga ut texten om saken för dem.

Alla fyra fullkomligt sög i sig informationen om fogden och konkurser, som i mångt och mycket verkade bekräfta vad de redan visste. Och här gavs ju tillfälle att få sakerna bekräftade och att ställa följdfrågor.

De två äldsta sjöng sedan efteråt en inverterad variant om att 'Var nöjd med allt som livet ger' från Djungelboken, där de rabblade bort en massa dagliga trevligheter.

Hur det kommer sig att ungarna känner till det här med konkurs, fogden, indrivning och existensminimum är det lätt att spekulera i. Mamman har tydligen haft orsak att prata med dem om sådant. Eller så har hon hotat med fogden som svar på något önskemål.

Det var ingen ide att ens tänka tanken på att fråga barnen, de lever ju under Hennes yppandeförbud.

Skadestånden!
Nu är vi verkligen oroliga för vad som händer med de skadestånd på 7.000:- vardera som pappan ska betala till de två äldsta barnen. Skadestånd över två basbelopp (82.000:-) hamnar med automatik på spärrade konton, har vår Överförmyndare svarat mig i ett mail. Finns det fog för att pengarna går till annat än barnens väl, blir det också spärrade konton vid lägre belopp.

Här finns det minsann fog, men hur ska man övertyga myndigheterna om detta?

Domen

Vi hade ingen bättre flagga än den här på nationaldagen, den gamla och uttjänta flaggen från min båt. Många fina minnen har den med sig. Nästa år blir det en bättre flagg
(Klicka för större bild)









Domen, var det
Hovrätten var tämligen kortfattad. Den höll med tingsrätten i allt. En sak brydde mig ett litet tag: I avsnittet om ersättning till ombuden fanns ordet 'tidsspillan' med. Tidsspillan? Tar dom betalt för att snacka skit eller? Nejdå. Det handlar om den tid som gick åt när Hon vägrade att infinna sig och så vackert kom undan med hjälp av en Politiskt Korrekt domare. De olika ombuden fick tillsammans 3.371:- i ersättning för att de väntade på en som till slut vägrade att infinna sig. Detta av våra skattepengar. Vad hovrättens domares och funktionärers tidsspillan kostade, framgår inte.

Hovrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort vare sig i fråga om skuld eller skadestånd. Tingsrättens domar ska därför i de delarna stå fast

That's it folks. Mamman hade krävt ett hårdare fängelsestraff, men det avslogs. Rätten var enig. Nämndemännen, en man och en kvinna, var från (m) respektive (v). Härav kan iaf jag inte dra några slutsatser.

Fotboja?
Pappan är dömd, förutom till tre månaders fängelse, att erlägga skadestånd till Henne och de två äldsta barnen. Vad gäller fängelse, så fullkomligt tigger dompapperen om att han ska be om att få elektronisk boja och inte just fängelse. Det är billigare för samhället och, som vi vet, så är långt ifrån alla dömda förhärdade våldsmän som anfaller sina anhöriga.

Skadestånden
Den dag domen vinner laga kraft, kan den som har rätt att få skadestånd gå direkt till Kronofogden med sitt krav, utan att först kontakta den 'skyldige'. Fogden kommer då att kontakta den dömde och delge kravet. (Lita på att Hon kommer att göra det)

Den dömde kan, å sin sida, kontakta Brottsoffermyndigheten för en 'frivillig inbetalning' av beloppet. Då hamnar vederbörande inte i fogdens indrivningsregister.

Pappan kommer att göra en 'frivillig inbetalning'. Till skillnad från Henne, är han noga med att betala alla skulder, hur orättmäktiga de än må vara.

Och frågan är om de två äldsta barnen som vittnade mot sin egen pappa, som de ändå så gärna vill vara med, någonsin ser de sju tusen var de är tilldömda.

Vi som känner Henne har våra aningar.

Jag blir FÖRBANNAD

Under våren har det framkommit att pappan kan begära umgängesbidrag för de dagar som han har haft barnen. Varannan helg enligt tingsrätten, åtskilligt fler i praktiken. Dessa dagar har han haft utgifter för mat (och faktiskt!) kläder för barnen, medan mamman har sluppit att föda eller klä barnen.

Pappan lade in om umgängesbidrag för en tid sedan, och Försäkringskassans självklara respons var att mamman (vårdandshavaren) skulle skriva under på att pappan hade barnen de dagar han uppgav.

Vi får se
Hennes första reaktion när papperen kom. Ett inte helt ovanligt sätt att tala maktspråk. Hon skulle "titta på saken".

Nu har Hon svarat pappan
Jag har inte råd. Det är sant!

Jag har inte råd

Fattar hon inte att det är lika med försäkringsbedrägeri att uppbära bidrag för perioder som pappan har (utgifter för) barnen? Hon 'har inte råd' med den nedskrivning av bidragen för Hennes del som det skulle innebära att hon medgav att pappan har barnen.

Jag är inte klokt arg
Hur korkad och ego får man bli utan att straffas för det? Är det så viktigt att kröka sig redlös på krogen att man låter sitt ex indirekt finansiera fyllorna och taxi hem? Är skitfula (tro mig!) kläder och pinsamt snedträffade glasögonbågar så viktiga att man låter sitt ex indirekt finansiera dem? (Hon ser rent förfärlig ut, ska ni veta)

Jag är inte särskilt insatt i det hon håller på med, men det är lätt att konstatera att Hon inte längre kan kallas framgångsrik i det. Folk och företag står inte i kö för Henne, om man säger. Pengar rullar liksom inte in. Att då finansiera sin misslyckade verksamhet med bidrag som är till för barnen och deras väl, är helt enkelt förkastligt.

Det självklara motdraget
Blir inte. Går pappan ner till det minimum av umgänge som tingsrätten angav, så går det ju ut över barnen. Sånt är helt enkelt uteslutet.

Nu känns det lite bättre:

He he

Arbetet fortskrider

Jag har ju bestämt mig för att radera ett par hårddiskar som Hon anser vara sina. Orsaken är att jag helt enkelt har ruttnat på Hennes behandling av barnens pappa och att jag anser att den räkmacka som hon glider runt på för våra skattepengar helt enkelt stinker. Min lilla hämnd är denna:

Domen
När barnens pappa, på Hennes fövirrade och motsägelsefulla vittnesmål (var barnen coachade?), dömdes till tre månaders fängelse och runt femtiotusen i skadestånd för åtskilligt mindre än det våld som Hon veckoligen utsätter sina barn för, så beslöt jag mig för att kvittera artigheten.

Datorerna
Jag hade givit familjen tre datorer, utrangerade från jobbet, att använda. Jag var också noga med att de fortfarande var mina, främst för att datormognaden och säkerhetstänkandet där var kusligt lågt. De tryckte bara bort det de inte begrep, eller orkade läsa. Då lever man farligt på nätet.

Inte helt oväntat, tog Hon den vassaste till sin. När sedan familjen splittrades, gjorde jag anspråk på maskinerna och pappan överlämnade dem till mig en iskall, inte bara temperaturmässigt, morgon strax för julen 2005.

Mamman gick i taket. Hon hade nämligen 'hela sitt arbetsliv' på en av burkarna. Tough Luck, som det heter. Maskinen stod då hos mig.

Domstol
Hon polisanmälde både mig och barnens pappa 2005 för stöld av Hennes dator. Dock kunde hon inte belägga att datorn i fråga var Hennes, eller ens visa att hon ägde en Windows(ME-)licens. Detta fick den åklagare som talade med mig att lägga ner fallet.

Bankfack
Jag skruvade loss ett par 10GB-diskar ur två Pentium III maskiner från Dell respektive Fuijitsu-Siemens och lade dem i mitt bankfack. Skriftligen och muntligen gjorde jag klart för Henne att jag åtföljer det som gäller, bara någon talar om det för mig. Jag har ingen lust att betala jurister för utredningar som Hon skulle ha nytta av.

Hon hotade med rättegång. Hon hotade med grupptalan (folk hade minsann via mail lagrat original som bara fanns där på disken. Det ni) Hon hotade med rättegång igen. Och igen. Inget har ännu skett på den fronten.

Domen
Jag fick nog. Läs bakåt ett par vändor, så förstår ni att jag lade på en värstingraderare på diskarna i fråga. Jag tror inte att det är ens teoretiskt möjligt att (till astronomiska kostnader) återskapa data från de bägge diskarna.

Vad händer nu?
Inte mycket, mer än att förfärliga utfästelser och oväder kommer att komma från Henne. Materialet är borta för evigt, och Hon borde veta det vid det här laget. Inte för att hon har ringt och tjatat om saken, utan mer för att Hon borde vid det här laget känna mig tillräckligt väl för att veta att jag både menar och gör det jag säger. Då kanske det sitter en bit in att få saken bekräftad.

Tomma ord är mer Hennes grej, om man säger

Läget just nu
Den ena disken, IDE 0,0,0 är raderad och överskriven
Den andra, 0,0,1 är äldre och långsammare och behöver mer tid, 26% kvar. CPU bara 119% i skrivande stund.

Dagarna med Rigmor

När mamman var bortrest nästan en vecka, hade barnen en innboende barnvakt som har varit med förut. Rigmor kallar vi henne, och hon har varit bra vad vi har förstått. Hon inte bara bringade lite ordning i kaoset, hon tog också ofta ut barnen på olika aktiviteter.

Inte den här gången. De gjorde inte en enda sak. Barnen var i skolan och sedan hemma hela tiden, inklusive helgen. Rigmor pratade om att åka och bada, men eftersom hon hade glömt att ta med baddräkten så blev det inget. Hon skickade iväg de två äldsta, men det ena hade ingen lust så det rann ut i sanden. Det andra ville inte åka ensam och hittade ingen kompis som var kvar i stan.

Ett par av ungarna ringde några gånger till pappan och ville vara med honom i stället, men det gick ju inte. Han jobbade för fullt både i helgen och dagarna runt.

Deprimerande.

Varför Rigmor var så passiv den här gången vet vi inte. Men det går att spekulera i att hon dels hade alla fyra för första gången och dels så handlade det om nästan en vecka den här gången. Ett helt annat lass än tidigare.

I helgen blir det bättre. Då är barnen nämligen med pappan.

Diskarna?
Överskrivningsarbetet fortgår. I skrivande stund har det rullat i nästan 44 timmar och är klart till styvt 53% med en CPU-last på just nu 269%(!). Ibland klonkar det till om den ena hårddisken. Det låter lite som en diskettstation om den. Men allt fungerar än så länge. Programmet meddelar inga misstag.

He he.

Det här klarar dom inte!

En mycket läsvärd understrckare i SvD i söndags inleds med hur bra diverse företag är på att återskapa data från skadade hårddiskar. Paradexemplen är förstås från ruinerna efter WTC 2001.

Emellertid
Att läsa av magnetskiktet från en tokskadad disk är något helt annat än att läsa av nollor och ettor från en raderad, eller överskriven, disk i gott mekaniskt skick och få fram vad som tidigare har stått där.

Ska man göra en hårddisk oanvändbar oläsbar, så är det bättre att radera än att gå fram med slägga och blåslampa. Så här gjorde jag med de två diskar som har legat i bankfack sedan 2005 och som Hon anser är sina:

Damma av gammelPC-n
Det är en från jobbet utrangerad Fujitsu-Siemens från 2001, med en Pentium 4 1.4 GHz och 512 MB primärminne. Till utformningen är det ett chassi man kallar 'pizzakartong', och den är ett utmärkt fotstöd numera. Dra ut sladdarna till de ordinaride diskarna och häkta på dem på de diskar som ska raderas:

Det ser lite oseriöst ut, men diskarna kommer att göra sina livs sista insatser. Då får de ligga lösa

Peter Gutmann
är en Nya Zeeländare och datorvetenskapare som på 90-talet lade fram tesen att man i elektronmikroskop kunde se byte för byte vad som hade funnits under de nuvarande byten på en hårddisk och därmed kunna få fram gammal, överskriven information på den.

Han arbetade fram the Gutmann Wipe, som mycket vetenskapligt skrev skriver över en disk, spår för spår och sektor för sektor i akt och mening att försvåra, men inte omöjliggöra, denna mikroskopavläsning, som han ansåg omöjlig att komma runt. För detta har han fått kritik.

<Update>
Han verkar nämligen ha fel när det gäller att återskapa data från överskrivna diskar.
</Update>

Det är nämligen så att inget labb någonsin har rapporterat att de har kunnat återskapa information från överskrivna diskar. Då skriver vi väl över Hennes diskar:

Så här gjorde jag
Börja med att ladda ner Darik's Boot and Nuke från Sourceforge. I mitt fall CD-versionen. (Det finns versioner som stöder diskett och bootbara USB-minnen också)

Starta datorn från CD-n. Nu regerar Linux, vad man än har för operativsystem. Vit text på blå bakgrund ger en viss seriositet åt det hela. Jag väljer Gutmann Wipe i 4 vändor på de bägge diskarna. (Observera att Boot & Nuke dödar alla diskar den ser. Rena Talibanen. Ta bort de som ska ha kvar data efteråt!)

Ett tryck F12 startar en ganska odramatisk process som förmodligen dödar diskarna för vanliga Geeks och Nördar på minuter. Men nu talar vi timmar. Och CPU-kraft:

Ser ni siffran uppe till höger? 176 procent!

Då är det nog lika bra att jag tog av kåpan till min gamla trotjänare ;-)

CPU-n känns inte särskilt varm

Nu jobbas det
Jag vet att jag ställde parametrarna onödigt högt, men det känns faktiskt bra att veta att diskarnas information i praktiken är borta för evigt. Det hela går framåt med ungefär en procent per timme, så om 100 timmar från klockan tolv idag är jobbet klart.

Fyra dagar! Undras om diskarna håller för bokstavligen miljoner miljoners skrivningar och läsningar så länge. De är trots allt tillverkade runt -00 och lät lite knackiga när jag drog igång dem.

Spela roll. Det labb som kan läsa tillbaka informationen som det ser ut redan nu, finns förmodligen inte.

Lite kul är det

<Update juni -08>Det tog tre dygn och tre timmar därtill. Nu kan inget labb i världen återskapa data, elektronmikroskop eller inte.

Det känns rätt fint, ska ni veta</Update>

Syskonmobbning

Jag har inte skrivit om saken för att uppgifterna har varit lite diffusa, men det äldsta barnet har haft problem med några som har gått tämligen hårt åt barnet i fråga av skäl som jag inte känner till.

Tråkning
hette det på min tid. I dag heter det mobbning och är något annat än de styrkedemonstrationer som förnedrade mig på 60-talet. Det handlar om råa tillmälen, förakt och rent fysiskt våld.

Samma skola
Det äldsta barnet går i samma skola som det syskon som har haft problem tidigare. Syskonet i fråga mår helt klart inte bra, och verkar ha bestraffats av skolledningen för detta. (Läs i arkiven för April och Maj om ni inte tror mig)

Förstagluttaren
Nu har mobbarna hittat ett nytt, eller kompletterande, mål: Just det barn som vi skrev så mycket om en tid; Det kallas nu både DAMP och ADHD av samma lilla krets som hittills har gett sig på det äldsta barnet. Orden är modeord i skolsverige på 00-talet, vad jag kan förstå. På min tid var man 'Pekka' eller något. Jag minns faktiskt inte.

Barnet har berättat om det här för pappan, som kommer att försöka få skolan att agera. Det hela är skitjobbigt, ska ni veta.

Mamman, då?
Det var tydligen ingen ide att berätta om saken för henne. Hon har ju som bekant sig själv att tänka på.

Helga fyller 17

Pötepyttisen (Klicka för en större bild)

Jag köpte henne på annons i Augusti för snart sjutton år sen. Det visade sig att säljarens mamma var min hårfrissa, som väl mindes sin dotters katts nedkomst: den sista Maj 1991. I går var det sjutton år sen, och Helga firades faktiskt inte med det hon älskar över allt annat:

Räkor
Hon spyr nämligen just som en katt om hon får räkor numera. Det är till och med skadligt för henne, har veterinären berättat. Sedan i höstas lever Helga på ett speciellt foder för njursvaga katter och detta utblandat med medicin mot struma, en mycket vanlig åkomma bland äldre katter. Finns det någon medicin eller specialkost som inte smakar räv?

Ovig
Hon är inte så snabb upp och ner från bord och knäet längre. Finns det en möjlighet att mellanlanda, så tar hon den. Finns det ingen, så låter hon emellanåt bli. Då lyfter jag upp eller ner henne och tänker att det var precis vad jag gjorde för sjutton år sen, när hon var liten och hade dålig koll på svans och rumpa.

Gnällig
Vi väcks ofta allt för tidigt av en högt gnällande katt numera. Mat finns i skålen och lådan är rensad. Det är förstås protester mot mathållningen det handlar om. Hur talar man om för en katt att det vidriga käket är för hennes eget bästa?

Ett liv
Helga lever sedan alla år ett lungt liv som den innekatt hon alltid har varit. Det kan till och med vara läbbigt att vara ensam på balkongen (Tacka ett gäng råkor kajor på trakten när hon var liten för det)

Förra året var jag sjukskriven och hemma i åtta månader. Emellanåt hade jag anledning att tänka att att det faktiskt störde henne, van som hon var vid att vara själv och sova och ha det bra under dagarna.

Ett liv?
Helga lider inte, om någon nu tror det. Hon är på regelbundna kontroller och provtagningar och de har blivit så vanliga att hon numera revolterar genom att anfalla personalen hos veterinären när hon är där på provtagning. Ett lite bisarrt hälsotecken tycker jag, som numera måste vara med vid varje provtagning för att den över huvud taget ska kunna göras.

Men när hon börjar lida på riktigt av sina ålderskrämpor, då vet jag att det är angeläget att hon inte behöver lida mer. Det blir tungt. Blytungt.

Cheers, Helga!
Hon Du, Sura Gamla Katten, har redan klarat dig längre än någon trodde förra året. Det, ni.

Rigmor är tillbaka

Mamman är på resa några dagar. Inför denna tyckte hon att pappan skulle 'ta sitt ansvar' och ha barnen från igår till och med söndag. Att han arbetar oregelbundet fyra av dessa fem dagar, spelar tydligen ingen roll. För Henne är det tydligen ingen stor sak att lämna barnen åt sig själva hela eller halva dagar.

Pappan vägrade förstås. Han är inte den som lämnar barnen åt sig själva.

Rigmor
Kommer ni ihåg den bestämda barnvakten som Hon lejde förra året? Den som städade, tvättade och fick ett av barnen att duscha. Rigmor har nu alla fyra barnen de här dagarna och bor i lägenheten med dem. (Förra gången var det bara två).

Vi har anledning att tro att renligheten och ordningen i lägenheten är bättre nu, så det gör ju saken lättare för Rigmor. Vi får också hoppas att hon klarar alla fyra lika bra som hon klarade två förra gången.

Pappan funderade ett tag på att ta kontakt med Rigmor efter förra gången, men tvekade. Hur kom hon in i bilden egentligen? Nu vet han att det inte hade varit en bra ide. Rigmor (vi kallar henne så, efter Kalles barnvakt) hör nämligen till Hennes sida i konflikten mellan de bägge föräldrarna, kan man säga.

Diskarna, då?
Jag har inte hört eller läst något från Henne i den saken. Inte pappan heller. Det är märkligt med tanke på att de förstörs nu på söndag. Men pappan vet att inför en resa, så släpper Hon allt annat och har bara resan i huvudet.

Man kan ju inte tänka på allt ;-)

Vinna tid

Vad gör man när man får ett besked om att något som ligger en varmt om ett eventuellt hjärta kommer att förstöras, och detta inom kort?

Man vill förstås vinna tid, regel 1A i all problemhantering. Hennes svar på mailet:

Hej,

jag vill absolut gärna ha tillbaka hårddiskarna och innehållet på dem. Där finns oerhört mycket material som jag behöver.

Jag vill absolut inte att hårddiskarna förstörs eller på annat sätt hamnar i en disposition som gör att jag inte kan få tillgång till materialet.

Jag har vid ett flertal tillfällen bett [Barnens pappa] om att få tillbaka mitt material. Tydligen har detta inte nått fram.

Jag vet inte vad du avser med "oantastbart klarläggande". Jag ringer dig gärna under morgondagen för ett försök till klargörnade.

med hälsningar
[Henne]

Jodå, hon ringde i går kväll. Eftersom hon inte frågade vad ordet 'oantastbar' (en variant av 'oantastlig') betydde, så hade hon ialla fall gjort det klart för sig. Sen blev det värre:

Motsägelser
Ett mönster jag kände igen från Hennes framträdanden i rätten och Soc' journalanteckningar. Helt obekymrat svänger hon sig med än det ena, än det andra. Ena minuten ansåg hon t.ex att de (nu hädangångna) datorer som diskarna satt i, var stulna. Av mig eller barnens pappa är oklart. Sedan pratade hon om att diskarna iofs var mina, men innehållet Hennes.

Jag 'kunde inte' förstöra diskarna. Jodå, svarade jag och försökte vara lugn. (Det värsta är alltid att bli arg när man snackar med Henne, tjafsets okrönta mästare. Då vinner hon.) Men diskarna (iaf innhehållet) var ju Hennes.

Så gick det på.

Vinna tid, var det
Jag fick veta att hon skulle kontakta en advokat efter sommaren. Hon fick veta att hon hade haft två och ett halvt år på sig. Jag fick veta att vi inte hade pratat så mycket den här tiden. Hon fick veta att jag alltid hade sagt samma sak: Klargör det juridiska läget för mig, så åtlyder jag det.

Jag fick veta att hon kommer att söka förlikning (som alla civilrättsliga processer inleds med) med mig eller mitt eventuella ombud. Hon fick veta att det här är en antingen eller-situation: Hon får materialet eller så förstörs det. Inga mellanlägen. Jag fick återigen veta att jag inte kunde förstöra. Hon fick veta att det kunde jag.

Och att jag hade gått så långt det går utan att det börjar kosta pengar för att få klarhet i saken. Inget talade för Hennes ståndpunkt. (All juridik som jag har sett, upphovsrätt och intellektuell egendom, handlar om att material använts i någon form eller syfte. Det har inte jag gjort)

Jag fick veta att jag 'kommer att få stå till svars'. Efter sommaren, då förmodligen.

En sak till
Hårddiskar tillverkade i början av 00-talet som har plockats ut en PC och sedan fått ligga i två och ett halvt år, om än i kontrollerad temperatur och luftfuktighet (bankfack), kan inte garanteras vara läsbara. Hon fick höra detta och svarade bara 'Bekymra dig inte för det, kära du. Ge mig dem bara'.

Kära du
Glöm det

När ska pappa i fängelse?

Det här med att en pappa döms till fängelse kan man ju tycka vara en känslig fråga att ta upp med sina barn. Icke så när det gäller Henne.

Varje gång pappan har varit med barnen den senaste tiden har han fått frågan i rubriken och när domen från Hovrätten kom, förkunnade mamman för dem att pappan kommer att 'sitta i fängelse' i tre månader.

Två, inte tre
Det blir antingen två månader på öppen anstalt eller två månader med fotboja enligt pappans ombud. Väljer han boja (som det lutar åt just nu) så kan han arbeta normalt, det gäller bara att skicka in arbetstiderna och skaffa sig fast telefoni för kontrollsamtalens skull.

Under inga omständigheter kan han ha barnen under tiden med boja. De måste i så fall lämnas och hämtas av Henne vid pappans dörr, och de så omtyckta skogspromenaderna uteblir eftersom de inte skulle få gå utomhus med pappan.

Känsligt, var det
Pappan hade alla fyra i helgen. I lördags var jag förbi, men Barnens Farmor ville inte följa med. Det var för jobbigt för henne att träffa de två som hade vittnat mot pappan och bidragit till straff och skadestånd.

Igår sågs vi allihop på stan under en aktivitet. Barnens Farmor ägnade inte mycket tid åt de bägge vittnena, men hon var ialla fall inte kort eller elak mot dem. Varken hon eller jag tog upp det här med dom och vittnesmål med dem.

Men en dag kommer jag nog att fråga om de inte var tillsagda att berätta det de talade om för polisen framför kameran.

Svaret blir nog inte mycket att gå på, men deras reaktion på frågan blir nog desto mer talande.
<Update>Jag fick en skrapa i en kommentar. Vederbörande har helt rätt. Jag ska inte stressa barnen mer än de redan är</Update>

Ett mail

Hej

Nu när målet mot [Barnens pappa] har kommit till ett avslut, tycker jag att det är lämpligt att vi kommer till avslut också när det gäller en annan sak:

Du har nu haft två och ett halvt år på dig att klargöra läget när det gäller de hårddiskar som du gör anspråk på. Jag vill påminna om att jag förbinder mig att följa de lagar och bestämmelser som gäller i saken, bara du klargör dessa för mig.

Jag har inte fått någon som helst information om vad som gäller i denna sak, trots att jag flera gånger har bett om detta.

Nu vill jag alltså få ett avslut på även den här historien. Om jag inte har fått ett oantastbart klarläggande i saken före den 1/6, kommer jag att förstöra diskarna med innehåll och lägga saken åt sidan.

mvh
/[Jag]

Hon vann alltså i hovrätten. Pappan tilldömdes tre månaders fängelse på Hennes och hennes lierades lögner. Skadestånden som tingsrätten utdömde kvarstår.

För min egen del är mitt förtroende för vårt rättsväsen nu utplånat. Jag kommer aldrig mer att läsa om en dömd pappa utan att undra om inte han också har varit utsatt för den Politiskt Korrekta förnedring som vårt rättssystem känner sig tvunget att utsätta pappor för.

När ord står mot ord brukar domstolar vanligen avskriva det hela 'i brist på bevis', som det heter för oss lekmän. Här köpte två rätter Hennes och de (då stressade och framförallt coachade?) barnens utsagor rakt av.

Mailet?
Det gick till Henne i kväll. Jag har ruttnat på Hennes fixering vid sitt tre år och äldre arbetsmaterial som hon har tjatat om sen julen 2005. Jag har laddat hem en riktig rackarrysare till hårddiskraderare och kommer att köra den på de diskar som Hon gör anspråk på.

Sen kan hon få tilbaka sina älskade diskar.

Om helgen lite nytt

Mamman lämnade ju tre av barnen (inklusive det yngsta) att sköta sig själva i lördags kväll. Ännu vid tiotiden när de lade sig hade hon och det fjärde inte kommit hem. Och yppandeförbudet slog när Barnens Farmor frågade barnet i fråga om lördagen. Men Hennes förbud att berätta om det som händer hemma hos Henne slår inte lika starkt när det gäller pappan:

Vi vet nu att barnet i fråga inte var 'på kalas'. H*n var hemma hos en kompis, en bagatell i sammanhanget. Värre var att 'det var mörkt' när mamman kom och hämtade hem barnet.

Mörkt så här års. Det är inte tidigt, direkt.

Om helgen intet nytt

I lördags lämnade Hon tre av barnen (ett av dem det yngsta!) att reda sig själva hela kvällen medan det fjärde var 'på kalas' och hon själv kvar på krogen. Ännu klockan tio på kvällen när de gick och lade sig, var mamman och det fjärde barnet inte hemma.

I söndags, vid lunchtid, skickades ett av barnen till uppåt fyra matcher i en turnering utan att ha fått vare sig morgonmål eller matsäck. Mamman skulle ha följt med, men det blev förstås inte av.

I går hade Barnens Farmor det barn som varit 'på kalas' i telefon. När farmodern frågade barnet vad det hade gjort i lördags, kom det ett barskt
-Jag lämnar luren till pappa. Så skedde.

Yppandeförbudet igen.

Soc V
Vi har skrivit till Soc om Henne och vår stora oro för barnen några gånger nu. Dokumenten har fått löpnummer i datorn. 'Soc V' landar i dag på Socialförvaltningen och handlar om den gångna helgen.

Vad vi vet, så har inget av breven givit resultat utom möjligen det där vi påpekade att barnen inte fick morgonmål. Alltid nåt.

Vad kan man göra mer?

Kul att några håller sina löften...

Ett av barnen tränar ju varje vecka. Det är alltid pappan som följer med, mamman låter barnet gå själv eller stanna hemma om pappan inte kan. I söndags var det allvar: Slutspel i en turnering som hade pågått ett par helger.

Vi, pappan, Barnens Farmor och jag, var på plats i god tid. Det var sagt att barnet skulle komma eventuellt i sällskap med Henne och det yngsta, men så blev det förstås inte. (Det hade annars varit intressant att se Hennes reaktion på vår närvaro) Barnet kom inte. Hade något hänt?

Vilse
När första matchen skulle ha börjat (tursamt nog var det förseningar), ringde ett lesset barn pappan. H*n hade fått ta sig till arenan själv, men hittade inte riktigt i området, så h*n behövde hjälp. Pappan guidade barnet per telefon till ett landmärke, varifrån han sedan kunde följa det till arenan.

Barnet kom i tid till matchen och vi hann prata lite. Barnet var besviken. Mycket besviken. H*n hade dels fått klara sig och minstingen alldeles själva hela den föregående kvällen, och så hade mamman tagit tillbaka det här med att följa barnet till turneringen. Och en sak vi känner igen:

Inget morgonmål, ingen matsäck. Inga pengar
Jäpp. På fastande mage skulle barnet spela upp till fyra matcher om de hade gått till final. Mamman hade inte ens skickat med frukt eller en slant att köpa något i serveringen för. Tunt är bara förnamnet.

Förtydligande: Turneringen började halv tolv och finalen gick halv fyra på eftermiddagen.

Det här barnet är mycket mån om om att förtiga (miss)förhållanden hemma hos Henne, och är det som en gång teg bort ett blåmärke som Hon med största sannolikhet hade åsamkat det. Att då få höra följande, är i det närmaste sensationellt:

Kul att några håller sina löften

Vi var ju där, som utlovat.

Hur gick det?
Storstryk. Utskåpade i första matchen av ett lag som de hade mött förut och visste var svårt. Men alla spelade spelet matchen ut och ska ha heder för att de inte gav upp.

Sen åkte vi till ett hamburgeri för en sen brunch och jag körde hem barnet till Henne och pappan till sin närbelägna hobbylokal. Det räddade väl inte direkt barnets helg, men trevligt värre var det i alla fall.

Lördag enligt Henne

Som vanligt är informationen om Hennes liv och leverne inte heltäckande, men jag gör mig mödan att bara rapportera det vi är så gott som helt förvissade om. Exakt hur och varför vi blir förvissade lämnar jag därhän eftersom det blir repressalier utifall att Hon, en tämligen nischad internetanvändare, ändå skulle få korn på Hennes Nya Liv. Nåväl:

Restaurangmiddag
I går lördag firades en födelsedag på en krog i stan. Det var en av Hennes bekanta och affärskompanjoner som jubilerade. De började relativt tidigt på eftermiddagen, så Hon tog med barnen. Tre av fyra. Det fjärde var på kalas hos en kompis.

Vid pass femtiden skickade Hon helt sonika hem barnen från krogen. Nu var hon solo med de övriga festarna. Då kan iallafall jag tänka mig hur kvällen fortsatte.

De tre hemskickade fick klara sig själva (Det äldsta är inte ens tonåring) Titta på TV, spela och leka tills de blev trötta. Mamman och det av barnen som hade varit på kalas hade ännu inte kommit hem vid tiotiden, när de lade sig att sova.

Någon gång mellan kanske klockan tio i går kväll och nu på morgonen kom Hon hem. Liksom det av barnen som hade varit på kalas. Barnet var hemma hos Henne nu på morgonen, så h*n hade inte övernattat.

Kalasmysteriet
Barnet i fråga bara måste ha fått stanna kvar hos familjen det var kalas hos. Jag får inte ihop det annars. I så fall så hämtade mamman barnet på vägen hem från födelsedagsfesten vid en för oss okänd tidpunkt.

I det skick hon nu kan ha varit i.

Tursamt nog
Pappan jobbar den här helgen, men han hade tid mellan två skift att ta sig an barnen några timmar tidigt i går kväll. Men han visste förstås då inget om mammans sena hemkomst, eller var barnet som försvann till sitt kalas fanns.

Annars vete f*n om det inte hade blivit Socialjouren.

Tandläkaren

Vi har noterat en skrämmande dålig munhygien hos barnen. När de är hos pappan, så är det alltid en kamp för honom när de ska borsta tänderna. Mycket riktigt:

Utdragning
Det yngsta barnet fick i veckan tandvärk och det blev ett akut tandläkarbesök som resulterade i en tandutdragning. Då det var mamman och en av hemmhosarna som var med, är detta ungefär allt vi vet. Men mamman skrev ett SMS om barnets 'tandoperation'. Utdrag:

ett hemskt trauma, dessutom felbehandlat.
[H-hosaren] var med, h*n kommer att
anmäla övertandläkaren.[Barnet] skrek hela tiden.
Nu är h*n trygg här.

En övertandläkare är en specialisttandläkare inom någon gren av tandvården, så vi vet inte i detalj vad det kan ha varit frågan om. Det här med anmälan bottnar nog i Hennes egen tandläkarskräck, för det har hon.

Trygg, var det
Barnet var alltså i trygghet när Hon SMS-ade barnens pappa. Så detta:

När barnet i fråga senare i veckan var med pappan, fick han veta att barnet hade fått mammas sko i huvudet. Oklart om det var som tillhygge eller en spark barnet fick.

Så mycket för frid, ro och trygghet hemma hos Henne.

Hovrätten II

Pappans misshandelsdom överklagades av bägge parter, och en första förhandling i Hovrätten gick överstyr. Hennes ombud var sjuk och Hon kom faktiskt undan med en ren vägran att inställa sig. En Politiskt Korrekt domare lutade sig baklänges, som det heter, för Hennes skull. En nytt datum sattes, och förhandlingarna har nu ägt rum.

Bakgrund
Pappan dömdes för struptag respektive en knuff som åsamkade en bula på de två äldsta barnen. För allmänna hot och ett helt odokumenterat struptag på mamman (med märken som fanns kvar i över en månad, enligt Henne!). Läs del I här, om del II här och om domen här. Har ni tid kvar efter all denna läsning, så kommenterar jag rättegång och dom här.

Vidare hävdar hennes suparkompis och älskare Hamstermannen att det var pappan som bettedde sig hotfullt utanför hans lägenhet en sen decemberkväll 2005.

Och Den Lille Bodyguarden fick pappan dömd för misshandel i vintras. Detta efter en upplevelse på bussen.

Dessa tre mål slogs ihop till en förhandling. En åklagare, Henne och tre olika ombud vs barnens pappa och hans ombud under en rätt som inledde på ett ganska trevligt sätt i mina ögon:

Fina Advokatbyråns chef hade nämligen aviserat sin egen höga närvaro men skickat fram en ersättare (händelsevis samma ombud som var med i tingsrätten) och rättens ordförande kommenterade saken med att 'Återigen har [Fina A-byråns chef] lämnat substitut' Till ombudet: 'Kan du ta med dig en hälsning tillbaka till kontoret att det vore trevligt om h*n någon gång kunde infinna sig personligen'

Sen började det. Jag ska försöka hålla mig kort, men det blir långt och jag refererar ur minnet. Jag var där, men förde inga anteckningar. Kanske borde jag ha gjort det, men så var det.

Del ett, åtalet om våld mot Henne
Åklagaren var i det närmaste fryntlig och jovialisk i sin framtoning. Han släppte fram Hennes skildring av händelserna i November-December 2005 och tillät sig till och med några milt kritiska frågor av typen 'är du verkligen säker på detta?'. Det var hon.

I tingsrätten ljög Hon vitt och brett, och talade med låg och nästan bruten röst, som ett våldsoffer förmodas göra. Den här gången verkade hon tro att hon stod på en scen inför en entusiastisk publik. Med stark och inlevelsefull stämma ljög hon lika vitt och brett och beskrev hur dåvarande makens superi och städtyranni utlöste våldet den första kvällen. Hon lade till och med på en lite udda misshandel: Maken skulle ha slagit till Henne på armbågen på den arm hon stötte hakan i så att det medförde smärta och svårigheter med tandbettet.

Men Hon drog ner på det är med makens fylleri. Förra gången var han full jämt. Nu 'drack han ofta'. Hur ofta, gick inte att utröna. Pappan bemötte detta när han hördes med att eftersom det var han som skötte hemmet; hämtning och lämning av barnen, tvätt och städning med mera, så vore det omöjligt att klara detta om han nu drack så mycket och ofta som Hon påstod. Detta fick hon tyvärr inte möjlighet att kommentera.

En närmast sensationell ny sak som Hon kom med, var att hon hade visat märkena från struptaget för ett par personer på Soc, som bara hade avfärdat det med att 'måste ni bråka så'. Skulle utbildade socionomer på 2000-talet göra en sådan sak? Enligt Henne går det alltså till till så på Soc i vår stad...

Att vara kränkt är i skrivande tid ett modeord, så givetvis var allt 'kränkande' och så förstås hennes favorituttryck 'hotfullt'. Hon ljög rakt ut om mycket och sade även emot sig själv på flera punker. Om någon håller upp protokollet från Tingsrätten mot hennes utsagor denna gång, så torde resultatet vara förödande.

Pappans ombud gjorde sitt för att sänka Hennes trovärdighet, bland annat genom att visa på att Hon hade hela dygn på sig att skaffa läkarintyg på ett påstått struptag med åtfäljande märken utan att hon gjorde något åt saken. Märken satt för övrigt kvar nästan en månad och påstådda andningssvårigheter försvann inte förrän Hon fick någon slags New Age-massage åtta veckor efter händelsen.

Vidare påvisade ombudet att Hon hade arbetat under sin sjukskrivning, vilket Hon lyckades snacka bort med att hon minsann hade avsagt sig fler uppdrag än hon genomförde under det första halvåret 2006. (Jag tyckte att ombudets exempel kunde vara bättre valda, men så blev det tyvärr)

Vidare påpekade ombudet att en dom som den i tingsrätten, helt utan stödbevisning från oberoende vittnen, inte kan gillas. De vittnen som åberopades hade alla blivit uppringda av Henne och sedan lämnat exakt samma historia. Lite väl exakt i mina ögon.

Hennes ombud från Fina Advokatbyrån hade en vana som jag personligen har mycket svårt för: Hon log hela tiden, vad frågan än handlade om. Ni som har stört er på Tony Blairs och Mona Sahlins beteende i rutan vet vad jag menar. Nåväl:

Den pläderingen gjordes av en yngre människa med ett åtskilligt sämre ordförråd och slutledningskonst än vare sig åklagaren eller pappans ombud. En massiv flod av ord, dominerad av ordet 'kränkning'. Politiskt Korrekt värre. Ombudet krävde förstås ett ännu högre skadestånd och även straffskärpning. (Det senare var ombudets idé, sade mamman efteråt. Så skyll inte på mig om det blir så. Så mycket kan Hon, som faktiskt i egenskap av kärande har en hel del att säga till om i sådana saker)

Del två, barnen
Nu såg jag de videoförhör som gjordes dygnet efter pappans påstådda våld mot dem, de två äldsta. Den polisman som i lokalpressen kallats 'erfaren och rutinerad förhörsledare' när det det gäller våld i familjer gjorde ett så dåligt jobb att till och med barnens ombud utan omsvep höll med pappans ombud om att förhöret lämnade en hel del övrigt att önska.

Ledande frågor, uteblivna följdfrågor och en allmän tafflighet som faktiskt fick mig att tänka på intervjuövningar som jag själv genomförde som ung student för trettio år sen. Mina taffligheter kunde i alla fall inte kosta någon resten av hans liv, tänker jag. Liksom att polismannen faktiskt verkade bakfull. Det hade förklarat en del. Förhören gjordes för övrigt nämligen en lördagsmorgon en Allhelgonahelg.

Att mamman var bakis i rätten denna dag var helt klart. Ändå var hennes nykterhet inte på tapeten mer än att Hamstermannen medgav att 'alkohol förkom'.

Det skar i mig när förhörsledaren frågade barnen vad de tyckte om att göra, simning och bollspel. Aktiviteter som inte längre finns i deras liv. Barnen har inte längre några som helst kända fritidsaktviteter utom den träning som pappan tar ett av dem på varje vecka.

Barn ett, struptaget. Jodå. Barnet vidhöll att pappan hade tagit ett struptag på 'närmare två sekunder än fem' i ett tillstånd av upprördhet. Barn två fick frågan om h*n hade sett detta. Nä. Jo förresten ett nackgrepp, sade barnet. Pappans maximala hårdhet mot sina barn. Detta hade alla missat och jag, en simpel åskådare, fick nästan bita mig i tungan för att inte ropa rätt ut när jag hörde det.

Pappan berättade att han bara hade två händer då med. Den ena i telefon med Barnens Farmor och den andra om barnets nacke. Hur kan man då ta ett struptag med två händer framifrån?

Barn två, en bula. Här blev förhörsledaren direkt pinsam. Han kände på barnets huvud och konstaterade att oj, du har ju en bula. Den skulle ha uppstått när pappan kastade barnet i väggen. Bulan syntes förstås inte på videon, och inte heller med denna gång hade någon tänkt på läkarintyg. Polismannen, typ.

Kastade och kastade, genmälde pappan. Vi brottades ofta på lek och då kan olyckor inträffa. Det var vare sig avsiktligt eller som bestraffning.

Min tolkning. Barnen verkade coachade! Återigen stämde berättelser exakt överens med vad mammans vittnen hade att förtälja om vad Hon hade berättat (ett av dem var suparkamraten och älskaren Hamstermannen) Hur många barn under elva kan till exempel uttrycket 'panikångest'? Överlag var barnens ordval och formuleringar långt mer vuxna än man kan förvänta sig av så unga människor. Dessutom var vuxenspråket mest förekommande i partierna som handlade om vad pappan hade gjort för illa. När de berättade om sin vardag, så var språk och ordval normala.

• Alla som har hållit på med sådant vet att det knappast finns någon händelse som beskrivs likadant av alla som var där. Folk är folk och man ser samma sak olika. Elementärt i vittnespsykologin. Dock icke i denna Hovrätt.

Pappans ombud gjorde ett försök att slå ner på det här med barnens språk, men Hennes leende ombud förklarade som till ett litet barn att språkbruket i olika familjer kan ju variera.

Del två. Hamstermannen
Inga nyheter. Någon som utpekades som barnens pappa hade stått och ryckt i dörren en sen kväll och det gick att se genom brevinkastet att det var barnens pappa, som även hade försökt komma åt låsvredet på insidan. Hamstermannen kände sig hotad och ringde av någon anledning Henne som manade honom att ringa polisen.

Tyvärr var barnens pappa på krogrunda den kvällen, så det var lätt att sätta åt honom när han kom 'hem' till den lokal han då nattade i.

Det visade sig att brevinkastet hos Hamstermannen satt så högt och var så stort att det gjorde att det utan tvivel var barnens pappa som Hamstermannen såg. Karln måttade faktiskt för säkerhets skull upp ett mer än decimetern i höjdled öppet inkast, beläget mer än 170 centimeter över golvet. Strax kom han på sig och berättade att dörren nu var bytt till en med modern standard.

I rest my case, som Perry Mason sade.

Del tre. Den Lille Bodyguarden
Jag hade inte sett karln förrän nu. Lång var han inte, och mycket äldre än jag hade föreställt mig. Det har bärighet på historien, så jag berättar att han är invandrare och han har vissa språksvårigheter av detta skäl. En livlig och inlevelsefull typ, skulle jag kalla honom, baserat på hans framträdande i rätten. Alls inte otrevlig och mycket övertygande i sitt yviga historieberättande.

Han berättade det vi kan läsa här. Pappan svarade bara att det har inte hänt. Han var inte där.

Det som fascinerar mig är det här med 'pistolgesten' som DLB hävdar att pappan använt mot honom på stan. (Peka aldrig på folk med dubbla fingrar och tummen upp. Inte ens i Sverige numera) Den gesten är rena mordhotet i många kulturer, så DLB spädde väl på med den saken för säkerhets skull. Liksom att han hade sett pappan 'full på stan' några gånger.

Att det blev fel på både händelse och namn i den första polisrapporten gick alltså geschwint att förklara med språksvårigheterna. Och att han inte bad om vittnesuppgifter förklarade han med att han var 'chockad'. Inte kränkt. Det senare får vi väl också skylla på språksvårigheterna ;-)

Efterord
Jag fick intryck av att ordföranden var seriös och vettig och att Rådman Ett satt och löste soduko, Rådman Två funderade på vilket gift som skulle ta bäst och mest plågsamt på pappan medan Rådman Tre faktiskt hade svårt att hålla sig vaken. Akut. Det blev pinsamt till slut.

Sen blev det pappans tur att prata. Fyra tända ljus på domarbänken. Efteråt lade ettan av sitt soduko, tvåan såg fundersam ut och nu var det trean som verkade giftmordsplanera.

Annars
Fram till ögonblicken innan Hovrättens dom kungörs, har pappan möjlighet att så att säga backa och acceptera tingsrättens dom utifall att han tror på en straffskärpning. Jag vet vad ombudet anser, men utelämnar det här.

En förödande replik från åklagaren. À propos den personutredning som gjordes i samband med rättegången i tingsrätten, sade han att den utredningen 'inte förordade fängelsestraff eftersom risken för återfall i brottslighet var liten. Men övergreppet(!) på DLB var ett återfall i brottslighet, vilket Hovrätten borde beakta'

Han sade det inte rakt ut, men han krävde alltså fängelse för pappan.

Cheers, DLB
Du verkar få din hämd och fullföljer ditt uppdrag från Soc som du har förstått det: Sätt åt pappan, bara.

Må vi åka buss tillsammans

Ett möte på Soc

För en tid sedan bad ju två personer på Soc att få träffa pappan. Mamman hade 'begärt hjälp' med något av dem som de ville höra pappans tankar om. Vi gissade att det var med anledning av att mamman har begärt kontakt-(stöd?)familj. Sommarmånaderna med skollov och stängda dagis medför ju att Hon får ta hand om sina barn på heltid.

Mötet har nu ägt rum. Det handlade mycket riktigt om att Hon hade begärt en stödfamilj för barnen, oklart i vilken omfattning. Pappan hade med sig anteckningar om hur ofta han hade barnen, och hur sommarplaneringen såg ut.

Han berättade också för dem att ett av barnen hade fallit i gråt bara h*n bara hörde ordet. (Barnen fick en k-familj förra året, men det blev bara en helg. Sen avsade sig familjen dem).

Pappan är trött, mycket trött, och luttrad. Han tyckte inte att mötet gav något och han hade tyvärr ingen egentlig lust att prata med en instans som i praktiken har ätit ur handen på Henne i mer än två års tid.

Men Soc vet ialla fall nu hur mycket han har barnen, nästan hela sin arbetsfria tid kan man säga.

Något säger mig att de inte visste detta innan de talade med pappan.

Barnen spritsade tårtan, en kladdkaka, till pappan

Pappan hade barnen på sin födelsedag nu i helgen. De började med att ge honom frukost på sängen. Men presenterna fick vänta tills Barnens Farmor och jag var på plats senare på dagen.


Från barnen fick pappan små och stora egengjorda saker, samt (Farmors idol!) Bruce Springsteens senaste och vi gav pappan en dammsugare, och även en eltandborste. Saft, bakelser och kladdkaka inmundigades. Alla var noga med att pappans namn (bortmaskat på bilden överst) skulle vara kvar så länge som möjligt.

Det kan vara livligt med alla fyra hos pappan, men den här gången var det bara harmoni.

Sånt värmer