Stödbevisning saknas...

Skitlång postning, jag vet. Men den här bloggen är en skildring av ett faktiskt skeende och kommer att bevaras för framtiden. Barnens framtid. Då får det bli skitlångt emellanåt.

Så har då rättegången mot barnens pappa avslutats. Första delen här. Läs om åtalet här.

Nu var det pappans tur att förhöras om händelserna. Till skillnad från Henne och Fina Advokatbyrån, så avstod pappan och hans ombud från svartmålning och smutskastning av motparten. Ett värdigare beteende, men om det lönar sig får vi se.

Pappan berättade om hösten 2005 och ett äktenskap i svår kris. Han ville skiljas, men Hon var ambivalent på den punkten. Som i alla flerbarnsfamiljer kunde det vara stökigt och han var den som drev på om städning. Barn ska lära sig att hålla i ordning och plocka undan. För den skull var han ingen städterrorist, snarare en normal förälder.

Vad gäller allhelgonakvällen så hade han, vin- och öldrickare, druckit sprit för en gångs skull och då förstås blivit ordentligt berusad.

Det berömda stryptaget på ett av barnen var ett nackgrepp, som pappan fick demonstrera otaliga gånger. Han hade med en hand över skuldra och nacke föst barnet till telefonen för att prata med farmor, men barnet ville inte. Då var det inget mer med det och barnet gick: Till mamman och berättade om ett "stryptag", enligt Hennes utsaga.

Inte hade han knuffat ett annat barn i väggen heller. Det barnet var dessutom mer benäget att städa och hjälpa till, så det var aldrig några problem med sådant.

Vidare hade pappan följt med polisen godvilligt, men han kände sig trakasserad av en polisman och gjorde motvärn nere i porten. Det hela slutade med att han lyftes in i bilen. Under färden till station satt den polismannen med sin känga tryckt mot pappans ansikte för att hålla honom på plats, liggande bak i polispiketen. På stationen sedan, hade pappan gjort det som kallas våldsamt motstånd i åtalet. Pappan nekade inte till detta, bara berättade varför han hade gjort motstånd. Han kände sig kränkt över den behandling han fick utstå.

Barnen hade i videoförhöret beskrivit pappan som "arg". Själv sade han att han var bestämd om städningen, inte arg den dagen.

I de videoinspelade förhör med två av barnen som förelades förra gången men jag inte hade tillfälle att se, hade barnen uttalat sig om pappan på ett sätt som att han verkligen hade tagit "strypgrepp" respektive knuffats hårt. Pappans kommentar var att det kändes tillrättalagt och att det inte var barnens vanliga sätt att prata och beskriva händelser han såg där.

Det var mycket prat om en liten bula på barnets huvud. Denna kommenterades i videoförhöret och det står tydligen inte klart hur barnet fick denna. Allhelgonakvällen av pappan lika gärna som dagen före under lek eller i en olycka.

Rakt ut spekulerade pappan i att Hon hade sagt åt dem att säga det de sade i videoförhöret. Hon kan vara rätt så bestämmande när det gäller. (Det är resonemanget stöder nog alla som känner Henne)

Sedan gick det mycket tid till att demonstrera diverse arm- och halsgrepp. Lite kul var det när det visade sig att det behövdes tre händer för att utföra ett moment som Hon har sagt sig vara utsatt för.

Sedan tre vittnen:

1. Per telefon, en av poliserna som var där den kvällen. Hon kom i håg att pappan började göra motstånd och fick handfängsel. Sedan kom hon inte ihåg ens om det var hon som körde piketen den kvällen, det var ju länge sedan. Men minnet återvände när det här med kängan i ansiktet dök upp. Då förklarade hon att hon satt på radioplatsen bredvid föraren och "höll koll bakåt". Inga kängor i ansiktet där, inte.



2. CH, en vännina till Henne. Också per telefon. De hade lärt känna varandra i jobbet ett halvår före Allhelgonahelgen och kommit varandra allt närmare. Men de har inte så täta kontakter just nu. CH lever inte i vår stad, så CH's och Hennes kontakter var mest per telefon den perioden. Och telefonerade gjorde Hon. Väninnan gav sin bild av äktenskapet den hösten. Det var "svårt" något våld hade hon inte hört talas om förrän Hon ringde CH på Allhelgonakvällen. Tiden efter beskrev CH Henne som "förrvirad och rädd". Barnens pappa var visst aggressiv den kvällen. Det hade ju Hon berättat för CH i telefon...



3. Hamstermannen. Närvarande vittne och målsägande i åtalspunkten om ofredande. Han hade verkligen stylat sig, till och med rakad och nyklippt var han. Han drog sin berättelse inte bara som ett rinnande vatten, utan mer som en hårdtränad säljare. I mitt stilla sinne saknade jag bara en laptop och Powerpoint, så var den bilden komplett. Nåväl: Hamstermannen berättade om en sen kväll i mellandagarna då han hade någon utanför sin dörr. "Krafsande ljud på dörren". Sedan såg Hamstermannen att det var pappan! Tydligt. Hela huvudet syntes genom det tydligen ganska ansenliga brevinkastet. Jodå. Det var barnens pappa. En arm med en skinnhandske stacks in och famlade efter dörrvredet. (Hur stort är karlns brevinkast egentligen? På en fråga från pappans ombud svarade Hamstermannen att inkastet satt i ögonhöjd) Hamstermannen ringde Henne som uppmanade honom att ringa polisen, vilket skedde. Senare såg Hamstermannen att det var repor på dörren som om någon hade försökt bryta sig in, men detta framkom inte när polisen var där. Pappan greps sent på natten och släpptes på förmiddagen. Då övergav Hamstermannen tillfälligt sin bostad far att han kände sig hotad. Nu har Hamstermannen säkerhetsdörr till sin lägenhet. Allhelgonakvällen: Hamstermannen ger en bild av en omtänksam vän som ringer upprepade gånger för att underrätta sig om Hennes och barnens välbefinnande. Han berättar att barnens pappa har kastat porslin i väggar och golv, något som Hon berättade för honom i telefon. Och att ett av barnen hade (givetvis) berättat för Hamstermannen i telefon om strypgreppet.

Hamstermannens berättelse ger jag inte ett vitten för. Hur kan man se bra genom ett brevinkast, till exempel? Dessutom är barnens pappa lite av djurrättsaktivist. Han bär aldrig något i skinn. Inte skulle det förvåna om det inte satt någon säkerhetsdörr på lägenheten, heller. Det här med porslinskrossningen var han ensam om. Inte ens Hon hade sagt något sådant. Nåväl:

Pappan nekade. Den kvällen hade han gjort diverse krogbesök och sedan kommit hem vid tretiden för att sedan väckas av 4-6 poliser klockan 0345. De grep honom, grund för häktning saknades och han var fri på förmiddagen. Hamstermannen, som var en arbets- och suparkompis med Henne, kanske hade andra i sin omgivning som inte ville honom väl.

Pappan och hans ombud hade tagit beslutet att inte nämna att Hamstermannen då hade ett förhållande med Henne. Detta uteslöts eftersom detta skulle lukta svartmålning. Men pappan kunde inte låta bli att nämna suparförhållandet dem emellan. Han hade fått hämta och ledsaga sin dåvarande hustru hem från Hamstermannen mer än en gång...

Avrundning. Pläderingar.
Rättens ordförande drog innehållet i den personutredning som hade gjorts på barnens pappa. Han ansågs inte benägen till att upprepa sin brottslighet i händelse av fällande dom, så ett resonemang om påföljd i form av fängelse eller villkorligt eller bötesstraff mynnade ut i att pappan borde dömas till samhällstjänst i den händelse han skulle fällas i målet.

Åklagaren, som mycket väl vet att all information om pappans vederstygglighet går att härleda till Henne och ingen annan, förde ett resonemang om barnen och videoinspelningarna och hur väl de stämde med Hennes version om det inträffade. Det var ett strypgrepp och inget annat. Han borde yrka fängelse för detta, men eftersom barnens pappa inte är en "kriminell identitet" (ostraffad, med andra ord) yrkade han på villkorlig dom och kraftiga böter.

Hennes ombud hade förstås också insett det här med att allt kom från Henne. Ombudet rosade Henne och risade barnens pappa, kan man säga. Tid tog det. Men i flödet av känslosamma beskrivningar av Hennes kränkningar och lidanden gick det att urskilja att barnens videoberättelser minsann också var sanna. Det närmast bisarra skadeståndskravet, 70.000, var förstås motiverat av skäl som hade med Hennes lidande och kränkningar att göra. Basta.

Barnens ombud hävdade lika förstås att inget av barnen överdrev eller hade fel på videoförhöret. Skadestånden, ett mer blygsamt belopp på fem tusen per barn var motiverat pga lidande, strupgrepp och bulan.

Pappans ombud gjorde en lysande framsällning, tycker förstås en part i målet. Grundbulten var givetvis det här med att all info emanerar från Henne. Men han började med:

Hamstermannen. Inga vittnen. Bevisning saknas. Ord mot ord. Lägg ner åtalet i brist på bevis. (Detta är tydligen legio när uppgift står mot uppgift)

Våldsamt motstånd. Polisvittnet ej trovärdigt pga det här med hur hon först inte ens mindes hur hon satt i piketen och sedan plötsligt visste att kollegan inte hade skon över pappans ansikte eftersom hon satt som hon gjorde. Lägg ner. (Poliser skyddar de sina, som alla vet)

Strypgreppen. Bevisläget räcker inte. Stödbevisning saknas. Ord står mot ord. Hon har dessutom mer eller mindre löpande ändrat sina uppgifter och är därför ej trovärdig.

Vi höra om en familj i kris hösten 2005, något som väl alla inblandade i målet kan hålla med om. Vi fick också höra om att rättsintyg på Hennes föregivna utsatthet för strypgrepp saknades och att polisförhöret med barnen sågades i höjd med fotknölarna:

Barnens uppgifter var vaga. Förhörsledaren ställde nästan inga följdfrågor. Han försökte inte ens få klarhet i hur den berömda bulan uppstod. Han drog snabba slutsatser och ställde ledande frågor. Viktigt var tydligen att inspelningen var gjord i hemmet och inte, som brukligt när det gäller barn och misshandel, på en polisstation i en definierad och kontrollerad miljö.

Slutklämmen var givetvis att materialet inte räcker för fällande dom. Stödbevisningen, som det heter när man ska bekräfta något i tingssalen, räcker inte till. Hon, den här bloggens huvudperson, är helt enkelt inte trovärdig.

Det kan man ju hålla med om.

Dom om ett par veckor. Gissa om den blir överklagad?