Blogger, Fejjan och Twitter

Blogger är det verktyg jag har valt att använda för det ni läser just nu. Mycket för att Bloggers servrar inte finns i Sverige och att Hennes Nya Liv därmed lever ett friare liv än om jag hade valt en svensk tjänst.

Fejjan är förstås Facebook, och Twitter är det senaste. Av privata skäl —den här bloggen— så bloggar jag. Av andra skäl, press från omgivningen och å yrkets vägnar, har jag nyligen öppnat konton på de två senare.

Och vem fanns där?
Om inte barnens mamma. På Blogger. Med exakt ett (1) inlägg från 2006 på våren, till yttermera visso avklippt på slutet. Det har jag vetat länge. Och när jag därtill nödd och tvungen arbetade in mig på Fejjan och Twitter, så passade jag på att titta efter Henne där också. Jodå. Hon finns där.

Twitter
Hon har inte skrivit något. Det är en som följer henne, och Hon följer själv en till. Den som följer henne har fått sitt konto avstängt:

Sorry, the account you were headed to has been suspended due to strange activity

Jag gissar på att det beror på Spam men är ny där än så länge, så det kan lika gärna vara något annat. Den hon följer är för övrigt ett iofs behjärtansvärt ändamål, men av någon anledning baserat i västra USA, inte på hemmaplan där samma behjärtansvärda ändamål både finns på Twitter och behövs lokalt.

Fejjan
Här blir det knepigt. Man kan inte komma någon för nära där utan att visa sin egen närvaro. Men där är Hon med i inte mindre än 26 olika grupper som handlar om sådant hon är engagerad i. Allt från hennes veganisn till syften jag helt enkelt inte begriper.

Hennes vänner där hittade jag faktiskt via Google (Hon använder samma Internet-unika inloggning som på Tradera. Då är det svårt att missförstå) Alla handlar om jobbet och ingen är en  privat bekantskap. Infosidan är mager; vare sig ålder, kön eller hemort syns. Men en bild finns, från mobilkameran, som vi har sett förut.

Hon följer ingen enskild person, och ingen enskild person verkar följa henne. Tror jag. (Man ser 'Basic infrormation'. Exakt vad det är, vet jag inte Jag är ny där)

Internet
Visst. Hon är alltså där. Men hon är knappast någon Internetet Power User, vilket jag har vetat länge. Hon lägger säkerligen ut texten om Fejjan för sin omgivning, men knappast om Blogger (en postnning för tre år sen!) eller Twitter. (En avstängd medlem följer Henne och hon följer ett och endast ett av sina minst 26 intressen kontinenter bort när samma finns granngårds)

Hittar hon den här bloggen, så är det på ren idiolycka eller så känner någoon hon känner igen Henne.

En bra dag

Barnens Farmor och jag har just rundat av vår dag med en middag med nubbe —O.P. Andersons Aquavit— till, som vi brukar på Folknykterhetens Dag. Vi är helnöjda:

I förmiddags hämtade vi upp Barnens Pappa och bistod med transport till och från stormarknaden. Pappan, prismedveten och bra med kollen på vad saker kostar, räknar med att han sparade 25-30% jmf sin vanliga butik. Och han var nära på pricken i sin huvudräknng vad dagens storhandel kostade.

Sedan körde vi hem de åtta kassarna till honom, plockade upp det äldsta barnet som hade varit hos pappan över natt och rullade iväg igen.

Änglabarnet
Barnens pappa har en syster som vilar på en kyrkogård ett par tre mil bort. Vi åkte dit och planterade två Stjärnöga och en Flitiga Lisa vid graven så här inför sommaren. Det äldsta barnet som förut har haft diverse serietidnings- och andra uppfattningar om kyrkogårdar och vid ett tidigare besök för några år sedan faktiskt frågade om det stack upp 'döskallar' ur marken, hade nu en åtskilligt mer balanserad och värdig attityd vid sin fasters grav. (De har inte träffats. Systern dog långt innan Barnens Pappa bildade familj)

H*n var engagerad i utsmyckningen och frågade mycket om gravstenen, dess utformning och dekoration. Symboliken i tre hela veteax och ett fjärde brutet, var vacker tyckte h*n.

Memory Lane
Graven är förstås belägen i den församling som den dåvarande familjen hörde till. En  myckert vacker nejd, tycker inte bara jag.

Vi passade sedan på att snurra förbi det hus som Barnens Pappa växte upp i och han och Barnens Farmor berättade om allt möjligt från de åren. Det äldsta barnet, gammalt nog att kunna jämföra det h*n hörde om pappans och farmoderns dåläge med sitt eget nuläge, lyssnade intresserat på allt.

(Här tänkte jag att h*n skulle ta åt sig. Det är aldrig kul att höra om att det var eller går bättre för andra än man känner att man själv har det, men reflekterade barnet i de banonrna så märkte ingen av oss vuxna av det)

Balkongen
En skitsak i sammanhanget, men det kändes ändå som en fin avslutning på dagen att plantera de traditionsenliga Lobeliorna i den traditionsenliga balkonglådan för den traditionsenliga sommarbesvikelsen när vi kom hem.

Gjutet på något vis.

Äntligen!

Alla skriver då och då på sina bloggar om märkliga och/eller snuskiga sökord som har lett till ens blogg.  Här har jag legat långt, långt i lä. Sökningarna som leder till den här bloggen är tämligen ämnesrelaterade. En del träffar är förvånande med tanke på att det gäller en blogg där 50 unika besök på en dag är en hög siffra.

Vad sägs t.ex om "yngsta barnet"? Först av 395.000 träffar. Eller ett tämligen vardagligt uttryck:

Resultat 1 - 10 av ungefär 3 780 000 vid sökning efter det sket sig.

Den här bloggen var överst på den träfflistan, Jag har iofs följt några råd för att komma upp mig i Google-hierarkin (som jag givetvis inte återger här. Det vore att ta udden ur dem) Men ändå:

Hur f*n fungerar Google egentligen? 50 besök är en bra dag på den här bloggen och 'problem i skolan'  ger den en sjätteplats bland 4,460,000 träffar. Eller 'anonym anmmälan' Träff tre av 268.000?

Vaddå äntligen?
Jo, folk mer eller mindre stoltserar med diverse snusk som lett till deras helt rena bloggar. Nu även hit: livsex har någon sökt på och kommit till Hennes nya liv.

En felstavning, men ändå. Alltid nåt.

Fotnot: Alla siffror gäller givetvis läget i kväll, den 19 maj 2009.

Det här känner vi igen

Ni läser väl IT- och Genusdebattören Pär Ström? Han bevakar genusfrågorna på sin blogg Genusnytt som jag skyltar här i högerspalten. Jag flaggar även Daddys blogg. Mycket kunnig, insatt och välskriven, om än stundom ordrik.

Nu har Pär flaggat en artikel på debattsajten Newsmill, där Daddy träder fram med sitt riktiga namn. Joakim Ramstedt, en svårt utsatt farsa, skriver detta om en kurs för socialfolk:

Om en kvinnas berättelse framstår som vag eller oprecis. Om hon ändrar sina uppgifter från en dag till en annan så betyder det inte att hon ljuger, fick man lära sig. Tvärtom så tyder det på att kvinnan befinner sig i chock och därför bör man alltså fästa tilltro till hennes uppgifter. Om mannen är rak och tydlig i sin redogörelse och konsist kan berätta sin historia utan att tveka, tyder detta på att han just är den sortens man som är van att dominera och härska, med andra ord är detta ett bevis på att han ljuger. Min källa dristade sig då till att fråga utbildaren om hur man i så fall skall tolka en kvinna som likt mannen är fast och övertygande i sin berättelse. Det betyder endast att hon kommit ur chockfasen och därmed kan man vara rätt övertygad om att hennes uppgifter är sanna blev svaret

Min första reaktion var faktiskt 'So What'. Been there. See the scars. Soc där vi bor behöver inte gå kursen.

Dom har det i blodet.

TreTvå dagar i skolan

Det var lite värre än vi hittills har trott med ett av barnen, har det visat sig. H*n har en katastrofalt dålig närvaro i skolan och är allt som oftast i konflikt med klasskamraterna. I veckan var bägge föräldrarna på möte om barnet.

Det äldsta barnet (med koncentrations- och närvaroproblem) hamnar ju i en särskild klass till hösten. Det här barnets skolledare var mindre generös. De kunde inget göra och det talades till och med om att barnet skulle behöva gå om.

Pappan 'ryter' till
Ryter gör han ytterst sällan, men ändå: När han började inse att mötet kunde att bli resultatlöst, lade han ett erbjudande som skolan inte kunde säga nej till. Han —arbetslös som han är— har gott om tid i dessa dagar. Han erbjöd sig att vara resurs åt barnet tre två dagar i veckan fram till avslutningen om skolan höll med en de resterande två. Så blev det. En vuxen ägnar sig åt stöd och att avhålla barnet från att lämna stället när det blir jobbigt i skolan.

Den ömma modern, då?
Min första fråga till Henne vore att få rätt på vad hon gör när barnen kommer hem från skolan alldeles för tidigt. Den andra skulle vara varför Hon själv —långtidssjukskriven av olika psykiska skäl— med gott om tid om dagarna inte erbjöd sig att vara resurs åt barnet.

Svaret på den första frågan verkar ha varit 'ingenting', vad jag vet. På den andra gissar jag att Hon skulle komma med en utläggning om arbetsträning, som det heter när hon jobbar svart under sin sjukskrivning.

Nu fyllde pappan

Ingen tårta den här gången, men väl sockerkaka med grädde och jordgubbar

Ett av barnen har bott hos pappan hela veckan och de andra anslöt till helgen, då pappan fyllde. Pappan fick frukost på sängen och presenter av barnen. Sedan dök deras farmor och jag upp med våra presenter. Stämningen var mycket god, men pappan var lite avslagen. Han var mycket trött. Det tar på krafterna att ha de så oroliga barnen och att vara arbetslös.

A-kassan
Pappan har inlett pappersarbetet och lagt in om ersättning. Den första responsen var märklig. Han fick beskedet att det är 45 arbetsdagars karens när man som han har sagt upp sig från jobbet. Men kassan satte datum för ersättningens start till 75 arbetsdagar från det att han slutade. Vi har räknat och räknat, men inte kommit till något annat än att kassan har räknat fel. 45 vardagar efter anställningens slut är mer än en månad före angivet datum.

Hjärnblödning eller?
Själv tror jag på det förstnämnda. Det datum som anges som första dag för ersättning är nämligen väldigt nära 45 arbetsdagar efter skrivelsens datum. Skulle detta visa sig vara förklaringen, så saknar jag ord.

UPDATE: Pappan ringde i dag, måndag, och undrade vad det var frågan om. Svaret —tillsammans med en ursäkt för 'luddiga formuleringar'— var att han måste ha 45 arbetsdagar som arbetslös och inget annat fram till dess. Skulle han till exempel sjukskrivas så räknas dessa dagar bort och startdatum flyttas fram. Ett sätt att missbruka systemet blir således svårare. (De sista åren av äktenskapet växlade Hon friskt mellan sjukskrivning och arbetslöshet för att krama ur mesta möjlliga av de bidrag som stod till buds)

Det datum vi kom fram till gäller alltså. Om pappan inte blir sjukskriven alltså.  /UPDATE

Annars
Pappan mår mycket bättre nu när han har mer tid för barnen, men det kostar på. Mamman skickar med matpengar, men de räcker inte och utgifter som kontantkort och bussbiljetter till barnen antas han fortfarande stå för.

Kärvt men ändå inte. Barnen är ju med honom så mycket mera nu.

Kattbloggerii, kattbloggeraa

Den som dimper in på Hennes Nya Liv i dessa dagar läser bara om födelsedagar, min (botade?) cancer och den åldriga Katten. Visst. Helga är en livskamrat, född den sista Maj 1991 och är nu på sin ålders höst. Jag har själv ställt om min vardag efter faktum att mitt mag-tarmsystem nu är två decimeter kortare och det ser bra ut just nu för oss bägge. Jättebra.

Barnens Pappa fyller i helgen som kommer. Fler tårtbilder blir det alltså. Det är ändå inte det som den här bloggen handlar om. Det är bara vad den handlar om just nu. Jättebra.

Detta finns det inte gosiga bilder på
Ett av de två yngsta flydde till den kontaktfamilj h*n egentligen inte trivs hos när 'mamma var så elak' för inte alls länge sedan. Bägge de yngsta hade hellre varit hos oss i lördags, men det fick de inte. Kontaktfamiljen (och de inkomster detta innebär?) gällde.

Blåmärken på en överarm i form av fyra fingertoppar i ett grepp som förklaras med att 'ett syskon rev vederbörande'. På andra armen. Blåmärkena blånekas, om man säger. Jag ångrar att jag inte fick en bild på dem, även om barnet hade sagt nej.

Pappan har ett eller flera av barnen varje dag/kväll numera. Han är ju arbetslös och kan lasta av Henne så mycket det går.

Ekonomin? Mamman tjatar hela tiden om sin skulder och hur dåligt det går, men hon låter pappan med sin ännu sämre ekonomi betala en hel del, som t.ex barnens telefoner (och kontantkort. Mot alla överenskommelser) utan att blinka. Matpengarna som pappan får när han har barnen räcker inte långt. Hans ekonomi tärs på, ska ni veta.

Skitkul

Dags igen

Nu var det min tur

I ljuset av det här, så är dagar som denna mina egentliga födelsedagar de närmaste åren. Men kalendern säger sitt och nu var det dags igen. Känner ni annars igen det här?

Klicka här, fuskare!

Just det. Ett av barnen har gjort en ni-vet-vad-det-heter-men-inte-jag-tavla pärlplatta av självaste Sura Gamla Katten. Just den bild på Helga som jag tycker bäst om. Katter är oberoende och självständiga varelser. Glöm aldrig detta. Helga —efter snart arton år tillsammans med mig — är nu trött och gammal, men fortfarande oberoende:

Cattus pömsus pömsus firar min dag

Dagen avlöpte bra, så när som på att de två yngsta inte deltog. De var hos sin kontaktfamilj, och det gick inte att ändra. Men de tänkte förstås också på både mig och Helga:

Här renderad i modellera (Helga, alltså!),
fast det heter tydligen något annat än lera nu för tiden.

Min födelsedag avlöpte i Kattens Tecken, men lika glad är jag för det.

Vi lever.

Föräldramöte

Bägge föräldrarna var på ett möte om det äldsta barnet i veckan. Det är h*n som har haft problem med både närvaro och koncentration i skolan. Mammans initiala reaktion var att det var skolan som skulle hantera saken, men ett möte med personal på skolan tidigare i år fick henne på andra tankar. Hon engagerade sig genom att dra ner på barnets i det närmaste maniska dataspelande och övervakade att hemuppgifter blev gjorda.

Specialpedagoger
(Heter det så? På min tid fanns det speciallärare) Till hösten kommer barnet att gå i en grupp med andra barn med liknande problem. Antalet elever per lärare blir åtskilligt mindre än nu, och lärarnna har specialutbildning. Då lär de vara extra motiverade också.

Det verkar bra.

Idyllen är skenbar

Det har varit glest mellan inläggen här en period och det är lätt att tro att situationen är om ej harmonisk, så dock stabil. Pappan jobbar och har barnen när det går, inte bara de helger han är ledig. Barnen har sitt i skolan, men det är bättre nu efter byte av skola. Inga stora problem just nu, alltså. Fel:

Pappan är nu arbetslös
Han sade upp sig när det inte längre gick att kombinera jobbet med barnen. Hela hans tid har varit arbetet och barnen och han var på väg in i väggen. En oförstående arbetsledare lyfte inte ett finger för att underlätta.

Nu blir det till att vända på varje krona till dess att A-kassan börjar fungera. Och det är en lång karens när man frivilligt har slutat sitt jobb, 45 arbetsdagar. Det är sju veckor eller nästan tre månader. Usikterna för ett nytt jobb är inte så goda, som för så många andra i dessa tider.

Mamman gjorde förstås tillslag direkt. Pappan 'avlastar' Henne så gott som dagligen numera. Ett ljus i det mörkret är att Hon ibland ger matpengar när barnen åker till pappan. Det räcker till kanske halva utgiften, men ändå.

Jag vill hem till mamma!
Två gånger har det hänt den sista tiden att ett av barnen bara måste hem till mamman. Bägge gångerna efter plötsliga och häftiga raseriutbrott som inte förorsakades av någonting. Det barnet är det som har haft problem med klasskamraterna (och de med barnet, kan jag tänka mig). Humöret har alltid varit lynnigt, men utbrotten inte allt för långvariga.

Syskonen är vana och har berättat att h*n är sådan hemma hos mamman också. Ofta för att få sin vilja igenom. Mamman ger ibland efter, ibland inte. Vad Hon gör när hon 'inte' ger med sig, vet jag inte.

Den senaste incidenten kom efter en lång och fin dag tillsamman med pappan och ett syskon. Klockan var efter tio på kvällen, så det var inte på tanke att barnet skulle få åka till mamman själv. Pappan ringde Henne och fick förstås skäll. Han skulle besinna sitt pappaansvar och tvinga barnet att vara kvar.

Ni läste rätt.

Tvinga barnet att vara kvar hos pappan

Han lirkade och till slut kom en av Hennes herrbekanta, som uppenbarligen var på plats, och hämtade det trilskande barnet i en taxi.

Pappan är orolig
Förstås. Mycket orolig för barnet. Men han har ju ingen vårdnad och kan inte följa upp saken hos t.ex skolsköterskan. Mamman å sin sida har uttryckt oro för barnet i fråga.

Det är allt.

Update
Incidenten skedde i går. Det vredska barnet är nu tillbaka hos pappan, på egen begäran.

Resonemanget om 'pappaansvar' får ni tänka ihop själva. Jag har misslyckats...

Dags igen.

Jordgubbar på chokladglass enligt önskemål

Ett barn till fyllde år i helgen. Tårta är inte så poppis där, så det blev glass och jordgubbar i stället. Som brukligt är i den skaran, så blev presenten precis vad jubilaren ville ha: En ny mobil, med MP3, FM-radio och kamera. Det slukade förstås hela budgeten, men lite annat smått och gott blev det också.

Mamman?
Hon var inte med på mobilen. Det var pappan, Barnens Farmor och jag som samlade till den. Däremot var hon med på att finansirera ett litet event som barnet hade med några kompisar dagen efter. För en gångs skull blev det halva kostnaden, dessutom.

Vad mamman gav barnet i fråga vet vi faktiskt inte. H*n berättade inte spontant och vi snokar ju inte i förhållandena hemma hos Henne.

Kommer ni ihåg Tom?
Den stackars hamstern som fick ett kort liv hos pappan hösten 2007. Det gör barnen:

Graven

Inte varje gång de är hos pappan, men ofta nog, så minns de Tom och sätter en blomma vid graven. De ligger inte på om en ny hamster, kanske för att de är rädda att den ska gå samma öde till mötes: Ett blott månader långt liv.

Heders, Camilla!

Pär Ström, IT- och genusdebattör har videointervjuat Camilla Lindberg, riksdagsman (FP) i Genusnytt. Där går hon hårt fram emot dagens mansfientliga klimat, som Barnens Pappa är så hårt drabbad av. Vårdnad, bidrag och domar har gått honom emot på ren slentrian. Vi känner igen mycket av det som sägs.

Själv hör jag till de som har svårt för att se på Youtubes klipp mer än någon minut eller så, men Expressens nätupplaga tar upp intervjun i läsbar form här.

Män är förtryckta
Det är temat. Lindberg tillhör en generation där pojkarna har uppmuntrats att stå tillbaka för flickor. Smaka på det här:

-Jag tror faktiskt att vissa män är så pass förtryckta att de knappast själva vet om det, säger Lindberg om det så kallade mansförtrycket.

Ord och inga visor. Vidare kritiserar Camilla Lindberg genusforskningen som hon menar går ut ifrån att kvinnan är det drabbade könet. Det tror jag på. Självklart är Lindberg också emot inkvotering (Mona Sahlin är ett praktexempel på dålig sådan skräckexempel, men det sägs inte här) Det näst bästa näst sist:

Mansfrid

Lindberg skojar om att lägga en motion om mansfrid, för att komplettera lagen om kvinnofrid

Det är något som Barnens Farmor har pratat om i ett par år, nu. Det bästa, då?

He he
Expressen.se har sökt FI:s talesperson Gudrun Schyman för en kommentar, utan framgång

Påsk

Glad Påsk!

Den här veckan hade pappan de två yngsta halva tiden och sedan de äldsta. De bad till och med att få komma tidigare än avtalat till honom. Det var tydligen oroligt hemma hos Henne. (I synnerhet det äldsta kommer ofta ensam till pappan för att få lugn och ro)

I går var Barnens Farmor och jag förbi med påskägg till alla fyra. Två av äggen blir alltså liggande till nästa gång de yngsta är där, vilket inte torde dröja med tanke på hur ofta barnen är hos pappan numera. Sedan åkte vi  på en mycket lyckad utflykt, som innefattade bland annat ett Ekologiskt Korrekt fik, med Veganskt Korrekta bakelser (om man bortser från grädden, förstås)

Ägg kommer inte på tanke i den skaran, påsk eller inte. De fick vi äta hemmavid sedan.

En fölsedag till

De duggar tätt så här års, födelsedagarna. Nu var det Barnens Farmor som fyllde jämnt härom dagen (delbart med två i alla fall) och i lördags firades hon av barnen och deras pappa:

Det heter Grodbakelser för er som eventuellt inte vet

Ingen tårta, men väl bakelser i massor. De avåts njutningsfullt.(Sadistiskt?)

Första biten

Barnen och pappan hyllade Barnens Farmor med egna och inköpta presenter mellan tuggorna.

Nu börjar det bli läbbigt

Det här var oväntat
Vi har ett datorhaveri, så man kan säga att "Internet inte fungerar" hos oss. Jag var noga vid hämtningen hemma hos pappan att berätta detta för det äldsta, spelberoende, barnet. Felet fixas i bästa fall efter helgen, beroende på tillgången på reservdelar. Nix Net, alltså.

Min magkänsla var att h*n skulle avstå från att följa med, men till vår glädje så följde barnet med hem till oss ändå. Det var kul. Kul hade barnen också:

Massakreringen är fullbordad

Smolk
Jag lade märke till att ett av barnen gick lite konstigt, h*n gick som på glödande kol. På en fråga om h*n hade gjort sig illa fick jag veta att det handlade om nya skor som var för små, 'köpta på Tradera'. Det var så illa att barnet inte kunde följa med ut när pappan och jag satte upp en fågelholk. Det gjorde helt enkelt för ont.

Jagt hjälpte det yngstsa med att knäppa och knyta dojorna. Samma sak där. Skorna var för små och inköpta på Tradera.se. Men de här var i allafall inte smärtsamt små.

Vi hittade ett par gamla seglarskor åt det äldsta barnet, om än pontoner, i gömmorna. De smärtade i alla fall inte. H*n var med ut och höll i stegen.

Är barnen sadister?
Det är lätt att tro efter den här bildserien, men kolla här. Ett syskon stylade om sin Grodbakelse helt:

Inte helt fel

Lättnad

Den uppmärksamme läsaren vet ju att jag opererades för cancer i ändtarmen för två år sedan. Då går man på efterkontroller, vanligen med ett års mellanrum. Efter ettårskontrollen blev det bara sex månader till nästa kontroll, 'för säkerhets skull'. Den kontrollen var OK, men jag skulle ändå tillbaka sex månader senare.

Detta skedde i början på mars, nästan på dagen två år efter operationen. Tid för rektoskopi (det är vad det låter som) och läkarsamtal fick jag först fyra veckor senare, i dag. Det var oroliga veckor, ska ni veta. Inte bara för att jag har livlig fantasi.

De tätare kontrollerna tillsammans med faktum att jag har blött några gånger den sista tiden gjorde mig ordentligt orolig inför dagens läkarbesök. Alla överlever ju inte sin cancer.

Hurra!
Doktorn förklarade efter -skopin att allt såg bra ut, inte bara på 'plåtarna' efter datortomografin. Det finns inget att oroa sig för.
-Men blödningarna, sade jag.
-Ingen fara, svarade han -Hemorrojder har ganska många, ska du veta.

Ridå.

Fölsedan

Rosa marsipan, 8 bitar. (Kul, tycker en gammal datanörd)

Ett av barnen fyllde år förra lördagen. Vi kunde inte fira det förrän den här helgen. Det hade sina komplikationer, beroende på den kontaktfamilj som det och ett av syskonen tillbringar en helg i månaden hos. Inte heller började den här helgen bra. Barnens Farmor och jag landade i ett rent krisområde när vi kom till pappan med världens presentsäck i lördags. Hur skulle detta gå?

Bra!
Min telefon gick väl inte direkt varm, men fölsebarnet ringde ett antal gånger och undrade om vi inte skulle vara framme snart. Den sista när jag precis hade baxat in bilen i en p-ficka utanför pappans bostad. Vi lastade ur rena julklappssäcken med presenter och välkomnades av ett strålande glatt födelsedagsbarn.

Alla presenter var inte till jubilaren. För att mildra diverse avundsjukor så har vi tagit för vana att ge något smått till de andra syskonen vid födelsedagar. Det fungerade alldeles utmärkt. Ett av barnen blev till och med så begeistrad över sitt dinosauriepussel att h*n nästan glömde att kolla vad jubilaren fick.

Vi sjöng Ja må h*n leva, alla verserna, åt tårta och drack saft. Allt var frid och fröjd, kan man säga. Och barnet var helnöjt med sina presenter, tårtan och hur dagen utföll. Att det var grädde i tårtan och att marsipan innehåller äggvita bekom inte de veganska barnen.

Summa summarum en mycket bra och lyckad dag, alltså.

Dagen efter plitade barnet ihop ett brev till pappan där h*n tackade för den bästa födelsedag h*n har haft och Barnens Farmor och jag fick också en hälsning och ett tack.

Sånt värmer.

En gåta

Vi tar det i händelseordning:

Fredag eftermiddag
Pappan hämtar barnen. Det äldsta —spelande— barnet har fått korn på en specialutgåva av ett spel som h*n gillar, i begränsad upplaga, med nya banor och vapen tillsammans med allt man nu gör för att blåsa liv i en tynande försäljning av sin produkt.

Efter en del överläggningar om bl.a ekonomin så klipper h*n till. Problemet är att spelet är för Xbox 360, vars konsol är kvar hos mamman. Barnet är med de andra hos pappan.

Lördag morgon
Barnet har suttit med spelet i nypan hela kvällen före utan att kunna känna på det. Konsolen är ju kvar hos mamman. H*n ringer Henne. -Kan jag komma och hämta konsolen? Jag har det här nya spelet. -Visst. Kom du bara. (Mamman är noga med att få vara ifred när pappan har barnen, därav frågan)

Lördag förmiddag
Det äldsta barnet åker till Henne, och det näst äldsta är med. De kommer hem till Henne.

Och får råskäll!

Anledningen är att det näst äldsta är med. Mamman hetsar upp sig över att det näst äldsta är med. Det var ju bara det äldsta som fick komma.

Det äldsta får skäll för att h*n tog med det näst äldsta, och det näst äldsta får skäll för att det hade det dåliga omdömet att följa med sitt storasyskon när det bara var storasyskonet som fick komma. Hon nöjer sig inte med detta; Hon ringer upp pappan och skäller ut honom för att det näst äldsta fick följa med.

Ingen av de drabbade begriper ett vitten. Vad är det som är så förfärligt med att det äldsta hade det näst äldsta i släptåg? Ingen förklaring från Henne, bara mera skäll.

Det näst äldsta blir sur på det äldsta som anses ha tagit med det mot bättre vetande och de blir osams. Djupt osams.

När de kommer tillbaka till pappan är Barnens Farmor och jag där. Vi har en födelsedag att fira.

Lördag eftermiddag
De två äldsta käftar om vems felet är att det blev som det blev hemma hos Henne och vem som egentligen har något att säga till om när det gäller det gemensamt finansierade spelet.

Det äldsta är mer irriterad än jag har sett på länge. Och detta på mamman! H*n fäller följande replik:

Det finns en mamma[Henne] och en yrkes[Henne]. Jag hatar yrkes[Henne]

Det verkar som om att yrkes[Henne] inte är särskilt barnvänlig. Det var helt klart yrkes[Henne] som de drabbades av, och lika klart att yrkes[Hennes] persona inte var okänd för barnen.

Det näst äldsta ringer upp mamman för att försonas och får bara mera skäll. H*n skulle bara inte ha följt med. Ingen vet varför det var så allvarligt att ett barn till kom med för att hämta Xboxen. Bägge barnen är nu irriterade på mamman, vilket leder till att de försonas. Det halvt förstörda födelsedagsfirandet kan nu fortsätta och utgöra ett lyckligt slut på den här inte så lite märkliga historien.

Men varför var det så störande att två barn kom? Och varför sade Hon i så fall inte till om att bara det äldsta fick komma i ett ärende som tog högst fem minuter?

Ingen vet. Och ingen lär väl få veta heller.

Sån är Hon.

Spelet?
Tyvärr visade det sig vara en release av Halo Wars, ett tämligen våldsamt krigsspel. Mina förhoppningar om ett våldsfritt spelande är nu raderade.

Happy Birthday

Jag har berättat att de två yngsta barnen är hos en kontaktfamilj en helg i månaden. Nu sammanföll detta med ett av barnens födelsedag. Hur hanterar då den ömma och kärleksfulla modern detta? På sitt alldeles egna vis, förstås.

Ett 'party' med några kompisar hemma hos Henne på fredagen och sedan marsch iväg till kontaktfamiljen över helgen.

Jag saknar ord.

[Huruvida k-familjen uppmärksammade fölsedagen i fråga vet vi inte. Återkommer när —eller om— vi får kunskap i saken]

Update: Det barn som inte fyllde (det är två år mellan dem) fick inte vara med på kalaset och fick i stället gå till kontaktfamiljen på fredagkvällen. Det som fyllde kom dit dagen efter, på sin födelsedag. K-familjen visste att h*n fyllde den dagen, men gjorde inget av det.

Jag förstår att de inte trivs där. /Update

Terror eller anarki?

Vi har kört ett av barnen, som har umgängeshelg med pappan, till ett födelsedagskalas. H*n bubblade hela vägen om hur kul det var med ett kalas, det var så länge sedan förra gången. Kalaset i fråga äger rum ett stenkast från Hennes hem, så det vore naturligt att hon hämtade barnet när det är klart vid fyratiden. Icke.

Mamman har meddelat att barnen inte får komma 'före klockan arton', så det blir till att ta bussen och hämta barnet för att sedan bida någon timme innan det är dags att ta barnet och de andra till mamman. (Jag har ingen möjlighet att hjälpa till då)

Det är på något vis typiskt Henne att låta bli att underlätta på det viset. Underlåtenhetssabotage skulle jag kunna kalla det. Lika typiskt som att hon överlät till pappan att köpa presenten. Där sparade hon en slant på pappans bekostnad.

En vanlig vecka
Det har annars varit en ganska typisk vecka. De kvällar pappan över huvud taget har kunnat, så har ett eller ett par av barnen varit hos honom. Ett av dem kanske fyra kvällar. Vi tror att lugnet och harmonin hemma hos pappan spelar in när de söker sig till honom utanför det stadgade umgänget. För det gör de. Det är inte pappan som ber om att få ha barnen. Det är barnen som ber om att få vara hos pappan.

Terror eller anarki?
Mamman kan vara en resolut typ. Hon tvekar inte inför att vare sig skrika eller klippa till. Gränsen verkar gå vid knuten näve eller tillhygge. Jag har länge varit inne på att barnens oro —när alla är hos pappan kan det stundom bli väldigt oroligt— beror på att han vägrar våld eller att skrika åt barnen, till skillnad från mamman. Nu har jag bytt uppfattning, mycket beroende på ett replikskifte med ett av barnen igår.

Hur orden föll skulle bli för krångligt att berätta, men det står helt klart att de bråkar inbördes ännu mer hemma hos Henne än när de är med pappan. Och att mamman inte verkar bry sig. Hon låter det storma och kanske stänger in sig på rummet eller något för att slippa oljudet. (Grannarna har ringt på och klagat ett antal gånger, vet vi)

Undra på att barnen kan vara så oroliga som de är.

Bråk och kärlek

Så kan man sammanfatt helgen. Pappan hade tre av barnen fredag-lördag och det fjärde slöt upp på lördagen efter att ha varit på resa med mamman. Barnens glädje och rena kärlek vid återsendet var en fröjd för pappan.

Men av någon anledning så var morgnarna väldigt besvärliga. Barnen bråkade i timtal i olika konstellationer och pappan, som inte tar till vare sig krafttag eller -ord, hade mycket svårt att lugna ner dem och få slut på konflikterna.

Spelförbud
Det äldsta barnet var belagt med spelförbud av Henne, så h*n hade med sig sin XBox till pappan även om onlineläget inte fungerar där. Orsaken till förbudet var att barnet hade skolkat en hel dag bara för att spela, vilket var för mycket för mamman, som ju numera har skolans uppmärksamhet på sig.

Annars vet vi mer om skolket nu. Barnet är ofta frånvarande från vissa lektioner, men går för den skull inte hem. H*n går i stället på diverse lärarlösa aktiviteter i skolan, gissningsvis då mycket i datorsalarna.

Skolans strävan just nu är att aktivera barnet på det här med hemuppgifterna. Barnens Farmor hade ett USB-minne över, så detta kommer nu att ta material från och till skolan.

Anmäld eller inte?
I ett inlägg för en tid sedan berättade jag om den dåliga närvaron och om möten med skolan. Vi vet nu mer, och kan berätta att skolan inte har gjort någon orosanmälan till Soc om något av de två aktuella barnen. Däremot har någon på skolan antytt för mamman att en sådan kan bli aktuell.

Det räckte för att mamman skulle ta tag i problemen även på hemmaplan. Hon vill inte uppmärksammas mer av Soc just nu, har pappan förstått.

Tanken på att Hon skulle vara på kant med Soc, som ju har gjort så mycket för henne de här åren, känns främmande. Vad som står på törs jag inte ens fantisera om, men något är det tydligen som gör att Hon inte vill ha fler kontakter med Soc just nu.

Annars är insatsnivån som följer: De två yngsta är hos en kontaktfamilj en helg i månaden. De två äldsta har också kontakperson (inte samma) som tar dem på olika aktiviteter någon gång i veckan. Pappans insatsnivå är förutom den stadgade umgängeshelgen varannan vecka att han har barnen i olika konstellationer i princip varje gång det är möjligt för hans tider, 2-4 kvällar i veckan. Ett avsevärt lass, eftersom han arbetar medan mamman går sjukskriven.