Utkastad

Ett av barnen ringde upp pappan i morse. Det här barnet ringer ofta pappan i stunder av deppighet, ska ni veta. Mamman räknas inte när det gäller tröst. H*n var JÄTTElessen. -Vad hade hänt?

-Mamma kastade ut mig!
Det blir lätt ganska rörigt i Hennes familj. Barnen ska väckas, (vi vet hur) äta frukost och klä sig för skola och dagis. Den här morgonen hjälpte barnet ett yngre syskon med påklädningen och det yngre barnet strulade. Strulet övergick i bråk och Hon drabbades av spill från en kastad vattenflaska. Sinnet rann på henne.

Barnet fick höra mycket hårda ord och kastades ut i trappen med jacka och skolväska i handen. Utan nycklar. Hon slog iallafall inte sitt barn den här gången. (Tror vi. Yppandeförbudet när det gäller Hennes oskick sitter bergfast numera) Emellertid:

Vid ett tillfälle förra sommaren fick det här barnet vänta i trappen minst en timme innan det kom någon med nyckel. Sånt sitter förstås i och h*n var lessen för att hela dan var förstörd när h*n ringde pappan.

Pappan kunde inte göra så mycket mer än att försöka trösta barnet. Hur skulle det här gå?

• Det här ger en faktiskt mycket obehaglig bismak. Vi vet ju att just utkastning är en bestraffningsmetod som Hon ägnar sig åt. Och här åkte barnet ut för ett syskonbråk, som ju är vardagsmat hos Henne. Illavarslande.

Hur gick det?
På eftermiddagen ringde barnet pappan igen. H*n slapp vänta i trappen, eftersom h*n hade gått förbi ett nyckelförsett syskons skola på vägen hem och slagit sällskap. Det blev ingen väntan i trappen den här gången.

Slutet gott, alltså
Vem vet? Vad det här barnet fick höra, eller om det bestraffades av mamman när h*n kom hem vet vi inte. Bara att mamman kan vara långsint och att vi får alldeles för lite veta om förhållandena därhemma hos Henne. Barnen är ju belagda med ett yppandeförbud om hur det är där hemma.

Trista tankar
Det vi vet, och som jag skriver här är egentligen bara brottsycken. Våra källor är förstås barnen, deras försägelser och Hennes ibland häpnadsväckande frispråkighet gentemot barnens pappa.

Vad vi inte vet, törs jag ibland inte ens spekulera i.

Veckopeng -och lite till

Gissa vem som har renderats av ett av barnen?

Pappan har barnen den här helgen och vi var förbi ett tag, som vi brukar. Som vi brukar, så hade vi också en veckopeng med oss. När barnen är hos sin pappa så får de 25 kronor i veckopeng av Barnens Farmor och mig.

De får faktiskt ingen veckopeng därhemma hos Henne.

Prestationspeng
Så får man kalla det. Barnen får betalt för den nytta de gör, från gång till gång. Arvoderingen gäller allt från att plocka ur diskmaskinen eller att dammsuga till att gå till Konsum, styvt en kilometer, och fylla ett par matkassar åt mamman så att hon kan ägna sin dyrbara tid åt annat. (Barnet i fråga har en bit kvar till tonåren)

Vi har förstått på barnen att det inte är helt populärt. Till att börja med så kan de inte planera sin ekonomi. Till skillnad från deras kamrater vet de inte vecka för vecka hur mycket pengar de har. Och i och med att det är Henne de har att göra med, så tenderar utbetalningarna att utebli.

Lite till
Vi var tvungna. Pappan har ju grejat fram mobiltelefoner åt barnen till en märkbar kostnad. I en överenskommelse med Henne låg då att hon skulle fylla på kontankorten i fråga. Inte fan gjorde hon det.

En av telefonerna har varit obrukbar för annat än 112 och inkommande samtal sen i våras. En annan försvann i kaoset hos Henne och fick eraättas av pappan och Hon har struntat i att fylla på kontantkorten. I vanlig ordning med motiveringen att hon inte har pengar och en axelryckning.

Barnens Farmor har nu sett till att telefonerna är användbara fullt ut genom att fylla på korten i fråga. Vi vet att vi i praktiken tar på oss en utgift som Hon har åtagit sig, men det är faktiskt viktigt att barnen har den självklara trygghet som en mobiltelefon innebär.

Det kunde ni väl?
Det är Sura Gamla Katten som h*n har modellerat, så klart. Tänk på tentaklerna som morrhår så faller allt på plats. Eller hur? (Fast ni som gissade på en Pastafarian får ett halvt rätt ;-)

Ta tillbaka en anonym anmälan!?

Går det? Tydligen, om man ska tro på vad Hon har kommit med till pappan. Bakgrunden är att hon är anmäld för fusk med sjukpenningen och anser att det är jag och/eller Barnens Farmor som ligger bakom. Läs mer här.

(Jag skickade i och för sig anonymt in en anmälan i början på året, men jag har svårt att tro att den skulle ligga så länge som sju månader innan den handläggs. Pappan tror emellertid att det kan vara så, och den funderingen har tydligen i en eller annan form nått Henne)

FK Rulez
Jag skrev att Hon skulle till samtal med Försäkringskassan i veckan. Det var fel. Samtalet ägde tydligen rum i förra veckan. Det är den här veckan som Hon får del av vad FK kommer fram till. De lämnar beskedet tio dagar efter samtalet. Dag tio är på lördag, så Hon får väl det på fredag eller måndag.

Med sedvanlig dramatisk pompa och bravur har Hon förespeglat indragen sjukpenning och allmän ruin, vilket skulle leda till att Hon 'dumpar barnen' och lämnar stan.

Stopp ett tag. Vad sade hon?

Dumpar barnen

Det var faktiskt Hennes exakta formulering. Freudianen i mig är klarvaken, men jag tänker inte lägga ut texten. Bara påpeka formuleringens skrämmande tydlighet. Nåväl.

Ta tillbaka anmälan, var det
Hon SMS-ade ju maken häromdan och ville ha skriftligt på vem det var som hade gjort anmälan, förmodligen jag enligt Henne. Nu vill hon att jag delger henne dokumentation på detta, och sen att jag 'tar tillbaka anmälan'. Detta skulle tydligen få FK att lägga ner, som hon ser saken.

Knappast, svarar jag. FK, liksom alla myndigheter och tidningar med flera, kollar fakta när de följer upp ett tips. Sen är det dessa fakta som styr utvecklingen, inget annat. En sten kommer i rullning, kan man säga.

Trodde jag att Hon begrep.

Ett märkligt SMS

Hon är ju kallad till ett samtal på Försäkringskassan i veckan. Det handlar nog om att hon är tämligen verksam i sitt 'fria yrke', som kan man kalla det, och samtidigt är sjukskriven på heltid. Eller så har FK fått material från Skatteverket och sett märkliga siffror som de behöver få förklarade. Undras förresten om Hon har läst det här?

<UPDATE> Eller vad Hon tycker om det här? i DN, eller detta i TT/SvD ;-) </UPDATE> Nåväl.

En av Hennes första åtgärder var att anklaga pappan för att ha anmält henne. Det har han inte, men han sade något om att kanske någon på hans sida hade gjort det. Inte vi, i så fall. Nu har Hon SMS-at pappan:

Hej.Eftersom din släkt
erkänt sin anonyma
anmälan, så vill jag ha
en skriftlig bekräftelse
på det. Inom 10 dagar.
[Henne]

Vad svarar man på sånt? Pappans spekulation förvandlas till ett erkännande, bara det. Och vore det en tidning som skulle till att skriva om saken så skulle Hon ha brutit mot det grundlagsskyddade meddelandeskyddet i och med detta SMS. Allt efterforskande av källor är ju förbjudet.

FK har tydligen fått en anomym anmälan. Eftersom jag gjorde just en sån på Henne i början av 2006, så vet jag lite om proceduren:

Det första jag fick höra var en maning att tänka på vad jag sade och hur jag formulerade mig. Föremålet för anmälan får nämligen ta del av anteckningarna (jag gjorde alltså anmälan på telefon) och kommentera dem. Då kan ju vissa formuleringar och sakförhållanden avslöja anmälaren. Likaså bör då en skriftlig anmälan förevisas den anmälde för kommentar.

10 dagar
Hon vill ha skriftligt på vem det är inom tio dagar, vilket tyder på att detta inte har någon bärighet på själva samtalet med FK som ju äger rum i veckan. Vad kan det då handla om?

Det enda jag kan komma på är att Hon tänker sig att stämma eller anmäla vem det nu är frågan om för något. Tyvärr har jag haft anledning att läsa på om det här med falsk tillvitelse, så jag vet att det bara gäller polisanmälda påstådda brott.

Falska anmälningar till Försäkringskassan (som de nog får en del) skrivs bara av, vad jag kan förstå. Återstår stämning. Det ska bli intressant hur den i så fall ser ut, och om åklagaren tar upp den eller bara lägger ner.

Det är nästan så att man vill skicka Henne det där intyget för att se vad som händer ;-)

HemmahosOss!

Nejnej. Jag har inte stavat fel på de två hemmahosare som är hemma hos Henne ett par gånger i veckan och försöker lära en som fyller 45 nästa gång att klara sin vardag, nu var det barnen som var hemmahososs! Jäpp. De var här för bara andra gången sen juldagen 2005. (Första gången var en hektisk timme under en femtimmarsträff förra hösten)

Pappan hade alltså barnen i helgen. Ett inslag blev då att de kom förbi oss igår på eftermiddagen. Det var riktigt roligt, ska ni veta. Ungarna vara glada att vara här (även om vi inte har vare sig Cartoon eller Disney i kabeln) och de kopplade av och mådde bra med de leksaker som har legat så länge och väntat på dem. Till och med det äldsta barnet som kan konstra en del emellanåt var glad. Vår bredbandskabel är tydligen bland det bredaste h*n har varit med om.

Sura gamla katten, då?
Till och med Helga var glad, eller hur man nu ska uttrycka saken när hon senstationellt kom fram och hälsade på ungarna och sedan höll koll på allting från ett behörigt avstånd. Barnen fick till och med klappa henne. Bara lite, men ändå. Det är inte den kattens normala beteende, ska ni veta. Hon struntar annars helt i allt vad folk heter.

Reglerna sitter i
Trots att det var länge sedan barnen var här regelbundet, så hade de inte glömt hur man brukar göra hemma hos oss. Ett 'maten är klar' fick fram dem till middagsbordet på två röda, de glömde till och med att pausa 'Ice Age' på DVD-n, och de åt sedan under mycket ordnade former. Sedan hjälpte de spontant till att ta ut disken till köket, en vana som började hos oss och sen pappan har tagit upp.

Allt är för den skull inte gullegull
Tro inget annat i den här berättelsen. Pappan hade alla barnen för andra helgen i följd och de vet att de kommer att vara med honom nästa helg också, då enligt förlikningsdomen. Det är alltså inte längre något ovanligt att de är med pappan. Då är det inte så konstigt att de går in i beteenden som numera är normala för dem.

Ljudnivån är bokstavligen alarmerande hög. Alla barnen är vana att höja rösten för att märkas, och vanlig samtalston är något helt annat för dem än för oss. Ett av barnen har också gjort det till sitt att slå igen dörrar när h*n är sur. Hårt, så att det ekar i halva huset. De är inte vana vid att bli hyssjade på, något som är viktigt för grannsämjan i pappans hus.

Det bråkas en del, också. Förut handlade det oftast om konkurrens om pappans uppmärksamhet, men den är borta nu. De bråkar om det de alltid bråkar om, och vad vi kan förstå är de inte vana vid att någon går in och stävjar bråket.

Det verkar faktiskt som om mamman bara låter barnen hållas när de går igång. Så har hon också dragit på sig klagomål från grannarna, vet vi. Pappan vill förstås inte dra på sig sådant, så han har börjat hålla efter ungarna när nivån stiger där hemma hos honom.

Hemma, var det
Barnen är nu på det klara att de har två 'hemma'. Det känns bra, men ändå lite vemodigt. Barn ska ju ha ett 'hemma', tycker jag.

Bara det inte är hos Henne

The Day After Kanelbullens Dag

Att barnen är veganer är ingen hemlighet för skolor och dagis. De tar hänsyn och ställer upp efter förmåga. Hedervärt! Men ibland undrar man:

Sk*tlessen
Ett av barnen ringde upp pappan igår och var lessen på riktigt. Vad hade hänt? Jo, en bagare hade ställt upp på Kanelbullens Dag och givit hela klassen var sin bulle, en vana sen några år. Alla utom en. Bullarna innhöll ju mölk och var till och med penslade med ägg. Sånt är inget för en vegan. Alltså fick barnet sitta där och se på när de andra mumsade bulle. H*n fick inte ens möjlighet att tacka nej, vilket vilken vuxen som helst hade fått i motsvarande situation. <UPDATE>Bagaren, vars barn är i klassen, vet mycket väl att det här barnet är vegan, men gör inget för den skull.</UPDATE>

Läraren vaknade till och fixade omsider en Veganbulle till barnet, men först efteråt. Klart att sånt går rakt in. Och det är inte första gången heller.

Ofta är väl fel ord, men barnet har ställts utanför ett flertal gånger på grund av sina kostvanor <UPDATE>och bagarens tanklöshet /UPDATE>. Sånt känns.

Pinsamt, skolan bagarn!

I kväll firar jag!

Scotch Blended Light över dosetten celebrerade mitt sista cellgiftsintag

Helt off topic, men ändå:
Nu har jag tagit mina sista cellgifttabletter för den här gången. I 24 veckors tid har jag tagit fem stycken hudfärgade tabletter av märke Xeloda morgon och kväll två veckor av tre. (Hängde ni med? Två veckor kur -en vecka vila var receptet)

Anledningen är att man hittade spår av cancerceller i mitt lymfsystem efter en operation i vintras.

Tabletterna smakar ingenting alls och jag har inga problem med att svälja dem, de flesta biverkningar utom trötthet och något som närmar sig letargi på eftermiddagarna har jag också sluppit. Dessutom har jag kunnat ta full dos hela resan, vilket inte är helt vanligt. Det finns dom som har avbrutit kuren p.g.a alla biverkningar. Jag borde alltså vara tacksam. Lik förbannat:

Jag H-A-T-A-R DESSA J-Ä-V-L-A FÖRBANNADE HELVETES tabletter
Dom står för något som påverkar resten av mitt liv, för att inte tala om nuläget: 15-20 toaletbesök om dagen (och natten)

Framåt
Nu tar det några veckor innan gifterna är ute ur kroppen, och min trötthet lär sitta i. Sen, om en månad eller så, kan jag börja jobba igen. I Januari ska jag in på seriösa efterkontroller som innefattar bl.a magnetröntgen av levern (som är en populär häckningsplats för min cancerform) och lungorna. (Hjälp! Jag röker närmare två paket Röda Prince om dagen)

Då, först, får jag en indikation på om det var värt dessa hudfärgade tabletter (à 30+ kronor stycket!), trötta dagar och alla toabesök.

Hej då, era beiga jävlar

FK -och en historielektion

FK
Pappan fick igår veta att Hon ska till Försäkringskassan i nästa vecka, inte förra veckan som vi trodde först. Låt oss hoppas att de pratar allvar med henne.

Historien kommer ikapp
Hon har ju täta och nära kontakter med Soc. Nu har hon lite skärrat berättat för pappan att en Socialsekreterare som var med när den här historien blommade ut är tillbaka i bilden. Jag kan förstå att Hon är skärrad.

I Tingsrätten, till exempel, uppgav hon att hon aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär förrän den vederstygglige maken började härja. Historien som jag refererar till gav Henne minst ett halvårs sjukskrivning och terapi långt därefter.

Det hela är en snart tio år gammal en icke-händelse vad Henne anbelangar, och nu kommer en som var med då tillbaka i handlingen. En som känner till Hennes instabila psyke och med förutsättningar att ta fram de akterna igen, något som inte är helt lätt:

När äktenskapet sprack i julhelgen 2005 och Hennes beskyllningar började hagla, så försökte jag intressera polis och åklagare för den incidenten, som ju är tämligen avslöjande när det gäller Hennes psyke och allmänna trovärdighet. Det visade sig att arkiven för den perioden ännu inte var digitaliserade, så jag fick höra att det var 'för besvärligt' att få fram materialet.

Jag vet av egen erfarenhet att det är omständigt att få fram gamla handlingar ur olika arkiv. Men också att det är möjligt.

Jag tänker tanken att hade arkivet i fråga varit digitaliserat, så hade materialet bara varit en fullmakt borta från utredarens skärmbild. Eller att om utredaren på polismyndigheten hade ansträngt sig lite, så...

...hade nog saker och ting varit lite annorlunda i dag

38 Kronor

Nu ska pappan ha hand om barnen så mycket att det här med matpengar har kommit på tapeten. Han ska t.ex ha två av dem i morgon torsdag och hela gänget fredag-söndag i helgen som kommer. Allt detta är utanför Tingsrättens förlikningsdom.

38 kronor
Mamman har erbjudit honom 38 spänn per barn och dag i matpengar. Först trodde jag att det var en norm, men idogt Googlande på beloppet har bara givit mig portionspriser i barnbespisningen och extrapriser på en Stor Stark i Göteborstrakten. Så varifrån kommer summan? Jo, Hon har räknat fram den själv utifrån de bidrag som hon uppbär. En fråga då, kära läsekrets:

Vad är en rimlig summa för mat till barnen när en umgängesförälder har barnen, eller finns det schabloner i saken? Han får inte ett öre från samhället och Hon borde faktiskt stå åtminstånde upp till fotknölarna i pengar med tanke på Hennes bidrag och förehavanden. Men ack:

Knapert framöver
Hon har berättat för pappan att 'det är lite knapert framöver' så att han kan inte få pengarna direkt. Låt mig här påminna om de 350 kronor som Hon redan är skyldig pappan för ett utlägg, så har vi en ganska otrevlig vy: Hon lôver och lôver men har alltid en förevändning att betala senare.

Sån är Hon

Förbättringar

Det är nu en månad sedan pappan började få ha barnen mer än de fem timmar i taget varanann vecka (med kontaktperson) som hade rått under 14 månaders tid. Till yttermera visso har pappan haft barnen långt mer än Tingsrätten angav i förlikningsdomen. Detta har betytt en hel del:

Barnen mår mycket bättre
Det har de själva sagt till pappan. De är mycket mer harmoniska och lugnare nu än tidigare, nu när det är tillåtet att tycka om honom. Pappan finns ju i deras liv på ett helt annat sätt än förut. Detta gäller glädjande nog också äldsta barnet, som ju har varit så solidarisk med mammans kampanjer mot pappan.

Hur det än går till hemma hos Henne, så har barnen börjat lära sig att andra spelregler gäller hemma hos pappan. Det viktigaste är nog maten: Regelbundna måltider tillsammans gäller. Sen lite hygien: Tvätta händerna efter toalettbesök. Att stänga av TV-n vid niotiden är inget problem, ungarna vet vad som gäller.

Hemma, då?
Vi har sett spår av förändringar där med. Barnen kommer i bättre kläder, som dessutom är hyfsat rena. Deras personliga hygien är bättre även om de har en bit kvar till vad iallafall jag kallar normalt. (Endera dagen dumpar jag en lastpall med hårschampo utanför Hennes dörr)

Våldet
Vi vet ju att Hon regelbundet slår barnen. Har slagit, verkar det vara nu. Till och med här har det skett en 'förbättring' eller hur man nu ska formulera saken när Hon inte längre slår barnen. Hon går 'bara' hårt fram med ryck och grepp av olika slag när barnens beteende inte passar henne. Och det är fortfarande värre saker än det nackgrepp som pappan är misshandelsdömd för...

Hemmahosarna
De förkommer i barnens tillvaro, men Hennes yppandeförbud är synnerligen starkt när det gäller dem. Barnen vägrar blankt att prata om dem. Vi vet egentligen bara att de är där ett par gånger i veckan och att de pratar mycket med Henne. Samt att de emellanåt tar barnen på bio eller olika utflykter. (Ingår det i verkilgen uppdraget?)

Det är troligt att de bägge hemmahosarna (à 700 kronor plus moms per timme, enligt deras hemsida) har haft en påverkan på Henns sätt att sköta hemmet.

Tyvärr
Vi har sett tillfälliga uppryckningar förut utan att de höll i sig. Vad som händer när till exempel hemmahosarna inte längre är med i bilden, eller när Hennes rörelse får motvind, tillåter jag mig att tänka dystra tankar på.

Måndagsrapport

Jodå, det gick bra den här helgen också. Pappan hade barnen långt utöver Tingsrättens schema. Det första hämtades i fredags morse och det sista lämnades nu i morse. Och i kväll ska han på träning med ett av dem. Om dom nu inte ställer in den här gången också. Det blir ett antal pinnar i umgängesstatistiken, det.

Grav dyslexi
Nu är det officiellt, det som vi länge har vetat. Ett av barnen har diagnostiserats med grav dyslexi. Formuleringen är i och för sig Hennes och hon har en tendens att både dramatisera och överdriva, men det här tror jag på. Jag har nämligen suttit ett antal gånger med barnet och hjälpt det att stava sig genom ord utan att för den skull kunna få en helhet av bokstavsbyggena. Ett klassiskt symptom. Jag har en god vän som är dyslektiker och han har två söner i samma läge, så där har jag också dragit en massa kunskap den vägen har jag har kunskaper att dra på.

Barnens pappa såg vartåt det barkade för åratal sen och ville öva lästräning med barnet, men Hon sade faktiskt nej! Barnet behöver specialundervisning, hävdade hon. Inte lästräning. Nu, efter expertutlåtanden, är det annat ljud i skällan. Det heter att Hon ska hjälpa barnet med vissa ämnen i skolan och pappan med lästräning och ett par andra ämnen.

Men hallå
Hur ska pappan kunna hjälpa till med något man behöver daglig träning i när han bara får ha barnet varannan helg?

Mamman får nog dra sitt strå till stacken och ägna sig åt lästräning med barnet (en tidskrävande och mödosam syssla ska ni veta), inte bara kunskapsförmedlande. Det är två olika saker, hoppas jag att Hon förstår.

Hoppas jag


Hoppas jag


Hoppas jag

Schemalagt umgänge, var det

Schemat
Barnens mamma var i Tingsrättsförhandlingen så gott som oresonlig när det gällde barnens övernattning hos pappan. De skulle inte få övernatta hos honom. När Hon till slut gav med sig på den punkten och förlikningen ingicks, så spikade Tingsrätten ett schema där pappan skulle ha barnen dagtid några helger för att sedan via en övernattning per helg komma till slutresultatet: Alla barnen fredag eftermiddag till söndag eftermiddag.

Icke
Det sprack nästan direkt. För en gångs skull till pappans fördel. Hon bad honom nämligen ta barnen långt mer än Tingsrätten hade fastslagit. Den här helgen, till exempel, skulle han ha haft barnen från lördag klockan 10.00 till söndag 19.00. Orsaken är givetvis att Hon vill slippa att ha hand om barnen så mycket det går. Då passar pappan minsann.

Så blev det
Pappan hämtade det yngsta barnet på fredagsmorgonen, och de andra anslöt under eftermiddagen. Till yttermera visso kommer ett av barnen att vara kvar hos pappan natten till måndag.

Så blev det inte
Pappan har gjort ett utlägg för en sak åt ett av barnen som de skulle dela på. 350 kronor är ingen förmögenhet, men ändå pengar att ta på allvar. Pengar som Hon skulle ha gett honom när han tog hand om barnen. Gissa hur det gick? Bara en gång borde räcka.

Just det. Hon meddelade att han får pengarna i 'slutet av nästa månad'. Oktober, alltså. Vi får se om Hon klarar det. Själv tror jag att Hon kommer att skjuta på det hela gång efter annan för att till slut bara blarra bort sin skuld. Under tiden kommer Hon väl att se till att slippa fler utgifter som är hennes.

Alla som har haft att göra med a*****r känner igen det beteendet.

Tack allihopa!

Trötta Mamman, Helsingborg42, Stina samt två(olika?) Anonyma som kommenterade postningen om Avlastning där frågan om Försäkringskassan och avdrag på underhållsbidraget togs upp.

Barnens pappa har fått ovärdelig hjälp och hela eoner av tidsbesparingar i sitt pyssel med blanketter, datum och Försäkringskassan.

Han vinkar och hälsar, nätt och jämt skönjbar bakom travar av papper och blanketter.

FK Talks Business

Detta har hänt:
I fredags när pappan hämtade två av barnen var tonen mellan de bägge exmakarna så civilserad man nu kan begära i det läge som råder. Senare på dagen blev det värre:

Mamman ringde upp pappan och råskällde för att han hade 'anmält henne till sjukkassan igen'.
-Igen, sade pappan. -Jag har inte gjort något sånt. Hon stod på sig. Till slut fick pappan möjlighet att förklara för Henne att det kanske var någon på hans sida som hade gjort något. (Underförstått mig och/eller Barnens Farmor, då förstås)

Därmed fick vi bekräftat vad vi länge har anat: Att Hon arbetar i princip som vanligt och samtidigt är sjukskriven på heltid. Att hon, en fri yrkesutövare med olika verksamheter och konton att jonglera med, arbetar om dagarna har vi vetat länge. Men vi har inte varit säkra på om hon fortfarande är sjukskriven.

Det är enda anledningen till att jag inte har gjort något den senaste tiden. Jag hade hoppats att en vårdnadsrättegång skulle bringa klarhet i saken. I så fall hade jag gått direkt från Tingsrätten till Försäkringskassan med den dokumentation som jag har samlat på mig. Men det blev ju förlikning, så Hennes status vad gällde sjukskrivning förblev oklar. Jag fick bida min tid.

Hur dum kan man bli?
De senaste dagarna har vi till vår häpnad sett Henne annonsera sin verksamhet. Ingen vettig människa gör väl så när man är sjukskriven? Dock har Hon tydligen gjort det. Nu har alltså Försäkringskassan hört av sig i ärendet. Hon ska dit på torsdag, har hon berättat för pappan. Personligen. Det räcker inte med telefonsamtal. Gissningsvis får hon tillfälle att kommentera dokumentation liknande den jag har samlat in.

Var det du? Svara Nu!
Ja, ja och nej. JA: Förra vintern ringde jag FK anonymt och anmälde Henne. Resultaten blev att Hon hånfullt förklarade för pappan att FK hade skrattat och lagt 'hans' anmälan åt sidan. Samt att hennes namn försvann från ett par mer eller mindre offentliga instansers annonsering.

Då visste jag att Hon var sjukskriven, men det senaste året har jag faktiskt inte känt till om hon har varit det eller inte.

JA: I vintras uppstod ett läge som var nästan lika flagrant som att annonsera sin verksamhet. Hon drog in femsiffriga belopp från en instans som inte kan ha känt till sjukskrivningen. Då skrev jag ett anonymt brev, som vi inte har sett någon som helst verkan av.

NEJ: Detta var sju månader sen. Jag har svårt att tro att FK-s fuskutredare tar så lång tid på sig att handlägga en anmälan även om detta inte rör sig om ett lättutrett VAB-fall, precis. Det måste vara någon för oss okänd som till slut har reagerat. Sagda okänd måste också ha känt till att Hon är sjuskriven, vilket vi alltså inte gjorde.

Anmälningen kan mycket väl vara ett resultat av Hennes marknadsföring korsat med hennes närmast osvikliga förmåga att skaffa sig fiender ovänner, både kommersiellt och privat.

Tycker jag synd om Henne om det nu blir återbetalning eller rent av böter? Inte om Henne, förstås. Att Hennes skatte- och betalningsmoral är usel har jag vetat i åratal. Men det finns de som indirekt drabbas om man sätter strypsnara på Hennes ekonomi.

Barnen

Helgrapport

Pappan hade alltså två av barnen fredag-lördag. De hämtades hemma hos mamman, även om Hon hade sett att pappan mötte upp dem vid skola och dagis. Med tanke på kläder och småsaker de vill ha med, så är det bäst så.

Det gick förstås bra, han fick verkligen vara med sina barn. De lekte, fluktade lite rullar, spelade spel och bara mös tillsammans. Det enda 'stora' var en biltur som jag och Barnens Farmor bjöd på. Vi åkte faktiskt till en kyrkogård och höstplanterade vid en grav tillsammans.

Det är pappans syster som vilar där. Hon blev 11 år och skulle ha fyllt 36 i lördags. Barnen, som förstås visste om sin avlidna faster och att de skulle till graven, tog det hela naturligt och bra och tyckte inte att det var läbbigt eller så.

Hemma eller inte hemma, det var frågan
Barnen återbördades till mammans hem tidigt på lördagskvällen. Lördag är ju krog-time för Henne, så pappan ville försäkra sig om att det var någon vuxen på plats. Det blev inte helt lätt. Mamman svarade inte på telefon och det barn som han ringde direkt uttalade sig lite svävande. (Just det barnet har jag kommit på med att ljuga om det här med att Hon lämnar barnen ensamma kvällar i sträck)

Pappan följde då med ända upp till dörren, men ville förstås inte gå in i lägenheten. Genom den öppna dörren hörde han en kvinna prata och skratta. Tack för det! Det var en vuxen på plats.

[Då, vill jag tillägga. Cynikern i mig sticker upp sitt fula tryne och säger att det var folk där som laddade inför kvällens krogbesök. Fy mig!]

Allt väl, således. Iallafall när det gäller pappan och barnen.

Avlastning -inte umgänge

När jag skriver detta är pappan på stan med två av barnen. Det ena avtågar förhoppningsvis med ett par dojor lämpade för den idrott som h*n har börjat med. (De två första träningarna spelade barnet barfota!) Det andra hittar nog ett PS2-spel som duger i en specialbutik. De lite äldre spelen är ju snorbilliga jmf nyutgåvorna. I går kväll, förresten, var pappan också med ett av barnen.

Sen åker alla hem till pappan och är tillsammans en timme eller två. Allt detta förstås med Hennes medgivande.

Avlastning
Det här är förstås en form av avlastning för den svårt tyngda mamman som bara har 5-6 timmar varje vardag för sig själv. (Märkte ni ironin där?) Och nu, efter förlikningen, dessutom varannan helg. Hon var på Soc om kontaktfamilj i våras och fick en, men det sprack efter första helgen. Famlijen i fråga avsade sig faktiskt vidare umgänge med barnen efter första helgen, som dessutom kostade ett par tusen för en förstörd dörr.

Då kan barnens så förkättrade pappa var bra att ha till hands. Redan andra helgen fick han ha barnen över natt, trots att tingsrätten hade sagt dagpass till en början. Och nu i helgen ska han ha två av dem fredag-lördag, trots att det inte är en umgängeshelg.

Det här är bara början, tror både pappan och jag. Det är ju så bekvämt för Henne att kunna skicka bort barnen så att hon kan ägna sig åt sitt. Just därför är pappan lite obenägen på att lova annat än tillfälle för tillfälle just nu.

FK
Försäkringskassan kommer in i bilden också. Nästa månad kommer pappan att lämna in en redogörelse för hur mycket umgänge han har haft, och därmed förhoppningsvis få lite bostads- och (rabatt på?) underhållsbidrag.

Jag är i det närmaste helt okunnig i sådant och anser bara, som skattebetalare, att en sådan åtgärd från FK i så fall borde innebära en nedskrivning av de bidrag som Hon får. För man kan väl inte få bidrag för perioder då barnen har varit med umgängesföräldern?

Vad Hon gör när hennes bidrag skrivs ner för att barnen är hos pappan avsevärda tider kan man bara spekulera i. Initialt lär hon i allafall gå i taket.

Pengar och bidrag verkar ju vara viktigare än barnen för Henne.

Helgen

Pappans helg med barnen inledes under viss osäkerhet. Skulle han få ha barnen över natt som aviserat, eller inte? Det blev en kompromiss, kan man säga. Hennes ombytlighet är ju vad den är, så löftet till två av barnen att de skulle få komma till pappa redan i fredags bröt hon. Men sen gick det bättre:

Barnen har haft en lugn och fin helg med pappan, med ett avbrott för stor dramatik:

Påseglad av ett UFO -och limmad
Ett av barnen råkade snedkasta en frisbee-liknande leksak på ett annat, så att ett jack över ena ögat och blodvite uppstod. Det såg förstås mycket illa ut med blod i ögat, men pappan plåstrade till jacket och sen körde jag dem till en läkare som helt sonika limmade såret, en för mig ny teknik. Allt gick bra och humöret var snart det gamla goda hos barnet.

H*n ringde mamman och berättade om det inträffade, och inledde med att det var ett syskon som hade kastat och att det var en olycka. Mamman verkade ta det hela med jämnmod, kanske för att det inte var pappan som hade orsakat olyckan. Då hade det nog blivit andra ljud i skällan....

Sovkaos
Pappan har förstås gjort iordning sängplatser för barnen, men det sprack fullständigt. Barnen skulle förstås sova hos honom där ute i vardagsrummet och det blev trängsel runt pappan. Det är ett år sen de hade möjlighet att sova med pappan, så det kan man förstå.

En på det hela taget mycket bra helg, alltså.

Lördag em

Vi, som ni, var nyfikna på om Hon hade gjort helt om på det här med att pappan skulle ha barnen över natten lördag-söndag också.

Det hade hon faktiskt inte. Alla barnen är nu hos sin pappa och är inte tillbaka hos mamman förrän i tidigt i morgon kväll. Vi var förbi ett tag och kunde konstatera att det rådde en i det närmaste harmonisk stämning jämfört med de komprimerade femtimmarsträffarna som rullade i femton månader.

Mer tid,
är förstås förklaringen. Pappan, liksom barnen, kan slappna av på ett helt annat sätt. Barnens konkurrens om pappans uppmärksamhet är nästan borta. Den behövs ju inte längre, nu när de har två dagar på sig att vara med varandra.

Barnens klädsel
Kläderna var oväntat hela och rena. Inte ett hål så långt ögat nådde (och det har inte hänt någon gång under den här tiden, ska ni veta). Det äldsta barnet måste ha tvättat håret någon gång den senaste veckan, liksom ett av syskonen och jag funderar på att ge dem var sin kam. Men vi har ju med Henne att göra:

Ytterkläderna som hon skickade med var för en svunnen årstid, och givetvis kom barnen vrålhungriga till pappan. Det första han fick göra klockan elva på förmiddagen var att ge dem mat.

Sån är Hon.

Mittåt!

Fredag kväll
Pappan skulle ju ha haft två av barnen från redan i kväll och hela helgen, något som med marginal överskrider det Tingsrätten hade att säga vid förlikningen, som sade två dagpass och inget annat.

Inför den första helgen med denna ordníng tackade pappan nej till att ha barnen över natt, men när Hon inför den här helgen erbjöd honom att ha barnen över natt lördag-söndag och till och med två av dem redan från ikväll, så tackade han ja. Med en gardering:

En liten lapp
I ljuset av allt som har varit med beskyllningar om pågående våld mot barnen (som alltså inget hellre vill än att träffa honom) med mera, så tyckte pappan att Hon skulle skriva ett papper där hon i all enkelhet medgav att pappan hade barnen som överenskommet.

Där slog Hon bakut.

Hon började med att prata om att pappan inte skulle använda lappen mot henne (visst inte) och fortsatte med diverse påhopp, som Hon gör när hon inte längre har koll på läget. Det är förstås det icke avgjorda misshandelsmålet som spökar.

Det värsta
Ett av de barn som skulle ha varit med sin pappa ikväll, ringde upp honom och anklagade honom för att inte ha velat ta emot barnet. Gissa var den 'informationen' kom ifrån?

Pappan försökte redogöra för det juridiska bakom hans resonemang och agerande gentemot Henne, men det är ju inte helt lätt när h*n går i mellanstadiet. Till slut skildes de iallafall som vänner.

Nu återstår att se om han får ha barnen över natt i morgon. Om inte, kommer Hon att var nykter? Kommer Hon att passa tiden? Kommer barnvakten att passa tiden?

Spänningen stiger.

Och nu detta!

Den kvinna som i rätten faktiskt krävde att barnen inte skulle få övernatta hos pappan under några som helst omständigheter har inte bara bett honom ta barnen över natten lördag-söndag trots att förlikningen säger dagpass. Nu ska två av barnen komma till pappan redan i kväll, fredag!

Snacka om ombytlighet.

Varför detta?
Jo, det är lite rörigt hemma hos Henne nu. Extra rörigt, kanske man ska säga. Det pågår nämligen ett möbelbyte med en massa lyft i helgen och då är det skönt om barnen är ur vägen. Hon har, enligt egen utsago, nämligen 'fått möblerna efter ett dödsbo' och kan därmed byta ut rätt mycket av det nuvarande möblemanget.

Bodelningen!
Bodelningen efter skilsmässan är inte klar. De var på vippen att skicka in förra året, men sedan dess har det uppstått fnurror på tråden. Pappan sade till Henne att det var lite konstigt att Hon gör sig av med möbler innan den är klar.

Hon vände på klacken och gick.