En dag i skolan

Förra måndagen var pappan en dag med sitt äldsta barn i skolan. Det var då han fick veta att mamman målar upp sin och barnens situation som om pappan är vore ute ur bilden. I går var det dags med ett annat barn. Pappan dök upp efter första lektionen och var sedan med hela dagen innan han började ett kvällspass.

Barnet är det barn som hade svåra problem med lärare, kamrater och till och med studirektorn i sin förra skola. En bestraffningsmetod där var faktiskt att h*n inte fick äta mellanmål. En annan att barnet inte fick följa med på skolutflykt. (Läs här, och även här. Vi anmälde saken och det blev inget. Förstås) Så verkar det inte gå till på den nya skolan.

Pappan visste redan att det hade gått bra med skolstarten, och läraren fyllde på med sin glädje över barnets framsteg och färdigheter på olika områden. Barnet trivs och det finns inga tecken på konflikter eller friktion med de andra barnen i klassen.

Om den här läraren också varit i villfarelsen att pappan var ute ur bilden, så visade h*n inget om detta. Bara uppskattning över en pappa som bryr sig om sitt barn. Det gör han ju.

Helgen med barnen

Pappan hade barnen den här helgen. De gjorde inget stort —om man inte räknar med lördagmiddagen hemma hos oss. Jag hade som vanligt gjort en vegetarisk La Sagne lasagne åt oss vuxna medan barnen åt pasta, broccoli och burgare baserade på vegobiffar. La Sagnen Lasagnen var baserad på en vegeterisk sås, som jag gör precis som jag gör den vanliga, fast nu med diverse rotsaker i stället för färsen. Och mjölk i bechamelsåsen (soyamjölk fungerar bara inte i redningar), något som den icke helt 100%-ige veganen barnens pappa accepterade. Men det äldsta barnet ville inte ens provsmaka på såsen av det skälet. H*n är en ganska strikt vegan.

Soya
Att såsen var brunröd väckte misstankar. Jag förklarade att det berodde på soyan i den, och det accepterades. Emellertid: Ett av barnen berättade att mamman hade varit med i skolmatsalen en gång och då förklarade hon för personalen att soya 'inte var nyttigt'. Med tanke på att barnen äter mycket soyabaserad mat, soyabiffar, -mjölk, och tofu till exempel, så vore det en katastrof för deras matintag om Hon tog bort soya ur deras kost. Det skulle i princip bara bli pasta och potatis kvar för dem att äta. Så långt verkar hon inte ha gått. Ännu. Knacka i trä.

Det äldsta barnet
I början av den här resan var det barnet det som mest markerade mot pappan. Hela 2006 och en god bit in på -07 var h*n den som tog ut avstånd, vägrade till exempel att sitta med runt matbordet och emellanåt vägrade att komma till de då övervakade träffarna med pappan. Nu är beteendet ett helt annat.

Barnet är mer harmoniskt hemma hos pappan och har till och med sagt att h*n skulle vilja bo där på deltid. Vad som orsakat förändringen —som skett gradvis— vet vi inte. Men vi vet att pappan har respekterat barnet trots det vrånga beteendet och att han aldrig skrikit åt det. Inte heller åläggs barnet sysslor som att dammsuga eller att gå och handla, som det får göra hemma hos mamman. Barnet koppar av hemma hos pappan och med oss. Det gläder.

Helgen blev alltså bra och vi fick en stund till med barnen när vi kom förbi på söndagen och hämtade ett av dem till ett kalas på stan.

Den här veckan ska pappan vara så mycket han kan med sina barn. Så gott som all hans lediga tid är inplanerad med dem. Då är det bra att helgen gick så bra som den gjorde.

Ensamma mamman

I måndags var pappan barnvakt åt de två yngsta. Nejnej, inte hemma hos Henne förstås, men de var med honom i hans hobbylokal inte långt från den före detta gemensamma bostaden. De två äldsta redde sig själva de timmar det handlade om när Hon var på föräldramöte.

Finns det en pappa i bilden?
Två av barnen har bytt skola och ett av dem är det som har haft problem med kamrater, lärare och till och med studierektorn i sin förra skola. Det ser bra ut för dem just nu. De har kommit in fint i den nya miljön. De två andra barnen är kvar i samma skola, men har nya lärare.

När pappan –som har rätt att förhöra sig om barnen och skolan i ett utslag från tingsrätten– var med ett av dem och presenterade sig för läraren, så möttes han av glad förvåning.

Jag visste inte att pappan var kvar i bilden!

Lärarens glädje över att bägge föräldrarna finns i barnens liv till trots, så var det här definitivt inte bra. Läraren hade dittills bara pratat med mamman, som tydligen inte har sagt något om pappan.

Vad läraren visste, så var Hon alltså helt ensam med fyra barn. Det här med att pappan har rätt att förhöra sig om barnen i skolan har mamman struntat i förut, och gör det alltså igen. Pappan får gå en ny vända med kopia på tingsrättens beslut till de olika lärarna.

Nu vet läraren att pappan är med på banan, vilket förstås är bra. Mindre bra är att mamman numera utmålar sig som ensam och utan stöd för att vinna sympatipoäng. (Jag har fått hennes nya självbeskrivning från annat håll också)

Eller vill Hon verkligen att pappan ska ut ur barnens liv? Tanken oroar. Visst. Hon skulle förlora åtskilligt i både pengar och insatser om pappan inte längre var kvar i barnens liv, men genomtänkta beslut är inte vad Hon är känd för.

En suck av lättnad

Det här har väl inte med den här historien att göra, men ändå. Jag var på en efterkontroll i form av datortomografi i förra veckan. Nu har resultatet kommit: De såg inget 'otyg'.

Så långt allt väl. Nästa kontroll blir i februari. Går den också bra, så blir det några ettårskontroller till innan jag kan förklaras ren.

Tradera -för sista gången?

Jag har skrivit om att Hon säljer saker som barnen har fått av oss, på Tradera.com, och att det äldsta barnet fick en rygga av sin farmor i helgen på villkor att den inte såldes. Därmed fick ju barnet veta att vi hade sett att de agerade på Tradera. Och barnet skulle behöva tala för mamman att den nya ryggan var villkorad.

Vi har funderat på hur vi skulle ta det om ryggan lades ut, hur det skulle påverka klädköp, julklappar med mera och stålsatt oss inför svåra beslut. Hur kul är det att ge bort något när det kanske säljs bara ett par veckor senare? Men barnen kommer att frysa när deras mamma struntar i att skaffa varma kläder och skor!

Facit
Oron förefaller obefogad. Alla deras pågående auktioner på Tradera har nu dragits in. Återstår möjligen bara att fundera på varför. Skämdes hon för de små belopp det handlade om, eller blev hon rädd för att våra presenter och inköp till barnen skulle upphöra?

Lite mer angenäma funderingar, må man säga.

Höst

Det är över en månad sedan som pappan hade barnen utanför tingsrättens utslag: Varannan helg. Jag trodde först att det var mamman som strulade, men det berodde på skolstarten. Två av barnen har bytt skola sedan i våras och detta till en som ligger sämre till vad pappan anbelangar. Han får en omständigare färdväg när han tar dem till skolan, och risken att komma för sent är överhängande.

Med tanke på detta och att barnen ska komma in i sin nya skolmiljö, så har bägge föräldrarna varit överens om att vänta innan pappan har dem mitt i veckan. Men nu är det dags. Pappan hämtar de två yngsta i eftermiddag, tar dem till och från skolan i morgon och till skolan igen på fredag. Sedan jobbar han i helgen.

Barnen får gå upp lite tidigare än vanligt för att hinna i tid, men det gör nog inte så mycket.

De är ju med pappa.

Gåvovillkor

Det här med att mamman och barnen säljer saker som de har fått, på Tradera.com, sjönk ganska djupt in. Det är olustigt och deprimerande att se leksaker och kläder som vi har givit barnen ligga ute på nätet för budgivning. Det är mer än tre månader till jul, nästa stora presenttillfälle och vi har därmed betänketid. Ska vi över huvud taget ge dem någonting att ta med hem till mamman? Kanske det här kan bli en indikation på hur vi kommer att hantera saken:

Ryggan
Pappan hade barnen i helgen. Vi kom förbi som vi brukar och hade med veckopeng som vi brukar. (Man kanske skulle kalla det 'fjortondagarspeng' eftersom barnen inte får något peng av mamman och av oss bara när de är med pappan) Nåväl:

Barnens Farmor har via sitt jobb fått en ryggsäck som visade sig vara anpassad för att ha en dator i, och en bärbar PC är just vad det äldsta barnet har (en släktings avlagda). Men vad skulle hända om barnet kom hem till mamman med en sprillans ny och fin rygga. Skulle Hon lägga ut den på Tradera i hopp om att få en hundring eller så för den?

Jag räckte i alla fall över ryggan till barnet och visade en del finesser, man kan till exempel lätt konvertera den till axelväska, och h*n blev glad. Det här var precis vad h*n behövde. Sedan förklarade jag lugnt att h*n fick ryggan på ett villkor.
-Vad?
-Jo, vi har sett att ni säljer saker som ni har fått av oss på Tradera. Du får lova att inte sälja den här på Tradera.
-Jag lovar, kom det blixtsnabbt. -Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.

Vi får hoppas att det blir så. Annars blir det svårt för oss att ge saker till barnen och låta dem ta hem dem till mamman. Och hösten är på G. Blir den som förra och förrförra året, så kommer barnen att sakna varma skodon och kläder för årstiden. Då vill man kunna rycka in. Så har vi felsägningen. Vi tar den en gång till:

-Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.

Det är alltså mamman som bestämmer vad som ska säljas på Tradera.

Konstigt nog
Jag var inställd på att barnet skulle neka till att de sålde saker på Tradera och till och med behöva visa de pågående auktionerna för barnet och berätta om barnets unika alias i olika nätsammanhang, men det behövdes inte. Barnet protesterade inte och det verkade till och med som om h*n inte var överraskad av att vi kände till försäljningarna. Eller så kanske h*n skämdes lite över saken och vill prata så lite som möjligt om det. Ingen av oss vuxna pratade i alla fall mer om Tradera i helgen.

Hursomhelst. Ser vi den här ryggan på Tradera, så blir det alltså svårt med gåvor till barnen framöver. Vi hoppas verkligen att få slippa detta.

Notiser

Pengarna
De skadestånd till Henne och två av barnen som pappan betalade via kronofogden kom fram i förra veckan. Pappan fick ett SMS där mamman skrev att hon hade 'tittat på kontot' och sett att pengarna var där.

Det tog konstigt nog nästan en månad för fogden att uträtta ärendet. Min spekulation att Hon stod under indrivning verkar ha kommit på skam.

Fast ett av barnen svarade bara kortfattat 'Ja' när pappan frågade om h*n hade fått pengarna. Vad h*n vill göra med dem, får vi vänta med att höra. (Själv är jag mest nyfiken på om barnen vet att de får nästan 1500:- i ränta också, förutom de fem tusen de har vetat att de skulle få)

Tradera
Ett par stickrepliker förra helgen —tillsammans med att jag nu har lärt mig att söka på 'avslutade auktioner' på Tradera.com— har givit en delvis annan bild än tidigare. Det måste ha börjat med att det äldsta barnet började med att sälja lite 'urväxta' leksaker där. Sedan har andra barn och även mamman hängt på med stort och smått.

Vi har sett julklappar för hundratals kronor gå för en femtiolapp,  hundrakronorsleksaker i oöppnad orginalförpackning säljas för en tia och massor av Legobitar ur olika byggsatser som vi har givit barnen gå för en krona eller två. Där måste det ha varit barnen som har agerat.

Barnkläder, skor och olika (vuxen-)böcker bör mamman ha svarat för. Frånsett böckerna så känner vi igen både kläder och skor som barnen har fått med sig hem till Henne från pappan. Det känns inte så kul.

Kontantfritt, var det
Barnen får alltså inga veckopengar av Henne. Deras enda tillskott av kontanter sker när de är hos pappan varannan helg. Då kan det skvätta lite, förutom den veckopeng de alltid får av sin farmor. Enda villkoret är att de verkligen är med pappan och sover över där, vilket har kostat det trilskande barnet ett par uteblivna veckopengar.

Förra året hette det att barnen fick en slant när de hade utfört olika arbetsuppgifter i hemmet, det äldsta är till exempel den som går och handlar där. Numera så utför de sina uppgifter utan att få någon slant för det. Mamman har à propos detta sagt till pappan att hon har tillräckligt med utgifter och att han borde 'känna sitt ansvar för barnen'. Underförstått att han skulle svara för deras veckopengar också när de är hemma hos Henne. Men där går det en gräns. Pappan har tillräckligt med utgifter för barnen ändå. (Han har till exempel köpt tre mobiler och håller kontantkorten i dem vid liv. Det är han som betalar för olika fritidsaktiviteter och det är han som aldrig får tillbaka olika utlägg som mamman har lovat att betala sin del av)

I ljuset av detta känns det vemodigt, nästan sorgligt, att läsa vad som ligger ute från barnen på Tradera. En spänn är pengar för dem, ser det faktiskt ut som.

Man skulle kunna tänka att nu när skadestånden har kommit, så skulle annonseringen avta. De har ju pengar nu, både mamman och två av barnen. Icke. Pågående auktioner på ett antal objekt i tiokronorsklassen som ingen tycks vilja buda på förlängs löpande.

Oroväckande

Veckopengsdilemmat

Det blev en utflykt i helgen, till ett ställe med djur i ena hörnet och ett nöjesfält i det andra. Barnen var som vanligt svårflirtade när det gällde att komma iväg och som vanligt var det stenkul att komma fram.

När är vi framme?
Den vanligaste frågan med barn i bilen. Med GPS är den lätt besvarad: Varje gång någon frågade, fick h*n en minutangivelse, till skillnad från förr. Det slutade med att ett av barnen satt och räknade ner bilens klocka gentemot GPS-ens skattning. Och det stämde!

Katastrof
Ett av barnen var inte tillräckligt långt för att få åka berg- och dalbanan.

Triumf

"Tvåtusen gram!"

I ställen vann h*n två kilo choklad i ett stånd, och den dystra dagen förbyttes till en i triumf.

Gosedjur och ekonomi
Utflykter och evenemang tenderar att generera gosedjur. Så även denna gång. Två av barnen vann, köpte och fick ett antal. De hade dels lite egna pengar, dels veckopengen från Barnens Farmor och även en spets på denna från oss, dagen till ära.

Ett av barnen ville titta på hajar inför besöket, men eftersom det inte fanns några hajar att beskåda dit vi var, så köpte jag en haj i gosedjursform i stället. Detta resulterade i en lång kedja av rättvisekrav, kompletteringar och byteshandel, så att ett gosedjur plötsligt blev tre. Sedan var det 'vinst varje gång' i ett stånd, och 'lyckopåsar' i ett annat. Två av ungarna gick därifrån med säkert fem gosingar var. Och en av dem alltså med två kilo choklad.

Veckopengar, var det
Allt detta trots att ett av barnen hade intecknat inte mindre än tre av sin farmors veckopengar (=sex veckor!) i en skuld. En omgång till ett syskon och två till mamman. Bakgrunden är att barnet i fråga drabbades av ett begär till något nytt i en leksaksserie, som h*n bara måste ha. Kosta vad det kosta ville!

Ett syskon lånade ut ett belopp motsvarande en av Farmoderns veckopengar och mamman ett dubbelt så stort belopp mot återbetalning via Farmoderns veckopeng. (Mamman ger inte barnen veckopengar) Syskonet fick sin skuld åter i helgen och jag, hård som jag är, sponsrade den uteblivna veckopengen på villkor att barnet lovade att inte ta hem den till mamman. Lätt gjort. Beloppet gick nämligen åt på tjugo minuter. Två veckopengar kvar.

Dilemmat
Problemet kvarstår. Ger vi barnet pengar som h*n tar hem till mamman, så går de alltså rakt ner i Hennes ficka. Hon ger alltså inte veckopeng till barnen. De pengar som barnen har, har de fått av släkt eller genom pyssel och försäljningar av olika slag.

Mammans regim är kontantlös, kan man säga. Och så går hon och intecknar två omgångar veckpengar från oss. Snacka om att vara cynisk. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det här. Vi har inte en tanke på att ge Henne pengar via barnet, samtidigt som barnet har skuldsatt sig gentemot mamman på egen begäran.

I lördags, när det här med den första återbetalningen blev akut, sjönk vidden av det hela in hos barnet. H*n blev förstås ledsen, mycket ledsen. Syskonet fick i alla fall sitt, och nu är det bara två gånger till hos pappa innan h*n har egna pengar igen. Tror mamman.

Barnens Farmor och jag är nämligen helt på det klara med en sak: Inte ett rött öre går från oss till Hennes ficka. Men barnet har ju med öppna ögon skuldsatt sig till mamman. Vad göra?

Inte nog med det,
höll jag på att skriva. Alla gosedjur som barnen fick i helgen följde trist nog med hem till Henne, även de som vi hade köpt. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss.

När kommer vi att få se dem på Tradera.com i barnens och Hennes ständiga jakt efter kontanter?

Läget just nu

Det har inte blivit många inlägg här den senaste tiden. Förklaringen är högst odramatisk; det har nämligen inte hänt så mycket den senaste tiden. Pappan jobbar ju varannan helg och har barnen varannan.

Jo, en sak
Före sommaren var Hon mycket påstridig på att pappan skulle ha barnen så mycket det gick för hans schema. Nu, efter sommar och skolstart, har han inte haft något av dem en endaste gång utanför tingsrättens umgängesschema. Det barn som han följde till träning varje måndag (när han kunde –annars fick barnet gå själv) har nu valt en annan idrott, och inte kommit igång med det ännu.

Om det är någon avsiktlig taktik från mammans sida, vet vi förstås inte. Men pappan har inte så tät kontakt med barnen längre, och det är ju inte så kul.

Ekonomi
Pappan betalade in skadeståndet för flera veckor sedan, men Hon har tydligen inte fått det ännu. Hon ringer upp pappan med jämna mellanrum och lägger ut texten om hur ont om pengar hon har och hur jobbigt det är med allting. Han, som hellre kommunicerar via SMS med henne, säger inte mycket till svar.

Min reflektion: Tänk om det är så att hela eller stora delar av skadeståndet gick till indrivning. Det skulle kunna förklara att hon 'inte har fått det'. Men då skulle i alla fall barnens pengar komma. Eller? Slutreflekterat.
<Update>Så här ligger det till:

Kronofogden har ingen möjlighet att lägga beslag på skadeståndspengarna innan de betalas ut. Det är inte tillåtet enligt utsökningsbalken. Dessutom är pengarna, enligt samma lag, fredade för utmätning till nästa dag. Den skuldsatte har alltså ett dygn på sig att flytta pengarna, sätta sprätt på dem eller placera dem på ett konto där de inte går att driva in

Ur en artikel i Metro som behandlar faktum att brottslingar med stora skulder ändå får skadestånd av JK. Min reflektion verkar osannolik och långsökt.</Update>

Helgen
Nu i helgen är det umgängeshelg. Pappan hade tänkt sig att resa bort med ungarna, till en släkting. Men han känner just nu att han helt enkelt inte orkar <Förtydligande> genomföra en så stor sak som en halvlång resa med barnen</Förtydligande>. Hela situationen tär på honom, ska ni veta. Det är jobbigt värre att inte få träffa barnen så mycket som tidigare.

Barnens Farmor har föreslagit ett alternativ, en biltur med ett mycket uppskattat mål.

Vi får se vad det blir.

Tradera, var det

Den som följt den här bloggen en tid delar nog vår uppfattning att Hon inte tillhör de vassaste knivarna i lådan, som det heter. Ännu ett exempel:

"Beställt på Tradera"
Formuleringen är ett av barnens och det handlar om en rygga till skolstarten. Tradera.com, auktionssajten där man köper och säljer allt möjligt, är ett ställe som Hon ofta köper saker ifrån, har vi förstått av barnen. Då kanske hon säljer också? Vi vet ju att hon i ett tidigt skede försökt sälja barnens leksaker i en begagnat-bod.

En sökning på Tradera på något som jag kunde relatera till Henne, gav omsider resultat: Mängder av pågående och avslutade auktioner på stort och smått.

Hur jag visste att det var Hon? Auktionerna var från ett alias som det äldsta barnet har i sin mailadress och de spelforum h*n är aktiv på. Och på objekt som kan relateras till Henne och mycket få andra. De som känner Henne och/eller det äldsta barnet ser alltså direkt vem aliaset på Tradera är om de springer på auktioner från Henne.

Barnets alias är faktiskt helt unikt. Varenda träff i en Google-sökning på det namnet leder till det äldsta barnet och ingen annan. Förutom de från Tradera, då. Där mamman säljer det som hon anser inte behövs.

Diskussionen avslutad
Ett vanligt tvisteämne i vårdandssituationer som denna är om barnen ska få ta med sig saker och kläder de har fått, i det här fallet pappans hem till mammans. Vi har varit ganska restriktiva på den punkten, och fått kritik för detta. Men något har det alltid varit som kommit med hem till Henne. Så såg vi både kläder och leksaker som vi hade givit barnen till salu på Tradera, några till och med i oöppnad orginalförpackning.

Då blev det tvärstopp.

Helgen vecka 33 2008

Det blev en bra och ganska harmonisk sådan. Det trilskande barnets vägran att bo hos pappan var förstås inte så kul, men vi räknar med att det hela blir övergående. Mamman, till exempel, får ju inte varannan helg för sig själv om det fortsätter så här.

Moll
Det trilskande barnet, förstås. Och en historia där det yngsta prompt ville tala med mamman i fredags. Under samtalet hörde Hon hur ett annat barn i bakgrunden för pappan berättade att de inte får några veckopengar hemma hos Henne. Det tog eld, lågor och svavel i luren. (Det var inget nytt för oss. Det har vi vetat länge) Han fick veta att hon minsann hade så stora utgifter för barnen att pengarna inte räckte till veckopeng.

Till saken hör kanske att Barnens Farmor ger barnen veckopeng. De av dem som är hos pappan. De helger de är det. Det trilskande barnet blev alltså utan den här helgen.

Sedam blommade en involverad historia om en rygga till ett av barnen ut. Så här inför skolstarten hade de bägge föräldrarna kommit överens om att köpa var sin rygga till var sitt barn. Gissa vilket barn som ännu inte har fått sin rygga? (Rätt) Den är 'beställd på Tradera', har vi fått veta, och har inte kommit ännu.

I väntan på den leveransen har mamman omdisponerat ryggan som pappan köpte till ett annat barn. Jag och Barnens Farmor ruttnade när vi fick höra detta. Vi fyndade en rygga och lämnade över idag, tillsammans med lite pennor och annat som är bra att ha i skolan.

Dur
Utflykten igår, lördag, var en brottarhit. Vi har varit där förut, och vi åker dit igen. Djur att klappa, bad att plaska i. Och minigolf. Mina insatser talar jag tyst om, men ett av barnen var bara tre bollar efter pappan på en 18-hålsbana. Det ni.

På kvällarna kollade pappan diverse filmer med barnen, och på morgnarna sov alla. Länge och störningsftritt, som det numera görs när barnen är hos pappan.

Helg vecka 33 år 2008

Umgängeshelg
Fredag kväll. Pappan har hämtat barnen. Alla utom ett, som valde att stanna hos Henne.

Det är förstås det trilskande barnet det handlar om. H*n vill, kräver, en ursäkt för och medgivande av den 'barnmisshandel' som bestod i att pappan vred en fjärrkontoll ur barnets grepp. Mamman har förstås tagit ut full effekt av detta, men ännu till ingen synbar nytta eftersom barnens pappa ännu är på fri fot.

Han har inte hört av någon som helst myndighet eller instans i saken. Jag betraktar iaf det hela som ur världen rent juridiskt, och anser att barnet har målat in sig ett hörn, coachad av Henne. Pappan känner igen ett envist barn medan Barnens Farmor tycker att barnet ...

Vilka kommer hit?

Många bloggare lägger då och då ut vilka sökord på Google som har lett folk till just deras blogg. Det vanligaste verktyget är Statcounter, som Blogger självt rekommenderar. För det mesta skriver bloggarna om mer eller mindre lustiga snedträffar som har visat vägen till just deras blogg.

Jag tittar då och då på min Statcounter och hoppas då förstås att få se lustigheter i träffbilderna. Icke. För stunden ser det ut så här. En ganska typisk förteckning:

...den första träffen var den som fick mig att skriva detta. Vi är inte ensamna.

Det enda 'lustiga' är väl annars att någon har stavat fel på ordet 'vårdnadsutredning' och kommit hit. Tittar jag på vilken sida i bloggen det handlar om, så spårar Google ur. Men någonstans har jag alltså stavat fel på ordet.

Andra sökningar har handlat om min åldrande katt (syns inte just nu) eller om min sjukdom (röntgen rectum). Inte så kul det heller. Och att en blogg som har 50-100 närmare 50 än 100 unika besökare per dag kommer så högt upp i Googles träffar på tämligen vanliga uttryck som den gör övergår faktiskt mitt förstånd.

Annars så tycker jag nog att de sökord som har lett folk till Hennes nya liv väl speglar innnehållet.

Inget flams eller trams eller ens skuggan till udda företeesler. Ändå så är nästan hälften av (den i och för sig blygsamma) besökarskaran här återkommande enligt samma Statcounter.

Att ni läser det här och även kommer tillbaka övergår ibland också mitt förstånd. Men det värmer, ska ni veta.

Vecka 32

(Jag har haft en tung vecka på jobbet som tog mina krafter, så jag har inte avrapporterat löpande. Här är i alla fall veckan i sammandrag)

Mamman hade lurat honom på midsommarveckan och veckan före med barnen. Pappan hade tvingats anmäla Henne för umgängesabotage för att hon skulle ta sitt förnufft till fånga och låta honom träffa sina barn igen. Så här blev det den här veckan, vecka 32 i stället för 24-25. Avtalat var att han skulle ha barnen två och två, och sedan alla fyra under helgen.

Måndag
Det strulade redan första dagen, då ett av barnen i misstänkt mamma-lika formuleringar krävde pappan på en ursäkt för en påstådd misshandel (han vred loss en fjärrkontroll ur barnets hand) som pappan inte kunde ge. Han hade ju inte misshandlat barnet. Barnet avstod från att följa med till pappan. Det blev ett annat barn i skaran tillsammans med det äldsta som pappan hämtade.

Tisdag
De var på bio och pizzeria med Barnens Farmor och alla var helnöjda.

Onsdag
Det äldsta barnet trivs numera storligen med att vara hos pappan. Vi tror att h*n uppskattar dels det relativa lugnet och dels att h*n slipper rätt mycket marktjänst. Vi har till exempel märkt att h*n är ganska så prismedveten när det gäller vanliga livsmedel och pappan har ofta sett sitt förstfödda med dubbla matkassar på stan. Barnet shoppar alltså. Det är lite mer än att knalla till Konsum med en lapp i handen.

Det äldsta satt hemma framför PC-n när pappan var med det andra på nöjesfält. Ett eget beslut som pappan respekterade.

Torsdag
Byte. På vägen åt det äldsta ofantliga mänder på ett hamburgeri, som för att ladda upp inför några dagar med mammans kosthållning. Det trilskande barnet ville fortfarande inte träffa pappan, så pappan var ensam med det yngsta den kvällen.

Fredag
Nöjesfält igen. Nu med det yngsta, som dock inte ville vara dit själv. Det trilskande barnet kontaktades och 'ställde upp' för sitt syskon. Barnet i fråga var hur kontaktbegiven som helst mot pappan och de hade en kul dag tillsammans.

Men barnet ville fortfarande inte sova hos pappan. Snopet och trist.

Lördag
Vi dök upp i handlingen och körde iväg tre barn och pappan till en heldagsaktivitet som håller på att bli tradition sedan någa år. En toppendag.

Söndag
Ännu en biltur med två av barnen (det äldsta som de andra kallar 'databeroende' satt framför PC-n)

...sammantaget ändå en ganska bra vecka tycker jag. Det här med det trislkande barnet är ju förstås inte så kul, men jag tycker nog att pappan gör rätt som inte medger att han 'misshandlat' (den exakta formuleringen. Ordet 'barnmisshandel' har också förekommit i sammanhanget) barnet. H*n är gammal nog att förstå att man inte kan erkänna något man inte har gjort. Men tycker mamman att man kan det, så blir det så här.

Dessutom tror jag faktiskt att Hon inte skulle vila på hanen om det kom någon slags medgivande från pappan. En ny vända mot honom i rättssystemet vore väl smaskens.

Det kom en kommentar...

Jag har ställt Hennes nya liv-bloggan att inte acceptera kommentarer till inlägg som är mer än två veckor gamla, mest för att slippa kineskiska spam-postningar. Då kommer kommentarerna till den plastfarfar-adress(at)hotmail.com som vi ser i högerspåret. I dag kom det en till det inlägg där jag förra året berättade att barnen är veganer. Den här, från Jessica, godkände jag för publicering.

Hej Plastfarfar

Jag vill bara ställa dig frågan om du har kollat upp barn som lever veganskt? För det är riktigt som wikipedia uppger, att man som vegan avstår från alla animaliska produkter, men det betyder absolut inte att man på något sett är undernärd. Det innebär inte heller att man slutar växa, dock är det inte ovanligt för ett barn att inte växa så mycket i perioder under sin uppväxt, det är väldigt individuellt hur man växer som barn.

Jag skulle vilja tipsa dig om massa sidor som kan visa på hur man kan växa upp väldigt hälsosamt som veganbarn. Men jag har total förståelse för din oro, det står inte helt sällan i tidningarna om barn som växer upp på sk "vegansk kost" och som utvecklar engelska sjukan eller andra fruktansvärda sjukdomar. Men då rör det sig inte längre om en vegansk inriktning inom kosthållning utan det handlar om en vuxen person som inte har koll på vad de ska ge sina barn. Har du någonsin läst en artikel där det står "barn som växt upp på animalisk kost blir sjuk?" Trots att det inträffar. Som sagt handlar det då om en vuxen individ som saknar kunskap om vad för typ av mat och hur mycket kalorier ett barn behöver. Men att avfärda, rätta mig om jag har fel, som du gör en hel kosthållning, är inte vad jag anser riktigt.

Sedan är en undran om barnens kläder är för små? Om kläderna är hela och rena så spelar det väl ingen roll om de är 2 år gamla? Är det din oro över att de inte växer som de ska för att de har "gamla" kläder eller att de just har äldre kläder?

Så här svarade jag:

Jag tror aldrig på larmrapporter, Jessica. Det täcker det mesta du skriver, liksom en omläsning av inlägget.

Det här med två år gamla kläder handlar inte om mode, utan om att de står stilla i växten.

Två av barnen är nu (2008) lite öveviktiga, ett är normalt och det fjärde långt under par, om man säger.

Inget av barnen tycker egentligen om att äta. Att äta är mer än plikt än något kul.

Eftersom de tillbringar långt mer tid hos mamman än de är med pappan, så anser jag att Hon bär ansvaret för barnens mat-likgiltighet.

Det är ett av pappans bekymmer när han har barnen: Den gamla fina familjeseden att samlas runt ett matbord finns inte längre hos barnen. De drar i sig Politiskt Korrekta Kalorier, vågar jag påstå. (Plus en hel del sötsaker) Sen fortsätter de med det de nu höll på med.

Självklart vet jag att veganmat inte är vare sig skadlig eller osmaklig. Jag har till och med ätit gott hemma hos Henne innan allt gick åt pipsvängen. Men problemet är att Hon verkar ha lagt ner den biten. Mikrovärmd pasta är mera regel än undantag, vad vi vet.

Tyvärr.

Ta sitt ansvar!

Uttrycket har Hon använta ofta de här åren. För det mesta när hon vill att barnens pappa ska göra långt mer än överenskommet, åtaget eller av rätten fastslaget. Eller när han ska betala något, t.ex barnens telefonkort som Hon har anvaret för (han köpte telefonerna). Nåväl: I går var det dags igen, fast från ett annat håll:

De två barn pappan skulle inleda sin extra lediga vecka med, var de två äldsta. Ett av dem var det barn som Hon förmodligen försökte få till att pappan hade misshandlat genom att vrida bort en fjärrkontroll ut handen.

Det hela började redan före midsommar och har i princip förstört sommaren för oss. Ett tag var läget helt förvirrat med påståenden hit och dit som bara inte gick att bekräfta. Läs t.ex här. Men efter pappans sedemera återtagna anmälan om umgängessabotage hade Hon tagit reson. Trodde vi.

Fångutväxling?
Inför pappans hämtande av barnen i går, utväxlades floder av SMS och mail mellan föräldrarna. Mamman krävde dels att det förorättade barnet skulle möta pappan på gården utanför Hennes hem och dels att pappan skulle ta sitt ansvar be om ursäkt för sin 'misshandel' av barnet.

Det hela lades upp som en spionuväxling under det kalla krigets dagar. Men pappan ställde upp. Han hade ju bett barnet i fråga om ursäkt för att han tog i lite för mycket, vilket alla föräldrar gör emellanåt (och Hon praktiskt taget dagligen, vad vi vet. Hon till och med slår dem).

Kan ni tänka er?
Barnet använde exakt samma formuleringar som mamman har gjort under den här resan och även under dagen i sina SMS och mail. Pappan skulle ta sitt ansvar för det inträffade och be om ursäkt för 'misshandeln' som ägde rum.

Snacka om att vara coachad. Regisserad. Kommenderad. Vadsomhelst.

Nå?
Det blev inget. Pappan tänker inte gå med på att han har gjort något som han inte har gjort. Barnet är gammalt nog att förstå den ursäkt som kom, men h*n är ju under mammans paraply och har (min tanke) målat in sig i ett hörn på det här med misshandel, därtill livligt påhejad av mamman.

Dessutom kan det ha juridiska konsekvenser om pappan använder ordet 'misshandel' i ett samtal med barnet. Mamman skulle hugga direkt på den möjligheten (också min tanke)

I stället
Pappan är nu med det äldsta och ett annat i skaran. De kopplar av efter en halvdag med Barnens Farmor på pizzeria och bio. Det var skitmysigt, har jag fått höra.

Det är några dagar kvar på den här veckan, så barnet i fråga har möjlighet att ändra sig.

That's my bet

Nu: vecka 32

Helgen gick som den skulle, kan man säga. De barn som fyllde år avsjöngs, fick tårta och en hyfsad slant samt skjuts till leksaksaffär (det yngsta) och datorspelbutik (det äldsta), så var dom pengarna nästan väck.

Jobbigt
Barnen var oroliga och tämligen aktiva. Vanan hemifrån Henne att inte plocka undan efter sig satt i, så pappan fick ägna mycket tid åt sånt. En annan vana satt också i: De sov länge. Mycket länge. Vi skulle ha tagit gänget på en utflykt i går förmiddag, men fick ställa in eftersom alla sov till klockan halv tolv på förmiddagen.

Det verkar som om ungarna alltid har en ackumulerad sömnbrist när de kommer till pappan.

Vecka 32
Pappan lyckades bli ledig hela den här veckan, och han inleder med två av barnen ett par dar, sedan de två andra. Både Barnens Farmor och jag jobbar nu, men vi gör vad vi kan för dem. Farmodern ska t.ex på bio med dem i morgon och jag har bilen tankad och redo om det skulle behövas transport av något slag. (Pappan har inte körkort, annars hade han fått ha den hela veckan).

Back to normal?

Det är ju helg udda vecka nu, och helger udda veckor är vad tingsrättens förlikningsdom handlar om när det gäller pappans umgänge med barnen. Mamman gjorde ett glasklart umgängessabotage genom en del för oss inte helt klara turer i början av sommaren. Bland annat så skulle Hon tydligen polisanmälas av Soc om hon lät något av barnen träffa pappan, så därför lät hon sina barn inte träffa pappan enligt rättens förordnande.

Pappan kvitterade med att anmäla Henne för umgängessabotage efter två inställda helger och en bruten överenskommelse om midsommarveckan. När rätten tillskrev Henne i ärendet, bytte hon fot illa kvickt. (Vad vi kan förstå så backade vare sig Soc, BUP eller Fina Advokatbyrån upp henne när det gällde umgängesstoppet) Pappan drog tillbaka anmälan efter det att en uppskrämd(?) mamma hade ringt honom och lovat bot och bättring.

Föräldrarna återupptog dialogen om barnen och umgänge med pappan. Den här helgen är det nu äntligen en träff med barnen-helg för pappan. Senast var i Juni, faktiskt.

Helgen inleddes i går, med en heldag på badet. Tre av ungarna och pappan hade det helt enkelt skitbra tillsammans, i vattnet och på land. (Det fjärde är på kollo den här veckan) Till och med det äldsta, datorberoende, barnet låg i och plaskade utan att längta till PC-n.

Och nu är de på väg hem till pappan. Allt verkar bra. I morgon dyker vi upp och markerar lite födelsedag åt två av dem. Det lär inte göra saken sämre.

Bättre ändå
Pappan har lyckats bli ledig hela nästa vecka 32. Då kommer han att ha barnen två och två halva veckan. Sommaren som började så trist, ser ut att avslutas inte så lite bättre.

Underrättelse om sökt utmätning

Den kom, den sågs och den betalades i god tid. So far, so good.

Tjugoåtta procents ränta?!?!?
Pappan dömdes att betala 35.000:- till Henne och 5.000:- vardera till barnen. Det borde väl sluta på 45.000:- tycker man. Icke.

Det blev nästan sextio tusen.

Räntesnurr
Vi hade papper på att ränta på utdömt skadestånd räknas från när domen får laga kraft, vilket i det här fallet var i Juni. Specifikationen 'Ränta' på inbetalningskorten –ett för varje skadestånd– summerades alltså till nästan femton tusen. Det innebär styvt 28% i ränta på lite mer än en månad. Det är ju värre än värsta SMS-lånet.

Rubriken 'Räntesats' angav Ref.ränta +8 som räntesats. Ref.ränta är det som förr kallades diskontot, och +8% på den verkar vara gängse dröjsmålsränta när det gäller sena betalningar. Men hur kunde dom då räkna efter en ren ockerränta?

Hmm...
Räknar man baklänges på beloppen så går det att se att Kronkalle kan ha räknat på dröjsmålsränta från hösten 2006, när tingsrättens dom föll. Räntesatsen 13,29% (med justering för diskontot) föll ut ganska exakt på de för oss aktuella beloppen i en utmärkt liten tjänst på Kronofogdemyndigheten. (Öppnas i nytt fönster)

Men domen vann ju laga kraft för bara några veckor sen?
Märkligt var det. Kronofogdemyndigheten (nytt fönster) har en sajt helt i min smak: Informativ, hjälpsam, gimmickfri och rak. Som en myndighetssajt ska vara. Men just det här stod inte att finna svar på. Då ringer man.

Kundtjänst meddelade i barska ordalag att om en överklagad dom inte ändras av Hovrätten, så räknas startdatum från tingsrättens domslut. Logiken i detta har jag egentligen inga synpunkter på, men väl myndighetsinformationen.

Ingenstans i materialet från tingsrätten eller på kronofogdesajten finns detta att läsa. Hade vi sett det, så hade pappan redan 2006 betalat ut skadestånden och därmed sluppit räntekostnaden.

Nu får vi hoppas att den i alla fall är avdragsgill –och därmed en inkomst i Hennes nästa deklaration.

Undras
...förresten om de två äldsta barnen någonsin får se sina skadestånd, eller i så fall om Hon mörkar på räntan på nästan 1.500:- för dem.

Vad jag tror, kan ni säkert gissa. Hon är ju sån.