Jajamänsan!

Pappan fick sina fem tilldömda timmar med barnen! Det var faktiskt inte vad jag trodde, men sant är det och kul var det.

Fast det började förstås med en halvimmes försening. Ett av barnen, det äldsta, "var sjuk" och kunde inte följa med. De andra barnen var trötta, m-e-g-a-t-r-ö-t-t-a, och lite griniga. De hade fått vara uppe och titta på fotbollen igårkväll. Bägge målen hade de sett. 23:28 på kvällen gick Italien till final. Tror ni att Hon lät barnen bli trötta inför träffen med pappan? Det gör jag.

Jag kom någon timme efter till parken och möttes av idel glada nunor och en kram eller två. Här var en person från den tid familjen fungerade, tänkte jag. Deras farmor kunde inte ta ledigt, annars hade hon också kommit.

Kontaktpersonen verkade både vettigoch trevlig. Framförallt proffsig. Hon höll sig lite i bakgrunden men Observerade helt klart både smått och stort. Och hon verkade nöjd. Det här var ingen social katastrof. Det var glada barn med en lycklig pappa. Efter ett par timmar tyckte jag mig se henne koppla av och bli både deltagande och engagerad i vad vi kunde hitt på nästa träff om fjorton dagar.

Det stora var att barnen faktiskt bråkade lite sinsemellan om pappans uppmärksamhet. Han fick ransonera sig och dela ut rena Time Slots till ungarna. När han inte stod till handa, fick jag stå där och försöka komma ihåg hur man sparkade boll. (Fast frisbee-tekniken satt där. Jag fick till och med hålla igen för att inte träffa barnet med mina hårda, raka kast som var min specialitet för 35 år sen :-)

Vi fick förstås lite info också. Ett av barnen fyllde år i April, men kunde inte förrän nu få ett kuvert från Farmor och mig. Vi hade ju inte kunnat träffa barnet förrän nu. Tulpanmysteriet är löst. Och det var värre än man hade kunnat föreställa sig.

Blommorna till barnet hade inte försvunnit! Hon hade tagit emot dem, kastat gratulationskortet och satt fram dem som vore det något Hon själv hade köpt till familjen!

Barnet i fråga hade insett att det var så när jag ett par veckor efteråt pratade i telefon med det, och det var helt klart en tung börda för barnet, ännu 2 1/2 månad efteråt märker man det. Mamma hade ljugit om en fet blomsterkvast. Sånt känns.

Uselt är bara förnamnet. Värre blir det:

Jag skrev om en ilande tand förut. Fel. Det är en avslagen tand. Och inget tandläkarbesök.

Sån är Hon...