En bra dag

Det var en träff i går igen. Tingsrätten har medgivit att pappan med två veckors mellanrum får umgås med sina barn. I fem timmar och i närvaro av en kontaktperson.

Den här gången var det en inhoppande kontaktperson. Samma barnflicka som har haft hand om barnen så mycket under våren (Två dagar i veckan och även på helger, faktiskt) är nu där "bara" en kväll i veckan. Nåväl:

Pappan har fått fason på sin nya lägenhet nu. Förra gången barnen var där fanns det knappt en möbel, men nu är den möblerad i stort sett som han vill ha det. En yteffektiv, som det heter, 2½ är nu mycket väl anpassad för pappan och barnen. Det går att bo där allihop nu. Och barnen gillade det de såg, kan jag berätta.

Annars var det ju en varm och vacker höstdagjämning, så vi var ute en hel del. Käkade på en uteservering, botaniserade i en loppis där jag köpte två små Mag-Litekopior för en tia (de visade sig mycket riktigt vara oreparabelt oanvändbara men idrottsföreningen fick ju sitt ;-) och lekte i parken.

Det äldsta barnet som har strulat och till och med uteblivit förut var den här gången på ett mycket bättre humör. Jag har faktiskt inte sett det barnet på så bra humör sedan förra året.

Man vill ju inte snoka, men lite info kom från kontaktpersonen och barnen. Kontaktpersonen är där som barnflicka en kväll i veckan. Och hon är, precis som vi, lite bekymrad över barnens kosthållning.

Men så länge Hon, den här bloggens huvudperson, har ensam vårdnad om barnen —om än interimistiskt— så kan pappan inget göra åt saken.

Och kontaktpersonen/barnflickan sade spontant att pappan borde få träffa sina barn oftare än så här. Vi berättade om avslaget på ansökan om just detta, och hon tyckte som vi att det var trist.

Men en bra dag i eländet var det ändå...